Ansvarsutredning avseende avhjälpandeåtgärder för Fredriksbergs f.d. Bruk

ANSVARSUTREDNING 1(11) 575-826-2012 Miljöenheten Stina Petersson Direktnr 023-813 56 Faxnr 023-810 88 stina.petersson@lansstyrelsen.se Ansvarsutredning avseende avhjälpandeåtgärder för Fredriksbergs f.d. Bruk Denna ansvarsutredning syftar till att utreda ansvaret för åtgärdande av de föroreningar som konstaterats på Fredriksbergs industriområde, Säfsen 3:2, i Ludvika kommun. Även fastigheterna Säfsen 3:1, 3:11 samt 2:1, vilka ligger i anslutning till fabriksområdet, berörs. Fastigheten Säfsen 3:17 har hittills inte ingått i projektet men det är möjligt att den kommer att till viss del ingå i projektet i ett senare skede. Säfsen 3:18 är en frimärksfastighet i norra änden av fastigheten vilken ägs och disponeras av ett jaktlag. Fastigheten har inte bedömts vara aktuell för utredning. Säfsen 3:11 består av två geografiskt skilda fastigheter. Den frimärksfastighet som ligger inne på bruksområdet och även utgör en del av en byggnad har inte bedömts vara aktuell för utredning. Då Fredriksbergs Bruk faller under Länsstyrelsen Dalarnas tillsynsansvar är det Länsstyrelsen som tagit fram ansvarsutredningen. Området idag Efter pappersbrukets nedläggning 1972 användes området för andra typer av mindre industri samt kontor. Då det sista bolaget som ägde fastigheten gick i konkurs 1994 abandonerades fastigheten och därefter har det skett ett löpande förfall av området. 2001 belade Länsstyrelsen området med tillträdesförbud med anledning av riskerna med de förfallna byggnaderna och de ytligt liggande föroreningarna. I gällande översiktsplan från 1990 benämns området som möjligt arbetsområde utan vidare förklaring. Planen är aktualitetsförklarad men arbetet med att ta fram en ny översiktsplan för området pågår, ännu finns inget beslut kring hur fabriksområdet skall hanteras i denna. Ludvika kommun har i samarbete med Länsstyrelsen och SGU genomfört undersökningar av fastigheten i olika etapper sedan 2003. Idag finns en i princip färdigställd huvudstudie för området vilken tydligt redovisar påkallade åtgärdsbehov. Då Länsstyrelsen först under arbetet med utredningarna fann en efterbehandlingsansvarig part har inte riskvärderingen ännu genomförts, detta eftersom ansvarig part bör beredas möjlighet att aktivt delta i riskvärderingsarbetet vilket ligger till grund för det slutgiltiga åtgärdsförslaget. Länsstyrelsen Dalarna Telefon 023-810 00 Webb www.lansstyrelsen.se/dalarna Plusgiro 6 88 19-2 Postadress 791 84 FALUN Fax 023-813 86 E-post dalarna@lansstyrelsen.se Bankgiro 5050-5858 Besöksadress Åsgatan 38 Orgnr 202100-2429

Ansvarsutredning 2(11) Frågor kring framtida ägande och ansvar för fastigheten redovisas i ett separat PM framtaget av Ludvika kommun, detta mot bakgrund att Naturvårdsverket i tidigare kontakter angivit att det inte är möjligt att bevilja statliga bidrag för åtgärdande av en fastighet som saknar lagfaren ägare eller där ett konkursbos kan åtnjuta fördelar av en eventuell sanering. Föroreningssituation Fredriksbergs bruk har anor från 1700-talet och pappersmassatillverkningen startade redan under slutet av 1800-talet. Utöver pappersmassetillverkningen har det på fastigheten även funnits en fjäderfabrik, en landstingstvätt och ett antal mindre verksamheter av varierande art. Undersökningarna har visat att föroreningar, främst arsenik, tungmetaller och olja, finns i förhöjda halter inom området. Betydande volymer av förorenade massor finns, både i form av tydligt avgränsade förorenade områden, och mer diffust i form av fyllningsjord. Den styrande föroreningen på området är kisaska. Kisaska är en restprodukt från sulfitmassatillverkningen, där man rostade mineralet svavelkis i särskilda ugnar för att framställa kokvätska. Kisaska är rödlila till färgen och innehåller generellt höga arsenikoch tungmetallhalter. Kisaskan finns dels i form av en avgränsad yta inom området men