Språkhistoria Urnordiska (fram till 800 e.kr) Runsvenska (800-1225) Äldre fornsvenska (1225-1375) Yngre fornsvenska (1375-1527) Äldre nysvenska (1527-1732) Yngre nysvenska (1732-nutid) Nusvenska (våra dagars språk)
! Runsvenska (800-1225) De äldre källorna till vårt språk härstammar från vikingatiden och utgörs främst av inskrifter på runstenar. Ofta berättar den kortfattade texten att en krigare dött i strid och att fadern reste stenen. Den mest kända runstenen i Sverige är Rökstenen i Östergötland. Man ristade på sten, trä, läder och bark. Omkring 800 kom den 16-typiga runraden (från början var den 24- typig), kallad futharken efter de första skrivtecknen. En runa kunde täcka flera ljud. Runa betyder hemlighet. Rökstenen
Äldre fornsvenska (1225-1375) På 1100-talet blev Sverige kristnat. Det latinska alfabetet ersatte runorna. Äldre Västgötalagen, omkr. 1225, var den första boken på svenska med latinska bokstäver. I mitten av 1300-talet kom Magnus Erikssons landslag. Orden och deras böjning: Orden böjs annorlunda än i dag t.ex. gangar (går) och quihguna (kvigan i objektsform). Stavning: Ä-ljudet stavas med æ: æller, bæsing. Ibland dubbeltecknas konsonanten som i nutida svenska roppo, hvassi ibland inte skal, up. Bokstaven i används även för j: njute, smyria. Det finns stora och små bokstäver (i motsats till runiskrifterna). Meningsbyggnad och ordföljd: Meningsbyggnaden börjar likna den nutida med punkter och kommatecken, satser och meningar. Ordföljden avviker från den som vi använder t.ex. kvighu taka otamæ Utdrag ur Äldre Västgötalagen
Yngre fornsvenska (1375-1527) Under 1300- och 1400-talen spelade Vadstena kloster en viktig roll för utvecklingen av vårt lands kultur och litteratur. Där översattes delar av bibeln och annan religiös litteratur. För övrigt översattes legender och helgonberättelser från latin, och riddarromaner från tyska och franska. Erikskrönikan, skrevs ca 10 år efter händelsen, som inträffade 1317. Orden och deras böjning: Substantivens böjningsformer är inte längre så många och svåra. Verbens böjningsformer stämmer med dem vi hade i svenskan ännu för femtio år sedan: gingo, soffwo. Stavning: Många ord skrevs med dubbla bokstäver för utseendets skull t.ex. kniiff (s.k. dekorativ stavning). U ersätts ibland av w: liws (ljus) och wp (upp). Bokstäverna e, i, j, y används oregelmässigt: liffua, mynnes (minnes), jder (eder). Konsonantljud dubbeltecknas inte alltid: fik, gik. Meningsbyggnad och ordföljd: Punkt och kommatecken har placerats ungefär som en nutida diktare skulle ha gjort. Ordföjden har blivit mera lik dun nuvarande i svenska, men här och var ser vi en annorlunda ordföljd: osakta wp gik. Utdrag ur Erikskrönikan
Äldre nysvenska (1527-1732) 1526 kom den nya översättningen av Nya testamentet. 1541 kom hela bibeln, kallad Gustav Vasas bibel. Skriften blev nu mer enhetlig än tidigare. Bokstäverna å, ä och ö infördes. Bibelöversättarna Olavus Petri och Laurentius Andræ var från Mälardalen början till ett enhetligt riksspråk. Orden och deras böjning: Böjningen skiljer sig en del från modern svenska, men inte så mycket som tidigare: skalt tu (skall du), haffuer Herrren (har Herren), tina gerning (dina gärningar) och daghenom (objektsform av dagen). Stavning: Stavningen av i- och j-ljuden följer inga fasta regler: ey (ej), giordt (gjort), iord (jord). U-ljudet stavs på flera sätt: siuwnde (sjunde), Gudz, vthi (uti). Ä-ljudet stavas oftast med e: tenck, gerning, fremling. Meningsbyggnad och ordföljd: Meningarna ser ut som i våra dagar. Ordföljden avviker från vår genom att predikatet ofta placeras sist i satsen t.ex. hwad ther inne är. Gustav Vasas bibel
