Översikt över kommunikationssektorn 2/2015
Kommunikationsverket 2015 Kommunikationsverket ska anges som källa när uppgifter lånas. Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 2
Innehåll Förord... 5 1 Utveckling av teleföretagens inkomster och investeringar... 6 1.1 Utveckling av omsättningen... 6 1.2 Intäkter per konsumentabonnemang (ARPU)... 8 1.3 Investeringar... 9 2 Utveckling av priserna på fasta bredbandsabonnemang och hyrorna för accessnät... 11 2.1 Priserna på fasta bredbands-abonnemang har sjunkit de senaste åren... 11 2.2 Utveckling av hyrorna och marknaden för accessnät 2014 2015... 12 3 Finländarnas sätt att använda elektroniska kommunikationstjänster... 14 3.1 Mer än 90 procent av finländarna har redan nätabonnemang... 14 3.2 Allt mångsidigare användning av mobiltelefoner... 16 4 Utveckling av användningen av audiovisuella tjänster... 18 4.1 Audiovisuella innehåll ses allt oftare på via internet... 18 4.2 Ljud- och textningsskyldighet i televisionsprogram... 20 5 Utveckling av frekvensanvändningen... 22 5.1 Ändringar i tv-sändningsfrekvenser... 22 5.2 Kommunikationsverket har beviljat de första långvariga programkoncessionerna... 24 5.3 Tjänsten Taajuustalkoot (frekvenstalko) eliminerar störningar som 4G-näten förorsakar i det markbundna tv-nätet... 24 5.4 Föremål och orsaker till radiostörningar... 25 5.5 På maritima radiofrekvenser... 26 Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 3
6 Funktionen i kommunikationsnät och observationer av skadliga program 27 6.1 Världens renaste kommunikationsnät finns i Finland... 27 6.2 Endast ett fåtal fel i kommunikationsnät under början av 2015... 28 6.3 Allvarliga observationer i HAVARO-systemet 2015... 28 6.4 Kommunikationsverket deltar i ett nytt identifieringsprojekt... 28 7 Utveckling av postmarknaden... 30 7.1 Antalet brevförsändelser minskade med hela 10 procent 2014... 30 7.2 Växande näthandel bidrar till ökad paketvolym... 31 8 Figurer... 32 Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 4
Förord Internet är en del av vardagen nästan för oss alla. Det är första gången mobila bredbandsabonnemang används av mer än 90 procent av finländarna. Denna historiskt sett stora siffra samt flera andra data om tjänsteanvändarnas vanor och förändringarna av vanorna framgår av Kommunikationsverkets senaste och samtidigt andra översikt över kommunikationssektorn 2015. Förändringarna i kommunikationssektorn och användarnas erfarenheter ska beaktas även när kommande regler tas fram. Europeiska kommissionen har inlett en omarbetning av EU-lagstiftningen i syfte att skapa en gemensam digital inre marknad efter 2020. När man utvecklar och påverkar lagstiftningen ska man dryfta vilken typ av digital värld vi vill vara och leva i, vilka väggar vi som använder digitala tjänster stöter på och på vilket sätt det går mest effektivt att bryta upp dessa väggar. Svaret är inte alltid en ännu striktare reglering. Det är klart att användarna vill ha och behöver välfungerande nätförbindelser och att alla ska ha rätt till bredband. Konsumentundersökningar och deras resultat påverkar framtida lösningar och även de val som görs i anslutning till regleringen. Därför är det viktigt att ta upp de slutledningar som dras om konsumenternas vanor i offentlig debatt. Vid omarbetningen av EU-lagstiftningen ska man inte glömma att syftet med de regler som träder i kraft tidigast om drygt fem år inte ska vara att lösa de nutida utan de framtida problemen. Annars bereder man artiklar och paragrafer som redan när de kommer till är föråldrade och inte är till hjälp i de följande årtiondenas utmaningar. de regleringsmetoder och -processer som fastställs i de nuvarande direktiven granskas på ett kritiskt sätt och omarbetningen av EU-lagstiftningen ska i allmänhet leda till avreglering: man ska lita på allmänna regler för konsumentskydd och tillämpa allmän konkurrensövervakning som huvudregel i stället för särskilda bestämmelser. Samtidigt ska man dock inte glömma att framtiden inte ännu är denna dag. Innan någon avreglering kan ske måste vi lösa dagens problem med metoder som är tillgängliga nu. Kommunikationsverket gör sitt bästa för att alla finländare ska ha tillgång till säkra, välfungerande och förmånliga nätabonnemang. Som användare gynnas vi mest när vi har friheten att välja av vem vi vill köpa tjänster. I denna översikt över kommunikationssektorn behandlar vi resultaten av en konsumentundersökning samt bland annat inkomst- och investeringsuppgifter för marknaden för elektronisk kommunikation, aktuella frågor som gäller frekvenser och förändringar på postmarknaden. Nästa översikt publiceras redan i höst. Med önskan om soliga läsestunder var du än tillbringar sommardagarna förhoppningsvis med bra nätförbindelser! Helsingfors den 8 juli 2015 Marja Lehtimäki Biträdande direktör Marknader Kommunikationsverket För att de finländska användarna också i framtiden ska ha tillgång till många olika välfungerande och förmånliga kommunikationstjänster, behövs det flera tjänsteproducenter, det vill säga konkurrerande utbud, på marknaden. Enligt Kommunikationsverket uppstår konkurrensen om fasta nät inte av sig självt, utan tillträdet till nätet behöver regleras även framöver. Däremot ska Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 5
1 Utveckling av teleföretagens inkomster och investeringar Kommunikationsverket samlade in uppgifter om intäkter och investeringar inom telebranschen 2014 av en större grupp av företag än tidigare i och med att datainsamlingen omfattade även nya företag. Medan statistiken 2013 innehöll uppgifter om cirka 60 företag, omfattade den 2014 upp till närmare 80 aktörer inom telebranschen. Datainsamlingen omfattar nu särskilt aktörer i fasta nät med mindre antal abonnemang, såsom andelslag som organiserar byggandet av fiberoptiska förbindelser i glesbygder. På så sätt är bilden av investeringarna i det fasta nätet nu än mer omfattande. Uppgifterna kan uppskattas omfatta mer än 99 procent av kommunikationssektorn, räknat i antal abonnemang, och därmed ger den en utförlig bild av den ekonomiska utvecklingen i sektorn. För att utvecklingen 2014 ska kunna utvärderas på ett konsekvent sätt, ingår de nya företagen ännu inte i de totala siffrorna för 2014, fastän deras antal lyfts fram separat. 