Snapphaneturen i Skåne Nordost
Snapphaneturen Snapphanar Under det dansk-svenska kriget i Skåneland drog många skåningar, blekingar och hallänningar ut i skogarna och förde ett gerillakrig mot svenskarna. Den svenska militären benämnde allt motstånd de mötte i form av beväpnade bondskaror som snapphanar. Men under detta begrepp döljs egentligen en mängd olika sorters motståndsmän. Skåneland garanterades självstyre I Skåne var inte svenskarna särskilt populära. Göingebygden hade ständigt sedan 1200-talet varit härjat, hotat och hemsökt av svensken. Enligt fredshandlingarna 1658 skulle Skåne vara ett självstyrt land inom Sveriges politiska gränser. Men erövrarna bröt mot fredsavtalet och beslöt att försvenska området. Prästerna förbjöds att predika på danska och snart tillsatte kungen svenska kyrkomän och förbjöd danska böcker och skrifter. Mot vite tvingades befolkningen lära sig svenskt ABC. Den som inte ville betala utdömda böter fick gå från hus och hem. Stark militär kontroll Den svenska ockupationsmakten kom också med många nya tunga pålagor. Nya skatter utkrävdes och många unga män tvångsutskrevs till svenskarnas krig på andra sidan Östersjön. Svenskar kom då och övertog ödegårdarna gratis och slapp dessutom betala skatt. Det infördes även inkvarteringstvång i de skånska gårdarna för svenska knektar. När en knekt bodde där fick han också arvsrätt och det var inte ovanligt att han slog han ihjäl bonden och kom i besittning av gården. Befolkningen satte sig till hårt motvärn och ett folkuppror mot Sverige startade. Allt motstånd mot den svenska ockupationsmakten kriminaliserades varvid motståndsmännen, oberoende av status, gavs den förnedrande beteckningen snapphanar. Snapphane skällsord Snapphane var på 1600-talet en beteckning för de allra sämsta elementen i samhället som rövare och banditer mm. Svenskarna kallade även skånska motståndsmän som utgjordes av friskyttar och partisaner för snapphanar. Genom denna beteckning var dessa fredlösa och svenskarna kunde avrätta dem utan rättegång. Betydelsen av ordet snapphane kan härledas från tyskans schnappen (snappa bort, röva). Ordnade och uniformerade frihetskämpar Friskyttarna var militärt organiserade kompanier som kämpade för ett danskt Skåneland under 1600-talet. Namnet friskyttar kom från folktrons friskytt, en skytt i förbund med djävulen vilken alltid träffade sitt villebråd. Partisanerna och friskyttarna fick själva bekosta sin utrustning inklusive hästarna och många kunde då av ekonomiska skäl inte låta sig värvas som Kongens Frijschøtter. Den fattiga delen av befolkningen liksom skogarnas fredlösa och kriminella saknade möjlighet att bli antagna vid kompanierna. Dessa opererade också i kriget, ibland med samma uppsåt som friskyttarna, men ofta i rent kriminella former. Svenska historiker har ofta svartmålat friskyttarna genom att uppfinna en myt om att snapphanar var ett enhetligt, väl avgränsat begrepp ( snapphanerörelsen ) och på så vis lyckas belasta friskyttarna för övergrepp som banditer och rövare gjort sig skyldiga till. Grym död för motståndsmän En snapphane som fångades av svenskarna var dömd till en grym, brutal död. Vanligen fördes en spetsig träpåle in mellan ryggraden och huden så att den stack ut bakom nacken. Dödsprocessen varade upp mot en vecka. Efter Skånska krigets slut 1679 tvingades många snapphanar till landsflykt i Danmark. De som stannade kvar utsattes för en grym och skoningslös förföljelse. I Göingebygden var de flesta självägande bönder som levde av vad naturen gav. Redan i tidiga år lärde man sig hantera de speciella räfflade allmogebössor som kallades göingebössor. Göingarna betraktades allmänt som mycket goda skyttar och skickliga vapensmeder. Danske kungens livvakt bestod ofta till stor del av göingar, men folket i Göinge ansågs som stolta och obändiga och hade svårt med auktoriteter. Snapphanarna fungerade som en sorts gerillasoldater på dansk sida mot svenskarna under 1600-talets olika krig men det var under skånska kriget 1675 79 som snapphanarna fick sin största utbredning och betydelse.
