Sweco Environment AB. Org.nr 556346-0327 säte Stockholm Ingår i Sweco-koncernen

Forshaga kommun UPPDRAGSNUMMER 1335732 Tekniskt underlag med förslag till skyddsområde och skyddsföreskrifter ANSÖKAN TILL LÄNSSTYRELSEN KARLSTAD 2013-06-27 Sweco Environment AB VA-system Karlstad Alexander Szabo Veronica Hjelm 1 (46) Sweco Kanikenäsbanken 10 Box 385, 651 09 Karlstad Telefon 054-14 17 00 Telefax 054-14 17 01 www.sweco.se Sweco Environment AB Org.nr 556346-0327 säte Stockholm Ingår i Sweco-koncernen Alexander Szabo Civilingenjör Telefon direkt 054-1417 alexander.szabo@sweco.se

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING 5 1.1 BAKGRUND OCH MOTIV FÖR INRÄTTANDE AV VATTENSKYDDSOMRÅDE 5 1.2 UPPDRAGETS OMFATTNING OCH GENOMFÖRANDE 5 1.3 UNDERLAGSMATERIAL 6 1.4 SYFTE OCH ANVÄNDNING AV DENNA TEKNISKA BESKRIVNING 6 1.5 ORIENTERINGSKARTA 7 1.6 MÖLNBACKA SAMHÄLLE 7 2 VATTENTÄKTEN 8 2.1 ANLÄGGNINGENS UTFORMNING 8 2.2 VATTENBEHANDLING 8 2.3 FÖRSÖRJNINGSOMRÅDE 9 2.4 VATTENFÖRBRUKNING 9 2.5 KAPACITET 9 2.6 FRAMTIDA UTTAGSBEHOV 9 2.7 RESERVVATTENTÄKT 9 2.8 VATTENTÄKTENS VÄRDE 10 2.9 ÄGANDEFÖRHÅLLANDEN 10 3 OMRÅDESBESKRIVNING 10 3.1 MARKANVÄNDNING 12 3.2 GEOLOGI 12 3.3 HYDROGEOLOGI 13 3.4 VATTENBALANS 13 4 PLANBESTÄMMELSER OCH MARKANVÄNDNING 14 4.1 ÖVERGRIPANDE PLANERING 14 4.2 AKTUELLA PLANBESTÄMMELSER 14 4.3 RAMDIREKTIVET FÖR VATTEN - ÅTGÄRDSPROGRAM OCH FÖRVALTNINGSPLAN 14 5 VATTENKVALITETSPARAMETRAR AV BETYDELSE FÖR BEREDNING AV DRICKSVATTEN 15 5.1 FÖRORENINGAR 15 5.2 PARAMETRAR SOM KAN UTGÖRA PROBLEM FÖR VATTENFÖRSÖRJNINGEN 16 5.3 RÅVATTENKVALITET FÖR DRICKSVATTENTÄKT 16 6 VATTENKVALITET I MÖLNBACKAS VATTENTÄKT 18 6.1 PÅGÅENDE UNDERSÖKNINGAR AV VATTENKVALITET 18 6.2 JÄMFÖRELSE MELLAN VATTENKVALITET OCH GRÄNSVÄRDEN 18 6.3 VATTENKVALITET SAMMANFATTNING 19 7 INVENTERING AV POTENTIELLA FÖRORENINGSKÄLLOR 20 7.1 GENOMFÖRANDE 20 2 (46)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 7.2 DEFINITION AV RISK 20 7.3 GENERELLA HOT MOT EN VATTENTÄKT 20 7.4 IDENTIFIERADE RISKER INOM VATTENVERKSAMHET 20 7.5 IDENTIFIERADE RISKER INOM SABOTAGE, KRIS OCH KRIG 20 7.6 IDENTIFIERADE RISKER INOM KLIMATFÖRÄNDRINGAR 21 7.7 IDENTIFIERADE RISKER INOM ÖVRIG VERKSAMHET OCH MARKANVÄNDNING I TILLRINNINGSOMRÅDET 21 8 RISKBEDÖMNING 33 8.1 IDENTIFIERING AV RISK OCH RISKANALYS 33 8.2 RISKANALYSENS RESULTAT 33 8.3 RISKANALYSENS ANVÄNDNING 33 8.4 SKYDDSBEHOV 34 9 ÅTGÄRDER 35 10 INFORMATION, SAMVERKAN OCH SAMRÅD 37 10.1 INTERNA SAMRÅDSMÖTEN MED KOMMUNALA FÖRVALTNINGAR 37 10.2 INFORMATION TILL KOMMUNPOLITIKER 37 10.3 INFORMATION TILL FASTIGHETSÄGARE 37 10.4 EXTERNT TIDIGT SAMRÅD 37 11 UTFORMNING AV VATTENSKYDDSOMRÅDE 38 11.1 KRAV OCH ALLMÄN METODIK 38 11.2 GENERELLA GRUNDER FÖR INDELNING I SKYDDSZONER 39 11.3 ARBETSMODELL FÖR AVGRÄNSNING 40 11.4 GENOMFÖRANDE SAMT MOTIV TILL GRÄNSDRAGNINGAR I MÖLNBACKAS VATTENSKYDDSOMRÅDE 42 11.5 SAMMANFATTNING 43 12 BAKGRUND TILL VALDA SKYDDSFÖRESKRIFTER 44 12.1 SKYDDSFÖRESKRIFTERNAS SYFTE 44 12.2 SKYDDSFÖRESKRIFTERNAS FUNKTION 44 12.3 GENERELLA KRAV PÅ RESTRIKTIONSNIVÅN 45 12.4 SAMMANFATTNING 45 13 SAMMANFATTNING 46 3 (46)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING BILAGOR Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Riskanalys Tabell Förslag till vattenskyddsområde för Mölnbacka Förslag till skyddsföreskrifter för Mölnbacka Synpunkter efter samråd samt bemötande 4 (46)

1 INLEDNING På uppdrag av Forshaga kommun har SWECO upprättat tekniskt underlag samt förslag till skyddsområde och skyddsföreskrifter för Mölnbacka grundvattentäkt. Arbetet har genomförts under åren 2009-2010. 1.1 BAKGRUND OCH MOTIV FÖR INRÄTTANDE AV VATTENSKYDDSOMRÅDE Vattenskydd enligt miljöbalken syftar ytterst till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar att förvalta naturen väl. I Naturvårdsverkets handbok för vattenskyddsområden från 2003 1 anges att syftet med vattenskyddsområden är att ge vattenförekomster som är viktiga för dricksvattenförsörjningen ett tillräckligt gott skydd så att råvattentillgångar säkras i ett långsiktigt perspektiv ett flergenerationsperspektiv. Vattenförekomster och vattentäkter måste därför skyddas mot såväl nutida som framtida risker. Med ökande anspråk mot vattnet som resurs, och med allt mer komplexa relationer mellan intressen och anspråk, blir den offentliga maktens roll som fördelare av rättigheter och skyldigheter allt viktigare. I Forshaga kommuns översiktsplan 2010 anges att kommunens viljeriktning är att vattenskyddsområde ska upprättas för Mölnbacka vattentäkt. Som enda vattentäkt för Mölnbacka samhälle fyller grundvattentäkten en viktig funktion i kommunens dricksvattenförsörjning. Vattentäkten saknar idag skyddsområde och föreskrifter. För att på ett ändamålsenligt sätt kunna skydda vattentäkten och tillförsäkra att vattenförsörjningen inom kommunen tryggas i ett flergenerationsperspektiv inrättas därför ett vattenskyddsområde för Mölnbacka grundvattentäkt som en av åtgärderna. 1.2 UPPDRAGETS OMFATTNING OCH GENOMFÖRANDE Uppdraget har omfattat upprättande av tekniskt underlag och förslag till skyddsområde och skyddsföreskrifter för Mölnbacka vattentäkt i enlighet med Naturvårdsverkets riktlinjer. För genomförande av uppdraget har följande moment utförts: Teknisk beskrivning av vattentäkten Bland annat beskrivs försörjningsområde, kapacitet, vattenbehandling, värdering av täkten samt framtida behov. Grundvattenutredning Bland annat redovisas tillrinningsområdet, rinntider, vattenbalans, sårbarhet och skyddsbehov. 1 Naturvårdsverket, Handbok 2003:6 Vattenskyddsområde med allmänna råd 2003:16. 5 (46)

