FÖRSTUDIE Vattenskydd Ignaberga, Hässleholms kommun Vägarna 21 och 1901 m.fl. inom vattenskyddsområdet

FÖRSTUDIE Vattenskydd Ignaberga, Hässleholms kommun Vägarna 21 och 1901 m.fl. inom vattenskyddsområdet

, Hässleholms kommun Vägarna 21 och 1901 m.fl. inom vattenskyddsområdet Beställare Vägverket Region Skåne Box 543 291 25 Kristianstad Projektledare: Torbjörn Sundgren, 0771-119 119 Konsult WSP Box 714 251 07 Helsingborg Besök: Järnvägsgatan 13 Tel: 042-444 40 00 Fax: 042-444 40 01 WSP Sverige AB Org nr: 556057-4880 Styrelsens säte: Stockholm www.wspgroup.se Uppdragsansvarig: Jan Terne Handläggare: Markus Holm, Thomas Terne Uppdragsinformation Uppdragsnummer: 1006 6853 Avdelning: Upprättad av: Granskad av: Godkänd av: WSP Samhällsbyggnad och WSP Environmental Markus Holm Thomas Terne Åsa Håkansson Jan Terne Ort, datum: Helsingborg, 2008-09-12

Innehållsförteckning 1 SAMMANFATTNING... 5 2 BAKGRUND... 6 2.1 PROBLEMBILD OCH STUDIENS SYFTE... 6 2.2 VÄGVERKETS KONSEKVENSKLASSNING AV VATTENTÄKTER... 6 2.3 KONSEKVENSKLASSNINGEN IGNABERGA... 7 2.4 TIDIGARE UTREDNINGAR OCH BESLUT... 7 2.5 AKTUALITET... 7 3 FÖRUTSÄTTNINGAR... 8 3.1 AVGRÄNSNING AV FÖRSTUDIEN... 8 3.2 FYRSTEGSPRINCIPEN... 8 3.3 VÄGVERKETS SALTSTRATEGI... 8 3.4 KOMMUNALA VATTENINTRESSEN... 9 3.4.1 Vattentäkter... 9 3.4.2 Vattenverk... 10 3.4.3 Skyddsområde och skyddsföreskrifter... 11 3.5 VÄGAR OCH VÄGSTANDARD... 12 3.6 BEFINTLIGA SKYDD VÄG 21... 12 3.7 TRAFIKSITUATIONEN... 13 3.7.1 Trafikflöden fordon totalt... 13 3.7.2 Trafikflöden tung trafik... 15 3.7.3 Näringslivets transporter... 16 3.7.4 Medborgarnas resor... 16 3.8 PLANER OCH RESTRIKTIONER... 16 3.8.1 Översiktsplaner... 16 3.8.2 Detaljplaner... 17 3.9 MILJÖ... 17 3.9.1 Riksintressen... 17 3.9.2 Naturreservat... 17 3.9.3 Restriktioner... 17 3.9.4 EU-direktiv... 17 3.9.5 Fornlämningar... 17 3.9.6 Kulturmiljö... 18 3.10 TOPOGRAFI OCH LANDSKAPSBILD... 18 3.11 BERGGRUNDEN... 18 3.12 JORDARTER OCH GRUNDVATTEN... 18 3.13 YTVATTEN... 19 3.14 ANLÄGGNINGSTEKNISKA FÖRUTSÄTTNINGAR... 19 4 PROBLEMANALYS OCH RISKBEDÖMNING... 20 4.1 SKYDDSINTRESSET GRUNDVATTEN... 20 4.2 SKYDDSFÖRESKRIFTER FÖR VATTENTÄKTEN... 20 4.2.1 Föreskrifter som berör Vägverket... 20 4.2.2 Överklagade föreskrifter... 21 4.3 PÅVERKAN AV FÖRORENAT DAGVATTEN... 21 4.4 PÅVERKAN AV KLORID FRÅN HALKBEKÄMPNINGEN... 21 4.5 PÅVERKAN AV TRAFIKOLYCKA... 23 4.6 SANNOLIKHET FÖR VÄGTRAFIKOLYCKA... 25 4.7 BERÄKNINGAR... 25 4.8 OLYCKSSTATISTIK... 26 4.9 SÅRBARHET... 27 4.9.1 Bedömning av sårbarhet... 27 4.9.2 Underlag för bedömningar... 27 4.9.3 Sårbarhetsklassning... 29 4.10 RISKANALYS... 31 3

4.11 BEREDSKAP...31 5 TÄNKBARA ÅTGÄRDER OCH FÖRSLAG TILL BESLUT...31 5.1 SAMMANFATTNING AV RISK OCH SÅRBARHET...31 5.2 ÅTGÄRDSSTRATEGI...32 5.3 INRIKTNING AV ÅTGÄRDER...33 5.3.1 Väg 21...33 5.3.2 Väg 23...33 5.3.3 Väg 2021...33 5.3.4 Väg 2027...33 5.3.5 Väg 2026...34 5.3.6 Väg 2010...35 5.3.7 Väg 2003...35 5.3.8 Väg 2025...35 5.3.9 Väg 2023...36 5.3.10 Väg 2030...36 5.3.11 Väg 1901...36 5.3.12 Övriga åtgärder...36 6 KONSEKVENSER AV DISKUTERADE ÅTGÄRDER...37 7 KOSTNADER...37 8 SAMRÅD...39 9 FÖRSLAG TILL FORTSATT ARBETE...39 KÄLLOR...40 Bilagor 1. Fotobilaga 2. Faktablad 2001-12-17 gällande vattentäkt Ignaberga samhälle 3. Faktablad 2001-12-06 gällande vattentäkt Ignaberga kalkbruk 4. PM 2008-06-13. Ignaberga vattenskyddsområde. Bedömning av saltpåverkan från vägar. 4