1 3 4 1 Loshultskuppen (Minnestavla utanför Loshults kyrka.) Under sommaren 1676 landsteg den danska kungen Christian V i Skåne för att återerövra de forna provinserna. Under krigsoperationerna blev ett stort antal vagnar med pengar, ammunition och kungens tält stående på fälten vid Loshults kyrka. Ryktet spred sig snabbt och ett folkuppbåd på 150 göingebönder samlades. Den 24 juli gjordes anfallet mot svenskarna som blev kort och effektivt och de överlevande svenska soldaterna flydde snabbt över gränsen till Småland. Vagnarna plundrades på hela den svenska krigskassan som bestod av ca 30 000 daler (stora, tunga kopparmynt) som i dagens penningvärde motsvarar cirka 70 80 miljoner kronor. En svindlande summa! 2 Ryavägen Ryavägen, som är en av landets äldsta vägar, förband Köpenhamn med Stockholm. Under slutet av 1600-talet var det inte helt riskfritt att ta sig fram här då det fanns gott om snapphanar i den mörka göingeskogen. Uggleherrarna På hemmanet Ugglebo (senare Uggletorp) i norra delen av Glimåkra socken bodde änkan Uggle-Kittan med sina sju söner. Domstolsprotokoll visar att tre av dem; Pehr, Sven och Nils härjade vilt i bygden under snapphanetiden. De ägnade sig åt stöld, våld och t o m mord. Efter att en svensk ryttartrupp brände deras hem sökte de sig till skogs. Tillsammans med snapphanekaptenen Caspar Due härjade de längs vägen. Uggleherrarna togs senare tillfånga och avrättades vid Loshult. 3 Snapphanestatyn I Lönsboda, vid Statoil, står en snapphanestaty gjord av Anders Jönsson. Örkened (Lönsboda) bränns Den 22 februari 1677 gav Karl XI ut en förordning att om någon på allmänna vägen slogs ihjäl eller plundrades skulle socknen där detta skedde böta 1000 riksdaler och var tredje man straffas till livet. För varje snapphane som påträffades skulle socknen betala 1000 riksdaler och var tionde man hängas. I denna förbindelse ingick bl a Örkened och Osby socknar. Snapphaneriet fortsatte och Ugglebrödernas härjning längs Ryavägen samt snapphanarnas intagning av Hönjarums skans fick kungen att tappa tålamodet. Han utfärdade en order den 19 april 1678 om att hela Örkeneds socken skulle brännas och alla män som kunde bära gevär skulle slås ihjäl. Endast kvinnor och barn skulle skonas. Endast fyra gårdar klarade sig från att brännas och mansfolket hade hört ryktet och dragit sig till skogs där de bodde i hyddor tills återuppbyggnaden kunde börja. 4 6 Smörhålan Vid Svarta Bergens stenbrott, tag till höger vid parkeringen. Efter ca 500 m leder en stig in i skogen till Smörhålan. Det sägs att skogsmän höll sig gömda i grottan. Läs om den i August Cederborgs historiska roman Önnestads präst. Den beskrivs som en rämna i berget med ett tak av stockar.. Under danska invasionen 1709 1710 hölls Önnestads präst, pastor Andreas Gemzéus instängd här i väntan på att föras över sundet. 5 Porträtt av Paul Enertsen Målningen hänger i Glimåkra kyrka och föreställer en danskfödd kyrkoherde som under snapphanetiden ställde sig på svenskarnas sida och därför blev plundrad och tillfångatagen av danskarna. Efter kriget frigavs han 1679. På porträttet målat 1716 håller han en klocka i handen. Kanske syftar den på att han red upp till Stockholm där han sökte upp Karl XI för att be om att återfå sitt pastorat. Kungen lovade honom det om han hann hem till sin predikan på söndagen. Sporrakulla Sporrakulla Gård är en sk ensamgård med anor från 1600-talet. Enligt sägnen en av få gårdar som skonades av Karl XI när hela socknen sattes i brand 1678. Här kan man få en ungefärlig bild av hur folk bodde och levde i Göingebygden under snapphanetiden. Att det funnits snapphanar här är dokumenterat:
