Avlopp på rätt sätt Information till dig som ska anlägga enskilt avlopp
Innehåll Vad säger lagstiftningen? 1 Riktlinjer för enskilda avlopp 1 Generella krav på en avloppsanläggning Funktionskrav Behandling av avloppsvatten 2 Val av reningsmtod 3 Miljöanpassade metoder 4 Urinsorterande toaletter Multrum eller annan torrtoalett Andra miljöanpassade metoder Förbehandling av avloppsvattnet 5 Slamavskiljare Beskrivning av olika reningsmetoder 6 Infiltration 6 Upplyft eller ytlig infiltration 6 Förstärkt infiltration 6 Kompaktmoduler 7 Markbädd 7 Minireningsverk 8 Efterpolering 8 Uppsamlande system 8 Sluten tank Markundersökning 8 VA-utredning 9 Provgrävning 9 Jordprov 9 Skyddsavstånd 10 Avstånd till grundvatten och berg 10 Skyddsavstånd till vattenbrunnar 10 Övrigt 11 Dricksvatten 11 Slamsugning 11 Tak- och dräneringsvatten 11 Fastighetsägarens ansvar 11 Ansökan / Anmälan 12 Ansökningshandlingar 12 Utformning av handlingar 12 Tidsbegränsning 14 Olovligt byggande 14 Avgifter 14 Så här handläggs ditt ärende 15
Vad säger lagstiftningen? För att få anlägga en enskild avloppsanläggning (1-5 hushåll) eller installera toalett krävs tillstånd eller anmälan till miljöskyddsnämnden. Tillstånd ska sökas (eller anmälan ska göras) senast sex veckor innan anläggningen ska inrättas. Enligt Miljöbalken ska avloppsvatten avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Det är vidare förbjudet att släppa ut avloppsvatten från WC till bäck, dike, sjö m.m. utan längre gående rening än slamavskiljning. Enligt miljöbalken krävs det tillstånd eller anmälan för att få anlägga en enskild avloppsanläggning. Beslut om tillstånd ska finnas från miljöskyddsnämnden innan anläggande/installation påbörjas för: ny avloppsanläggning till vilken vattentoalett ska anslutas anslutning av vattentoalett till befintlig avloppsanläggning ny avloppsanläggning för bad-disk-tvättvatten (BDT) inom vissa delar av kommunen, enligt Lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa- och miljö förmultningstoalett, multrum eller eltoalett (förbränningstoalett) torrtoalett med latrinkompostering Bekräftelse på anmälan ska finnas från miljö- och hälsoskyddsnämnden innan anläggande påbörjas för: ny avloppsanläggning för BDT inom områden där det inte krävs tillstånd ändring av befintlig avloppsanläggning (t.ex. ny placering av slamavskiljare eller markbädd/ infiltration) OBS!! Anläggande/installation av avloppsanläggning och toalett får inte påbörjas förrän beslut har lämnats av miljöskyddsnämnden. Riktlinjer för enskilda avlopp Generella krav på en avloppsanläggning En avloppsanläggning ska ge en godtagbar rening av avloppsvattnet, vara robust och innehålla följande delar: 1. Förbehandlingssteg, d.v.s. slamavskiljning 2. Reningssteg (behandling) 3. Eventuellt efterbehandlingssteg - polering Funktionskrav I och med Naturvårdsverkets nya allmänna råd om små avlopp (NFS 2006:7) kommer funktionskrav att tillämpas vid prövning av nya avloppsanläggningar. Det innebär krav på reningsgraden hos de avloppsanläggningar som ska användas. Det finns två skyddsnivåer, normal- och hög skyddsnivå. De krav på reningsgrad som ställs vid: Normal skyddsnivå: Reduktion av organiska ämnen (BOD) minst 90 % Reduktion av fosfor minst 70 % 1
Hög skyddsnivå: Reduktion av organiska ämnen minst 90 % Reduktion av fosfor minst 90 % Reduktion av kväve minst 50 % För att klara hälsoskyddskraven ska avloppsanläggningen ha en sådan reningsgrad att utsläpp av avloppsvatten inte medför ökad risk för smitta eller annan olägenhet genom förorening av dricksvatten eller badvatten. Övriga krav finns att läsa i Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2006:7) om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten. De områden där hög skyddsnivå ska tillämpas kan redovisas av miljöskyddskontorets avloppshandläggare vid förfrågan. Vid nyetablering av avlopp i kommunen ska avloppsanordningen uppfylla kraven