EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV. om tjänster på den inre marknaden

Transkript

1 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel, den KOM(2004) 2 slutlig 2004/0001 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om tjänster på den inre marknaden (framlagt av Kommissionen) [SEK(2004) 21] SV SV

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING 4 1. NÖDVÄNDIGHET OCH MÅL 6 2. BAKGRUND 7 3. DIREKTIVET I HUVUDDRAG 9 a) Ett ramdirektiv 9 b) En kombination av regleringsmetoder 9 c) En samordning av moderniseringsprocesserna 10 d) Ett dynamiskt tillvägagångssätt 11 e) En ram som underlättar tillgången till tjänster FÖRBEREDANDE ARBETE SAMSTÄMMIGHET MED GEMENSKAPENS ANDRA POLITIKOMRÅDEN RÄTTSLIGA ASPEKTER 18 a) Rättslig grundval och val av instrument 18 b) Subsidiaritetsprincipen 19 c) Proportionalitet SÄRSKILDA FRÅGOR 20 a) Vilka verksamheter omfattar direktivet (artiklarna 2 och 4)? 20 b) Varför omfattas vissa tjänster och områden inte av direktivet (artikel 2)? 21 c) Vad betyder gemensam kontaktpunkt (artikel 6)? 22 d) Vad är det för skillnad mellan krav som skall avskaffas (artikel 14) och krav som skall utvärderas (artikel 15)? 22 e) Vari består det ömsesidiga utvärderingsförfarandet (artiklarna 9, 15, 30 och 41)? f) Hur skall genomförandet av artiklarna 14, 15 och 16 i direktivet förenas med kommissionens roll som fördragets väktare, särskilt när det gäller talan om fördragsbrott? 24 g) Skall krav som varken förekommer i artikel 14 eller artikel 15 betraktas som överensstämmande med den etableringsfrihet som avses i artikel 43 i fördraget? h) Varför har ett avsnitt särskilt ägnats åt tjänstemottagarnas rättigheter (kapitel III avsnitt 2)? 24 i) Varför ta upp frågan om utstationering av medborgare från länder utanför gemenskapen (artikel 25)? 25 2

3 j) Varför tillämpas principen om ursprungsland inte på vissa områden eller verksamheter (artikel 17)? 26 3

4 SAMMANFATTNING 1. Detta förslag till reformprocess är ett led i den ekonomiska reformprocess som Europeiska rådet i Lissabon inledde för att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsekonomi omkring Om detta mål skall kunna uppfyllas måste en verklig inre marknad för tjänster genomföras. Den stora potential att skapa tillväxt- och sysselsättning som finns på tjänsteområdet har hittills inte kunnat förverkligas på grund av de många hinder 1 som hämmar utvecklingen av tjänsteverksamhet på den inre marknaden. Förslaget ingår i kommissionens strategi för att avskaffa dessa hinder och tar sin utgångspunkt i rapporten om tillståndet på den inre marknaden för tjänster 2, där det framgår hur omfattande och allvarliga de är. 2. Målet med förslaget till direktiv är att inrätta en rättslig ram för att avskaffa hindren för tjänstetillhandahållares fria etablering och fri rörlighet för tjänster mellan medlemsstaterna och säkerställa att såväl tillhandahållare av tjänster som tjänstemottagare får den nödvändiga rättssäkerheten så att de kan utöva dessa två grundläggande rättigheter i fördraget. Förslaget omfattar ett stort antal olika ekonomiska verksamheter inom tjänstesektorn, med några undantag såsom finansiella tjänster, och gäller endast tillhandahållare av tjänster som är etablerade i en medlemsstat. 3. Följande åtgärder bör enligt förslaget vidtas för att avlägsna hindren för etableringsfriheten: Åtgärder för administrativ förenkling, i synnerhet inrättande av gemensamma kontaktpunkter där tillhandahållarna av tjänsterna kan fullgöra de administrativa förfaranden som rör verksamheten och krav på att detta skall kunna göras på elektronisk väg. Vissa principer som skall följas i tillståndssystemen för tjänsteverksamhet, i synnerhet villkoren och förfarandena för beviljande av tillstånd. Förbud mot vissa rättsliga krav av särskilt begränsande art, vilka fortfarande kan finnas i vissa medlemsstaters lagstiftning. Kravet på en utvärdering av vissa andra rättsliga kravs förenlighet med de villkor som fastställs i direktivet, särskilt av om de är rimliga i förhållande till målet. 4. Följande åtgärder bör enligt förslaget vidtas för att avlägsna hindren för den fria rörligheten för tjänster: Principen om ursprungsland, som innebär att tillhandahållare av tjänster endast omfattas av lagen i det land där de är etablerade och att medlemsstaterna inte får införa begränsningar för tjänster som tillhandahålls av tillhandahållare i en annan medlemsstat. Denna princip gäller med förbehåll för vissa undantag, 2 Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet En strategi för tjänster på den inre marknaden. KOM(2000) 888 slutlig av den 29 december Rapport från Kommissionen till rådet och Europaparlamentet Situationen på den inre marknaden för tjänster. KOM(2002) 441 slutlig av den 30 juli

5 som kan vara av allmän natur, gälla under en övergångsperiod eller i individuella fall. Tjänstemottagarnas rätt att använda sig av tjänster från andra medlemsstater utan att hindras från detta av begränsande åtgärder i sitt eget land eller av diskriminerande behandling från offentliga myndigheters eller privata företags sida. När det gäller patienter preciseras i förslaget i vilka fall en medlemsstat kan kräva ett förhandstillstånd som villkor för att ersätta utgifter för vårdtjänster som tillhandahållits i en annan medlemsstat. Ett stödsystem för tjänstemottagare som utnyttjar tjänster som tillhandahålls av en tillhandahållare av tjänster i en annan medlemsstat. En reglering av fördelningen av uppgifterna mellan ursprungsmedlemsstaten och den mottagande medlemsstaten samt gällande kontrollförfaranden när arbetstagare utstationeras för att tillhandahålla tjänster. 5. Följande åtgärder bör enligt förslaget vidtas för att skapa det ömsesidiga förtroende mellan medlemsstaterna som krävs för att dessa hinder skall kunna avlägsnas: En harmonisering av lagstiftningarna för att säkerställa ett likvärdigt skydd av det allmänna intresset när det gäller viktiga frågor, såsom konsumentskydd, särskilt tillhandahållarnas informationsskyldighet, yrkesförsäkring, verksamhet på flera olika områden, tvistlösning och utbyte av information om tillhandahållarnas kvalitetsnivå. Ett förstärkt ömsesidigt bistånd mellan de nationella myndigheterna för att säkerställa en effektiv kontroll av tjänsteverksamhet på grundval av en tydlig rollfördelning mellan medlemstaterna och skyldighet att samarbeta. Åtgärder för att främja tjänsternas kvalitet, t.ex. frivillig certifiering av verksamheten, fastställande av kvalitetskriterier eller samarbete mellan handelskamrar och industri- och hantverksföreningar. Främjande av yrkesetiska regler som utarbetas av berörda parter på gemenskapsnivå när det gäller vissa områden, bl.a. kommersiella meddelanden från reglerade yrken. 6. För att det skall kunna få full verkan 2010 bygger förslaget på ett dynamiskt tillvägagångssätt som består i ett gradvist genomförande av vissa bestämmelser, en kompletterande harmonisering av särskilda frågor (värdetransporter, spel som bygger på insats av pengar och indrivning av skulder), en fortsatt utveckling av bestämmelserna och arbete för att upptäcka behov av nya initiativ. Dessutom föregriper förslaget inte andra gemenskapsinitiativ, oavsett om de är av lagstiftningsmässig art eller inte, på konsumentskyddsområdet. 5

