Brandskydd i höga byggnader

Upprättad av Martin Lindsten Martin Berndtsson Beslutad 2015-02-04, Bo Carlsson Giltig t.o.m. 2016-02-01 Revideringsdatum - Råd och anvisning nr: 120 Brandskydd i höga byggnader - Räddningstjänstens insatsmöjligheter Räddningstjänsten Storgöteborgs råd & anvisningar (R&A) har som syfte att underlätta tolkning av lagstiftning, samt även förtydliga räddningstjänstens syn inom specifika områden. Lagstiftning är alltid styrande och åsidosätts ej av detta dokument. Inledning Bakgrund I samband med att BBR19 infördes 2012 tillkom tre nya regleringar som direkt rör höga hus: Räddningshiss i byggnader över 10 våningar Trycksatta stigarledningar i byggnader över 40 meter Byggnadsklass Br0 med krav på analytisk dimensionering för byggnader med fler än 16 våningsplan. Dessa tillsammans med förutsättningarna i övrigt för höga hus som ger en nära koppling till räddningstjänstens invändiga insats och förutsättningar enligt arbetsmiljölagstiftningen, har skapat ett behov att belysa en del aspekter i samband med projektering av dessa byggnader. Ytterligare en viktig faktor är att det i dagsläget inte finns en tydlig reglering avseende en del ingående aspekter, men det är av stor vikt att redan nu sträva mot en likformighet i synsätt för att skapa förutsättningar och underlätta för räddningsinsats i dessa byggnader. Syfte och målgrupp Denna R&A beskriver aspekter som är viktiga att beakta vid projektering av höga byggnader för att ge förutsättningar för en effektiv räddningsinsats. De regelverk som främst beaktas i dokumentet är: Egenskapskrav avseende säkerhet i händelse av brand enligt plan- och byggförordningen 3 kap 8 (SFS 2011:338) Boverkets byggregler (BFS 2014:3 - BBR 21) Lag om skydd mot olyckor (SFS 2003:778) Arbetsmiljöverkets föreskrifter om rök- och kemdykning (AFS 2007:07) Räddningstjänsten Storgöteborg Råd och anvisning nr: 120 Sid 1 av 1

Framtagandet är genomfört i samverkan med Räddningstjänsten Syd samt Storstockholms brandförsvar. Denna R&A är skriven för aktörer i byggprocessen såsom byggherrar, brandprojektörer och handläggare på medlemskommunernas stadsbyggnadskontor. Dokumentet är även tänkt att kunna utgöra ett stöd till fastighetsägare, byggprojekts installationssamordnare och kontrollorganisationer. Dokumentet ersätter inte på något sätt gällande bestämmelser såsom Boverkets byggregler, användning av nationella och internationella standarder, sprinklernormer etc. För att avgöra vilka krav samhället juridiskt ställer i byggprocessen och förvaltningsskedet är det de lagstiftade regelverken som ska användas. Denna R&A är Räddningstjänsten Storgöteborgs (RSG) syn på hur man bör anpassa höga byggnader så att det finns möjlighet att genomföra effektiva räddningsinsatser. Avgränsningar Denna R&A omfattar nya byggnader över 10 våningsplan. Nivån är vald med hänsyn till de tidigare nämnda krav på system för att underlätta släck- och räddningsinsats som tillkommer från 11 våningar och uppåt i BBR. Motsvarande problematik som kan återfinnas i undermarksanläggningar eller andra komplicerade analytiskt dimensionerade byggnader behandlas ej. Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 2 av 18

Innehåll 1 Allmänt om brandskydd i höga byggnader... 4 2 Räddningshiss... 5 2.1 Uppmärkning med piktogram... 5 2.2 Nyckel och nyckelbrytare... 6 2.3 Användning av räddningshiss som del av utrymningsstrategi... 6 2.4 Trycksättning av hisschakt... 7 2.5 Utformning av brandsluss... 7 2.6 Sekundär kraftkälla... 9 2.7 Egenkontroll, funktionsprovning och intyg... 10 3 Vattenförsörjning... 11 3.1 Torra stigarledningar... 11 3.2 Våta trycksatta stigarledningar... 11 3.3 Placering av uttag... 14 4 Förvaltningsskede... 15 4.1 Räddningshiss... 15 5 Räddningstjänstens insats... 16 5.1 Räddningstjänstens behov av att bryta strömmen... 16 5.2 Brandgasventilation för räddningstjänstens insats... 16 5.3 Räddningstjänsten kommunikationsmöjligheter... 16 5.4 Kontrollpaneler... 16 Referenser... 18 Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 3 av 18

