EUROPAPARLAMENTET UTSKOTTET FÖR DEN INRE MARKNADEN OCH KONSUMENTSKYDD Meddelande till ledamöterna Nr 6/2004 Ärende: Bakgrundsinformation om tjänstedirektivet: Praktiska exempel på de förändringar som direktivet kommer att medföra: Situationen före och efter Härmed bifogas kopia av de uppgifter som Europeiska kommissionens tjänsteavdelningar har tillhandahållit utskottet. GENERALDIREKTORATET FÖR EU-INTERN POLITIK Bilaga CM\546524.doc PE 349.933
Praktiska exempel på de förändringar som tjänstedirektivet kommer att medföra: Situationen före och efter FÖRE EFTER Referenser Kapitel II (Etableringsfrihet för tillhandahållare av tjänster) Många tillhandahållare av tjänster, i synnerhet små och medelstora företag, rapporterar att de har förlorat kontrakt på grund av de långa förseningar som uppstår när de skall skaffa nödvändiga tillstånd eller fullgöra andra administrativa formaliteter, och att de till slut bestämde sig för att ge upp. Sådana förseningar har i synnerhet uppkommit när medlemsstaters myndigheter har begärt dokument som inte förekommer i den medlemsstat som företaget var etablerat i, vilket har lett till långvariga förhandlingar, utan garanti för att de berörda myndigheterna skulle godta likvärdiga dokument. I en del medlemsstater har tillhandahållare av tjänster till exempel varit tvungna att lämna in speciella dokument, såsom intyg om nationalitet eller bosättning (ID-kort eller pass har inte ansetts vara tillräckliga), kreditupplysningar, intyg på betald skatt eller allmän tillförlitlighet i ett särskilt format. Företagen klagar också över kostnader och förseningar till följd av systematiska krav på vidimerade kopior eller auktoriserade översättningar. Tillhandahållare av tjänster kommer att gynnas, eftersom medlemsstaterna kommer att vara skyldiga att godta alla dokument från en annan medlemsstat som har en likvärdig funktion eller av vilka det tydligt framgår att det berörda kravet är uppfyllt. Dessutom kommer medlemsstaternas myndigheter inte längre att systematiskt kunna kräva att dokument från en annan medlemsstat tillhandahålls i form av ett original, en vidimerad kopia eller en auktoriserad översättning. Artikel 5 (Förenkling av förfaranden) Tillhandahållare av tjänster upplever ofta att det är krångligt att etablera sig i andra medlemsstater. En av de största svårigheterna de stöter på är att det finns flera olika myndigheter, som ibland är verksamma på både nationell, regional och lokal nivå, och som har olika förfaranden, blanketter osv. Ett exempel på detta är en tjänstetillhandahållare som blev irriterad över det mödosamma arbetet att försöka skaffa de nödvändiga tillstånden från en lång rad olika myndigheter och till slut gav upp, med orden Jag har inte tid att jaga efter runt efter tillstånd. Tillhandahållare av tjänster kommer att gynnas, eftersom de kommer att kunna fullgöra alla nödvändiga förfaranden och formaliteter som krävs för tillgång till och utövande av tjänsteverksamheter via gemensamma kontaktpunkter. Tjänstetillhandahållare kommer inte längre att behöva kontakta så många olika myndigheter. Artikel 6 (Gemensamma kontaktpunkter) För närvarande stöter tjänstetillhandahållare på avsevärda svårigheter och Tjänstetillhandahållare kommer att gynnas, eftersom Artikel 7 (Rätt till CM\546524.doc 2/11 PE 349.933
drar på sig stora kostnader när de skall ta reda på vilka juridiska och administrativa formaliteter som måste fullgöras och vilka förfaranden och formaliteter som måste uppfyllas för att tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater. En tjänstebranschorganisation räknade till exempel ut att de direkta kostnaderna för att erhålla nödvändig rådgivning om rättsliga och reglerande krav för att etablera sig i en enda EU-medlemsstat uppgick till mellan 80 000 och 160 000 euro. medlemsstaterna kommer att vara skyldiga att se till att relevant information skall finnas lätt tillgänglig för tillhandahållare och mottagare av tjänster via de gemensamma kontaktpunkterna. Vid dessa gemensamma kontaktpunkter kommer även upplysningar om adressuppgifter till behöriga offentliga myndigheter och andra sammanslutningar och organisationer som tillhandahåller praktisk hjälp att finnas tillgängliga. information) 06/10/04 När det gäller e-förvaltning