Identifiering och kartläggning av potentiella föroreningskällor Detta steg innebär riskinventering i fält och sammanställning av uppgifter som Forshagas kommun lämnat angående riskobjekt i området. Översiktlig riskanalys av väsentliga riskkällor för vattentäkten Detta moment omfattar bedömning av de risker som ska inkluderas i riskanalysen, genomförande av riskanalys samt förslag på åtgärder för de risker som bedömts utgöra beaktansvärda hot mot vattentäkten. Förslag till vattenskyddsområde Vattentäktszon, primär och sekundär skyddszon, vilka tillsammans bildar skyddsområdet för Forshagas grundvattentäkt. Förslag till skyddsföreskrifter Ett förslag till skyddsföreskrifter för vattenskyddsområdets olika zoner tas fram. Föreskrifterna bygger på Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2003:16) men anpassas efter de platsspecifika förhållandena. 1.3 UNDERLAGSMATERIAL Utredningsarbetet har baserats på genomgång och analys av befintligt material, delvis tillhandahållet av Forshagas kommun. Fastighetskartan Jordartskartan SGU Värmlands län (skala 1:200 000) Förenklade Berggrundskartan över Värmlands län (skala 1:250 000) Hydrogeologisk karta över grundvattnet i Värmlands län (skala 1:250 000) Naturvårdsverkets allmänna råd om vattenskyddsområden NFS 2003:16 Naturvårdsverkets handbok med allmänna råd om vattenskyddsområde, 2003. Anläggningsbeskrivning och ledningskartor, Mölnbacka vattenverk Vattenanalyser, råvatten och renvatten Trafikverkets trafikflödeskarta 1.4 SYFTE OCH ANVÄNDNING AV DENNA TEKNISKA BESKRIVNING Denna tekniska beskrivning är en sammanställning och analys av relevant information som ett underlag för beslut till vattenskyddsområde och föreskrifter. Syftet med den tekniska beskrivningen är inte och kan inte vara att utgöra ett fullständigt eller tillräckligt underlag för att bedöma specifika ansökningar om tillstånd enligt vattenskyddsföreskrifterna. 6 (46)

Skälen är bland annat att varje ansökan, verksamhet och plats utgör en unik kombination av detaljerade förutsättningar som i alla varianter inte kan förutses här, samt att detaljeringsgraden enligt Naturvårdsverkets handbok är avpassad för att avgränsa vattenskyddsområdet till, och inte inom, fastighetsskala 2. 1.5 ORIENTERINGSKARTA I Figur 1 visas en översiktskarta över Mölnbacka samhälle. Mölnbacka ligger ca 10 km norr om Forshaga. 1.6 MÖLNBACKA SAMHÄLLE Under 1600-talet startades verksamhet med järnhantering i Mölnbacka. Redan på 1620- talet fanns två hamrar i Mölnbacka och bolaget blev med tiden ett av Värmlands största järnbruk. Mölnbacka ingår i Forshaga kommuns verksamhetsområde för vatten- och avloppsförsörjning. 2 Naturvårdsverkets handbok med allmänna råd om vattenskyddsområde, 2003:6. 7 (46)

Vattenverk och täkt Figur 1. Översiktskarta över Mölnbacka samhälle med vattenverket markerat. Kartor används enligt tillstånd av Lantmäteriet: Lantmäteriverkat. Ärende nr M2006/1022. 2 VATTENTÄKTEN 2.1 ANLÄGGNINGENS UTFORMNING Mölnbackas vattentäkt tar sitt råvatten från en bergborrad brunn med ett djup av ca 70-80 meter. Brunnens diameter är 100 mm. Brunnen är lokaliserad ca 35 meter sydost om vattenverket. Råvatten pumpas till vattenverket med en grundvattenpump med kapacitet på ca 3,6 m 3 /h. Grundvattenpumpen styrs av nivån i lågreservoaren. 2.2 VATTENBEHANDLING I vattenverket genomgår vattnet radonavskiljning, alkalisering med soda och därefter filter för järn- och manganreduktion. Filtret är ett tryckfilter med kapaciteten 60 l/min och regenerering sker med kaliumpergamanat. Efter filtret behandlas vattnet med UV-ljus 8 (46)

innan det går till lågreservoaren. Möjlighet till desinfektion med natriumhypoklorit finns och sker endast vid behov. Lågreservoaren vid vattenverket rymmer ca 25 m 3. Från lågreservoaren pumpas vattnet med två renvattenpumpar ut på ledningsnätet för distribution. Renvattenpumparna består av två högtryckspumpar med vardera kapaciteten 330 l/min vid 55 mvp. Huvudvattenledningen från vattenverket har dimension 110 mm. Huvudvattenledningarna inom samhället har dimensioner mellan 50-110 mm. Mölnbacka vattenverk är kopplat till ett datoriserat drift- och övervakningssystem. Flödesmätning finns på filtrerat och utgående renvatten. Larm finns för fel på motorer. 2.3 FÖRSÖRJNINGSOMRÅDE Distributionsområdet för Mölnbackas grundvattentäkt omfattar Mölnbacka samhälle med totalt ca 100 anslutna personer (enligt anläggningsbeskrivning). Inga större vattenförbrukare eller industrier finns. 2.4 VATTENFÖRBRUKNING Antalet anslutna personer är ca 100 personer. Den aktuella vattenförbrukningen i Mölnbackas vattentäkt är: Medeldygn Maxdygn 25 m 3 /dygn 50 m 3 /dygn 2.5 KAPACITET Vattenverket är dimensionerat för 150 personer. Kapacitet medeldygn: 45 m 3 /dygn Kapacitet maxdygn: 70 m 3 /dygn 2.6 FRAMTIDA UTTAGSBEHOV Enligt Översiktsplan 2010 finns möjlighet till komplettering med enstaka bostäder inom Mölnbacka samhälle. Vattenbehovet 20-25 år framåt bedöms vara relativt oförändrat jämfört med dagens vattenbehov i samhället. 2.7 RESERVVATTENTÄKT Ingen reservvattentäkt finns för Mölnbackas vattentäkt. Det är idag inte utarbetat någon strategilösning vid eventuellt behov av reservvattenförsörjning. 9 (46)

