KORVETTEN CARLSKRONAS SISTARESA O. R. S Y L V A N AKTUELLT 1996- MARINMUSEUM

KORVETTEN CARLSKRONAS SISTARESA O. R. S Y L V A N AKTUELLT 1996- MARINMUSEUM

KORVETTEN CARLSKRONAS SISTA RESA

KORVETTEN CARLSKRONAS SISTA RESA INMÖNSTRAD Sfs 1845, FÖRLIST I FLORIDAGOLFEN 30f4 1846 O. R. SYLVAN Utgiven av Sjöhistoriska Samfundet 1945 och med dess tistånd i faksimitryck 1996 av Föreningen Marinmusei Vänner i Karskrona Årsbok Föreningen Marinmusei Vänner i Karskrona: Aktuet 1996 Marinmuseum ISSN 1103-5595

ILLUSTRATIONERNA UTFÖRDA AV FORFATTAREN Marinmusei Vänner tackar Sjöhistoriska Samfundet för tiståndet att utgiva denna skrift. Marinmusei Vänners redaktionskommitte: Nis Abrahamson, Bengt Homquist, Per-Inge Lindqvist, Leif Stenhom, Bo Swahn Abrahamsons Tryckeri AB 1996

Åt minnet av CAPITAINEN VID KG L. MAJ:TS FLOTT A RIDDAREN AV KGL. SVÄRDSORDEN Erik Gustaf af Kint ÄGNAS DETTA ARBETE

INNEHÅLL Företa Författarens förord.. ;................................................... 11 Sid. 9 I. Korvettens utrustning. Varför måste avseging ske snarast möjigt. Missöden på Karskrona redd. Inmönstring........................ 13 II. Avseging från Karskrona. Uppehå i Köpenhamn. I Brest anskaffas instrument........................................................ 20 III. Från Brest ti Gibratar. Ratificering i Tanger av konventionen den 5/4 1845 med Sutanen av Marocco. Konsu Lindbad. Sir Robert Wison 23 IV. Gibratar ti Teneriffa. Passaden. Livet ombord. Linjen passeras. Ankring i Montevideo. Krigstistånd mean Argentinska Konfederationen och Frankrike jämte Engand. Försök med destieringsapparat för vatten........................................................ 25 V. Seging ti Buenos Ayres. Presidenten Juan Manue de Rosas. Kapten af Kints dipomatiska Instruktion. Argentinas huvudstad. Svensk äkare överämnar naturföremå avsedda för Riksmuseet i Stockhom 35 VI. Korvetten segar åter ti Montevideo. Därifrån ti Rio de Janeiro. Brasiiens huvudstad. Seging ti Westindien. Täving med amerikanska fregatten Raritan. Ti ankars vid S :t Bartheem y. Angenämt uppehå i Gustavia. Korvetten segar ti S :t Croix........................ 40 VII. Från S :t Croix ti Havana, där korvetten kvarigger 6 dagar. Levnadssätt i Cubas huvudstad. Kimatet.................................. 47 VIII. "Carskrona>> segar från Havana morgonen den 30 apri 1846, föriser i Foridagofen på kväen samma dag.............................. 53 IX. Kaptenöjtnant Tersmeden färdas med de räddade av besättningen ti Karskrona. Missjud i pressen. Landssorg i Sverige................ 57 X. Krigsrätt i Karskrona. Undersökningsmået överämnas ti Krigshovrättens avgörande................................................. 63 XI. Förkenande rykten och vittnesmå. Smädiga beskyningar. Ryktesfoden växer, enstaka undantag.................................... 67 7

Sid. XII. Gynnsamma auspicier vid avsegingen från Havana. Korvettens konstruktion, segingsegenskaper och stabiitet. Hennes äge vid orkanbyns anfa........................................ 74 XIII. Berodde kantringen på att kanonerna voro ossgjorda, varom rykten hade spritts?..................................................... 80 XIV. Orkanbyns kraftverkningar.... 83 XV. Missvisande famijetraditioner. Var den manöver som försöktes att fräsa korvetten den rätta?........................................ 85 XVI. Pötsiga och oväntade orkanbyar i de vestindiska farvattnen ha sänkt en mängd fartyg. Tyska Marinens segeskoskepp Niobe. Kaptenöjtnant Tersmedens dekaration vid krigsrätten i Karskrona................ 87 XVII. Hade fårtygets konstruktion och utrustning någon inverkan på korvettens kantring?................................ 91 XVIII. Epiog.... 92 Käor N o ter i texten... Biaga. Biaga 2. Biaga 3. Biaga 4. Mönsterrua för korvetten Carskrona Capitaine af Kints instruktioner (3 st.) 104 Rutin för tjänstgöringen i hamn samt rutin för tjänstgöringen ti sjös 113 Sjöförkaring och kaptenöjtnant Tersmedens underdåniga rapport 119 94 95 99 8

FÖRETAL Författaren ti föreiggande arbete, f. d. översteöjtnanten Otto Syvan hö den 21 mars 1944 i Sjöhistoriska Samfundet föredrag över ämnet»korvetten Carskronas sista expedition (1846)». Föredraget utgjordes av en skidring av orsakerna ti och omständigheterna vid nämnda korvetts förisning i Foridagofen på vaborgsmässoafton 1846. Omedebart efter föredraget, som väckte ivigt intresse band samfundets närvarande medemmar, tifrågade ordföranden översteöjtnant Syvan, om han icke skue vija utge en redogörese för resutaten av sina forskningar i ämnet i samfundets vaniga skriftserie. Översteöjtnant Syvan förkarade sig viig att timötesgå samfundets önskan, men sedan samfundets edning tagit närmare de av hans forskningar, fann sig samfundet böra med hänsyn ti dessas omfattning och värdefua resutat samt på grund av det intresse, som från många hå visades ämnet, överväga, om det icke kunde biva möjigt att pubicera undersökningarna i deras hehet. Samfundets ekonomiska resurser medgåvo dock icke, att arbetet pubicerades på dess bekostnad, varför det bev nödvändigt att söka finansiet stöd för utgivandet hos intresserade personer. Samfundet har såunda här att erkänna sin stora tacksamhetsskud des ti översteöjtnant Syvan sjäv, som åtagit sig en väsentig de av tryckkostnaderna, des ti advokaten Sten S:son Ankarcrona, Stockhom, viceamira Ch. de Champs, Stockhom, kommendör Björn Homgren, Karskrona, kommendörkapten Erik af Kint, StockhoJ11, kamrer Car Lidman, Stockhom, amira Otto Lybeck, -Stockhom, överingenjör N is T ersmed en, Motaa och konteramira Kar Wester, Stockhom, vika ikaedes åtagit sig att stödja utgivandet med oika beopp. Samfundet har sutigen att ti chefen för I. Forsners Föragsaktieboag, d:rektör Nis Ericson uttaa sin tacksamhet för att föraget veat åtaga sig att förägga arbetet och svara för de betydande kostnader, som icke på annat sätt 9

