FASTIGHETSNÄRA HÄMTNING AV FÖRPACKNINGSAVFALL OCH RETURPAPPER ETT KOMMUNALT ANSVAR? Björn Nordlund, utredare Villaägarnas Riksförbund
1. SAMMANFATTNING 3 2. KOMMUNER SOM HAR ETT UTBYGGT SYSTEM FÖR FASTIGHETSNÄRA INSAMLING AV FÖRPACKNINGSAVFALL OCH RETURPAPPER 4 3. METOD OCH AVGRÄNSNINGAR 5 4. Lämpligt insamlingssystem 6 5. Producenterna tar inte sitt ansvar i samråden 7 6. Producentansvaret 8 7. Kommunernas ansvar 9 Se bilaga för vilka kommuner som har ett utbyggt system för fastighetsnära hämtning av förpackningsavfall och returpapper. 2
1. Sammanfattning Insamlingssystemet för förpackningsavfall och returpapper fungerar dåligt på många håll i Sverige. Många konsumenter upplever det som krångligt och tidskrävande att åka till återvinningsstationer som dessutom ofta är nedskräpade. Alla har heller inte möjlighet att ta sig till en återvinningsstation. Villaägarnas Riksförbund förespråkar istället ett fastighetsnära system för insamling av förpackningsavfall (t ex glasflaskor och plastförpackningar) och returpapper. Fastighetsnära hämtning innebär enligt Villaägarna att insamlingen av förpackningsavfall och returpapper samordnas med det kommunala insamlingssystemet av hushållsavfall. Ett sådant insamlingssystem skulle leda till ökad insamling och återvinning och därmed ökad samhällsnytta. Systemet skulle även leda till att alla grupper i samhället får möjlighet att sortera sina förpackningar och returpapper. Producenterna (de som tillverkar förpackningarna) ansvarar för att samla i förpackningsavfall och returpapper. Insamlingen sker på deras återvinningsstationer. På flera håll i landet fungerar det så dåligt att kommunerna själva står för insamlingen. Kommunerna hämtar förpackningsavfallet och returpappret på eget initiativ i samband med det övriga hushållsavfallet - trots att det inte är deras ansvar. Det är bra att kommunerna tar ett samhällsansvar. Det ger en ökad service till kommuninvånarna samtidigt som det förbättrar återvinningen och därmed miljön. Däremot borde det vara producenterna som står för kostnaden, eftersom de är ansvariga att se till att det finns lämpliga insamlingssystem i Sveriges kommuner. När kommunerna står för insamlingen av förpackningsavfall och returpapper innebär det att väldigt många villahushåll får betala dubbelt. Dels till kommunen, genom en extra kostnad på eller utöver renhållningstaxan, och dels till producenterna när konsumenten köper en förpackning i butiken. De dubbla kostnaderna drabbar ca 80 000 villahushåll idag. 3
2. Kommuner som har ett utbyggt system för fastighetsnära insamling av förpackningsavfall och returpapper Materialslag Antal kommuner 1 Returpapper 17 Kartong 14 Wellpapp 12 Glasförpackningar 15 Plastförpackningar 13 Metallförpackningar 15 Samtliga 17 kommuner (se bilaga för ytterligare information) som redovisas i tabellen har ett utbyggt system för fastighetsnära insamling av förpackningsavfall och returpapper. Insamlingen sker exempelvis i ett så kallat kärlsystem med flera fraktioner. Åstorps kommun har haft fastighetsnära insamling sedan 2000. Mellan åren 2000 och 2005 ökade insamlingen av förpackningar och tidningar med 56 kg per innevånare i kommunen (1999, enbart återvinningsstationer 59 kg per invånare, 2005 fastighetsnära insamling 115 kg per invånare). Insamlingen ökade alltså med 51 procent på fem år 2. 1 Antalet kommuner som redovisas avser enbart kommuner som har ett utarbetat system för att hämta förpackningsavfall och returpapper i samband med de övriga hushållssoporna. Det finns idag ett stort antal kommuner som i praktiken inte har någon fastighetsnära hämtning, men som erbjuder villahushållen tjänsten om någon hör av sig. I dessa fall är ofta priset för hämtningen så högt att det inte blir intressant för kunden. I många kommuner kan även villahushållen på eget initiativ kontakta renhållningsbolaget på orten och på så sätt få fastighetsnära hämtning av förpackningsavfall och/eller returpapper. Men även i dessa fall blir kostnaden ofta mycket hög för villahushållet. 2 Resultatet är baserad på statistik över insamlade mängder från NSR - Nordvästra Skånes Renhållnings AB, som är ett avfalls- och återvinningsföretag ägt av de sex nordvästskånska kommunerna Bjuv, Båstad, Helsingborg, Höganäs, Åstorp och Ängelholm. 4
