Fjirilsfaunan i Sveriges nordligaste fjiillmassiv, Piltsan och Duoibal - unik och hotad?

Fjirilsfaunan i Sveriges nordligaste fjiillmassiv, Piltsan och Duoibal - unik och hotad? uatnn ELMQUIST, HANS HELLBERG, LARS IMBY & GORAN PALMQVIST Elmquist, H., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G.: Fjiirilsfaunan i Sveriges nordligaste fjiillmassiv, Piiltsan och Duoibal - unik och hotad? (The lepidopteran fauna of the Piiltsa and Duoibal mountain area in northernmost Sweden - unique and threatened?) - Ent. Tidskr. 115 (l-2): l-10. Uppsala, Sweden 1994. ISSN 0013-886x. En dvergripande, dokumenterad kunskap om vdra fjrillfitirilars biologi, utbredning och status saknas idag. En sddan rir viktig fi)r att kunna fdlia upp all den pdverkan som sker genom kemiskt nedfall, exploatering, dverbetning av renar med flera hot mot den biologiska diversiteten i fitillvtirlden. Fjtillet Pciltsan i vdr nordligaste landscinda har en mycket intressant fjtiritsfauna beroende pd framfdrallt den mosaik qv naturtyper som den omvcixlande och delvis rika berggrunden ger forutstittning fdr. Ytterligare en spiinnande omstcindighet kring detta bergsmassiv dr att det ligger vtil isolerat frdn dvriga svenska hdglfidu. H. Elmquist, Aspbacken, Hedlandet, 5-647 00 Mariefred, Sweden. H. Hellberg, Lofotengatan 16, S-164 33 Kista, Sweden. L. lmby, Kvarnhagsgatan 42, S-165 54 Htisselby, Sweden. G. Patmqvist, Svartbiicksgrdnsen 651, S-136 59 Haninge, Sweden. Inledning Trots att insamlingar bedrivits pfl m&nga hall i vara fjiilltrakter iir fjiirilsfaunan diir tamtigen deligt kiind. NAgra omraden, bland annat vid Tome triisk och i vdstra Hiirjedalen iir nagot biittre underscikta, men civersiktliga sammanstiillnin gar saknas. Sommaren 1990 bescikte fcirfattarna tillsammans med Lars-Ove Harrysson och Martin Gascoigne-Pees Piiltsan och Duoibalomridet i nordligaste Sverige (Fig. l). Tidigare underscikningar i omradet har plvisat en mycket intressant fjiirilsfauna (Johansson & Svensson 1968, Bengtsson et al. 1980). Syftetmed vflrexpedition varatt fortsatta studiema och dokumentationen. Det iir var fcirhoppning att nedanst6ende rapport kan komma att inspirera manga andra att gcira inventeringar i Sveriges fjiillviirld. Omrfldesbeskrivning Douibal (tidigare Tuoipal) iir ett lagfjiillsomr[de mellan 800-1000 m ci h. Dess centrala del utgdrs av skollberggrund med graniter och syeniter som bildar underlag ftir magrare ris- och griishedar fcirutom ddr blockmarkerna tar vid. Kring flyttblock med innehall av kalk kan en kalkkriivande flora utvecklas. I skollgriinsen, i sluttningarna mot bjcirkskogen, ger lokalt skiffrar och amfibolit en rikare flora med t ex vityxne ( Leucorchis albida). Piiltsan med den karakteristiska profilen av den spetsiga sydtoppen (1404 m ri h) dominerar landskapsbilden (Fig. 2). Berggrunden besttr av amfiboliter och kalksten. Block- och hiillmarkerna med torrare griishedpartier, rasbranter och tiversilningsmarker ger en mycket varierande och intressant geomorfologi (Fig. 5 och 7). Den extremt