6 MOTIVERING 1. NÖDVÄNDIGHETOCHMÅL Tjänstesektorn är allestädes närvarande i den moderna ekonomin. Sammanlagt generar tjänster nästan 70 % av BNP och sysselsättning och har en stor potential att skapa tillväxt och sysselsättning. Att denna potential kan förverkligas är den faktor som spelar störst roll i den ekonomiska reformprocess som Europeiska rådet i Lissabon inlett för att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsekonomi omkring Fram till nu har tjänstesektorns tillväxtpotential inte kunnat utnyttjas fullt ut på grund av de många hinder som hämmar utvecklingen av tjänsteverksamhet mellan medlemsstater. I sin rapport Situationen på den inre marknaden för tjänster 1 (hädanefter rapporten ), gick kommissionen igenom dessa hinder och drog slutsatsen att tio år efter vad som skulle ha varit fullbordandet av den inre marknaden måste man konstatera att det fortfarande finns en stor klyfta mellan visionen om en integrerad ekonomi i Europa och den verklighet som de europeiska medborgarna och tillhandahållarna av tjänsterna upplever. Dessa hinder berör många olika typer av tjänster, såsom distribution, arbetsförmedling, certifiering, laboratorieverksamhet, byggverksamhet, fastighetsmäkleri, hantverk, turism, verksamhet inom reglerade yrken och drabbar särskilt små och medelstora företag, vilka dominerar på tjänsteområdet. De små och medelstora företagen avskräcks alltför ofta från att utnyttja möjligheterna på den inre marknaden eftersom de inte har möjligheter att bedöma och skydda sig mot de rättsliga risker som är förbundna med gränsöverskridande verksamhet och bemästra komplexa administrativa problem. Av rapporten och konsekvensanalysen i förslaget framgår vilka ekonomiska följder dessa störningar ger och där betonas att de bromsar den europeiska ekonomin som helhet och dess potential för tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättningsskapande. Dessa hinder för utvecklingen av tjänsteverksamhet mellan medlemsstaterna är påtagliga särskilt i följande två situationer: När tillhandahållare av tjänster från en medlemsstat vill etablera sig i en annan medlemsstat för att tillhandahålla sina tjänster där (de kan t.ex. behöva gå igenom alltför komplicerade tillståndsförfaranden, onödiga administrativa formaliteter, diskriminerande krav eller en ekonomisk prövning). När tillhandahållare från sin ursprungsmedlemsstat vill tillhandahålla en tjänst i en annan medlemsstat, exempelvis genom att tillfälligt bege sig dit (den berörda medlemsstaten kan t.ex. med stöd i sina lagar kräva att en tillhandahållare etablerar sig där eller beviljas tillstånd av den, eller följer medlemsstatens bestämmelser för utövande av verksamheten i fråga eller föreskriva orimligt krångliga förfaranden för utstationering av arbetstagare). Syftet med detta förslag till direktiv är följaktligen att inrätta en rättslig ram som underlättar tillhandahållares utövande av etableringsfriheten i medlemsstaterna och fri rörlighet för tjänster mellan medlemsstaterna. Det skall avskaffa ett antal rättsliga KOM(2002) 441 slutlig av den 30 juli

7 hinder som står i vägen för genomförandet av en verklig inre marknad för tjänster och garantera tillhandahållare av tjänster och tjänstemottagare den rättssäkerhet som är nödvändig om de effektivt skall kunna utöva dessa två grundläggande friheter i fördraget. 2. BAKGRUND Förslaget till direktiv är ett led i en politisk process som Europeiska rådet inledde 2000: I mars 2000 antog Europeiska rådet i Lissabon ett ekonomiskt reformprogram som skulle göra Europeiska unionen till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsekonomi omkring I samband med detta uppmanade stats- och regeringscheferna kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en strategi för hur hindren för den fria rörligheten för tjänster skall avskaffas 2. Som svar på uppmaningen från toppmötet i Lissabon fastlade kommissionen i december 2000 En strategi för tjänster på den inre marknaden 3, som stöddes fullt ut av medlemsstaterna 4, Europaparlamentet 5, Ekonomiska och sociala kommittén 6 och Regionkommittén 7. Syftet med strategin är att se till att blir lika lätt att tillhandahålla tjänster i hela Europeiska unionen som inom en medlemsstat. Strategin baseras framför allt på ett horisontellt tillvägagångssätt, som omfattar alla ekonomiska sektorer som berörs av tjänster och är uppdelad i två faser: först görs en genomgång av de svårigheter som står i vägen för en väl fungerande inre marknad, och därefter utarbetas lösningar som anpassats till de problem som upptäckts, bl.a. i form av en horisontell rättsakt. I juli 2002 lade kommissionen fram rapporten Situationen på den inre marknaden för tjänster, genom vilken den första fasen i strategin avslutas och en så fullständig genomgång som möjligt görs av de kvarvarande gränserna på den inre marknaden för tjänster. Dessutom analyseras vad som är gemensamt för dessa gränser och en första utvärdering av deras ekonomiska påverkan görs Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådet i Lissabon, 24 mars 2000, punkt 17. Nödvändigheten av att agera på detta område betonades också vid de europeiska toppmötena i Stockholm och Barcelona 2001 och Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet En strategi för tjänster på den inre marknaden. KOM(2000) 888 slutlig av den 29 december Rådets 2336:e möte (inre marknaden, konsumentfrågor och turism) den 12 mars 2001, 6926/01 (pressmeddelande 103) punkt 17. Resolution från Europaparlamentet om kommissionens meddelande En strategi för tjänster på den inre marknaden. A5-0310/2001 av den 4 oktober Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om kommissionens meddelande En strategi för tjänster på den inre marknaden (tillägg till yttrandet) ; CES 1472/2001 slutlig av den 28 november Yttrande från Regionkommittén om kommissionens meddelande En strategi för tjänster på den inre marknaden ; CDR 134/2001 slutlig av den 27 juni I denna rapport från kommissionen beaktas i vissa avseenden tanken i EG-fördragets tidigare artikel 100 B om en genomgång av de nationella bestämmelserna när det gäller tjänster. 7