I Ödåkra som ligger i Helsingborgs kommun, har man haft fastighetsnära insamling sedan 1994. I Ödåkra har man märkt av en markant förbättrad utsortering av tidningar och förpackningar sedan man infört fastighetsnära insamling. Mängden tidningar och förpackningar i restavfallet (restavfall är det som är kvar efter att man har källsorterat sina sopor) minskade mellan 2004 och 2005 med 1,4 kg per villahushåll och vecka 3. Båstads kommun har haft fastighetsnära insamling av förpackningar och tidningar sedan 1 april 2005. Den fastighetsnära insamlingen har inneburit kraftigt förbättrade resultat. Mängden tidningar och förpackningar i restavfallet har minskat med 2,5 kg per villahushåll och vecka 4. 3. Metod och avgränsningar Undersökningen är baserad på en enkät som har besvarats av 264 av landets 290 kommuner, kommunala och privata renhållningsbolag. Vi har kartlagt i vilken utsträckning kommunerna själva står för den fastighetsnära insamlingen av returpapper, kartong/wellpapp, glasförpackningar, plastförpackningar och metall. 3 Plockanalysen genomfördes av NSR i mars 2004 respektive februari 2005 4 Resultaten är baserade på en så kallad plockanalys i mars 2005 och december 2005, genomförd av NSR - Nordvästra Skånes Renhållnings AB. Ett prov på ca 400 kg restavfall har tagits ur en sopbil och analyserats. Sopbilen har kört en normal hämtningsrunda och har ett totalt lass på ca 2000-3000 kg. 5
4. Lämpligt insamlingssystem Enligt producentansvarsförordningen (1997:185) har producenterna ett ekonomiskt och fysiskt ansvar att etablera lämpliga insamlingssystem för allt förpackningsavfall och returpapper. I förordningen står det att ett insamlingssystem skall anses som lämpligt om det är lättillgängligt, underlättar för den som innehar förpackningsavfall att lämna ifrån sig detta och i övrigt ger god service åt dem som skall lämna förpackningsavfall till systemet. Under senare år har skarp kritik riktats mot producenternas insamlingssystem. Det har inte upplevts som lättillgängligt. Systemet har inte underlättat för den som innehar förpackningsavfallet att lämna ifrån sig detta. Återvinningsstationerna är på många håll svåråtkomliga för äldre och handikappade och de som inte har tillgång till bil. Återvinningsstationerna har varit nedskräpade och överfulla. Detta har i sin tur lett till att många har struntat i att sortera ut sina förpackningar. Mot denna bakgrund fick Naturvårdsverket 2004 i uppdrag av regeringen att klargöra innebörden av ett lämpligt insamlingssystem. Naturvårdsverket tillsatte ett så kallat avfallsråd med representanter från samtliga berörda aktörer 5. Avfallsrådet kom bland annat fram till följande. För att förenkla för hushållen bör insamlingen av förpackningsavfall och returpapper på lämpligt sätt samordnas med kommunens insamling av hushållsavfall. Insamlingen av förpackningar och returpapper ska anpassas till lokala förutsättningar, företrädesvis genom fastighetsnära (bostadsnära) insamling där det är lämpligt. Särskild hänsyn bör tas till äldre och funktionshindrade. Den fastighetsnära insamlingen ska byggas ut i en omfattning som är nödvändig för att ge god service. 5 Naturvårdsverkets hemsida, Avfallsrådet, dokument gällande avfallsrådets slutsatser beträffande insamling av förpackningar och returpapper. 6