Hdkan Elmquist m fl Ent. Tidskr. 115 (1994) Signaldalen \: rooz \:- '. 1006 :.. \.. DUoTBAL,ooo\. -'.- "(TuoiPal) ilpisjdrvi",, NORWAY FINLAND e7a \ Kummavuopt o 888 SWEDEN Fig. l. Karta 6ver undersbkningsomrddet. Map of the area investigated. rika viixtligheten iir tydligt kalkgynnad. Fcir allmdnheten iir val Piiltsan mest kand fcir de rikliga fijrekomsterna av Laestadius v allmo (Papaver laestadianum) (Fig. 3), som her har sina enda vaxtplatser i landet. OmrAdet mellan Piiltsan och Paltsastugoma domineras av mektiga glacifluviala sandavlagringar pi vilka friska rishedar med dviirgbjork (Betula nana) dominerar. Omreden med iingsbjcirkskog och sankare videpartier fcirekommer norr och 6ster om Piiltsastugoma. Fcir en utftirligare beskrivning av omradet hdnvisas till Johansson & Svensson (1968) och Bengtsson et al. (1980). Floran har behandlats av Hedberg et al. (1952) och Rafstedt (1985) ger en kortfattad sammanstallning av viixtgeografin i omridet. Numera finns ocksa en vegetationskarta med beskrivningar river omrldets vegetationsfcirhallanden (Sydow I 983). Geomorfologin har beskrivits av Ulfstedt ( 198 I ). Undersiikta platser samt vdderlek Via Finland och battur <iver Kilpisjiirvi den 26 juni 1990 startade vi vandringen utefter den markerade leden till Piiltsastugoma, 6ver de till stora delar sndteckta ligfjiillen Rappisatjek och Douibal, med meterdjup snci i legoma. Vi letade fjiirilar pl de framsmdlta vindblottoma och i sydsluttningama, men i den harda blasten med nagra fa plusgrader gav vi snart upp. Vi kunde emellertid notera blommande lappviol (Viola rupestris relicta) i en sydvlind sluttning samt sntisparvar (Plectrophenax nivalis) och fjiillpipare (Charadrius morinel- /zs). SA snart vi kommit fram till dalgflngen ned mot Paltsastugorna var det som att vandra fran senvinter till forsommar. Eftersom det var blasigt, mulet och ganska svalt stannade vi de ftirsta dagarna i Paltsastugornas omgivningar och i sluttningama mot Vaurakeive (Duoibalmassivet). Efter nigra dagar skedde en viss viiderfiirbiittring 2

Ent. Tidskr. l15 (1994) Fjcirilsfaunan i Ptiltsan och Duoibal Fig.2. Ptittsan med den karakteristisko sydtoppen (1404 m ii h). Foto H. Hellberg. The mountain Pdltsan with its characteristic peak. varfiir vi nu isdllet inriktade oss pa S-SV sluttningarna av Pdltsan. Viidret fortsatte dock att vara mestadels mulet, cirka 8-10 grader, med en ihiirdig frisk N-vind, men under flera eftermiddagar drev molnen isiir river bl a S-SV sluttningen av Piiltsan. Detta gav oss tillfiillen till insamlingar pa de snabbt uppvdrmda markema. Vid tillbakafiirden den 13 juli hade vi planerat insamlingar pa Duoibalmassivet, men tyviin omcijliggiordes dessa Anyo av det harda fjiillviidret med hard N-vind, nlgra plusgrader och regn. Resultat Under vflr vistelse i Piiltsa- och DuoibalomrAdet kunde vi befiigga l22fjnilsarter, varav 22var nya fcir omrfldet. Tillsammans med de tidigare artlistorna (Johansson & Svensson 1968, Bengtsson et al. 1980) iir nu 167 arter kiinda frfln denna nordligaste del av landet (Tab. 1). F<ir iren 1954 och 1956 har endast storfjiirilar redovisats. Nlgra ftir omredet speciellt intressanta eller typiska arter kommenteras nedan. Phyllonorycter rolandi Svensson, 1966' lappvideguldmal. Holotyp-exemplaret fran Kummavuopio i omradets syddstra del iir det enda kiinda Fig.3. Den endemiska Laestodius vallmo (Papaver laestadianum) har rika bestdnd pd Ptiltsans sluttningar. Foto L. Imby. The endemic Arctic poppy (Papaver laestadianum) has rich stands on the slopes of Ptiltsa. fyndet av arten inom omrfldet. Arten som dr bunden till lappvide (Salix lapponura) borde kunna antriiffas pa myrarna vid Piiltsastugorna. Arten flyger normalt tidigt i juni och har en stiirre utbredning i norra Sverige (Svensson et al. 1987).