8 I november 2002 erkände rådet i sina slutsatser om kommissionens rapport 9 att det fortfarande ett decennium efter det planerade fullbordandet av den inre marknaden återstår mycket arbete för att förverkliga den inre marknaden för tjänster och framhöll att mycket hög politisk prioritet bör ges undanröjandet av såväl rättsliga som icke-rättsliga hinder för tjänster på den inre marknaden som en del av det övergripande mål som fastställdes av Europeiska rådet i Lissabon att göra Europeiska unionen till världens mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomi senast Rådet uppmanade kommissionen att påskynda arbetet med de initiativ som planeras för strategins andra fas, särskilt när det gäller rättsakten. I februari 2003 välkomnade även Europaparlamentet kommissionens rapport och underströk att det insisterar på att rådskonstellationen för konkurrenskraft bekräftar att medlemsstaternas stöder principerna om ursprungsland och ömsesidigt erkännande, som en nödvändig och grundläggande basis för förverkligandet av den inre marknaden för varor och tjänster 10. Avslutningsvis sade parlamentet att det välkomnar förslagen om ett horisontellt instrument för att säkra den fria rörligheten för tjänster i form av ömsesidigt erkännande, i högsta möjliga mån genom automatiskt erkännande, administrativt samarbete och, där det är absolut nödvändigt, harmonisering 11. För att stärka den ekonomiska dimensionen i Lissabonstrategin åberopade sig Europeiska rådet vid sitt vårmöte i mars 2003 på förstärkningen av den horisontella roll rådet (konkurrens) spelar för att förbättra konkurrensen och tillväxten inom ramen för en integrerad strategi som kommissionen skall utarbeta. Förverkligandet av en tydlig och balanserad rättslig ram som främjar den fria rörligheten för tjänster på den inre marknaden är en av de åtgärder som krävs om målen i den nya, integrerade strategin för konkurrensen skall kunna uppnås. I maj 2003 meddelade kommissionen i sin Strategin för den inre marknaden 12, att den kommer att lägga fram ett förslag till direktiv om tjänster på den inre marknaden före utgången av Detta direktiv kommer att fastställa en klar och balanserad rättslig ram i syfte att underlätta villkoren för etablering och gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster. Det kommer att grundas på en kombination av ömsesidigt erkännande, administrativt samarbete, harmonisering där det är absolut nödvändigt och främjande av europeiska yrkesetiska regler. I oktober 2003 utpekade Europeiska rådet den inre marknaden som ett av de viktigaste områdena när det gäller att förbättra den europeiska ekonomins konkurrenskraft och skapa gynnsamma villkor för tillväxt och sysselsättning. Därför uppmanar det kommissionen att lägga fram eventuella ytterligare förslag som krävs för att fullborda den inre marknaden och utnyttja dess potential till fullo, för att Slutsatser om hinder på den inre marknaden för tillhandahållande av tjänster vid rådets 2462:a möte (Konkurrenskraft [inre marknaden, industri, forskning]). Bryssel den 14 november /02 (Pressmeddelande 344). Resolution från Europaparlamentet av den 13 februari 2003 om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Översyn av strategin för den inre marknaden Att uppfylla löftena (KOM(2002) C5-0283/ /2143(COS)). A5-0026/2003; punkt 35. Punkt 36. Kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala Kommittén och regionkommittén Strategin för den inre marknaden - Prioriteringar för , KOM(2003) 238 slutlig av den 7 maj

9 stimulera företagarandan och skapa en verklig inre marknad för tjänster, med vederbörligt beaktande av behovet att säkerställa försörjning och handel med tjänster av allmänt intresse DIREKTIVET IHUVUDDRAG a) Ett ramdirektiv Genom direktivet fastställs en allmän rättslig ram som utan undantag kan tillämpas på all ekonomisk verksamhet inom tjänstesektorn. Som förklaras i rapporten 14 kan detta övergripande tillvägagångssätt motiveras med att de juridiska hinder som står i vägen för genomförandet av en verklig inre marknad för tjänster ofta berör ett stort antal olika verksamhetsområden och har många drag gemensamt. Då det rör sig om ett ramdirektiv har är syftet med förslaget till direktiv inte att fastställa detaljerade bestämmelser eller harmonisera alla medlemsstaternas bestämmelser om tjänsteverksamhet. Detta skulle leda till överreglering och likriktning av särdragen i de nationella systemen för reglering av tjänstesektorn. Istället behandlar förslaget endast frågor som är avgörande för en väl fungerande inre marknad för tjänster, och särskild vikt läggs vid bestämmelser som ger en målinriktad harmonisering av särskilda frågor, vid fastställande av skyldighet att leverera tydliga resultat utan att för den skull föregripa de lagstiftningsmässiga tekniker som medlemsstaterna använder för att genomföra dem, och vid bestämmelser som ger en tydlig rollfördelning mellan ursprungsmedlemsstaten och den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls. Dessutom hänvisas i förslaget till genomförandeåtgärder från kommissionens sida när det gäller vissa bestämmelser. Samtidigt som en allmän rättslig ram upprättas tas det i förslaget också hänsyn till särdragen hos varje yrke eller verksamhetsområde. I synnerhet beaktas de reglerade yrkenas särskilda karaktär och den roll som självreglering spelar. Exempelvis föreslås (artikel 17) ett antal undantag från principen om ursprungsland, vilka direkt hänger samman med vissa verksamheters särdrag; dessutom innehåller förslaget särskilda bestämmelser för en del former av verksamhet, t.ex. yrkesansvarsförsäkringar och garantier (artikel 27), kommersiella meddelanden från reglerade yrken (artikel 29) och verksamhet på flera olika områden (artikel 30); avslutningsvis hänvisas i förslaget till särskilda regleringsmetoder för vissa former av verksamhet, såsom yrkesetiska regler för reglerade yrken (artikel 39). I övrigt föregriper förslaget inte andra gemenskapsinitiativ, oavsett om de är av lagstiftningsmässig art eller inte, på konsumentskyddsområdet. b) En kombination av regleringsmetoder Förslaget till direktiv är baserat på en kombination av följande tekniker för reglering av tjänsteverksamhet: Principen om ursprungsland, som innebär att tillhandahållare av tjänster endast omfattas av lagen i det land där de är etablerade och att medlemsstaterna inte Slutsatser från ordförandeskapet, Europeiska rådet i Bryssel, oktober 2003, punkt 16. Ovannämnda KOM(2002) 441, del II. 9