1 Sammanfattning WSP Environmental har på uppdrag av Vägverket studerat statliga vägar inom vattenskyddsområdet för Ignaberga vattentäkt som försörjer delar av befolkningen i Hässleholms kommun med dricksvatten. Grundprincipen för översynen av vattenskyddet är att vägarna inte ska utgöra ett hot mot vattenförsörjningen. Principen utgår från det svenska miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet som Vägverket Region Skåne inarbetat i sitt regionala miljöprogram. För vattentäkter, där föroreningar från vägar bedöms utgöra ett hot, uttalas att lämpliga åtgärder ska vidtas för att minska hotet. I den aktuella studien har uppgifter om vägarnas standard, trafikflöden och olycksstatistik m.m. beskrivits, liksom de naturförhållanden som råder kring vägarna i fråga om geologi, topografi och grundvatten. Vägsträckor har sårbarhetsklassats. Utifrån sårbarheten och sannolikheten för olycka med tungt fordon/farligtgodstransport ska inträffa har olika åtgärder föreslagits för ett bättre skydd av grundvattnet. Förstudien har bedrivits utifrån Vägverkets utvecklade Fyrstegsprincipen som tjänar som en allmän planeringsprincip för hushållning av resurser och minskning av vägtransportsystemets negativa effekter. Principen innebär att de problem (hot mot grundvattenskyddet) som identifieras blir prövade mot de åtgärder som står till buds. Om åtgärden i lägre steg visar sig otillräcklig görs den vidare prövningen i följande, högre steg. Risken för att grundvattnet ska ta skada av det salt som sprids vid halkbekämpningen har beräknats i en särskild utredning som biläggs förstudien. Slutsatsen är att Brunn 1 och Brunn 1A troligen är påverkade av salt från halkbekämpningen, men att påverkan är relativt liten. Utredningen bedömer, mot bakgrund av beräkningar, att salthalten inte kommer att öka i brunnarna ens i ett långsiktigt perspektiv. Sårbarheten och sannolikheten för olyckor har studerats utmed ca 25 vägsträckor och bland dessa har åtgärder föreslagits på sju sträckor. På ytterligare två sträckor föreslås vidare utredning. Bland åtgärder för att förhindra att föroreningar kan nå mark och grundvatten, i händelse av trafikolyckor med tungt fordon/farligtgodstransport, föreslås vägräcken i kombination med kantsten. Alternativt kan täta diken utföras. I båda fallen krävs en avledning av vägdagvattnet via brunnar och ett tätt ledningssystem som leder vattnet ut från vattenskyddsområdet. Före utloppet till recipient ska finnas ett fördröjningsmagasin med möjlighet till oljeavskiljning. Förstudien föreslår åtgärder på väg 21, väg 23, väg 2010 och väg 2015. Kostnaderna har sammanställts och för vägarna tillsammans uppgår kostnaderna till ca 12 miljoner kronor. Åtgärder för att stärka skyddet utmed väg 1901 kan vara befogade, men ett sådant ställningstagande kräver ytterligare geologiska undersökningar för att kunna avgöra. Hässleholms kommun upprättar en beredskapsplan som ska gälla vid incidenter och olyckor på vägnätet inom vattenskyddsområdet. Planen ska vara klar under hösten 2008. Förstudien är ämnad att ligga till grund för Vägverkets beslut om åtgärder, inklusive projektering och bygghandling för fysiska skydd utmed aktuella vägsträckor. De fysiska åtgärder som föreslås är inte endast begränsade till vägområdet, utan kräver att enskild mark får tas i anspråk. Detta kräver ett formellt samråd enligt 6 kap. miljöbalken. Åtgärder som är föranledda av förstudiens förslag på inriktning av åtgärder avser Vägverket Region Skåne att genomföra under 2009-2010. 5

2 Bakgrund 2.1 Problembild och studiens syfte Grundprincipen för översynen av vattenskyddet vid statliga vägar är att vägarna inte ska utgöra ett hot mot vattenförsörjningen. Vid vattentäkter, där föroreningar från vägar bedöms utgöra ett hot, skall lämpliga åtgärder vidtas för att minska hotet. Principen utgår från det svenska miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet. Vägverket Region Skåne har inarbetat målet i det regionala miljöprogrammet och uttalat att vattentäkter ska skyddas. Vattenskyddet vid vägar är inte bara inriktat mot olyckshändelser med tunga lastbilar och farligtgodstransporter, vars stora tankar med drivmedel respektive last av petroleumprodukter akut kan hota vattenförsörjningen om tankarna springer läck. Trafiken och vägunderhållet alstrar också föroreningar som resultat av avgasutsläpp, broms- och däckslitage och halkbekämpning med salt. De diffust spridda föroreningarna riskerar att inverka negativt på grundvattenkvaliteten och på sikt göra vattentäkten obrukbar om sårbarheten vid täkten är hög. För att avgöra vilka vattentäkter som är i behov av skyddsåtgärder och kunna prioritera mellan vattentäkterna har Vägverket Region Skåne låtit inventera kommunala vattentäkter i Skåne. I följande kapitel förklaras konsekvensklassningen. Förstudiens syfte i fråga om Ignaberga vattentäkt är att fördjupa analysen genom att identifiera sårbarhet och värdera risker på vägnätet inom vattenskyddsområdet. Förstudiens ska också föreslå en inriktning på åtgärder på identifierade vägavsnitt samt beräkna kostnaden för åtgärderna. 2.2 Vägverkets konsekvensklassning av vattentäkter Vägverkets publikation Vattenskydd vid vägar i Skåne (VBB Viak, 1999-12-15) beskriver skyddsbehovet för de kommunala vattentäkterna i Skåne. Skyddsbehovet utgår från en konsekvensklassning som finns beskriven i skriften Yt- och grundvattenskydd (VV Publ 1995:1). Konsekvensklassningen är en funktion av vattentäktens värde och sårbarhet i enlighet med figur 1. Värde 9 8 7 6 5 4 3 2 1 1 2 3 1 2 3 Sårbarhet Figur 1. Vägverkets konsekvensklassificering, baserad på täktens värde och dess sårbarhet för grundvattenförorening. Konsekvensklass 1 innebär små konsekvenser, då inga speciella skyddsåtgärder behövs. 6

Konsekvensklass 2 innebär svårbedömda konsekvenser, då det befintliga underlaget inte är tillräckligt för att avgöra huruvida åtgärder erfordras, och i så fall vilka åtgärder. Konsekvensklass 3 innebär stora konsekvenser, då skyddsåtgärder behövs. 2.3 Konsekvensklassningen Ignaberga I Vägverkets inventering gavs vattentäkter vid Ignaberga konsekvensklass 2, vilken innebär att det befintliga underlaget är otillräckligt för att avgöra behovet av vattenskyddsåtgärder. Vidare utredning var således påkallad för att ta slutlig ställning om skyddsåtgärder erfordras, och i så fall vilka åtgärder. Vägverket har därför låtit göra en kompletterande utredning (J&W 2001) för att slutligen fastställa konsekvensklasserna. Bland annat utfördes utredningar för vattentäkter vid Ignaberga samhälle (Brunn 1A och 1) och Ignaberga kalkbruk (Brunn 2). Av Vägverkets faktablad, bilaga 2 och 3, om de båda vattentäkterna framgår grunder för bedömningar av konsekvensklass och åtgärdsförslag. Vattentäkten vid Ignaberga samhälle gavs högsta konsekvensklassen och som åtgärd bedömdes att det befintliga skyddet, i form av täta diken, behöver förlängas ytterligare ca 200 m (kommunens förslag). Täkten vid Ignaberga gavs lägsta värde med hänsyn till att täta jordlager kring vattentäkten gav naturligt skydd (låg sårbarhet). 2.4 Tidigare utredningar och beslut Konsekvensklassning av vattentäkter Vägverket Region Skåne (1999): Vattenskydd vid vägar i Skåne. Inventering, konsekvensklassning och förslag till skyddsåtgärder vid statliga vägar. Rapport VBB Viak 1999-12-15. Jacobsson & Widmark (2001): Fördjupad utredning av vattentäkter vid Ignaberga samhälle (brunn 1a & 1b) och Ignaberga kalkbruk (brunn 2) för konsekvensklassning (enligt föregående rapport). Vattendom för brunnar Dom meddelad 1998-12-30 av vattendomstolen i Växjö. Skyddsområdet PM 2002-06-06 angående skyddsområde för Hässleholms kommuns grundvattentäkt på Kristianstadsslätten. Hässleholms Vatten. Hässleholms kommun Överföringsledning till Vinslöv. Geoteknisk undersökning: Fältoch laboratorieresultat (Rgeo). GF Konsult AB. 2004-11-11. Fastsällande av skyddsföreskrifter för grundvattentäkten vid Ignaberga, Hässleholms kommun. Länsstyrelsens beslut 2006-11-02. Naturvårdsverkets yttrande 2008-04-10 i fråga om vattenskyddsområde Ignaberga, Hässleholms kommun. Riksintresset kalkstensfyndigheten i Ignaberga i Hässleholms kommun Detaljavgränsning av riksintresse enligt miljöbalken. SGU, beslut 2002-11-25. 2.5 Aktualitet Åtgärder som är föranledda av förstudiens förslag på inriktning av åtgärder avser Vägverket Region Skåne att genomföra under 2009-2010. 7