Hdkan Elmquist mfl Tab. I. Fdrteckning 6ver fjtirilar (Lepidoptera) funna i Duoibal (Tuoipal)-Pdltsaomrddet perioden 1954-1990. Systematiken fbljer Svensson et al. (1987) och de svenska namnen pd fjtirilarna Svensson & Palmqvist (1990). talrik, tlera, enstaka. Lepidopte ra fo und in t he D uo iba I (Tuoipal )- P dltsa-area during the period 1954-1990, numerous, rather common, rare. Art (species) Nepticulidae, dviirgmalar Stigmella dryadella Eclodemio minimello Heliozelidea, bladhllmalar Nemophora esmarkella I nc u rva rio oe h I man i e llo lncurvaria vetulella Prodoxidae, bredvingemalar Lampronio ruhella Psychidae, s?ickspinnare Dahlica chorlottae Taleporio tuhulosa Tineidae, ekta malar Monopis laevigello Monopis weaverella Monopis spilotella Gracillariidae, styltmalar Parcrnix betulae Porornit polygramella P hy I Io nory c te r j unoi e I lo P hy I I on oryct e r rola ndi P hy ll onory cte r a nd e ri dae Douglasiidae, skeckmalar Tinagma dryadis Yponomeutidae, spinnmalar Argy rest h i a c o nj u g e I la Para swame rda m ia c on sper se I lo Plutella xylostella P lutel la hyperhoreel la Glyphipterigidae, hakmalr G ly ph i p t er i g ido e howort hana Oecophoridae, plattmalar Denisia stipella Pleurota bicostella Elachistidae, griisminerarmalar Elachista kilmunella Elochista parasello Elochista ingvorello Elachista krogeri Coleophoridae, sdckmalar C o I e ophora v imi net e I la Coleophora unigenella C o I e oph ora vaccin i e I la Coleophoro plumhella r954 1956 1964 t978 r990 Ent. Tidskr. 115 (1994) Art (species) 1954 1956 t9g 1978 1990 Coleophoro glitzello Coleophoro thulea Coleophoro svenssoni Coleophoro virguoreae Coleophora sp. Celechiidae, stevmalar Aris t ote I i o h e I i ace ll o Athrips pruinosella Bryotopha gqlbonella Chionodes viduella Chionodes lugubrello Chionodes luctuello Chionodes continuella Chionodes nubilella Neofaculta infernello Sophronio gelidello Ap roa e re ma an t hy I lide I la Altenio persper.rella Tortricidae, vecklare C ho r i st on e u ra lo pp o no n a Aphelio viburnona Lozotaenio forsterana Eulio ministono Eona osseono Aethes deulschiana Cochylis dubitona S parga not h i.r ruhi c u ndo na Sparganolhis praecana O le threules dol ecarl ia no O le t hreut e s o h s o I e I ana O let hreu tes aqui lonona Olelhreules noricana O I e t h re u t e s bi punc tana O le t h re ules sc h u lz i s na O le t h re u I es sc haeffe ra na O le I h reu tes c on c re t o na Apotomis moeslona Apotomis boreana Apotomis froterculana Apotomis lemniscatans Apotomis algidana Apotomis demissono Ancylis unguicella Epitonio cruciona (l ) Gypsonoma nitidulano Epihlema simploniono Eriopsela quadrana Cydia aureolono Sesiidae, glasvinga Synanthedon polaris Pterophoridae, fj,idemott P laty p ti I i o c a I odoc ty la St e nopt i I i a i sl a nd icu s Le iopt i I i u s t e p hrodac t! la.h.h # # 4

Ent. Tidskr. 115 (1994) Fjtirilsfaunan i Priltsan och Duoibal Art (species) 1954 1956 1964 1918 t990 Art (species) 1954 1956 1964 1978 1990 Pyralidae, moti Polopeustis altensis Cqtostio morginea Calastis kistandella Cotoptria furcotella Myelopsis tetricella Eudonia olpina Eudonia murana Eudonia sudetica Metumesle schrankiana Loxostege ephippiolis Udea inquinatolis Udea decrepitalis Zy gaenidze, bastudsvemare Zygaena exulons Hesperiidae, dockhuvuden Pyrgus andromedae Pyrgus centoureoe Pieridae, vitfjarilar Pieris napi Colios paloeno Colias nostes colias hecla Nymphalidae, praktfjerilar Nympholis antiopa Cynthia cardui Aglais urticoe Boloria aquilonaris Boloria nopoea Clossiona euphrosyne Clossiana freijo Clossiona