2.8 VATTENTÄKTENS VÄRDE Värdet på en vattentäkt beror bland annat på uttagbara vattenmängder, nuvarande och framtida vattenutnyttjande samt tillgång på eller investeringskostnader för alternativa vattentäkter. För vattenförsörjningsändamål är utvinningsvärdet av största intresse. Det bestäms ofta av kostnaden för att ersätta vattentäkten i händelse av att den blir obrukbar. En annan aspekt utgörs av vattentäktens skyddsvärde, vilket är en bedömning av hur strategiskt viktig vattentäkten är, och därmed hur viktigt det är att den skyddas. Enligt Naturvårdsverkets handbok om vattenskydd 3 kan vattenförekomsten, i egenskap av att vara en allmän huvudvattentäkt, betraktas som äga mycket högt skyddsvärde, vilket är den näst högsta klassen av fyra värdeklasser. Klassningen grundar sig i att täkten är allmän huvudvattentäkt. Extremt högt skyddsvärde: Nationellt högprioriterade (riksintressen) vattenförekomster och vattentäkter för nuvarande och/eller framtida vattenförsörjning. Viktiga allmänna vattentäkter där det saknas reservvattentäkt. Mycket högt skyddsvärde: Allmänna huvudvattentäkter. Viktiga större enskilda vattentäkter där reservalternativ saknas, större vattenförekomster med planerad eller sannolik framtida allmän vattenförsörjning. Högt skyddsvärde: Allmänna reservvattentäkter, enskilda vattentäkter (> 50 personer eller 10m3/d), mindre vattenförekomster med planerad eller sannolik framtida allmän vattenförsörjning, större vattenförekomster för eventuell framtida allmän vattenförsörjning 2.9 ÄGANDEFÖRHÅLLANDEN Vattentäkten med brunnar och vattenverk är lokaliserade på fastigheten Mölnbacka 1:11, som ägs av Forshaga kommun. 3 OMRÅDESBESKRIVNING Området kring uttagsbrunnen och vattenverket är lätt sluttande mot söder genomskuren av en mindre sänka i nordvästlig riktning. Vattentäkten är lokaliserad i hagmark med uppväxta lövträd, med dominans av ekar och låg undervegetation (Figur 2). En grusväg med nordsydlig riktning skär genom tillrinningsområdet (Figur 3). En asfalterad väg (allmän väg 720) går i öst-västlig riktning i områdets norra del (Figur 4). Vattenverket är lokaliserat öster om vägen. 3 Vattenskyddsområde, Handbok med allmänna råd, 2003:6 10 (46)

Figur 2. Vy från grusväg mot hagen i öster, där täkten är lokaliserad. Brunnen ligger ca 35 meter bakom vattenverksbyggnaden. Figur 3: Grusväg genom vattentäktens tillrinningsområde. Täkt till vänster i bild. 11 (46)

Figur 4: Asfaltväg (väg 720) genom norra delen av tillrinningsområdet. Vy mot väster. 3.1 MARKANVÄNDNING Inom tillrinningsområdet består den största delen av hagmark, som emellanåt har används av betande får. Dominerande växtlighet är ek, med inslag av björk. Jordbruksmark saknas helt. Cirka 140 meter nordost om täkten går allmän väg (väg 720). Bebyggelsen är sparsam i området närmast täkten. Närmsta bostadshus ligger ca 70 meter sydost om täkten. Områden med sammanhängande bebyggelse finns nordöst och sydöst om vattentäkten. En mindre bäckfåra rinner i nord-sydlig riktning öster om täkten. Mindre mängder synligt öppet vatten finns i området kring brunnen. I övrigt finns inget öppet vatten i närområdet. Enligt SGU:s brunnsarkiv finns tre registrerade enskilda brunnar i Mölnbacka samhälle. Av dessa är två belägna inom tillrinningsområdet. 3.2 GEOLOGI Berggrunden i Mölnbacka utgörs av granit med möjligt inslag av diabas. Jordlagren består huvudsakligen av morängrus. Vissa delar med leror kan förekomma, troligtvis söder om vattenverket. Vid strandkanten till Ängnäsviken (sjön Lusten) kan delar av jordlagren bestå av svämlera. 12 (46)

Tjockleken av jordlagren ovan berggrunden är troligtvis tunt då de brunnar registrerade i området har ett djup till berggrunden mellan 0-1 meter. Berg i dagen har inte observerats vid inventering, som är genomförd kring vissa delar av området. I berggrunden finns tensionssprickor, vars riktning i Sverige i regel är nord-sydlig eller östvästlig riktning. Riktningen varierar något över landet 4. I anslutning till vattentäkten i Mölnbacka har ingen sprickkartering genomförts. Den flygmagnetiska kartan visar att i det storskaliga sprickmönstret finns sprickzoner med riktningen NV-SO och SV-NO. 3.3 HYDROGEOLOGI Tillrinningsområdets exakta utbredning är inte känt. Vattnet infiltrerar genom jordlagren ner till berggrundens sprickor. Vattenföringen i sprickor beror på sprickornas grad av öppenhet och hur olika sprickor hänger ihop. Sprickornas grad av öppenhet beror på spänningstillståndet i berggrunden. På vilket djup berggrunden är lokaliserad och var sprickorna befinner sig är okänt vilket medför att avrinningsområdet är svårt definierbart. I ett fall som detta är det lämpligt att gå efter schablonmetod och avgränsa området cirkulärt kring uttagsbrunnen. Sannolikt sker större delen av infiltrationen till grundvattenmagasinet inom norra delen av området, vilken är täck av morängrus med god infiltrationsförmåga. Södra delen av området kan delvis vara täckt av ishavslera som har låg infiltrationskapacitet. Enligt SGU:s grundvattenkarta berör grundvattentäkten ett område med en grundvattentillgång i storleksordningen 600-2000 l/h (ca 14 48 m 3 /dygn), vilket är den bättre klassificeringen av grundvattentillgång. Ingen mätning av grundvattennivåer utförs i området. 3.4 VATTENBALANS Vattenbalansen beskriver förhållandet mellan den mängd vatten som finns tillgängligt i grundvattenmagasinet och uttagets storlek. För att ett område inte ska hamna i obalans krävs att den mängd vatten som tas från systemet kompenseras mer än väl av tillskottet till magasinet. Nederbördsmätare finns placerad i Deje. Den uppmätta årsmedelnederbörden under åren 1961-1990 var 677 mm/år. Denna mängd bedöms vara representativ även för området kring Mölnbacka vattentäkt. Avdunstningen i området kan uppskattas till ca 339 mm/år. Nettonederbörden, den del av nederbörden som inte avdunstar, är således ca 339 mm/år i medeltal. Grundvattenbildningen kan antas uppgå till ca 100 mm/år i morän och till ca 25 mm/år i berg. I ett område med relativt tunt moränlager på berg kan grundvattenbildningen antas vara ca 60 mm/år. 4 Grundvatten, teori & tillämpning. Knutsson och Morfeldt, 1993. 13 (46)

Översiktliga vattenbalansberäkningar indikerar att grundvattenbildningen i vattenskyddsområdet med arean 0,3 km 2 beräkningsmässigt är i storleksordningen ca 0,6 l/s (ca 50 m3/d). Se även 10.7.2 4 PLANBESTÄMMELSER OCH MARKANVÄNDNING 4.1 ÖVERGRIPANDE PLANERING Konflikter om användningen av vattnet bottnar oftast i anspråk på att få använda samma ytor för flera ändamål, t ex för bebyggelse, vägsträckning, industrilokalisering, vattentäkter. Konflikterna från vattentäktens huvudmäns perspektiv uppkommer av skyldigheter att säkra vattnets kvalitet och konsumenternas hälsa genom att vara restriktiva mot verksamheter som kan påverka kvaliteten negativt. En säker och hälsosam dricksvattenförsörjning är en nödvändig grund för ett samhälles fortlevnad och utveckling. 4.2 AKTUELLA PLANBESTÄMMELSER 4.2.1 ÖVERSIKTSPLAN I Forshaga kommuns översiktsplan 2010 ges informationen att ett vattenskyddsområde bör upprättas för Mölnbacka samhälle. 4.2.2 RIKSINTRESSEN OCH NATURRESERVAT Mölnbacka samhälle omfattas ej av riksintressen. Området är inte beläget i ett naturreservat. Området till öster om vattentäkten gränsar dock till avrinningsområdet till Örtensjöarna som klassas som Riksintressen enligt 3 kap. 6 MB. 4.2.3 LOKALA FÖRESKRIFTER/OMRÅDESBESTÄMMELSER Lokala hälsoskyddsföreskrifter för Forshaga kommun gäller i området, vilken berör verksamhet inom bland annat installationer för energianläggningar i berg. Mölnbacka samhälle omfattas även av områdesbestämmelser för skydd av kulturhistoriska värden (2003). 4.3 RAMDIREKTIVET FÖR VATTEN - ÅTGÄRDSPROGRAM OCH FÖRVALTNINGSPLAN Inget åtgärdsprogram eller förvaltningsplan i enlighet med EU:s ramdirektiv för vatten finns ännu framtagen. 14 (46)