har även använts som konstruktionsmaterial och i utfyllnader, både inom fabriksområdet och på andra platser runt om Fredriksberg. Hälsorisker med avseende på kisaskan föreligger kopplat till både direktexponering och exponering via intag av växter. Utöver kisaskan är området förorenat av olja och diesel i form av ett antal så kallade hotspots. Verksamheten gav även upphov till en stor mängd blandat avfall vilket har lagts upp eller använts som utfyllnad inom fabriksområdet och i snärområdet. Kring området finns också tre mesadeponier, i likhet med kisaskan är även detta en restprodukt från pappersmassatillverkningen. Mesan innehåller inga höga föroreningshalter, men innebär ändå en risk för människor och djur på grund av det extremt höga ph-värdet (frätande). Mesans basiska karaktär innebär att växtlighet ej kunnat etablera sig på deponierna, varför avfallet ligger i dagen. Markmiljön inom området är uppenbart störd och förhöjda metallhalter har påvisats inom stora områden. Spridning av främst kadmium och zink har påvisats, men innebär inte ett tydligt haltpåslag i Liälven. Stora mängder finns dock inom industriområdet, och om spridningen fortsätter över lång tid så blir det ackumulativa påslaget stort. Kvarvarande fabriksbyggnader är förorenade, främst av kvicksilver men även själva byggnadsmaterialet innehåller ämnen som innebär risker vid hanteringen, däribland asbest. Flertalet av byggnaderna på Fredriksbergs industriområde är i mycket dåligt skick och utgör en uppenbar risk för människor som vistas i området. Förfallet kan också medföra spridning av föroreningar i området genom exempelvis damning. För att förhindra olyckor med personskador rekommenderas i huvudstudien därför att byggnaderna rivs eller total avspärrning av området. Vidare har industriområdet under årtiondena utvecklats på ett sätt som gör att gamla byggnader rivits i omgångar för att ge plats åt nya byggnader.

Ansvarsutredning 3(11) I samband med dessa arbeten har sannolikt utfyllnadsmaterial i form av rivningsrester, avfall mm kommit att hamna under och i anslutning till de nya byggnaderna. Detta har dock inte kunnat verifieras genom undersökningen på grund av föreliggande arbetsmiljörisker. Byggnadernas skick måste också beaktas vid kommande saneringsarbeten, utifrån risken för ras och nedfallande byggnadsdelar. Arbeten som orsakar vibrationer samt schaktarbeten försvåras på ett sätt som gör att byggnaderna också av denna anledning bör säkras eller rivas först. Närmare information kring riskbedömning av området finns att läsa i riskbedömningsrapporten. Planerade avhjälpandeåtgärder I åtgärdsutredningen görs sammanfattningsvis bedömningen att åtgärder krävs för att minimera hälsoriskerna med i första hand byggnadernas förfall och förhöjda halter av arsenik i kisaska. I andra hand riskerna med oljeskadad jord. Dessutom bör riskerna för markmiljön minimeras främst inom områden där markmiljön är synligt skadad. På grund av betydande mängder föroreningar och den stora risken för utlakning, bör insatser genomföras för att minska spridningen av zink och kadmium. Fyra övergripande miljöoch nyttjandemål föreslås för området; 1. Det f.d. industriområdet och kringliggande områden med koppling till den historiska verksamheten ska kunna beträdas och nyttjas utan risk för människors hälsa. 2. Marken inom det f.d. industriområdet och kringliggande områden ska uppfylla de krav på ekologiska funktioner som den planerade markanvändningen kräver, alternativt ha samma funktion som omkringliggande naturliga områden. 3. Befintliga byggnader skall inte försvåra framtida åtgärder. 