Motion 37 Tillväxtföretagen är nyckeln till framgång

Motion 37 Tillväxtföretagen är nyckeln till framgång En av de största framtida utmaningarna i Finland, är skapandet av nya arbetsplatser. Med tanke på de ständiga sparkraven och nedskärningarna, är det klart att nya arbetsplaster inte, åtminstone i någon större utsträckning, längre kommer att skapas inom den offentliga sektorn. Samtidigt med nedskärningarna inom det offentliga, har många av de traditionella Finländska storföretagen alltmer börjat förflytta sin verksamhet till t.ex. Asien och därmed minskat på antalet arbetsplatser här i Finland. Således kommer tillväxtföretagen att ha en alltmer viktigt roll i framtiden. Det är i dessa tillväxtföretag som de nya arbetsplatserna och innovationerna skapas. Finland har en mycket utbildad befolkning och det finns därmed alla förutsättningar för att nya tillväxtföretag skall kunna skapas t.ex. inom miljöteknologibranschen. Anmärkningsvärt är dock, att antalet tillväxtföretag inte är så stor som den kunde vara. I detta hänseende ligger Finland t.ex. bakom Sverige i utvecklingen. För att skapa nya tillväxtföretag krävs därför sporrande åtgärder från samhällets sida. Dessa åtgärder kunde vara t.ex. skattelättnader under det första verksamhetsåret och underlättandet av kapitalinvesteringar i växande företag. Samtidig borde man utvärdera ifall de nuvarande TEKES-stöden är ändamålsenliga. Svenska Folkpartiet är ett parti som traditionellt värnat och som fortfarande värnar om företagsamheten. Trots detta kunde SFP med fördel ännu mer profilera sig som ett pro-företagarparti. Särskild fokus borde ligga i värnandet om de små- och medelstora företagens intressen. Det finns en klar beställning för ett sådant parti i det finländska samhället, då inget av det nuvarande etablerade partierna är ett utpräglat tillväxtföretagsparti. Motionären är väl medveten om att SFP för tillfället har ett program gällande egenföretagsamhet. Trots att programmet i sig är bra, anser vi att det krävs mer vision och modighet för framtiden. Därför är det väl motiverat att SFP nu behöver ett nytänkande och kreativt företagspolitiskt program som koncentrerar sig på tillväxtföretagen. Därför anser Svensk Ungdom: att det till nästa partidag utarbetas ett tillväxtföretagsprogram för SFP Fredrika Åkerö Förbundsordförande Silja Borgarsdóttir Sandelin Förbundssekreterare Partistyrelsens svar: Motionären är ute i ett för SFP angeläget och välbekant ärende. Enligt OECD:s och EU:s definition sysselsätter ett tillväxtföretag i början minst 10 personer och under de tre följande åren ökar sysselsättningen med över 20 procent per år i genomsnitt. Offentliga finansierings-, expert- och nätverkstjänster för start och utveckling av företagsverksamhet tillhandahålls av Tekes, ELY-centralerna, Finnvera Abp, Industriinvestering Ab, Finpro och Uppfinningsstiftelsen. Arbets- och näringsministeriet och ovannämnda aktörer har infört verksamhetsmodellen Tillväxtbanan. Genom den säkerställs det att företag som går in för internationell affärsverksamhet snabbt får sådana tjänster som motsvarar deras behov. Finpro stöder företagens tillväxt genom att med sina experttjänster hjälpa dem att komma in på den internationella marknaden. Uppfinningsstiftelsen söker fram och utvärderar privatpersoners och nyetablerade företags uppfinningar och innovativa idéer och hjälper till att utveckla dem till affärsverksamhet. Företagsacceleratorsprogrammet Vigo erbjuder de företag som har den bästa utvecklings- och internationaliseringspotentialen acceleratorstjänster och expertis för utveckling och internationalisering av affärsverksamheten. ELY-centralerna kan på ett mångsidigt sätt ge stöd och råd i företagets etablerings- och startfas. Enligt sin nya strategi har Tekes ökat sin finansiering av unga tillväxtföretag. Tillväxten för dessa företag och framgångar i olika jämförelser visar att Tekes har lyckats välja rätt, när man valt vilka av alla företag och projekt som ska få finansiering. Den allra snabbaste tillväxten återfinns hos de 130 unga innovativa tillväxtföretagen som omfattats av särskild finansiering. Deras kumulativa omsättning ökade på fyra år från 10 miljoner euro till 250 miljoner euro

2010. Samtidigt sexdubblades antalet anställda vid företagen och uppgick till drygt 1 200 personer. Tekes finansierade unga innovativa tillväxtföretag med 33 miljoner euro 2011. En tredjedel av denna summa gick till företag inom Vigo-företagsacceleratorprogrammet. Till denna form av särskild finansiering har man valt ungefär 130 särskilt lovande tillväxtföretag. Sammanlagt finansierade Tekes unga, under sex år gamla företag med 112 miljoner euro 2011. Detta sagt för att visa på de satsningar som gjorts med tanke på motionärens målsättningar. SFP kommer fortsättningsvis att verka för denna grupp företag som är av så vital betydelse för den finländska ekonomin. Partistyrelsens beslutsförslag: att partiet utarbetar ett program med temat tillväxtföretag och kommersialisering av innovationer.