Yngre nysvenska (1732-nutid) År 1732 började Olof Dalin ge ut en tidskrift vid namn Den svenska Argus, som blev en betydelsefull skrift. Dalin skrev med ett enkelt och klart språk, undvek franska ord och gamla ålderdomliga svenska ord och dialektord. 1736 skrevs Sveriges Rikes lag. Orden och deras böjning: Böjningen av ord skiljer sig knappast alls från vår tids böjning. Stavning: Fram till 1906 förekom en annorlunda stavning av bl.a. v- och t-ljuden. I ställer för v skrevs ofta f, hv eller fw, och i stället för t skrevs på vissa ställen dt. Ibland stavades ä-ljudet med e. Den Svenska Argus
Nusvenska (våra dagars språk) Den svenska som talas och skrivs just nu. Påverkan från språket i radio och TV samt de ökade kommunikationerna har gjort att dialekterna delvis trängts undan. Ökade krav på effektivitet och snabbhet gör att enkla och koncentrerade ord och uttryck välja framför långa ord och krångliga meningar t.ex. konversationslexikon uppslagsbok, frysbox frys, diskvalificera diska. 1906 genomfördes en stor stavningsreform där t.ex. f blev v (af av) och man tog bort en del gamla ordböjningar t.ex. gingo gick och voro var
Arvord, lånord och nybildade ord Arvord Arvord är ord som alltid funnits i vårt språk, som ärvts från generation till generation. Det är släktord som mor och far, väderord som sol och måne och näringsord som åker och ull. De kan också vara ord för kroppsdelar, djur och växter. Egennamn som finns än i dag är t.ex. Gudrun, Sigrid, Erik och Sven. Lånord Lånord är ord som vi har lånat från andra språk. En del tar vi över precis som de är (t.ex. bodybuilding), en del försvenskar vi genom att ändra lite på stavningen (t.ex. strejk) och en del har vi direktöversatt (t.ex. hjärntvätt-brainwash) Grekiska och latin (från 1000-talet) Kristendomen kom till Norden och med den kom latinet, som var kyrkans språk. Lånorden har även med undervisning och skola att göra som t.ex. historia, biologi, universitet och rektor. Andra områden, förutom kristendomen, där vi fick lånord från grekiskan/ latin är medicin och ekonomi t.ex. hormon och inflation. Tyska (från 1200-talet) Under medeltiden hade tyskarna stort inflytande i hela området runt Östersjön bl.a. genom Hansaförbundet. Handelsmän, hantverkare och bergsmän kom till Sverige på 1200- och 1300-talen och under 1600- talet förde vi krig på tysk mark. De tyska lånorden har ofta med handel, yrken, titlar och krig att göra t.ex. tull, skomakare, herr, fru och gevär. Franska (från 1700-talet) Under 1700-talet var Frankrike populärt, främst inom överklassen. Många franska ord inom vetenskap, konst, musik, teater, mat och kom in i svenskan. Därifrån spreds också upplysningens idéer om människans frihet att tänka, tycka och tro vad man ville, vilket också visar sig i lånord som har med politik, ekonomi och juridik att göra.
Ord från franskan är t.ex. applådera, kritik, dessert, paraply och garderob. Engelska (från 1800-talet) Industrialiseringen började i England och när industrisamhället växte fram under 1800-talet spreds engelska ord till länderna runt om i Europa. Många engelska ord hör därför samman med ekonomi, kommunikation och teknik som t.ex. jobb och strejk. Under 1900-talet har USA och amerikanskan fått allt större inflytande i vår kultur. Därifrån har vi ord inom områden som musik, film, sport, kläder och modern teknik t.ex. hit, shorts och team. Många av de engelska orden kommer ursprungligen från grekiskan och latin. Nybildade ord När vi saknar bra ord för att beskriva något nytt, bildar vi nya ord. Nya uppfinningar gör att vi måste hitta på nya ord t.ex. ord som har med datorer att göra såsom datornät (dator+nät). Ibland lägger vi till en bokstav t.ex. papperspåse (papper+s+påse) ibland ändrar vi på en bokstav t.ex. veckodag (vecka+dag) och ibland tar vi bort en bokstav t.ex. svensklärare (svenska+lärare).