för normal skyddsnivå, om inte fastigheten ligger inom ett område där hög skyddsnivå krävs. Vid renovering eller förbättring av befintliga anläggningar tillämpas normal skyddsnivå för hela kommunen. Utöver kraven ovan ges inga tillstånd för inrättande av vattentoalett inom tätbebyggda/planlagda fritidshusområden där det kan bli aktuellt med kommunalt vatten och avlopp. För befintliga hus med konstaterad olägenhet på grund av utsläpp av avloppsvatten, kan nämnden bevilja tidsbegränsat tillstånd för sluten tank. I första hand bör torra (exkl. urinseparerande) toalettalternativ väljas. I områden med gemensamhetsanläggningar för avloppsrening, ges inga tillstånd till nya enskilda anläggningar. Om gemensamhetsanläggningen har kapacitet kan avloppet anslutas till denna. Behandling av avloppsvatten Vad finns i avloppsvattnet? Avloppsvattnet innehåller bl a bakterier och näringsämnen. Bakterier finns i varierande mängd beroende på typ av avloppsvatten. Om vattentoalett är ansluten är mängden större eftersom avföring innehåller mycket bakterier. Men även övrigt spillvatten (från bad, disk och tvätt) innehåller bakterier. Kväve- och fosforinnehållet i avloppsvatten beror dels på den mat vi äter, dels på att vi använder kemisktekniska produkter, t ex tvättmedel, som kan innehålla fosfor. Merparten av näringsämnena i avloppsvattnet finns i toalettavloppet. Nästan allt kväve och ungefär hälften av fosforn finns i urinen. Stora mängder näringsämnen tillförs vid odling av bl a livsmedel i form av konstgödsel. Istället för att släppa ut näringsämnen från människan ut till vattendrag borde naturligt gödsel i större omfattning återföras till jordbruket. Problemen med övergödning av sjöar och vattendrag har lett till att man under senare år studerat mer miljöanpassade metoder för omhändertagande av avloppsvatten. Ett sätt är att avskilja den näringsrika urinen, från övrigt avloppsvatten, och använda den som gödningsmedel. 2
Val av reningsmetod Vilken metod ska man välja? I första hand ska man välja en metod som medför att näringsämnena i avloppsvattnet tas tillvara, dvs en miljöanpassad metod. Det gäller framför allt urin och avföring eftersom det innehåller mer näringsämnen än övrigt avloppsvatten. Att kunna ta hand om både avföring och urin förutsätter att det finns tillräckliga ytor att sprida näringen på (egna odlingar eller åkermark) eller att man avtalar med en jordbrukare som har möjlighet att ta hand om urinen och den komposterade avföringen. Eftersom många saknar förutsättningarna att lösa spridning av både urin och komposterad avföring är metoden inte speciellt vanlig. Om man inte har möjlighet att välja en miljöanpassad metod väljer man en metod som innebär att avloppsvattnet renas, dvs bakterier, näringsämnen mm fångas upp i en reningsanläggning innan vattnet leds vidare till mark eller recipient (sjö eller vattendrag). Som sista alternativ, om förutsättningarna på fastigheten inte medger något av de första alternativen, kan man välja ett uppsamlande system. Då samlas avloppsvattnet upp och transporteras bort för rening i reningsverk. Valet av metod bör alltid göras i följande ordning: 1. Miljöanpassad metod 2. Reningsmetod 3. Uppsamlande system Exempel på anläggningar som bedöms uppfylla normal respektive hög skyddsnivå. Normal skyddsnivå Minireningsverk med efterpolering Slamavskiljning med infiltration Slamavskiljning med markbädd i kombination med ett fosforfilter eller efterpoleringssteg Urinseparerande WC med övrigt spillvatten till markbädd WC till sluten tank, BDT-vatten till slamavskiljning med markbädd BDT-vatten till slamavskiljning med infiltration eller markbädd Hög skyddsnivå Minireningsverk med efterpolering Slamavskiljning med infiltration, under förutsättning att jordmaterialet består av ett mäktigt sand- eller gruslager Sluten tank för WC samt BDT-avloppsvatten till slamavskiljning med infiltration Sluten tank för WC samt BDT-avloppsvatten till slamavskiljning med markbädd Urinseparerande WC med övrigt spillvatten till infiltration Urinseparerande WC med övrigt spillvatten till markbädd samt efterpoleringssteg 3