vidtar några medlemsstater visserligen åtgärder för att göra det möjligt för tillhandahållare av tjänster att fullgöra en del förfaranden och formaliteter on-line, men de flesta formaliteter går fortfarande inte att fullgöra på elektronisk väg. Tjänstetillhandahållare, i synnerhet de som befinner sig på betydande avstånd från den medlemsstat där de vill göra en nyetablering, måste ägna mycket tid och pengar åt personliga besök, ibland upprepade gånger, vid de behöriga myndigheterna för att fullgöra nödvändiga formaliteter. I några medlemsstater klagar tjänstetillhandahållare som vill etablera sig där på att det krävs särskilda tillstånd för alltför många ekonomiska verksamheter innan de kan starta ett nytt företag, vilket ger upphov till komplikationer och förseningar. Det kan vara nödvändigt med tillståndssystem på vissa områden (såsom vårdtjänster), men de kan vara oproportionerliga när det gäller andra verksamheter som är fritt tillgängliga i andra medlemsstater, eftersom det inte finns några särskilda risker i samband med dem. Tjänstetillhandahållare klagar även över att de behöriga myndigheterna ofta har en hög grad av diskretionär befogenhet, och att de kriterier som tillämpas vid beslut om beviljande av tillstånd ofta är oklara. Detta kan leda till långdragna, tidskrävande och kostsamma förhandlingar med myndigheter. Ett företag rapporterade till exempel att det i en medlemsstat tog sex månader att förhandla om varje ansökan om tillstånd och att kostnaderna för dessa ansökningar i genomsnitt uppgick till 65 000 euro för intern personal och externa rättsliga avgifter. De uteblivna vinsterna beräknades uppgå till många miljoner euro, och företaget blev tvunget att utstationera en permanent expansionsgrupp för förhandlingarna med de offentliga myndigheterna i medlemsstaten i fråga. Myndigheternas befogenhet att handla efter omständigheterna är också Medlemsstaterna skall senast 2008 se till att alla förfaranden och formaliteter för att starta och utöva en tjänsteverksamhet kan fullgöras enkelt, på distans och på elektronisk väg vid de behöriga myndigheterna. Detta kommer att förenkla förfarandena för tjänstetillhandahållare, och de kommer att slippa problemen med tidsödande och kostsamma upprepade besök. Medlemsstaterna kommer att vara skyldiga att utvärdera tillståndssystem för etableringar för att undersöka om de är proportionerliga enligt EG-domstolens rättspraxis och om de kan ersättas av mindre begränsande verktyg, såsom enkla anmälningar. Detta kommer att leda till fördelar för tjänstetillhandahållare och förenkla tillträdet till marknaderna. Tjänstetillhandahållare kommer att gynnas av ökad rättslig säkerhet, eftersom kriterierna för beviljande av tillstånd måste vara tydliga, öppna, objektiva och icke-diskriminerande. Resultaten av ansökningarna skall vara förutsägbara. Myndigheter får inte göra godtyckliga bedömningar, och utdragna förhandlingar som har en avrådande effekt på företag skall undvikas. Artikel 8 (Förfaranden på elektronisk väg) Artikel 9 (Tillståndssystem) Artikel 10 (Villkor för tillståndsgivning) CM\546524.doc 3/11 PE 349.933
ofta till nackdel för företag från andra medlemsstater och leder till dold diskriminering. I några medlemsstater klagar aktörerna dessutom på att de behöriga myndigheterna ofta hittar på nya villkor och krav som inte finns med i lagstiftningen. I en medlemsstat ansåg till exempel en myndighet att ett aktiebolag från en annan medlemsstat, där det redan hade varit verksamt i många år, inte hade tillräckligt aktiekapital för att utöva sin verksamhet. Myndigheterna krävde att aktieägarna och deras äkta makar/makor skulle ställa en personlig garanti för framtida skulder innan företaget skulle få verksamhetstillstånd. Företaget i fråga beslutade till sist att ge upp planerna på att utöva tjänsteverksamhet i denna medlemsstat. Tjänstetillhandahållare klagar också över att tillståndsförfarandena tar lång tid, och att de dessutom ofta är oförutsägbara. Aktörerna kan få vänta i många månader, i en del fall år, innan de har fått alla nödvändiga tillstånd. Ett annat problem som tillhandahållare av tjänster stöter på är att myndigheterna inte meddelar om deras ansökan har beviljats eller inte, och de vet inte vilken juridisk betydelse denna