kunnat täckas. Utan nu nämnda personers insatser hade detta arbetes tryckning icke kunnat komma ti stånd. Därutöver vi samfundet framföra sitt tack ti arkitekt G. A. Lunde, viken stät sig ti förfogande för edningen av det tekniska framstäningsarbetet. Korvetten Carskronas undergång var den största fredstida katastrof, som under 1800-taet drabbade vår segande örogsfotta. Het naturigt kom händesen därför att göra ett mäktigt intryck på fokfantasien. På dennas vaniga sätt kom därför den redan i och för sig så dramatiska händesen att ytterigare utbroderas, under det att det verkiga föroppet suddades ut. I denna sägenfora har översteöjtnant Syvan genom sitt mer än tjugoåriga forskningsarbete nu röjt upp och på grundva av de autentiska skidringarna, gömda i tjänsterapporter, krigsrättsprotoko och andra officiea handingar, rekonstruerat situationen, sådan den verkigen tedde sig vid oyckstifäet. Men han har dessutom med den numera säsynta sakkunskap, som hans mångåriga tjänst vid vår segande örogsfotta givit honom, skidrat hea den intressanta och ingaunda händeseösa expedition, som föregick oyckan, givit oss en bid av de förutsättningar, som ivet och r'\;tinen ombord samt kännedomen om de genomsegade farvattnen och deras kimatiska förhåanden gåvo eer rättare sagt icke gåvo för katastrofens avvärjande och sutigen utrett såvä de mänskiga som de tekniska orsakerna ti korvettens förisning. Han har också givit oss en bid av, hur kännedomen om oyckan så småningom nådde hemandet och ur vika käor den uppjagade fokfantasien omedebart började ösa för att småningom ge ti resutat den faska bid, som först nu genom författarens trägna mödor skingrats och efterträtts av en riktigare och rättvisare kunskap. sutigen har han också med konstförfaren hand i bid åskådiggjort de viktiga momenten i händesen och orsakssammanhangen. Sjöhistoriska Samfundet vi med dessa ord tacka översteöjtnant Syvan för det arbete han skänkt Sveriges sjöhistoria. Samfundet ger uttryck åt förhoppningen, att arbetet ska finna många äsare, hos vika det ska befästa eer grundägga förståese för den sjöhistoriska vetenskapen, intresse för dess utövare och en rättvis uppskattning av gångna tiders män och gärningar på havet. Stockhom i augusti 1945. Sjöhistoriska Samfundet. 10

FÖRFATTARENs FÖRORD Otaiga äro de berätteser där okunnighet om förhåandena på SJon, famijetraditioner o. d. givit faska bider, och i synnerhet av omständigheterna vid korvetten Carskronas undergång. Fere av dessa i tryck syniga berätteser soin synts adees omöjiga har författaren i föreiggande arbete veat vederägga och på samma gång kargöra den verkiga orsaken ti korvettens kantring. Författaren är ingaunda okunnig om att vederhäftigheten av dessa sägner redan förut bestritts från auktoritativt marint hå, och det kan därför synas onödigt att ånyo upptaga dem ti granskning. Som mina forskningar och icke minst de omdömen som kommit mitt arbete ti de givit nya och vidsträcktare synpunkter så har jag ej tvekat att framägga dem, också därföre, att en morbroder ti mig, den 24-årige sekundöjtnanten Car Lidman var en av de många som omkommo vid detta sorgiga tifäe. Därjämte har boken veat giva såvä en anays av nautiska, hydrostatiska och aerodynamiska förhåanden i samband med katastrofen, som en så vitt möjigt fuständig bid av resans föropp, varvid huvudsakigen föjts fartygschefens rapporter samt ti des konsuära berätteser. Materiaet har varit av skiftande innehå. Käorna som använts har mest varit otryckta, i riksarkivet och dess Östermamsavdening, samt från Fottans arkiv i Karskrona, ävensom tryckta såsom tidningar och böcker i Kg. bibioteket. Ti aa dem, som med ekonomisk garanti säkrat arbetets utgivande, för amira Lybecks och marindirektör Herins sakrika och väviiga granskning av detsamma samt för fi. dr Arne Forsses städse osparda möda i och för verkets tryckning hembär författaren sin vördsamma och uppriktiga tacksamhet. Stockhom oktober 1945. O. R. Syvan. 11

I. Korvettens utrustning. Varjo r måste avseging ske snarast möjigt. Missöden på Karskrona redd. Inmönstring. Knappt hade korvetten Carskrona kommit hem från sin andra expedition förr än ny order om utrustning mötte. Generaorder den 16 jui 1845 befade att hon genast efter hemkomsten skue iståndsättas för en ny expedition ))för handens skyddande och unga officerares exercis)) samt vara kar att inmönstras vid Jui månads utgång. Uttrycket ))för handens skyddande)) torde hava betytt att ett svenskt bevärat örogsfartyg borde vara tistädes i T anger vid ratificeringen av den konvention angående upphörande av de förenade Rikenas åriga tribut ti Sutanen av Marocco, viken avsöts den 5 apri 1845. Denna i fere avseenden märkiga urkund har föjande ordaydese. ))Konvention avsutad uti staden Larasch emean Hans Maj :t Konungens fumäktige, generakonsun och Riddaren M. Ehrenhoff och kommendörkapitänen och Riddaren C. H. Uner å ena sidan samt paschan Buseham Ben Ai, fumäktig för Hans Maj :t Sutanen av Marocco å den andra. Lovad vare Gud aena! Hans Maj :t sutanen av Marocco har emottagit begäran från Hans Maj:t konungen av Sverige och Norge genom befumäktigade ombud, generakonsun Ehrenhoff och kommendörkapten Uner att för framtiden avstå ifrån den åriga betaning av 25 000 piaster, vika erades ti honom enigt den konvention som avsutades år 1218, svarande efter de kristnes tideräkning mot år 1803, emean Hans Majts Sutanens företrädare och Hans Svenska Maj :t; och har hans Maj :t Sutanen av Marocco av gunst godhet och vävija för ifrågavarande nation bevijat Hans Maj:t Konungens av Sverige och Norge begäran och avskaffat och tiintetgjort nämnda tribut, stadgad i ovanberörda konvention; 13

och har det vid detta tifäe bivit överenskommet mean Hans Maj :t Sutanens av Marocco fumäktige, taben SicH Buseham Ben-Ai och Hans Maj :t Konungens av Sverige och Norge ovannämnde ombud att at vad som är skydigt å tributen för tvänne år ska betaas bott ti denna dags dato. Och ska denna Convention ratificeras inom 5 månaders tid eer kortare om ske kan ifrån innevarande dags dato. Avsutad uti staden Larasch 27de dagen av månaden Rabia-a-Ue år 1261, svarande emot den 5 apri 1845.» Översättning en. arabiska originaet intygar den 9 apri 1845. F. Crusenstope. Frågan om skänker kunde icke upptagas uti konventionen. Förutom % års återstående»årig betaning» samt utovade skänker ti sutanen Muey Abd-er-Rhaman och dennes ämbetsmän, åtskiiga andra gåvor och resekostnader förenade med underhandingarne, kostade nämnda traktat de förenade rikena ej mindre än 133 532 Riksdaer svenskt Banco. Häruti dock ej inräknat konvojkommissariatets ande i utgifterna för den under Kommendörkapten Uners befä stående eskader, viken hade ti uppgift att utöva nödig effekt på underhandingarne. Som synes skue konventionens ratificering ske senast inom september månad, varför korvettens avseging måste ske snarast möjigt. Enigt capitaine af Kints dipomatiska Instruktion, skue han ti generakonsu Ehrenhoff i T anger överämna en»gåva» avsedd att genom denne, med anedning av traktaten, efter erhåen föreskrift utdeas. Vid hemkomsten efter sin 2:a expedition den 18 jui 1845 ankrade korvetten på inre redden och inspekterades samma dag av bef. amiraen. Avrustningen började omedebart, och efter 5 dagar nedhaades fagg och vimpe, varpå besättningen avmarscherade ti mönstersaen för avmönstring. Den 24 jui mottog sekonden den nya besättningen varmed korvettens kargöring bedrevs med a möjig skyndsamhet och driftighet. Hon hade under förra resan haft några smärre haverier, som vä då reparerades, men ikvä nu tarvade förnyad översyn. En destieringsapparat, som på försök inköpts från Frankrike inmonterades ti kabyssen och den för S:t Bartheemy avsedda ammunitionsutredningen samt kanonavetterna togs ombord. Den 2 augusti började spisningen ombord och korvetten förhaades ut från varvet och ankrade på det s. k.»inre krysset» (ungefär mitt på injen Kungsha-Söderstjerna). De viktigaste fördeningarne såsom backag (»fatag» ), seges sättande och bärgande, ankring och ättning genomgingos, undersökning av kompassens»okaattraction» verkstädes, 14

