I den här uppgiften kommer ni att få fördjupa er i några människoöden från olika delar av världen. Det handlar om personer som på olika sätt har fått betala ett högt pris för att de har stått upp för sina åsikter. UPPGIFT Ni arbetar i grupper (fyra i varje grupp). Varje grupp har fått fyra beskrivningar av olika människoöden, en uppgiftsbeskrivning och en matris. Börja med att dela upp fallen mellan er. Alla ska ha ett fall var, som ni ska presentera för de andra i gruppen. Läs igenom fallen enskilt och berätta sedan för varandra om landet personerna lever i, vilka personerna är och vad som har hänt. När ni har presenterat alla fall för varandra sammanställer ni informationen i matrisen. Svara kortfattat på frågorna vad har hänt, varför och var? genom att fylla i matrisen. Diskutera sedan: På vilket sätt tycker ni att personerna har fått sina mänskliga rättigheter kränkta (se kapitel två i texten Ditt ord är fritt - om yttrandefrihet). Vad i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har myndigheterna struntat i när det gäller Ayat, Lin, Norma och workshopen i Yaoundé? Sammanfatta och fyll i matrisen! Skulle ni, som personerna ni precis har läst om, våga att uttrycka era åsikter om det innebar så stora risker? Varför/varför inte? Vilka konsekvenser tror ni begränsningar i yttrandefriheten kan få på samhället och dess utveckling? Det finns många länder i världen där människors rätt att uttrycka sina åsikter begränsas eller bestraffas. Vad kan man göra för att stödja människor som tar stora risker när de står upp för sina åsikter? VARFÖR? Enligt ämnesplanen i samhällskunskap ska kurserna samhällskunskap 1a1 och 1b ge möjlighet att utveckla kunskaper om de mänskliga rättigheterna; vilka de är, hur de förhåller sig till stat och individ. Svenska 1 ska ge möjlighet att lära sig både argumentationsteknik och muntlig framställning. Och i kursen medier samhälle och kommunikation 1 är lagar och etik en del av innehållet.
Ayat al-qarmezi Lin Shanshan Norma Cruz En workshop Vad har hänt? Varför har det hänt? Vart har det hänt? Hur bryter det mot mänskliga rättigheter?
Ayat al-qarmezi Att läsa poesi kan leda till tortyr och fängelse. Det fick den 20-åriga studenten Ayat al-qarmezi erfara när hon Att läsa poesi kan leda till tortyr och fängelse. När upproren i Tunisien och Egypten bröt ut under våren 2011, spred sig snart oroligheterna även till Bahrain. Missnöjet berodde på arbetslöshet, fattigdom och bristande politiska rättigheter. Demonstrationerna var till en början fredliga, men kravallpolisen slog till hårt mot demonstranterna. På Pärltorget i Bahrains huvudstad Manama samlades demonstranterna för att uttrycka sitt missnöje mot regimen. Ayat al-qarmezi deltog i demonstrationerna. Hon läste en dikt som vände sig direkt till kungen och innehöll orden: We are the people who will kill humiliation and assassinate misery Don t you hear their cries, don t you hear their screams? Det offentliga diktläsandet ledde till att maskerade säkerhetspoliser störtade in hemma hos hennes föräldrar vid två tillfällen och hotade med att döda hennes bror om hon inte överlämnade sig till till polisen, vilket hon gjorde. Hon misshandlades och utsattes för elchocker. En militärdomstol dömde henne till ett års fängelse. Hennes brott: att ha deltagit i illegala protester, stört den allmänna säkerheten och offentligt framkallat hat mot kungen. Bahrain är ett örike i Persiska viken. På en yta som motsvarar halva Öland bor ungefär en miljon människor. Befolkningen består av både sunni- och shiamuslimer. Sunnimuslimerna utgör en minoritet av befolkningen, men den kungafamilj som under lång tid har haft makten i landet tillhör sunni. Landet har ett parlament, men kungen har stor makt över politiken, eftersom han kan lägga in ett veto mot alla lagförslag. Partier är förbjudna, men politiska föreningar tillåtna. Massmedierna har lite större frihet än i många andra länder i regionen, men regeringen kan stänga medier som kritiserar kungen, angriper islam eller publicerar omoraliskt material. Under 2010 jäste missnöjet hos delar av befolkningen i Bahrain. Protester bröt ut bland shiamuslimer som var missnöjda över att de diskrimineras på både arbets- och bostadsmarknaden. Demonstranterna blockerade motorvägar och drabbade samman med landets säkerhetspolis och flera demonstranter greps.