5 VATTENKVALITETSPARAMETRAR AV BETYDELSE FÖR BEREDNING AV DRICKSVATTEN Det finns ett stort antal kvalitetsparametrar att beakta vid bedömningen av den allmänna statusen hos en vattenförekomst. Av dessa används ett antal parametrar vid bedömning av vattnets lämplighet som råvatten för dricksvattenförsörjning. För att värdera ett vatten måste man definiera de parametrar varigenom vattnets värde kan uttryckas. Ju bättre status grundvattnet vid Mölnbacka har desto högre värde kommer grundvattentäkten att ha relativt alternativa råvattenkällor. Nedan redovisas de parametrar eller grupper av parametrar som anses ha betydelse för vattenkvaliteten samt för möjligheten att ur råvattnet bereda ett dricksvatten av god kvalitet och som uppfyller gällande krav. 5.1 FÖRORENINGAR Ett stort antal mänskliga verksamheter ger upphov till utsläpp av ämnen som påverkar möjligheterna att nyttja en grundvattenförekomst som vattentäkt. Exempel på sådana ämnen är organiska miljögifter, tungmetaller, bekämpningsmedel samt bakteriella föroreningar. I kapitel 7 redovisas verksamheter inom tillrinningsområdet vilka bedöms kunna utgöra en risk för vattentäkten. Nedan beskrivs kort några av de ämnen som kan förväntas spridas från riskkällor inom området. 5.1.1 TUNGMETALLER Tungmetaller som kadmium, krom, koppar, nickel, kvicksilver, bly, zink samt i miljösammanhang även arsenik, järn och vanadin är mycket starka miljögifter som ofta är bioackumulerbara, cancerogena och som påverkar nervsystem och/eller andningsorgan. Samtidigt är några av ämnen essentiella för kroppen i mycket små mängder, exempelvis krom och zink. 5.1.2 PETROLEUMPRODUKTER Diesel och andra petroleumprodukter är giftiga och cancerogena. I synnerhet lätta, vattenlösliga oljekolväten är giftiga redan vid låga koncentrationer. Utsläpp av petroleumprodukter kan vålla skador inom ett begränsat område, men bestå mycket långt in i framtiden. Det räcker med en liter diesel för att göra en miljon liter dricksvatten obrukbart, eftersom påverkan på smak och lukt är så kraftig. 5.1.3 BEKÄMPNINGSMEDEL Bekämpningsmedel är giftiga, påverkar njurar och lever och är cancerogena. Eventuell förekomst av sådana ämnen i rå- och grundvatten måste betraktas som allvarlig. 15 (46)

5.1.4 MIKROBIELLA FÖRORENINGAR Mikrobiella föroreningar kan orsaka vattenburna sjukdomar genom spridning av olika mikroorganismer. Även virus och protozoer uppmärksammas allt mer. Dessa mikroorganismer har inget samband med koliforma bakterier, som annars är en vanlig indikator på bakteriell förorening. 5.1.5 NÄRINGSÄMNEN Näringsämnen sprids naturligt via urlakning från marken. Genom mänsklig aktivitet såsom spridning av gödsel, konstgjorda näringsämnen och utsläpp av avloppsvatten ökar risken för att näringsämnen ska tillföras grundvattnet. Höga kvävehalter i dricksvattnet medför risk för negativa hälsoeffekter. 5.2 PARAMETRAR SOM KAN UTGÖRA PROBLEM FÖR VATTENFÖRSÖRJNINGEN Generellt sett finns det flera parametrar som kan skapa problem i vattenverk och distribution eller som kan påverka vattenkvaliteten hos konsument negativt. En sammanfattning av dessa parametrar redovisas nedan: Temperaturen hos ett dricksvatten bör inte vara för hög. En hög temperatur främjar mikrobiell tillväxt och förstärker lukt och smak. Ett högt näringsinnehåll gynnar biologisk aktivitet och förhöjda halter av nitrat och nitrit kan medföra försämrad syreupptagningsförmåga främst hos små barn. Ett för lågt ph kan medföra problem med ledningskorrosion och kräver kraftig alkalisering. I fråga om metaller är förhöjda järn- och manganhalter det vanligaste problemet. Detta kan medföra avlagringar och igensättningar i ledningar samt tekniska och estetiska problem hos konsumenten. Därutöver finns en rad metaller som i förhöjda halter kan ge hälsoeffekter. De flesta metallers vattenlöslighet är starkt beroende av vattnets ph-värde. Bekämpningsmedel, som kan vara toxiska eller cancerogena för människan, är inte behandlingsbara med nuvarande vattenberedning i Mölnbackas vattenverk. Det innebär att ämnena normalt tar sig vidare med dricksvattnet till konsumenten om de förekommer i råvattnet. 5.3 RÅVATTENKVALITET FÖR DRICKSVATTENTÄKT I detta avsnitt sammanfattas de regler som är styrande för vattenkvaliteten i Mölnbackas vattentäkt. 16 (46)

5.3.1 LIVSMEDELSVERKETS FÖRESKRIFTER I Livsmedelsverkets kungörelse (SLV FS 1989:30) om dricksvatten, dricksvattenkungörelsen, som gällde t.o.m. år 2003, finns rikt- och gränsvärden för råvatten. Ett EU-direktiv om dricksvatten trädde i kraft den 25 december 1998. Med anledning av detta gav Livsmedelsverket ut nya dricksvattenföreskrifter, SLVFS 2001:30, som började gälla den 25 december 2003. Direktivet och föreskrifterna innehåller inte några kvalitetskrav på råvatten, utan här kommer EU:s direktiv för vatten att gälla. 5.3.2 ÖNSKAD RÅVATTENKVALITET Vattenskyddsområde och skyddsföreskrifter enligt miljöbalkens 7 kap 21-22 syftar enbart till skydd mot sådan verksamhet som kan skada vattenförekomsten och därmed äventyra dess möjlighet att användas som dricksvattentäkt 5. Vattenskyddsområdet och skyddsföreskrifterna för Mölnbackas vattentäkt kommer därför att bidraga till, men inte fullständigt åtgärda, EU:s och svensk lagstiftnings målsättning om skydd av vattnet ur alla aspekter, inte enbart som dricksvatten. Ett krav, som vid sidan av andra krav för att uppnå god vattenstatus, som skall ställas på vattenförekomsten som råvatten för dricksvattentäkt, är att vattenkvaliteten skall vara sådan att det är möjligt att bereda ett dricksvatten av god kvalitet och som bedöms vara lägst hälsomässigt tjänligt enligt SLV FS 2001:30. Dessutom bör det eftersträvas att vattnet ska kunna beredas i befintlig vattenproduktionsanläggning. Vid överskridande av angivna gränsvärden kan beredning av råvattnet till ett dricksvatten av god kvalitet vara omöjlig eller så kan beredningen bli drifttekniskt svår och kostsam. Det kan alltså vara möjligt att bereda råvattnet till dricksvatten trots att ett angivet gränsvärde överskrids, även om beredningen kan försvåras avsevärt. Livsmedelsverkets gränsvärden för dricksvatten jämförda med uppmätt vattenkvalitet presenteras i tabell 1. 5 SOU 1995:45 17 (46)