Det har inte fattats något formellt beslut avseende Naturvårdsverkets slutsatser. Däremot ska slutsatserna fungera som ett underlag i Naturvårdsverkets årliga arbete med att följa upp producentansvaret. Slutsatserna ska även ligga till grund för det lagstiftade samarbete (så kallade samråd, se nedan) som producenterna och kommunerna ska ha om utformningen av ett lämpligt insamlingssystem 6. 5. Producenterna tar inte sitt ansvar i samråden Enligt förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar skall en producent samråda med berörd kommun i frågor som rör insamlingssystemet. En producent skall särskilt beakta vad som framkommer i samråden när det gäller utformningen av ett lämpligt insamlingssystem. Under 2005 genomförde Renhållningsverksföreningen en undersökning, i syfte att undersöka hur samråden har genomförts inom producentansvaret för förpackningar och returpapper. Rapporten fastslår att samråden inte har fungerat. Rapporter redovisar bland annat att ett stort antal kommuner inte har haft samråd, eftersom producenterna inte har kontaktat dem, som de är skyldiga att göra. När samråd har genomförts har man i många fall inte diskuterat frågor som är relevanta för att etablera ett lämpligt insamlingssystem. I vissa fall har det inte varit frågan om några samråd utan avtalsförhandlingar 7. Rapporten visar på ett tydligt sätt att producenterna inte har tagit sitt ansvar. I ett flertal fall har kommunerna inte haft möjlighet att vara med och påverka utformningen av insamlingssystemet avseende förpackningar och returpapper. 6 Naturvårdsverkets hemsida, Avfallsrådet, slutsatser beträffande insamling och förpackningsavfall och returpapper. 2005-05-24. 7 RVF rapport 2006:05, Samråd inom producentansvaret för förpackningar och returpapper 2005, ISSN 1103-4092 7
6. Producentansvaret Sedan den 1 januari 1994 finns det enligt lag ett så kallat producentansvar, som innebär att producenter av bland annat plastförpackningar, metall, returpapper, kartong, wellpapp och glasförpackningar ska se till att det finns lämpliga insamlingssystem. Producenterna ska dessutom ansvara för att avfallet återvinns eller hanteras på ett miljömässigt acceptabelt sätt 8. Systemet för återvinning och insamling har organiserats genom att det svenska näringslivet (industri och handel) gemensamt har bildat fem så kallade materialbolag - Svensk glasåtervinning, Pressretur AB, Returkartong AB, Metallkretsen AB och Platskretsen AB. Materialbolagen har sedan gemensamt bildat ett företag som heter fti (förpacknings och tidningsinsamlingen) där materialbolagen samarbetar. Ungefär hälften av de ca 20 000 svenska företag som producerar eller importerar förpackade varor är anslutna till något av materialbolagen. De företag som inte är anslutna ska ha egna system för hanteringen. För att finansiera systemet för insamling och återvinning har Platskretsen AB, Metallkretsen AB och Returkartong gått samman och bildat finansieringssystemet Reparegistret AB (REPA) som är ett gemensamt dotterbolag. När ett enskilt företag ansluter sig till REPA och betalar en avgift har företaget fullgjort sitt producentansvar 9, materialbolagen tar på så sätt över ansvaret 10. Svensk glasåtervinning tillhör inte reparegistret utan administrerar sina avgifter själva. Pressretur AB tillhör inte heller reparegistret utan finansierar sina återvinningssystem genom sina ägare, vilka är pappersbruken Holmen papper AB, SCA Forest Products AB, Stora Enso och M-real Sverige AB, Husums Fabrik 11. Enligt renhållningsförordningen fr.o.m. den 1 juli 1997 (1997:185) om producentansvar för förpackningar, ska materialbolagen inte gå med vinst. För att finansiera insamlingssystemet kan avgifter tas ut på förpackningarna. Dagens förpackningsavgifter motsvarar för ett normalt villahushåll 220-400 kronor per år 12. 8 Naturvårdsverket, Rapport 5237 juni 2002, Uppföljning av producentansvaret för 2001, men också mycket mer sida 26. 9 Repas, hemsida. 2006-02-23 10 REPAs hemsida, producentansvarets idé. 11 Pressreturs, Hemsida 2006-02-22 12 Nordic Waste Info, hemsida 2006-05-04 8
7. Kommunernas ansvar Kommunerna är ansvariga för att samla in matavfall, grovavfall, farligt avfall och batterier. Kommunerna ska också i samråd med producenterna informera hushållen om var och hur insamlingen av förpackningsavfall, returpapper, el och elektronik sker. Kommunerna ska även informera om hushållens ansvar att sortera sitt avfall och därtill sprida resultatet av insamlingen och återvinningen. 9