10 får införa begränsningar för de tjänster som tillhandahålls av en tillhandahållare som är etablerad i en annan medlemsstat. Det betyder att tillhandahållare har rätt att tillhandahålla tjänster i en annan eller flera andra medlemsstater men inte behöver följa lagstiftningen där. Denna princip innebär också att ursprungsmedlemsstaten är skyldig att effektivt kontrollera tillhandahållare som är etablerade på dess territorium, även om dessa tillhandahåller tjänster i andra medlemsstater. Undantag från principen om ursprungsland, särskilt från artikel 17, vilka är nödvändiga med hänsyn till de olika graderna av skydd av allmänintresset på vissa områden, omfattningen av den gemenskapliga harmoniseringen, graden av administrativt samarbete och vissa gemenskapsinstrument. Några av dessa undantag gäller bara under en övergångsperiod fram till 2010, och skall säkerställa att det finns tid för en kompletterande harmonisering på några särskilda områden. Slutligen är det möjligt att införa undantag i individuella fall förutsatt att vissa grundvillkor och förfaranden följs. Införande av en skyldighet för nationella myndigheter att ömsesidigt bistå varandra, vilket är absolut nödvändigt om man vill försäkra sig om den höga grad av ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna, på vilken principen om ursprungsland baseras. För att effektiva kontroller skall kunna garanteras föreslås ett tätt administrativt samarbete myndigheter emellan och en fördelning av ansvaret för tillsynen, informationsutbytet och det ömsesidiga biståndet föreslås. En målinriktad harmonisering, för att skydda det allmänna intresset på vissa viktiga områden där alltför stora skillnader i skyddsnivå, bl.a. när det gäller konsumentskyddet, skulle undergräva det ömsesidiga förtroende som krävs om principen om ursprungsland skall kunna godtas och i enlighet med domstolens rättspraxis kunna rättfärdiga åtgärder som begränsar den fria rörligheten. Harmoniseringen handlar också förenkling av administrativa förfaranden och avskaffande av vissa typer av krav. Alternativa regleringsmetoder, som spelar en viktig roll när det gäller regleringen av tjänsteverksamhet. I förslaget beaktas detta fullt ut och de berörda parterna uppmuntras att på gemenskapsnivå utarbeta uppföranderegler på bestämda områden. c) En samordning av moderniseringsprocesserna Syftet med förslaget till direktiv är att på gemenskapsnivå koordinera moderniseringen av de nationella regleringssystemen för tjänsteverksamhet, så att de rättsliga hindren för genomförandet av en verklig inre marknad för tjänster undanröjs. I rapporten understryks således att det finns motstånd mot en modernisering av de nationella lagstiftningarna och det konstateras att fördragets grundprinciper, den räckvidd som EG-domstolen har givit åt dessa principer och de på varandra följande ambitiösa programmen från 1962 och 1985 [ ] inte alltid [har] medfört den anpassning av nationell lagstiftning som man skulle kunna förvänta sig Ovannämnda KOM(2002) 441, del II C 2. 10

11 Det skulle inte vara effektivt om kommissionen försökte åtgärda detta moderniseringsbehov genom att inleda fördragsbrottsförfaranden mot medlemsstat efter medlemsstat för att anpassa lagstiftningarna från fall till fall, eftersom detta inte skulle ge uttryck för någon politisk vilja att fullfölja ett gemensamt mål, utan vara ett rent mekaniskt angreppssätt 16. Om alla medlemsstater däremot anpassar sina lagstiftningar enligt gemensamma principer och en gemensam tidsplan blir det på europeisk nivå möjligt att främja den ekonomiska tillväxt som detta borde föra med sig, undvika snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstater med olika tempo i anpassningen och stimulera fram en bättre mobilisering runt detta mål, även när det gäller tilldelningen av administrativa resurser på nationell och gemenskaplig nivå. Under direktivets genomförandeperiod skall medlemsstaterna således göra följande: Förenkla de administrativa förfaranden och formaliteter som omger tjänsteverksamhet (avsnitt 1 och 2 i kapitel II), bl.a. tack vare gemensamma kontaktpunkter (artikel 6), förfaranden på elektronisk väg (artikel 8) och förenklingen av tillståndsförfaranden för tillträde till och utövande av tjänsteverksamhet (artiklarna 10 till 13); det bör noteras att skyldigheterna att meddela uppgifter (artikel 7) och möjliggöra förfaranden på elektronisk väg (artikel 8) inte hindrar att medlemsstaterna parallellt bibehåller andra kommunikationssätt och förfaranden. Avskaffa ett antal krav i sin lagstiftning vilka förtecknas i direktivet och hindrar start och utövande av tjänsteverksamhet (artiklarna 14, 21, 29). I sin lagstiftning säkerställa fri rörlighet för tjänster från andra medlemsstater och i enlighet därmed anpassa de bestämmelser som hindrar den (artiklarna 16, 20, 23, 25). Utvärdera om ett visst antal krav som anges i direktivet och som, om de finns i lagstiftningen, kan få särskilt begränsande effekt på utvecklingen av tjänsteverksamhet, är berättigade och rimliga i förhållande till det mål som skall uppnås (artiklarna 9, 15 och 30). Utvärderingen skall leda till att det endast ställs berättigade krav, och kommer att behandlas som ett led i en ömsesidig utvärdering, som skulle kunna leda till att andra initiativ föreslås på gemenskapsnivå. d) Ett dynamiskt tillvägagångssätt De hinder som konstateras i rapporten är så omfattande att det kommer att ta tid att genomföra ett verkligt område utan inre gränser för tjänster. Moderniseringen av vissa av medlemsstaternas bestämmelser kräver således djupgående förändringar (t.ex. gemensamma kontaktpunkter, förfaranden på elektronisk väg), en kompletterande harmonisering för vissa verksamheter, och beaktande av hur graden av integration utvecklas på andra områden i gemenskapen. För att undvika ett statiskt tillvägagångssätt som endast skulle behandla ett problem utan att lösa de andra, föreslås en gradvis strategi vid genomförandet av en verklig inre marknad för tjänster fram emot Följande åtgärder föreslås: 16 Se konsekvensanalysen