tystnad har. Detta varierar ofta mellan olika behöriga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå, och tillhandahållarna vet inte om deras tillstånd har beviljats eller avslagits, eller om tystnaden inte betyder något alls. Det finns ett antal begränsningar för etablering av nya företag som inte är motiverade enligt EG-domstolens rättspraxis. I vissa fall kräver medlemsstaterna till exempel att tillhandahållare av tjänster skall uppfylla kraven för en ekonomisk behovsprövning för att få tillstånd att bedriva verksamhet. För att få tillstånden måste sökande betala för detaljerade marknadsundersökningar för att visa att deras etablering på marknaden inte kommer att destabilisera den lokala konkurrensen. Dessa marknadsundersökningar är betungande, kostsamma och lämnar utrymme för godtyckliga, oförutsägbara och diskriminerande beslut. Ett företag uppgav att kostnaderna för att genomföra en marknadsundersökning, anlita externa konsulter och utnyttja intern samordnande personal varierade från 165 000 euro till 475 000 euro per undersökning, beroende på hur komplicerade undersökningarna var i respektive medlemsstat. Den sammanlagda kostnaden för företaget för att utarbeta rapporter för ekonomiska prövningar, för 22 ansökningar inom EU, uppgick till 5,9 miljoner euro. Tjänstetillhandahållare kommer att gynnas, eftersom medlemsstaternas myndigheter måste minska ansökningstiden för tillståndsförfaranden. De skall också fastställa rimliga tidsfrister som skall offentliggöras i förväg och som måste följas. Tjänstetillhandahållare kommer även att dra fördel av förbättrad rättslig säkerhet eftersom tillståndet skall anses beviljat om inget annat meddelas inom den angivna tidsfristen, om inte annat anges och är motiverat genom lag. Det kommer att vara förbjudet för medlemsstaterna att tillämpa ekonomiska behovsprövningar. Tjänstetillhandahållare kommer att gynnas genom betydande kostnadsbesparingar och en högre grad av säkerhet när de ansöker om tillstånd att etablera sig i en annan medlemsstat. Artikel 13 (Tillståndsgivning) Artikel 14 (Otillåtna krav) CM\546524.doc 4/11 PE 349.933
06/10/04 Ett annat exempel är att tjänstetillhandahållare, såsom resebyråer, fastighetsmäklare eller rekryteringsföretag, måste ställa ekonomiska garantier för att få ett tillstånd. Myndigheterna begär ofta att dessa ekonomiska garantier skall ställas av finansiella institutioner som är etablerade i den berörda medlemsstaten. I strid mot tydlig rättspraxis från EG-domstolen godtas inte ekonomiska garantier som ställs av institutioner i företagets hemland, vilket ger upphov till onödiga komplikationer och förseningar. Det finns ytterligare begränsningar av etableringsfriheten för tjänstetillhandahållare i medlemsstaterna, såsom kvantitativa begränsningar, t.ex. begränsningar för utövande av en tjänsteverksamhet som är knuten till folkmängd eller ett minsta geografiskt avstånd mellan olika tillhandahållare av tjänster. Detta kan vara motiverat med hänsyn till vissa verksamheter (såsom vårdtjänster, för vilka det är nödvändigt att garantera jämställt tillhandahållande av vårdtjänster inom hela det nationella territoriet), men inte för andra verksamheter, där det inte föreligger några sådana skäl. I några medlemsstater finns det fastställda minimipriser för vissa tjänsteverksamheter. Dessa förhindrar tjänstetillhandahållare att bedriva sin verksamhet på ett kostnadseffektivt sätt genom att tillämpa lägre priser som ett konkurrensmedel för att etablera sig på andra medlemsstaters marknader. Sådana begränsningar kan vara motiverade i vissa fall, såsom vårdtjänster, för att t.ex. bevara den ekonomiska jämvikten i ett sjuk- och hälsovårdssystem, men kan vara svåra att motivera för andra verksamheter. Varje gång tillhandahållare av tjänster beger sig till en annan medlemsstat kan de bli underställda många fler nationella lagar och krav som tillämpas förutom de krav de redan är underställda i den medlemsstat där de är etablerade. Detta ger upphov till rättslig osäkerhet, leder till avsevärda kostnader för juridiska undersökningar och har ofta en avskräckande effekt för små och medelstora företag. Ett talande exempel på detta gavs av ett företag som sålde elektronisk maskinvara och tjänster, som lade ut