1 Allmänt om brandskydd i höga byggnader I höga byggnader behövs ett väl utformat byggnadstekniskt brandskydd som underhålls inom ramen för fastighetsägarens och nyttjanderättshavarens systematiska brandskyddsarbete. I händelse av brand behövs i förekommande fall även en väl fungerande organisation som vidtar rätt åtgärder tidigt i brandförloppet. Även med detta i beaktande kan bränder i höga hus utvecklas och bli problematiska för räddningstjänsten att hantera vid en insats, bland annat på grund av följande omständigheter: Byggnadshöjden medför svårigheter i att få överblick vad som händer, berörda våningsplan och vilka åtgärder som är mest akuta. Räddningsledningen behöver på mycket kort tid skapa sig en bild kring byggnadens brandskydd, systemens uppbyggnad och utifrån detta organisera och resurssätta räddningsinsatsen. Detta är långt ifrån en standardinsats och det är svårt att bygga upp personlig erfarenhet. Byggnadens högdel, dvs. den del som ligger utanför räckvidden för räddningstjänstens höjdfordon, är endast tillgänglig från byggnadens insida. Detta innebär att invändig släckning med rökdykare är den enda tillämpbara metoden. Stor vertikal förflyttning inom byggnaden medför förlängd insatstid som i sin tur medför att branden får längre tid att utvecklas jämfört med en lägre byggnad. Sammantaget kan detta leda till en mycket resurskrävande insats. Utrymningsstrategin kan bygga på att endast en del av byggnaden utryms inledningsvis vid brand, vilket kan medföra problem om branden inte fås under kontroll och ytterligare utrymning är nödvändig. Utrymmande personer använder sannolikt samma trapphus som räddningstjänsten kan behöva använda som angreppsväg. Byggnadshöjden kan medföra att pumptrycket i räddningstjänstens släckbilar inte ger tillräckligt tryck och flöde för släck- och räddningsinsats. Generellt sett finns små möjligheter till effektiv brandgasventilation på grund av liten tillgång till takarea i förhållanden till byggnadsvolym och hög vindpåverkan på höga höjder som kan begränsa möjligheten att skapa effektiva system eller metoder för att styra och ventilera ut brandgaser. Fallande föremål kan skada personer och räddningsmanskap på marken. Byggnadens höjd, typ av konstruktion och utformning kan försvåra samband via kommunikationsradio inom byggnaden, vilket är en förutsättning för att en insats med rökdykare ska kunna genomföras. Av ovanstående skäl kan inte byggherrens brandprojektör på samma sätt som i lägre byggnader förutsätta en effektiv insats från räddningstjänsten. Dock ska hänsyn tas till räddningstjänsten i projekteringen genom ändamålsenlig utformning av byggnaden och dess tekniska system. Dessutom ska räddningsmanskapets säkerhet beaktas enligt 3 kap. 8 PBF. Räddningstjänsten kan inte påverka detaljutformningen vid projektering av höga byggnader annat än genom samråd med projektören då byggherren har det fulla ansvaret för brandskyddet. Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 4 av 18

2 Räddningshiss Från och med BBR 19 gäller att i byggnader som har fler än 10 våningsplan ska minst en räddningshiss finnas i enlighet med BBR 5:734. Begreppet räddningshiss är i den svenska översättningen i hänvisad standard översatt till brandbekämpningshiss, vilket kanske tydligare speglar att hissen är avsedd för räddningstjänstens insats och inte utrymmande personer. 5:734 Räddningshiss I byggnader som har fler än tio våningsplan ska minst en räddningshiss finnas. Hissen får endast förbindas med andra utrymmen genom brandsluss. Hisschaktet till räddningshissen ska utgöra egen brandcell. Allmänt råd Räddningshissen kan utformas enligt SS-EN 81-72. De brandceller som krävs enligt SS-EN 81-72 bör utformas i motsvarande klass som gäller för brandcellsskiljande delar i övrigt. Minst två räddningshissar bör installeras om våningsplanets area överstiger 900 m2. Hiss som utformas som räddningshiss bör kunna rymma en sjukbår enligt mått i avsnitt 3:144. Regler om hissar och andra lyftanordningar finns i avsnitt 3:144 och i Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:12) om hissar och vissa andra motordrivna anordningar, H. (BFS 2013:14). RSG förutsätter att hissar utformas enligt SS-EN 81-72:2003. Delar av innehållet i standarden kommenteras i denna R&A. Hela standarden behöver dock efterlevas för att uppnå kraven på räddningshiss. En viktig faktor för att räddningstjänsten ska kunna använda hissen är det går att lita på hur den är konstruerad och att den uppfyller erforderlig säkerhet. Att vara trygg i att hissen uppfyller standardens säkerhetsnivå ligger till grund för att som arbetsgivare säkerställa arbetsmiljöansvaret för personalen. Eventuella avsteg från standarden behöver därför UalltidU kommuniceras med RSG för att säkerställa att de inte medför oacceptabla risker så att hissen inte kan användas. 2.1 Uppmärkning med piktogram Enligt avsnitt 5.8.1 i SS-EN 81-72:2003 ska piktogram som märker ut räddningshissen finnas vid nyckelbrytaren där räddningstjänsten aktiverar hissen i brandkårsläge. Räddningshissen måste vara lätt att identifiera om flera hissar finns. Av arbetsmiljöskäl och för att kunna genomföra en effektiv räddningsinsats är det av stor vikt att sådan utmärkning endast finns om hissen lever upp till standarden och eventuella mindre avsteg är avstämda med RSG. Om det föreligger oklarheter vid RSG:s tillsynsbesök enligt lag om skydd mot olyckor, t.ex. att intyg och/eller kontroller saknas, så kan det föreläggas att utmärkningen av hissen tas bort i väntan på att en säker användning av hissen vid brand kan säkerställas. Detta innebär då även att detta begränsar möjligheterna att använda hissen vid en räddningsinsats, vilket kan vara svårt att förena med kravnivån på byggnadens brandskydd. Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 5 av 18