Miljöanpassade metoder Urinsorterande toaletter Principen för en urinsorterande toalett är att man i toalettstolen avskiljer urin från resten av avloppsvattnet. Det finns olika toalettfabrikat att välja mellan och de fungerar lite olika när det gäller tex spolning med vatten. Merparten av näringsämnena i toalettavloppet finns i urinen, vilket gör urinen mycket lämplig som gödningsmedel. Störst nytta blir det om man använder urin i jordbruket där den fungerar som ersättning för handelsgödsel. En förutsättning är att det finns lantbrukare som kan hämta urinen regelbundet. Om man har en större tomt, gärna med växande gröda, kan man själv använda urinen som gödning. En tumregel är att det behövs minst 250 m 2 spridningsyta per person. Om man sprider urinen på för liten yta blir belastningen av näringsämnen för stor och då skapas istället ett miljöproblem. Exempel på urinseparerande toalett med kompostering av avföring (fekalier). Urinen samlas i en sluten tank. En person ger upphov till ungefär 400-500 liter urin per år. Urinen i sig innehåller inga bakterier, men det kan finnas risk för att det blir inblandning av tarmbakterier. För att undvika spridning av eventuell smitta behöver urinen därför lagras i sex månader före spridning. För ett permanenthushåll behövs det två tankar som man använder växelvis utan inblandning av ny urin. Sammanlagt bör tankarna för ett permanenthushåll rymma minst 2 500 liter. För fritidshushåll får beräkningar göras från fall till fall. Om fritidshuset bebos endast sommartid kan det räcka med en tank som töms på våren, innan vistelsen påbörjas. När man sprider urinen måste man först blanda den med vatten. Proportionerna bör vara 5-10 delar vatten till varje del urin. Kontakta miljöskyddskontoret för ytterligare information om vad som gäller för lagring och spridning av urin. Beroende på vilken sorts toalett och system man väljer kan avföringen antingen ledas tillsammans med övrigt avloppsvatten till en reningsanläggning (slamavskiljare med en efterföljande infiltration/markbädd) eller också samlas avföringen i en behållare och komposteras. Det övriga spillvattnet avleds då till en reningsanläggning. 4
Multrum eller annan torrtoalett Istället för vattentoalett kan man välja en helt torr lösning. Då komposteras avföringen och mullen används som gödningsmedel. Avföringen behöver komposteras eller lagras i minst sex månader för att farliga bakterier ska minska till en ofarlig nivå. Det finns olika typer av torra lösningar. En variant är s k multrum som består av en toalett med en stor behållare placerad under. Det behövs ett relativt stort utrymme under golvet, i källare eller torpargrund. I behållaren komposteras materialet och är sedan färdigt att användas. Det finns också enklare torrtoaletter, mulltoaletter, som inte är så utrymmeskrävande eftersom komposteringen sker i en separat behållare dit fekalierna flyttas. Denna lösning är vanlig i fritidshus och klarar mindre belastningar, som regel högst 2 personer. Kontakta miljöskyddskontoret för ytterligare information om vad som gäller för kompostering av latrin. Om man väljer en torr lösning för toalettavfallet behöver man någon form av reningsanläggning för avloppsvattnet från bad, disk och tvätt. Andra miljöanpassade metoder Det kan även finnas andra metoder som innebär att man tar till vara näringen i avloppsvattnet. Utvecklingen inom området går framåt och det kommer hela tiden nya metoder. Förbehandling av avloppsvattnet Slamavskiljare Oavsett reningsmetod krävs förbehandling i form av slamavskiljning för att den efterföljande reningen ska fungera. I slamavskiljaren sedimenteras och avskiljs fasta partiklar som annars skulle täta och förstöra det efterföljande reningssteget, tex infiltrationen. Den slutliga reningen sker i olika varianter av infiltrations- och markbäddsanläggningar. Dessa beskrivs på sidorna 6-8. Till avloppsanläggning där WC är anslutet används oftast en trekammarbrunn (se bilden). För ett hushåll med ansluten vattentoalett är oftast volymen på minst 2 m 3 och för enbart BDT är volymen minst 700 liter. Slamavskiljare kan vara utförda i plast eller betong. För samtliga gäller att de ska vara antingen typgodkända eller uppfylla kraven enligt svensk standard. Trekammarbrunn 5