4. Föroreningar skall inte spridas till Liälven, vare sig på kort eller lång sikt, i en sådan omfattning att miljön eller människors hälsa kan påverkas. För att belysa olika alternativ till åtgärder och deras effekt, har sex tänkbara åtgärdsnivåer utarbetats. Med ökande åtgärdsnivå uppnås en ökad riskreduktion. Åtgärdsnivå 0. Ingen åtgärd Åtgärdsnivå 1. Klassning som miljöriskområde med särskilda restriktioner Åtgärdsnivå 2. Sanering av hot-spots inom industriområdet samt täckning av kisaskeområdet Åtgärdsnivå 3. Sanering av förorenade områden samt rivning av byggnader Åtgärdsnivå 4. Sanering av förorenade områden, rivning av byggnader samt täckning av närliggande områden. Åtgärdsnivå 5. Total sanering av hela industriområdet och närliggande områden samt rivning av byggnader inklusive grundplattor. Endast åtgärdsnivå 5 uppfyller samtliga mål fullt ut. Nivå 3-4 uppfyller också samtliga mål, dock inte fullständigt. Åtgärdsnivå 2 uppfyller delvis mål 1, 2 och 4. Nivå 0-1 uppfyller inga åtgärdsmål. Huvudmannaskap SGU är huvudman för de utredningar som genomförts inom området. När SGU gå in som huvudman för utredningsprojekt är föresatsen även att de skall agera huvudman vid

Ansvarsutredning 4(11) eventuellt kommande saneringar. Så är fallet även för projektet Fredriksberg. Något formellt beslut är dock inte fattat och då utredningarna är klara kommer frågan om fortsatt huvudmannaskap att behandlas i projektgruppen. Projektgruppen bildades 2008 med representanter från Ludvika kommun, dåvarande huvudman, Länsstyrelsen och SGU. Målsättningen är att projektgruppen skall fortleva och att även Stora Enso AB skall komma att ingå i denna. Länsstyrelsens bedömning av avhjälpandeansvaret Stora Enso AB 556009-5589 är ansvariga för åtgärdande av de föroreningar som härrör från pappersmassetillverkningen vid Fredriksbergs bruk i Ludvika kommun. Ansvaret omfattar även de platser på närliggande fastigheter där avfall från den tidigare verksamheten har använts till utfyllnad eller tippats. Med vägledning av de prejudicerande domar från Mark- och Miljööverdomstolen som rör ansvarets skälighet bedömer Länsstyrelsen att Stora Enso AB enbart har ett mindre ansvar för åtgärderna. Utöver tidsaspekten har Länsstyrelsen inte funnit några andra faktorer för att jämka ansvaret i skärpande eller mildrande riktning. Vid genomförandet av huvudstudien har man funnit spår av klorerade lösningsmedel vilka bedöms härröra från den landstingstvätt som funnits på området under slutet av 1980-talet. Det anses i dagsläget inte föreligga något behov av ytterligare utredningar eller åtgärdande avseende dessa föroreningar. För det fall ett sådant behov uppstår under förprojekteringsfasen eller vid genomförandet av eventuella åtgärder bedöms den tidigare verksamhetsutövaren, Landstinget Dalarna svara för dessa. I dagsläget ser Länsstyrelsen inga skäl att jämka ett eventuellt ansvar. Länsstyrelsen har inte funnit några ytterligare föroreningar som misstänks härröra från andra verksamheter inom området. De kostnader som går utöver vad som kan anses skäligt att kräva av ansvariga verksamhetsutövare kan bekostas med statliga medel då övrigt ansvariga saknas. Inledande om efterbehandlingsansvar Efterbehandlingsansvaret för förorenade områden bygger på den internationella miljörättsliga principen PPP Polluter Pays Principle, principen om att förorenaren betalar. Denna princip kommer till uttryck i svensk lagstiftning genom 2 kapitlet 8, MB. Här stadgas ett krav på avhjälpande av skada eller olägenhet av envar som bedriver eller har bedrivit sådan verksamhet som gett upphov till skadan eller olägenheten. Även en skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten kan uppkomma genom denna paragraf. Miljöbalkens övergripande syfte är hållbar utveckling, detta syfte preciseras närmare genom fem underliggande delmål. I proposition till miljöbalken utvecklas och definieras hållbar utveckling ytterligare, detta bland annat genom de 16 miljökvalitetsmålen. Dessa mål anger det tillstånd vilket miljöarbetet skall sikta mot. Det miljökvalitetsmål som främst är aktuellt i samband med arbetet kring förorenade områden är målet Giftfri miljö. Det är således detta som samtliga parter i detta samarbete har att sträva mot.