Tjänstetillhandahållare kommer att gynnas, eftersom de kommer att kunna använda ekonomiska garantier som har fastställts av institutioner i den medlemsstat där de har sin huvudsakliga verksamhet, och som de vanligen samarbetar med, vilket kommer att undvika onödiga komplikationer. Medlemsstaterna skall utvärdera och undersöka om berörda krav är motiverade och proportionerliga enligt EG-domstolens rättspraxis. Onödiga begränsningar skall avskaffas. Tjänstetillhandahållare kommer att gynnas, eftersom investeringsmöjligheterna kommer att öka. Enligt tjänstedirektivet skall principen om ursprungsland tillämpas i kombination med fastställda undantag (t.ex. konsumentavtal, skydd för arbetstagare och hälsofrågor). För områden som inte omfattas av undantag i synnerhet många verksamheter som utgörs av direktförsäljning till andra företag är tillhandahållare av tjänster endast skyldiga att följa regler och föreskrifter i den medlemsstat som tillhandahållaren är etablerad i, och kommer följaktligen inte Artikel 15 (Krav som skall utvärderas) Kapitel III (Fri rörlighet för tjänster) Artikel 16 (Principen om ursprungsland) CM\546524.doc 5/11 PE 349.933
100 000 euro för extern juridisk rådgivning för att fastställa vilka bestämmelser som gällde i endast fem medlemsstater. Till följd av detta kan det bli ytterst kostsamt och tidsödande att tillhandahålla en tjänst i en annan medlemsstat, eftersom det blir nödvändigt att undersöka vilka juridiska krav som är tillämpliga för företagets verksamhet. Ett maskintekniskt företag beräknade till exempel att det hade lagt ut cirka tre procent av årsomsättningen på undersökningar av de olika juridiska krav som eventuellt skulle vara tillämpliga på deras verksamhet i två medlemsstater där företaget ville tillhandahålla tjänster. att behöva följa andra medlemsstaters regler varje gång tjänsten är gränsöverskridande. Detta kommer avsevärt att öka den rättsliga säkerheten. En tillhandahållare behöver endast kontrollera var undantagen är tillämpliga och kan på så vis enkelt ta reda på om det finns några tillämpliga undantag och för vilka aspekter av verksamheten det är nödvändigt att uppfylla nationella regler. Detta kommer betydligt att minska kostnaderna för juridiska undersökningar, och uppmuntra små och medelstora företag att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Dessutom uppstår särskilda problem, till exempel i följande fall: En del medlemsstater kräver fortfarande att tillhandahållare av tjänster skall vara etablerade på deras territorium för att tillhandahålla vissa tjänsteverksamheter (vilket enligt EG-domstolen är raka motsatsen till friheten att tillhandahålla tjänster). En del medlemsstater kräver att tjänstetillhandahållare som är etablerade i en annan medlemsstat måste ha tillstånd för att tillhandahålla tjänster på deras territorium. Tjänstetillhandahållare avskräcks ofta av de många juridiska och administrativa kraven och den överväldigande mängd dokument de måste lämna in, till och med innan tjänsten tillhandahålls, vilket leder till förseningar och komplikationer. Detta verkar i synnerhet avrådande om de endast planerar att tillhandahålla tjänster under en mycket begränsad tidsperiod. En del medlemsstater kräver systematiskt att tillhandahållare av tjänster som är etablerade i en annan medlemsstat skall uppfylla alla nationella krav på utövandet av en tjänst, såsom reklam- och marknadsföringsbegränsningar. Konsumenterna underställs ibland åtgärder i den egna medlemsstaten som hindrar dem från att utnyttja tjänster från andra medlemsstater eller som leder till att utnyttjandet av sådana tjänster framställs som mindre attraktivt, vilket i sin tur leder till att konsumenternas valfrihet minskas. I flera medlemsstater har konsumenterna till exempel rätt att göra avdrag Tillämpningen av principen om ursprungsland kommer att gynna tillhandahållare av tjänster av följande skäl: Medlemsstaterna får inte längre inskränka den fria rörligheten för tjänster som utförs av en tillhandahållare av tjänster som är etablerad i en annan medlemsstat genom att kräva att de skall vara fast etablerade inom deras territorium. Medlemsstaterna får inte längre kräva att tillhandahållare av tjänster skall göra en anmälan eller skaffa ett tillstånd hos de behöriga