Beskrivning av olika reningsmetoder Infiltration Med infiltration menas att man sprider ut avloppsvatten genom perforerade rör som ligger i singel- eller makadamfyllda diken. Från dessa diken sjunker avloppsvattnet ner genom marklagren för att slutligen nå grundvattnet och föras bort. Infiltration (sektion) Infiltration är en beprövad behandlingsmetod för att ta hand om avloppsvatten. Rätt utförd ger den en god rening och är därför den vanligaste behandlingsmetoden. Mycket viktigt att tänka på är att infiltration av avloppsvatten endast kan fungera i genomsläppliga och väldränerade marklager (eftersom vattnet ska sjunka ner och infiltreras i marken). Är höjdskillnaden mellan slamavskiljaren och infiltrationsanläggningen inte tillräcklig för självfall, måste avloppsvattnet pumpas. Infiltration (plan) Infiltration (profil) Upplyft eller ytlig infiltration Om grundvattennivån i området ligger högt men marken för övrigt är lämpad för infiltration kan upplyft eller ytlig infiltration vara en tänkbar lösning. Infiltrationsledningarna läggs då nära markytan. Anläggningen måste isoleras mycket noggrant, för att undvika att vattnet fryser. Ytlig infiltration (sektion) Förstärkt infiltration När marklagrens genomsläpplighet är något begränsad kan man förbättra förutsättningarna för infiltration genom att öka infiltrationsytan. Man gräver bredare och djupare diken än för vanlig infiltration och fyller på med grusig sand (markbäddssand). Förutsättningarna för denna typ av avloppsanläggning är att marken måste ha en relativt god genomsläpplighet samt vara väl dränerad. 6 Förstärkt infiltration (sektion)
Förstärkt infiltration (profil) Kompaktmoduler Förutom infiltration finns även kompaktmoduler som skapar en stor yta av biohud. I biohuden som bildas av bakterier sker en biologisk rening av avloppsvattnet där smittämnen och även organiskt material bryts ned. Denna egenskap medför att en mindre yta behöver tas i anspråk än en traditionell infiltration. Det finns två typer av kompaktmoduler. Den ena typen består av moduler som innehåller poröst material som placeras ovanpå ett lager med markbäddssand. Den andra typen är en allt-i-ett-lösning i en box med filter och i vissa fall, fosforbindande material. Kompaktmodulerna kan användas för rening av WC- och BDT-avloppsvatten. Markbädd När marklagren består av täta material kan markbädd vara en tänkbar lösning. I en markbädd filtreras och renas avloppsvattnet i ett uppbyggt grus- och sandlager. Från markbädden avleds det renade avloppsvattnet till ett lämpligt vattendrag eller dräneringssystem. Observera att avloppsvattnet inte får avledas till ett dike eller till ett vattendrag där det kan leda till olägenhet, tex där betande djur kan dricka av vattnet. På grund av markbäddens djup, vanligen drygt två meter, är det svårt att anlägga en markbädd på tomter med ingen eller liten marklutning. Det måste vara en viss höjdskillnad mellan huset, markbädden och utsläppspunkten. Om tillräcklig höjdskillnad saknas måste pumpning av avloppsvattnet ske. Markbädd (sektion) Markbädd (profil) 7