3 Förutsättningar 3.1 Avgränsning av förstudien Förstudien avgränsas till att avse vägar inom vattenskyddsområdet för Ignaberga vattentäkt som framgår av kartan i Figur 2. Endast statliga vägar studeras och med tyngdpunkt på väg 21, väg 23 och väg 1901, eftersom dessa vägar utgör den ojämförligt största risken för grundvattenskyddet med hänsyn till trafikbelastningen. Målstandarden för väg 21 är en 4-fältig motorväg, men vägen är inte prioriterad för utbyggnad i den nationella infrastrukturplanen för åren 2010-2019. Det innebär att åtgärder för vattenskyddet i samband med vägutbyggnaden inte kan påräknas förrän tidigast under 2020-talet. I avvaktan på utbyggnaden är det därför rimligt att studera möjligheterna att redan nu genomföra skyddsåtgärder med utgångspunkt från den befintliga vägstandarden. Förstudien utgår från befintligt underlagsmaterial som är tidigare konsekvensklassning, utredningar, geologiska/hydrogeologiska kartor, yttranden, intervjuer, samråd m.m. Några fältarbeten för att avgränsa sårbara vägsträckor är inte utförda. Förstudien är inte ämnad att ge detaljerade anvisningar om hur grundvattenskyddet ska stärkas. Målet är att ange en inriktning av åtgärder som kan ligga till grund för en vidare diskussion och för upprättande av bygghandling, när det gäller fysiskt skydd. 3.2 Fyrstegsprincipen Fyrstegsprincipen har tagits fram av Vägverket och utvecklats som en allmän planeringsprincip för hushållning av resurser och minskning av vägtransportsystemets negativa effekter. Principen har tillämpats i denna förstudie och innebär att de problem (hot mot grundvattenskyddet) som identifieras blir prövade mot de åtgärder som står till buds. Om åtgärden i lägre steg är otillräcklig görs den vidare prövningen i följande, högre steg. Steg 1. Kan problemet lösas genom att minska antalet transporter på vägen? Steg 2. Kan problemet lösas genom förbättrad skyltning om vattenskyddsområde, beredskapsplan, hastighetsbegränsning och/eller andra administrativa åtgärder? Steg 3. Kan problemet lösas genom begränsade ombyggnadsåtgärder (där sådana gör störst nytta för grundvattenskyddet), t ex räcken, kantsten och täta diken i kombination med fördröjningsmagasin, oljeavskiljare etc.? Steg 4. Måste problemet slutligen lösas genom att lägga vägen i ny sträckning eller göra annan åtgärd som medför stor investeringskostnad? 3.3 Vägverkets saltstrategi Vintertid sprids stora mängder salt, sand och spolarvätska på vägarna. Som väghållare kan Vägverket påverka hur mycket salt och sand som sprids. Vägverket strävar efter att använda så lite naturgrus som möjligt vid sandning, eftersom naturgrus är en ändlig resurs. Det vägsalt Vägverket använder är vanligt koksalt (natriumklorid) som förekommer naturligt och är lättlösligt i vatten. Dagvatten från vägområdet kan föra med sig kloridjoner till yt- eller grundvatten. Lokalt kan det uppstå problem om koncentrationerna blir för höga. I grundvatten kan förhöjda kloridhalter ge korrosion på ledningar m.m., men också ge vattnet en fadd smak. 8

Vägsalt används för att bekämpa halka och gör stor nytta genom att minska antalet olyckor. I dag används betydligt mindre mängder salt på vägarna än tidigare. De senaste åren har saltanvändningen på de statliga vägarna legat på 200 000 230 000 ton per år, jämfört med 430 000 ton under toppåren under 1990-talet. Vägverkets strategi för minskad saltanvändning i vinterväghållningen ska säkerställa att Vägverket, med fortsatt hög framkomlighet och trafiksäkert, minimerar saltanvändningen så att den bättre motsvarar medborgarnas och näringslivets krav och önskemål. Samtidigt ska framkomligheten bibehållas. Saltanvändningen i vinterväghållningen ska vara förenlig med rådande miljökrav och med Vägverkets ambition att vara en miljömedveten och effektiv väghållare med kunden i centrum. Vägverket stöttar med forskningsmedel utvecklingsarbete som är inriktat på att minimera mängden salt genom att använda alternativa, kloridfria medel. Försök pågår med att blanda in glukos/fruktos i salt och därigenom kunna minska mängden natriumklorid med 25-50 %. Andra försök har gjort med CMA (kalciummagnesiumacetat) som är lika effektivt för halkbekämpning som natriumklorid. I de nordiska länderna pågår också forskningsförsök med att byta ut natriumklorid mot kaliumformiat. De alternativa medlen har fördelar ur markmiljösynpunkt genom att de bryts ner i jorden. Däremot har vissa av medlen nackdelen att i ytvatten förorsaka syrebrist och att kostnaden för halkbekämpningen blir upp mot 20 gånger dyrare jämfört med konventionell bekämpning med salt. Meteorologiska data används för att avgöra när man skall sprida salt och det pågår utveckling av prognosmodeller så att antalet spridningstillfällen och/eller saltmängden minimeras. Även utrustning och teknik för spridning utvecklas för att effektivisera halkbekämpningen. Halkbekämpning på vägar med mindre trafik (mindre än 1000 fordon per dygn i genomsnitt), kan också ske med sand. För att sanden skall kunna hanteras blandas dock en liten del salt in. Denna typ av halkbekämpning är inte effektiv på vägar med högre trafikbelastning, då den inte har samma hållbarhet som saltningen. Detta leder till att den saltinblandade sanden måste spridas fler gånger för att en acceptabel framkomlighet ska kunna upprätthållas. På vägar med trafikbelastning som här är aktuella skulle den totala spridningen av salt uppgå till mängd jämförbar med den som sprids vid den nu valda halkbekämpningen. Dessutom skulle arbetsfordonen släppa ut mer avgaser och effekten av halkbekämpningen ändå i många fall vara sämre än med saltning. 3.4 Kommunala vattenintressen 3.4.1 Vattentäkter Från vattenverket på Galgbacken i östra delen av Hässleholm försörjs centralorten och flera av kommunens mindre samhällen med dricksvatten. Totalt är över 22 000 personer eller nära hälften av kommunens invånare anslutna till vattenverket. En betydande del av råvattnet tas från brunnar inom Ignaberga vattentäkt, men också från Tyringe vattentäkt. Huvudman för vattenförsörjningen och nämnda vattentäkter är Hässleholms Vatten. Ignaberga vattentäkt, som utnyttjar Kristianstadsslättens berggrundvatten, tillkom i början av 1980-talet. Vattentäkten utgörs av produktionsbrunnar belägna utmed väg 21 sydost om Hässleholms tätort i området mellan Gulastorp och Lommarp. Anläggningen har byggts ut etappvis och omfattar idag fem produktionsbrunnar som omges av skyddszoner enligt figur 2. Brunnarna inom brunnszon 1 (Brunn 1 och 1A) och 2 (Brunn 2) närmast centralorten är anslutna till en råvattenledning som används till överföring av vatten till Hässleholms vattenverk på Galgbacken. 9