1.1 Utveckling av omsättningen År 2014 var den sammanlagda omsättningen för de teleföretag som är verksamma i Finland cirka 4,6 miljarder euro. Beloppet är ungefär en procent mindre jämfört med 2013. Därutöver uppgick omsättningen för de nya företag som för första gången omfattades av datainsamling till cirka 40 miljoner euro, vilket var knappt en procent av den totala omsättningen för telebranschen. Televerksamhetens andel av omsättningen utgjorde cirka 74 procent, en nästan lika stor andel som 2013. År 2014 minskade omsättningen med 2 procent jämfört med året innan. En orsak är att intäkterna av det fasta nätet minskade med 7 procent och intäkterna av mobilnätet med 2 procent. Mobilnätets andel av den totala omsättningen utgjorde över 54 procent 2014. Det fasta nätet utgör 36 procent av omsättningen för televerksamheten. Med avvikelse från målgruppskommunikationen har intäkterna av tvverksamheten ökat. År 2014 stod tvoch radioverksamheten för över 10 procent av den totala omsättningen och de senaste åren har andelen ökat med mer än en tiondedel per år. Den snabba ökningen har särskilt påverkats av att antalet IPTV-abonnemang ökat snabbt. IPTV-abonnemang är i huvudsak abonnemang som liknar kabel-tvabonnemang och som är avsedda för mottagning av tv-sändningar via en internetförbindelse. Under 2014 ökade antalet IPTV-abonnemang med 40 000 och jämfört med slutet av 2011 har antalet till och med fördubblats. Total omsättning 2013 2014 Förändring 2013 2014 Teleföretagens sammanlagda omsättning 4 710 4 640-1 % Televerksamhet 3 495 3 430-2 % Intäkter av mobilnätet 1 870 1 845-2 % Intäkter av det fasta nätet 1 330 1 235-7 % Intäkter av tv- och radioverksamhet 295 350 20 % Övrig affärsverksamhet 1 215 1 210 0 % Figur 1 Teleföretagens omsättning 2013 2014 Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 6
euro Verksamheten i mobilnätet och det fasta nätet kan vidare delas in i detaljisttjänster och grossisttjänster. Med detaljisttjänster avses teletjänster som säljs till konsumenter, företag och organisationer, till exempel samtalstjänster och bredbandstjänster. Med grossisttjänster avses i sin tur tjänster som ett företag säljer till ett annat företag och som sedan används för att tillhandahålla andra teletjänster. 10 % 10 % 44 % 29 % 7 % År 2014 minskade omsättningen för detaljisttjänsterna med 3 procent och var sammanlagt cirka 2,5 miljarder euro. Tjänsterna i mobilnätet står för 60 procent och tjänsterna i det fasta nätet för cirka 40 procent av omsättningen för detaljisttjänsterna. I det fasta nätet står dataöverföringstjänster för merparten av slutkundsintäkterna. I mobiltelefontjänster utgör samtals- och kommunikationstjänster ännu mer än hälften av slutkundsintäkterna, men andelen har minskat årligen samtidigt som data-överföringstjänsterna i mobilnätet har ökat i betydelse. Detaljisttjänster i det fasta nätet Grossisttjänster i det fasta nätet Detaljisttjänster i mobilnätet Grossisttjänster i mobilnätet Tv- och radioverksamhet Figur 2 Fördelning av televerksamhetens omsättning per tjänst 2014 1 800 000 000 1 600 000 000 1 400 000 000 1 200 000 000 1 000 000 000 Detaljisttjänster i det fasta nätet Grossisttjänster i det fasta nätet 800 000 000 600 000 000 400 000 000 Detaljisttjänster i mobilnätet Grossisttjänster i mobilnätet 200 000 000 0 2010 2011 2012 2013 2014 Figur 3 Slutkunds- och grossistintäkter av verksamhet i det fasta nätet och mobilnätet 2010 2014 Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 7
Omsättningen för grossisttjänsterna har minskat i jämn takt de senaste åren. Omsättningen för grossisttjänsterna var närmare 600 miljoner euro 2014 och minskade med cirka 9 procent jämfört med 2013. Det är anmärkningsvärt att den minskade om-sättningen för mobilnätet helt kan förklaras med minskade grossistintäkter, eftersom slutkundsintäkterna har ökat något. Däremot har intäkterna av det fasta nätet minskat betydligt just på detaljistmarknaden, där en del av förlusten eventuellt har kunnat ersättas med intäkter av tv-tjänster. På telemarknaden i Finland är Elisa, TeliaSonera och DNA de klart största aktörerna. År 2014 utgjorde deras sammanlagda omsättning så gott som hela omsättningen för mobilnätet. I det fasta nätet stod dessa tre aktörer sammanlagt för cirka fyra femte-delar och drygt två tredjedelar av omsättningen för tv- och radioverksamheten. Utöver de stora företagen finns det i Finland 24 regionala teleföretag som är allierade i Finnet-gruppen samt en del andra fristående teleföretag. Totalt sett är TeliaSonera med en andel om 35 procent den största aktören och skillnaden till den näst största aktören, Elisa, är 2 procent. DNA är den tredje största aktören med en andel om 21 procent av televerksamheten och de övriga aktörerna, in-begripet Finnetgruppen, står sammanlagt för 11 procent av marknaden. 1.2 Intäkter per konsumentabonnemang (ARPU) Genom att förena intäktsuppgifterna och antalet abonnemang som Kommunikationsverket har samlat in år 2014 kan man beräkna det genomsnittliga intäktsflödet per hushållskund till teleföretaget under ett år (average revenue per user, ARPU). Denna översikt beaktar alla de närmare 80 företag i telebranschen som omfattades av insamling av intäktsuppgifter för 2014. Eftersom uppgifter om antalet abonnemang i dessa företag ingår i Kommunikationsverkets marknadsstatistik, är det ändamålsenligt att också beakta dessa företags intäkter vid ARPUberäkningen. 21 % 11 % 35 % Eftersom användningen av olika slags abonnemang varierar finns det skäl att granska ARPU enligt typ av abonnemang. Det ska beaktas att abonnemang i det fasta nätet ofta används av hela hushållet medan mobilabonnemang är personliga och ofta har endast en användare. 33 % TeliaSonera Elisa DNA Övriga Figur 4 Marknadsandelar beräknade på televerksamhetens omsättning 2014 Abonnemang i det fasta nätet kan indelas i bredbandsabonnemang och taltelefoniabonnemang. För mobilabonnemang är det däremot inte så entydigt. Trots att det för mobilnätet finns abonnemang som enbart är avsedda för taltelefoni eller dataöverföring, är det dock möjligt att använda båda tjänsterna med de flesta abonnemangen. Därför är det meningsfullt att mobilabonnemangen granskas som en helhet då man beräknar ARPU. Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 8