Bild 3.1: Piktogram för räddningshiss 2.2 Nyckel och nyckelbrytare Ett generellt avsteg från avsnitt 5.8.2 som RSG förordar är att hissen aktiveras till brandkårsläge med hjälp av räddningstjänstens huvudnyckel i ALIV-systemet istället för standardens trekantsnyckel. Brytarens lägen ska alltid vara tydligt märkt med 0 och 1 i enlighet med standarden. Enligt standarden så får nyckel i nyckelbrytare i hisskorg endast gå att ta ut i läge 0, vilket innebär att trekantsnyckel inte är tillämplig för användning i hisskorg. ALIV står för Auktoriserade Låsmästare i Väst och är tänkt att användas i hela Västra Götalandsregionen. Beställning av cylindrar och nycklar kan endast göras från auktoriserad låssmed. Användning av ALIV-nycklar begränsar otillbörlig tillgång, jämfört med trekantsnyckel, vilket är eftersträvansvärt. Placering av nyckelbrytare enligt avsnitt 5.8.1 är i hissfoajén inom 2 meter från hissen. RSG förordar en sådan placering, men i vissa fall kan det vara acceptabelt att placera brytaren vid ett automatiskt brandlarms brandförvarstablå om den ligger i naturlig anslutning till hissfoajén. Samråd om placeringen med RSG krävs i dessa fall. 2.3 Användning av räddningshiss som del av utrymningsstrategi För närvarande finns inga vedertagna riktlinjer för hur en utrymningshiss kan ingå i utrymningssystemet från högre byggnader. Bestämmelserna om räddningshiss (brandbekämpningshiss) finns då Boverket identifierat att hissen behövs som ett hjälpmedel för att räddningstjänsten effektivt ska kunna göra invändiga insatser även i högre byggnader. Det är därför viktigt att UinteU negativt påverka räddningstjänstens möjligheter att använda hissen vid framkomst, genom att t.ex. använda den för pågående utrymning eller annat nyttjande vid brand. RSG avråder generellt från användning till utrymning, men om det finns tankar kring att en eller flera räddningshissar ska användas av utrymmande är detta analytisk dimensionering med särskilda krav på verifiering att byggreglerna efterlevs. I dessa fall behöver tidigt samråd ske med RSG för att säkerställa att utformningen inte skapar någon begränsning för räddningstjänstens insats. Inom ramen för de invändiga insatser som avses för räddningstjänsten kan livräddande genomsökning av rökfyllda lokaler och släckning av brand ingå, men även att assistera evakuering eller bistå vid utrymning av t.ex. personer med funktionsnedsättningar från tillfälliga utrymningsplatser. Boverket skriver i sin konsekvensbeskrivning om införandet av kravet på räddningshissar: Kravet på 2 hissar om ytan är minst 900 m 2 bygger främst på att behovet av kapacitet ökar då antalet personer kan vara fler vid en större yta. (Boverket, 2011) Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 6 av 18

Ovanstående kan peka på att det förväntas att räddningstjänsten använder samtliga räddningshissar för att genom sin insats bistå vid utrymning av t.ex. personer med funktionsnedsättningar eller genomföra livräddande rökdykning på flera fronter samtidigt. 2.4 Trycksättning av hisschakt Trycksättning av hisschaktet är inget krav i standarden. Trots detta är det en vanlig metod för att öka säkerheten att inte rök tränger in i hisschaktet. Några viktiga punkter att tänka på: - De tryckskillnader som uppstår får inte påverka utrymmandes möjligheter att öppna dörrar eller påverka så att dörrar i brandcellsgränser med dörrstängare inte går igen. Det bör särskilt påtalas att fastighetsägarens underhållsorganisation över tid måste säkerställa funktionen på de brandavskiljande dörrarna till hissfoajén (brandsluss) på samtliga våningsplan. - Om kall vinterluft trycks in i hisschaktet kan det finnas behov av att vidta åtgärder, t.ex. skydda vitala delar av hissens komponenter, så att funktionen inte äventyras. Vintertid är uteluften ofta kallare än ordinarie driftstemperaturer hos hissar. Om trycksättning finns för hisschaktet anser RSG att det bör placeras en brytare vid brandförsvarstablån där trycksättningen kan manövreras i lägena 0/1/AUT. Se vidare kapitel 6.4 i detta PM. 2.5 Utformning av brandsluss Utformning av den brandsluss som ska finnas utanför hissdörrarna på varje våningsplan framgår i avsnitt 5.1.1 och bilaga A och B i standarden. I enlighet med kraven om räddningshiss i byggreglerna (BBR 21, avsnitt 5:734) ska byggreglernas krav på brandavskiljande förmåga, dörrstängare, brandgastäthet på dörrar, ytskikt, golvbeläggning m.m. för brandsluss tillämpas (BBR 21, avsnitt 5:241). Nedan redogörs för några exempel0f1, utan avsikt att vara heltäckande, på utformning av brandsluss som utifrån ett insatsperspektiv bedöms tillfredsställande. Delar av utformningarna omfattar analytisk dimensionering och kräver verifiering i det enskilda fallet att BBR uppfylls. Alt. 1 Lösningen innebär att en mindre brandsluss placeras framför räddningshissen. I aktuellt förslag ersätts slagdörr framför räddningshissen med trycksättning av hisschaktet. Ingående tekniska system måste verifieras i varje enskilt projekt. 1 Skisser framtagna av Räddningstjänsten Syd Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 7 av 18

Alt.1b Lösningen innebär att hisschaktet skyddas med en slagdörr (EI60 S m-c) i kombination med mekanisk trycksättning av hisschaktet. Slagdörren bör förses med en mindre glasruta så det finns möjlighet för räddningspersonalen att få uppsikt över våningsplanet utan att öppna dörren. Lägenhetskorridoren utgör brandsluss. Ingående tekniska system måste verifieras i varje enskilt projekt. Alt. 2 Lösningen innebär att brandslussen är gemensam med trapphuset. Observera att denna lösning kräver särskild utredning då brandslussen omfattar flera våningsplan. Hisschaktet trycksätts. Utifrån ett insatsperspektiv är lösningen att anse som bra. Ingående tekniska system måste verifieras i varje enskilt projekt. Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 8 av 18