6 Den 11 oktober 1659 anklagades Bendt Oredtzen i Sporrakulla inför häradstinget för att ha utspisat snapphanar i sitt hus. 7 Store Trueds Sten Stenen, som är belägen invid vägen mellan Arkelstorp och Värestorp, har ett kors inhugget. Store Trued var snapphane och blev dödad av en man som kallades Skräddaren. Han ville bli av med honom eftersom en socken straffades hårt (böta 1000 riksdaler samt var 10:e man hängas) om man påträffade snapphanar där. Där Trued stupade fann man senare ett kors inristat. Det påstås att en snapphane gjort det till hans minne. 8 Wanås slott och Snapphaneeken Slottet har anor från 1400-talet då det uppfördes som en befäst borg i gränstrakten mellan Sverige och Danmark. På 1700-talet omvandlades anläggningen till slott. Vid tiden för snapphanekrigen ägdes slottet av Sten Reedtz med maka Maren Juul. I parken sydost om slottet växer den sk Snapphaneeken där man enligt tradition hängde snapphanar. På slottet växte författaren Carl August Cederborg (1849 1933) upp. Genom sina många historiska skildringar har han spridit information om snapphanar och Göingebygden i hela vårt land. Wanås slott är idag en skulpturpark med internationellt uppmärksammade utställningar. Här finns även ett sommarcafé. 9 Norra Sandby Kungsgård Kungsgården byggdes 1606 och ägdes under snapphanekrigen av Håkan Nilsson Skytte. Han var den förste svenske landshövdingen i Kristianstad och Blekinge län mellan 1658 1670. Under det skånska kriget plundrades gården av snapphanar, vilket står att läsa i häradsprotokoll från denna tid. 10 Röinge Tingsplats (Minnessten vid östra delen av Röingegatan, Hässleholm.) Från 1637 1866 fanns Västra Göinges tingsplats här i Röinge. Här dömdes och avrättades år 1700 en man vid namn Nils Tuasen från Holmatorp i Vittsjö för brott under snapphanetiden. Han torde vara den sist avrättade snapphanen. 11 Hembygdsparken Hässleholm Här kan ni beskåda statyn Snapphanen utförd av skulptören Axel Ebbe. Parken innehåller även äldre byggnader från olika delar av Göinge, hembygdsmuseum, djurhagar, fågeldammar samt ett sommaröppet café. 12 Hässleholmsgården Gården omtalas först vid 1500-talets mitt. År 1612 brändes den av svenskarna men återuppbyggdes igen. Idag är Hässleholmsgården en herrgård omgiven av strövområden, minigolfbana samt inhyser ett vandrarhem. 13 Hovdala slott Slottet har anor från 1389 men de nuvarande byggnaderna är till sina äldsta delar en 1600- talsanläggning. Vid tiden för det Skånska kriget ägdes Hovdala av Jens Mikkelsen som var född på Jylland. Han försökte hålla sig vän med både svenskar och danskar för att rädda slottet undan skövling. I augusti 1678 angreps slottet av både snapphanar och danska soldater. Efter en strid som varade i 30 timmar tog angriparna slottet utom porttornet som hölls av svenska soldater förlagda till Hovdala. Ägaren själv, slottsherren Jens Mikkelsen flydde i en båt ut på Finjasjön varifrån han såg hur slottet plundrades och brändes. Han återvände efter kriget och byggde upp sin herrgård. Som tack för sitt stöd till svenskarna adlades han 1687 av Karl XI med namnet Ehrenborg. Porttornet som de svenska soldaterna lyckades försvara står kvar och tittar man på de stora ekportarna syns fortfarande kulhål och andra märken från belägringen 1678. På slottet finns en bössa som enligt traditionen stals från Hovdala av snapphanekaptenen Lille-Mats i samband med att gården plundrades. Efter Lille-Mats död 1679 återfördes bössan till Hovdala. Numera är Hovdala ett museum och kulturcentrum med berättarkvällar, guidade visningar och andra evenemang samt restaurang och café. 8 11
13 14 14 15 16 17 Matteröds kyrka Vid Matteröds kyrka inträffar år 1677 en massaker, då den svenske officeren Alexander Hummerhielm som hämnd för att svenska soldater dödats låter avrätta flera Matterödsbönder. En källa berättar att sedan fångarna läst Fader vår blev de avrättade vid kyrkogårdsmuren. Hummerhielms eget diarium omtalar: Jag lät bränna några gårdar och lät skjuta några snapphanar på åsen (dat 28 sept 1677). Kyrkoherde i Matteröd under snapphanetiden var Jens Bring. Han sägs ha förgäves bett om nåd för bönderna. Massakern i Matteröd kan ha varit en hämnd för snapphanarnas mord på svenska soldater som dränktes i Finjasjön i februari 1677. Altarstenen i Oderljunga Traditionen berättar