Motion 38 Småföretagens verksamhetsförutsättningar I den strukturomvandlingsprocess som är på gång i Finland för närvarande är målet i de flesta fall att skapa stora enheter. Också inom företagsvärlden sker ständiga fusioner. Trots denna strävan till storhet torde det kunna anses att de många små och medelstora företag vi har i Finland står för stabiliteten då det gäller att upprätthålla arbetsplatserna runt om i landet. Ett litet företag har t.ex. ofta bättre möjligheter att ändra produktionsinriktning när det blir sämre tider än ett stort och konjunkturkänsligt. Lagstiftningen ser tyvärr sällan skillnad på stora och små företag. På de små tillämpas samma stränga direktiv och regeldjungel som på ett företag med tusentals anställda. I många fall stryps ett litet företags verksamhetsförutsättningar av ett alltför nitiskt regelverk. Inom EU har Finland dessutom en tendens att tillämpa direktiv enligt stränghetens lag medan man i andra länder lättare tycks kunna använda mildhetens mått. Så krävs det t.ex. mycket större investeringar för att starta ett gårdsslakteri i Finland än vad det görs i Sverige. Sfp:s lokalavdelning i Närpes anser därför att partiets representanter bör arbeta för att lagstiftningen för småföretag ses över så att småföretagens verksamhetsmöjligheter inte skall omintetgöras av ett nitiskt regelverk som är anpassat med tanke på stora företag. Närpes den 5 mars 2012 Sfp:s lokalavdelning i Närpes Partistyrelsens svar Sfp:s lokalavdelning i Närpes lyfter fram en för SFP viktig fråga, nämligen tryggandet av verksamhetsförutsättningarna för de små- och medelstora företagen i Finland. Små- och medelstora företag är ryggraden i vår nationalekonomi. Av alla företag var 99,1 procent små företag, dvs. företag som sysselsätter färre än 50 personer. De sysselsatte 48 procent av alla anställda och deras andel av omsättningen var 35 procent. Medelstora företag, som sysselsätter 50 249 anställda, utgjorde 0,7 procent. Deras anställda var 16 procent av alla anställda och deras omsättning 16 procent av den totala omsättningen. Av företagens över 1,4 miljoner heltidsanställda arbetar över 929 000 i små- och medelstora företag, vilket motsvarar 64 % av alla anställda. Av företagens omsättning, på 350 mrd euro, skapas ca hälften inom små- och medelstora företag, så deras andel av BNP är ca 40 procent. Speciellt de små- och medelstora företagen har ökat sin personal från mitten av senaste decenniet. Av de nya arbetsplatserna har ca 75 % uppstått i små- och medelstora företag. Små företag har ökat sin personal med 62 procent, medelstora med 41 % och mikroföretagen med 39 %, då storföretagens personalökning har varit 24 %. Dessutom är det skäl att beakta att företagen byter storleksklassificering då de växer. Som Närpes lokalavdelning lyfter fram i sin motion ser lagstiftningen tyvärr sällan skillnad på stora och små företag. På de små tillämpas samma stränga direktiv och regeldjungel som på ett företag med tusentals anställda. I många fall stryps ett litet företags verksamhetsförutsättningar av ett alltför nitiskt regelverk. Inom EU har Finland dessutom en tendens att tillämpa direktiv enligt stränghetens lag medan man i andra länder lättare tycks kunna använda mildhetens mått. Så krävs det t.ex. mycket större investeringar för att starta ett gårdsslakteri i Finland än vad det görs i Sverige. Detta går stick i stäv med det vid årsskiftet förnyade regelverket inom EU, Small Business Act. Enligt den skall man i beredningen av all lagstiftning först tänka på de små- och medelstora företagens behov, och beakta deras rättmätiga krav på ny lagstiftning. Ramlagstiftningen innebär också att man inom förvaltningen på nationell nivå skall gå igenom de administrativa och andra hindren för företagsverksamheten, och i mån av möjlighet sträva efter att minska dem. Detta är något som partistyrelsen anser att alla partiets representanter bör arbeta för. Partistyrelsens beslutsförslag: att SFP verkar för att lagstiftningen för företagandet skall ses över i enlighet med den europeiska ramlagstiftningen därom (Small Business Act), så att småföretagens verksamhetsmöjligheter skall befrämjas genom enklare, mindre byråkratiska regler och så att man i all lagstiftning också beaktar de sysselsättande företagens, sme-företagens krav.