Ansvarsutredning 5(11) Förorenade områden regleras närmare genom 10 kapitlet miljöbalken. I samband med att miljöansvarsdirektivet implementerades i svensk lagstiftning infördes ett nytt 10 kapitel med en ny terminologi. Övergångsbestämmelserna visar dock att den tidigare lydelsen av kapitlet skall gälla för de förorenade områden där föroreningarna har uppkommit före den 1 augusti 2007. Där det i denna ansvarsutredning hänvisas till 10 kapitlet miljöbalken åsyftas således kapitlet i dess lydelse före den 1 augusti 2007 såvitt inget annat anges. MB 10:1 Kapitlets tillämplighet Rekvisiten för att 10 kapitlet skall vara tillämpligt är dels att det aktuella området eller dess byggnader de facto är förorenade och dels att dessa föroreningar kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. En förorening måste således redan ha skett för att reglerna skall äga tillämpning. Genom de undersökningar som genomförts inom området har föroreningar och risker identifierats och konstateras, därmed är 10 kapitlet MB tillämpligt. MB 10:2 Verksamhetsutövaransvar Verksamhetsutövarens avhjälpandeansvar regleras i 10:2 MB, med tolkningsvägledning av 2:8 MB. Aktuell paragraf stadgar att ansvarig för efterbehandling är den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som bidragit till föroreningen. Genom praxis vilken härrör ur tolkningen av denna paragraf följer att även en verksamhetsutövare som övertagit en verksamhet och inte själv bidragit till föroreningarna är ansvarig, avhjälpandeansvaret följer med överlåtelsen av verksamheten. Det är också tydligt att det är verksamhetsutövaren som initialt skall sökas för avhjälpandeansvaret. Ansvarets begränsning ligger i att verksamhetens faktiska drift måste ha pågått efter den 30 juni 1969 samt att verkningarna efter denna verksamhet alltjämt pågick vid tiden för miljöbalkens ikraftträdande, 1 januari 1999. Det saknar således betydelse för möjligheten att rikta krav mot en verksamhetsutövare om verksamheten ej längre är i drift, så länge den varit det efter den 30 juni 1969. Självklart måste dock ett reellt behov av avhjälpande föreligga. Fredriksberg 1916 tog Hällefors AB över Fredriksbergs bruk från Gravendal AB vilka hade startat upp detsamma 20 år tidigare. 1958 fusionerades Hällefors AB med Billerud AB vilka drev verksamheten vidare till nedläggningen 1972. 1984 Fusionerades Billerud AB med Stora Kopparbergs Bergslag AB, sedermera Stora Enso AB (556009-5589). I samband med en fusion övertar det nya bolaget det gamla bolagets rättigheter och skyldigheter, inklusive miljöskulder, varvid Länsstyrelsen bedömer att Stora Enso AB idag är ansvariga för de föroreningar som härrör från pappersbruket.

Ansvarsutredning 6(11) Från 1968 bedrev Lesjöfors AB tapet och fjädertillverkning i delar av byggnaderna. Bolaget försattes i konkurs 1985. Det finns i dagsläget inga indikationer på föroreningar från denna verksamhet. Från 1986-1990 bedrev landstinget kemtvätt i lokaler i den nordöstra delen av fastigheten. Vid arbetet med huvudstudien har man funnit spår av klorerade lösningsmedel. Det bedöms inte i dagsläget finnas ett behov av åtgärder av dessa men skulle denna bedömning komma att ändras under arbetet med förprojekteringen så ansvarar Landstinget Dalarna sannolikt för kostnader avseende utredning och åtgärdande av dessa. MB 10:3 (i dess lydelse efter den 30 september 2007) Fastighetsägaransvar Denna paragraf aktualiserar det subsidiära fastighetsägaransvaret. Om inte någon verksamhetsutövare kan utföra eller bekosta efterbehandlingen är var och en efterbehandlingsskyldig som förvärvat fastigheten och då känt till föroreningarna eller borde ha upptäckt dem. Begränsningen ligger i att förvärvet måste vara genomfört efter den 31 december 1998 då miljöbalken trädde i kraft. Då det enligt Länsstyrelsen finns en ansvarig verksamhetsutövare samt att fabriksområdet saknar lagfaren ägare och har gjort så sedan före miljöbalkens ikraftträdande aktualiseras inte denna paragraf gällande huvudfastigheten Säfsen 3:2. Bergvik Skog Väst AB (556610-2959) äger fastigheterna Säfsen 2:1 där det finns en depponi/utfyllnadsområde samt Säfsen 3:1 på vilken de tre mesadeponierna finns. Fortum (556006-8230) äger fastigheten Säfsen 3:11 där man funnit mindre mängder kisaska och utfyllnadsmaterial. Bergviks skogs fastigheter har fusionerats in i bolaget 2003 men det fusionerade bolaget hade i sin tur fått fastigheten genom fusion 1988 varvid ansvar för Bergviks skog saknas. Även fastigheten Säfsen 3:17 i anslutning till fabriksområdet är förvärvat före miljöbalkens ikraftträdande (1990-07-16) och fastighetsägaransvar saknas även där. Vad gäller frågan om förvaringsfall för deponier/utfyllnadsområde så anser Länsstyrelsen att praxis på området ger vid handen att denna typ av områden initialt skall ses som vilket förorenat område som helst varvid frågan om förvaringsfall inte aktualiseras då Stora Enso AB har ett ansvar för dessa som en del av den tidigare verksamheten. Gällande närliggande område såsom banvallar uppbyggda av kisaska som kan komma att ingå i projektet så menar Länsstyrelsen att ansvar för eventuella fastighetsägare saknas. Fastighetsägare runt om i Fredriksberg visst tills helt nyligen inte att dessa banvallar var uppbyggda av kisaska eller vilka risker som är förknippade med materialet.