krutet togs ombord och förråden kompetterades. sutigen mottogs ett par ådor porfyrpjäser från Ävdaen som skue avämnas i Gibratar samt en åda innehåande modeer å en 6 pundig och en 12 pundig kanon med avett och förstäare och en, som innehö ett exempar av vardera av de senast för armen faststäda gevär och pistoer. Dessa båda ådor hade genom dåv. chefen för antförsvarsdepartementet G. A. Peyron och på nåd. befaning avsänts ti korvetten för vidare befordran ti Brest. Samma höst var en mängd Fottans fartyg ute på expedition varför det knappa övningsansaget 1 var hårt anitat: korvetterna J arramas och Najaden, ångfartyget Thor, briggame Snappopp, Två Bröder och Harmonien, ångfartyget Svenska Lejonet och postjakten Postijonen varti kom några skärgårdsfartyg från. Stockhoms och Göteborgs stationer. Föjaktigen fanns ej mycket >>befaret)) fok kvar för korvetten Carskrona. Angående den tidens uttryck >>befaren>>, >>obefaren>> etc., vika antecknades i den >>kunskapsrua>>, som tjänade ti edning för manskapets fördeningar, torde föjande varit normerande:. V ä befaren ti sjöss kan icke en sjökrigare vara som icke gjort 40 sjömånaders tjänst och däröver, samt är kunnig rorgängare och kanonkommendör. 2. Befaren torde ingen med skä kunna vara som icke gjort minst 24 månaders tjänst ti sjöss och ärt sig rorgången. 3. Mindre befaren anses envar som bott gjort 12 ti 24 månaders sjötjänst. 4. Sjövan torde vara ämpigast att anse 4 ti 12 månaders sjötjänst. Men under 4 månaders tjänst ombord är föga mer att anse än obefaren, och torde såunda böra sammanföras med dem som bott göra första resan. Den faststäda besättningsistan för en korvett var 130 man, vare sig det var fråga om exercis med kadetter och manskap eer»unga officerares exercis>>. I senare faet torde man räknat med att antaet matroser och jungmän, varpå tigången nu var knapp, kunde minskas och antaet båtsmän, och sådana fanns i överföd, ökas. I viss mån räknade man också med att >>unga officerare>>, vika en. regementet hade att passera graderna, kunde öka antaet förhandsmän. Besättningsistan (se biaga ) utgjordes såunda av 17 officerare, proviantförvatare, uppbördsäkare, 3 hantverkare, 13 underofficerare, därav uppbördstimmerman, 10 sjöartierister, 10 matroser, 20 jungmän, 6 skeppsgossar och 50 båtsmän. En jämförese med den faststäda besättningsistan framgår av föjande: 15

Chef.... Sjöofficerare... 1 Underofficerare.... Gemenskap.... Sodater...! Civipersona...! Faststäd besättning 3 12 97 O Kommenderad besättning 7 4 ------~--------------7----------------- Summa! 130 IJI 1 därav 14 gradpasscrare. ' därav 6 skeppsgossar och r hantverkare. 13 O i Av de 50 kommenderade båtsmännen torde större deen nu göra sin första sjöresa eer varit»obefarna». Bott en av dem var korpra och kunde möjigen kassificeras såsom»befaren». Då de 10 matroserna åtgingo ti :e och 2:a korpraer vid stationerna back, skans, trossbotten samt föroch stormärs så måste kryssmärsen nöjas med 2 jungmän. De 10 sjöartieristerna hade sina givna befattningar vid kanoner och som '>muskötteri» och skansgastar. När då gemenskapen och sodaterna minskas med v. p. 10,>frivaktare'> så inses att med omkring 86 man kunde exempevis manöver med de vaniga segen icke ske på en gång (i synnerhet när bott ena vakten fanns att tigå) utan måste göras efterhand och enigt praktiskt omdöme. På sjömanskap och yrkesskickighet måste därför icke stäas ringa krav, och befäet hade stort ansvar. Premiäröjtn. v. Schwerin, den ende»kommenderade officern'> hade nära 3 års sjötjänst bakom sig. sekundöjtnant Ringheim 2 hade som extra understyrman tjänstgjort å korvetten under dess första expedition ti Medehavet 1841-1842, och var nu hemkommen från 3 års kofferditjänst som styrman på svenskt handesfartyg (resor på Brasiien och Medehavet). De 7 ädsta sekundöjtnanterna hade varit kommenderade på korvetten Carskrona under dess andra expedition ti Medehavet 1844-1845. Sekundöjtnanterna Afzeius, Dahström 3, Hammar, Lidman, Ankarerona och Arnodsson hade omedebart före deras kommendering tjänstgjort som gradpasserare på exercisskeppet Fädernesandet. Lidman hade före kadetttiden på Karberg (1839 10 /12-1844 6 /12) segat ti kofferdis jämte sin vän Bergenstråhe apri 1837-aug. 1839 på svenskt handesfartyg ti Batavia, Hoand och Medehavet. Aa fem hade erhåit sina fumakter som 16