Vägverket Region Skåne Figur 2. Produktionsbrunnar och skyddszonsindelning för Ignaberga vattentäkt mellan Hässleholm och Vinslöv. En överföringsledning för renvatten mellan vattenverket i Hässleholm och Vinslöv togs i drift 2007. Vatten från brunnen inom brunnszon 4 vid Lommarp är påkopplad överföringsledningen och bidrar till försörjningen av Vinslövs samhälle. Vattnet i brunnen inom brunnszon 3 utnyttjas f.n. inte på grund av för höga nitrathalter. 1998-12-30 fick Hässleholms kommun tillstånd enligt dåvarande vattenlagen att ur grundvattenanläggningen ta ut maximalt 10 000 m3/d (115 l/s). Den femte brunnszonen inom vattenskyddsområdet ligger i Vinslövs tätort. Här finns två brunnar benämnda Giraffen 1 och Giraffen 2 som inte utnyttjas med anledning av bekämpningsmedelsrester i vattnet. I Bertes park i Vinslöv finns ytterligare en brunn som tidigare utnyttjats som kommunal dricksvattentäkt. Numera används den för uppvärmning av Vinslövs centralskola. 3.4.2 Vattenverk Vattenverket på Galgbacken producerar vatten till drygt 22 000 personer, vilket innebär en leverans på 5 250 m3/dygn. Vattnet hämtas från borrade brunnar i Ignaberga och Tyringe och återin- 10

filtrerar under ca tre månader i Galgbackens grusformation innan det pumpas upp. Därefter tryckstegras vattnet och levereras ut på ledningsnätet, se figur 3. Utöver Hässleholms stad levererar verket på Galgbacken vatten till Stoby, Ballingslöv, Bjärnum, Mala, Vankiva, Finja, Skyrup, Sjörröd och Tormestorp. Figur 3. Principskiss av Hässleholms vattenverk på Galgbacken (Källa: www.hassleholmsvatten.se) Ansluten till Brunn 4 finns ett mindre reningsverk. Vattnet går från reningsverket direkt till överföringsledningen från Hässleholms vattenverk och bidrar därmed till Vinslövs vattenförsörjning. 3.4.3 Skyddsområde och skyddsföreskrifter Länsstyrelsen fastställde skyddsföreskrifter för Ignaberga vattentäkt genom beslut 2006-11-02. Vägverket har överklagat beslutet vad avser väghållning och trafik med hänsyn till att skyddsföreskrifterna förbjuder väghållaren att utan tillstånd halkbekämpa och dammbinda genom saltspridning eller annan kemikalie om inte vägdagvattnet omhändertas och avbördas utanför skyddsområdet. Föreskriften medger heller inte att sandningssand får innehålla en liten mängd salt för att förhindra att sanden fryser. För de fem brunnarna finns fyra separata inre skyddszoner och en gemensam yttre zon enligt kartan i figur 1. Som grundprincip för omfattningen av inre skyddszon är ett område som minst motsvarar det område inom vilken en vattenpartikel kan nå brunnen inom en strömningstid av två månader. Medelhastigheten har bedömts utifrån uppgifter om flödesförhållanden till 1-3 m/dygn. Den beräknade zongränsen har sedan med marginal anpassats till fastighetsgränser, vägar och andra fasta punkter i terrängen. Vid Brunn 4 samt nordväst om Brunn 1 och 1A finns isälvsavlagringar direkt på berggrunden vilket medför större risk för föroreningstransport till det utnyttjade grundvattenmagasinet. De inre skyddszonerna innefattar därför stora delar av dessa isälvsavlagringar. Den yttre skyddszonen föreslås sammanfalla med influensområdets gräns, med undantag av området vid Vinslöv. Gränsdragningen innebär att strömningstiden fram till brunnarna överallt inom skyddszonen beräknas uppgår till minst 12 månader. Även denna gräns har med marginal anpassats till fasta terrängpunkter. Denna förstudie beaktar de förhållanden som beskrivs i underlaget till skyddsområdet och skyddsföreskrifterna. 11

3.5 Vägar och vägstandard Inom skyddsområdet finns 12 stycken statliga vägar med Vägverket som väghållare. Endast väg 21 och väg 23 är rekommenderade för transport av farligt gods. Normalt saltas dessa vägar vid risk för halka. För vägsträckor inom skyddsområdet ges följande beskrivning. Väg 21 har en bredd på ca 13 meter och är uppdelad i tre körfält (1+2 väg) med mittvajer. Nordväst om trafikplats Ignaberga har vägen status som motortrafikled med hastighetsbegränsning 110 km/h. Öster om trafikplatsen upphör motortrafikleden och hastigheten är sänkt till 90 km/h. I denna del och utmed vägen till Vinslöv löper en separat gc-väg (enskild). Sträckan på ca 8 700 m belastas med stora mängder farlig gods. Vägen är av riksintresse. Vägen håller god standard efter nyligen genomförda ombyggnadsarbeten. Väg 23 håller god standard genom skyddsområdet. Vägavsnittet är ca 2 900 m, varav ca hälften av sträckan håller vägbredd 8 m. På sträckan förbi Hässleholm är vägen breddad till 13 m. Hastigheten är begränsad till 90 km/h. Vägen är av riksintresse. Väg 1901 den gamla infartsleden mot Hässleholm - har en bredd på 13 meter och en hastighetsbegränsning till 70 km/h. Längd ca 2 200 m. På ömse sidor om vägen ligger brunnarna 1 och 1A. Väg 2010 går från trafikplats Lommarp västerut ca 1 900 m. Vägbredd 6-6,5 m och hastighetsbegränsning 70 km/h med undantag av passagen genom Lommarps tätort där hastighetsbegränsningen är 50 respektive 30 km/h (i bykärnan). Vägen används som smitväg mellan väg 21 och väg 23. Väg 2003 ansluter väg 2010 sydväst om Lommarp. Vägbredd ca 6,5 m och hastighetsbegränsningen är 70 km/h på den ca 900 m långa sträckan. För vinterväghållningen används sand. Väg 2021 ansluter väg 23 från öster. Vägbredd 6 m och hastighetsbegränsning 70 km/h på en sträcka av ca 1 400 m. För vinterväghållningen används sand. Väg 2023 går från trafikplats Ignaberga norrut. Vägbredd 6,5 m och hastighetsbegränsning 70 km/h på en sträcka av ca 1 200 m. För vinterväghållningen används sand. Väg 2025 i Vinslövs tätort är ökar i bredd från 7,5 m till 9 m i centrala delen av tätorten (50 km/h). Sträckan är ca 1 800 m. Väg 2026 från vägkorset väster om trafikplats Ignaberga till Lommarp och parallell med väg 21 är ca 3 400 m. Vägbredd 5,5-7 m och hastighetsbegränsning 70 km/h med undantag av delen förbi Ignaberga kyrkby och i Lommarps tätort med hastighetsbegränsning 50 km/h. Till vägen ansluter några korta vägar. Väg 2026.1 är en slinga ca 600 m lång och vägbredd 7 m genom Ignaberga kyrkby. Väg 2026.2, ca 400 m lång och 3 m bred, ansluter längre åt sydost. Väg 2027 löper från trafikplats Ignaberga västerut i ca 2 200 m och ansluter väg 23. Hastighetsbegränsningen varierar mellan 50 och 70 km/h och vägbredden är 5 m. För vinterväghållningen används sand. Väg 2030 går från trafikplats Vinslöv norrut ca 1 900 m genom tätorten. Vägbredden är 8 m. Väg 2590 (Industrigatan i Vinslöv) ca 700 m lång och löper genom den centrala delen av tätorten. Vägbredden är 10 m. 3.6 Befintliga skydd väg 21 När väg 21 byggdes ut kring Hässleholms tätort åren 1992-1993 anlades täta diken inom område som omfattas av inre skyddszon för Brunn 1A och Brunn 1. Skyddet sträcker sig från ramperna vid Ignaberga trafikplats och åt nordväst ca 800 m till bro över Rörån. Vägdagvattnet släpps från diket ut till ett närbeläget vattendrag utanför skyddsområdet. Åtgärden minskar risken för att kemiska ämnen och petroleumprodukter ska infiltrera i diket. 12