myndigheterna, inbegripet genom att tas upp i ett register eller i en yrkessammanslutning på deras territorium (förutom områden som omfattas av undantag, såsom yrkeskvalifikationer). Medlemsstaterna får inte längre tvinga tillhandahållare av tjänster att följa de krav som ställs på tjänsteverksamhet inom landets territorium (förutom de områden som omfattas av undantag). Medlemsstaterna kommer att förbjudas att ställa sådana krav på tjänstemottagarna att de inskränker utnyttjandet av en tjänst som utförs av en tillhandahållare av tjänster som är etablerad i en annan medlemsstat. Konsumenterna kommer att gynnas, eftersom det till exempel inte längre kommer att vara möjligt för medlemsstaterna att begränsa möjligheterna till skatteavdrag på Artikel 16.3 Artikel 20 (Otillåtna begränsningar) CM\546524.doc 6/11 PE 349.933
från inkomstskatten för yrkes- eller språkutbildningar om dessa har tillhandahållits i samma medlemsstat. Dessa skatteavdrag gäller emellertid inte om utbildningen har tillhandahållits i andra medlemsstater. I andra medlemsstater har anställda enligt lag endast rätt till bidrag från arbetsgivaren för språkutbildning i deras egen medlemsstat. I andra fall är det diskriminerande eller oproportionerliga skatter för utnyttjande av gränsöverskridande tjänster som gör dessa mindre attraktiva, såsom diskriminerande skatter för användning av satellitantenner, vilket hindrar konsumenterna från att motta vissa TV-sändningstjänster från andra medlemsstater. Konsumenter som reser till eller mottar tjänster i andra medlemsstater upptäcker ofta att de inte får tillgång till en tjänst eller att villkoren för tjänsten är diskriminerande. Dessa hinder förekommer till exempel inom turism, idrotts- och fritidsverksamheter, detaljhandelsdistribution, telekommunikationstjänster, yrkesutbildning och vårdtjänster. Exempel på när gränsöverskridande tjänster blir dyrare eller mindre attraktiva kan vara att medborgare eller personer som är bosatta i en annan medlemsstat inte får dra fördel av förmånliga priser eller reklamerbjudanden i en medlemsstat. I en del medlemsstater har EUmedborgare till exempel fått betala olika inträdesavgifter till museer, på grund av nationalitet, eller olika avgifter för att delta i idrottsevenemang, såsom maratonlopp, på grund av vilken medlemsstat de är bosatta i. Konsumenter har klagat över att det i den medlemsstat där de är bosatta ofta är svårt att få tag på information om kraven i andra medlemsstater när det gäller tillgång till och utövande av tjänsteverksamheter, i synnerhet upplysningar om konsumentskyddskrav, möjligheter till ersättning vid en eventuell tvist mellan en tillhandahållare och en mottagare, och adressuppgifter till sammanslutningar eller organisationer som tillhandahåller praktisk hjälp. grund av att tillhandahållaren av en tjänst, till exempel en språkeller yrkesutbildning, är etablerad i en annan medlemsstat, eller tillämpa diskriminerande skatter som påverkar utnyttjandet av gränsöverskridande tjänster. Konsumenterna kommer att gynnas, eftersom ekonomiska aktörer inte längre kommer att kunna ställa diskriminerande villkor som grundar sig på tjänstemottagarens nationalitet eller bosättningsort, utan objektiva skäl till detta, t.ex. geografiskt avstånd eller olika rättsliga krav. Konsumenterna kommer att gynnas, eftersom denna information kommer att vara tillgänglig för dem från organ såsom Euroguichets, rådgivningskontoren inom det europeiska extrajudiciella nätet (EEJnet), konsumentorganisationer eller euroinfocenter i den egna medlemsstaten. Artikel 21 (Ickediskriminering) Artikel 22 (Stöd till tjänstemottagarna) 06/10/04 Konsumenter ställs ofta inför problemet att medlemsstaternas system för social trygghet vägrar att ersätta kostnader för vårdtjänster som de har mottagit i andra medlemsstater. Detta problem har gett upphov till många klagomål till kommissionen och anmälningar till EG-domstolen. I synnerhet har ett antal medlemsstater fortfarande inte avskaffat system för Konsumenterna kommer att gynnas, eftersom direktivet klargör de villkor som gäller för att patienter skall kunna få ersättning för kostnader för öppen hälso- och sjukvård som de har erhållit i en annan medlemsstat. Detta gäller de fall där kostnaden för denna vård skulle ha ersatts genom deras system för social trygghet om Artikel 23 (Ersättning för utgifter för vård) CM\546524.doc 7/11 PE 349.933