polaris Clossiana charicleo Clossiano thore Clossiano frigga Clossiano improba Euphydryas iduna Oeneis norna Oeneis bore Erehia ligea Erebia pandrose Lycaenidae, juvelvingar Vacciniina oplilele Plebejus idos Agriad.es glondon Geometridae, metare Scopula terndlo Xanthorhoe obrosario Xonthorhoe munilolo Xonthorhoe spadiceoria Xanthorhoe monlanalo Xanlhorhoe fluctuata Xanthorhoe onnotinato Entephria polata # # # Enlephria byssata Entephria nobilaria Eulithis populata (l\ Hydreomena t uberalo Rheumaplera haststo Rhe umaptera suhhoslata Epirrits outumnata (l) Psychophora sabinii Perizoma affinilata Perizoma minordla Eupithecia analogo Eupilhecio intricota Eupithecia salyrata Eupithecia gelidata E u pit h ecia vi rga ureo to Pygmoena fusco Lycio lopponario (l) Porietaria vinaria Psodos hirlata Lasiocampidae, egentliga splnnare Poecilocompa populi (l) Trichiuro crataegi (l\ Arctiidae, oiikta spinnare Parqrctica lapponica (2) Grammia qvenseli Noctuidae, nattflyn Syngropha parilis C alo p I us ia hoc he nw ort hi Sympistis heliophila Sympistis lapponica S y mp istis z e tle rs tedti Anarla cordigera Anorta melanopo Anortomina hohemani Hoda staudingeri Polia richardsoni Diarsia mendica Xestio lyngei Xeslia sajona Xestia tecla Xestio alpicolo I Endast petreffad som larv. 2 Endast pltriiffad som puppa/kokong. # # # 5

Hdkan Elmquist mfl Ent. Tidskr. ll5 (1994) Fig.5. Biotopfdrfjiillntibbmal (Sophronia gelidella) och stenblocksmott (Catastia kistrandella). Blockmorker pd ca 1000-1100 meters hdjd. Foto G. Palmqvist. The habitat of Sophronia gelidella and Cataslia kistrandella at levels of 1000-1 100 a s I on the SW slope of Ptiltsan. Fig. 6. Kopulerande stenblocksmott (Catastia kistrandella). Dennafjriril tir barafunnen vid Pdltsan och ndgra fii lokaler i Norge och Finlond. Sitter grirno pd sotuppvrirmda stenblock. Foto G. Palmqvist. Fig.4. Fjdllndbbmal (Sophronia gelidella) (hane ovan, hona under). Arten dr i Sverige endast ktind fr,in Ptiltsan i anslutning till bestdnd av lapsk alpros (Rhododendron lapponicum). Foto H. Hellberg. M ale ( o bov e ) and fe ma I e ( unde r ) of S o p hro nia g elidella. This species is in Sweden only knownfrom Pdltsan and in connection with stands of Rhododendron lapponicum. C op ulat i ng C atastia kis trande lla. Tinagma dryadis Staudinger, 1872, fjdllsippeskiickmal (Fig. 8). Piiltsan var liinge den enda kiinda lokalen i Sverige. Den fcirekommer der mycket rikligt och fjiirilarna sitter oftast i blommoma av verdvexten fjiillsippa (Dryas octopetala). Arten iir numera iiven funnen i Torne triisk-omrildet. 6

Ent. Tidskr. l15 (1994) Fjririlsfaunan i Piiltsan och Duoibal ) L Fig. 8. FjAUsippesl<ickmal (Tinagma dryadis), som i Sverige hittats hlott vid Pdltsan och vid Torne trtisk, i blomma av vtirdv(txten fjrillsippa (Dryas octopetala). Foto G. Palmqvist. The moth Tinagma dryadis in a flower of mountain ave ns ( Dryas oclopetala). Fig.7. SO-stuttningen av Ptiltsans sydtopp ca I 100 m d h, med omvdxlande stup och rasbranter. Foto L Imby. The SE-slope of Ptiltsan with clffi and steep slopes. Elachista parasella Traugott-Olsen, 1974, pa' rasgresminerarmal, er som namnet anger beskriven pe exemplar fran det narbelegna norska fjiillet Paras. Vi fann arten anmerkningsvart talrikt Pe llgdrtiingar vester om Piiltsans sydtopp, cirka 800 m ii h. Arten har spridda ftirekomster pi myrmark och fjiilliingar i tivriga Norrland, huvudsakligen i fjiillkedjan. Elachista krogeri Svensson, 1976, iilvgriisminerarmal. Ett hanexemplar funnet pa myren nedanftir Piiltsastugorna 12.7 1978 (leg. B-A. Bengtsson). Denna