Motion 39 Om förlängning av arbetskarriärer Försörjningskvoten stiger snabbast i Finland av alla EU-länder. Under det pågående decenniet väntas försörjningskvoten stiga från 51 till 66. Detta faktum manar till snabba åtgärder för att förlänga arbetskarriärerna. Vi behöver förhöjd pensionsålder. Pensionssystemet är uppbyggt för att garantera 5 år av finansiering efter pensioneringen medan statistiken visar att vi i Finland lever i medeltal 22 år efter pensioneringen. Man kan gå i pension mellan 63 och 68 år den lägsta gränsen för ålderspension är idag 63 år. De pensionerades medelålder är ändå betydligt lägre - 60,4 år - bl.a. på grund av att många företag som ställs inför saneringstvång använder sig av pensionsslussen som blivit ett populärt avvecklingsarrangemang. Finland har också den största procenten invalidpensionärer under 30 år som drar ner statistiken. Bara ca 10 % av befolkningen i åldergruppen 63-68 fortsätter att jobba. En annan 10 % pensionerar sig vid 63 men fortsätter att jobba och lyfter både pension och lön. Vårt pensionssystem står inför stora utmaningar som kräver alla befolkningsgruppers insatser. Forskning visar att alla olika ålderskategorier behövs för en fungerande organisation och att också de kunskaper som seniorer har är dyrbara. Vi behöver personalresurser i olika åldrar för att organisationen skall fungera optimalt. Ålder borde därför vara en variabel som medvetet beaktas i alla organisationer. Därför behöver Finland nu ett system som både uppmuntrar och stöder äldre arbetstagare att stanna längre i arbetslivet. Svenska folkpartiet i Åbo r.f. yrkar på att Svenska Folkpartiet arbetar för att man i republiken Finland senarelägger gränsen för ålderspension till 65 höjer pensioneringsåldern till 65-70år avskaffar taket för pensionering inför system med gradvis ökande antal lediga dagar/år i förhållande till stigande ålder avskaffar pensionsslussen uppmuntrar till integrering av olika ålderskategorier i all verksamhet Detta kräver att man vidtar åtgärder för att förbättra situationen i arbetslivet genom ökad flexibilitet och större hänsynstagande till individen. Svenska folkpartiet i Åbo r.f. Barbro E Schauman ordf. Nina Lindholm, sekr Motion 40 För ett flexiblare pensionssystem De senaste regeringarna har i olika repriser vidtagit åtgärder för att höja den allmänna pensionsåldern. Motiveringarna har dels varit en kommande arbetskraftsbrist, dels att om en alltför stor del av befolkningen är pensionärer klarar staten inte av att betala pensionerna. Samtidigt är en alltför stor andel av de ungdomar som är på väg ut i arbetslivet arbeslösa. Idag torde den genomsnittliga pensionsåldern vara 60,5 år. För att flera människor skall kunna leva ett så fullödigt liv som möjligt så länge som möjligt behövs ett flexiblare system för övergången från arbetslivet till livet som pensionär. I ett system som bättre beaktar den enskilde individens egna behov och önskemål kunde t.ex. möjligheterna till flexiblare arbetstider ytterligare utvecklas rätten att få rehabilitering med vissa tidsintervall utvidgas studiestöd också ges till äldre arbetstagare som önskar skola om sig för att orka längre i arbetslivet eller annars pröva på nya utmaningar i yrkeslivet Sfp:s lokalavdelning i Närpes föreslår därför att partiet i riksdag och regering arbetar för: Att det nuvarande pensionssystemet reformeras och görs flexiblare. De som trivs och orkar med sitt arbete ska själva kunna bestämma när de går i pension. De som behöver och önskar skall kunna välja en tidigare