sekundöjtnanter år 1844. Sekonden, kaptenöjtnanten och ridd. av Franska hedersegionen F. A. T ersmeden (f. 1805 d. 1888) bev kadett vid Kong. Krigsakademien 1820 och sekundöjtnant vid Kg. Maj :ts fotta 1824, varpå han några år idkade kofferditjänst och inträdde sedan i fransk örogstjänst, varunder han tjänstgjorde b. a. på injeskeppet Bresau under straffexpeditionen mot Agier och i Levanten. 1838-43 tjänstgjorde T. i Generaadjutantsexpeditionen och i Sjöförsvarsdepartementets Kommandoexpedition. Han ansågs som en av Fottans mest praktiska officerare, tiika human men sträng i tjänsten och rättvis mot underydande. 1851 avancerade han ti capitaine överfyttades 1855 på reservstat och erhö 1858 avsked med pension. Chefen capitainen QCh ridd. Erik Gustaf af Kint föddes 1801 den 15 okt., ädst av 14 syskon, bev kadett vid Kong. Krigsakademien 1813 och utnämnd ti underöjtnant vid örogsfottan vid en åder av 16 år. I denna grad var han kommenderad ombord på fregatten Fröija, korvetten Svaan samt injeskeppet Car XIII då detta fartyg, eskorterat av fregatten Fröija och skonerten Experiment, under generaamiraen frih. O. R. Cederströms befä, år 1823 överförde kronprins Oscar med si~ unga gemå Josephine jämte kronprinsens moder, Car XIV Johans gemå, från Lybeck ti Stockhom. 1821 och 1824, 1825 idkade han kofferditjänst, sistnämnda året ombord på försåda injeskeppet Tapperheten och bev transporterad på ävenedes försåda fregatten af Chapman, vid den s. k.»skeppshanden» då fregatten återkaades. Aret förut hade han i samband med regeringen och sammansagningen inom Fottan fått ny fumakt som»secundöjtnant vid Kg. Majts Fotta>). 1827 kommenderades han att biträda vid Sjökarteverket, bev samma år premiäröjtnant och informationsofficer vid Styrmansskoan i Karskrona. Sedan hade han en rad sjökommenderingar ss. på fregatten Camia, faggskepp i en eskader under frih. O. G. N ordenskjöds befä, och expedition ti Medehavet, kanonjosexpedition i Stockhoms skärgård, på fregatten af Chapman, faggskepp i kommendörkapten Gyengranats övningseskader, och 1836 sekond på injeskeppet Fädernesandet, exercisskepp på Karskrona redd. Efter faderns, viceamira Gustaf af Kints död fortsatte Erik dennes sjökarteverk varti regeringen ansog ett beopp av 000 rdr banco årigen. De äroböcker han medhann att utgiva hava för många sjöofficerare utgjort grunden ti deras kunskaper i N avigationsvetenskapen. Vi nämna Pan Trigonometri med förberedande avhanding om ogaritmer, Sferisk trigonometri, nautiska och ogaritmiska tabeer. De båda förstnämnda reviderade av hans yngre 2-45335 17

broder Victor (inspektör för Rikets Navigationsskoor, kommendör), och använda som äroböcker i Kong. Sjökrigsskoan. Tabeverket kompetterades efter Erik af Kints död av hans medarbetare och vän, sjökaptenen och föreståndaren för Navigationsskoan i Stockhom P. S. Högfedt, som även utgav Kints ärobok i navigationsvetenskapen i fuändat skick. Hans hustru var Fredrika Sifversvärd född 1808, d. 1853 i Stockhom. Deras enda barn Christina Fredrika Amaia dog vid 3 års åder 1834. Som vetenskapsman var af Kint synnerigen framstående. Han var som praktisk och teoretisk sjöman, som miitär och som människa en förvisso utmärkt och erfaren befähavare. 4 Capitaine Erik af Kint hade givetvis åtskiigt att uträtta före nedresan ti Kar~krona. Befattningen vid Sjökarteverket som han hade på entreprenad överämnades ti capitainen vid Kg. Topografiska Kåren Thustrup. En mängd ärenden i samband med den förestående expeditionen, uppgifter för hans egna vetenskapiga rön, audiens, uppvaktningar m. m. måste anskaffas eer uträttas. Han tog ett vemodigt avsked från sin vän Högfedt. 5 Sutigen reste han ner ti örogsstaden med hjuångaren Gotand som då gick regebundna turer ti Karshamn med anöpande av Karskrona. Av chefens instruktioner (bi. 2) synes att åt honom hade anförtrotts rätt ömtåiga uppdrag som tvivesutan fordrade både takt och erfarenhet att verkstäa, särskit det i Buenos Ayres, som då var bockerat på grund av kriget mean Argentinska repubiken och de aierade makterna Frankrike och Engand. Tisdagen den 5 aug. inmönstrades korvettens besättning av bef. amiraen, vice amira O. G. Nordenskjöd. Föjande dags middag äro anförvanter och vänner av båda könen samade på Kungsbron och Kungsha för att åse avfärden, som också iakttogs från injeskeppet Fädernesandet som åg på yttre redden. Förberedeserna för ättning började, men straxt därpå hände en oycka ej adees okänd då cabearium användes. Härom skriver chefen i ödmjuk rapport den 7 aug:»rörande den i gårdagens rapport omnämnda oyckshändesen har i dag bivit verkstäd en närmare undersökning varvid bivit utrönt: Sedan på ankarstäet i inre krysset märssegen med tvänne rev uti bivit satta och inbrassade på vanigt sätt, ättades ankaret, kyvaren hissades, märssegen fydes, ett ti Smörasken utfört spring osskastades och korvetten började göra fart i farvattnet väster om Getskär. Då det kort tid därefter varskoddes att ankaret var uppe, anbefade jag att katten skue huggas. 18

En stoppare hade då av styrman N isson bivit påagd för om betingen, och de båda backskorpraerna Ahfet och Nisson nedhoppade på ankarstocken för att hugga katten, utan att därti avvakta backsbefäets befaning. I samma ögonbick säpptes stjärten på stopparen av den därvid deade jungmannen. seeundöjtnant Bergenstråhe, viken uppsigten över avsejsningen tikom 6, hade under tiden åtit avtaga sejsingarne akter om betingen i ändamå att ägga tåget ti betingen, men vid samma tid och av sagd anedning började tåget att spea, varjämte det varskoddes att två man gått över bord. Märssegen och kyvaren bärgades genast. Skeppare Pettersson och konstape Agren nedsprungo i otsbåten och kapade fånginan. Kort tid därefter yckades det med tihjäp av förhands- och rumstopp_are att stoppa tåget, så att korvetten svajade upp. Den ene av de överbordgångne matroserna syntes fyta och bev av otsbåten bärgad, men den andre syntes inte ti ifrån första ögonbicket då oyckan inträffade. På det stäe där denne sistnärode eer matrosen av 2a kompaniet nr. 44 Nisson jämte ankaret fö, har i dag bivit utagd en vakare bestående av ett bräde med en iten stång, på det att draggning må kunna ifrån stationen verkstäas. Den andra karen, matrosen av 4c komp. N 37 Ahfet har på äkarens tisfyrkan och under hans vård behåits ombord för natten, varunder han återkommit ti sansning, men som han sannoikt erhåit ett sag över bröstet, tiföjd varav hans snara tifrisknande icke kan påräknas, avpoeterades han tidigt i dag ti sjukhuset.7 Vid denna tidragese anser jag någon försumrp.ese vara begången av seeundöjtnant Bergenstråhe och styrman Nisson, oberäknat den jungman som säppte stopparestjärten; och äro därför de förra dömda arrest och den senare extra judiciaiter 8 avstraffad. Corvetten är nu åter ti seges och håer söder om Getskär för att invänta ersättning för de avgångna matroserna. Så snart denna ersättning ankommer ämnar jag fortsätta resan enigt erhåna instruktioner. Kort efter k. 9 inträffade tjocka, varför jag fann mig föranåten ankra med korvetten tvärsför måarepricken på Tjurkö, och emedan ett ti vattendestieringsapparaten hörande rör utombords, i anseende ti hård kutje och sjögång icke i går kunde fastsättas, har jag fogat anstat att detta i dag biver verkstät.» Den 8 aug. en kvart före k. 5 e. m. gick korvetten ti seges från ankarstäet vid Tjurkö, men då hände att hon efter en timmes kryssning stötte på grund nordväst från Kungshomens norra bastion (nuvarande Pepparkuen) under nära havgången genomvindsvändning. Medest backade sege och sedan några kanoner fyttats akteröver, gick hon k. 19