12 Gradvist genomförande av vissa av bestämmelserna (artiklarna 6-8), Ytterligare harmonisering när det gäller vissa frågor, såsom värdetransporter, spel som bygger på insats av pengar och indrivning av fordringar (artikel 40.1), vilka under en övergångsperiod är föremål för ett undantag från principen om ursprungsland (artikel 18). Dessutom kommer nya behov av harmonisering att kunna upptäckas bl.a. när det gäller konsumentskydd och gränsöverskridande kontrakt (artikel 40.2 d). Utveckling av räckvidden för principen om ursprungsland, efter hand som bestämmelserna harmoniseras på vissa områden (artiklarna och 19.2). Möjlighet för kommissionen att anta tillämpningsföreskrifter när det gäller vissa bestämmelser (artiklarna 8.3, 22.4, 26.6, 27.5 och 38), Uppdagande av eventuella behov av nya initiativ, bl.a. genom processen för ömsesidig utvärdering (artikel 40.2). Den dynamik som förslaget på så vis skapar sammanfattas i följande tabell: 1 år efter antagandet (enligt planeringen 2005) Förslag från kommissionen till ytterligare harmonisering (art. 40) när det gäller: - värdetransporter, - hasardspel, - rättslig inkassering av skulder. Vid utlöpandet av fristen för direktivets genomförande (enligt planeringen 2007) - Avskaffande av förbjudna krav (art 14) - Avskaffande av begränsningar för den fria rörligheten (kap. III) förutom när det gäller tillfälliga undantag (art.18) eller sådana som avses i artikel Harmonisering av tillståndsförfaranden (art ) - Harmonisering av tjänsternas kvalitet (kap. IV) - Ömsesidigt bistånd (kap. V) - Ömsesidig utvärdering:. rapport från varje medlemsstat om utvärderingen av kraven i landets eget system (art. 9, 15 och 30),. varje medlemsstat har fyra månader på sig för att kommentera de övriga medlemsstaternas rapporter. Senast den 31 december Gemensam kontaktpunkt (art. 6) -Rätt till information (art. 7) - Förfaranden på elektronisk väg (art. 8) - Ömsesidig utvärdering: sammanfattande rapport från kommissionen, eventuellt tillsammans med förslag till kompletterande initiativ (art.41). 1 januari 2010 Tidsfristen slut för tillfälliga undantag från principen om ursprungsland (art. 18.2) när det gäller - värdetransporter, - indrivning av fordringar. Inga fastställda frister, efter behov Genomförandeåtgärder (kommittéförfarandet) (art. 42) : - Förfaranden på elektronisk väg. - Stöd till tjänstemottagarna. - Information om tillhanda-hållarna och deras tjänster. - Yrkesförsäkringar och yrkesgarantier. - Ömsesidigt bistånd. - Ömsesidig utvärdering. Undersökning av behoven av nya initiativ (art. 40.2) som en följd av - erfarenheterna av undantag i individuella fall, - avsaknaden av uppföranderegler, - översynen av gemenskapens lagstiftning när det gäller konsumentskydd och uppföljningen av kommissionens handlingsplan för avtalsrätt. I takt med harmoniseringen på gemenskapsnivå Undantaget från principen om ursprungsland när det gäller kontrakt som ingås av konsumenter och undantag i individuella fall (art. 19) gäller endast det område som inte är harmoniserat. 12

13 e) En ram som underlättar tillgången till tjänster Som det understryks i rapporten är det användarna av tjänster, särskilt konsumenterna, som tillsammans med de små och medelstora företagen lider mest av att det inte finns någon verklig inre marknad för tjänster: de förhindras från att ta del av ett stort utbud av tjänster till konkurrenskraftiga priser och av den bättre livskvalitet som de skulle kunna förvänta sig i ett område utan inre gränser. Direktivet kommer att komma tjänstemottagarna direkt till godo genom att skapa de juridiska förutsättningar och den rättssäkerhet som krävs för att tjänsteverksamhet mellan medlemsstaterna skall kunna utvecklas och genom att utvidga utbudet av tillgängliga tjänster. Dessutom kommer direktivet att säkerställa att de erbjudna tjänsterna håller en högre kvalitet, genom att kontrollen av tjänsteverksamhet blir mer effektiv på gemenskapsnivå. Förslaget innehåller dessutom följande bestämmelser: Rätten för tjänstemottagare att använda tjänster som tillhandahålls av tillhandahållare av tjänster etablerade i andra medlemsstaterna utan att hindras eller avskräckas därifrån av begränsande åtgärder från bosättningslandets sida (artikel 20) eller diskriminerande behandling från myndigheters eller privata företags sida (artikel 21). När det gäller mottagare av vårdtjänster preciseras i förslaget i enlighet med rättspraxis från domstolen, i vilka fall en medlemsstat kan kräva ett förhandstillstånd som villkor för att ersätta patienten för utgifter för vård som tillhandahållits i en annan medlemsstat. En garanti för tjänstemottagarna om särskilt stöd i deras medlemsstat, i form av information om lagstiftningen i de andra medlemsstaterna, möjligheterna till överklagande och de sammanslutningar eller organisationer som kan erbjuda praktisk hjälp (artikel 22). En ordentlig förstärkning av tjänstemottagarnas rätt till information om tjänsterna så att de kan göra välinformerade val. Inom vissa tjänsteverksamheter finns det visserligen redan skyldigheter när det gäller öppenhet enligt gemenskapsbestämmelserna, men för många andra gäller detta inte eftersom det inte finns några bestämmelser som gäller alla tjänsteverksamheter (artiklarna 26, 27, 28, 30, 31 och 32). En förstärkning av tjänstemottagarnas skydd genom att krav införs när det gäller tillhandahållarnas kvalitet, bl.a. bestämmelser om att tjänster som innebär särskilda risker för hälsan eller säkerheten eller en särskild ekonomisk risk för tjänstemottagaren skall täckas av en yrkesansvarsförsäkring (artikel 27), bestämmelser om verksamhet på flera olika områden (artikel 30) och tvistlösning (artikel 32). 4. FÖRBEREDANDE ARBETE Detta förslag är resultatet av talrika analyser, undersökningar och samråd som genomförts med medlemsstaterna, Europaparlamentet och berörda parter sedan strategin för en inre marknad för tjänster sattes i verket i december 2000, och som beskrivs i konsekvensanalysen. Dessutom har Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén lämnat viktiga bidrag till strategin för tjänster på den inre marknaden. 13

