Den här artikeln skrev jag till Svenska kooikerhondjeklubbens medlemstidning. I tidningsnumret innan så skrev Felicia på kennel Rantafejs en liten artikel om uppfödning och så blev jag tillfrågad att skriva en liten uppföljning om vad som händer när valpen lämnat sin uppfödare och kommer hem till sin nya familj. Nu finns det ju väldigt många olika åsikter om vad som ska ske med valpen under dess första tid, men denna text speglar hur jag tänker och fokuserar på. Kan ju börja med o säga att jag heter Ingrid Melin, är 21 år gammal och har haft kooiker sen 2007. Tilla, som min första kooiker heter, hämtades hem en julidag 8 veckor gammal från kennel Meisje's. Hon har alltså fått leva som mattes enda ögonsten i över fem år innan jag tyckte att vi skulle utöka vår lilla flock. Och så flyttade lilla Flora in i november 2012. Val av uppfödare Tiden med en ny familjemedlem börjar ju egentligen, för de flesta, långt innan dagen som den faktiskt flyttar hem. I alla fall för mig är det otroligt viktigt att få vara med från allra första början. Det börjar ju med valet av uppfödare. Jag vill börja med att säga att alla människor är olika och det gäller därför att hitta rätt uppfödare till rätt valpköpare. Jag skulle vilja säga att det inte finns någon uppfödare som passar alla, så visst är det väl tur att det finns en bred variation av uppfödare inom vår ras, med olika tankar och tillvägagångssätt. Så när jag började leta efter uppfödare till min nästa valp, som jag hade tankar på att ta på foder, var egentligen valet rätt självklart att det föll på Rantafejs som ligger en halvmil från mig, hade en kull planerad och sökte en fodervärd. Det här är nämligen människor som delar samma åsikter som mig och som jag trivs bra med. Val av föräldrar Sen är det viktigt att även de presumtiva föräldrarna stämmer bra in på mina kriterier. I och med att jag sökte en valp för eventuell kommande avel var det extra viktigt att det blev som jag ville. Roxy som modern heter har jag följt och träffat sen 2008 i och med att hon är lika gammal som min egen första kooiker. Jag visste med andra ord precis hur hon var i sitt temperament och jag kunde inte
önska mig en bättre mamma till min valp. Att Roxy dessutom haft en kull innan i vilken jag träffat två av tre avkommor, gjorde valet ännu enklare. Dessa hundar har nämligen varit precis så som jag själv ville ha min kommande kooiker, sociala, glada och framåt! Det är otroligt viktigt att man känner sig nöjd med valet av tik och uppfödare eftersom det är med modern, människorna och de andra hundarna i familjen som valparna lever och lär sig grunderna av de första 8 veckorna i sitt liv. Sen är det ju viktigt att hanen också passar bra till avel. Det är inte alltid lika lätt att bekanta sig med pappan som t.ex. kan bo i ett annat land, som det var i detta fallet med Roxys tilltänkta kavaljer. För att då ta reda på hur hanen var så fick jag gå mycket på uppfödarnas ord och jag studerade hanhundens hemsida mycket noga. På bilder kunde jag bl.a. se att han var bad - och bolltokig och gick lös med andra hundar. Så när jag lyssnat på det jag hört och sammanfattat det jag själv tagit reda på, kände jag mig nöjd i slutänden. Det här var en kombination jag trodde starkt på, både rent stamtavlemässigt, för framtida avel, temperamentmässigt och miljömässigt. Det var bara att tuta och köra! När valpen blir din Det som har varit en stor fördel med att bo nära uppfödarna är att jag har fått komma och hälsa på varje vecka. Jag har fått se valparna utvecklas från vecka till vecka och bekanta mig med dem. Jag hade tur att jag och uppfödarna hade samma åsikt om vem som skulle få flytta hem till mig. Eftersom det är en tik på foder är det ju extra viktigt att det känns bra för dem också, inte bara för mig. Vi valde den tiken som var mest framåt och vild. Precis så som jag ville ha det. Och så fick Flora äntligen komma hem. Nu skulle jag få prova alla mina nya kunskaper som jag samlat på mig de senaste 5 åren sedan Tilla var liten. Väl hemma så fick Flora i sedvanlig ära bekanta sig
med sin nya miljö. Introduktionen med Tilla sköttes utomhus och gick bra. Resten av dagen tog vi det bara lugnt, lekte, åt och bara hade mysigt. Valpsmekmånad Jag tycker att man ska ha lite valpsmekmånad när valpen kommer hem och inte börja direkt med så mycket målinriktad träning. Men jag spiller heller absolut ingen tid på att göra ingenting. Från allra första början så är det "vänta" och "varsågod" som gäller innan servering av maten, något som min lilla jänta har haft väldigt svårt för att behärska...men vi har hållit fast vid den rutinen stenhårt sen dag ett, vilket till slut lönar sig, i många fler situationer än bara den. Det andra som vi också kört sen dag ett är ordet "kom" och hennes namn. Det är så simpelt det kan bli egentligen att träna det. När hunden springer spontant mot dig, säger man kommandot "Flora, kom" och så är det godis/lek och rejält med beröm när hon kommer fram som gäller. Den första veckan tror jag inte att jag brukade kommandot "kom" någon gång om hon inte redan var på väg mot mig. Andra veckan kunde jag börja testa lite grann och då endast när jag visste att kommandot skulle få den genomslagskraft jag önskade. Att göra sig rolig/göra roliga ljud är fullt tillåtet vid dessa övningar för att få valpen att vilja komma till dig! Inget barskt i rösten över huvud taget. Sen kan jag inte nog trycka på för att låta hunden känna trygghet under natten, inte minst de först nätterna. Flora har fått sova i min säng från första natten, det var inget snack om saken, det är där hon känner sig tryggast och jag tycker att relationen blir mysigare och tajtare om man sover tillsammans.