Skyddet ligger på ömse sidor om vägen och består av lermorän till en tjocklek av ca 0,5 m enligt normalsektionen i figur 4. Figur 4. Normalsektion för väg 21 inom inre skyddszon för brunnsområde 1. När väg 21 byggdes om till 2+1 väg med mittvajer vidtogs såväl säkerhetshöjande åtgärder som anordningar för uppsamling av vägdagvatten vid trafikplats Lommarp. Skyddsåtgärderna omfattar den sårbara sträckan över Vinneåns dalgång, inom inre skyddszon för Brunn 4. Sträckor av väg 21 och väg 2010 omfattas således av skyddet som består dels av täta diken, dels av kantsten och sidovägräcke. Dagvattnet avleds via ett fördröjningsmagasin till Vinne å. Ombyggnaden var klar 2005. 3.7 Trafiksituationen 3.7.1 Trafikflöden fordon totalt Uppgifter om trafikflöden har hämtats från Vägverkets databas. För att hämta in trafikdata använder sig Vägverket av trafikanalysator Metor 2000. Utrustningen registrerar fordonstyp, fordonshastighet samt fordonets körriktning. Utrustningen klarar att särskilja 15 fordonsklasser och registrering sker genom slangsensorer eller, på helårsmätta mätplatser, slingsensorer. Uppgifterna för de mindre vägarna daterar sig främst till år 2003. För väg 21 och väg 23 är uppgifterna färskare (2006). I kartan, figur 5, visas trafikflöden för totala antalet fordon, inklusive tung trafik. Siffrorna uttrycks i årsmedeldygnstrafik (ÅDT). Eftersom ÅDT beräknas från ett stickprov av mätningar har skattningen en viss osäkerhet som uttrycks genom (+/- X %). Det visar sig att osäkerheten i stor utsträckning är beroende av hur högt flödet är. Lågt flöde ger större osäkerhet. Trafikflödet på väg 21, på sträckan trafikplats Läreda (väg 21/väg 23) till trafikplats Ignaberga, är 7550 (+/-13 %) ÅDT. På sträckan trafikplats Ignaberga och till trafikplats Lommarp, är trafikflödet 12760 (+/-14 %) ÅDT. Förbi Vinslöv till Vannebergakorset är trafikflödet något lägre, 10390 (+/-10 %) ÅDT. På väg 23 söder om trafikplats Röinge (23/1901) är trafikflödet 4440 (+/-11 %) ÅDT. Norr om trafikplatsen ökar flödet till 4920 (+/-10 %) ÅDT och mellan T-korsningen med väg 2021 och trafikplats Läreda (väg 21/väg 23) ökar flödet ytterligare till 5820 (+/-10 %) ÅDT. På väg 1901, sträckan trafikplats Ignaberga till trafikplats Röinge (väg 23/väg 1901), är trafikflödet totalt 5360 (+/-10 %). Observera att uppgiften är från 1994. Väg 2010 (från trafikplats Lommarp västerut) har 1260 (+/-17 %) ÅDT fram till Lommarps tätort och ökande till 1390 (+/-16 %) ÅDT fram till anslutningen av väg 2003. Vidare västerut minskar trafikflödet till 790 (+/-22 %) ÅDT. 13

Figur 5. Allmänna vägar och trafikflöden, fordon totalt. Utdrag ur Vägverkets trafikdatabas. Väg 2003 (ansluter väg 2010 sydväst om Lommarp) har 590 (+/-22 %) ÅDT. Väg 2021 (ansluter väg 23 från öster) har 360 (+/-32 %) ÅDT. Väg 2023 (från trafikplats Ignaberga norrut) har 160 (+/-47 %) ÅDT. Väg 2025 (i Vinslövs tätort) 2540 (+/-9 %) ÅDT. Väg 2026 (från trafikplats Ignaberga till Lommarp och parallell med väg 21) har 320 (+/-34 %) ÅDT. Väg 2027 (trafikplats Ignaberga västerut till väg 23) har 120 (+/-57 %) ÅDT. Väg 2030 (trafikplats Vanneberga och norrut genom tätorten) har centralt i Vinslöv 2830 (+/-11 %) ÅDT. Väg 2590, (Industrigatan i Vinslöv) har 1880 (+/-13 %) ÅDT (år 2007). 14

3.7.2 Trafikflöden tung trafik Uppgifterna är även i detta fall hämtade från Vägverkets databas och avser för mindre vägar främst trafikräkningen år 2003. För väg 21 och väg 23 är uppgifterna färskare (2006). I kartan ovan, figur 6, visas trafikflöden för antalet fordon som betecknas tung trafik (fordon >3,5 ton). Sträckan belastas med stora mängder farlig gods som i huvudsak sker med tunga lastbilar. Siffrorna uttrycks i årsmedeldygnstrafik (ÅDT). Figur 6. Allmänna vägar och trafikflöden, tunga fordon. Utdrag ur Vägverkets trafikdatabas. Trafikflödet med tung trafik på väg 21, sträckan trafikplats Läreda (väg21/väg 23) till trafikplats Ignaberga, är 1450 (+/-12 %) ÅDT. På sträckan trafikplats Ignaberga till trafikplats Lommarp, är trafikflödet 1700 (+/-12 %) ÅDT. Förbi Vinslöv till Vannebergakorset är trafikflödet något lägre, 1600 (+/-11 %) ÅDT. 15

På väg 23 söder om trafikplats Röinge (väg 23/väg1901) är trafikflödet 930 (+/-9 %) ÅDT. Norr om trafikplatsen ökar flödet till 1110 (+/-9 %) ÅDT och från T-korsningen med väg 2021 till trafikplats Läreda (väg 21/väg 23) ökar flödet ytterligare till 1390 (+/-8 %) ÅDT. På väg 1901, sträckan trafikplats Ignaberga till trafikplats Röinge (väg 21/väg 1901) är trafikflödet 310 (+/-14 %) ÅDT. Observera att uppgiften är från 1994. Väg 2010 (från trafikplats Lommarp västerut) har 110 (+/-24 %) ÅDT från Lommarps tätort och fram till anslutningen av väg 2003. Vidare västerut minskar trafikflödet till 60 (+/-33 %) ÅDT. Väg 2003 (ansluter väg 2010 sydväst om Lommarp) har 50 (+/-36 %) ÅDT. Väg 2021 (ansluter väg 23 från öster) har 15 (+/-63 %) ÅDT. Väg 2023 (från trafikplats Ignaberga norrut) har 10 (+/-0 %) ÅDT. Väg 2025 (Vinslövs tätort) 200 (+/-18 %) ÅDT. Väg 2026 (från trafikplats Ignaberga till Lommarp och parallell med väg 21) har 15 (+/-63 %) ÅDT. Väg 2027 (trafikplats Ignaberga västerut till väg 23) har 5 (+/-0 %) ÅDT. Väg 2030 (trafikplats Vanneberga och norrut genom tätorten) har centralt i Vinslöv 160 (+/-20 %) ÅDT. Mängden ökar söderut mot trafikplats Vinslöv till 180 (+/-19 %) ÅDT. Väg 2590, (Industrigatan i Vinslöv) har 120 (+/-22 %) ÅDT (år 2007). 3.7.3 Näringslivets transporter Väg 21 mellan Hässleholm och Kristianstad är hårt belastad av tung trafik. Vägen har stor betydelse som en öst-västlig förbindelselänk för näringslivets transporter mellan Helsingborgsregionen och Kristianstadsregionen samt vidare österut till Blekinge. Den tunga trafiken på väg 21 förbi vattentäkten är ca 15 % av den totala trafiken. En del av trafiken utgörs av lastbilstransporter till och från kalkbrottet i Ignaberga. På väg 23 beräknas andelen tunga fordon vara 22 %. För de mindre vägarna utgör den tunga trafiken i medeltal 6 %, inklusive väg 1901 som går förbi Brunn 1 och 1A. 3.7.4 Medborgarnas resor Väg 21 har hög andel pendlingstrafik Hässleholm-Kristianstad. Vägen har betydelse som en östvästlig förbindelselänk mellan Helsingborgsregionen och Kristianstadsregionen. 3.8 Planer och restriktioner 3.8.1 Översiktsplaner I Hässleholms kommuns översiktsplan (Hässleholms kommun, 1994) anges områdena söder om väg 21 som Område av särskild betydelse för kulturminnesvården. Längs med stora delar av aktuellt avsnitt av väg 21 anger översiktsplanen att åkermarken är särskilt värdefull. Strax väster om Vinslöv redovisas ett Område av särskild betydelse för naturvård friluftsliv. För Vinslövs tätort finns en översiktsplan 2004 som omnämner vattenskyddsintresset och framtida önskemål om att bygga om korsningen väg 21/väg 2010 till planskildhet. Ombyggnaden gjordes 2005, varvid bron över Vinne å försågs med sidovägräcken och kantsten. För vägdagvattnet anlades ett magasin med möjligheter för oljeavskiljning. En del av väg 2010, vid trafikplatsen, försågs med täta diken. 16