pensionsålder, men gör det möjligt för så många som möjligt att orka arbeta till 65 år med hjälp av flexibla arbetstider och rehabilitering. Då kunde det också skapas arbetstillfällen för de yngre att pröva på och lära sig olika yrken. Samtidigt måste inkomstbeskattningen ses över så att ingen hindras från att arbeta efter 65 år. En stärkning av skatteunderlaget torde ligga i allas intresse. Sfp:s lokalavdelning i Närpes Partistyrelsens svar på motionerna 39 och 40 Det råder nationell konsensus om att pensioneringsåldern i Finland måste höjas för att kunna bevara vårt välfärdssamhälle. Längre arbetskarriärer behövs för att bevara och utveckla vår välfärdsservice med skattemedel samt pensionssystemet med hjälp av pensionsavgifter. Partidagen 2010 godkände ett knappt dussin klämmar med vilka SFP vill arbeta för att förlänga finländarnas arbetskarriärer. Partidagen beslöt då bland annat att förbättra arbetstagarnas förutsättningar att orka längre i arbetslivet; att arbetsskyddslagstiftningen ändras så, att arbetsgivaren får ett ansvar för att följa upp och bevara äldre arbetstagares arbetskompetens och arbetsförmåga; att lyfta fram nya arbetstidssystem som kunde ge äldre arbetstagare mera tid för återhämtning; att arbetstidsskyddet utvidgas till att omfatta alla löntagargrupper; att offentliga sektorns personal får bättre möjligheter till deltids- och distansarbete; att arbetsskyddscentralerna får mer resurser för att övervaka, förebygga och bekämpa psykosociala risker på arbetsplatserna; att offentliga sektorns arbetsgivare agerar som gott föredöme och satsar mer resurser på den förebyggande företagshälsovården, samt fäster större uppmärksamhet vid personal som återvänder från sjukledighet; att vuxenutbildningsutbudet motsvarar arbetsmarknadens behov; att vuxenutbildningsstödet höjs; att utveckla skatteincitament för att locka arbetstagare och arbetsgivare till ökad vuxenutbildning. Dessa åtgärdsförslag skall fortsättningsvis ses som lösningar på problemen med de korta arbetskarriärerna. Den lagstadgade pensionsåldern i Finland är 63-68 år. Arbetstagare kan arbeta enligt eget beslut arbeta fram till 68 år då arbetsförhållandet upphör. Arbetstagare kan fortsätta arbeta också efter 68 år ifall arbetstagaren och arbetsgivaren kommer överens om det. Slopandet av den högre pensionsåldern skulle innebära att arbetstagaren får ensidigt rätt att stanna kvar i arbetslivet så längre den önskar. I Norge varierar den högre pensionsåldern mellan 67, 70 eller 75 år beroende av födelseår och avtal. I Sverige höjdes rätten att kvarstå i arbete för några år sedan från 65 år till 67 år. I båda länderna pågår en rad utredningar kring möjligheterna att höja pensionsåldern. Arbetsgivarorganisationen Svensk Näringsliv motsatte sig en höjning till 67 år och motsätter sig även nu ytterligare höjningar av den övre pensionsåldern. Arbetsgivarna i båda länderna ställer sig negativt till att helt slopa den övre pensionsåldern. Bland finländska arbetsgivare är man öppen emot tanken på att slopa den högre pensionsåldern. Även på löntagarhåll befarar man att slopandet av den högre pensionsåldern de facto skulle förkorta arbetskarriärerna och öka åldersrasismen på arbetsmarknaden då arbetsgivarna i högre utsträckning skulle akta sig för att behålla äldre löntagare eftersom den så kallade naturliga avgången saknas de skall ändå sägas upp. Att slopa den övre pensionsåldern löser inte problemen med den låga pensioneringsåldern men skapar däremot en rad nya problem. Därför borde vi hitta lösningar som snarare uppmuntrar arbetsgivare att hålla kvar äldre löntagare i arbetslivet. Risken finns att gruppen +68-åringar koncentreras inom förvaltning och ledning medan det inom den arbetsintensiva sektorn kan leda till ökad sjukledighet utan tidsmässig slutgräns. För personer med kort arbetskarriär och högre utbildning kan det vara attraktivare att stanna kvar som arbetssökande än att ta ut en lägre pension. De 60 år fyllda finländarnas sysselsättningsgrad ligger på en betydligt lägre nivå än i de nordiska länderna. Orsaken till detta ligger delvis i att de äldre finländarna inte jobbar deltid. Det beror till största delen på att pensionsinkomsterna i många branscher är så låga att man inte kan leva på halvpension. Vårt skattesystem