art, vars vdrdvdxt dr okiind, fdrekommer pa fllvstriinder och myrar i Norrbotten och Tome lappmark. Coleophora unigenella Svensson, 1966, fjellsippesiickmal, fdrekommer allmant i S-SV-sluttningama av Piiltsan. Artens viirdviixt iir fjiillsippa 9. Hdg,nordisk hi;fjtiril (Colias hecla). Flyger i Skandinavien i norra delen av fitillkedjan. Fi)rekommer allmdnt vid Pdltson. Foto L. Imby. The butterfly Colias hecla occurs commonly at Pciltsan. (Dryas octopetald). Piiltsan iir typlokalen. I civriga landet endast funnen i Hiirjedalen. Coleophora thulea Johutsson, 1967, hjortronsiickmal. Fjiirilen petreffas ej ovanligt i framfrir allt anslutning till myrmarkema vid Piiltsastugorna. Aven ftir denna art iir omridet serskilt intressant eftersom Duoibal ar typlokal, men den iir kiind utefter hela fjiillkedjan i siider fran Dalama. Hjortron (Rubus chamaemorus) iir viirdviixt.

Hdkan Elmquist mjl Coleophora sp., piiltsasiickmal. TvA honexemplar av denna obeskrivna art insamlades 1990, det fcirsta 1.7 och det andra 5.7 i S-SV-sluttningen av PAltsan pa ca 900 m ti h. Arten har kortfattat presenterats och avbildats av Svensson (1991). Av allt att dcima iir arten ej kiind fcir vetenskapen varftir en beskrivning fcirbereds (Palmqvist & Hellberg, in prep.). Sophronia ge I ide lla Nordman, I 94 I, fjiillniibbmal (Fig. 4), iir i Sverige endast kiind fran Piiltsan. I civriga Fennoskandien f[taligt patraffad pa niirliggande fj?ill i Norge och Finland (fiiillet Saana). Vi fann arten glest pt blockmarkerna ca 1000- ll00 m ii h (Fig. 5). Fjiirilama flcig aktivt under kv[llen och natten men kunde ocksa pitriiffas sittande pa de uppvarmda mtjrka stenblocken under eftermiddagen. Vi sijkte ocksi arten utan framgang p[ 700-800 meters nivin i anslutning till stcirre bestflnd av lapsk alpros (Rhododendron lapponicum) diir Johansson & Svensson (1968) fann gelidella tiimligen allmiint 1964. Antagligen iir det sa att arten flyger mycket tidigare pl de liigre nivaema, f<irmodligen i samband med alprosens blomning. Vid var vistelse dhr 1990 var alprosen i stort sett tiverblommad pi de liigre nivaerna, men 6ven pa 1000 meters nivan var flertalet alprosor iiverblommade. Catastia kistrandella Opheim, 1963, stenblocksmott (Fig. 6). Aven fcir denna art iir Piiltsan den enda kiinda lokalen i Sverige och i civrigt finns n6gra fa fdrekomster i Norge och Finland. Den flyger pa liknande blockmarker som S. gelidella. Vlirdviixt iir ej kiind. C. kistrandella flyger under eftermiddagen i solsken och sitter giirna pi de av solen uppviirmda blocken. Nymphalis antiopa (L., 1758), sorgmantel. Vid Plltsastugoma ar arten funnen i tva exemplar 7.7 och 12.7 1990. Sedan 1960-talet da arten ndstan var fcirsvunnen fran stora delar av landet har den sedan 1970-talet Ater cikat och under de senaste Aren [ven observerats i de norra delarna av Sverige bl a vid Abisko (Palmqvist 1990, 1991). C y nt hi a c a rdui (L., I 75 8 ), tistelfj iiri l. Tiilfalliga fynd av ca 15 exemplar 1978 i samband med den massmigration arten hade under senare hdlften av juni och i juli (fr Palmqvist 1979). Clossiana polaris (Boisduval, 1828), hirgnordisk piirlemorfjiiril. Trots stora anstrengningar 1990 misslyckades det att Aterfinna arten i S-SVsluttningama av Duoibal I anslutning till de stora bestlnd av kantljung (Cassiope tetrag,ona) som Ent. Tidskr. ll5 (1994) finns diir och som troligen iir viirdviixt fdr polaris. Arten dr endast funnen 1954 nlgonstans nolr om hdgsta punkten pa Duoibal, antagligen ndra norska grf,nsen (R. Johansson muntl. medd). I iivriga Sverige kiind fran en