Intäkten av mobilnätet per ett hushållsabonnemang uppgick till 135 euro 2014. ARPU var 191 euro för ett fast dataabonnemang och 205 euro för ett fast teleabonnemang. ARPU av det fasta nätet har minskat betydligt jämfört med tidigare år. Både i mobiltjänster och i telefonitjänster i det fasta nätet har intäkten per hushållskund till teleföretaget ökat något. För mobilnätet är orsaken till ökningen att utbudet av tjänster har ökat. I de intäktsuppgifter som samlats in från teleföretagen ingår inte skatteuppgifter. Därför ska skattens andel läggas på intäkterna för att det ska vara möjligt att räkna ut de priser som konsumenterna betalar i genomsnitt. En utförligare presentation av konsumentpriserna finns i nästa översikt. 1.3 Investeringar År 2014 uppgick de sammanlagda investeringarna för sektorn till cirka 610 miljoner euro. Investeringarna för televerksamheten, det vill säga det fasta nätet och mobilnätet samt tv- och radioverksamheten, stod för 530 miljoner euro av beloppet ovan. De minskade med cirka 6 procent jämfört med 2013. Omkring 45 procent av investeringarna för televerksamheten riktades till det Bland investeringarna för televerksamheten minskade i synnerhet investeringarna i mobilnätet 2014. De totala investeringarna i mobilnätet uppgick till 235 miljoner euro, vilket var nästan en femtedel mindre än 2013. År 2013 fokuserade investeringarna på mobilnätet, vilket berodde på bland annat de riksomfattande mobiloperatörernas betydande investeringar i nya LTE-nät. Eftersom mer än 95 procent av finländarna bor inom täckningsområdet för 4G-nätet har investeringarna avtagit, åtminstone tillsvidare. Flera investeringar stöder både det fasta nätet och mobilnätet, vilket ska beaktas vid granskningen av deras ömsesidiga utveckling. Investeringarna i det fasta nätet uppgick till 240 miljoner euro 2014, vilket innebär en ökning på cirka 9 procent jämfört med året innan. Ökningen beror särskilt på insatserna i den nya fiberoptiska tekniken. År 2014 uppgick investeringarna i tvoch radioverksamheten till cirka 55 miljoner euro, vilket är en minskning på cirka 8 procent jämfört med året innan. Vid granskningen av investeringarna ska man inte glömma att siffrorna inte fasta nätet respektive mobilnätet och återstoden, cirka 10 procent, till tv- och radioverksamheten. 2013 2014 Förändring 2013 2014 Investeringar totalt 660 610-8 % Investeringar i televerksamheten totalt 565 530-6 % Investeringar i det fasta telenätet 220 240 9 % Investeringar i mobilnätet 285 235-18 % Investeringar i tv- och radioverksamheten 60 55-8 % Övriga investeringar 95 80-15 % Figur 5 Investeringar inom telebranschen 2013 2014 Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 9
omfattar de nya aktörer inom telebranschen som för första gången deltagit i datainsamlingen. Dessa aktörers affärsverksamhet fokuserar fortfarande mycket kraftigt särskilt på investeringar i det fasta nätet, som utgjorde mer än 70 miljoner euro. Investeringsgrader Televerksamheten är investeringsintensiv och den teknologi som används i dag ersätts eller uppgraderas i snabb takt. Från samhällets synvinkel tryggar investeringarna i branschen ett konkurrenskraftigt utbud av teletjänster även i framtiden. Bland annat LTE-näten med ny teknik i mobilnätet och, när det gäller dataöverföringstjänster i det fasta nätet, byggandet av fiberoptiska förbindelser har krävt betydande investeringar de senaste åren. Investeringarnas andel av den totala omsättningen, det vill säga den totala investeringsgraden, var cirka 13 procent 2014. Jämfört med 2013 minskade den med en knapp procent. Investeringsgraden för televerksamheten, det vill säga investeringarna i televerksamheten i förhållande till intäkterna av televerksamheten, var 15,5 procent, vilket innebär en minskning på cirka 0,5 procentenheter. Investeringsgraden för det fasta nätet var så gott som 20 procent och förhöjningen jämfört med året innan var cirka 3 procentenheter. Investeringsgraden för mobilnätet var cirka 13 procent, över 2 procentenheter mindre än 2013. Investeringsgraden för tv- och radioverksamheten sjönk med närmare 5 procentenheter och var cirka 16 procent 2014. Om de nya företag som för första gången deltagit i datainsamlingen beaktas vid granskningen av investeringsgraden, uppvisar den totala investeringsgraden en liten förhöjning och för fasta nätet till och med en betydande förhöjning. 25% 20% 15% 10% 5% 0% 2010 2011 2012 2013 2014 Total investeringsgrad i telebranschen Investeringsgraden för televerksamheten Investeringsgraden för det fasta telenätet Investeringsgraden för mobilnätet Figur 6 Investeringsgrad inom telebranschen 2010 2014 Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 10
2 Utveckling av priserna på fasta bredbandsabonnemang och hyrorna för accessnät De senaste åren har priserna på fasta bredbandsabonnemang utvecklats i en förmånligare riktning med tanke på konsumenterna. Våren 2015 fastställde Kommunikationsverket maximipriserna på accessnät för de fem största bolagen med betydande marknadsinflytande. Genom dessa beslut ålade Kommunikationsverket bolagen att sänka sina grossistpriser till en kostnadsorienterad nivå. 2.1 Priserna på fasta bredbandsabonnemang har sjunkit de senaste åren Kommunikationsverket samlar regelbundet in prisuppgifter från teleföretagens offentliga prislistor. Priserna i prislistorna ger en riktgivande bild av den verkliga prisnivån samt framför allt av dess allmänna utveckling. Med hjälp av dem är det möjligt att göra den mest tillförlitliga bedömningen av regionala skillnader och skillnaderna mellan olika hastighetsklasser. Priserna innefattar inte exempelvis erbjudanden. Inverkan av erbjudanden kan i sin tur bedömas utifrån uppgifter som samlas in genom konsumentundersökningar. Medan det genomsnittliga listpriset på fasta bredbandsabonnemang våren 2015 var 27 45 euro per månad beroende på överföringshastighet, var den genomsnittliga månadsavgiften utifrån de frågor som hade ställts konsumenterna 26 euro under samma period enligt beräkningar. De senaste åren har listpriserna på fasta bredbandsabonnemang sjunkit i alla hastighetsklasser. Mest har priserna sjunkit för abonnemang med hastigheter på 10 30 Mbit: deras priser sjönk 60 50 40 30 20 2011 2012 2013 2014 2015 10 0 1 Mbit/s 2-9,9 Mbit/s 10-29,9 Mbit/s 30-99,9 Mbit/s Figur 7 Listpriser på fasta bredbandsabonnemang 2011 2015 Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 11