112 7 e. m. åter av grund och ankrade under Gerskuarne vid Aspöandet. Korvetten otsades vid detta tifäe av ansvarsstyrmannen, överstyrman Sandva, som en tid förut varit otsåderman på Aspö. Pumparne tikännagåvo emeertid att korvetten efter grundkänningen var ika tät som förut, och enär hon under grundståendet ruade något så förmodade chefen att korvetten endast stått på ösköen, och att såedes kopparen icke bivit skadad. Befähavande amiraen besöt att ansvarsstyrman Sandva skue efter korvettens återkomst åtaas vid krigsrätt men detta bev ingenting av. II. Avsegingfrån Karskrona. Uppehå i Köpenhamn. I Brestanskaffas instrument. Den 9 aug. på morgonen gick äntigen korvetten ti seges för aber SV vind, kryssande i stora fareden förbi sjökasteerna. Kungshomens kaste sauterades med 4 skott och sedan yttre grunden passerats sattes sjövakt, och sjöräkningen började. Stämningen ombord var nog ganska tryckt efter händeserna vid avsegingen, men med sjömäns vaniga sorgöshet gömdes de snart. En god middag serverades denna första dag ti sjöss i gunrummet, och där skåades både för en yckig resa och för»absent friends» där hemma. Den abra SV vinden friskade småningom ti kutje varmed korvetten passerade fyrskeppet»cykopen» vid Fasterborev, angjorde Dragör, där dansk ots 9 embarkerade och otsade genom Drogden ti Köpenhamns redd där hon ankrade efter en seging på två dygn. Fig. återger korvettens reseroute från Karskrona ti Havana med tider för ankomst och avgång vid de oika hamnarne. På Köpenhamns ~edd åg kadettkorvetten»najaden», chef capitaine A. F. Paander. (Dennes son var Louis, den berömde ishavsfararen, statsråd och chef på Sjöförsvarsdepartementet, amira.) Givetvis sammanträffade de båda fartygens officerare och manskap såvä i and som ombord och man dryftade förhåandena på andra sidan Atanten, dit korvetten Carskrona för första gången var destinerad. I Köpen- 20

o 7o!o +o to O o 14 Hamn ti från --~~m n _Lt~_ från Hamn J ti~ 1 från Hamn ti i i från Hamn ti från ' - ------- ---- ----- ------------ 1 Karskrona 9 /s45 Vinga 10/s45 15 /s45 Gibratar "' 45 " 45 Buenos ) S:t Barth e- Ayres 29/ 11 45, 6ft46 em y 2f. 46 21.46 Köpenhamn!11/s 1845 13/s45 B rest 30/s45 4/o45 Teneriffa "fto45 'to45 Monte Video! 'ft 18461' 0 ft46 S:t Croix 8 J /1 46 10 / 4 461 Hesingör,.,. 45 14/ 8 45 Tanger 11/o45 15/o45 Monte Video 25/1145 28/ 1145 Rio 1 22 / 1 46: 4/ 2 46 Habana i"/.461 89/,46 Resan varade 264 dagar, därav 141 ti seges, och 123 dagar i hamnarne. Fig.. Skiss över korvetten Ca riskronas route från Karskrona ti Ha bana 21

hamn kände man ännu dyningarne efter sommarens nordiska studentmöte, där Ora Lehmann hö sitt skandinaviska brandta. Kadetter och officerare rönte en stortartad gästfrihet b. a. i Carstensens nyigen anagda Tivoi. Efter ett par dagars uppehå ättar Carskrona och tar avsked från N a jaden. Hon segar ti Häsingör där hon ankrar, då hård nordig kutje och ström tvingar henne att kvarigga ti framemot aftonen den 14 aug., då vinden drog sig sydigare och strömmen upphörde. Nu gick korvetten ti seges och kryssade upp mot Vinga Sand. Där ankrades och otsbåten skickades ti Göteborg för att avhämta ett kreditiv på 3 000 pund stering och vidarebefordra chefens underdåniga rapporter. Uppbördsäkaren medföjde för att rådgöra om event. avpoetering av sekundöjtnant Bidt, som några dagar besvärats av en svårartad hassjuka. B. tifrisknade emeertid och kunde åter tjänstgöra vid ankomsten ti Gibratar. Strax efter otsbåtens återkomst gick korvetten ti seges. Den 19 aug. uppnåddes Doggers bank, då storm kom från SV och fortfor i 3 dygn. Sydig vind fortfor atjämt varför sundet mean Dover och Caais ej kunde passeras förrän efter ytterigare 5 dygn, då hård kutje åtföjd av tjocka inträffade. En påträffad ots togs ombord, och med ombytiga vindar passerades engeska kati.aen. Natten mean 29 och 30 aug. ankrade korvetten på Brests redd. Sauter för Frankrikes fagga samt för kommendanten ges och besvaras. På redden åg 15 franska örogsfartyg, därav injeskeppet Borda, skoskepp med tender, samt tre fregatter om 52 kan., tre korvetter om 24 kan., två briggar om 20 kan., två astkorvetter, ett ångfartyg på 120 hkr samt ett mindre dyikt för ständig»gabare)> (transporter) på redden. De fyra dagarnas uppehå i Brest upptogs av besök på några av de större fartygen, återbesök och därti anknytna bjudningar m. m. örogsvarvet besågs av korvettens befä. Därom skriver chefen i sin underdåniga rapport:»den betydiga materie, som där finnes, tyckes vara i ett fuständigt och ändamåsenigt skick. En ytterigare utvidgning i stor skaa pågår, i synnerhet i fråga om ångmaskiner och övriga mekaniska inrättningar, förrådsbyggnader m. m. Under byggnad äro 3 fregatter, det nära färdiga injeskeppet Vamy om 120 kan. på 3 däck, samt ängfregatten Canada 450 hkr, för närvarande inredd för passagerare. Av övriga fartyg synas få vara i fut tjänstbart skick. Anedningen därti torde vara att största deen av den ti Brest hörande fottan småningom förfyttats ti Touon.)> Hos guvernören avämnar chefen några dyrbara vapen som gåva ti 22

hertigen av Aumae (son ti»fransmännens konung» Louis Phiippe), från H. M. Konungen av Sverige, tvivesutan som uttryck av beundran för hertigens bragd i Ageriet, då han erövrade Abc-e-Kaders äger därstädes. Denne beryktade arabhövding var oförsonig motståndare ti fransmännen. Förrådd av sutan Abd-ar-Rahman bev han år 1847 fransmännens fånge, frigavs efter fem år mot åtnjutande av en statspension på 100 000 francs för att framdees håa sig absout neutra. De tvenne ådorna med vapen från Svenska armen avämnades ti Svensk-N ors k e vicekonsun för vidare befordran. Chefen upphandade några barometrar, hygrometrar och magnetiska instrument avsedda för observationer 10 i de Vestindiska farvattnen, och därmed äro de fem dagarnas uppehå i den fr.anska örogsstaden ti ända. III. Från Brest ti Gibratar. Ratificering i Tanger av konventionen den 5/4 1845 med sutanen av Marocco. Konsu Lindbad. Sir Robert Wison. Den 4 sept. 1845 segar»den svenska juveen» (»e bijou de a rade» kaades hon i Brest) från redden för aber ONO vind, varmed hon passerar franska bukten. Vinden drog sig som vanigt på nordig vid närmandet ti portugisiska kusten. På höjden av Cap San Vincent mötte SV vind och korvetten ankrade efter sju dagars seging på Tangers redd, just agom för närvaro vid ratificeringen av konventionen med Marocco. Landets fagga sauterades, chefen besökte de förenade rikenas generakonsu Ehrenhoff och ämnade ti honom den gåva av tre brijanterade dosor som denne, enigt given föreskrift från ministern för utrikes ärendena, skue överämna ti de maroceanska deegerade vid ratificeringen. En fransk örogsbrigg åg på redden och hade sin station vid T anger, Cadiz, Gibratar och Maaga. Capitaine Erik af Kint hade ingen instruktion om sitt förhåande vid ifrågavarande ratifikation. Han skriver i underdånig 23