Minireningsverk Minireningsverk med kemisk fällning och biologisk rening kan användas för att behandla blandat avloppsvatten. Minireningsverken reducerar framför allt fosfor och organiskt material och i olika grad även kväve. Slammet kan transporteras iväg genom kommunens försorg eller av kommunen anlitad entreprenör. För att få störst miljöeffekt är det bra om slammet används som gödning. Dessa finns i olika fabrikat och med lite olika utformning och funktion. Principen är att reningen sker i tre steg (mekaniskt, biologiskt och kemiskt). Därefter leds avloppsvattnet vidare ut till ett efterbehandlingssteg och sedan till ett dike, bäck eller annat vattendrag. En sådan anläggning kräver i regel inte så stor yta, kan grävas ned eller placeras ovan mark i en separat byggnad och finns i olika storlekar för ett eller flera hushåll. Anläggningarna kräver regelbunden tillsyn och mer underhåll än infiltrationsanläggningar och markbäddar. Ett serviceavtal ska ha upprättats mellan fastighetsägaren och leverantören. Efterpolering Det finns sätt att förbättra reningen från markbäddar och minireningsverk. Det kan vara extra motiverat när avloppsvattnet ska ledas till ett vattendrag som är känslig för utsläpp av näringsämnen. Våtmarker kan anläggas som ett efterföljande steg och ger då ytterligare rening av avloppsvattnet. Andra exempel på efterpoleringssteg kan vara infiltration eller markbädd. Det krävs i regel alltid ett efterpoleringssteg efter anläggningar bestående av markbädd eller minireningsverk. Uppsamlande system Sluten tank Ibland bedöms infiltration eller markbädd som olämpligt eller otillräckligt, exempelvis på grund av att sjön eller vattendraget har för mycket näring i vattnet. Då kan sluten tank för omhändertagande av spillvatten från WC vara en möjlig dellösning. För att begränsa antal tömningar får normalt endast avloppsvattnet från snålspolande toalett avledas till tanken. Allt övrigt avloppsvatten måste tas om hand i en separat avloppsanläggning av typ tvåkammarbrunn och infiltration/markbädd. Markundersökning Innan ansökan eller anmälan inlämnas till miljöskyddsnämnden ska man som sökanden göra vissa undersökningar. Syftet med undersökningarna är att klargöra hur avloppet kan lösas med hänsyn till förhållanden på fastigheten samt i den närmaste omgivningen. Ska nytt toalettsystem installeras måste man också ta reda på vilka möjligheter eller restriktioner som finns för den aktuella fastigheten, se nedan. Kontakta gärna en entreprenör eller konsult för hjälp med ansökan och eller förslag på typ av anläggning samt placering. Ärendet handläggs när ansökningshandlingarna är kompletta. Om man ska anlägga en avloppsanordning för behandling i mark behöver man göra en markteknisk undersökning för att avgöra vilken typ av anläggning som är lämplig och var den kan placeras på fastigheten. 8
Undersökningen skall ge svar på bl a följande frågor: Är jordmaterialet lämpligt för infiltration, dvs kan en sådan avloppsanläggning fungera tillfredsställande? Är avståndet till högsta grundvattennivå eller berg tillräckligt? På vilken marknivå bör ledningarna läggas? Finns det risk att närliggande vattenbrunnar påverkas? VA-utredning Om man avser att göra en infiltrationsanläggning eller att utsläppet från en tät anläggning planeras på sådant sätt att det kan finnas risk för förorening av badvatten eller dricksvattentäkter (grundvattnet) kan krav ställas på att en VA-utredning genoförs. Det gäller i första hand vid nybyggnation (på ny eller befintlig fastighet) och vid installation av vattentoalett (i befintlig bostad). En sådan undersökning ska utföras av en sakkunnig som åtar sig att utföra hydrogeologiska utredningar med bl.a. förslag till placering av avloppsanläggning. Provgrävning För att få en uppfattning om de naturliga förutsättningarna att infiltrera avloppsvattnet behöver man gräva en eller flera provgropar. Groparna grävs i det område som, med hänsyn till vattenbrunnar, marklutning mm, bedöms vara det lämpligaste för infiltration. Grundvattenytans läge ändras under året och är högst under vintern fram till mars-april. Det kan vara svårt att avgöra högsta grundvattennivå när marken är frusen. Tänk på att täcka över provgropen, så