6 VATTENKVALITET I MÖLNBACKAS VATTENTÄKT 6.1 PÅGÅENDE UNDERSÖKNINGAR AV VATTENKVALITET Provtagningar och analyser av utgående dricksvatten och dricksvatten hos användaren utförs enligt Livsmedelsverkets krav. Inget krav på provtagning av råvatten finns. Redovisning av råvattnets fysikalisk-kemiska analyser visas i Tabell 1 nedan. Tabell 1. Fysikaliska, kemiska och mikrobiologiska analyser av råvatten från Mölnbackas vattentäkt under perioden 2008-03-06 till 2008-12-08. Ämne, Parameter antal provtagningar medel min max Temperatur ( C) 4 8,6 5,8 10,7 Turbiditet (FNU) 3 <0,1 Konduktivitet (ms/m) 1 28,4 28,4 28,4 Alkalinitet HCO3 (mg/l) 1 130,0 Hårdhet ( dh) 1 6,3 CODMn (mg/l) 1 <0,1 Färgtal (mg/l) 3 <5 ph 3 8,0 8 8,1 Ammonium NH4 (mg/l) 1 <0,02 Nitritkväve NO2-N (mg/l) 1 <0,001 Nitrit NO2(mg/l) 1 <0,003 Al (mg/l) 1 <0,02 Ca (mg/l) 1 31,0 Mg (mg/l) 1 8,6 Na (mg/l) 1 13,0 Fe (mg/l) 3 <0,05 Mn (mg/l) 3 <0,02 Radon. Rn. (Bq/l) 4 331 60 870 6.2 JÄMFÖRELSE MELLAN VATTENKVALITET OCH GRÄNSVÄRDEN För att jämföra vattenkvaliteten i det grundvattenmagasin vari vattentäkten är belägen med Livsmedelsverkets gränsvärden för dricksvatten har analysresultat från (aktuella undersökningar) använts för att representera råvattenkvalitet, se Tabell 2 nedan. Utgångspunkten är här att ju större skillnad som finns i kvalitet mellan gränsvärde för dricksvatten och faktisk råvattenkvalitet, desto större åtgärdsbehov föreligger. Åtgärd är såväl beredning som förbättring av råvattenkvaliteten. Fetstilta värden indikerar att gränsvärdet överskrids. Tabell 22 visar att råvattenkvaliteten på grundvattnet anses god med hänsyn till samtliga parametrar utom radon. Halten av radon bör understiga 100 Bq/l hos användaren. Om 18 (46)

detta gränsvärde överstigs är dricksvatten tjänligt dock med anmärkning. Gränsen för otjänligt vatten hos användaren är 1000 Bq/l. (SLV FS 2001:30). Vattenverket har kapacitet att reducera radonhalten ner till tjänlig kvalitet. Tabell 2. Jämförelse mellan uppmätt vattenkvalitet i Mölnbackas grundvatten och Livsmedelsverkets gränsvärden för dricksvatten. Värden markerade med * utgör ej medelvärde, utan enskilt mätvärde. Ämne, parameter Enhet Gränsvärde 6 Råvatten (medelvärde) Temperatur ( C) 20 8,6 Turbiditet (FNU) 0,5 <0,1 Konduktivitet (ms/m) 250 28,4* CODMn (oxiderbarhet) (mg/l) 4,0 <1,0* Färgtal (mg/l) 15 <5 Lukt Svag (Tydlig) Ingen* ph ph-enheter <7,5, >9,0 (10,5) 8 Ammonium (mg/l) 0,50 <0,02* Nitrit (mg/l) 0,10 (0,50) <0,003* Ca (mg/l) 100 31* Mg (mg/l) 30 8,6* Na (mg/l) 100 13* Fe (mg/l) 0,10 <0,05 Mn (mg/l) 0,05 <0,02 Cu (mg/l) 0,20 (2,0) <0,01* Radon (Bq/l) <100 331 6.3 VATTENKVALITET SAMMANFATTNING Råvattenkvaliteten i Mölnbackas grundvattentäkt är mycket god. Det enda värdet som överskrider gränsvärdet är radon, vilket effektivt behandlas i vattenverket. 6 Gränsvärde för tjänligt med anmärkning vid provtagningspunkt (gränsvärde för otjänligt). Provtagningspunkten kan vara Utgående dricksvatten eller Dricksvatten hos användaren. Det lägsta gränsvärdet anges. 19 (46)

7 INVENTERING AV POTENTIELLA FÖRORENINGSKÄLLOR 7.1 GENOMFÖRANDE En riskinventering med fältbesök har gjorts inom närområdet kring vattentäkten, vilket omfattar det tilltänkta vattenskyddsområdet. Information om riskobjekt i området har dessutom inhämtats från Forshagas kommun. Riskanalysen omfattar de verksamheter och förekomster som bedöms utgöra beaktansvärda risker för vattenförekomsten. Modellen för riskanalysen samt resultatet från genomförd analys återfinns i bilaga 1. 7.2 DEFINITION AV RISK Med risk menas här en möjlig fara från en verksamhet eller förhållande. Risken utgörs av produkten mellan konsekvensen av en störning och sannolikheten för att denna störning skall inträffa. Konsekvensen av störningen är i detta fall att råvattenkvaliteten försämras. 7.3 GENERELLA HOT MOT EN VATTENTÄKT Enligt Naturvårdsverkets handbok för vattenskyddsområde, 2003:6, kan generella riskobjekt för en vattentäkt delas in i fyra olika grupper enligt nedan: Vattenverksamhet Sabotage, kris och krig Klimatförändringar Övrig verksamhet och markanvändning i tillrinningsområdet 7.4 IDENTIFIERADE RISKER INOM VATTENVERKSAMHET Risker inom denna kategori rör sådant som är direkt förknippat med vattentäktsverksamheten. Det kan till exempel handla om risk för förorening i samband med underhållsarbeten i anslutning till vattentäkten, vattenbrist eller kvalitetsförsämring på grund av överuttag samt läckage av processkemikalier eller brott på ledningar till och från vattenverket. Denna riskkategori ingår inte i riskanalysen för utformning av vattenskyddsområde och skyddsföreskrifter. Dock bör dessa risker hanteras av huvudmannen för vattentäkten. Förebyggande åtgärder och tekniska barriärer är viktiga redskap för riskminskning i dessa avseenden. 7.5 IDENTIFIERADE RISKER INOM SABOTAGE, KRIS OCH KRIG Vattenförsörjningen är en känslig sektor för sabotage och i samband med kris och krig. Risker rör bland annat åverkan på fasta installationer vilket motverkas genom fysiskt skydd. 20 (46)