med i genomsnitt 7 procent jämfört med året innan. Det finns regionala skillnader mellan priserna på bredbandsabonnemang, särskilt i långsammare överföringshastigheter. Deras genomsnittliga priser är i snitt något lägre i huvudstadsregionen än i det övriga landet. I snabba abonnemang på 30 100 Mbit finns det däremot i praktiken inga regionala prisskillnader. Uppgifterna för 2015 samlades in i april och maj. 2.2 Utveckling av hyrorna och marknaden för accessnät 2014 2015 I Finland är en stor del av fastigheterna anslutna till telenätet med enbart en fast förbindelse. Företagen kan genom att hyra sådana accessnät (abonnentförbindelser) av varandra exempelvis erbjuda konsumenterna abonnemang även utanför det egna nätet och på så sätt ge användarna ett större utbud av olika alternativ. På grossistmarknaden för hyrda accessnät har 24 teleföretag ett betydande marknadsinflytande (SMP). Av dessa har fem företag som är de mest betydande för marknaden, det vill säga Anvia Telecom Ab, DNA Ab, Elisa Abp, Lounea Oy och TeliaSonera Finland Oyj, ålagts skyldighet att hyra ut både accessnät med ledare av metall och accessnät av optisk fiber till kostnadsorienterade priser. De övriga SMPföretagen ska hyra ut accessnät på icke-diskriminerande villkor och till icke-diskrimierande priser. År 2014 gjorde Kommunikationsverket en utredning om prissättningen av produkter för accessnät i de fem största SMP-företagen. I oktober 2014 framförde Kommunikationsverket sin uppfattning om en kostnadsorienterad prisnivå på produkter för accessnät och principerna för analysen av priserna. Eftersom företagen inte på eget initiativ sänkte sina priser till den nivå som Kommunikationsverket hade föreslagit, vidtog Kommunikationsverket tillsynsåtgärder i ärendet. Medianmånadshyran för ett accessnät med ledare av metall steg med 2 procent från maj 2014 till maj 2015, då den var 12,85 euro per månad. Under samma period sjönk mediankopplingsavgiften med 4 procent till 100,39 euro. Månadsavgifterna varierar mellan 9,19 euro och 20,10 euro per månad och kopplingsavgifterna mellan 75 euro och 161,46 euro. Höjningen av medianpriserna på accessnät med ledare av metall beror på att två teleföretag hade höjt månadshyrorna för accessnät med 8 18 procent jämfört med priserna i maj 2014. Under översiktsperioden sänkte inget av företagen månadsavgifterna och ett företag sänkte kopplingsavgiften med 5 procent. Under samma period var medianmånadshyran för ett accessnät med en optisk fiber oförändrad, 140,00 euro per månad, och mediankopplingsavgiften steg med en procent till 282,50 euro. Månadsavgifterna varierar mellan 95 euro och 250 euro per månad och kopplingsavgifterna mellan 163 euro och 735 euro. I maj 2015 hade kopplingsavgifterna för accessnät med en optisk fiber sjunkit med 3 56 procent hos fem teleföretag jämfört med året innan. Fyra företag hade sänkt månadsavgifterna med 17 55 procent. Under översiktsperioden höjdes månadsavgifterna för accessnät av optisk fiber av endast ett företag och höjningen var 37 procent. I april 2015 gav Kommunikationsverket beslut om maximipriserna på accessnät till de fem största SMP-bolagen. Genom dessa beslut ålade Kommunikationsverk et bolagen att sänka sina grossistpriser till en kostnadsorienterad nivå. Månadshyran för ett accessnät med ledare av metall får vara högst 10,70 euro, Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 12
kopplingsavgiften 85 euro och kopplingsavgiften för en parallellförbindelse högst 57 euro. Månadshyran för ett accessnät av optisk fiber får vara högst 75,50 euro och kopplingsavgiften 131 euro. De fem största SMP-företagen väntas sänka priserna på accessnät med ledare av metall med i snitt 24 procent och priserna på accessnät av optisk fiber med i snitt 43 procent med anledning av besluten. På grund av bristerna i den kostnadsorienterade prissättningen finns det ännu större behov av att reglera priserna. Den nuvarande regleringen, som främst bygger på tillsyn i efterhand, är ineffektiv och tidskrävande eftersom Kommunikationsverket är tvunget att ifrågasätta teleföretagens priser från fall till fall. Företagen vill inte och har inte heller någon orsak att själva sätta priserna på en skälig nivå enligt kraven i lagen, och de drabbas inte av några påföljder när en oskälig prissättning konstateras i efterhand. De bristfälliga uppgifterna om företagens nät, som upptäcktes vid en tidigare prisövervakning, försvårar troligen även framöver övervakningen av prissättningen med de hittills tillämpade modellerna som bygger på teleföretagens uppgifter. I slutet av 2014 inledde Kommunikationsverket en förutredning för att undersöka hur Europeiska kommissionens rekommendation om ickediskriminering och kostnadsberäkningsmetoder lämpar sig för att bedöma om prissättningen på grossistmarknaden för tillträde till det fasta nätet är kostnadsorienterad eller inte, samt för att fastställa priset i Finland. Syftet med arbetet är att utreda vilken så kallad bottom up LRIC+prissättningsmodell som teoretiskt bygger på en effektiv aktörs kostnader bäst skulle lämpa sig på marknaden i Finland. LRIC-modellen, som blev möjlig i och med ikraftträdandet av informationssamhällsbalken, förväntas vara till stor hjälp i den framtida prisregleringen. Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 13
3 Finländarnas sätt att använda elektroniska kommunikationstjänster Våren 2015 lät Kommunikationsverket göra en årlig konsumentundersökning för att utreda finländarnas sätt att använda kommunikationstjänster. Enkäten genomfördes i form av telefonintervjuer i mars april och urvalet representerar 15 79-åriga invånare i Fastlands- Finland. Enkäten besvarades av 3 000 personer. Motsvarande undersökning genomfördes också våren 2014 och höstarna 2010 till 2012. 3.1 Mer än 90 procent av finländarna har redan nätabonnemang Enligt undersökningen har hela 92 procent av finländarna internetabonnemang. De senaste åren har andelen ökat och jämfört med 2014 var ökningen 3 procentenheter. Så gott som alla under 54 år har internetförbindelse, medan en femtedel av personerna över 55 år saknar den. Endast några procent av finländarna saknar en mobiltelefon som används för samtal, och andelen är densamma i alla åldersgrupper. Fasta telefoner används av enbart 9 procent av finländarna. Främst används de av 65 79-åringar, av vilka en femtedel fortfarande har fast telefon. Särskilt antalet mobila dataabonnemang, eller mobila bredband, har ökat de senaste åren. Hela 70 procent av finländarna har mobilt bredband. Jämfört med konsumentundersökningen 2014 hade mobilt bredband ökat med 6 procent fram till våren 2015. Jämfört med 2010 hade antalet fördubblats. Däremot har mer än 60 procent av hushållen haft fasta internetförbindelser under hela 2010-talet, och våren 2015 var andelen 64 procent. Andelen som innehar en fast nätförbindelse har ökat med 2 procentenheter per år. Detta stöds också av de uppgifter om antalet abonnemang som Kommunikationsverket har samlat in av teleföretagen och enligt vilka ökningen i antalet abonnemang är ungefär lika stor. 2015 2014 Fast bredband 2012 2011 2010 Fast och mobilt bredband Mobilt bredband Annan internetförbindelse eller kan inte säga 0 20 40 60 80 100 % av deltagarna Figur 8 Finländarnas internetabonnemang 2010 2015 Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 14
