JAG OCH MIN BÅT PIA SUNDHAGE TAR DET MED RO Pia Sundhage njuter av kontrasten mellan fullsatta fotbollsarenor och lugnet i sin eka. Hon hämtar kraft ute på vattnet. I båten får det bli som det blir. Det handlar bara om att vara, säger hon. Text MARCUS OLSSON Foto RICKARD KILSTRÖM 40 TROSSEN 3 2014
Som förbundskapten för det svenska damlandslaget i fotboll lever Pia Sundhage ett hektiskt liv i högt tempo. Som motpol har hon sin träeka på sommarstället.»i båten får det bli som det blir. Det handlar bara om att vara«, säger hon. TROSSEN 3 2014 41
PIA SUNDHAGE ROR. Det har hon nästan alltid gjort. Först var det med farfars grönmålade båt, sedan med en»löjlig plastsak«och numera med en vacker träeka som hon fick i 40-årspresent. Det är här i Spersboda mittemellan Åkersberga och Norrtälje som Sveriges förbundskapten i fotboll hämtar mycket av den kraft som behövs i hennes ledarskap. I mitt liv är det mycket fart och fläkt och man ska prestera. Det ska tyckas till och jag ska vara på tå hela tiden. För att orka med det har jag en väldigt bra motpol. Det är sommarstället och det är ekan. Att sätta sig i den ute på den lilla sjön här... det är fantastiskt lugnande. Under samtalet återkommer hon till kontrasterna mellan elitidrotten och de där stunderna ute på sjön. Skillnaderna mellan gruppdynamiken kring fotbollsplanen och omklädningsrummet och de ensamma stunderna ute på vattnet. Hon behöver båda sakerna. Jag kan jämföra med Wembley. 83 000 på läktarna. os-final. Då är det stresspåslag, skratt, tacklingar, ljud, skruvdobbar som klampar i korridoren och»nu gäller det, nu ska vi prestera«. Man hör publikens vrål, där finns en spänning som är utöver allt det vanliga. Motsatsen till det är lugnet i båten. Det är inte tyst, men det är ett rofyllt ljud. Jag kan höra mina egna årtag när sjön ligger precis blank. Om jag tänker tusen styrda tankar under en OS-final så har jag nog inte enda tanke som jag styr över i båten. Där styr jag ingenting, knappt ens mina årtag. I båten får det bli som det blir. Det handlar bara om att vara. PIA SUNDHAGE HAR behövt vila upp sig. 2013 var det EM på hemmaplan. Sverige gick till semifinal men förlorade mot slutsegraren Tyskland. Dessutom drabbades hon av ett njurstensanfall och sjukskrevs under hösten. Jag har varit med om mycket på högsta nivå, bland annat i Kina och i USA. Men förra året var det faktiskt ännu mer, inte minst för att mästerskapet var på vår hemmaplan. Jag coachade inte bara elva spelare ute på planen. Det kändes som att jag coachade även den tolfte spelaren, publiken och alla runtomkring. Jag tyckte att jag var precis överallt. Det var intervjuer av alla slag och hela tiden fick jag chansen att berätta om det som vi är så stolta över, hela damfotbollen, EM och vårt landslag. Det var något helt otroligt. Hon samlade kraft på nytt, tog tjänstledigt i vintras och föreläste om ledarskap som gästprofessor på ett universitet i amerikanska delstaten Kansas. Nu siktar hon på att ta Sverige till ännu ett mästerskap: VM i Kanada nästa år. Livet fortsätter i ett högt tempo vid sidan av den lugna tillvaron i den rödmålade stugan i Spersboda. Pia stryker handen längs ekans träskrov. Den är en 40-årspresent. Jag har förstått att båten är specialbeställd och byggd för hand av en gubbe uppe i Roslagen. Jag fyller år i februari och» Att sätta sig i ekan ute på den lilla sjön här... det är fantastiskt lugnande.