Höst-Öst en OL resa på tusen mil i buss under tre veckor. Torsdagen den 27 oktober åkte vi med Carlunds buss från Landvetter till Vedbaeck i Danmark där resans första OL gick av stapeln. En natt OL med gemensam start och fjärilar som spridningsmetod i typisk dansk terrräng. I mål bjöd arrangören på soppa och smörrebröd- därefter snabbt in i bussen, över bron och vidare mot Trelleborg och färjan mot Sassnitz dit vi anlände kl. 03.00. Buss nr. 2 mötte i Trelleborg med de passagerare som inte ville springa natt. Många mil och några timmar försenade möttes vi av två tjejer som lotsade oss till dagens tävling i Blancho, Brno. En medelbana som vi hann med precis innan mörkret föll. Tjeckiska getter. Fortsatt bussresa mot Ungern och Eger efter dusch och mat, den tjeckiska nationalrätten Fläsk och surkål. Vid slovakiska gränsen uppstod en palaver då vi inte köpt en Vignette eftersom alla ställen där sådana såldes var stängda. Gränspolisen hotade med böter på 7000 skr per buss men efter ca
en timmes diskussioner prutades boten ner till 3500 skr per buss. Punktering på lilla bussen försenade oss ännu mer och väl framme i Eger var klockan redan 05.00 och vår förväntade sköna sömn efter en lång dags färd mot natt blev bara några timmar. Lördag em. sprang vi en medelbana i Egers gamla sta`n. Runo vann. På söndagen sprang vi en långdistans i Bükk Mountain, även denna vann Runo. Vi hann dock inte med någon prisutdelning utan fortsatte mot Velika Plana i Serbien där kvällens natt-ol ställdes in p.g.a. sen ankomst och istället gick vi direkt på middagen kl. 24 ca. Prisutdelning i Serbien. Måndagens medeldistans sprangs i sol och arrangören hade ordnat med musik i högtalare och prispall - ingen dusch utan istället duschade vi och åt frukost på hotellet innan vi for vidare mot Primorsko i Bulgarien. En lång resa med lunch efter halva vägen. Väl framme mat och därefter en god natts sömn i stora men utkylda rum det var inte säsong i november så värmen var avstängd innan vi kom.
OL i sanddynerna utanför vårt hotell ovan och nedan målet vid medeldistansen. Före den mycket goda frukosten väntade en sprint i sanddynerna längs Svarta havet och efter det en medeldistans på kartor som användes vid EM 2010 och sen en ännu godare lunch med alla tillbehör inte minst fisk från Svarta havet.
Alla ut i bussarna och vidare mot Turkiet. När vi var nästan framme vid turkiska gränsen stod lilla bussen stilla p.g.a. dieselläckage och vår buss beordrades fram till gränspasseringen. Vår eminente chaufför Marlies körde fram och täppte effektivt till den enda och trånga passagen in till Turkiet inga bilar kunde passera varken in eller ut och hon fick order om att backa men bromsen hade låst sig och hon orkade inte få loss den. Stor uppståndelse och ett antal turkar föreslog att de skulle lyfta bort bussen. Då kom Ingemar, bussens förstechaufför tillika Marlies äkta man och ordnade det hela vilket fick herrar turkar att jubla Till hotellet kom vi vid 22 tiden och väl där mat först och sedan inkvartering och sängdags. Alla deltagande länder i Istanbuls 5 dagars. Istanbuls 5 dagars etapp 1, en långdistans i Belgradskogen med stark kupering och många taggar och för min del ett vildsvin i full karriär mot mig!!! Första tanken vad gör jag nu men han vände snabbt och sprang åt andra hållet. Middag ute på sta n på kvällen med Special endast för oss, mat lagad över öppen eld i ett lerkrus som sedan slogs sönder. Helt OK! Se bild nedan.
Etapp 2 båt ut till en ö, Heybeliada, i Asiendelen av Turkiet. Denna ö är en av de sk. prinsöarna som kallas så då flera avsatta kungligheter sattes i exil på dessa öar under ottomanska och bysantiska rikets dagar. Här sprang vi både i byn och i skogen. Väl tillbaka på hotellet, dusch och för min del ner till en ceremoni för att bli Höst-Öst- legendar och sedan en Bosporenbåttur med mat under ca 2 timmar. Här var alla välklädda och ingen kunde tro att vi egentligen var ett gäng orienterare som ibland var tvungna att hoppa över duschen för att hinna till nästa tävling. Etapp 3 tillbaka till Belgradskogen till ett ur taggperspektiv snällare område. Många raviner förstås och kul orientering innan vi återvände till hotellet för mat och en stunds vila före etapp 4, kvällens natt sprint i basarerna. Klurigt med kontroller i flera plan vilket drabbade några värre än andra. En H65:a hamnade ex. vis in till en turk som stod och rakade sig. Nedan syns förväntansfulla orienterare före sprint starten. Ännu längre ner exempel på turkiska sötsaker.
Tillbaka till hotellet vid 01 tiden och efter lite sömn frukost, packning och promenad till femte och sista etappen en stadssprint i Istanbuls äldre delar bland flanerande lördagsbesökare. Vi var rätt nöjda med våra insatser och det välskötta arrangemanget. Innan trodde vi nog inte att Turkiet hade kommit så långt med kartor, OL-banor och arrangemang.