rapport från Gibratar, daterad 17 /9 1845: '>Då med anedning av Paschans nyigen inträffade återkomst ti Tanger, fråga förevar därom att under oppet av sednast förfutna dagar ratificera Conventionen mean Sverige och Marocco och mean Svenska och Norska Generakonsun i samråd med den kung. Danska, befans ämpigt att jag i egenskap av vittne vore närvarande under nämda ratificeringsakt, så ansåg jag mig böra efterkomma denna önskan, för viket ändamå jag jämte berörda Generakonsuer och deras sekreterare den 14 september infann mig hos Paschan, där nämda högtidighet försiggick med biträde av tok och -i närvaro av några ti Paschans omgivning hörande ämbetsmän.'> Uppehået i Tanger varade 4 dagar. Den 15 sept. k. 2 e. m. avsegade korvetten och f!nkrade på Gibratars redd samma dag k. 1 12 6 e. m. Saut gavs för Storbritanniens fagga och besvarades från fästningen. På redden åg injeskeppet Formidabe 82 kan. med f. d. befähavande amiraen på Mata, vice amiraen Owen ombord, vidare ryska ångfregatten Kamschatka om 600 hkr samt engeska örogsbriggen Fantom 12 kan. Formidabe tog föjande morgon bogsering och avsegade ti Engand. Västig vind med motsvarande strömsättning i Gibratarsund hö i sig, varför korvetten, som en. instruktion bort avsega den 19 eer 20 sept., måste avvakta gynnsammare vind. Man fick god tid att förnya bekantskapen med staden och fästningen. Konsu Lindbads hem var öppet för korvettens officerare, och hans charmanta fru bev förtjust när hon fick mottaga den bordskiva av porfyr och mosaik, som chefen medfört från H. M. Konungen. En dag voro chefen och några hans officerare inbjudna ti kommenderande generaen, Sir Robert Wison, sedan denne genom en deputation förut mottagit den gåva av ett par porfyrvaser från Ävdaen viken Hans Maj :t förärat honom som tack för de tjänster han bevisat korvetten Carskrona vid fartygets föregående expeditioner. Hon var väbekant i staden från sina båda föregående besök och mycket beundrad för sin vackra resning, sitt smäckra skrov och verkigt örogsmässiga håning och vackra segemanövrer. Korvetten erhö nu en väbehövig måning, tackingen översågs, förråden kompetterades tiika med proviant och vatten. 24

IV. Gibratar ti Teneriffa. Passaden. Livet ombord. Linjen passeras. Ankring i Montevideo. Krigstistånd mean Argentinska Konfederationen och Frankrike jämte Engand. Försök med destieringsapparat för vatten. Äntigen infann sig vind från Ost, och torsdagen den 25 sept. går»carskrona» ti seges. Den svaga vinden för henne genom Gibratar sund. Nu kom hennes väseging vä ti pass, ty på höjden av Cap Sparte mötte vestig bris, som nödgade fere under vägen förbisegade fartyg att återvända ti Gibratar. Sedan bev vinden ganska ombytig och ovanigt aber i synnerhet på Madeiras atitud, där korvetten uppehös i fere dygn ända ti den 3 okt., då den friska nordiga brisen infann sig. Påföjande afton angjordes T eneriff a och efter att ha egat bi under nattens mörker ankrade korvetten vid staden S:ta Cruz k. 5 f. m. söndagen den 5 okt. 1845. Omedebart omringades hon av en hop krejarebåtar, därifrån män och kvinnor högjutt utbjödo sina varor av frukt, hön~, spetsar, kanariefågar m. m. Eftersom det var dåig ankargrund på redden besöt chefen att ej stanna ängre än ett par dagar. Med konsun ordnades att under måndagen intaga vatten och»förfriskning» åt besättningen. Tjänstefria officerare gingo i and, några av dem besökte konsun som äskvärt erbjöd sig att ämna vägvisare vid en färd uppåt ön. Sjäv skue han göra officiet besök ombord. Man njöt först en god frukost varefter vi, skriver en av detagarne, ridande på borickor eer hästar färdades förbi orangeundar, cypresser och fikonträd samt vackra med vita murar omhägnade gårdar, där oranger, ananas och mandeträd, vinrankor, cacteer och aa sags bomster överfödade, fägnande ögat med sina prunkande färger. Efter vid pass en timmes ritt stannade vi i närheten av ett koster i den äkta spanska staden La Laguna. I vår vägvisares, en konsuattjänstemans säskap, besökte vi en närbeägen antgård, där en med honom bekant famij bodde. Vi presenterades för det artiga värdfoket, man, hustru och två, de vackraste döttrar. Tyvärr måste vi dock snart bryta upp för att 25

medhinna vårt program. Värdinnan framsatte de äckraste frukter, och efter en avskedsdryck i kanarisekt togo vi med saknad avsked och fortsatte uppåt berget Pico de Teyde, nu ti fots. Luften var underbart juv att andas, och man gick så ätt att man tyckte sig kunna sväva över marken. Tiden tiät emeertid ej att fortsätta denna behagiga vandring. Vi rastade en stund och började så vår vandring nedåt S:ta Cruz, där vår middag smakade förträffigt efter dagens strapatser. K. 9 embarkerade vi i korvettens sup, som hade order att hämta officerare och uppbördsmän. Komna ombord stanna vi ännu en havtimme i gunrummet språkande om dagens uppeveser med varandra och våra kamrater som fått stanna ombord. På måndagen upphandades färskt kött och grönsaker, vatten intogs varjämte segeexercis övades. En de av besättningen erhö andpermission ti k. 8 e. m. Tisdagen gjordes sjökart och på aftonen avsegade korvetten från»de yckiga öarne», gynnad av frisk NO bris. Vid den tid varom här är fråga ansågs det band djupvattensegare vara mycket viktigt för fartyg som ämnade sig ti Rio eer ängre söderut på Sydamerikas ostkust, att ej skära ekvatorn västigare än 25o väst från Greenwich. Ej heer vie man komma öster om 20o väst. ongitud i anseende ti där härskande stitje och regnväder samt motiga vindar från SV. Att skära injen ängre västerut än 25o väst. ongitud ansågs medföra faran att ti föjd av den där öpande strömmen, som sätter västvart, ej kunna mot sydostpassaden igga över Cap S:t Roque, Sydamerikas östigaste udde. Sedan korvetten passerat Kanarieöarnas vatten sattes kurs SV för att komma väster om Gröna uddens ofruktbara ögrupp. Den nordigaste, S:t Antonio är iksom de övriga öarna av vukaniskt ursprung och har en höjd av omkring 7 600 fot. Det är svårt att få känning av denna ö. Pötsigt ser man mot den bågröna uften en iksom med ritstift dragen fin inje som vid närmare iakttagande visar sig vara konturen av ön, men innanför eer nedom denna inje syns intet and. Biden iknar en nyss påbörjad teckning på koorerat avtonat papper, varpå synes en skarp bruten inje på den vaga gränsen mean den uppti jusare, nedti dunkare färgtonen. Först efter ett par timmar, varunder man kommit ungefär 20 sjömi nära ön börjar andets massa framträda ur den ensfärgade omgivningen, och det dröjer ännu någon timme innan ön får tiräckig färg för att ögat ska kunna iakttaga dess form. Då ön S:t Antonio var akterut om babord ändrades kursen ti S. t. O. Man bir at mer beåten med denna värd, där uften är mid, vinden 26