Ansvarsutredning 7(11) 10:4 Skälighetsbedöming Efter att en eller flera ansvariga för ett förorenat område identifierats måste ansvaret genomgå en skälighetsbedömning. Detta följer både av MB 2:8 och 10:4 MB. Paragraferna stadgar att den ansvarige svarar för avhjälpande endast i skälig omfattning. Skälighetsbedömningen omfattar både objektiva och subjektiva faktorer och utförs i två steg. Först bedöms vilka åtgärder som är miljömässigt motiverade, och därefter görs en bedömning av omfattningen av avhjälpandeansvaret. Vid bedömning av vad som är att anse som miljömässigt motiverat är utgångspunkten den att området, efter genomförda åtgärder, inte skall utgöra någon risk för människors hälsa eller miljön. För att avgöra detta bör man utgå från den pågående markanvändningen och eventuellt även den markanvändning som anges i detalj- och översiktsplan. Man tar här också hänsyn till föroreningarnas inneboende egenskaper såsom farlighet, spridningsförutsättningar, föroreningsgrad med mera. Dessa faktorer skall sedan vägas mot de ekonomiska aspekterna, det vill säga kostnaderna. Därefter sker en avvägning gällande huruvida det är rimligt att kräva den eller de ansvariga på de efterbehandlingsåtgärder som är miljömässigt motiverade. Här finns en rad faktorer att ta hänsyn till. Bland annat tidsaspekten, det vill säga hur lång tid som förflutit sedan föroreningen ägde rum. Nästa omständighet att ta hänsyn till är huruvida verksamheten följde dåtidens miljökrav samt eventuella tillstånd för verksamheten och om den dessutom var accepterad enligt de gängse uppfattningar som gällde vid denna tid. Det faktum att man följt dåtidens regler och tillståndets villkor innebär dock inte att man undkommer ansvar, endast att detta ansvar inte skall ses som mer omfattande till följd försummelse. Gäller skälighetsbedömningen en verksamhetsutövare kan även dennes bidrag till föroreningar få betydelse. Kan denne visa han endast bidragit till föroreningarna i begränsad mån bör detta beaktas vid bedömningen av ansvarets omfattning. Det är således verksamhetsutövaren själv som har bevisbördan när det gäller att visa att han endast i mindre utsträckning medverkat till föroreningarna. Vidare uttrycks det i 10:4 att även omständigheterna i övrigt skall beaktas. Någon vägledning om vilka dessa omständigheter skulle kunna vara ges inte. Naturvårdsverket menar dock att exempel på sådana omständigheter skulle kunna vara om verksamhetsutövaren eller fastighetsägaren redan tidigare vidtagit vissa efterbehandlingsåtgärder. Fredriksberg Avseende vilka åtgärder som anses miljömässigt motiverade för att minska risker för människors hälsa och miljön hänvisas till framtagen riskbedömningsrapport. Till vilken nivå åtgärder kan genomföras beror slutgiltigt på Naturvårdsverket då den största delen av den påkallade saneringen enligt Länsstyrelsens bedömning måste bekostas med statliga bidrag. Det är Naturvårdsverket som avgör om Länsstyrelsens bidragsansökan skall beviljas i sin helhet eller om åtgärderna skall ha en annan ambitionsnivå än den föreslagna.