% av de deltagare som har mobilt bredband 90 80 70 60 50 40 30 20 2010 2011 2012 2014 2015 10 0 Mobiltelefon som också används för samtal Stationär dator Bärbar dator Surfplatta Figur 9 Enheter med vilka finländarna använder mobilt bredband Allt fler finländare har därmed både ett fast och ett mobilt bredband i dag eftersom mer än 40 procent använder båda nätförbindelserna. Andelen som enbart använder mobilt bredband är hela 28 procent. Man kan förutse att dataöverföringstjänster ingår i alla mobilabonnemang inom den närmaste framtiden. De som enbart har fast nätabonnemang utgör så litet som en dryg femtedel av finländarna. Utvecklingen av driftsäkerheten och överföringshastigheten i det mobila bredbandet har bidragit till att en del av konsumenterna enbart har mobilt bredband i stället för fast abonnemang. Det mobila bredbandet har en allt starkare ställning bland finländarna, eftersom mer än 40 procent av deltagarna i undersökningen är av den åsikten att de skulle kunna klara sig med enbart mobilt bredband. Jämfört med tidigare undersökningar har andelen ökat och för första gången var en något större andel av den åsikten att de skulle kunna klara sig med enbart mobilt bredband. Trots detta är fast nätabonnemang fortfarande det viktigaste nätabonnemanget för i snitt mer än hälften av deltagarna. I åldersgruppen 18 24- åringar har mobilt bredband redan blivit det viktigaste abonnemanget, vilket kan ge tips om framtida utveckling. Resultaten av konsumentundersökningen stöds också av statistiken i den senaste internationella publikationen Telecommunication Markets in the Nordic and Baltic Countries. Enligt denna är antalet mobila bredband störst i Finland jämfört med de övriga nordiska länderna och de baltiska länderna. I Finland används också mobildata mest och volymen av överförda mobildata ökar snabbare i Finland än i de andra länderna. Mobilt bredband används i Finland allt oftare med smarttelefon och datorplatta. Upp till två tredjedelar av finländarna använder mobilt bredband med mobiltelefon och mer än tredjedel med datorplatta. Samtidigt har användningen av mobilt bredband med bärbar dator minskat betydligt, men andelen är fortfarande mer än hälften av alla användare. Finländarna har skaffat sig mobilt bredband för att använda internet oavsett plats. Anskaffningen av Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 15
mobilt bredband i ett servicepaket tillsammans med ett fast bredbandsabonnemang har blivit allmännare de senaste åren, vilket tyder på att det har skett förändringar i kommersialiseringen hos operatörerna. I internationell jämförelse hör Finland inte till toppländerna i Norden när det gäller tillgången till supersnabba nätförbindelser. Ett exempel är att antalet snabba förbindelser på över 30 Mbit/s per invånare är två gånger större i Sverige än i Finland. Enligt konsumentundersökningen är finländarna dock rätt nöjda med hastigheten i det egna nätabonnemanget, eftersom 80 procent anser att den nuvarande överföringshastigheten är lämplig. Trots att en av sex anser sig behöva snabbare abonnemang, har andelen som är missnöjda med hastigheterna minskat från år till år. Endast en tredjedel av de deltagare som var missnöjda med hastigheterna har inte tillgång till tillräckligt snabba nätförbindelser, vilket innebär att man oftast nöjer sig med en för långsam förbindelse av andra orsaker än på grund av bristande tillgång. Enligt undersökningen anser mer än hälften av dem som saknar nätabonnemang att de inte behöver internet alls och en femtedel har i sin tur inte skaffat sig internet till hemmet eftersom de kan använda det någon annanstans. Att det är svårt eller dyrt att skaffa ett internetabonnemang var allt mer sällan orsaker till att inte köpa det, visade undersökningen. 3.2 Allt mångsidigare användning av mobiltelefoner Enligt undersökningen använder finländarna allt fler olika tjänster med mobiltelefonen. Särskilt tjänster som används via internet, som e-post, sociala medier och tjänster för direktmeddelanden, har på några år etablerat sig och används regelbundet av finländarna. Trots de nya tjänsternas uppsving är traditionella sms fortfarande den näst allmännaste mobiltjänsten efter samtal, eftersom 84 procent anger att de använder sms regelbundet. Tjänster för direktmeddelanden används redan av mer än 40 procent av deltagarna. SMS Söka information och läsa nyheter på Internet E-post Sociala medier, bl.a. Facebook Direktmeddelanden, bl.a. WhatsApp Titta på videor och lyssna på musik via Internet Webbradio 2015 2014 2012 2011 Samtalstjänster på Internet, bl.a. Skype 0 20 40 60 80 100 % av deltagarna Figur 10 Tjänster som finländare regelbundet använder med mobiltelefon 2011 2015 Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 16
Enligt undersökningen har användningen av direktmeddelanden redan knappt överskridit användningen av traditionella sms bland personer under 25 år. De äldre åldersgrupperna har också funnit tjänsterna för direktmeddelanden och särskilt bland 35 54-åringar ökade användningen av dem det senaste året. Övergången från sms till direktmeddelanden fortsätter troligen under de närmaste åren. Enligt Telecommunication Markets in the Nordic and Baltic Countries är antalet skickade sms synnerligen litet i Finland jämfört med de övriga nordiska länderna och de baltiska länderna. Endast i Estland är antalet skickade sms per invånare lägre än i Finland. År 2014 skickade finländaren i genomsnitt 50 sms per månad och antalet har minskat sedan 2012. Enligt de marknadsuppgifter som Kommunikationsverket samlat in har också antalet mobilsamtal i Finland, till skillnad från de övriga referensländerna, börjat minska. Samtidigt har den genomsnittliga längden på samtal stigit. Därför är det troligt att särskilt korta samtal allt oftare ersätts med exempelvis direktmeddelanden i Finland. Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 17