Alt. 3 Lösningen innebär att brandslussen utgörs av lägenhetskorridoren. Observera att dörrstängare krävs på alla lägenhetsdörrar som vetter mot brandslussen i denna utformning. Ingående tekniska system måste verifieras i varje enskilt projekt. Brandslussen kan inte nyttjas för permanent eller tillfällig lagring av brännbart material, såsom garderober, linneförråd, städförråd etc. 2.6 Sekundär kraftkälla I enlighet med avsnitt 5.9 i standarden ska det finnas sekundär kraftkälla (nödkraft) för räddningshissen. Detta kan lösas med olika tekniska lösningar, till exempel: - separat matning (servisledning) in i byggnaden till annat ställverk/gruppcentral, placerat i annan brandcell än ordinarie fastighetsmatning, - nödgenerator (diesel), placerad i egen brandcell, - nödgenerator (diesel), placerad i annan fastighet där nyttjandet är säkrat med servitut eller anläggningen är utformad som gemensamhetsanläggning, eller - batteribackup, placerad i egen brandcell. Både primär och sekundär kraftmatning ska enligt standarden vara brandsäkert förlagd eller på annat sätt vara skyddad mot effekterna av brand. För kostnadsmässigt fördelaktiga lösningar kopplat till fasta elnätet, så är det viktigt att en tidig kontakt tas med huvudmannen för elnätet, gärna redan i planprocessen. Värt att notera är att det finns krav i BBR att brandskyddet ska utformas med betryggande robusthet så att hela eller stora delar av skyddet inte slås ut av enskilda händelser eller påfrestningar (BBR 21, avsnitt 5:1). Boverket anger i konsekvensutredningen till BBR 19 (Boverket, 2011) att vid analytisk dimensionering ska påverkan på robusthet särskilt beaktas. Exempel på händelser och påfrestningar som avses i föreskriften är funktionsstörningar som kan påverka flera skyddssystem eller fel på enskilda skyddssystem som har stor betydelse för brandskyddet. För komplicerade höga byggnader med mycket stort skyddsbehov med t.ex. många elberoende brandskyddssystem eller där hissens funktion har stor betydelse för brandskyddet kan detta medföra att risk för extern störning i elnätet Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 9 av 18

behöver beaktas, t.ex. genom att den sekundära kraftkällan utgörs av nödgenerator. Generellt rekommenderar RSG att sekundärkraft för räddningshiss och även trycksatta stigarledningar i byggnader över 16 våningar utgörs av nödgenerator och dieselgenerator bedöms eftersträvansvärt. I standarden uttrycks inte något tydligt tidskrav på hur länge nödkraften ska fungera men det anges att korrekt funktion på hissen ska vara likvärdig med vad som krävs för byggnadens structure. Detta kan vara lite svårt att tolka, men RSG anser att detta syftar på byggnadens krav på bärförmåga, normalt minst 90 min (upp till 16 våningsplan, därefter bestämt genom analytisk dimensionering). Det bör även noteras att en räddningsinsats i en hög byggnad som sprider sig utanför den ursprungliga brandcellen mycket väl kan pågå i storleksordningen flertalet timmar och att tillgång till räddningshissen under denna tid kraftigt underlättar räddningstjänstens arbete. Vid projektering med batterier behöver hänsyn tas till att: - Batterier förlorar kapacitet över tid - Det är inte otvetydigt reglerat kring vilken tid den sekundära kraftkällan ska dimensioneras för samt vilket dimensionerande kraftutnyttjande under denna tid. - Drift och underhåll av batterisystem kan vara svår att hålla levande under byggnadens livstid. - Batteriinstallationer kan medföra en viss ökad antändningsrisk. RSG förordar av dessa skäl inte batterisystem som sekundär kraftkälla. 2.7 Egenkontroll, funktionsprovning och intyg En viktig del vid konstruktionen av en räddningshiss är att alla kontroller genomförs för att verifiera att hissen lever upp till kraven. Sådan kontroll ska utgå ifrån avsnitt 6 i standarden och där anges också t.ex. vad som går att kontrollera visuellt och vad som ska funktionsprovas. För RSG är tillgång till intyg väldigt viktigt för att säkerställa att hissen lever upp till kraven för att nå ett säkert användande vid en insats. I byggskedet bör i första hand lämpliga intyg hanteras inom ramen för kontrollplanen och vara inkomna till stadsbyggnadskontoret inför att slutbesked utfärdas. Har RSG efter det att slutbesked utfärdats och byggnaden tagits i drift fortfarande inget intyg arkiverat så ses det skäligt att med stöd av LSO kräva in intyg, då fastighetsägaren ska kunna visa att han vet att utrustningen är korrekt installerad och erforderliga kontroller är utförda. Tabell 3 i avsnitt 6 i standarden kan vara en bra utgångspunkt för ett sådant intyg, men det kan även finnas behov av att förtydliga hur vissa saker är anordnade, t.ex. genom en enklare teknisk beskrivning som innefattar: - hur sekundär kraft (nödkraft) är anordnat, - hur skydd mot inträngande vatten i hisschakt är anordnat, - om och hur eventuell trycksättning av hisschaktet är anordnat. Det är också lämpligt att RSG bjuds in för att pröva hissen och bekanta sig med utformningen i övrigt inför att byggnaden tas i drift. Särskild handhavandeinstruktion ska ej behöva lämnas till RSG. Handhavandet ska följa standarden och nödvändiga illustrationer och instruktioner finnas på plats. Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 10 av 18