uppmuntrar inte heller till detta. Därför vore det intressant att till en början pröva på en så kallad seniorskattekortsmodell. Det skulle förutsätta att personen nått lagstadgad pensionsålder (63 år) och lyfter pension. Personen skulle få rätt att förvärvsarbeta och samtidigt behålla sin pension. Eftersom pensionärens löntagaroch arbetsgivaravgifter är lägre än löntagarens skulle pensionärsförvärvsarbetaren ha en konkurrenskraftig lönenivå, vilket skulle höja +63-åringarnas sysselsättningsgrad. Partistyrelsens beslutsförslag: Att SFP jobbar för att förbättra arbetstagarnas förutsättningar att orka längre i arbetslivet. att SFP jobbar för för ibruktagandet av ett så kallat seniorskattekort.

Motion 41 Ändra lag om Grupptalan enligt Nordisk modell en ändring som skulle förbättra rättsskyddet för medborgare. Svenska folkpartiet bör vidta åtgärder för att åstadkomma lag ändring gällande grupptalan enligt modell från våra skandinaviska grannländer. Målet bör vara att utöka medborgarnas och organisationernas samt myndigheters möjligheter att framföra grupptalan i rättegångar såkallade grupprättegångar. Den nuvarande lagstiftningen begränsar dessa gruppers möjligheter att få möjlighet att framföra grupptalan eftersom enligt lag endast konsumentombudsmannen får väcka grupptalan. Vidare kan konstateras att ärendena som berörs av grupptalan är mycket begränsade, eftersom det gäller ärende som hör under konsumentombudsmannen. Konstaterar att totalt har ca. 140 ärenden inlämnats gällande grupptalan till konsumentombudsmannen, men endast i ett fall har det väckts åtal. Detta visar klart att en lagändring behövs, det som fungerat enligt nuvarande lag är att man fått till stånd ett antal förlikningar. Med tanke på nordisksamarbete och integrationen med EU-länderna och den fria rörligheten så väl för medborgare och företag samt myndighets utövning, kunde en förbättring av lagstiftningen rörande grupptalan vara en fördel också för Finland. Jag anser att grupptalan i enlighet med lagstiftningen i Sverige, Norge samt Danmark och bör införas i Finland, med beaktande av EU:s betänkande gällande grupptalan. Det har konstaterats att en grupptalan har en konfliktlösande och handlingsdirigerande funktion, som syftar till att ge de materiella reglerna ökad genomslagskraft. Om rättegången avgörs till kärandens förmån och denne får sin skada ersatt så får domen en reparativ effekt. För svaranden som förlorar får processen en preventiv effekt. Rättsinstitutets funktioner är alltså att det verkar både reparativt och preventivt samt bidrar till ett förbättrat rättsskydd. Ytterligare funktioner är att grupptalan har processekonomiska fördelar och ger prejudikatsskapande effekter. Också fördelarna med att välja en grupptalan framför en individuell process har framförts, sådana är tillexempel följande: Balansen mellan parterna förbättras, risken för dåligt underbyggda processer minskar, svarandens benägenhet att rätta sig efter domen ökar, käranden får ett bättre läge vid förhandlingsbordet samt stöd för konsumentkollektivet ökar. Som ytterligare exempel på område som kunde förbättras av grupptalan / grupprättgångar är arbetarskyddsärenden. Konstaterar att personer som trakasseras på arbetsplatser, enligt dagens tillämpade lagstiftning oftast lämnar ensam som ensam part mot arbetsgivare och vars enda utväg i dagens läge