Vidare mot Thessaloniki i Grekland där gränspassagen tog över en timme. Efter de 65 milen på slingriga vägar en sen middag kl 23.30 och sedan sängen. Inga stora problem med sömnlösa nätter här inte Dagen efter väntade Greklands tredje internationella orienteringstävling med ett fåtal funktionärer som skrev starttiden på ett startkort, ställde fram en köksklocka och vinkade iväg oss, en per minut. Första och andra kontrollen gick bra men var fanns den tredje?? Vi blev många som sprang runt i ett område och letade ända till någon hördes ropa Här är den! Vi skulle ha en sten mitt på en sluttning men kontrollskärmen satt djupt nere i en ravin!? Då någon påtalade saken blev reaktionen oförstående till klagomålet så grekerna har nog långt kvar det var ju inte ens sten som sten sa Sten utan istället för sten en jordbrant. Målet fanns i alla fall vid en restaurang så lunchen var räddad. Tidigt nästa morgon en bana i Sköldpaddskogen och jag lyckades se en sådan förmodligen tack vare låg fart. På bussen igen denna gång utan dusch och vidare mot Makedonien där vi sprang en sprint i Prilep innan vi fortsatte upp till Makedoniens högst belägna stad, Krusevo, 1350 m.ö.h. Bilder från Krusevo.
Nästa morgon promenad till starten för en mysig sprint i trånga gränder. Vi hann även med en promenad efter frukost för att se var vi varit och varför det blev så tokigt ibland.
Eftermiddagens lopp ca 2,7 km med 140 m stigning och denna gång med kameran i högsta hugg. Middag i ett trevligt gäng och visdomsord från bl.a. Lenas mamma Om ni inte äter det som råttorna gnagt på får ni äta det de skitit på. A propos fattigdom förr i Sverige. Tidig morgon igen och nu bussen mot Albanien och dess huvudstad Tirana. Denna gränspassage tog 1,2 timmar och väl framme i Tirana mötte Albaniens olympiska kommitté samt stadens borgmästare. Tal och välkomnande före start i parken bakom universitetet här erbjöds dusch!! Efter mat och dryck i långa rör gick vi ombord på båten till Italien. Frukost under bussfärd mot Garganohalvön. I turistbroschyrerna står följande - Naturälskare från när och fjärran söker sig till nationalparkens vilda ekskogar och dalgångar med 70 orkidearter som skapar ett färgfyrverkeri på vårarna. Vi upplevde i ösregn en på kartan helgrön skog med många taggar men konstaterade på vägen dit och hem att bokskogen fanns även om vi inte var just där.. synd! Kvällen sprint blev en natt sprint i stadens gränder och därefter pastaparty med underhållning och dans. Dagen efter buss till republiken San Marino och dess huvudstad med samma namn. Sprint OL på en karta över staden som ligger på en bergsegg med branter på bägge sidor vid starten puh. Väl inne i det tättbebyggda märktes inte det utan bara problematiken att ta sig snabbaste vägen från en kontroll till en annan. Mat men ingen dusch och därefter vidare mot Venedig där vi skulle bo två hela nätter på samma hotell. En Park-Ol ordnades på lördagen vilken blev en liten förövning till den ordinarie Venedig OL. Så start i den berömda Venedig OL dit vi åkte tåg 10 minuter och sedan promenad i bästa fall ca 30 minuter genom sta n. Det var en upplevelse att springa genom Venedigs gränder och över kanalerna och hela tiden hålla fokus på var man är och vilken bro man passerar. Det var inte folktomt precis och det gällde att smidigt åla sig förbi de många lugnt flanerande turisterna utan att tappa koncentrationen det gick förstås inte helt utan misstag. Många var de orienterare som sågs springa in i en gränd, stanna till och sedan ut igen. De som varit här förut hade en viss fördel så det blir till att återvända och försöka igen
Orienterare på språng i turiststråket. Efter tävlingen ett matstopp på en trevlig uteservering och därefter promenad och tåg tillbaka till hotellet för att hämta packning och avfärd mot Monaco. Boende i ett lyxhotell och sprint-ol i parken utanför lät lovande. Sanningen var en annan- inte speciellt lyxigt och en sprint i en park där det var förbjudet att beträda gräsmattan och orientering därför sågs med ogillande av både hotellpersonal och parkvakter. Emellertid efter den tidiga sprinten frukost och avfärd till medeldistansen i Valmasque i en skog med rätt mycket grönt men med användbara stigar. Nu är vi i Frankrike och efter denna tävling fortsatte vi mot årets VM stad Annecy. Här sprang vi på en karta som användes vid en världscup 2010 och även denna tävling sprangs före frukost i råkallt väder, i en kurvrik, stenig men intressant terräng med bergsformationer. Med bättre synförmåga och mindre dimma hade detta kunnat bli ett riktigt bra lopp. Frukost, dusch och sen vidare mot Cern, det schweiziska forskningslaboratoriet, i Genéve där vi sprang en sprint inom området före ett föredrag av sen 30 år fast anställde Lennart Jirdén. Han arbetar med projektet Alice som går ut på att den saknade delen i atomen kallad Higgs boson ska verifieras. Under 17 år har
projektet pågått och ännu har man inte löst problemet men som tur är har Lennart Jirdén ett intressant fritidsintresse han är orienterare. Bild från Cernområdet. Efter detta intressanta möte med en entusiast gick färden vidare mot Luxemburg och denna resas sista orinteringstävling i Bambesch 15 km NO Luxemburg. Ett bra slut på en enkel bana i platt terräng där man såg kontrollpunkterna på långt håll. Resten av resan är många mil i buss och på slutet i bil. En upplevelserik resa med mycket OL. Vad sägs om 28 tävlingar på 21 dagar!! Och faktum är vi kan tänka oss att göra om det! /Birgitta och Runo Bild från Luxemburgstävlingen.