att inte människor eller djur kan ramla i. Gropens djup ska vara 1,5-2 m. Kontakta miljöskyddskontoret för besiktning när provgrop grävts. Jordprov Markmaterialet består ofta av en blandning av grövre och finare partiklar. När det inte är möjligt att bedöma förutsättningarna för infiltration enbart genom att se och känna på materialet i provgroparna, ska ett jordprov lämnas in för siktanalys. Denna analys ligger även till grund för dimensioneringen av anläggningen. Provet, ca 2 kg, ska tas på den nivå där man planerar att lägga infiltrationsledningarna. Det är den som söker tillstånd som ansvarar för provtagningen och bekostar analysen. Personal från miljöskyddskontoret bör medverka vid uttagandet av provet. Provet kan lämnas in för siktning hos geoteknisk konsult eller väglaboratorium. Titta i telefonkatalogen, gula sidorna, under rubrik Ingenjörer- geologi o geoteknik samt Väg- gatuarbete. 9
Skyddsavstånd Avstånd till grundvatten och berg Den rening avloppsvattnet genomgår i en infiltrationsanläggning sker enligt samma princip som när regnvatten filtreras i marklagren. Förutsatt att avloppsanläggningen är riktigt utförd och dimensionerad är avloppsvattnet, tack vare filtreringen i marken, praktiskt taget fritt från föroreningar när det når grundvattnet. Reningsgraden består till stor del av hur lång tid det tar för vattnet att nå grundvattnet. Avståndet mellan spridningsledningarna och grundvattnet bör därför vara så stort som möjligt. Placering av anläggning med hänsyn till terrängen. Det minsta avstånd man kan godta är en meter mellan ledningarna och grundvattnets högsta nivå, vanligen den nivå som gäller i samband med snösmältningen. Detta avstånd är en förutsättning för att anläggningen ska fungera tillfredsställande under de tider på året då grundvattennivån är som högst. Samma minimiavstånd (1m) gäller även mellan infiltrationsledningar och berg. Om avståndet till högsta grundvattennivå eller till berg är för litet men materialet i övrigt är lämpligt för infiltration, kan förhållandena förbättras genom en uppfyllnad med en sandbädd under spridningsledningen. Metoden kallas upplyft infiltration (se sid 5). Placering med hänsyn till risk för ytuppträngning. Läge B är olämpligt. Skyddsavstånd till vattenbrunnar Infiltration av avloppsvatten eller behandling i markbädd innebär alltid risk för att grundvattnet förorenas. Vid planering av ett avlopp är det därför mycket viktigt att ta hänsyn till såväl grannarnas vattenbrunnar som de egna. Det måste finnas ett tillräckligt skyddsavstånd mellan avloppsanläggningen och de vattenbrunnar som finns i närheten. Grundvattenströmmens riktning sammanfaller i regel med terrängens lutning och avloppsanläggningen bör därför placeras lägre än (nedströms) de befintliga och/eller planerade vattenbrunnarna. Om jordmaterialet består av sandig- eller grusig morän bör skyddsavståndet vara ca 100-200 m och om jordmaterialet är finkornigare kan det räcka med 50 m. 10
Slamavskiljare som är lämpliga för sitt ändamål, dvs har ett typgodkännande, är P-märkt eller har ett produktcertifikat, kan placeras 20 meter från en vattentäkt. För andra avskiljare gäller samma krav på skyddsavstånd, som för infiltrationsanläggningen. Övrigt Dricksvatten Om dricksvattenförsörjningen inte redan är ordnad för fastigheten måste även den frågan tas med vid planeringen av avloppet. Innan man borrar eller gräver en vattenbrunn bör man veta var avloppsanläggningen ska placeras. Speciellt på små tomter kan det vara svårt att på ett godtagbart sätt lösa både vatten- och avloppsförsörjningen på den egna fastigheten. Vid sådana tillfällen kan lösningen t ex vara att ordna en vattenbrunn tillsammans med en eller flera grannar. Befintliga brunnar behöver underhåll och skötsel. Brunnar som inte varit i bruk på en tid behöver ofta förbättras. Miljöskyddskontoret kan lämna råd om lämpliga åtgärder. Slamsugning Avståndet mellan