3.8.2 Detaljplaner Inga detaljplaner finns längs de sträckor av vägen som kan komma att påverkas av åtgärder. 3.9 Miljö 3.9.1 Riksintressen Sveriges geologiska undersökning (SGU) har i beslut den 29 december 1994 förklarat kalkstensfyndigheten Ignaberga som riksintresse enligt 2 kap. 7 naturresurslagen (NRL). Genom beslut 2002-11-25 har SGU detaljavgränsat riksintresset efter framställning från AB Ignaberga Kalksten. 3.9.2 Naturreservat Det förekommer inget naturreservat inom området. 3.9.3 Restriktioner Länsstyrelsen fastställde 2006-11-02 skyddsföreskrifter för Ignaberga vattentäkt med en indelning i skyddszoner enligt figur 2. Skyddsföreskrifterna innehåller restriktioner och förbud som riktar sig mot bl.a. markägare och väghållare. I kap. 4.2.1 redogörs för skyddsföreskrifter som berör Vägverket. Vinne å som rinner förbi Lommarp och Vinslöv omfattas av strandskyddsbestämmelser. 3.9.4 EU-direktiv Det finns inget Natura 2000-område inom området. 3.9.5 Fornlämningar Området är rikt på fasta och övriga fornlämningar som framgår av fornlämnings- och kulturmiljökartan i figur 7. Figur 7. Fasta fornlämningar (röda markeringar) och övriga kulturhistoriska lämningar (blå markeringar) inom huvudsakliga delar av vattenskyddsområdet. Det genomskinliga rastret i röd ton betecknar områden med särskilt värdefull kulturmiljö. 17

3.9.6 Kulturmiljö Väg 21 och andra statliga vägar inom vattenskyddsområdet söder om väg 21 och väg 1901 berörs av område som av länsstyrelsen utpekats som särskilt värdefull kulturmiljö, se figur 7. 3.10 Topografi och landskapsbild Området ligger i släntfoten av Nävlingeåsen och delvis på Kristianstadsslätten. Landskapet är relativt plant eller svagt böljande med omväxlande skog- och jordbruksmark. Kalkstensbrottet vid Ignaberga, där detta sträcker sig nära 2 km parallellt med väg 21, utgör ett framträdande inslag i landskapsbilden. Kristianstadsslätten norr om väg 21 ligger på nivå ca +30-35 m. Härifrån höjer sig terrängen västerut mot Hässleholm till ca + 45 m och söderut, där Nävlingeåsens sluttning når upp till ca +100 m inom vattenskyddsområdet. 3.11 Berggrunden Nävlingeåsen utgörs av en urbergshorst och har därmed skapats genom förkastningsrörelser. Urberget når upp till över 100 m höjd på horsten. Berggrunden består i huvudsaklig av gnejs och gnejsgranit. På Kristianstadsslätten ligger urberget djupt och överlagras av sedimentära bergarter. Dessa utgörs av lösa, okonsoliderade sandstenar och kritkalksten. Figur 8 illustrerar berggrundsförhållandena i en syd-nordlig typsektion. I släntfoten till Nävlingeåsen förekommer slukhål, vilka är resultatet av att rinnande vatten löst upp kalkstenen genom vittringsprocesser. 3.12 Jordarter och grundvatten Enligt jordartskartan från SGU (SGU 1991) domineras stora delar av området av sandig-moig morän. Längs med vissa avsnitt av väg 21 förekommer isälvsavlagringar med sand eller grus. I mindre utsträckning förekommer finkorniga isälvsavlagringar. Isälvsavlagringarna kan ligga direkt överlagrade berggrunden. Norr om väg 21 och på ömse sidor om väg 1901 finns större sammanhängande kärrområden, men ställvis också områden med tunna ytlager av torv. Jorddjupet varierar mellan ca 2 och 15 meter. Figur 8. Typsektion för geologin i området. Källa: PM 2002-06-06 angående vattenskyddsområde. 18

Grundvattnet finns dels i de lösa jordlagren och dels finns grundvattnet i två magasin på olika nivåer i berggrunden. Grundvattenförhållandena generellt redovisas i figur 9. Berggrundsvattnet i den undre porösa kvartssandstenen omfattar en s.k. slutet magasin som kännetecknas av ett uppåtriktat tryck med anledning av överlagrande täta, geologiska formationer. Samtliga kommunala brunnar tar sitt dricksvatten ur denna formation eftersom den medger stora grundvattenuttag. Grundvattenuttagen från Ignabergatäkten uppgår till ca 1 miljon m 3 /år. Dessutom pumpas 1,8 miljoner m 3 /år vatten ur Ignaberga kalkstenstäkt för att hålla täkten läns. Genom länspumpningen avsänks grundvattennivån till ca + 28. Figur 9. Typsektion för hydrogeologiska förhållanden i området. Källa: PM 2002-06-06 angående vattenskyddsområde. Med undantag för nitrathalten är berggrundvattnet ett bra konsumtionsvatten med låga halter järn och mangan. Vattnet är inte aggressivt. Hårdheten varierar från måttlig (brunnsområde 1) till hög (brunnsområde 2, och troligen också för brunnsområde 3 och 4). Nitratkvävehalten varierar från måttlig till mycket hög beroende på intensiteten i gödsling på jordbruksmark i närheten av brunnsområdena. I brunn 4 har vattnets nitratkvävehalt kraftigt minskat under senare år med anledning av gödslingsförbud. Vattnet är numera godtagbart som dricksvatten. 3.13 Ytvatten Området avvattnas genom små bäckflöden som rinner nerför Nävlingeåns sluttningar och vidare till främst diken på Kristianstadsslätten. Det enda större vattendraget genom vattenskyddsområdet är Vinne å med källflöden i trakten av Nävlinge. Vinne å har utlopp i Helge å som avvattnas till Hanöbukten i Östersjön. Sommartid och tidig höst torkar flera av de mindre vattendragen ut på grund av att vattnet under lågflödesperioden infiltrerar i jordlager i släntfoten av horsten, söder om väg 21. Infiltrationen av ytvatten i dessa inströmningsområden står för en betydande del av den grundvattenbildning som kommer vattentäkten tillgodo. 3.14 Anläggningstekniska förutsättningar Geotekniska borrningar vid inre skyddszoner till brunnsområdena 1, 1A, 2 och 3 tyder på relativt goda anläggningsförutsättningar då jordarterna består av sand, grus och morän (sandig till finsandig). Enligt borresultat och beteckningar i jordartskartan kan dock ställvis den ytliga jor- 19