förhandstillstånd för ersättning av kostnader för öppen hälso- och sjukvård, vilket de är skyldiga att göra enligt EG-domstolens fasta rättspraxis. Detta har ofta en avrådande verkan på patienter när det gäller erhållande av läkarvård i andra medlemsstater. Slutligen är tillståndsförfarandena omständliga och ersättningskraven behandlas godtyckligt. behandlingen hade utförts i patientens egen medlemsstat. Medlemsstaterna kommer att vara skyldiga att tillämpa EGdomstolens fasta rättspraxis i de nationella systemen och avskaffa system för förhandstillstånd för ersättning för öppen sjuk- och hälsovård. Rättslig osäkerhet, förseningar och komplikationer för konsumenter skall avskaffas. Ett exempel: Ett tvillingpar erhöll tandläkarbehandling i en annan medlemsstat, för vilken de skulle ha fått ersättning om behandlingen hade utförts i deras egen medlemsstat. De två ersättningsansökningarna behandlades av två olika tjänstemän, och resultatet blev att endast en tvilling beviljades ersättning. Tjänstetillhandahållare åsamkas ofta höga kostnader till följd av administrativa krav för nödvändig utstationering av arbetstagare för att tillhandahålla en tjänst i andra medlemsstater. Dessa krav är inte tillämpliga enligt direktivet om utstationering av arbetstagare, men tillämpas ensidigt i några medlemsstater. Det kan till exempel gälla krav på förhandstillstånd och krav på deklaration i den mottagande medlemsstaten, skyldighet att överföra alla anställningsrelaterade handlingar som normalt förvaras hos företaget till utstationeringsmedlemsstaten och förvara dem där samt krav på att ha en permanent representant i utstationeringslandet. Ett annat allvarligt problem är bristande samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter. Institutioner som har ansvar för arbetslagstiftning i en medlemsstat har till exempel rapporterat att de har varit tvungna att anlita privatdetektiver för att ta reda på om företag som utövar tjänsteverksamhet inom deras territorium verkligen är etablerade i en annan medlemsstat (eller om det rör sig om ett brevlådeföretag ), på grund av att den medlemsstat där företaget hade uppgivit att det var etablerat inte samarbetar med medlemsstaten i fråga. Tillhandahållare av tjänster kommer att gynnas, eftersom kravet på förhandstillstånd och deklarationer från den mottagande medlemsstaten kommer att avskaffas. Kravet på att överföra alla anställningsrelaterade handlingar som normalt förvaras hos företaget till utstationeringsmedlemsstaten och förvara dem där, och kravet på att ha en permanent representant i utstationeringslandet kommer också att avskaffas. Detta kommer att minska bördor och kostnader för företagen, särskilt små och medelstora företag. Företagen är emellertid, på begäran från myndigheter i den mottagande medlemsstaten, till exempel vid en inspektion av en byggarbetsplats, skyldiga att samarbeta med dessa myndigheter och tillhandahålla alla relevanta upplysningar. Dessutom är myndigheterna i den medlemsstat där företaget är etablerat skyldiga att bistå myndigheterna i den mottagande medlemsstaten. De är skyldiga att försäkra sig om att aktörerna tillhandahåller begärd information till myndigheterna i den mottagande medlemsstaten. På begäran från dessa myndigheter är de även skyldiga att utföra undersökningar för att till exempel kontrollera om ett företag verkligen är etablerat där det säger sig vara etablerat eller om det i själva verket rör sig om ett brevlådeföretag. Skyddet för arbetstagare ökar på grund av att arbetslivsmyndigheterna skall få laglig rätt till stöd från medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller att ta reda på att företag som har uppgivit att de är etablerade inom en medlemsstats territorium faktiskt är etablerade där. Artikel 24 (Utstationering av arbetstagare) CM\546524.doc 8/11 PE 349.933