«pia SUNDHAGE, FÖRBUNDSKAPTEN när jag fick den så stod ekan här snyggt uppställd i snön. Jag blev jätteglad. Hon är 54 år nu. Det har blivit många fina stunder ombord. Och på något sätt är cirkeln sluten för hennes båtliv. Min farfar bodde vid sundet i Vegby vid sjön Åsunden i Västergötland. Mina första båtupplevelser var med hans gamla gröna träeka. Farfar fiskade kräftor och annat gott. När vi hälsade på honom fick vi alltid använda båten. Då var det ingen motor utan bara såna där fantastiska långa åror, säger Pia och fortsätter: När jag var nio år flyttade familjen till stan. Efter mycket om och men fick vi en båt. Jag är uppvuxen vid vattnet. Vi flyttade nämligen in i det gamla stationshuset i Ulricehamn och mellan oss och Åsunden var det bara järnvägen, inget mer. HON VÄXTE UPP med tre systrar och två bröder. Det var framför allt lillbrorsan som hängde med henne ut på sjön. Vi fick åka två och två åt gången. Vi ville egentligen ha en racerbåt. Men det började med en liten löjlig plastsak. Sedan köpte morsan en ny 42 TROSSEN 3 2014
Pia Sundhagens träeka var en present när hon fyllde fyrtio.»jag har förstått att båten är special beställd och byggd för hand av en gubbe i Roslagen«, säger hon. TROSSEN 3 2014 43
fin eka i mahogny som hade en 15-hästars motor på. Det var en liten skit som vi åkte runt med, och motorn gick sönder i tid och otid. Vi fick paddla hem ganska ofta. Det är så jag minns det. Vi hade inga åror till ekan när jag växte upp, men vi hade kar som vi öste ur vatten med, och dem använde vi för att paddla framåt. Det tog väldigt lång tid! Med fotbolls-em på hemmaplan blev det mycket fokus på det svenska landslaget och förbundskapten Pia Sundhage. Efter uppståndelsen blev hon sjukskriven och tog tjänstledigt men är nu tillbaka med målet att ta Sverige till VM i Kanada år 2015. DET SKULLE VISA sig att just den förmågan kom väl till pass när hon hamnade i sin hittills enda situation som kan liknas vid sjönöd. Det var när jag var i staden Charlotte i USA. Det var fyra eller fem år sedan och jag var förbundskapten för USA. Det var på Lake Raleigh och jag och min dåvarande assisterande förbundskapten Hege Riise åkte ut med en liten plasthistoria. Det fanns en motor på båten, men den fick vi aldrig i gång på riktigt. Den bara dog. Helt plötsligt kom sjöpolisen! Jag måste också säga att vi hade flytvästar på oss, som sig bör. Men sjöpolisen frågade:»har ni kört båten med motorn i gång?«men det hade vi ju inte.»det var tur det, för annars hade ni fått betala böter. Båten är nämligen inte registrerad, och det måste alla fordon vara som körs med motor.«det visste inte vi, för vi hade bara lånat båten. Det blev lite spännande. Vi tackade nej till att bli bärgade in till land. I stället paddlade vi för egen maskin. Såklart... jag kan ju det där med att ro och paddla. «FAKTA PIA SUNDHAGE Ålder: 54 år. Familj: Tre systrar, två bröder och delad vårdnad av labradoren Frejsibejsi. Yrke: Förbundskapten för Sveriges fotbollslandslag. Bor: Vegby. Gör just nu: Försöker få Sverige till VM i Kanada 2015. Meriter som spelare: EM-guld, -silver och -brons, VM-brons, fyra SM-guld. Meriter som tränare: Två OS-guld med USA och ett VM-silver, årets damtränare i världen 2012. Drömbåten:»Det är en eka. Såklart. För mig är den båt jag har väldigt personlig. Den har karaktär. Den släpper in en del vatten, och jag vet inte från gång till gång hur den har klarat vintern. Det är en del jobb och så med den, men jag gillar den.«läser: Mia Törnbloms»Jag leder«. Ser på tv: Nyheter och fotboll. Lyssnar på: Simon & Garfunkel, Mikael Wiehe, Melissa Etheridge, Jackie Leven. 44 TROSSEN 3 2014
Pia om...... att bada:»jag gillar det. Jag badade redan i mars månad. Det var rekord för min del. Jag hoppade i tregradigt vatten, men jag hade faktiskt bastat precis före. När det är kallt i vattnet badar jag som en kärring, men när det är varmt tycker jag själv att jag badar som en ungdom.«... relationen till USA i dag:»jag har ofta samtal och kontakt med flera som jag har träffat där genom åren. Det är alltid kul att hålla koll på det amerikanska landslaget, för de är så duktiga där borta.«... sin roll ombord:»jag är inte bara en ledare. På båten är jag lika gärna en passagerare, en lagspelare.«trossen 3 2014 45