% av hushållen 4 Utveckling av användningen av audiovisuella tjänster I konsumentundersökningen 2015 utreddes också användningen av audiovisuella innehållstjänster, som tvtittandet och tittandet av videoinnehåll via nätet. Finnpanel genomför två gånger om året undersökningen TVhushållen i Finland som kartlägger finländarnas tv-tittande. Genom resultaten av dessa två undersökningar får vi en synnerligen omfattande bild av användningen av audiovisuella tjänster bland finländare våren 2015. 4.1 Audiovisuella innehåll ses allt oftare på via internet Över 40 procent av de finländska hushållen tar emot tv-signaler via antenn. Enligt konsumentundersökningen omfattas en lika stor andel av kabel-tvnätet. De senaste åren har IPTV blivit mer allmän i snabb takt och hela 12 procent av hushållen tittar på tvprogram via IPTV-abonnemang. Enligt Finnpanels undersökning står IPTV redan för 16 procent. Skillnaden mellan undersökningarna kan bero på olika definitioner och delvis på felmarginalen. Båda siffrorna ger ett bra tips om hur allmänt mottagningssättet i fråga har blivit. Detta stöds också av att antalet IPTV-abonnemang utifrån antalen abonnemang är cirka 0,14 per hushåll. Med IPTV-tjänster avses tv-tjänster som tillhandahålls hushållen via bredbandsabonnemang och via vilka man kan titta på samma program i realtid som via kabel- eller antenn-tv-nätet. IPTV är fortfarande ett främmande begrepp för konsumenterna. Därför är det möjligt att alla användare av tjänsten inte uppfattar att de har skaffat sig ett IPTV-abonnemang, och därför varierar andelarna i undersökningarna. Ett hushåll kan samtidigt använda flera sätt att ta emot tv-signaler, och ett IPTVabonnemang kan särskilt anskaffas för att titta på tv utöver via antenn- eller kabel-tv-nätet. 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 2011 2012 2013 2014 2015 Tv-mottagare Dator Smarttelefon Surfplatta Figur 11 Enheter som används för att titta på tv-program Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 18
Enheter som används för att titta på tvprogram Tittande på nät-tv och inspelningar Enligt Finnpanels senaste undersökning äger cirka 95 procent av alla finländska hushåll en televisionsapparat. Den traditionella tv-mottagaren är fortsatt populär när man tittar på tv-program, trots att man tittar på tv med allt fler typer av apparater. Tittandet på tv-program via dator ökar från år till år och så gott som hälften av hushållen tittar redan på tv-program via dator. Särskilt användningen av datorplattor och smarttelefoner för att titta på tv-program har ökat de senaste åren, eftersom en fjärdedel tittar på tv-program med platta och mer än 15 procent med smarttelefon. Andelen som använder plattor har ökat med närmare en tredjedel på sex månader, vilket innebär att sätten att titta på tv i snabb takt blir allt mer varierande. Tittande på nät-tv och inspelningar tittar på tv-program eller videofilmer via de inhemska tv-bolagens tjänster som Katsomo och Yle Arenan. Mer än hälften tittar på videofilmer och -klipp på YouTube och en fjärdedel använder video on demand-tjänster som Netflix. Det är fortfarande populärt att titta på inspelningar genom digitalbox, eftersom mer än 40 procent anger att de tittar på inspelningar. Enligt konsumentundersökningen har tittandet på tv-program och videoinnehåll via internet blivit allt vardagligare i alla åldersgrupper. Så gott som alla av de yngsta tittar på audiovisuella innehåll från olika källor på internet. Även den äldsta åldersgruppen, 65 79- åringar, har funnit nät-tv-tjänsterna. Oftast använder de finländska 65 79- åringarna tv-bolagens egna nät-tvtjänster: 40 procent av 65 79- åringarna tittar på sådana tjänster och upp till en femtedel använder videotjänster som YouTube. Enligt konsumentundersökningen tittar finländarna på nät-tv via flera olika kanaler. Över 60 procent av finländarna TV-bolagens nät-tv-tjänster (t.ex. Yle Areena, Katsomo och Ruutu) Total Video on demand-tjänster (t.ex. Netflix, HBO Nordic, Filmnet och Viaplay) 18-24 år 25-34 år 35-44 år 45-54 år Övriga videotjänster (t.ex. YouTube) 55-64 år 65-79 år 0 20 40 60 80 100 % av deltagarna Figur 12 Videotjänster som finländarna använder Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 19
Enligt Finnpanels undersökning tittar finländarna med flera olika enheter på videoinnehåll via internet. Två tredjedelar av hushållen tittar på videofilmer och -klipp via dator. Smarttelefonernas och datorplattornas andel har ökat snabbt när det gäller att titta på videofilmer och -klipp med olika enheter, och hela 40 procent tittar redan på videofilmer och -klipp med mobiltelefon och en tredjedel med platta. Enligt Finnpanel har användningen av dator, platta och smarttelefon för att titta på videofilmer och -klipp via internet ökat jämfört med läget för ett halvt år sedan. I konsumentundersökningen frågade man finländarna om de är villiga att betala för tv-innehåll som är mer varierat än gratis utbudet. Enbart en fjärdedel är beredda att betala för utbud som är mer omfattande än gratis innehåll och en sjättedel för en bild med högre upplösning. Finländarna är vana vid gratis tv-tjänster och viljan att betala för tv-tittande är mindre i Finland än i andra länder. Enligt Telecommunication Markets in the Nordic and Baltic Countries är betal-tv- och IPTVabonnemang betydligt allmännare i de övriga nordiska länderna än i Finland. 4.2 Ljud- och textningsskyldighet i televisionsprogram I Rundradions allmännyttiga programutbud samt i programutbud som tjänar allmänintresset och som kommunikationsministeriet genom beslut har fastställt, ska det finnas tillräckligt med program med införd ljud- och textningstjänst. Ljud- och textningstjänsten ska införas i en viss andel av varje kanals programutbud. 3 500 3 000 2 500 2 000 1 500 1 000 500 0 Antalet programtimmar med textning Antalet programtimmar utan textning Figur 13 Det totala antalet programtimmar som omfattas av textningsskyldigheten indelat enligt faktisk textningsvolym Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 20
Det är viktigt att förse program med finsk- och svenskspråkiga undertexter så att hörselskadade kan följa program. Textningstjänsten ska erbjudas på programmets originalspråk, det vill säga i finskspråkiga program på finska och i svenskspråkiga program på svenska. I ljudtjänsten hörs den text som syns i rutan som syntetiskt tal. Ljudtjänsten gör det lättare för personer med synskada eller läshinder att titta på tv då program är försedda med textning. Ljudtjänsten infördes till närmare 100 procent 2014 Kommunikationsverket övervakar att teleföretagen inför ljud- och textningstjänsterna i enlighet med lag och förordning. Ljudtjänsten borde ha införts i alla Yles program och i 40 procent av de andra kanalernas program. Yles kanaler, MTV3, Nelonen och FOX har infört ljudtjänsten i 100 procent av sina programtimmar. Yles andel av programtimmarna i fråga om textningstjänsten skulle vara 80 procent och för andra kanaler 40 procent 2014. Textningstjänsten infördes inte enligt lag i alla Yles kanaler, eftersom de textade programtimmarnas andel var mindre än 60 procent på Yle Fem och Yle Fem HD. I övriga kanaler varierade denna andel mellan 50 procent och 100 procent, vilket uppfyller kraven i lagen. Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 21