den bestå av mullhaltig jord/torv och inblandning av växtdelar ner till ca 1 m djup. Ju högre inblandning av organiska jordarter desto sämre är de anläggningstekniska förutsättningar. Vid inre skyddszon till uttagsbrunn 4 är förutsättningar för byggande mycket goda, då de ytligt liggande jordarterna består av sand och isälvsmaterial. I anslutning till vattendrag och våtmarker kan sämre anläggningstekniska förhållanden råda på grund av svämsediment och rent organiska jordarter såsom torv. 4 Problemanalys och riskbedömning 4.1 Skyddsintresset grundvatten Grundprincipen för översynen av vattenskyddet vid statliga vägar är att vägarna inte ska utgöra ett hot mot vattenförsörjningen. Vid vattentäkter, där föroreningar från vägar bedöms utgöra ett hot, skall lämpliga åtgärder vidtas för att minska hotet. För Ignaberga vattentäkt gäller som utgångspunkt för förstudien att alla vägar utgör en potentiell föroreningskälla som kan påverka grundvattnets kvalitet. Studien avser de statliga vägarna som är de mest trafikerade. Kommunen har ett uttalat intresse av att skydda grundvattentillgångar som är av intresse för vattenförsörjningen. Detta intresse tar sig i uttryck genom att avsätta vattenskyddsområden med tillhörande skyddsföreskrifter som inskränker allmän och enskild rätt att utnyttja och sköta marken. Skyddsföreskrifterna berör bl.a. väghållningen. 4.2 Skyddsföreskrifter för vattentäkten 4.2.1 Föreskrifter som berör Vägverket I skyddsföreskrifter finns bestämmelser som berör Vägverket som väghållare. I föreskrift 2 e) Avledning av förorenat vatten, föreskrivs för inre skyddszon bl.a. att utsläpp av förorenat dagvatten inte får ske från verksamheter samt från hårdgjorda ytor. I fråga om yttre skyddszon gäller tillstånd av kommunens nämnd för miljö- och hälsoskyddsfrågor I föreskrift 2 h) Täktverksamhet och andra schaktningsarbeten gäller för inre skyddszon tillståndsplikt för schaktningsarbete, deponering och tillförsel av främmande massor för utfyllnad. För yttre skyddszon gäller anmälningsplikt vid deponering och tillförsel av främmande massor för utfyllnad samt vid schaktningsarbeten djupare än 1 m. I föreskrift 2 j) Transport av farligt gods, föreskrivs för inre och yttre skyddszon bl.a. att transporter av farligt gods får ske endast på järnväg eller på rekommenderad väg för farligt gods. I föreskriften ges undantag för transporter av kemikalier till vattenverket och andra kemiska produkter för fastigheternas normala nyttjande och underhåll. I föreskrift 2 k) Väghållning och trafik, föreskrivs för inre och yttre skyddszon förbud mot att ha upplag eller tillverkning av asfalt, oljegrus eller vägsalt utöver vad som krävs för normal hushållning. Det är också förbjudet att deponera avfall samt snö från trafikerade ytor, utöver normal snöröjning. Tillstånd från kommunens nämnd för miljö- och hälsoskyddsfrågor krävs för halkbekämpning med salt eller annan kemikalie som kan skada vattentäkten. Undantag från tillståndsplikten gäller för sådant vägdagvatten som omhändertas och avbördas utanför skyddsområdet. Vidare föreskrivs att ny anläggning för omhändertagande av vägdagvatten inte får medföra att vägdagvattnet infiltrerar marken. 20

4.2.2 Överklagade föreskrifter Länsstyrelsens beslut om vattenskyddsområde har överklagats bl.a. av Vägverket vad avser områdets avgränsning och föreskrifternas utformning. Vägverket vänder sig mot föreskriften som berör halkbekämpningen med salt och menar att det är orimligt att ställa sådana krav, särskilt vad avser det yttre skyddsområdet. Föreskriften är otydlig och skulle också kunna innebära att halkbekämpning med sand, som innehåller viss del salt, inte heller får ske. Vägverket menar att de krav som föreskrivs innebär dels konflikt mellan trafiksäkerhet och miljöskydd och dels krav på fysiska åtgärder (bl.a. täta diken och vägdagvatten som leds utanför skyddsområdet) som bedöms som orimligt kostsamma. Vägverket är tveksam till om avsedd effekt kan uppnås. Det är dessutom inte möjligt att genomföra dessa åtgärder på så kort tid som länsstyrelsens beslut anger. Vägverket har därför yrkat att regeringen ändrar länsstyrelsens beslut på så sätt att skyddsföreskrifterna avseende den yttre skyddszonen undanröjs i sin helhet och - beträffande den inre skyddzonen- att för halkbekämpning med salt (natriumklorid) respektive dammbindning med sedvanlig kemikalie (kalciumklorid) skall krävas tillstånd av kommunens nämnd för miljöfrågor. Dessutom yrkar Vägverket att Regeringen beslutar att länsstyrelsens beslut skall börja tilllämpas först den 1 december 2008 i angivna frågor. Naturvårdsverket har i yttrande till regeringen i besvärsärendet ansett att föreskrifterna tar differentierad hänsyn och är anpassade till skyddsbehovet i fråga vägsaltspridning. Däremot är föreskrifterna under punkt 2 k) inte tydliga. Naturvårdsverkets ståndpunkt är att föreskrifterna bör utformas så att kemisk halkbekämpning får ske efter meddelat tillstånd. Vad avser spridningen av saltinblandat grus bör föreskrifterna vara tydligare. 4.3 Påverkan av förorenat dagvatten Dagvatten förorenas av partiklar från avgaser, däck, bromsbelägg och vägbeläggning. De ämnen som förekommer i vägdagvatten och som är skadliga för miljö eller hälsa är tungmetaller, polyaromatiska kolväten (PAH) och olika oljekolväten. Dessa föroreningar binds i hög grad vid partiklar som fastläggs i dikena eller i den omättade zonen och utgör normalt inget hot mot grundvattnet. Förstudien har inte funnit belägg för att grundvattnet i de kommunala brunnarna skulle ha påverkats av föroreningar som omnämns ovan. 4.4 Påverkan av klorid från halkbekämpningen För halkbekämpningen på väg 21 sprids salt ca 100 gånger/år med en giva på 6 7 g/m 2 per spridningstillfälle. För den del av sträckan som passerar genom inre skyddszoner sprids totalt ca 18 ton/år. På motsvarande sätt kan saltspridningen på väg 1901 och väg 2010 + väg 2025 inom inre skyddszon beräknas till 7-8 respektive 3 ton/år för en något lägre giva (ca 5 g/m 2 ). Totalt inom skyddsområdet uppgår saltmängden på allmänna vägar till ca 135 ton/år. Enligt Naturvårdsverket (rapport NV 4415) är för Hässleholmtrakten normala kloridhalter i jordbrunnar 10 25 mg/l och i bergbrunnar 10 50 mg/l. Ove Gustafsson, f.d. statsgeolog vid SGU, anger normalhalterna i kalkstensberggrunden till 20 30 mg/l och att halter under 10 mg/l är mycket ovanligt. Hässleholms vatten har tillhandahållit Vägverket uppgifter om kloridhalterna i de brunnar som ingår i Ignabergatäkten. Enligt analysresultat på vattnet under åren 1990-2008 ligger halterna i nivå med eller, i fråga om Brunn 1, strax över de normala, se figur 10 och 11. 21