3 Vattenförsörjning I höga byggnader tar det värdefull tid i inledningen av en räddningsinsats att bygga upp slangsystem i trapphuset och byggnadshöjden kan i vissa fall medföra att pumptrycket i räddningstjänstens släckbilar inte ger tillräckligt tryck och flöde. Det ställs därför krav på installationer för att säkerställa räddningstjänstens tillgång till brandvatten. I BBR regleras detta i avsnitt 5:733: 5:733 Stigarledning I byggnader med en byggnadshöjd över 24 meter ska tillgången till släckvatten säkerställas. (BFS 2014:3). 3.1 Torra stigarledningar Allmänt råd Tillgången till släckvatten bör säkerställas med stigarledningar i trapphus. Arbetstrycket vid uttaget från stigarledningen bör ligga mellan 0,8 MPa och 1,2 MPa. Stigarledningar bör dimensioneras för att minst två strålrör kopplas in med ett flöde av 300 l/min för varje strålrör. För byggnader med en byggnadshöjd över 40 meter bör stigarledningar vara trycksatta. Stigarledningar bör utformas enligt SS 3112 och låsta luckor bör vara öppningsbara med brandkårsnyckel utformad enligt SS 3654. Intag och uttag bör förses med skyltning. Regler om skyltning finns hos Arbetsmiljöverket. Uttag bör finnas i trapphuset från och med våningsplan tre och på minst vartannat efterföljande våningsplan. Avståndet mellan uttag för stigarled-ning och den mest avlägsna delen i ett utrymme bör inte överstiga 50 meter för att beakta räddningspersonalens I byggnader möjlighet till upp insats. till (BFS 402014:3). meter kan stigarledningarna utföras som manuella torra stigarledningar utan egen vattenkälla som trycksätts med vatten med räddningstjänstens brandbil. Svensk standard SS 3112 beskriver nödvändiga mått, rördimensioner etc. För torra stigarledningar är det viktigt med rätt underhåll i det systematiska brandskyddsarbetet samt god uppmärkning för räddningstjänsten. 3.2 Våta trycksatta stigarledningar I byggnader över 40 meter uttrycker det allmänna rådet i byggreglerna att de bör förses med trycksatta stigarledningar avsedda för räddningstjänstens insats. Arbetsmiljökravet på säker tillgång till släckvatten är ett övergripande förutsättning som måste beaktas när trycksatta stigarledningar utformas. Detta regleras på föreskriftsnivå av 12 i AFS 2007:7. Med säker tillgång till släckvatten avses att släckvatten, under hela tiden insatsen pågår, finns framme hos rökdykarna. Förutom att vattentillgången behöver övervakas behöver även fel kunna åtgärdas omedelbart eller varnas för så att rökdykarnas säkerhet inte äventyras om det skulle uppstå ett allvarligt vattenläckage eller någon annan störning i vattenförsörjningssystemet. För att säkerställa detta vid rökdykning med vattenförsörjning från räddningstjänstens fordon behövs normalt en särskild person (pumpskötare) som står i förbindelse med rökdykarledaren. För att ersätta detta i höga byggnader där pumpen är installerad i byggnaden krävs en riskbedömning som Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 11 av 18

visar att det genom tekniska lösningar går att garantera säker tillgång till släckvatten, t.ex. genom minst två av varandra oberoende pumpsystem. Mot bakgrund av arbetsmiljökraven på säker tillgång till släckvatten behöver systemen utformas så att: - Vattenkällan utgörs av förbättrat vattentillopp, dubblerat vattentillopp eller kombinerat vattentilllopp, dvs. UejU enkelt vattentilllopp. Se vidare i SS-EN 12845:2004 - Möjlighet finns att övervaka trycket i systemet så att en rökdykarinsats kan avbrytas vid lågt tryck innan en farlig situation uppstår där strålröret måste användas. Övervakning av tryck kan ske antingen genom manometer vid uttagen i byggnaden eller via display vid övervakad plats (kontrollpanel/bft) som visar ingående tryck i stigarledningen samt ger driftsindikation med grön lampa vilken pump som är i drift. Utöver detta ska felsignaler enligt avsnitt 18.2.6.2 i SS-EN 12845:2004 finnas vid pumpens fellarmstablå samt överföras till övervakad plats. - Elbortfall inte påverkar systemets funktion. - Redundans erhålls för att säkerställa funktionen om en pump havererar. Kontakta gärna huvudmannen för det kommunala vattennätet vid projektering för att få besked om dessa frågor i god tid innan avtalstecknande om påkoppling. När det gäller vilka tryck och flöden som systemen ska vara anpassade för så anges i byggreglerna att trycket vid uttagen i byggnaden ska vara 0,8-1,2MPa. Detta medför troligen att systemet sektionsindelas, tryckreduceringsventiler installeras som sänker trycket på de nedre våningsplanen eller att någon form av styrsystem med tryckgivare måste till för att tryckreglera pumpen så att specifikationen uppnås på aktuellt våningsplan där vatten tas ut. Det allmänna rådet till BBR 5:733 pekar på att stigarledningar bör dimensioneras för att minst två strålrör kopplas in med ett flöde av 300 l/min för varje strålrör. Detta räcker enligt förenklade teoretiska modeller till att släcka bränder i cirka 75-100 m 2 vid normal takhöjd i t.ex. bostäder eller mindre kontor. Boverket pekar i sin konsekvensutredning (Boverket, 2011) på att två strålrör samtidigt utgör den lägsta skyddsnivån som råder vid rökdykning och att det även bör framgå att behovet av fler strålrör och därmed ökat flöde styrs av brandcellsstorlek, brandbelastning och om byggnaden är försedd med sprinkler eller inte. RSG vill dock påtala att om hänsyn tas till installation av automatisk vattensprinkleranläggning vid bedömning om flödet i stigarledningen behöver ökas utifrån det allmänna rådet så kommer rökdykning och brandbekämpning i princip omöjliggöras i situationer då sprinkleranläggningen inte är tillgänglig, t.ex. vissa perioder vid arbeten, större vattenavstängning eller liknande. Detta skulle vara mycket olyckligt varför Boverkets skrivning kanske bör penetreras djupare vid sådan projektering. För att säkerställa att det allmänna vattenledningsnätet kan ge dimensionerande tryck och flöde vid projektering av våta stigarledningar, om kompletterande servis och avstängningsventiler krävs samt om tillfredställande skydd mot återströmning erhålls så kan kontakt tas med det kommunala vattenverket motsvarande den förhandsgranskning som ofta sker vid sprinkleranslutning. Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 12 av 18