är att göra polisanmälan och väcka åtal själv, detta betyder också en stor ekonomisk risk för den mobbade. En situation där flera mobbade personer på en arbetsplats fick möjlighet att framföra grupptalan, kunde på sikt få arbetsgivaren att verkligen förbättra arbetsmiljön och genast åtgärda trakasserier. Jag är övertygad om att en ändring av lagen om grupptalan enligt nordiskmodell, kunde förbättra rättskyddet så väl för medborgare som för myndigheter. Svenska folkpartiet bör som regeringsparti med det snaraste vidta åtgärder för att förbättra medborgares rättsskydd, genom att föreslå en lagändring gällande grupptalan. Yngve Storsved Partistyrelsens svar Från och med den 1 oktober 2007 har det varit möjligt att väcka grupptalan i tvister mellan konsumenter och näringsidkare. Genom reformen har rättssystemet börjat omfatta sådana processbehöriga yrkanden som berör en stor grupp och som tidigare inte prövats av domstol t.ex. på grund av kostnaderna. Förutsättningen för att ett ärende ska behandlas som grupptalan är att flera personer har ett yrkande som gäller samma svarande och som baserar sig på samma eller liknande omständigheter. Konsumentombudsmannen väcker grupptalan och är företrädare för gruppen. Gruppmedlemmarna behöver inte betala rättegångskostnaderna utan de betalas av antingen käranden, dvs. konsumentombudsmannen, eller svaranden. Grupptalan är möjlig t.ex. i tvister som gäller fel hos en konsumtionsvara eller tolkningen av avtalsvillkor. Även tvistemål mellan konsumenter och näringsidkare som gäller försäljning eller marknadsföring av investeringsprodukter och försäkringar, t.ex. pensionsförsäkringar, sparlivförsäkringar och fondandelar, hör till lagens tillämpningsområde. Denna relativt färska lagstiftning behöver inte öppnas förrän nuvarande praxis utvärderats.

I nordisk jämförelse kan man konstatera att den finska lagen om grupptalan har ett mer begränsat tillämpningsområde än de motsvarande lagarna i Sverige, Norge och Danmark. Den finska lagen skiljer sig även bl.a. med tanke på vem som kan väcka talan. I de övriga Nordiska länderna, kan förutom konsumentmyndigheterna, även grupper av enskilda och intresseorganisationer väcka talan. Förfarandet med grupptalan är inte problemfritt. Konstaterade nackdelar är bland annat att processen blir mer komplicerad genom att domstolen måste ta hänsyn till fler intressenter. Domen och den individuella gottgörelsen fördröjs. Gruppmedlemmar får begränsade möjligheter att påverka processen. Det blir svårt för käranden att träffa en individuell förlikning då en sådan förutsätter domstolens godkännande. Eftersom tvistemålets värde som regel kommer att bli högre så kommer motståndet från motparten att bli större. Svaranden kommer då antagligen att bli mindre medgörlig vid förlikningsförhandlingar och streta mot kraftigare i processen eftersom denna kommer att gälla betydande värden. I de övriga nordiska länderna finns det redan en del rättspraxis gällande grupptalan. Därför är det ändamålsenligt att även undersöka erfarenheterna i de övriga nordiska länderna och sedan bedöma ifall det finns ändringsbehov i den finska lagstiftningen om grupptalan. SFP anser i sitt arbetslivsprogram från 2011 att lagstiftningen gällande visstidsarbete är tydlig, men att tillämpningen av lagen inte fungerar. Det är vanligt att anställning på viss tid kan pågå i upprepade perioder under många års tid. Inom den offentliga sektorn är visstidsanställning ännu vanligare än inom den privata sektorn. SFP har föreslagit en rad åtgärder för att lindra de negativa effekterna de korta visstidsanställningarna har för främst kvinnor. Partistyrelsens beslutsförslag: att det utreds hur grupptalan fungerat i de övriga nordiska länderna