5 Utveckling av frekvensanvändningen Det görs ändringar i tv-sändningsfrekvenserna från och med slutet av juli då frekvensområdet 700 MHz överförs från antennätet till mobilt bredband. Samtidigt förbereds övergången till en helt ny DVB-T2-sändningsteknik som också möjliggör HD-sändningar från och med 2017. 5.1 Ändringar i tv-sändningsfrekvenser En del av frekvensområdet 700 MHz (694 790 MHz), som används för markbundna tv-nät (s.k. antennät), överförs till mobilt bredband från och med början av 2017. Frekvensändringarna gäller endast UHF- frekvensområdet (470 790 MHz). Ändringen i frekvensområdets användningsändamål bygger på ett kommunikationspolitiskt program för elektroniska medier som statsrådet lämnade till riksdagen 2012, och på internationella beslut om framtida användning av frekvensområdet. fortsätter arbetena i Karigasniemi, Enontekis, Suomussalmi, Pello och Övertorneå och senare i höst i Ruka, Rovaniemi, Vuokatti, Uleåborg och Posio. (Det ljusblåa området i figur 14). Våren 2016 görs ändringarna enligt planen i mellersta och östra Finland, det vill säga Idensalmi, Joensuu, Jyväskylä, Kristinestad, Kuopio, Villmanstrand, Pihtipudas och Tammela. (Det gröna området i figur 14). För att volymen av tv-tjänster ska kunna säkerställas även efter överföringen av frekvensområdet, måste sändningsfrekvenserna i Digitas tv-nät på UHF-frekvensområdet ändras och på vissa ställen omorganiseras. Dessa ändringar görs från område till område med början i norra Finland i slutet av juli 2015, och sist i de tätbebyggda områdena i södra Finland före utgången av 2016. I praktiken berör ändringarna hela Finland. I nästan alla områden ändras minst en tv-sändningsfrekvens och i de flesta områden även fler frekvenser. Från och med den 27 juli 2015 görs frekvensändringar i det markbundna tvnätet och arbetena inleds i norra Finland. De första ändringarna görs på sändningsstationerna i kommunerna Kemijärvi, Salla, Sodankylä och Utsjoki veckorna 31 34. I början av september Figur 14 Ändringar gällande frekvensområdet 700 MHz, tidpunkter för sändningsstationerna i Finland (ljusblått 2015, grönt våren 2016, mörkblått 2016) Arbetena fortgår under 2016 enligt huvudsändarområde så att de sista ändringarna Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 22
görs i de stora städerna i södra Finland. (Det mörkblåa området i figur 14). Tv-teknikövergång Från och med 2017, när frekvensändringarna gjorts, börjar man i större utsträckning använda den nya DVB-T2- sändningstekniken i det markbundna nätet på UHF-frekvensområdet. Tekniken möjliggör också HD-sändningar. Antalet program som sänds med den nuvarande DVB-T-tekniken minskar samtidigt steg för steg. Betal-tvkanalerna är de första som helt börjar använda den nya tekniken och Rundradions kanaler är de sista. DVB-T2- tekniken används redan i kanalknippena i VHF-området. En mellangranskning av tv-teknikövergången ska enligt planen göras 2020. Den slutliga tidsplanen för den totala ändringen av sändningstekniken (DVB-T switch-off) beror på hur allmänna mottagarna enligt den nya tekniken blir. Endast mindre än en tredjedel av antenntv-hushållen har högupplösningstuner som lämpar sig för den nya tekniken I början av 2015 lät Kommunikationsverket och kommunikationsministeriet Finnpanel göra en särskild utredning om hur allmänna mottagare och digitalboxar som är utrustade med högupplösningstuner och som lämpar sig för DVB-T2 är i hushåll som ingick i TVmätarpanelen. Av de hushåll som enbart tar emot sändningar via antenn har 29 procent högupplösningstuner. Enligt Finnpanels undersökning TVhushållen i Finland har så gott som hälften av hushållen någon typ av högupplösningstuner. Hushåll som använder kabel-tv har oftast högupplösningstuner och deras andel är redan 60 procent. En tredjedel av hushållen kan inte titta på HD-kanaler alls. Enligt konsumentundersökningen tittar närmare 40 procent på Yles HDkanaler, och enligt Finnpanel abonnerar 6 procent av de finländska hushållen på avgiftsbelagda HD-kanaler. Högupplösningstuner Vi kan inte titta på HD Högupplösningstuner för kabelnätet i tv Högupplösningstuner för antennätet i tv Annan högupplösningstuner 0 10 20 30 40 50 % av hushållen Figur 15 Innehavet av högupplösningstuner i hushåll i februari 2015 (källa: Finnpanels undersökning TV-hushållen i Finland ) Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 23
5.2 Kommunikationsverket har beviljat de första långvariga programkoncessionerna När informationssamhällsbalken trädde i kraft vid ingången av 2015 övertog Kommunikationsverket uppgiften att bevilja samtliga programkoncessioner för tv och radio. Hittills har Kommunikationsverket beviljat två företag sammanlagt tio programkoncessioner för tv i både nätet enligt DVB-T-tekniken och nätet enligt DVB-T2-tekniken. Kommunikationsverket har anvisat 100 nya frekvenser för FM-radioverksamhet. Det är möjligt att ansöka om frekvenser för att komplettera nuvarande frekvenshelheter eller för att bilda helt nya frekvenshelheter även för nya radioaktörer. Programkoncessioner för radio på dessa frekvenser ledigförklarades i slutet av juni 2015 och ansökningstiden går ut vid utgången av augusti. 5.3 Tjänsten Taajuustalkoot (frekvenstalko) eliminerar störningar som 4G-näten förorsakar i det markbundna tv-nätet 4G-näten började använda frekvensområdet 800 MHz från början av 2014. DNA, Elisa och TeliaSonera bygger sina nät i olika takt, men över 95 procent av finländarna bor redan inom 4G-nätets täckningsområde. 