Klorid Cl (mg/l) 120 110 100 90 relativt hög 80 70 60 50 40 måttlig 30 20 10 låg 0 1988 1990 1991 1993 1994 1995 1997 1998 1999 2001 2002 2004 2005 2006 2008 2009 Brunn 1 Brunn 1A Brunn 2 Figur 10. Kloridhalten åren 1990-2008 i Brunn 1, Brunn 1A och i Brunn 2. Endast Brunn 1 och 1A uppvisar halter över 30 mg/l. Brunn 1A har under 2000-talet en högsta uppmätt halt på ca 35 mg/l medan kloridhalten i Brunn 1 under 2000-talet varierat mellan 40 och 50 mg/l, dock aldrig över 50 mg/l. Det finns under senare år en tendens till ökad salthalt i Brunn 1A, medan kloridhalten i Brunn 1 har en sjunkande tendens. Avvikelserna håller sig inom gränser som får anses vara normala för Hässleholmstrakten, men det kan inte uteslutas att brunnarna kan vara påverkade av klorid från vägsalt. Extremvärdet på över 100 mg/l i Brunn 1 verkar vara ett mät- eller registreringsfel. Klorid Cl (mg/l) 120 110 100 90 80 70 relativt hög 60 50 40 måttlig 30 20 10 låg 0 1994 1995 1997 1998 1999 2001 2002 2004 2005 2006 2008 2009 Brunn 4 (Lommarp) Vinslöv Giraffen 1 Vinslöv Giraffen 2 Figur 11. Kloridhalten åren 1990-2008 i Brunn 4 samt i brunnarna 1 och 2 inom kvarteret Giraffen i Vinslöv. 22

Kloridhalten i brunnarna i Vinslövs tätort (kv Giraffen) ligger på normala 20 till 30 mg/l, medan Brunn 4 vid trafikplats Lommarp ligger lågt, på 10 till 20 mg/l. I PM Ignaberga vattenskyddsområde. Bedömning av saltpåverkan från vägar, bilaga 4, har WSP beräknat vägsaltets bidrag till kloridhalterna i vattentäkten och jämfört med naturliga kloridhalter. Slutsatsen av saltberäkningarna är att Vägverkets saltspridning inom vattenskyddsområdet inte kommer att påverka vattentäkterna inom Ignaberga skyddsområde på sådant sätt att kloridhalterna ens på längre sikt kommer att överskrida Livsmedelsverkets gränsvärde på 100 mg/l. 4.5 Påverkan av trafikolycka Vid haverier med farligt gods kan betydande kemikaliemängder komma ut. Ur statistiskt material utgiven av SIKA 1 avseende året 1999 framgår att andelen farligt gods som transporteras med lastbil i Skåne län är 3,8 %. Det bör påpekas att uppgifterna är nästan 10 år gamla och möjligen inte speglar dagens förhållande. Sett till riksgenomsnittet (1999) består huvuddelen av det farliga godset till ca 70 % av brandfarliga vätskor (bensin, diesel och olja) och av frätande ämnen (15 %). Gasformiga vätskor utgör (7 %). Den årliga trafikökningen är hög och för lastbilstrafik har den under de senaste fem åren ökat med i genomsnitt 2,9 % per år för riket som helhet. Den största ökningen ligger på Europavägar. Även på väg 21 är ökningstakten hög och ligger i genomsnitt på mellan 6 och 7 % per år vid jämförelse mellan trafikflödet år 2002 och år 2006. På väg 23, vägsträckor mellan trafikplats Röinge och trafikplats Läreda, är ökningstakten i genomsnitt ca 5 % per år. Ökningstakten på väg 23 söderut mot Höör är dock normal och stannar vid 2,5 % per år. Samma ökningstakt har antagits för övriga vägar inom det studerade området. I tabell 1 redovisas trafikflödet av tunga transporter år 2006 på aktuella vägar. Antalet farligt godstransporter har beräknats genom att anta att andelen utgör 3,8 % av det totala antalet tunga transporter. Äldre uppgifter har räknats upp till 2006 års trafikflöde. Tabell 1. Antalet farligt godstransporter år 2006 i förhållande till det totala flödet av tung trafik på aktuella vägsträckor om andelen antas vara 3,8 % av det totala antalet tunga transporter. Tpl = trafikplats. Väg/vägavsnitt Antal tunga transporter (>3,5 ton), ÅDT 2 Antal farligtgodstransporter (>3,5 ton), ÅDT Osäkerhet farligt gods, grovt uppskattad Väg 21, tpl Läreda - trafikplats Ignaberga Väg 21, tpl Ignaberga - tpl Lommarp 1450 55 1700 65 +/- 20 % Väg 21, förbifart Vinslöv 1600 61 Väg 23, söder om tpl Röinge 930 35 Väg 23, tpl Röinge korset väg 2021 Väg 23, korset väg 2021 tpl Läreda Väg 1901, tpl Ignaberga trafikplats Röinge 1110 42 +/- 15 % 1390 53 417 16 +/- 50 % 1 Statens Institut för Kommunikationsanalys 2 ÅDT = årsmedeldygnstrafik 23

Väg/vägavsnitt Antal tunga trans- Antal farligtgods- Osäkerhet farligt porter (>3,5 ton), transporter (>3,5 gods, grovt uppton), ÅDT 2 ÅDT skattad Väg 2010, tpl Lommarp korset väg 2003 Väg 2010, korset väg 2003 och västerut 118 4 +/-40 % 65 2 +/- 50 % Väg 2003 54 2 +/- 50 % Väg 2021 17 1 +/- 90 % Väg 2023 12 0,5 - Väg 2025 215 8 +/- 30 % Väg 2026 15 1 +/- 90 % Väg 2027 5 0,2 - Väg 2030, norra delen 172 7 Väg 2030, södra delen 194 7 +/- 30 % Väg 2590 120 5 +/- 10 % Av intresse för utredningen är att prognostisera trafikökningen 20 år fram och med utgångspunkt från trafikökningen bedöma antalet tunga transporter respektive antalet farliga godstransporter på aktuella vägavsnitt. I tabell 2 har en uppräkning gjorts till år 2028. Utgångspunkten för beräkningarna är 2006 års trafikflöden med en uppräkning av ökningstakten fram till slutåret. Eftersom det knappast är rimligt att tänka sig en ständigt ökande trafikmängd motsvarande dagens har ökningstakten beräknats avtagande fram till år 2028. För väg 21 och 23 på aktuella vägsträckor är trafikökningen dämpad till 3 % och för övriga vägar gäller 2 % vid slutåret 2028. Tabell 2. Det uppskattade antalet farligt godstransporter år 2028 i förhållande till det totala flödet av tung trafik på aktuella vägsträckor om andelen antas vara 3,8 % av det totala antalet tunga transporter. Tpl=trafikplats. Väg/vägavsnitt Antal tunga transporter (>3,5 ton), ÅDT3 Antal farligtgodstransporter (>3,5 ton), ÅDT Osäkerhet farligt gods, grovt uppskattad Väg 21, tpl Läreda - trafikplats Ignaberga Väg 21, tpl Ignaberga - tpl Lommarp 3500 133 3650 139 +/- 30 % Väg 21, förbifart Vinslöv 4150 158 Väg 23, söder om tpl Röinge 1515 58 Väg 23, tpl Röinge korset väg 2021 Väg 23, korset väg 2021 tpl Läreda Väg 1901, tpl Ignaberga trafikplats Röinge 3650 139 +/- 25 % 3900 148 675 26 +/- 75 % 3 ÅDT = årsmedeldygnstrafik 24