Det saknas idag tydlighet om vad som ska gälla för krav på intyg, besiktningar och kontroller för våta trycksatta stigarledningar. Ett rimligt förhållningssätt är att eftersträva motsvarande krav som för automatiska vattensprinkleranläggningar (SS-EN 12845:2004 och SBF 120:7). När en våt trycksatt stigarledning tas i drift anser RSG att det alltid bör finnas: - Intyg som motsvarar anläggarintyg i regelverket för automatisk vattensprinkleranläggning. - Utsedd anläggningsskötare motsvarande regelverket för automatisk vattensprinkleranläggning. - Dokumenterade uppgifter om vattentillopp och rörnät inklusive tryck-/flödeskurva samt hydraulisk beräkning som visar att systemets kapacitet i sämsta förhållanden kan uppfylla kraven på erforderligt tryck och flöde. - Skyltar och meddelanden vid pumpar som uppfyller kraven i avsnitt 18.2 i SS-EN 12845:2004 med ändring att texten Sprinkler ersätts av Stigarledning. - Intyg från oberoende tredjepartskontroll som motsvarar leveransbesiktning av behörig besiktningsfirma i regelverket för automatisk vattensprinkleranläggning. Då det saknas norm att besiktiga en våt stigarledning mot behöver förutsättningar för sådan oberoende kontroll arbetas fram. - Intyg från långtidstest av pumpar från leverantören under minst 1,5 h drift vid dimensionerande flöde enligt punkt 10.9.13.1 i SS-EN 12845:2004. - Intyg från provtryckning i enlighet med avsnitt 19.1.1.2 i SS-EN 12845:2004. - Tydliga instruktioner med uppmärkning på plats för räddningstjänstens handhavande. - Dokumenterade rutiner för de kontroller som ska ingå i fastighetsägarens systematiska brandskyddsarbete. - Skriftliga rutiner vid tillfällig bortkoppling av pumpar. Fastighetsägaren, eller utsedd anläggningsskötare, ansvarar för regelbunden kontroll och provning av alla för funktionen väsentliga delar. Ett rimligt förhållningssätt är att även den regelbundna kontrollverksamheten bör motsvara kraven som för automatiska vattensprinkleranläggningar. Här ingår bl.a. - Intyg från årlig tredjepartskontroll. För sprinkler gäller årlig revisionsbesiktning, men då det saknas norm att besiktiga en våt stigarledning mot behöver förutsättningar för sådan oberoende kontroll arbetas fram av fastighetsägaren. - Veckoprovning, månadsprovning och årlig provning samt underhåll av pumpar. Checklista för dessa kontroller kan erhållas av Svenska Brandskyddsföreningen. Provning bör även omfatta system för övervakning av tryck i stigarledningen samt driftsindikation och fellarm vid kontrollpaneler/bft för pumpar. - Fullständigt kapacitetsprov varje år för vanlig sprinkleranläggning och vart 3:e år för boendesprinkler. För våta trycksatta stigarledningar bör kontrollintervallet lägst motsvara kravet för boendesprinkler, d.v.s. vart 3:e år. Då flödet vid kapacitetsprov normalt ej överstiger högsta flöde för uttag av brandvatten enligt VAV P83 bör det inte utgöra några problem för det kommunala vattenverket med avseende på påverkan på dricksvattenkvaliteten. - Invändig kontroll efter högst 25 år. Om kontrollen visar på behov av tätare uppföljning ska intervallet till nästa kontroll förkortas. - Årlig kontroll av eventuella återströmningsskydd (klass BA) alt. kvartalsvis kontroll (klass EA). Orsaken till invändig kontroll är att risk finns för korrosion och avlagringar. Exempel på korrosion och avlagringar i rör med stillastående vatten återges i figur. Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 13 av 18

Figur 2 Korrosion och avlagringar i rör 3.3 Placering av uttag Placering av uttag kan enligt SS 3112 ske på vartannat våningsplan inne i trapphuset, vilket också anges i det allmänna rådet till BBR 5:733. Standarden avser dubbla uttag för manöverslang (42 mm smalslang). För att ge större möjligheter att med grovslang flytta baspunkten för rökdykning, t.ex. om uttag från annat våningsplan behöver användas, så förordar RSG att utförandet tillåter inkoppling av grovslang, t.ex. genom att: - minst ett av uttagen utgörs av 63 mm brandkårskoppling med monterat övergångslock till 42 mm smalslang, eller - uttag utförs med 63 mm brandkårskoppling med påmonterat grenrör/övergång till två 42 mm uttag med individuell avstängningsmöjlighet. I höga byggnader uppstår ibland en diskussion om det är lämpligare att sätta de dubbla uttagen ute på våningsplanen, i sluss eller trapphall eller motsvarande. Huvudsyftet är att undvika den rökspridning som sker till trapphuset när räddningstjänstens slang dras genom dörrpartierna. För att avgöra lämpligaste placering behöver följande faktorer belysas i samråd med RSG: - typ av verksamhet, - utrymningsstrategi (är trapphuset av stor vikt för utrymning även under räddningstjänstens insats?), samt - möjlighet (utrymme) att lägga erforderliga längder trycksatt slang i sluss eller motsvarande. Om placering av uttag på våningsplanen i samråd med RSG bedömts som lämpligt krävs att dessa placeras på varje våningsplan. I vissa fall kan även uttag behöva placeras i trapphuset på vartannat våningsplan då det kan finnas tillfällen då det är svårt att praktiskt lägga slang ute på våningsplanet eller att miljön på våningsplanet kan vara så röksmittad att baspunkten behöver placeras ute i trapphuset. In- och uttagsarmatur ska förläggas bakom låst lucka. Låsta luckor bör vara öppningsbara med brandkårsnyckel utformad enligt SS 3654. Intag och uttag förses med skyltning enligt gällande regelverk. Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 14 av 18