handfull platser stjderut till Lule lappmark. Lycia lapponaria (Boisduval, 1840), lapsk vintermetare. PA den friska risheden runt Piiltsastugoma konstaterades rikligt med larver pa dviirgbjork (Betula nana). Tidigt pa vlren, da endast dviirgbjdrk och andra ris flackvis iir framsmlilta, sviirmar hanama pa jakt efter de vingkisa honoma. Grammia qvenseli (Paykull, 1791), alpigelkottspinnare (se omslaget). Denna siillsynta och lokala art petr5ffades i flera exemplar i Pdltsans rasbranter. I iivrigt dr qvenseli kiind fran flera platser i srider ner i Lule lappmark och larven lever pi diverse rirter. Diskussion Ftirsiktighet meste iakttas vid jiimfcirelser mellan olika Ar huruvida arter har cikat eller minskat i antal under den redovisade perioden I 954- I 990. Artemas antal liksom flygtidema kan variera mycket till fdljd av det viixlande fjiillviidret. Generellt kan segas att fjiillfjiirilama iir sa kallade opportunister, d v s de 5r anpassade till att snabbt utnyttja gynnsamma viiderperioder till fortplantning och iiggliiggning. I arternas strategi ingar ocksa att larvernas diapaus kan intriffa i olika stadier beroende pa vddret och ogynnsamma somrar kan larvema rivervintra ytterligare ett Ar, liksom troligen ocksa puppoma (fr Krogerus 1972, Mikkola 1992). Av artlistan kan utldsas att detta fjiillomrade hyser manga unika och intressanta arter. Hiir framgar ocksa att flertalet tycks fcirekomma allm[nt till talrikt under de flesta Ar. Faktorer som kan framhallas fcir att fcirklara detta iir den kalkhaltiga marken, den fliickvis extremt rika viixtligheten och det gynnsamma lokalklimatet med lig Arsnederbdrd och relativt hrig solinstralning, siirskilt pa Piiltsans branta S-SV-sluttningar. Aven vid molnigt viider kunde vi ofta iaktta hur molnen drev isdr civer Piiltsan under eftermiddagarna. Av siirskilt intresse dr den obeskrivna Piiltsasiickmalen (Coleophoru sp.) samt fjiillniibbmalen (Sophronia gelidella) och stenblocksmottet (Catastia kistrandella), som alla fortfarande i Sverige endast ar kiinda frin Piiltsan. Detta nordligaste fiiillomrade dr ocksa ett av de fa i Sverige ddr underscikningar av fjell J-.erilar giorts och artlistor publicerats. Som jiimfri- 8

Ent. Tidskr. 115 (1994) relse kan namnas att fran de mest niirbelligna fiiillomrldena i Finland, d v s Kilpisjiirvi, Saana, Malla och Annjalonji har 337 fjiirilsarter antriiffats (Krogerus 1972, V[isiinen & Somera 1988). Den stora skillnaden i artantal kan troligen f<irklaras av att de finska lokalerna iir mer liittbescikta och diirmed betydligt biittre undersrikta. Speciellt gliller detta Saanafjiillet och omradena kring det lilla samhiillet och den biologiska forskningsstationen vid sjrin KilpisjArvi. Jiimfcirelsen visar tydligt pa de stora luckor som fortfarande finns om vilka arter som fcirekommer inom det av oss redovisade underscikningsomradet. Ncidviindigheten av fortsatt dokumentation iir uppenbar. Detta giiller ftir <ivrigt hela den svenska fjallkedjan. Ett handlingsprogram borde utarbetas med klara riktlinjer fcir hur inventeringama skall genomfiiras och samordnas. Fjiillfjerilama har hittills alltid behandlats som ohotade och dr dlirfrir inte upptagna i hotlistor (Ehnstrcim et at. 1993). Ett tenkbart hot iir dock riverbetning av fdr stora renstammar, vilket indirekt plverkar arterna genom att vardvaxternas tillgiinglighet minskar p g a trampskador eller att vexterna helt enkelt betas bort. I PiiltsaomrAdets mer frodiga delar s[g vi talrika exempel pl detta och dessvdrre verkade det som att endast de mest svlratkomliga rasbrantema var nlgorlunda