06/10/04 Företag som anställer och utstationerar arbetstagare från tredjeländer, vilket till exempel är vanligt inom IT- och högteknologisektorerna på grund av kunskapsbrist inom EU, ställs inför begränsningar. EGdomstolen har redan förklarat att vissa av dessa begränsningar är oförenliga med gemenskapsrätten, som till exempel krav på att inneha arbetstillstånd. Dessa begränsningar kan leda till långvariga förseningar och avsevärda kostnader, och i många fall till förlorade affärstillfällen. Ett exempel på detta är ett EU-företag inom denna bransch som försökte utstationera en konsult från ett tredjeland för att arbeta med ett kortvarigt projekt i två EU-medlemsstater. Det tog nästan sju veckor att få det arbetstillstånd som krävdes i den första medlemsstaten, och tio veckor i den andra medlemsstaten. Dessutom var arbetstillståndet endast giltigt för en inresa. Vidare kunde ansökan om arbetstillstånd för den andra medlemsstaten inte behandlas i den första medlemsstaten, så konsulten var tvungen att återvända hem för att fullgöra formaliteterna, vilket i sin tur innebar att han blev tvungen att förnya ansökan om arbetstillstånd i den första medlemsstaten. Till följd av dessa komplicerade förfaranden drogs ansökningarna tillbaka och konsulten kopplades bort från projektet. Konsumenter saknar ofta förtroende för gränsöverskridande tjänster på grund av att de inte kan göra välinformerade val, vilket gäller såväl tillhandahållarna som kvaliteten på de tjänster som de tillhandahåller. Det finns informationskrav för särskilda verksamheter, såsom e-handel och distansförsäljning, men på många andra områden saknas krav på upplysningar i fall där användaren beger sig till tillhandahållarens land, vilket kan avskräcka konsumenterna från att utnyttja sådana tjänster. Tjänstetillhandahållare kommer att gynnas när de utstationerar en arbetstagare från ett tredjeland till en annan medlemsstat för att tillhandahålla en tjänst där, eftersom utstationeringsmedlemsstaten inte längre får kräva att tillhandahållaren eller den utstationerade arbetstagaren skall uppfylla besvärliga administrativa krav såsom arbetstillstånd. Detta påverkar emellertid inte de invandringskontroller som fortfarande är tillåtna mellan medlemsstaterna. Av samma skäl kommer ursprungsmedlemsstaten att vara skyldig att se till att tjänstetillhandahållaren endast utstationerar arbetstagare som är bosatta och lagligen anställda inom deras territorium. Tjänstetillhandahållare skall se till att viktiga upplysningar är lättillgängliga (t.ex. via Internet eller broschyrer) om sig själva och de tjänster de tillhandahåller, så att konsumenterna vet vem de har att göra med, vilka tjänster som erbjuds och vilka villkor och priser som gäller för dessa. Konsumenterna kommer följaktligen att gynnas, eftersom de kan fatta mer välinformerade beslut när de utnyttjar tjänster från andra medlemsstater. Artikel 25 (Utstationering av arbetstagare från tredje länder) Kapitel IV (Tjänsternas kvalitet) Artikel 26 (Upplysningar om tillhandahållarna och deras tjänster) Tillhandahållare av tjänster underställs skilda krav på yrkesansvarsförsäkringar i olika medlemsstater. När det gäller gränsöverskridande verksamheter är det ofta oklart i vilken utsträckning sådana verksamheter omfattas. Detta leder till att konsumenternas har bristande förtroende för gränsöverskridande verksamheter och att olika villkor tillämpas för tjänstetillhandahållare. Enligt direktivet är kravet att ha en yrkesansvarsförsäkring tillämpligt för ett visst antal verksamheter inom EU. Försäkringen skall även omfatta gränsöverskridande verksamhet. Konsumenterna kommer att gynnas, eftersom de kommer att veta när det krävs försäkringar och kommer att ha tillgång till information om detta. På så vis kommer deras förtroende för tjänstetillhandahållarna att öka. Tjänstetillhandahållare kommer Artikel 27 (Yrkesansvarsförsäkringar och garantier) CM\546524.doc 9/11 PE 349.933