slamavskiljare eller sluten tank och uppställningsplats för slamtömningsfordon bör inte vara mer än 20 m. Höjdskillnaden mellan slamavskiljarens/tankens botten och uppställningsplatsen får inte överstiga 6 m, vilket motsvarar pumpens maximala sughöjd. Obligatorisk slamtömning sker en gång per år. Tak- och dräneringsvatten För att inte i onödan belasta avloppsanläggningen ska takoch dräneringsvatten hållas helt skilt från spillvattenavloppet. Det bör i stället ledas direkt till ett dike eller en stenkista som inte påverkar avloppsanläggningen. Fastighetsägarens ansvar Det är alltid fastighetsägaren som är ansvarig för avloppsanordningens utförande, drift och skötsel och att den inte förorsakar olägenheter eller miljöstörningar. 11
Ansökan / Anmälan Ansökningshandlingar Enligt bestämmelserna (se första kapitlet) krävs ett beslut från miljöskyddsnämnden innan man kan anlägga en avloppsanordning. Det innebär att man måste lämna in en ansökan eller en anmälan som kan prövas. Beslutet är en värdehandling som ska sparas. Vid eventuellt ägarbyte bör den nye fastighetsägaren överta eller få en kopia av beslutshandlingen. En ansökan eller anmälan om tillstånd till enskild avloppsanläggning ska innehålla följande handlingar för att vara fullständig: Ansökan / Anmälan Situationsplan Eventuell redovisning av höjd- och lutningsförhållanden. Intyg från annan markägare och/eller grannar. Eventuella protokoll från siktanalys. Ansökan inlämnas i ett exemplar och ritningar i två exemplar. Utformning av handlingar 1. Ansökan Miljöskyddskontorets förtryckta ansöknings- och anmälningsblankett ska användas. Den kan beställas från kontoret, kontaktuppgifter finns på sista sidan. 2. Situationsplan Situationsplanen ska vara i lämplig skala, förslagsvis nybyggnadskarta eller motsvarande i skala 1:400. En enkel men tydlig och skalenlig skiss över tomten går också bra. Av situationsplanen skall framgå: Fastighetsgränser och tillfartsväg Befintliga och/eller planerade byggnader på fastigheten. Egen befintlig eller planerad vattenbrunn. Andra vattenbrunnar inom 100 m från avloppsanläggningen. Förslag till placering och utformning av avloppsanläggning. Exempel på utformning av situationsplan. 12
3. Anläggningsbeskrivning En teknisk beskrivning över anläggningen (fabrikat, kapacitet mm). Använd gärna blanketten Anläggningsbeskrivning för infiltration eller markbädd. 4. Höjd- och lutningsförhållanden Höjd- och lutningsförhållanden i de olika delarna i en avloppsanläggning måste redovisas vid upplyft infiltration och markbädd. För markbädd erfordras dessutom redovisning av låg- och högvattennivåerna i de vattendrag, som avloppsvattnet skall avledas till. Ibland kan det vara nödvändigt att redovisa höjd- och lutningsförhållandena även för andra typer av avloppsanläggningar. Höjd- och lutningsförhållanden redovisas i särskild profilskiss. 5. Annan markägare / sakägare Kommer någon del av avloppsanläggningen att placeras på annans mark, ska skriftligt medgivande inhämtas från berörd markägare. Observera att detta gäller även vid ledningsdragning genom väg och vid utsläpp i enskilt eller samfällt vattendrag. Det är bäst att lösa intrånget på annans mark i samband med fastighetsbildningen. För befintliga fastigheter kan ett s k avtalsservitut vara tillräckligt. Kontakta lantmäteriet för närmare information. Enligt den nya miljöbalken ska de sakägare (oftast de närmaste grannarna) som kan beröras av avloppsanläggningen (även om ledningar inte dras på deras mark) informeras om att anläggningen ska utföras. De ska ha möjlighet att lämna synpunkter till miljöskyddsnämnden. Intyg eller liknande som visar att berörda markägare informerats ska bifogas ansökan /anmälan. 6. Protokoll från siktanalys Vid infiltrationsanläggningen ska protokoll från siktanalys av jordprov lämnas in tillsammans med avloppsansökan. 