Ansvarsutredning 8(11) Mot bakgrund av den praxis som kommit från Mark- och Miljööverdomstolen de senaste åren så tolkar Länsstyrelsen detta som att ansvaret för åtgärdande av föroreningar som uppkommit fram till 1960 i princip skall jämkas till noll. För föroreningar som uppkommit mellan 1960-1969 finns ett begränsat ansvar och gällande föroreningar som uppkommit efter 1969 saknas anledning till jämkning avseende tidsaspekten. Som nämnts tidigare är den styrande föroreningen i området kisaskan. Detta medför att en stor del av totalkostnaden för projektet avser just hantering av denna. Utöver kisaska, så är åtgärder betingade också på grund av oljeförorening, mesadeponier, utfyllnadsmaterial och de fd fabriksbyggnaderna. För att åskådliggöra hur respektive förorening/åtgärdsbehov kopplas till ansvarsfrågan (egentligen grunden för jämkning på grund av tidsaspekten har en sammanställning gjorts i tabell 1 nedan.. Verksamhet Årtal Föroreningar Massa- och papperstillverkning (faktisk drift) 1896-1972 Olja, byggnader, utfyllnader Sulfatmetoden 1910-1972 Mesa Sulfitmetoden 1896-1961 Svavelkis råvara vid framställning av kokvätska 1896-1919 Kisaska Svavel råvara vid framställning av kokvätska 19xx-1961 Vid beaktande av att kisaska producerats mellan 1896-1919 bedömer Länsstyrelsen att Stora Enso ABs efterbehandlingsansvar saknas för kisaskan med anledning av tidsaspekten och den praxis som finns från Mark- och Miljööverdomstolen Vad gäller övriga föroreningar inom området och i anslutning till detta, såsom blandat avfall i utfyllnader och oljeföroreningar så har Länsstyrelsen, då inget annat kunnat visas, antagit att dessa uppkommit relativt jämt fördelat över verksamhetstiden. Uppgifter förekommer dock om relativt omfattande oljehanering inom fastigheten under tiden för oljekrisen under 1970-talet varvid man får förutsätta att en något större del av föroreningarna ägt rum under denna period. Det kan å andra sidan också förutsättas att en något mindre andel föroreningar i form av utfyllnader orsakats mellan åren 1960-1972, utifrån hur industriområdet utvecklats. Ref figur byggnader. Det har inte framkommit att någon annan verksamhet inom fastigheten utöver dem som kan härledas till bruksverksamheten som har hanterat olja eller använt sig av kringliggande deponier och utfyllnadsområden. Mot bakgrund av detta bedöms Stora Enso ha ett begränsat ansvar för denna typ av föroreningar som uppkommit mellan 1960-1969 och ett fullt ansvar med avseende på tidsaspekten för de som uppkommit mellan 1970-1972. Sett till den långa verksamhetstiden torde ansvaret då bli relativt begränsat. Då mesa har producerats under hela verksamhetstiden har bolaget ett ansvar för dessa deponier i paritet med vad som anges för övriga utfyllnadsområden.