fcirskonade fran renbetet. De tidigare si blomrika dngsmarkerna var helt nedbetade likt hart ansade grasmattor och fcirefcill skriimmande fj[rilstomma. Denna individfattigdom pa fjiilliingarna kunde inte fcirklaras av ett allmiint d6ligt flygar, eftersom fjiirilsnumeriiren fcirefcill viil sa normala i steniga, fran renbetet mer skyddade platser som rasoch blockmarker. Kanske mer patagliga bevis var nagra ihjiiltrampade fizirilar vi fann. En linjetaxering river ett antal fjiirilsarters numerdr i olika habitat pe ett niirliggande finskt fj[ll antyder ocksa riverbetning som en negativ faktor (Somerma & Viiisiinen 1993) Om man studerar den svenska renstammens populationsutveckling finner man att statistiken om renarnas antal alltid har varit op6litlig och p6verkats av ekonomiska och sociala intressen. AndA bcir den officiella statistiken relativt viil iterspegla de numeriska trenderna i hela landet och pa liinsnivin (Nyman & Jennersten 1992). I exempelvis Norrbotten var renstammen enligt officiell statistik cirka 100 000 Lr l9l5 fcir att femton Ar senare vara dubbelt sa stor, d v s cirka 200 000. En Ater- Fjtirilsfaunan i Priltsan och Duoibal blick liingre bak ger dock vid handen att renstammen iiven vid tidigare tilfiillen, bl a under 1930- talet, varit lika stor som 1990. Man kan da fraga sig varfrir just PiiltsaomrAdet (liksom Hlrjedalen) drabbats sa hart av riverbetning under slirskilt senare lr. Enligt WWFs Renbeteskonferens 1992 ir grundorsaken till detta att renarna triingts ihop i omraden med regnskugga, d v s Hiirjedalen och norra Lappland, under sommarbetet. De torrare omradena 5r niimligen mycket mer kiinsliga fcir tramp och bete iin de fuktiga under denna tid. Att effekten av trampskadoma fdrvf,rras ytterligare under just hcigsommaren beror pi att renarna stressas att rrira sig mer pa grund av stickande insekter, frdmst mygg. En naturlig vdg ur detta problem vore att vidga betesomradena och stdngsla in speciellt kiinsliga ytor. En annan hotfaktor av mer svarbedrimd omfattning lir de tilltagande luftfciroreningarna i norra Sverige. Eventuell plverkan fr{n de ryska industriutsliippen pa Kolahalvcin iir dock oklar. Tyviirr saknas mycket av de baskunskaper som skulle behdvas fcir att siikert vaga uttala sig om de populationsfciriindringar som pa sikt kan drabba fj[llartema och om nagra av dessa kan komma att bli hotade genom miinsklig miljcipaverkan. Tack Ett hjertligt tack riktas till Nils Ryrholm och Sven-Ake Berglind fdr viirdefulla synpunkter pa manuskriptets utformning. Litteratur Bengtsson, B. A., Hellberg, H.,Imby, L. & Palmqvist, G. 1980. Piiltsan och Tuoipal, Sveriges tva nordligaste fj?illmassiv. - Fauna och Flora 75 (6):277-282. Hedberg, O., MArtensson, O. & Rudberg, S. 1952. Botanical investigations in the Piiltsa region of northernmost Sweden. - Bot. Notiser Suppl. 3 (2). Johansson, R. & Svensson, I. 1968. P?iltsa-expeditionen 1964 (Lepidoptera). - Opusc. Ent. 33 (l-2): I l9-128. Krogerus, H. 1972. The invertebrate fauna of the Kilpisjiirvi area, Finnish Lapland. 14. Lepidoptera. - Acta Soc. Pro Fauna et Flora Fennica 80: 189-222. Mikkola, K. 1992. Tunturiperhosten opportunistnen varhaislento (The opportunistic early-season fl ight of the fjeld-lepidoptera. - Baptria l7 (l): 1-5. Nyman, L., Jennersten, O. (red.) 1992. WWFs Renbeteskonferens. Vlrldsnaturfonden WWF, Utriksdals Slott. Palmqvist, G. 1979. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1978. - Ent. Tidskr. 100: 85-89. Palmqvist, G. 1990. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1989. - Ent. Tidskr. I I l: 6l-68.