7. Övrigt Siktkurva som visar kornstorlekar i mm. Om siktkurvan faller inom fält A och B är materialet lämpligt för infiltration. I vissa fall kan miljöskyddskontoret begära ytterligare handlingar innan ansökan behandlas. För minireningsverk vill vi att du tecknar ett serviceavtal med leverantören. En kopia på serviceavtalet ska lämnas till miljöskyddskontoret senast i samband med slutinspektionen. Om Du inte själv har möjlighet att ordna de förundersökningar som krävs, bör Du redan på ett tidigt stadium kontakta en konsultfirma som kan hjälpa Dig. Ta hjälp av gula sidorna i telefonkatalogen. Du kan också få exempel på konsulter från miljöskyddskontoret. 13
Tidsbegränsning Avloppstillstånd är, i likhet med bygglov, tidsbegränsat. Anläggningen ska vara påbörjad inom 2 år och helt färdigställd inom 5 år, annars förfaller tillståndet. Om Du därefter, trots allt, vill göra en avloppsanläggning måste Du ansöka på nytt. Tiden räknas från beslutsdatum. Olovligt byggande Enligt miljöbalken är det förbjudet att utföra en avloppsanläggning utan tillstånd eller anmälan till miljöskyddsnämnden. Förutom att det är straffbart att utan tillstånd utföra en avloppsanläggning riskerar innehavaren att hamna i en mycket besvärlig situation om avloppet t ex visar sig förorena grannens vattenbrunn. Även om det kan synas mindre allvarligt om avloppet drabbar den egna fastigheten kan en förstörd vattenbrunn eller ett icke fungerande avlopp vara nog så besvärligt. Att inhämta de råd och anvisningar som miljöskyddskontoret ger i samband med handläggningen av avloppstillstånd är till stor nytta för fastighetsägaren. Avgifter Handläggningen av avloppsärenden medför flera besök på platsen. För att täcka kostnaderna tar miljöskyddsnämnden ut en avgift för prövning av avloppstillstånd och handläggning av anmälningar. Avgiften är fast och endast beroende av vilken typ av anläggning det är fråga om. Taxan beslutas av kommunfullmäktige. Normalt sker avgiftshöjningar i början av varje år. Information om avgifter kan lämnas av miljöskyddskontoret. Taxan finns också tillgänglig på kommunens hemsida www. alingsas.se 14
Så här handläggs Ditt ärende 1. Kontakta miljöskyddskontoret redan innan Du lämnar in Din ansökan Miljöskyddsinspektören kan då hjälpa Dig med att göra en bedömning av de allmänna förutsättningarna och besiktiga provgropar. Eventuellt tas jordprov ut för siktanalys. Resultatet skall då i form av siktprotokoll bifogas Din ansökan. Observera att det är du som sökande som ansvarar för att undersökningar utförs och handlingar upprättas. Det är som regel nödvändigt att anlita sakkunnig (entreprenör och/eller konsult). 2. Ansökan / anmälan inlämnas till miljöskyddskontoret Handlingarna granskas och eventuella kompletteringar krävs in. Om handlingarna är kompletta från början blir handläggningstiden kortare. 3. Beslut meddelas Tillsammans med beslutet lämnar miljöskyddsnämnden detaljerade anvisningar om hur anläggningen skall utföras. Anläggningens utförande sker alltid på sökandes ansvar. Anlita gärna entreprenör men glöm inte att det är fastighetsägaren eller sökanden som ansvarar för att anvisningarna följs. Ett avslag i miljöskyddsnämnden kan överklagas till länsstyrelsen. 4. Slutinspektion Innan återfyllnad av rörgravar mm sker skall anläggningen slutinspekteras av miljöskyddsinspektör. Gör anmälan till miljöskyddskontoret i god tid så slipper Du vänta på slutinspektionen. Bild: Slutinspektion 15
Du som har tillgång till internet - kan få information på följande hemsidor: www.alingsas.se välj bygga, bo och miljö och sedan luft, vatten och avlopp och eget avlopp. Här hittar du t.ex. ansöknings- och anmälningsblanketter. www.avloppsguiden.se Hit kan du vända dig med frågor: Postadress Miljöskyddskontoret 441 81 Alingsås Besöksadress Sveagatan 12 Exp. tid vardagar kl: 8-12 & 13-15 (andra tider kan gälla under semesterperioden eller i samband med helgdagar) Tel 0322-61 60 00 växel Fax 0322-63 88 68 E-post miljo@alingsas.se 2013-07-03