14 5. SAMSTÄMMIGHETMEDGEMENSKAPENSANDRAPOLITIKOMRÅDEN Förverkligandet av en inre marknad för tjänster kan inte ske enbart med hjälp av en rättsakt utan kräver också andra beledsagande åtgärder. Rättsligt sett ligger förslaget också helt i linje med de andra gemenskapsinstrumenten: om en tjänsteverksamhet redan omfattas av ett eller flera gemenskapsinstrument skall direktivet och de andra rättsakterna tillämpas kumulativt, dvs. kraven i en rättsakt gäller tillsammans med de andra. När en viss artikel skulle kunna ge upphov till kompatibilitetsproblem har möjligheter till undantag (i artikel 17 t.ex.) eller anpassningsbestämmelser införts för att säkerställa samstämmigheten mellan direktivet och dessa gemenskapsinstrument. Slutligen bör det också sägas att förslaget inte föregriper andra gemenskapsinitiativ, oavsett om de är av lagstiftningsmässig art eller inte, på konsumentskyddsområdet. Anpassning till vissa pågående initiativ, nämligen följande: Företagsrelaterade tjänsters konkurrenskraft. Parallellt med förslaget till direktiv om tjänster på den inre marknaden har kommissionen lagt fram ett meddelande om företagsrelaterade tjänsters konkurrenskraft och deras bidrag till företagens resultat 17. I detta meddelande betonas företagsrelaterade tjänsters betydelse för EU:s konkurrenskraft, och där tillkännages en serie stödåtgärder, bl.a. inrättandet av ett europeiskt forum för företagsrelaterade tjänster. Direktivet rör avskaffandet av rättsliga och administrativa hinder, men tjänstesektorns konkurrenskraft är också beroende av ett visst antal kompletterande ekonomiska åtgärder, vilka behandlas i meddelandet om företagsrelaterade tjänster. Yrkeskvalifikationer. Förslaget till direktiv kompletterar förslaget till direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer 18, eftersom det avhandlar andra frågor än yrkeskvalifikationer, t.ex. yrkesansvarsförsäkringar, kommersiella meddelanden och verksamhet på flera olika områden. De två förslagen överensstämmer helt med varandra, eftersom syftet med båda är att underlätta tillhandahållare av tjänster att utöva etableringsfriheten och principen om ursprungsland då båda tillämpas på den fria rörligheten för tjänster. Utstationering av arbetstagare. De anställnings- och arbetsvillkor som gäller vid utstationering av arbetstagare regleras i direktiv 96/71/EG 19, som föreskriver att vissa bestämmelser skall tillämpas i det land på vars territorium arbetstagaren är utstationerad. För att säkerställa samstämmigheten med det nämnda direktivet har ett undantag från principen om ursprungsland införts när det gäller dessa bestämmelser i artikel 17 i detta förslag till direktiv. För att underlätta den fria rörligheten för tjänster och genomförandet av direktiv 96/71/EG har man i förslaget förtydligat ansvarsfördelningen mellan ursprungslandet och den medlemsstat där arbetstagarna utstationeras, liksom bestämmelserna för de administrativa kontrollförfarandena (artikel 24) KOM(2003) 747. Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer. KOM(2002) 119 slutlig av den 7 mars Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster. 14

15 Ersättning för utgifter i samband med vård. I förslaget till direktiv behandlas den särskilda frågan om förenligheten mellan principen om fri rörlighet för varor och systemen med förhandstillstånd när det gäller ersättning för sjukvård som tillhandahålls i en annan medlemsstat. Förslaget gör på denna punkt (artikel 23) samma distinktion som tydligt fastställts i domstolens konsoliderade rättspraxis, nämligen mellan sjukhusvård och vård som inte tillhandahålls på sjukhus 20. För sådana fall där kravet på ett sådant förhandstillstånd är motiverat preciseras i förslaget de närmare villkoren för tillståndsgivning i enlighet med domstolens rättspraxis. Det har på hög nivå diskuterats ett antal mer allmänna frågor om patienternas rörlighet och utvecklingen på vårdområdet i EU, bl.a. om patienters rättigheter och skyldigheter, om hur man främjar samarbetet mellan olika vårdsystem, ger patienterna, de yrkesverksamma och de politiska beslutsfattarna relevant information och säkerställer tillgången till och kvaliteten på vård över gränserna, om verkningarna av utvidgningen och mer allmänt om hur man förbättrar rättssäkerheten och förenar de nationella målsättningarna med gemenskapsförpliktelserna på detta område. Kommissionen kommer på våren 2004 att lägga fram ett meddelande om en överordnad strategi för hur man skall behandla frågan om patienternas rörlighet och vård tillsammans med förslag som beaktar de rekommendationer som gjorts i samband med diskussionen. Tjänsternas säkerhet. Kommissionen har lagt fram en rapport om konsumenttjänsters säkerhet 21 där det betonas att det finns en stor brist på faktauppgifter och information när det gäller risker och säkerhet i samband med tjänster. Den konstaterar också att det varit omöjligt att fastslå några särskilda brister i medlemsstaternas system eller några väsentliga skillnader när det gäller deras olika skyddsnivåer, och att det inte finns några bevis för att de olika nationella bestämmelserna skapar några hinder mot utbyte, vilka skulle kunna rättfärdiga en harmonisering på detta område. I rapporten dras slutsatsen att det viktigaste målet för gemenskapens insats är att förbättra insamlingen av uppgifter som tjänar som referens på detta område, och att inrätta ett förfarande för utbyte av information om hur politiken och lagstiftningen utvecklas. Om det visar sig att det finns ett behov på detta område kommer bestämmelser om förfaranden för att fastställa europeiska normer att antas. I rapporten föreslås att man skall inrätta en adekvat gemenskapsram för detta ändamål. Rapporten är därför ett komplement till och överensstämmer med detta förslag till direktiv, där för övrigt en möjlighet att införa undantag i individuella fall för att säkerställa tjänsternas säkerhet (artikel 19) föreskrivs. Rådet uttalade sig positivt om kommissionens rapport i sin resolution av den 1 december 2003 om tjänsters säkerhet 22. Tjänster av allmänintresse. Mot bakgrund av Grönbok om tjänster i allmänhetens intresse 23 har kommissionen inlett en bred debatt om Europeiska unionens roll när det gäller att främja tjänster av allmänintresse Sammanfattande rapport från kommissionens avdelningar om nationell tillämpning av domstolens rättspraxis vad gäller ersättning för sjukvårdskostnader som har uppkommit i en annan medlemsstat. SEK(2003) 900 av den 28 juli Rapport om konsumenttjänsters säkerhet. KOM(2003) 313 slutlig av den 6 juni EGT C 299, , s.1. KOM(2003) 270 slutlig av den 21 maj