Ansvarsutredning 9(11) Avseende byggnaderna så har flertalet av dessa uppförts före 1960 men sannolikt har hantering av ämnen i dessa bidragit till förorening av dem skett därefter och ett mindre ansvar kan därmed åläggas Stor Enso AB för föroreningar i byggnaderna. För att sanera området krävs att delar av byggnaderna rivs eller på annat sätt säkras då det i dagsläget inte är möjligt att genomföra en sanering på grund av de stora rasriskerna. Då Stora Enso AB enbart bedöms ha ett mindre ansvar för efterbehandling av föroreningar i byggnader och av närliggande oljeföroreningar samt helt saknar ansvar för kisaskeområdet, anser Länsstyrelsen att även bolagets ansvar avseende rivning av byggnaderna är mycket begränsat. I samband med den granskning av arkivmaterial som Länsstyrelsen har gjort har man inte funnit någon övrig information som anses ha betydelse för jämkning av ansvaret. Sammanfattningsvis anses Stora Enso ha ett mindre ansvar för de föroreningar som härrör från brukets verksamhet. MB 10:5 Värdeökning En fastighetsägare kan trots frihet från ansvar enligt ovan tvingas att betala de kostnader som efterbehandlingen ger i form av värdeökning. Då huvudfastigheten saknar fastighetsägare finns inte heller någon som kan göra en otillbörlig vinst. Gällande intilliggande fastigheter (se bilagd karta) där det finns mesadeponier så kan för det fall dessa skulle ingå i en saneringsåtgärd fastighetsägaren till dessa anses göra en obehörig vinst om deponierna helt eller delvis täcks och därmed efterbehandlas. Det faktum att mesadeponierna kan utgöra en alternativ plats för uppläggning av massor alternativt att mesa kan användas för stabilisering gör dock att fastighetsägarna för det fall det upplåter mark eller tillhandahåller mesa för stabilisering inte bör omfattas av värdeökningen. Länsstyrelsen kan dock inte ta ställning till denna fråga innan dess att åtgärdernas slutliga omfattning är fastställd och det därmed är fastställt huruvida mesadeponierna skall ingå i saneringsåtgärden. Avseende utfyllnadsområden med kisaska eller annat avfall kring fabriksområdet som eventuellt tas med i åtgärderna så bedömer inte Länsstyrelsen att berörda fastighetsägare kan anses göra en obehörig vinst. Det förefaller orimligt att beräkna mervärden för kringliggande banvallar som anlagts med kisaska för flera decennier sedan och där fastighetsägaren bara helt nyligan blivit varse riskerna, fastighetsvärdet kan därmed inte ha påverkatd., Detsamma bedöms gälla för utfyllnadsområdena. MB 10:6 Solidariskt ansvar verksamhetsutövare För det fall det finns två eller flera ansvariga verksamhetsutövare skall dessa anses vara solidariskt ansvariga. Detta innebär att samtliga verksamhetsutövare kan sökas för det som anses vara summan av det sammanlagda ansvaret hos de ansvariga verksamhetsutövarna och får därefter använda sin regrässrätt för att kräva övriga ansvarig

Ansvarsutredning 10(11) på deras delar. Kan en verksamhetsutövare visa att dennes bidrag är så obetydligt att det inte ensamt motiverar en efterbehandling ansvarar denne enbart den del som motsvarar detta bidrag till föroreningarna. Länsstyrelsens bedömning är att solidariskt ansvar saknas i det aktuella fallet då det inte finns två verksamhetsutövare inom området som bedrivit samma typ av verksamhet och därmed inte gett upphov till samma typ av förorening. MB 10:7 Solidariskt ansvar fastighetsägare För det fall det finns två eller flera ansvariga fastighetsägare skall dessa anses vara solidariskt ansvariga. Detta innebär att samtliga fastighetsägare kan sökas för det som anses vara summan av det sammanlagda ansvaret hos de ansvariga fastighetsägarna och får därefter använda sin regrässrätt för att kräva övriga ansvarig på deras delar. För det fall det finns två eller flera ansvariga fastighetsägare skall dessa anses vara solidariskt ansvariga. Länsstyrelsen bedömer att då fastighetsägaransvar saknas aktualiseras inte paragrafen. MB 10:8 Utredningsansvar Paragrafen stadgar att ovan nämnda paragrafer även gäller ansvaret för att genomföra utredningar. Då denna ansvarsutredning behandlar ansvaret för åtgärdande aktualiseras inte paragrafen.

Ansvarsutredning 11(11) Fastighetsägare och verksamhetsutövare (Säfsen 3:2) 1896-1916 Gravendal AB startar pappersbruket 1916 tar Hällefors AB över både fastigheten och verksamheten. 1958 Hällefors AB uppgår i Billerud AB vilka bedriver verksamheten vidare till 1972. 1984 fusionerades Billerud med Stora Kopparbergs Bergslags AB, sedermera Stora Enso (556009-5589). 1968 såldes fastigheten till Lesjöfors AB, företaget gick i konkurs 1985. Lesjöfors AB bedrev bla tapet och fjädertillverkning i delar av byggnaderna. 1987-1989 ägdes fastigheten av Ludvika Industri Fastighets AB. 1986-1990 bedrev landstinget kemtvätt i delar av fabriksbyggnaden. 1989 förvärvas fastigheten av Dalimpex AB (556285-3779) som bytte namn till Tigomli 1994. Samma år går företaget i konkurs och i samband med konkursen abandonerades fastigheten.