Li Shanshan Li Shanshan sitter i ett av Kinas arbetsläger. Hon har hotats med ett förlängt straff om hon inte slutar att utöva Falungong. Falungong är en andlig rörelse i Kina. Den är förbjuden och utövare riskerar att förföljas, gripas, torteras och fängslas. Li Shanshans man Zhou Xiangyang satt i fängelse i nio år på grund av att han utövat Falungong. Han utsattes för tvångsarbete och tortyr. När han släpptes gifte han sig med Li Shanshan. Han fortsatte dock att utöva Falungong och greps därför igen i mars 2011. Li Shanshan protesterade mot gripandet genom att publicera ett brev på internet. Titeln på brevet var Ett ungt pars lidanden: Väntat sju år - nio år av orättfärdigt fängslande. Hon beskrev brevet som en kärlekshistoria som skildrade vad det innebar att behöva vänta sju år på att få gifta sig, för att hennes man sedan skulle gripas igen. Protesten ledde till att även Li Shanshan greps i oktober 2011. Först hölls hon i ett speciellt utbildningscenter. Syftet med dessa är att omskola Falungongutövare och tortyr används ofta. Hon flyttades därefter till ett arbetsläger där hon tvingas till tungt arbete. Först fick varken Li Shanshans anhöriga eller advokat träffa henne. När hennes pappa till slut fick det berättade Li Shanshan att hon hotats med ett förlängt straff om hon avsade sig sin övertygelse. Zhou Xiangyang släpptes i april 2012. Men nu får han vänta på sin fru. Sedan 1949 styrs Kina av det kinesiska kommunistpartiet. Efter det kommunistiska maktövertagandet slog Kina in på samma väg som Sovjetunionen för att sedan försöka finna sin egen väg mot kommunismen. Politiken ledde till en ekonomisk och social katastrof och efter att Mao Zedong dog 1976, tog nya ledare över och började reformera ekonomin och införde allt mer marknadsekonomi. Det har skapat ett ökat välstånd, men också större ojämlikhet i landet och därmed ökade sociala spänningar. Kommunistpartiet har, trots ett friare näringsliv, behållit sitt grepp om landet. Ingen opposition är tillåten och medborgarna förnekas sin yttrandefrihet. Staten kontrollerar medierna. All religionsutövning kontrolleras av staten och alla religiösa grupper måste registrera sig. Alla som utövar en religion som inte är tillåten riskerar att trakasseras, gripas, torteras och fängslas. Till exempel är katoliker, som ser påven som sin högste ledare och auktoritet, bannlysta och efter att Falungong höll ett fredligt möte på Himmelska fridens torg 1999 förbjöds rörelsen.