Hdkan Elmquist mll Palmqvist, G. 1991. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1990. - Ent Tidskr. l12:'73-78. Rafstedt, T. (red.) 1985. Fjillens vegetation. Norrrbottens lin. NaturvArdsverket, Stockholm. Somerma, P., Viiisiinen, R. I993. Annjalonjin luonnonsuojelualueen perhoslinjalaskenta kesiillli 1992. - Baptria l8 (3):81-90. Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1987. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Stockholm (Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska frireningen). Svensson, I. 1991. Anmiirkningsviirda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1990. - Ent. Tidskr. I l2:65-72. Svensson, I., Palmqvist, G. 1990. F6rteckning river Svenska fjlirilsnamn. Stockholm (Naturhistoriska riksmuseet och Entomologiska frireningen). Sydou U. von. 1983. Vegetationskarta iiver de svenska fjiillen. Kartblad nr I Treriksrtiset/Naimaka (3lI/3lKl 32r/32K.) Ulfstedt, A-C. 1982. Geomorfologiska kartbladen 32J Treriksrijset 32K Kummavuopio 3lJ RAstojaure 3lK Naimaka- beskrivning och naturverdesbestiimning. NaturvArdsverket, Rapport, Pm 1555. Viiisiinen, R. & Somerma, P. 1988. Kaksi uutta perhosten kannalta merkitteviie suojelualuetta - Saana ja Annjalonji. - Baptria l3 (4): 75-89. Summary The Duoibal-Pdltsa mountainuos region in the extteme north of Sweden is known for its interesting Lepidopterous fauna. Several expeditions have been made to the region during the last 40 years. There are relatively big differences between the Duoibal and the Pdltsa massives. Duoibal mountains are comparably low with maximum altitudes around 1000 meters and lacking steep slopes. The ground is relatively nutrient poor except for some spots with amphibolites, most of the area is hence covered with dry- and grass heaths. The Piiltsa massive is higher, the highest peak reaching 1444 melec above sea level, and has more distinct and partly steep slopes. The geolo- Ent. Tidskr. I l5 (1994) gical conditions are also more favourable, with predominating amphibolite and limestone bedrock. Due to the rich ground the flora is since long known for its high diversity, and perhaps most renowned for the large occurrence of the arctic poppy (Papaver laestadianum). At some levels fresh heaths with dwarf birch (Betula nana) is dominating, at other mountain birch forests with undergrowth of tall herbs. The Piiltsan massive is also the only known site in Sweden for the moths Sophronia gelidella (Gelechidae) and Catastia kistandella (Pyralidae). In summer 1990 the authors made a new tour to this region. Due to variable and partly unsuitable weather the outcome of the trip was relatively small. However, an apparently new Coleophora species was discovered, from which two females were captured in the first days of July. One other possible reason for the low number of observed Lepidoptera this summer might have been the severe overgrazing caused by the massive reindeer herds occurring within the area. The increased size of reindeer management in some of the alpine regions in Sweden obviously is threatening both flora and fauna at present. Other threats that seem to become larger are increased tourism and the influence of air pollutants, the impact of these factors are not yet fully understood. At present 167 species of Lepidoptera are known from the region, many of these being more or less unique for Swedish conditions. When comparing with the adjacent, well investigated Kilpisjiirvi area in Finland where more than 300 species are found it is however obvious that there is still a number of interesting species to detect. Hopefully this article will lead to a higher degree of understanding of the problems occurring in the northern mountains today and to further investigations of the fauna in this magnificent region. l0