16 med kvalitet. Syftet med detta förslag till direktiv är varken att behandla denna fråga och eller frågan om ett öppnande av sektorn för konkurrens. Förslaget omfattar alla tjänster som kan klassificeras som förvärvsverksamhet enligt domstolens rättspraxis i fråga om artikel 49 i fördraget. Det betyder att det inte omfattar tjänster av allmänintresse vilka inte är av ekonomisk art, utan endast tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. I detta sammanhang bör man notera att vissa verksamheter som kan räknas till området tjänster av allmänekonomiskt intresse i förslaget undantas från principen om ursprungsland, om deras särskilda drag motiverar detta. Det gäller i synnerhet posttjänster samt elektricitets-, gas- och vattenförsörjning. Förslaget omfattar dessutom varken elektronisk kommunikation när det gäller frågor som omfattas av det lagstiftningspaket som antogs under 2002, eller transporttjänster när dessa omfattas av andra gemenskapsinstrument som grundas på artikel 71 eller artikel 80.2 i fördraget. Även på områden där direktivet tillämpas påverkar det inte medlemsstaternas frihet att definiera vad de anser vara tjänster av allmänintresse och hur dessa tjänster skall fungera. I synnerhet påverkar direktivet inte medlemsstaternas frihet att organisera radio och TV i allmänhetens tjänst i enlighet med protokoll (32) i fördraget om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna. Förhandlingar inom ramen för GATS. Förslaget till direktiv är avsett för den inre marknaden och rör alltså bara tillhandahållare av tjänster som är etablerade i en medlemsstat, till vilka enligt artikel 48 i fördraget räknas företag som bildats i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat och som har sitt säte enligt bolagsordningen, sitt huvudkontor eller sin centraladministration inom gemenskapen eller som huvudsakligen är etablerade där. Det berör inte externa aspekter, och omfattar i synnerhet inte - situationen för operatörer i tredje land som önskar etablera sig i en medlemsstattillhandahåller (första etableringen inom EU), - situationen för operatörer från länder utanför EU som önskar tillhandahålla sina tjänster inom EU. - situationen för dotterbolag till företag i tredje land i en medlemsstat, eftersom de inte bildats i överensstämmelse med lagstiftningen i en medlemsstat (enligt artikel 48 i fördraget) och därmed inte kan åberopa sig på detta direktiv. Det internationella utbytet av tjänster är föremål för internationella förhandlingar, i synnerhet inom ramen för GATS. Ur denna synpunkt bör det betonas att EU är en mycket öppen marknad i jämförelse med många av dess handelspartners. Förslaget påverkar inte dessa förhandlingar, där man har som mål att underlätta utbytet av tjänster och det betonas att det är nödvändigt för EU att snabbt etablera en verklig inre marknad för tjänster för att säkerställa de europeiska företagens konkurrenskraft och stärka sin förhandlingsposition. eeurope. Initiativet eeurope och handlingsplanen eeurope 2005 har till syfte att utveckla moderna offentliga tjänster och ett dynamiskt klimat för elektronisk handel i EU. E-förvaltning, som är en av de viktigaste delarna i detta initiativ, kommer också att spela en viktig roll för genomförandet av Lissabonstrategin. Detta förslag ligger alltså i linje med målet för initiativet 16

17 rörande e-förvaltning, då det syftar till en förenkling av de administrativa förfarandena. Otillbörliga affärsmetoder. Förslaget till direktiv om företags otillbörliga affärsmetoder gentemot konsumenterna 24 reglerar affärsmetoder som skadar konsumenternas ekonomiska intressen. Det rör inte de mer generella aspekterna av lagstiftningen om förvärvsverksamhet som t.ex. villkoren för etablering. Det siktar mot att minska de hinder för den inre marknaden som beror på skillnader i lagstiftningen om företagens uppförande gentemot konsumenterna, såsom vilseledande och aggressiva affärsmetoder. Samarbete mellan de nationella myndigheterna med ansvar för tillämpningen av konsumentlagstiftningen. Genom förslaget till förordning om samarbete rörande konsumentskydd 25 etableras ett nätverk av offentliga myndigheter som har ansvar för konsumentskydd i samband med gränsöverskridande transaktioner. Förslaget skall säkerställa att varje medlemsstat på begäran effektivt skyddar alla konsumenter i EU mot ohederliga företag som bedriver sin verksamhet på deras territorium. För att en effektiv kontroll skall kunna säkerställas i samband med gränsöverskridande transaktioner harmoniseras genom förordningen vissa av de nationella myndigheternas befogenheter och förfaranden. Den avskaffar också hindren i medlemsstaterna för skyddet av utländska konsumenter. Detta direktivs bestämmelser om samarbete, vilka inte rör samma frågor, kommer att komplettera förordningens bestämmelser i fråga om konsumentskydd. Översyn av gällande gemenskapsrätt på konsumentskyddsområdet. Detta förslag till direktiv ligger i linje med översynen av gällande gemenskapsrätt rörande konsumentskydd, inbegripet övergången till en fullständig harmonisering, bl.a. när det gäller avtalsrätt. Anmälningsdirektivet 98/34/EG. I sådana fall då ett utkast till nationell bestämmelse rörande ett av de krav som avses i artikel är specifikt inriktad på en tjänst i informationssamhället och omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 98/34/EG, senast ändrat genom direktiv 98/48/EG, skall anmälningen av ett sådant utkast enligt direktiv 98/34/EG, senast ändrat genom direktiv 98/48/EG, anses uppfylla kraven i både direktiv 98/34/EG och artikel 15.6 i detta direktiv. Därutöver undersöker kommissionen för närvarande möjligheten att utvidga tillämpningsområdet för direktiv 98/34/EG till andra tjänster än tjänster i informationssamhället. För de berörda tjänsterna skulle i så fall anmälningsförfarandet i det direktivet ersätta anmälningsförfarandet i artikel i föreliggande direktiv. Internationell privaträtt. Kommissionen har lagt fram följande två initiativ på området bestämmelser för lagkonflikter: Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av direktiven 84/450/EEG, 97/7/EG och 98/27/EG (direktiv om otillbörliga affärsmetoder). KOM(2003) 356 slutlig av den 18 juni Förslag till Europaparlamentets och Rådets förordning om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen ( förordningen om konsumentskyddssamarbete ). KOM(2003) 443 slutlig av den 18 juli

18 - Förslaget till förordning om lagstiftning som skall tillämpas på skyldigheter utanför avtalsförhållanden 26, vars syfte är att etablera gemensamma bestämmelser för lagkonflikter så att man kan utse vilken lag som skall användas när det gäller omständigheter utanför avtalsförhållanden (lagstiftningen i ett tredjeland kan väljas). Med hänsyn till sambandet med de instrument som antagits inom ramen för den inre marknaden och som bygger på principen om ursprungsland, som t.ex. detta förslag till direktiv, innehåller förslaget till förordning ett särskilt undantag för att säkerställa att denna princip kan användas (artikel 23.2). - Grönboken om transformationen av Romkonventionen av 1980 Grönbok om omvandling av 1980 års Romkonvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser till ett gemenskapsinstrument 27 : Kommissionen påpekar uttryckligen i denna Grönbok att den är på det klara med att en rättsakt inte får påverka de principer för den inre marknaden som finns angivna i fördraget och sekundärrätten. Dessa instrument kommer emellertid att kunna spela en viktig roll inte endast för verksamhet som inte omfattas av direktivet, utan också för de områden som är föremål för undantag från principen om ursprungsland, bl.a. undantaget rörande tillhandahållarens utomobligatoriska ansvar för olyckor som i samband med verksamheten drabbar personer i den medlemsstat som tillhandahållaren har begett sig till. Slutligen skall det framhållas att frågan om domstolarnas behörighet inte omfattas av detta direktiv, utan av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område eller andra instrument, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG. 6. RÄTTSLIGA ASPEKTER a) Rättslig grundval och val av instrument Förslaget till direktiv grundar sig på artiklarna 47.2 och 55 i fördraget 28 samt på artikel 71 och artikel 80.2 i fördraget när det gäller ämnen som berör transporter och som inte omfattas av de andra gemenskapsinstrument som grundas på de två senare artiklarna. Denna rättsliga grund kan enligt följande hänvisas till både när det gäller syfte och innehåll: Syfte: de direktiv som antas med hänvisning till artikel 47.2 skall syfta till att underlätta för personer att starta och utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare, vilket är precis vad förslaget syftar till Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II). KOM(2003) 427 slutlig. Grönbok om omvandling av 1980 års Romkonvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser till ett gemenskapsinstrument och dess revidering i samband därmed. KOM(2002) 654 slutlig av den 14 januari Artikel 55 i fördraget är en hänvisningsartikel som gör det möjligt att tillämpa artikel 47.2 på fri rörlighet för tjänster. 18