Norma Cruz Att försvara kvinnor som har blivit våldtagna, eller kräva att de som mördat kvinnor ska ställas inför rätta kan leda till att man själv blir hotad till livet. The Survivors Foundation är en stiftelse i Guatemala som på olika sätt stödjer kvinnor som har utsatts för våld eller våldtäkt. Fallen dokumenteras och för de kvinnor som vågar driva sin sak i domstol erbjuds juridiskt stöd. Stiftelsen leds av Norma Cruz som driver kampanjer för att de skyldiga männen ska ställas inför rätta. Det är ofta svårt. När en ung tjej som utsatts för våldtäkter under två års tid anmälde och det blev rättegång, ledde det till att flickans släkting som betalade advokaten mördades. Norma Cruz har fått flera dödshot, både mot sig själv men också mot hennes anhöriga. Ofta kräver de som hotar att hon ska sluta försvara kvinnor som anmält en man. Ingen har åtalats eller ställts till svars för dödshoten, men visst polisbeskydd har erbjudits. Norma Cruz får ändå leva med alla hoten på grund av att hon arbetar för The Survivors Foundation och står upp för kvinnors rättigheter. Guatemala är ett litet land som ligger i nordvästra Centralamerika. Landet har en längre kust mot Stilla havet och en liten kust mot det Karibiska havet. Det bor ungefär 14 miljoner människor i det tätbefolkade landet. 1954 tog militären makten i en kupp. Det ledde till att en vänstergrilla bildades och en långt inbördeskrig följde som varade till 1996, då fred slöts mellan gerillan och regeringen. Landet plågas av en utbredd våldsbrottslighet och stor korruption. Våld mot kvinnor, våldtäkt och mord är ett stort problem. Medlemmar i människorättsorganisationer, fackföreningar och andra organisationer utsätts för våld eller hot på grund av sitt engagemang och myndigheterna lyckas sällan ställa förövarna till svars. Det är ovanligt att någon straffas för övergreppen.
En workshop i Yaoundé Att arrangera en workshop om homo- bi- eller transsexuellas rättigheter kan provocera många. I Kamerun var det helt omöjligt att mötas för att diskutera ämnet. Den 27 mars 2012 planerades en tre dagar lång workshop i Kameruns huvudstad Yaoundé. Workshopen skulle handla om homo- bi- och transsexuellas rättigheter. Det var flera olika människorättsgrupper som skulle delta och arrangörer var en organisation som arbetar mot AIDS och två som arbetar för homosexuellas rättigheter. Workshopen skulle hållas på Yaoundé hotel och representanter för USA:s och Tysklands ambassader skulle delta. Arrangörernas hade sökt tillstånd från myndigheterna och fått klartecken. Men precis efter att workshopen startat kom flera okända ungdomar till hotellet och började kalla deltagarna i workshopen för huliganer. Sedan kom en representant för en av Kameruns anti-gay organisationer och ropade till flera av deltagarna försvinna från hotellet för: Det här mötet kommer inte att äga rum! Därefter kom polisen, gendarmeriet och representanter för myndigheterna och skingrade alla mötesdeltagare. Myndigheterna trodde att workshopen skulle handla om HIV och AIDS och inte om homosexualitet. När de insåg att homosexuellas rättigheter skulle diskuteras drogs tillståndet för att hålla mötet tillbaka. I Kamerun är det olagligt med homosexuella handlingar. Gendarmerie: en militär styrka, men som agerar som polis bland civilbefolkningen. Kamerun ligger på gränsen mellan centrala och västra Afrika med en 20 mil lång kust mot Guineabukten. Till ytan är landet lite större än Sverige. Det består av 20 miljoner invånare, uppdelat på 250 folkgrupper. Under lång tid var stora delar av nuvarande Kamerun under franskt styre. Men 1960 blev landet självständigt. Under de första årtiondena var det en enpartistat och all makt samlades hos ett ledande parti. I början av 1990-talet infördes ett flerpartisystem, men i praktiken har presidenten väldigt mycket makt och politiska motståndare till regimen, kritiska journalister och människorättsförsvarare trakasseras. Säkerhetstjänsten har gjort sig skyldiga till allvarliga övergrepp, som misshandel och tortyr. Det finns flera dagstidningar i Kamerun och både statlig och privat TV och radio. Men självcensur bland journalisterna är vanlig. Enligt lagen är det förbjudet med ärekränkning och många journalister som granskar korrupta politiker anklagas ofta för detta och riskerar både fängelse och böter. Det har gjort många journalister försiktiga. Precis som i en del andra länder i regionen är det förbjudet med homosexuella handlingar, vilket straffas med flera års fängelse. Många homosexuella trakasseras, diskrimineras, grips och sätts i fängelse på grund av sin sexuella läggning.