4 Förvaltningsskede 4.1 Räddningshiss Det är inte bara när hissen är färdigbyggd som den ska fungera. Den utgör en väsentlig del i byggnadens brandskydd under hela byggnadens livslängd. För att kunna leva upp till PBL:s krav på att de tekniska egenskapskraven bibehålls genom underhåll under byggnadens livslängd och skyldigheterna för ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader och andra anläggningar enligt LSO är det i detta sammanhang viktigt för fastighetsägaren att: - ha förståelse för hissens roll i brandskyddet, dess funktioner och hur den tekniskt fungerar, - veta vilka kontroller av hissens brandfunktioner som tredjepartskontrollanter kontrollerar, samt - ha fullständig kunskap om vilka kontrollpunkter som måste in i fastighetsägarens systematiska brandskyddsarbete (SBA) och vilka intervaller som ska gälla. T.ex. hur ofta och på vilket sätt provas sekundär kraftkälla? I standardens avsnitt 7.1 anges särskilt behovet av att beakta risken att hissfoajén på våningsplanet som utgör räddningstjänstens angreppsväg blockeras. Det är därför inte tillåtet med tillfällig uppställning av gods, avfallsbehållare, garderob etc. I avsnitt 7.2 i standarden anges vilka skriftliga dokument som ska finnas när det gäller hur hissen är konstruerad, handhavande, åtgärder för att rädda personal ur hissen samt behov av fastighetsägarens underhåll av sekundärkraft, kommunikationssystem etc. Normalt ska allt finnas samlat i byggnadens drifts- och underhållspärm. RSG är tillsynsmyndighet enligt Lag om skydd mot olyckor och kommer vid tillsynsbesök att efterfråga hur det systematiska brandskyddet är anordnat och dokumenterat. Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 15 av 18

5 Räddningstjänstens insats 5.1 Räddningstjänstens behov av att bryta strömmen En åtgärd som är vanlig vid räddningsinsatser är att bryta fastighetens el till hela eller delar av en byggnad för att minska riskerna vid brandsläckning. I höga byggnader behöver detta vägas av mot behoven av att låta vissa brandskyddssystem fortsätta under insatsen såsom utrymningslarm, trycksättning av trapphus och/eller hisschakt, brandskydd i ventilationssystemet (fläkt-i-drift), räddningshiss (brandbekämpningshiss), fläktar för brandgasventilering, aktivering av brandgasluckor, etc. De tekniska system som påverkar eller är en del av brandskyddet ska strömförsörjas separat. Brytning av strömmen till övriga ska kunna ske utan att de brandtekniska systemen påverkas. 5.2 Brandgasventilation för räddningstjänstens insats I höga byggnader är det svårare att ventilera ut brandgaser eftersom det inte bara är att göra ett hål i taket. De enda krav som regleras i byggreglerna är brandgasventilation av trapphus, källare och under vissa förutsättningar hisschakt. Vid högre byggnader är det viktigt att beakta vindpåverkan vid fläktar, luckor m.fl., vilket medför att dessa normalt vara monterade horisontellt och ej vertikalt. Som komplement till brandgasventilation rekommenderar RSG att det finns öppningsbara fönster någonstans ute på varje våningsplan. Detta är inget krav enligt byggreglerna, men underlättar utvädring av brandgaser och minskar skadekostnaderna. 5.3 Räddningstjänsten kommunikationsmöjligheter Vid räddningstjänstens insats är fungerade radiokommunikation väsentlig för att insatsen ska kunna genomföras. Kommunikationen behöver kunna säkerställas och kan ske med olika radiosystem. I höga byggnader kan kraftiga betongbärverk, det stora antalet mellanbjälklag och burliknande metallbärverk störa radiovågor. Det finns inget styrande regelverk från t.ex. vilket våningsplan, höjd eller liknande som stödsystem för att förstärka radiosignaler kan behövas. RSG:s förhållningssätt är att för byggnader över 16 våningsplan bör radiotäckningen för rökdykarradion mätas upp efter stomresning och färdig fasad. Nödvändig radiotäckning kan mätas upp av RSG:s tekniska avdelning för att avgöra behovet av stödsystem. 5.4 Kontrollpaneler I höga byggnader ska ofta många tekniska system samsas som påverkar brandskyddet och som kräver styrning och övervakning, till exempel: - Brandförsvarstablå (BFT) för automatiskt brandlarm. - Utrymningslarm, inkl. brandbefälsmikrofon. - Eventuell start och övervakning av tryck och pumpar för våta stigarledningar. - Flödesvakter för sprinkler. - System för brandgasventilation. - Trycksättningar av t.ex. trapphus och hisschakt för räddningshiss. - Bilder från eventuella strategiska övervakningskameror. - Tvåvägskommunikation till utrymningsplatser (BBR 5:248) i byggnaden. Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 16 av 18