stadigt densamma och fartygets röreser jämna och regebundna. Friskt och kraftigt kingar den meodiska djupa tonen från de frambrusande vågorna, med ett sorande, som iknar bränningarnas vid hemmets strand. Massor av fygfiskar sväva i ånga bågar över vattenytan, jagade av Bonitos, vika t. o. m. i uften yckas suka sina offer. Bidevindare, dessa manetartade poyper kryssa omkring med hjäp av sina opaskimrande sege. Det är söndag. Besättningen är nu invand vid ivet ombord. 11 Lördagsrengöringen har varit grundig vid den driftige sekondens övervakande. Tidigt på söndagsmorgonen har däcken ytterigare överhaats, vapen och bankverk putsats. Besättningen har ömsat rent inne och kätt sig i första stäet med vita bramduksbyxor samt spisat sin frukostskaffning. K. 10 båses divisioner och kararna, som mestades redan är på däck, ordnar sig på bestämda patser ängs reingen samt rättas av divisionsofficerarna. Anbicken av dessa sjömän och deras atigenom svenska utseenden inger en känsa av samhörighet och gemenskap. Med ugna jämna, dock betydiga röreser pöjer korvetten det i bå emaj skimrande havet, som tycks smäta samman med den vid horisonten i rosa förtonande uften. När sekonden fått rapporter från divisionsofficerarna och uppbördsmännen går han ner i kajutan för att ti cq.efen anmäa kart för inspektion. När denne kort därefter kommer på däck, höres sekonden kommendera»giv akt». På havdäck stående ediga officerare göra honnör för chefen som vänigt besvarar deras häsning. Inspektionen tar sin början, denna gång grundigare än vanigt. Uppbördsäkaren och proviantförvataren föjer med. Var man får säga sitt skeppsnummer och namn des för att chefen önskar känna igen sin besättning, des för att få karhet huruvida karen vet det nummer som tihör hans fördeningar för segens och kanonernas skötande, vakter, backag, båtar o. s. v. Finner chefen skä ti någon anmärkning får vederbörande befä uppysa om orsaken, så att feet må avhjäpas. Efter avsutad rond på däck, varvid chefen ej underåtit efterse om gajon samt under backen befintigt rundhus voro i behörig ordning»båses bort>>, och besättningen stannar på däck vid inspektionen på trossbotten och i rummen därunder. Uppbördsmän och deras karar beordras ti sina rum, och at genomgås noga: hytter, sjukrum, durkar, kabyss samt rum för proviant och annan utredning. (Jfr korvettens inredningsritning fig. 2.) Proviantförvataren har anmät att de från förra resan kända, band grynen förekommande små vita maskarna fortfarande finnas i stor mängd. Chefen bestämmer att en besiktningsförrättning ska undersöka förhåandet, och så är han färdig med inspektionen. 27

På däck har man under tiden haft det behagigt, trots att sotäten ej fått sträckas såsom hinderiga för manövern. N u höres sakta sag på skeppskockan kaa ti korum. Besättningen drar sig akteröver, underofficerarna på ä, officerarna på ovarts havdäck akterut. Trossbottensunderofficeraren, överkonstape Koo varskor»ae man uppe» ti sekonden, som anmäer»kart» ti den nyss från kajutan uppkomne chefen. Sammanringningen har tystnat. Mössorna avtagas, en av»frivaktarne» tar upp den gama psamen av Hakvin Spege»Min gärning nådigt skåda» och man sjunger amänt med. (Ps. 429 v. 9 i Wainska psamboken.) Därefter äser försångaren Fader vår och väsignesen. Han tager upp sista versen av psam 429, varuti aa med kraft instämma. Så utbringar chefen ett»gud bevare Konungen och Fädernesandet», varpå gemensamt svaras»gud höre det». En säregen högtidighet har kännetecknat gudstjänsten på detta oändiga brusande hav, där korvetten iar fram på sin väg mot okända öden. Chefen ger order om»vakt på däck». Besättningen njuter av sin edighet. Capitaine af Kint spanar från ovarts kommandopa föröver, där uften synes töcknig. Ännu driver NO passaden korvetten framåt med god fart. Den oggas och chefen får rapport om 7 knop - atså mindre än på morgonen. Han går ner i kajutan med ansvarsstyrman Sandva för att granska besticket. Det kan nu ej vara ångt ti»the dodrooms» (ekvatoriakamerna). 20 min. före middag synes ansvarsstyrman komma akteröver med sin sextant och åtföjd av en understyrman. Några sekundöjtnanter jämte en av de fyra kvartercheferna ha redan gjort observationerna på kronometern i chefens kajut, samt därmed jämfört sina ur. De ha också försett sig med refexionsinstrument från styrmansuppbörden. 12 Observatörerna med sina tidtagare gå upp på hyttan, där vakthavande officeren åtit intaga mesan för att ej hindra utsikten. sohöjden tages, varvid den ene sköter sextanten eer oktanten, den andre observerar uret och antecknar. Dyika middagsobservationer och uträkningar av at. och Iong. ingick i de unga officerarnas»exercis». Observationerna med uträkningar granskades av fartygschefen, viken för övrigt ååg att giva utåtande över sina officerares kunskaper och dugighet. Föjande observationer, vika ingingo i sjöofficersexamens betyg i nautisk astronomi, skue repeteras och beräknas under de unga officerarnas första ångresa nämigen: atitud på stjerna, d:o på månen, tidvinkesobservation, ongitudsobservation, kompassens variations finnande, atitudsobservation enigt dubbe atitud. 28