att kyrkoherde Hans Göransson-Feuk hämtades av snapphanar i Norra Åkarps prästgård vilka krävde att han skulle dela ut nattvarden till dem. Detta skall ha skett vid denna sten någon gång i slutet av 1670-talet. Liknande berättelse finns på andra håll i nordskåne, bl a i Bjärnum. Vittsjö kyrka Ursprungligen en medeltida stenkyrka. År 1612 fick Vittsjö kyrka besök av en svensk truppstyrka med Gustav II Adolf i spetsen. De slog läger vid kyrkan men överrumplades av en dansk styrka och måste fly. En strid uppstod norr om byn varvid många svenska och danska soldater stupade. Svenskarna drevs slutligen på flykten. Vittsjöborg (Snapphanevägens slut, stig till höger.) Platsen utmärkes av två skogsklädda kullar omgivna av rester av en vallgrav. Framför spåren av borgen kan man skönja en försvarsvall. Arkeologiska utgrävningar bevisar att det funnits en borganläggning här omkring 1330 1360. En berättelse om platsen förtäljer om ett snapphaneförband som hållit till på borgen men som överlistades av bönderna i Vittsjö och sedan hängdes på ön som heter Galgön. 18 19 20 21 Gustav Adolfsstenen och bron (Väg 117 norr om järnväg, stig till höger.) I samband med slaget mellan svenskar och danskar i Vittsjö 1612 red kungen Gustav II Adolf ned sig i ett vattendrag men räddades av ryttaren Thomas Larsson. Inskriften på stenpelaren hänvisar till detta. År 1959 fann man här en massgrav från kriget 1612 och fynd från denna grav finns numera på Länsmuseet i Kristianstad. Bäckabro 1677 dräper Nils Tuasen från Holmatorp här en svensk soldat. Tuasen flyr till Danmark men återvänder 1699 och blir anhållen, rannsakad och till sist avrättad på galgbacken i Röinge. Ute i sjön finns en sjöudde kallad Cecilia Tånge. En tradition berättar att en flicka vid namn Cecilia fördes bort av en snapphane, men fritogs av en man från bygden som sköt snapphanen. Enligt uppgift skulle snapphanen ha hetat Ubbe och varit från Frösboholma. Det finns dock inga historiska belägg för berättelsen. Snapphanen Ubbe (Staty vid södra infarten.) Snapphanen Ubbe är en historisk person från Vittsjö. Han hette Ubbe Simonsen och var född omkring 1625. Ubbe var självägande bonde i Stora Frösboholma by. Från början var han lojal mot svenskarna och fick förtroendeuppdrag, men sedan bytte han sida och fick en betydande roll som ledare för snapphanarna. Ubbe dog omkring 1678 i strid eller genom hämnd. Norra Åkarps Kyrka Den ursprungliga kyrkan var från medeltiden. I dagens kyrka (fr 1880-talet) finns en minnestavla över Hans Göransson Feuk med familj. Feuk var kyrkoherde här 1671 1709. Om Feuks berättas att då han en söndag predikat mot snapphaneriet hotades han till livet av en del av bönderna när han kom ut på kyrkbacken. Han stod dock på sig och vägrade ta tillbaka det han sagt och kom levande från äventyret.
22 23 24 25 Altarstenen i Ekholm-Kulleröd (Bjärnum mot Verum ca 5,5 km.) Läs om altarstenen i Oderljunga (punkt 15). Massgrav med minnessten (I Verum tag av mot Farstorp, stenen på vänster sida.) I augusti 1959 påträffades en massgrav i en grusbacke nära Vieån i Verum. Skelettdelar från minst fem människor har grävts ned här. Händelsen har bl a satts i samband med ett snapphanedåd i Länekärrs by, då ett flertal svenska soldater dödades. En annan teori är att massgraven daterar sig från 1560-talet då byn Verum utsattes för strider i samband med det nordiska sjuårskriget. Verums Kyrka I August Cederborgs roman Göingehövdingen del 1 finns ett kapitel som heter En tidsbild där händelserna utspelas på snapphanetiden här vid Verums kyrka. Prästen Jörgen Simonsen Schee somnar vid predikstolen och bönderna går under tiden ut på kyrkogården för att öva målskytte. De skjuter då till måls på en skalle, men klandras av en främling som kommer förbi och visar sig vara göingehövdingen Sven Povelsen, själv född i Verum. Kyrkan har anor från 1200-talet och på 1970- talet blev den uppmärksammad då Abbaparet Agnetha Fältskog och Björn Ulvaeus gifte sig här. Hönjarums