För RSG är det av största vikt att utformningen av gränssnitt på de delar som ska läsas av och handhas är enhetlig och enkel. Samtliga system bör presentationsmässigt utgöra ett gemensamt system. Placeringen av kontrollpaneler och BFT behöver vara i en säker och lugn miljö med en naturlig angöring i byggnaden. Pågående utrymning bör inte påverka räddningstjänstens möjligheter att ta sig till panelerna och skapa sig en överblick över situationen. Vid behov kan en identisk slavuppsättning av paneler och manövermöjligheter finnas i en naturlig miljö för personalen i en verksamhet, t.ex. i backoffice i en reception eller liknande. Några punkter som RSG vill lyfta fram: 1. I ett byggprojekt bör om möjligt en entreprenad svara för helheten kring utformningen av kontrollpaneler för räddningstjänsten. Om leverantörerna av brandlarm, utrymningslarm, brandgasventilation, trycksättningar m.m. bygger var sin kontrollpanel blir det snabbt svårt att säkerställa enkelhet och överblickbarhet. 2. Skriv så mycket som möjligt i klartext på svenska. Undvik beteckningar såsom exempelvis FF- 01/TA-01 då dessa inte går att förstå av ett brandbefäl som aldrig varit i byggnaden tidigare. 3. En förenklad sektionsbild (t.ex. screentryckt) och/eller planskiss av byggnaden där brand- och utrymningslarm, manövrerbara brandgasluckor, fläktar, trycksättning m.m. markeras och manöverbrytare och indikeringslampor placeras i direkt anslutning förbättrar förutsättningar vid räddningsinsats. 4. Markera sektionsindelningar och zonindelningar av brandlarm, utrymningslarm och sprinkler på ett enkelt och tydligt sätt. Lägst enligt krav på O-ritningar, men ibland kan det vara bra med ytterligare information vid kontrollreglage, t.ex. gällande sektionerade utrymningslarm. 5. Manöverbrytare bör förses med indikering (lampa eller motsvarande) för att ge feedback på att tekniska system gått i önskat läge. T.ex. behöver pumpar för våta trycksatta stigarledningar både förses med driftsindikation (grön lampa) och fellarm (röd lampa). 6. Åtgärder bör finnas för att inte brytare som är av väsentlig vikt för brandskyddet lämnas i felaktigt läge. Detta kan ske t.ex. genom prioriterat A-larm till fastighetsansvarig/driftsjour eller motsvarande. 7. Om kontrollpaneler överförs till en digital miljö, t.ex. i touch-skärmar behöver erforderlig teckenstorlek samt eventuella krav på redundans i elektriska komponenter beaktas. I tekniska samråd eller vid byggarbetsplatsbesök tillsammans med kommunens stadsbyggnadskontor är det lämpligt att dialog förs med RSG om kontrollpanelers utformning. Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 17 av 18

Referenser AFS 2007:7, Arbetsmiljöverkets föreskrifter om rök- och kemdykning. beslutade den 2 oktober 2007, Solna: Arbetsmiljöverket. BFS 2011:6, Boverkets byggregler, med ändringar t.o.m BFS 2014:3 - BBR 21, utgiven 17 juni 2014, Karlskrona: Boverket Boverket (2011), Konsekvensutredning - för revidering (BFS 2011:26) av avsnitt 5 Brandskydd i Boverkets byggregler, BBR (BFS 2011:6) - för allmänt råd om analytisk dimensionering av byggnaders brandskydd (BFS 2011:27), oktober 2011, Karlskrona: Boverket. NFPA 14, Standard for the Installation of Standpipes and Hose systems, 2010 Edition, Quincy, U.S: National Fire Protection Association. SFS 2003:778, Lag om skydd mot olyckor, utfärdad 2003-11-20, Stockholm, Försvarsdepartementet SFS 2011:338, Plan och byggförordning, utfärdad 31 mars 2011, Stockholm, Socialdepartementet. SBF 120:7, Regler för automatiskt vattensprinklersystem 2011, Stockholm: Svenska Brandskyddsföreningen. SBF 142:1, Anvisningar för anslutning av vattensprinkleranläggning till allmänt vattenledningsnät, Stockholm: Svenska Brandskyddsföreningen. SS-EN 81-72:2003, Säkerhetsregler för konstruktion och installation av hissar - Särskilda applikationer för person- och varupersonhissar - Del 72: Brandbekämpningshissar, Stockholm: SIS Förlag AB. SS-EN 1717:2000, Vattenförsörjning - Skydd mot förorening av dricksvatten - Allmänna krav på skyddsdon för att förhindra förorening genom återströmning, Stockholm: SIS Förlag AB. SS 3112:1979, Brandmateriel Stigarledning för brandsläckning, Stockholm: SIS Förlag AB. SS-EN 12845:2004, Brand och räddning - Fasta släcksystem - Automatiska sprinklersystem - Utförande, installation och underhåll, Stockholm: SIS Förlag AB. Svenskt Vatten (2002), Publikation P88 - Vägledning vid tillämpning av SS-EN 1717, Stockholm: Svenskt Vatten. Wilms-Vahrenhorst, J. (2008), Inspection of sprinkler systems after 12,5 / 25 years of operation, VdS Schadenverhüfung GmbH VdS, 7th International Fire Sprinkler Conference & Exhibition, Danmark: Köpenhamn. Räddningstjänsten Storgöteborg Råd & Anvisning nr 120 Sid 18 av 18