Ansvarsstyrman har på förmiddagen gjort en uträkning av ongituden och stät skeppsuret så att detsamma visar»sann tid» vid middagen. Hans middagsräkning är färdig och han a_nmäer att korvetten den 12 okt. k. 12 middagen sann tid befinner sig på atitud nord 14 o 2' och ongitud 26 o 50' väst. K. 11.30 (7 gas) utdeas brännvin ti besättningen och 10 min. före middag sker uppbackning av maten. Vakthavande officeren har uppvaktats av skeppskocken med en provtarik av manskapets middagsmat, ärter och fäsk. Inom varje backag (8 man) utsågs skiftesvis s. k. backagsmän, som ååg att sätta upp och nedtaga bord och bänkar, hämta backagets mat hos skeppskocken och rengöra backagskären m. m. K. 12 båses»ae mans skaffning» 13 med ång~ariga driar på skepparepipan. Däcket bir genast så gott som tomt på fok - jämte vakthavande officeren och underofficeren bott utkiken, en man vid rodret och gasvakten tiika ))öpare». Ett gas båses»förfånga,), då postavösning sker, och två gas ))bort från skaffningen,). Backagsmännen bära upp matkären på däck för att diska. Bord och bänkar återstäas på sina patser. Vakthavande officeren åter sopa trossbotten, där man nyss spisat middag, och nu inträder amän edighet. Besättningen syssesätter sig med äsning eer skrivning, somiga röker pipa, andra sträcker ut sig på gångbord och back för att ta sin siesta. K. 2 båses»proviantutvägning,), då även utdeas bröd och vatten, at i närvaro av proviantofficeren, förvataren och skaffningsunderofficeren. Officerarna som spisat unch mean k. 12 och, syssesätter sig efter håg och ust. Ägarna av hytt finna där en stunds via. De fyra ädsta officerarna premiäröjtnanten von Schwerin samt sekundöjtnanterna Bidt, Bergenstråhe och Råamb gå sjövakt i 4 kvarter och dea middagsvakten i 2 törnar eer pattvakter: 12-2 och 2-4. För manskapet är däremot eftermiddagsvakten dead i 2 pattvakter, de gå såedes vakt om vakt i 7 vakter på dygnet. Gradpasserarna äro fördeade des ti korpras och underbefästjänst des på officersvakterna i egenskap av backsofficerare eer biträdande vakthavande. Officersvakterna biva ävenedes 5 st. 4- timmars vakter och 2 st. 2-timmars vakter. 14 I gunrummet syssesätter man sig med schack eer bräde, vioinisten och föjtisten spea några popuära meodier. För uftväxingen under däck sörja vädersegen, som noga tises av vaktens underofficer att de vä fyas av den friska passadvinden. K. 4 är vaktombyte och ))kara upp däcb, och besättningens (styrbords eer babords) :a pattvakt begynner. 29

En de officerare promenera på ä havdäck före middagen som är mean 112 5 och 1 12 6, några äro inbjudna på söndagsmiddag hos chefen, den angenämaste värd, som bjuder på utsökt mat och goda viner och vikens konversation är både spiritue och innehåsrik. K. 5 är manskapets aftonskaffning torrt bröd, smör och 1 12 jungfru brännvin pr man. skeppsgossarna få i stäet ö. Måtiden är snart expedierad. K. 1 /2 6 röres trumman och stäning ti kanonerna intages. Uppbördskonstape Hansson överser kanonernas surrningar, och undre havportarna, som för uftväxingens sku varit nedfäda under dagen, sås upp för natten. Uppbördsmännen ämna in sina förrådsnyckar ti sekonden. Efter stäning '>båses bort,>, däcket karas upp och k. 6 intages som vanigt nattrevet, varpå vaktombyte sker. Vakthavande officeren brassar rårna efter den nu svagare nordostiga vinden, som, kommande åringsvis om babord för korvetten fram på dess sydiga kurs. Manskapet har edigt och roar sig med spe och dans. Skratt och mången gad sjömansvisa skaar från back och gångbord. Hur härig ter sig ej sonedgången; var naturen fyd av poesi under dagen så sparar hon det skönaste ti dess att soen daar mot horisonten. Färgspeet i atmosfären är betagande med aa dessa otroigt underbara nyanser. Havets bå antager djupare toner, vågornas brus kingar avarigare och berör sinnet ikt en erinran om atings förgängighet. Utkiken på förmärsrån tar sin pats på fockrån och en annan paceras på hyttan. K. 8 är vaktombyte ti,>första vakten,>, och vaktens skeppare båser '>ae mans kojer,>. De föreskrivna antärnorna på trossbotten tändas och dagen sutar med att det båses,>fria vakten ti koj5'>. Varje havtimme under natten går vaktens konstape '>edrund,>, varvid antärnorna på trossbotten överses. K. 10 ska jusen i gunrum och hytter vara säckta. På efternatten den 13 okt. avtar vinden betydigt i styrka, och snart igger korvetten i stitje. Hennes röreser bi singrande, segen katscha och så emot tackingen, en och annan bixt skär skarpt genom den förtätade uften. Vakthavande officeren varskor chefen, som redan på fartygets röreser märkt att passadvinden upphört. Han ger order om bärgande av bramsegen och mesan, går upp på däck, kaar ansvarsstyrman och granskar sedan med honom besticket. I sin rapport skriver han: '>Gynnad av en frisk NO bris befann sig korvetten den 13 oktober på omkr. 13 Nord. Lat., men redan då inträdde den band sjömän amänt kända föränderigheten i vind, kutje och väderek, som tihör en norr om ekvatorn beägen trakt, vars variaba utsträckning i nord och syd antages vara nära sitt maximum vid ifrågavarande årstid. Omvexingarne av 30

stitje, åskbyar och störtregn fortfor ända ti den 26 oktober på omkring 3 Nord!. Lat. då Sydostpassaden mötte.» Ombord var nu at vått, aa käder våta. På trossbotten råder en instängd ukt. Skakade uckor och skyighten över kajut- och gunrum hade säan kunnat öppnas. Hur juvigt att efter aa dessa vedervärdigheter famnas av den sydostiga passaden och finna uften kar med farande vita mon, so och värme. Aa uckor öppnas, undre havportarna ikaså, vädersege sättas upp och segeföringen ökas efter brisen. Aa torka sina käder och sig sjäva. N u föja några dagar utan exercis med sege och kanoner, puts och torkning utgör ordningen för dagen. Besättningen ever iksom upp igen, njuter av fritiden och behöver ej vara ständigt beredd att kaas ti brassar o.ch sege. Muntra sånger kinga över vattnen, ackompanjerade av skeppsgossarnas föjter. En vacker kvä, tisdagen den 28 okt., då korvetten skär ekvatorn på 21 o väst!. Iong. ändras kursen ti SSV på kompassen. Då höres förifrån ropet >>skepp ohoj>> som besvaras av vakthavande officeren med >>vem där>>. Över reingen äntrar adjutanten hos havets härskare Neptun. Han frågar efter skeppets namn och destination samt anmäer sin härskares snara ankomst ombord. Därpå försvinner Triton i det rådande mörkret, ämnande efter sig ett brinnande boss akterut. Påföjande morgon kargöres korvetten för att mottaga Neptun och hans ceebra föje. segeföringen minskas, rutinen ändras för evenemangets sku, pumparna bemannas, ett underäsege uppnajas för om stormasten och fyes med vatten. Precis k. 2 kommer det brokiga föjet förifrån. I täten föjtbåsande skeppsgossar föjda av en hop gestikuerande negrer. Sedan havets härskare med sin drottning, båda sittande på en reservkanonavett, tiriggad som en faggprydd tron och dragen av fyra muskuösa negrer. Sviten kom efter, bestående av skrivaren, barberaren, doktorn och astronomen, aa groteskt maskerade. Tåget stannar på havdäck och presentationen börjar. Neptun häsar fartygschefen och hans besättning väkomna ti sitt rike, och astronomen får med sin koossaa kikare konstatera att injen befinner sig akterut. Chefen besvarar häsningen och förkarar sig mycket ärad av det höga besöket. Aa som ej förut passerat ekvatorn få nu genomgå neptunidopet. En de av besättningen rakas med den ofantiga träkniven, rengöres i munnen med tjärvatten, behandas >>medicinskt>> av doktorn, en eer fera av dessa kurer beroende på huru de förhåit sig ti kamraterna. Tigång ti bassängen sker på ett vippbräde, över viket deinkventen får vandra, föjd av två negrer, som vippa 31