En särskild riskanalys som fokuserar på risker i kris och krig rekommenderas. Detta bör inarbetas i kommunens beredskapsplan. Även aktsamhet beträffande informationsspridning om vattentäktens utformning och sårbarhet bör iakttas. 7.6 IDENTIFIERADE RISKER INOM KLIMATFÖRÄNDRINGAR Mycket talar för att stora delar av Sverige går mot ett mildare och blötare klimat. Det medför att risken för översvämningar ökar och att föroreningar därmed lättare kan spridas till yt- och grundvatten. En temperaturförhöjning kommer förutom förändringar i nederbörd även att innebära förhöjd vattentemperatur. I medeltal förväntas nederbörden (vintertid) öka med 20 % i norra och 10 % i södra Sverige 7. Denna klimatförändring kan i framtiden medföra följande scenarier för grundvattenförekomsten vid Mölnbacka: Ökad vattentemperatur vilket kan påverka den markkemiska processen och därmed ha betydelse för vattenkvaliteten. Bräddning av avloppsledningar, vilket medför ökat läckage till omgivande grundvattenmagasin. Översvämning av markområden med ökat läckage av förorenat ytvatten till grundvattenmagasinet. Ökad tillgång på grundvatten till följd av ökad nederbördsmängd samt att perioden då infiltration är möjlig ökar. Extrema väderförhållanden kan även leda till en ökad allmän olycksfrekvens på grund av exempelvis mycket regn eller ogynnsamma förhållanden som orsakar halka. En tänkbar åtgärd för att minska riskens omfattning kan vara att se till att räddningstjänsten, direkt vid första olycksinsatsen, har god beredskap och kunskap om vattenmagasinets betydelse för vattentäkten. Risker kopplade till klimatförändringar kommer ej att behandlas i riskanalysen för aktuellt uppdrag eftersom den typen av risker inte har sitt ursprung inom tillrinningsområdets gränser, utan beror på förutsättningar i ett större perspektiv. 7.7 IDENTIFIERADE RISKER INOM ÖVRIG VERKSAMHET OCH MARKANVÄNDNING I TILLRINNINGSOMRÅDET För övergripande beskrivning av de större risker som identifierats kan de riskfyllda verksamheterna grupperas i riskkategorier enligt nedan: Bebyggelse Jord- och skogsbruk Trafik och transporter 7 SWECLIM Årsrapporter 2002/2003. 21 (46)

Täktverksamhet och markarbeten Industrimiljöer Förvaring av avfall Övrigt 7.7.1 BEBYGGELSE Överallt där människor bor och vistas uppkommer en lång rad potentiella hot för en nedströms belägen vattentäkt. Riskerna är dels förknippade med boende, dels med olika typer av verksamheter. All hantering av för yt- eller grundvattnet skadliga ämnen som kan komma i kontakt med vattentäktens tillrinning utgör en risk för vattentäkten. Olyckor kan inträffa som orsakar stora utsläpp av skadliga ämnen, men även kontinuerliga diffusa utsläpp riskerar att hota vattentäkten. Avlopp Den främsta risken med avlopp är utsläpp av mikrobiella föroreningar till marken men även stora mängder av andra ämnen såsom kväve och fosfor kan vara hot mot en vattentäkt eller vattenförekomst. Kommunala avloppsreningsverk utgör en belastning vid utsläpp av näringsämnen och orenat avlopp (mikrobiella föroreningar) vid bräddningstillfällen. Ett kommunalt avloppsreningsverk finns beläget nära strandkanten till Ängnäsviken, Lusten. Avståndet mellan reningsverk och råvattenbrunnen är ca 300 meter. Avloppsreningsverket renar vattnet från de ca 100 invånarna med bio rotorer. Därefter släpp det renade avloppsvattnet ut i Ängnäsviken. Alla hushåll är anslutna till detta kommunala avloppsreningsverk förutom 2 fastigheter. Mellan det enskilda avloppet vid fastighet 1:18, som är närmast brunnen, är avståndet ca 250 meter. Oljecisterner Stora volymer skadliga ämnen hanteras bland annat i samband med uppvärmning av bostäder. Även cisterner inomhus kan utgöra en risk om det finns avlopp så att eventuellt spill kan nå mark-, yt- eller grundvatten eller dagvattensystemet. Risk uppkommer främst vid transport av petroleumprodukter och vid påfyllning av cisterner. Följande fastigheter har registrerade oljecisterner: MÖLNBACKA 1:2: Cistern 5 m 3 i mark, troligtvis tagen ur bruk. MÖLNBACKA 2:2: Cistern 2 m 3 inomhus, enligt inventering 2001. 22 (46)

MÖLNBACKA 2:6: Cistern 5 m 3 i mark, besiktigad 1999. MÖLNBACKA 2:12: Cistern 3 m 3 inomhus, besiktigad 2002. MÖLNBACKA 11:1: Cistern 3 m 3 utomhus ovan jord enligt inventering 2001. Troligtvis tagen ur bruk. Hemkemikalier Många av de produkter som används i hushållet och i trädgården, såsom bekämpningsmedel, smörjolja, städmedel och målarfärg, utgör vid ovarsam hantering en beaktansvärd risk för vattentäkten. Till exempel kan rester av bekämpningsmedel redan vid låga halter påverka vattenkvaliteten och nedbrytningen av många medel är långsam. Då ämnena väl når grundvattnet är nedbrytningen och fastläggningen liten. Ca 30 hushåll (i vilka hemkemikalier antas användas) finns inom det primära och sekundära området. Parkering och uppställning av fordon samt fordonstvätt Parkering och uppställning av fordon kan medföra läckage av bland annat petroleumprodukter. Läckage kan uppkomma både vid normal parkering till följd av fel på de parkerade eller uppställda fordonen, vid ovarsam hantering av petroleumprodukter eller vid bensinstöld. Parkering och uppställning av fordon innebär därmed en beaktansvärd risk för negativ påverkan på grundvattnet. Fordonstvätt kan ske med olämpliga produkter som tillförs vattendrag och grundvatten. Dessa förfaranden innebär en risk för förorening av vattentäkten genom att föroreningar kan föras med grundvattnet eller genom ytavrinning från hårdgjorda ytor där dränering till kommunalt avlopp saknas. Vid inventering har det observerats att ett stort antal personbilar var parkerade vid en fastighet i den primära skyddszonen. I övrigt är fordon parkerade utspritt i området vid de enskilda fastigheterna. Energianläggningar/värmepumpar Energianläggningar i berg och jord bedöms utgöra risk för en beaktansvärd risk för en grundvattentäkt främst vid anläggandet då ovarsamhet kan leda till läckage av köldbärarvätska. I de fall då energianläggningarna inte är helt täta föreligger risk även i driftskedet genom att köldbärarvätska kan läcka till grundvattnet. Följande fastigheter har registrerade, eller ansöker om, energianläggningar: MÖLNBACKA 1:3: Bergvärme 23 (46)

MÖLNBACKA 2:11: Tillstånd för bergvärme gavs 2008 MÖLNBACKA 4:3: Bergvärme MÖLNBACKA 14:1: Föreligger ansökan om tillstånd för bergvärme. Dagvatten från bebyggda ytor En beaktansvärd föroreningskälla utgör dagvatten som uppstår i samband med avrinning av nederbörd från bebyggda ytor eller vid snösmältning. Dagvattnets innehåll av föroreningar varierar beroende på vilken typ av aktivitet som förekommer i dagvattnets upptagningsområde, markförhållanden och typ av avledning inom det aktuella området. Dagvatten är en källa till tillförsel av bland annat koppar, bly, zink, krom, nickel, kadmium och klorid till grundvattnet. Föroreningar utgörs bland annat av lakningsprodukter från blyoch koppartak. Undersökningar utförda av SLU har visat på förekomst av bekämpningsmedel i dagvatten ifrån villaområden 8. I området leds dagvatten från fastigheter till omgivande mark. Andelen hårdgjorda ytor är liten i förhållandet till infiltrerbar mark. Transformatorer och transformatorstationer I bebyggda områden är transformatorer och transformatorstationer vanligt förekommande. I mer glesbefolkade områden är det vanligare med små transformatorer som sitter på ledningsstolpar. Transformatorstationer kan innehålla olja som innehåller cancerogena ämnen. En annan risk med transformatorstationer är att marken runtomkring dem ofta ogräsbekämpas. Risken kopplad till spill och läckage av olja bedöms inte vara beaktansvärd då denna hantering sker i en överbyggd transformatorstation. I tillrinningsområdets yttre delar finns en kraftstation i vilken elektricitet utvinns genom vattenkraft. I denna verksamhet finns flera komponenter (turbiner, transformatorstationer etc.) vilka använder oljor. Enligt personal uppgår volymen oljor till maximalt ca 50 liter som förvaras i verket. Utanför kraftverket finns en transformatorstation, där den omkringliggande marken möjligtvis kan ogräsbekämpas (Figur 5). 8 SLU Undersökning av bekämpningsmedel i vatten från jordbruk och samhällen år 2001, Uppsala 2002. 24 (46)