Konsumenter saknar även information om, och har bristande förtroende för, de försäkringar som tillhandahållare av tjänster innehar. Det är ofta oklart för såväl konsumenter som företagskunder om tillhandahållare av tjänster erbjuder en kundgaranti och vilka villkor som gäller för sådana garantier. En del medlemsstater har totalförbud mot kommersiella meddelanden från reglerade yrken. Detta påverkar gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster negativt, eftersom att det är ytterst svårt för tjänstetillhandahållare från andra medlemsstater att erbjuda tjänster utan kunna göra sina tjänster kända. Bristen på lika villkor är även ett problem för inrikes tjänstetillhandahållare. Det är svårt för konsumenterna att jämföra vad tjänsteverksamheter omfattar i andra medlemsstater på grund av bristande jämförande information. Ett exempel på detta är bristande klarhet när det gäller systemet för att tilldela stjärnor till hotell. Konsumenterna är ofta missnöjda med att klagomål på en tjänst som de har tillhandahållits inte behandlas. Konsumenterna klagar över att de inte vet vem de skall sända klagomål till; att brev, telefonsamtal eller e-postbrev inte besvaras och att de inte vet vilka möjligheter till ersättning de har. att gynnas, eftersom villkoren kommer att vara lika. Konsumenterna kommer att gynnas, eftersom tillhandahållare av tjänster på tjänstemottagarnas begäran skall upplysa dem om eventuella kundgarantier, vad garantin omfattar samt andra viktiga upplysningar för att kunna ta den i anspråk, särskilt dess giltighet och var den gäller. Dessa upplysningar, tillsammans med en detaljerad beskrivning av de tjänster som tillhandahålls, skall finnas med i tillhandahållarnas alla informationshandlingar. Tjänstetillhandahållare kommer att gynnas, eftersom dessa förbud kommer att avskaffas. I tjänstemottagarnas intresse skall dock sådana kommersiella meddelanden följa de yrkesetiska reglerna i överensstämmelse med gemenskapsrätten, särskilt beträffande yrkesverksamhetens oberoende, värdighet och integritet samt eventuell tystnadsplikt. Dessutom kommer direktivet att stimulera yrkesorganisationer att utarbeta bestämmelser på EUnivå, vilket kommer att skapa lika villkor i hela EU och följaktligen bättre tjäna tjänstetillhandahållarnas och konsumenternas intressen. Konsumenter kommer att gynnas av förbättrad information om betydelsen av kvalitetstecken och kvalitetsmärkning och kriterierna för att tillämpa dem. Medlemsstaterna skall uppmuntra till utveckling av förmedlingen av kritiska uppgifter om tjänsternas kvalitet och brister, särskilt genom att det på gemenskapsnivå utformas jämförande prover eller försök, och att resultaten av dessa sprids. Konsumenterna kommer att gynnas, eftersom medlemsstaterna skall se till att tillhandahållare av tjänster lämnar en postadress, ett faxnummer eller en e-postadress dit alla tjänstemottagare, även de som är bosatta i en annan medlemsstat, direkt kan vända sig med klagomål eller förfrågan om den utförda tjänsten. De skall också se till att tillhandahållare av tjänster besvarar klagomål så snart som möjligt och skyndsamt försöker finna lämpliga lösningar. Artikel 28 (Kundgaranti) Artikel 29 (Kommersiella meddelanden från reglerade yrken) Artikel 31 (Kvalitetspolitik) Artikel 32 (Tvistlösning) Kapitel V (Tillsyn) CM\546524.doc 10/11 PE 349.933
Medlemsstaternas offentliga myndigheter saknar för närvarande information om andra myndigheters sätt att reglera och utöva tillsyn över tjänstetillhandahållare. Detta leder till en allmän brist på ömsesidigt förtroende, vilket hindrar effektivt samarbete. För närvarande har inte medlemsstaterna någon tydlig skyldighet att samarbeta och bistå varandra i tillsynen av gränsöverskridande verksamheter. Medlemsstaternas myndigheter tenderar också att blunda när tjänstetillhandahållare som är etablerade inom medlemsstatens territorium orsakar skada i andra medlemsstater. Medlemsstaternas offentliga myndigheter kommer att gynnas, eftersom det ömsesidiga förtroendet kommer att öka genom ett nyligen inrättat system för administrativt samarbete, informationsutbyte och bistånd. Detta kommer att garantera att medlemsstaternas myndigheter samarbetar när det gäller tillsynen av tjänstetillhandahållare, så att konsumenter eller berörda allmänintressen skyddas på ett lämpligt och effektivt sätt i fall av gränsöverskridande verksamhet. Medlemsstaterna kommer i synnerhet att, vid begäran från annan medlemsstat, vara skyldiga att genomföra kontroller och undersökningar för att kontrollera att tillhandahållare verkligen är etablerade där utifrån en gemensam definition av etablering som anges i direktivet. Detta kommer att hindra företag från att skapa brevlådeföretag i andra medlemsstater för att kringgå lagstiftningen i den medlemsstat där de faktiskt är verksamma. Artiklarna 34 38 06/10/04 CM\546524.doc 11/11 PE 349.933