Skans En mycket viktig förbindelseväg för de svenska trupperna var vägen mellan Kristianstad och Älmhult. Vägen passerade över Helgeå vid Hönjarum. För att kunna kontrollera bron anlade svenskarna här en mindre befästning, en skans, uppförd av jordvallar och pallisader (pålverk till försvar) med några trähus i mitten där soldaterna bodde. Sommaren 1678 var 30 svenska soldater med fänrik Erick Springare stationerade här. För att ha fullständig kontroll över bron tog de varje natt in broplankorna. Snapphanarna hade av danskarna fått i uppdrag att bränna alla broar i Göinge för att förhindra svenskar att få proviant norrifrån. I Hönjarum var de tvungna att försöka inta skansen för att komma åt bron. Friskyttar från Östra och Västra Göinges Härader hjälptes åt vid belägringen och den 2 augusti 1678 kapitulerade svenskarna och fördes som fångar till Landskrona. Detta var enda gången som snapphanarna självständigt intog en svensk befästning under Skånska kriget. Lyckan blev inte långvarig. En kort tid efter intagandet blev snapphanarna tvungna att lämna skansen och svenskarna återkom. 26 27 Grimmatorpet I Broby Hembygdspark finns Grimmatorpet som är ett typiskt exempel på hur en göingegård på 1600-talet kunde se ut. Den består av en ryggåsstuga i mitten och s k loftbodar vid sidorna. I stugan bodde, sov, åt och levde man medan loftbodarna användes som förråd. I hembygdsparken finns även ett sommarcafé. Kristianstad och Regionmuséet Kristianstad med sina befästningar hade ett mycket strategiskt läge under det Skånska kriget 1675 1679. Staden stormades och intogs av danska trupper i augusti 1676 och de svenska soldaterna antingen dödades eller tillfångatogs. Staden hölls av danskarna i två år vilket innebar fördelar för snapphanarna i hela nordöstra Skåne då de kunde proviantera och få kulor och krut i staden. Staden omringades i flera omgångar av svenska trupper och förhållandena blev fruktansvärda under sommaren 1678. Maten tog slut och invånarna blev till slut tvungna att äta hundar, katter och till och med råttor för att inte svälta ihjäl. Snapphanarna gjorde allt för att anfalla svenskarna runt staden men det hjälpte inte. Den 4 augusti 1678 blev den danske kommendanten tvingad att överlämna fästningen till svenskarna, vilket slog hårt mot snapphanarna i nordöstra Skåne. I Kristianstad står fortfarande den mäktiga Heliga Trefaldighetskyrkan kvar som klarade sig utan större skador under kriget. Det gamla Tyghuset där danskarna förvarade vapen, ammunition och annan utrustning är numera Regionmuseum. Här finns bl.a. utställningar om snapphanetiden och ett café. 27 Källor/Litteraturförteckning Snapphanetur i Nordöstra Skåne, Kristianstad Läns Museum Loshultskuppen Anno 1676, Snapphanerikets Turistförening Snapphanar stråtrövare eller patrioter?, Snapphanerikets Turistförening Sporrakulla gård, Östra Göinge Kommun Om Uggleherarna, Eva Vigström Snapphanekrigen 1675 1679 I-III, V. Edvardsson Loshultskuppen, V. Edvardsson Snapphanarna, A. Åberg När Skåne blev svenskt, A. Åberg I Snapphanebygd, A. Åberg Snapphaneboken, K. A. Blom och J. Moen Skåneland utan förskoning, U. Rönndahl Skånes Historia, F. Hellberg Osby Hembygdsförenings årsbok 1969 Birger Olsson, Bjärnums Hembygdsförening
Bromölla Turistbyrå Tel. +46 (0)456 82 22 22 turistbyran@bromolla.se www.bromolla.se Hörby Turistbyrå Tel. +46 (0)415 181 80 turistbyran@horby.se www.horby.se Osby Turistbyrå Tel. +46 (0)479 165 51 snapphaneriket@swipnet.se www.osby.se Åhus Turistbyrå Tel. +46 (0)44 24 01 06 touristinfo.ahus@kristianstad.se www.kristianstad.se Hässleholms Turistbyrå Tel. +46 (0)451 26 73 00 turistbyran@hassleholm.se www.hassleholm.se Kristianstads Turistbyrå Tel. +46 (0)44 13 53 35 touristinfo@kristianstad.se www.kristianstad.se Perstorp Tel. +46 (0)435 390 00 www.perskom.se Besök w w w. s k a n e n o r d o s t. s e Östra Göinge Turistbyrå Tel. +46 (0)44 775 60 68 turistinfo@ostragoinge.se www.ostragoinge.se www.totinformation.com/2004 07