Figur 5: Transformatorstation vid kraftverket. Sammanfattning I riskanalysen, bilaga 1, bedöms följande risker förknippade med Bebyggelse: Enskilda avlopp Avloppsreningsverk Oljecisterner Hemkemikalier Energianläggningar i mark och berg Fordonstvätt Parkering och uppställning av fordon Dagvatten från bebyggda ytor Hantering av bekämpningsmedel Hantering av transformatorolja 7.7.2 JORD- OCH SKOGSBRUK Jordbruk och skogsbruk utgör i olika delar av verksamheten varierande hot för vattentäkten. Inom jordbruket är det framförallt ovarsam spridning av vissa 25 (46)

bekämpningsmedel och växtnäringsämnen såsom handelsgödsel, naturgödsel och urin som kan förorsaka försämrad vattenkvalitet. Risker som finns i skogsbruk är bland annat avverkning, spridning av gödsel i skogsmark och hantering av plantor som behandlats med bekämpningsmedel och användning av träskyddsmedel. Bekämpningsmedel Inom jord- och skogsbruk används bekämpningsmedel. Vissa bekämpningsmedel är svårnedbrytbara och har hög toxicitet vilket gör att de under en lång tid framöver kan komma att utgöra en beaktansvärd risk för försämrad vattenkvalitet. Vanligt förekommande i skogsbruk är användning av träskyddsmedel, vilket är ett slags bekämpningsmedel. Även hantering och förvaring av bekämpningsmedel utgör en riskkälla. Eftersom odlingsmark inte finns inom skyddsområdet bör användandet av bekämpningsmedel vara obefintligt. Bekämpningsmedel kan förekomma vid transformatorstationen (se kapitel Transformatorer och transformatorstationer). Växtnäringsämnen Det finns huvudsakligen två typer av växtnäringsämnen i jord- och skogsbruket; handelsgödsel (kemiskt framställt) och naturgödsel (djurspillning). Växtnäringsämnen kan tillföras grund- och ytvatten på flera sätt. Det kan till exempel bero på naturlig utlakning, förhöjd utlakning på grund av kalhuggning eller ökad tillförsel av ämnen till följd av hantering av växtnäringsämnen i jord- och skogsbruket. Hantering av växtnäringsämnen omfattar bland annat lagring, transport och spridning. Gemensamt för den mesta gödselhanteringen är att ofta hanteras betydande mängder inom ett begränsat område eller inom en begränsad tid vilket leder till att växtnäringsämnen kan läcka till vattendragen antingen från ett och samma ställe (t.ex. gödselstad) eller inom en kort tidsperiod, men utspritt över ett större område (till exempel kopplad till sådd under våren). Även spridning av slam från reningsverk eller enskild reningsanläggning kan utgöra ett hot mot vattenkvaliteten. Naturliga gödselmedel utgör en risk för vattenkvaliteten främst genom dess innehåll av mikrobiella föroreningar bestående av organismer som överlever under lång tid. Eftersom odlingsmark inte finns inom skyddsområdet bör användandet av växtnäringsämnen vara obefintligt. 26 (46)

Djurhållning Djurhållning inom tillrinningsområdet till en vattentäkt kan orsaka spridning av mikrobiella patogener. Flera sådana sjukdomsutbrott är kända från andra länder. Världshälsoorganisationen (WHO) anser att det största hotet mot vattenkvaliteten i de industrialiserade länderna är patogener i dricksvatten. I området har tidigare ett antal får vistas i området kring brunnen. Även ett fåtal hästar har hållits i hage nära täkten. I övrigt finns ingen känd djurhållning. Farmartankar Farmartankar som används i jord- och skogsbruksverksamhet innebär en risk för att petroleumprodukter genom spill och läckage kan nå grundvattnet. Det finns även risk för spill i samband med tankning och stöld från mobila lagringstankar för petroleumprodukter bland annat i samband med skogsavverkning. Då skogsavverkning inte förekommer är behovet av farmartankar lågt. Avverkning Skogsbruk innebär en risk för försämrad vattenkvalitet av flera anledningar. Avverkning innebär att den skyddande effekt som växttäcket utgör minskar vilket gör marken och grundvattenmagasinet mer sårbart. Vid avverkning ökar också näringsläckage från marken i viss mån vilket medför ökad tillförsel av näringsämnen till grundvattnet. De maskiner som används vid avverkningen utgör en risk för negativ påverkan på mark och grundvatten i de fall de drivs av petroleumprodukter vilka kan läcka från maskinerna. Inom Mölnbackas tillrinningsområde förekommer sannolikt endast avverkning av skog i mycket begränsad omfattning varför risken för förorening av grundvattnet bedöms vara låg. Timmerupplag Upplag av bark, flis, spån, timmer och liknande i samband med skogsbruk kan utgöra ett hot mot vattentäkten genom läckage av bland annat fenoler. Inom Mölnbackas tillrinningsområde förekommer sannolikt endast avverkning av skog i mycket begränsad omfattning varför risken för betydande timmerupplag bedöms vara låg. Sammanfattning I riskanalysen, bilaga 1, bedöms följande risker förknippade med jord- och skogsbruk: Hantering av bekämpningsmedel 27 (46)

Hantering av naturgödsel Hantering av handelsgödsel Djurhållning Farmartankar Avverkning av skog Upplag av timmer etc. 7.7.3 TRAFIK OCH TRANSPORTER Vägtrafik nära en vattenförekomst kan medföra risk för negativ påverkan, dels genom diffus spridning med vägdagvatten, dels genom olyckor där för grundvattnet skadliga ämnen läcker ut. Järnvägstrafik utgör en risk främst genom spridningen av bekämpningsmedel på banvallar. Olyckor Olyckor sker statistiskt sett på alla typer av vägsträckor men speciellt utsatta delar utgörs av vägavsnitt där trafiksituationen är komplex och där trafikmängden hög. Olyckor kan orsaka stora utsläpp av förorenande ämnen, koncentrerat i både tid och rum vilket gör att risken för negativ påverkan på vattentäkten är stor. Faktorer såsom vägstandard och hastighetsbegränsningar liksom växtlighet inom vägområdet har stor betydelse för olycksrisken. Olyckor med transport av farligt gods kan medföra att stora mängder förorenande ämnen sprids till omgivningen inom en kort tid och som punktutsläpp. Olyckor med personbilar kanske tillför en totalt sett större mängd skadliga ämnen, men spridningen är mer utspridd både i området och i tiden. Väg 720 går genom Mölnbacka samhälle. Vägen har en kurvig linjeformning (se figur 7) och saknar delvis mittmarkering och vägräcken. Hastighetsbegränsningen på denna väg är 50 km/tim genom samhället och tillrinningsområdet. Årsdygnstrafiken uppgår till 570 fordon per dag. Av dessa är fordon är 35 tung trafik (se figur 6) (Trafikverket, 2010) Sannolikheten för att en olycka skall inträffa bedöms som måttlig. 28 (46)