4G-näten har också byggts på 1800 MHz och 2,6 GHz. Frekvensområdet 800 MHz har tidigare använts för tv och utgjort en del av mottagningsbandet för konsumenternas tv-antenner. Därför visste man att de nya 4G-näten kan orsaka problem för tv-mottagningen. Statsrådet ålade operatörerna en skyldighet att eliminera störningarna kostnadsfritt och att inrätta en gemensam kontaktpunkt för konsumenternas tv-problem som orsakas av 4G-näten. Operatörerna beslöt sig att samarbeta med Digita som är tv-nätoperatör på UHF-området och tar hand om rådgivning till konsumenterna i problem som hänför sig till tvmottagningen. Digita administrerar Taajuustalkoot-tjänsten som reder ut tv-störningar som 4G-basstationer orsakar. Antalet tv-störningar i hushållen som har avhjälpts genom Taajuustalkoot är klart över 10 000 sedan början av 2014. Antalet har varit större än väntat, men operatörerna hävdar att antalet är mycket litet jämfört med hur många som har fått möjlighet att använda 4G-tjänsterna. Nästan alla störningar har gällt en förstärkare i konsumenternas antennsystem. Antennförstärkaren tål inte stora skillnader mellan de mottagna signalernas styrka. Om en 4G-signal som når förstärkaren är mycket starkare än tv-signalen, leder det till att förstärkaren överstyrs och fungerar fel. Resultatet är att tvkanalerna försvinner eller att det blir dålig upplösning på tv-bilden. Problemet kan gälla alla tv-kanaler eller en del av kanalerna. Den stora mängden tv-störningar beror också på att de finländska konsumenterna har gamla tv-antennsystem. Kommunikationsverket har i föreskrift 65 specificerat minimikraven för tvantennsystemen 2014. Ett antennsystem som byggts enligt föreskriften tål eventuella störningar bättre än de gamla antennerna. Kommunikationsverket rekommenderar att antennförstärkaren används endast om antennens egen förstärkning inte är tillräcklig. Taajuustalkoot frågar dock inte om konsumentens antennsystem är i ändamålsenligt skick utan operatörernas skyldighet att avhjälpa störningar gäller också gamla antennsystem. På basis av adressen för tv-störningen bedömer tjänsten om problemet kan bero på 4G-nätets basstation. Om problemet beror på det, beställer Taajuustalkoot en antennmontör till Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 24
adressen i fråga. Antennmontören eliminerar störningen oftast genom att installera ett filter som förhindrar att 4G-signalerna når förstärkaren och tvmottagaren. Avhjälpta störningar orsakar inte konsumenten kostnader. Kommunikationsverket övervakar att operatörerna iakttar sina skyldigheter och avgör vid behov meningsskiljaktigheter som hänför sig till Taajuustalkoot. Kommunikationsverket har medlat i några tiotal oklara fall mellan en konsument och operatör. Kommunikationsverket har också fått ta emot respons om operatörernas bristfälliga information på de olika regionerna. Även om tvstörningar som 4G-näten orsakar har synts i medierna både lokalt och riksomfattande, har många konsumenter inte vetat att 4G-näten kan orsaka störningar. Tyvärr har också Taajuustalkoot-tjänsten förblivit okänd för en del av konsumenterna. Trots att 4G-nätens täckning redan är mycket omfattande, tas nya basstationer i bruk hela tiden. Tv-störningar som 4G-näten orsakar kan därför vara möjliga även framöver. Taajuustalkoot fortsätter under den tid som nya bassstationer tas i drift. 5.4 Föremål och orsaker till radiostörningar Kommunikationsverket tar emot ett stort antal anmälningar om problem vid användning av radiosystem. Om Kommunikationsverket utifrån anmälningar bedömer att det kan vara fråga om ett problem som har förorsakats av en annan radioutrustning eller elutrustning, utreder Kommunikationsverket ärendet som en radiostörning. Största delen av radiostörningarna kräver fältarbete. För detta ändamål har Kommunikationsverket tre mätbilar och bärbar mätutrustning. Dessutom används fasta monitormottagare. Föremål Orsak (st.) (st.) Övrig radioutrustning 15 0 Olovlig användning av radioutrustning 6 0 Annan än radioutrustning (t.ex. elutrustning) 17 0 Störningen upphört av sig själv eller okänd källa 37 0 Radioutrustning inom sjöfart 2 1 I anslutning till fasta tjänster 0 1 Navigeringssystem och civila positioneringssystem 0 2 Satellitsystem 0 2 Radioutrustning inom luftfart 1 5 Radiotelefonsystem för professionell användning (PMR) 2 7 FM-radio 2 7 Amatörradioutrustning 6 12 SRD-tillämpningar 6 14 Mobilnät 24 33 Antenn-tv 2 36 Sammanlagt 120 120 Figur 16 Objekt och orsaker till de radiostörningar som utreddes av Kommunikationsverket 2014 Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 25
År 2014 utredde Kommunikationsverket 120 radiostörningar utifrån anmälningar. Åtta störningar var radiostörningar i nöd- och säkerhetstrafiken och fem av dem var skyndsamma. De störningar i mobilnätet som anmälts av operatörerna utgjorde 30 procent av de anmälda störningarna. Otillåtna förstärkare som förorsakat störningar i mobilnät ledde i fem fall till begäran om utredning till polisen. Merparten av störningarna i mobilnäten förorsakas av förstärkarna till hushållens tv-antenner. Trettio procent av de utredda radiostörningarna skedde vid tv-mottagningen och i flera fall avslöjades det att orsaken till problemen var en annan än en extern radiostörning. Kommunikationsverket utreder också ett flertal sådana problem vid tv-mottagning som inte tolkas som radiostörningar. Närmare en tredjedel av orsakerna till radiostörningar kan inte utredas eller så upphör störningen av sig själv. Femton procent av störningarna beror på elutrustningar. 5.5 På maritima radiofrekvenser En maritim VHF-radiotelefon är båtförares viktigaste kontaktmedium till sjöss. Utrustningens betydelse betonas särskilt i situationer som gäller säkerhet, eftersom en maritim VHF-radiotelefon möjliggör en direkt radiokontakt mellan en båt och en sjöräddningscentral eller mellan båtar även när mobilnätet saknar täckning. Användning av en maritim VHF-radiotelefon eller -radar förutsätter ett radiotillstånd. 3 500 3 000 2 500 2 000 1 500 1 000 500 0 2012 2013 2014 Figur 17 Beviljade radiotillstånd för maritim radio 2012 2014 Antalet giltiga radiotillstånd för båtar och andra fartyg är cirka 13 300. Största delen av radiotillstånden för fartyg beviljas ägare av fritidsbåtar. De senaste åren har antalet beviljade tillstånd ökat, och 2014 beviljades närmare 2 900 tillstånd, vilket var hela 24 procent mer än 2013. Användaren av en maritim radiotelefon ska också ha ett personligt behörighetsbevis för maritim radiokommunikation. Fritidsbåtsskeppare ska ha kusttrafikcertifikat eller oceantrafikcertifikat (SRC, LRC). Yrkessjöfarare på exempelvis handelsfartyg och passagerarfartyg ska i sin tur ha mer omfattande behörighet för att sköta radiostation (GOC, ROC). Giltiga certifikat SRC (kusttrafikcertifikat) 17 776 LRC (oceantrafikcertifikat) 418 GOC (operatörscertifikat) 5 236 ROC (operatörscertifikat) 1 904 Sammanlagt 25 334 Figur 18 Giltiga behörighetsbevis för maritim radiokommunikation Översikt över kommunikationssektorn 2/2015 26