Tjata inte En annan sak är att inte tjata på henne. Om vi varit ute och rastat oss och hon inte vill komma in när jag säger att vi ska gå in så har jag inte brytt mig om henne, gått in i alla fall och stängt dörren om mig. Efter några sekunder har jag tittat ut och haft en valp som väldigt gärna velat komma in. Samma sak har jag gjort i skogen. Där är det jag som bestämmer väg och riktning, får jag för mig att svänga eller byta riktning säger jag inte ett knyst utan valpen har själv fått lära sig att hålla koll på mig. När den gör det så får den mycket beröm! Detta har gjort att jag fått en väldigt följsam hund som hela tiden har koll på mig och som tycker det är värt att komma när jag ropar. Skvallerträning En annan sak som jag tycker är extremt viktig att börja med på en gång är skvallerträning. Detta är en mycket underskattad metod bland valpar men om fler hade arbetat med den från tidig ålder tror jag att många problembeteenden hade kunnat hindras. Så fort jag klickat in Flora under den första veckan hos mig, körde vi igång. Hon fick klick, godis och beröm varje gång hon uppmärksammade något eller någon utomhus, räckte att hon tittade på någon som kom så blev det godisregn. På detta sätt får du en hund som vänder uppmärksamheten mot dig när det händer något, istället för att t.ex. larma.
Släpp "Släpp"-kommandot började vi också med under första veckan. Det övade vi naturligt under lek. Vi kampade och jag klämde då och då henne i mungiporna så att hon släppte leksaken, varpå jag sa "släpp" i precis den stunden hon släppte och kastade sedan iväg den eller upptog leken direkt igen som belöning. Detta är alltså en övning som bygger helt på klassisk betingning. Valpen kopplar ihop en handling med ett ord utan att egentligen behöva tänka på det. Att träna "släpp"-kommando tidigt på detta sätt hjälper mot att få en hund som vaktar föremål. Övningar, miljö - och socialträning Något som vi också körde igång med tidigt var simpla kontaktövningar, nosetouches (sätta nosen i min handflata, en oerhört smart sak att träna då det underlättar att dirigera valpen och att ha t.ex. vid "kom"-kommandot), miljöträning och socialträning. Från första veckan har Flora fått träffa andra hundar som bor i närheten av oss. Att vänta tills valpen har fått sin 12-veckors vaccination är, enligt mig, galet rent ut sagt och inte alls värt den lilla risken som finns att valpen faktiskt blir sjuk, mot att den går miste om 4 helt livsviktiga veckor att träffa andra hundar - som sedan lägger grunden för resten av dess liv. Allt man behöver fråga de hundägare man träffar är om deras hund är frisk och om den själv är vaccinerad och gå lite på magkänsla. Och såklart om den är bra mot valpar. Då kan du vara lugn.
Prioritera det viktigaste Under de första 4 veckorna är det bara detta: "Kom", "vänta", "varsågod", "Flora", "släpp" och nosetouches som gäller i träningsväg. Resten av fokuset läggs på att låta Flora få vara med om så mycket saker och händelser som möjligt. Hon får följa med till stan flertalet gånger, åka tåg, bil, buss och cykelkorg. Hon får lämnas ensam hemma korta stunder och passas av bekanta. Bli hanterad av
okända och träffa många, många hundar av olika färg, storlek och ålder samt skvallerträna. Vi leker väldigt mycket, kelar, myser och tränar omvårdnad och hon får i princip följa med överallt där man får lov att ha hund. Nej Ordet "Nej" tycker jag är lite överskattat och det började jag använda lite smått först i 3:dje veckan. Innan dess har jag enbart kört med avledningsmanövrar, byteshandel och vanligt ignorerande. Ordet "nej" är för mig väldigt likt ordet "kom" inbördesmässigt. Så det är egentligen samma regler som gäller där som för "kom". Närhet - Bygg en relation Det är så viktigt med närhet under den här tiden, att man fokuserar på att bygga en relation, inte tjata ut ord och ha väldigt låga krav samtidigt som man är oerhört konsekvent. Efter de här första veckorna kommer tid till att träna allt det där andra roliga som sitt, ligg, rulla eller stå på händer. Men mitt tips är att verkligen lägga fokus på dessa grundgrejer som annars lätt glöms bort och som faktiskt väldigt lätt kan bli problem i framtiden. Ha ingen brådska, för valpen har absolut inte det! Men ta dig en funderare över vad som faktiskt är viktigt att valpen lär sig från tidig ålder och har med sig i bagaget som en bra grund. Vänta inte med det, ta tag i det med en gång och vänta med resten. Tills dess, ha det bra och sköt om era hundar! Det förtjänar dem!