19 Innehåll: det tydliga syftet med innehållet i förslaget är att effektivt avskaffa hindren för etableringsfriheten och den fria rörligheten för tjänster, genom att fastställa bestämmelser om att förbjuda ett antal krav och säkerställa den fria rörligheten för varor. Andra bestämmelser syftar till en målinriktad harmonisering av vissa frågor eller ett säkerställande av det administrativa samarbete som kan bli nödvändigt om hindren skall kunna avskaffas. När det gäller valet av rättsinstrument är det enligt artikel 47.2 ett direktiv som skall användas. b) Subsidiaritetsprincipen Målet med förslaget till direktiv är att avskaffa de juridiska hinder som står i vägen för att tillhandahållare av tjänster skall kunna etablera sig fritt och för den fria rörligheten för tjänster. Dessa hinder har klarlagts genom klagomål, petitioner och frågor från Europaparlamentet, samråd med berörda parter samt undersökningar och analyser. Detta mål kan inte nås med en ensidig insats från medlemsstaternas sida. Enligt domstolens rättspraxis kan vissa av dessa hinder anses berättigade då det faktiskt inte finns något gemenskapsinstrument på området, och för att de skall kunna avskaffas krävs alltså först en koordination av de nationella systemen och det administrativa samarbetet. Andra hinder kan redan betraktas som oförenliga med artiklarna 43 och 49 i fördraget, men medlemsstaterna har inte avskaffat dem på eget initiativ. Detta skulle nödvändiggöra en individuell behandling genom fördragsbrottsförfaranden, vilken som redan nämnts skulle vara lika ineffektivt som ohanterbart. Strävan att begränsa inblandningen i de nationella systemen och deras särdrag har varit motiveringen bakom följande lagstiftningsmässiga val: Förslaget syftar inte till någon detaljerad och systematisk harmonisering av alla nationella bestämmelser som gäller tjänster, utan har begränsats till de väsentliga aspekter som det är absolut nödvändigt att koordinera för att säkerställa etableringsfriheten och den fria rörligheten för varor. Användningen av principen om ursprungsland gör det möjligt att samtidigt försäkra sig om fri rörlighet för tjänster och låta medlemsstaternas olika rättssystem med sina egendrag får fortsätta att samexistera på ett pluralistiskt vis, eftersom de inte kan användas för begränsning av tjänster som tillhandahålls av en tillhandahållare som är etablerad i en annan medlemsstat. I förslaget undviks inblandning i den institutionella organisationen av tjänster i medlemsstaterna. Exempelvis begränsas förslaget till att precisera vilken funktion de gemensamma kontaktpunkterna skall ha, utan att det anges vilka institutionella drag de skall ha (typ av organ - förvaltning, handelskammare, yrkessammanslutning osv.); genom definitionen av behörig myndighet (artikel 4.8) tas i förslaget också hänsyn till det faktum att den behöriga myndigheten för samma verksamhet i olika medlemsstater kan vara en yrkessammanslutning, en förvaltning eller en yrkesassociation, utan att någon av modellerna föreskrivs. 19

20 c) Proportionalitet Det är mot bakgrund av proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget som följande lagstiftningsmässiga val gjorts i förslaget till direktiv: Valet mellan olika regleringsmetoder: harmonisering föreslås endast som sista utväg i frågor som varken kan lösas genom administrativt samarbete eller användning av uppföranderegler som antagits av berörda parter på gemenskapsnivå; harmonisering föreslås på sådana områden där den visar sig nödvändig, såsom konsumentskydd. Innehållet i harmoniseringen: genom förslaget åläggs tillhandahållaren av tjänsterna skyldighet att i största möjliga mån informera sina kunder, så att tjänstemottagaren kan göra ett medvetet och välinformerat val. Avvägningen i kombinationen av de olika regleringsmetoderna: i direktivet föreslås ett balanserat förhållande mellan å ena sidan räckvidden för principen om ursprungsland, och å andra sidan graden av harmonisering, administrativt samarbete och användning av uppföranderegler, samt antalet undantag från principen om ursprungsland och deras räckvidd. Den föreslagna avvägningen erbjuder ett selektivt och nyanserat tillvägagångssätt där hänsyn tas till alla berörda intressen. Önskan om en ram som anpassats till små och medelstora företag: bestämmelserna om en gemensam kontaktpunkt, förfaranden på elektronisk väg, information och bistånd till tillhandahållare av tjänster, principen om ursprungsland, förenkling av förfarandena för utstationering av arbetstagare, frivilliga åtgärder när det gäller kvalitetspolitiken osv. är direkt grundade i önskan att göra det lättare för små och mellanstora företag att utöva de grundläggande friheterna på den inre marknaden. Alla dessa lagstiftningsmässiga val gör det möjligt att föreslå ett balanserat instrument vars bestämmelser inte omfattar mer än vad som är nödvändigt för att målet att etablera en verklig inre marknad för tjänster skall kunna uppnås. 7. SÄRSKILDA FRÅGOR a) Vilka verksamheter omfattar direktivet (artiklarna 2 och 4)? I artikel 2 definieras direktivets tillämpningsområde ( tjänster som utförs av tillhandahållare som är etablerade i en medlemsstat ) och i artikel 4.1 definieras begreppet tjänst : all förvärvsverksamhet som utövas av en egenföretagare som avses i artikel 50 i fördraget och som består i att tillhandahålla en tjänst för vilken det betalas en ekonomisk ersättning. Rent konkret täcker denna definition ett stort antal olika verksamheter, t.ex. konsulttjänster inom ledarskap och förvaltning, certifiering och testning, underhåll, skötsel och säkerhet när det gäller kontor, reklam, rekrytering, även företag som sysslar med interimarbete, handelsagenter, juridisk och skattemässig rådgivning, tjänster som berör fastigheter, t.ex. fastighetsmäkleri, byggverksamhet, arkitektverksamhet, distribution, organisation av mässor, biluthyrning, säkerhetstjänster, tjänster inom turistområdet, även resebyråers och turistguiders 20