Figur 6: Timmerlastbil körandes söderut genom tillrinningsområdet. 29 (46)

Figur 7: Väg 720 genom Mölnbacka samhälle. Vägen har en kurvig linjeformning och saknar delvis mitt-markering och vägräcken. Vägdagvatten Dagvatten från vägar utgör en beaktansvärd diffus föroreningskälla för grundvattnet i närområdet. Föroreningar utgörs bland annat av restprodukter från transporter, dvs. väg-, däck- och fordonsslitage. Vägdagvatten innehåller ofta höga halter av tungmetaller i form av koppar, bly och kadmium samt opolära alifatiska kolväten. Även emissioner från biltrafiken utgör en riskkälla. Klorid från vägsalt kan utgöra en risk för en vattentäkt, liksom upplag av vägsalt. Vid behov sprids något kg salt/m², år. Drift- och underhållsarbeten på vägar riskerar att påverka vattenförekomsten negativt, samtidigt som det är nödvändigt för att minska risker för olyckor. Upplag av snö från trafikerade ytor kan innehålla stora mängder föroreningar och upplag av asfalt och oljegrus kan medföra att förorenande ämnen förs med avrinnande vatten till 30 (46)

vattenförekomsten. I glest bebyggda områden där snö inte flyttas från en plats till en annan bedöms upplag av snö utgöra en marginell risk. Vid beläggningsarbete på vägar kan föroreningsmängden i dagvattnet öka, dels genom att vattnet tar upp ämnen från de material som läggs på vägbanan, dels genom användningen av maskiner vilka kan läcka drivmedel, olja mm. Även kontinuerligt slitage där små partiklar frigörs från däck och vägbana bidrar till förorening av vägdagvatten. Vägdagvatten innehåller även föroreningar som läckt ut vid olyckor, varav en del stannar kvar på vägbanan och sköljs bort med dagvattnet vid nästa regntillfälle. Vägdagvattnet vid västra sidan om vägen leds direkt till närområdet till brunnen. Delar av vägdagvattet från östra sidan samlas upp i ett dike längs vägen som sedan leds genom ett rör under vägen för att sedan nå närområdet till brunnen. Väg 720 som passerar igenom tillrinningsområdet sandas vintertid. Spridning med vägsalt förekommer inte i dagsläget. Sammanfattning I riskanalysen, bilaga 1, bedöms följande risker förknippade med Trafik och transporter: Olyckor på väg Olyckor med farligt gods på väg Dagvatten från vägar 7.7.4 TÄKTVERKSAMHET OCH MARKARBETEN Det finns flera olika typer av markarbeten som medför ökad risk för negativ påverkan på grundvattnet. Schaktning, grävning och borrningsarbeten inom vattentäktens tillrinningsområde utgör hot mot vattenkvaliteten genom ökad risk för spridning av förorenande ämnen från arbetsmaskiner, till exempel smörjolja och drivmedel. Även tillförsel av material för till exempel utfyllnad och utjämning av mark innebär en risk för vattentäkten. Det kan inte uteslutas att det i vissa fall förekommer utfyllnad med orena massor. Materialtäkt innebär risk för spridning av markpartiklar och föroreningar, bland annat petroleumprodukter och eventuellt sprängämnen. I samband med täktverksamhet och markarbeten förekommer olika åtgärder som utgör risker för försämrad yt- eller grundvattenkvalitet/kvantitet. Exempel på sådana åtgärder är bortledning av yt- eller grundvatten och återfyllning av förorenade massor. Vid återställning av en materialtäkt läggs ofta stora mängder massor i täkten för att jämna ut de branta kanterna. Det kan inte uteslutas att det i vissa fall förekommer återfyllning med orena massor. Ingen materialtäkt har påträffats inom skyddsområdet. 31 (46)

Sammanfattning I riskanalysen, bilaga 1, bedöms följande risker förknippade med täktverksamhet och markarbeten: Markarbeten Återfyllning med orena massor Bortledning av grundvatten i samband med markarbete 7.7.5 FÖRVARING AV AVFALL Förvaring av avfall omfattar deponier, tillfälliga eller långvariga upplagsplatser samt platser för sortering av avfall. Hushållsavfall och annat avfall som hanteras på ett olämpligt sätt utgör en risk för förorening av såväl yt- och grundvatten då avfall kan innehålla en mängd olika förorenande ämnen. Även tillfälliga eller mer långvariga upplag på bostadsfastigheter utgör en beaktansvärd risk för förorening av en nedströms belägen vattentäkt. Inga deponier förekommer inom vattentäktens tillrinningsområde. Däremot kan man inte utesluta att mindre otillåtna upplag av avfall förekommer. Sammanfattning I riskanalysen bedöms följande risker förknippade med förvaring av avfall: Mindre förvaring/upplag av avfall 7.7.6 ÖVRIGT Inom tillrinningstäktens område finns en nedlagd industrilokal, som nu endast används som upplagsplats. Söder om vattentäkten ligger en verkstad där uppställning av fordon sker (se kapitel Parkering och uppställning av fordon). Denna verksamhet kan innebära risker för vattentäkten och bör ses över. 32 (46)

8 RISKBEDÖMNING Riskbedömningen bygger på tillämpning av en riskanalysmodell som är framtagen av Livsmedelsverket Risk- och sårbarhetsanalys dricksvattenförsörjning, SLV okt 2007. 8.1 IDENTIFIERING AV RISK OCH RISKANALYS Risken utgörs av produkten mellan konsekvensen av en störning och sannolikheten för att denna störning skall inträffa. Konsekvensen av störningen är i detta fall att råvattenkvaliteten försämras. För att analysera riskerna att de riskobjekt som förekommer i vattentäktens tillrinningsområde skall komma att påverka grundvattenkvaliteten används en riskmodell där sannolikhet och konsekvens för varje enskild riskkälla bedöms. Vid en sådan bedömning tas hänsyn till följande parametrar: Sannolikhet för riskförekomst inom skyddsområdet Sannolikhet för emission vid riskförekomst inom skyddsområdet Sannolikhet för snabb transportmöjlighet till vattentäkt Markens och vattnets sårbarhet för påverkan av föroreningen Avståndets inverkan på reduktion av föroreningen genom nedbrytning, fastläggning och spädning fram till vattenuttaget Emissionens inneboende förmåga att motstå nedbrytning och fastläggning Emissionens farlighet Belastning, mängd, volym av emissionen Utbredning av riskförekomst Det räcker med att någon av parametrarna ovan är noll för att risk inte kan existera. 8.2 RISKANALYSENS RESULTAT Genom systematisk beräkning av riskanalysens samtliga ingående parametrar för varje identifierat riskobjekt erhålls för varje riskkälla en riskklass. Fyra riskklasser finns och ger en anvisning på vilken nivå en eventuell reglering i föreskrifterna ska ligga. Lägst risk för påverkan på vattentäkt ger riskklass 1 och högst risk för påverkan motsvarar riskklass 4. 8.3 RISKANALYSENS ANVÄNDNING Riskanalysen är ett verktyg för att systematiskt kategorisera risker inom vattentäktens tillrinningsområde. Även om resultatet av riskanalysen är grovt utgör det, tillsammans med aktuell belastning och normer för råvattenkvaliteten samt Naturvårdsverkets allmänna råd 2003:16, en lämplig grund för att bestämma skyddsföreskrifternas omfattning. I princip bör de risker regleras som har såväl hög sannolikhet som konsekvens. 33 (46)