sid 16 Kamera & Bild
Helen Biström, årets mäktigaste kvinna. porträtt thron ullberg Porträtt på fullt allvar Thron Ullbergs vardagar pendlar mellan möten med den svenska kultureliten och traditionella herrar i slips. På något sätt lyckas han alltid komma nära. Kanske för att sessionen lätt blir absurd. Resultatet är porträtt som väcker frågor. text Linus Höök foto Thron Ullberg Porträttbilder är på sätt och vis det svåraste som finns. Att fånga ett liv i en bild som ska bottna lika mycket i ett tillfälligt möte som i personen som fotograferas. Den som bläddrar fram till Porträttfoto i en gammal lärobok i fotografi hittar förmodligen något om Personliga attribut som bör finnas med på bilden. Det är den klassiska lösningen. Att stapla in lite tilläggsinformation i form av prylar. Förutom att personen ska le förstås. Thron Ullberg gör oftast tvärtom. Jag vill undvika att ha en tydlig krok i mina bilder. Inga prylar som omedelbart förklarar. Porträtten ska väcka nyfikenhet. Om bilden inte väcker funderingar är den inte intressant. Därför kan det heller inte vara så glatt hela tiden, även om leenden är vad de flesta vill ha. Själv bläddrar jag oftast förbi de gladaste leendena i en tidning. Vi sitter i hans studio på Hammarby Fabriksväg i Stockholm och bläddrar fram och tillbaka bland bilder från det senaste året. Musikern Salem al Fakir, skådespelaren Morgan Alling, naturromantikern Mattias Klum, författaren Åsa Anderberg och svenskt näringslivs viktigaste kvinna. Bland annat. Vi fortsätter till boken «Egenart» som kom för sju år sen. Tillsammans med den skrivande journalisten Marcus Dencker har han porträtterat nio konstnärer i sin miljö. Ett resultat av Throns år på universitetet, där han tog en filosofie kandidat i konstvetenskap. Täta porträtt, ofta skruvade - ändå porträtt Thron Ullberg sid 17
JAG GÅR NOG FRÅN KOMIK TILL DJUPASTE ALLVAR VID VARJE FOTOGRAFERING. OFTAST BÖR- JAR JAG LITE MJUKT MED DE ENKLA BILDERNA OCH BYGGER UPP ETT FÖRTROENDE. Maja Lundgren, författare. tycks personerna fångade som en nära vän. Han verkar trycka av när de porträtterade för ett ögonblick inte längre bryr sig om kameran. Det blir dekorativt och samtidigt personligt. Som bra konst, en bild med tillräckligt många bottnar för att bli allmängods och på samma gång omöjlig att greppa. Jag går nog från komik till djupaste allvar vid varje fotografering. Oftast börjar jag lite mjukt med de enkla bilderna och bygger upp ett förtroende. Sedan följer jag min magkänsla för personen och försöker skapa något personligt. Det personliga tar sig ofta mer eller mindre surrealistiska uttryck. Inte sällan med hjälp av prylar som kommer in i bilden av en slump. Till exempel klädnyporna som råkade ligga i studion när Salem al Fakir skulle fotograferas, eller det röda sammetsdraperiet som dök upp när det var dags för en bild till tidskriften Veckans Affärer. Vid några tillfällen har det varit mer planerat. När han skulle porträttera konstnären Channa Bankier till «Egenart» packade han med sig en laddning gummisnoddar. Lite trevande undrade han om Channa kunde klämma fast dem runt huvudet. Han ville ha en bild med gummisnoddarna och en annan när de tagits bort och lämnat röda märken. Louise Hoffsten, musiker. sid 18 Kamera & Bild
Celina. porträtt Thron Ullberg sid 19
Ronnie Sandahl, författare. Nicklas Rådström, författare. Hon bara skrattade och jag förstod att det inte var läge. Det var tur. Jag tog ett självporträtt med de där gummisnoddarna efteråt, det gjorde skitont. Han vill inte kalla sig för attributfotograf, någon som bygger upp en sagovärld vid fotograferingen. Egentligen söker jag det enkla, en blick eller en sinnesstämning hos den jag fotograferar. Blir det för mycket spektakel tappar bilden sin verkliga kraft. Det dokumentära måste alltid finnas närvarande. Förmodligen utan att inse det återkommer han till fascinationen över att varje bild är ett ögonblick som aldrig kommer tillbaka. Att han med varje fotografi bevarat en del av sitt liv som inte kan dö, inte i första taget åtminstone. Därför gör jag sällan reklam. Det blir en annan sorts möten och bilder som försvinner efter en kort stund. Nu inbillar jag mig att jag kan ta fram mina bilder om 20 år och Morgan Alling, skådespelare. sid 20 Kamera & Bild
att de fortfarande känns äkta. Att jag kan se på dem och minnas vad jag gjorde den dagen. På sätt och vis blir mina bilder min dagbok. Även om jag inte fotograferar mig själv eller min familj hela tiden finns jag själv närvarande i varje bild. Det är viktigt för porträttbilder i allmänhet det ska kännas vem som står bakom kameran. Salem al Fakir, musiker. Den tionde april varje år tar han ett självporträtt. En bild som oftast är minst lika skruvad och personlig som de bilder han ägnar resten av året att mejsla fram. I år lät han sin assistent tejpa fast honom på studioväggen med hjälp av ett tiotal rullar silvertejp. Några år tidigare kastade han sig ner från ett fyra meter högt träd. Kanske är det för att bevisa för sig själv att han överlevt ytterligare ett år. Thron vet nämligen vad död betyder. Om vi ska markera en möjlig anledning till att Thron började fotografera landar vi i en tragisk händelse när han var sju Thron Ullberg foto: linus höök Ålder 39 år Familj fru och tre barn Uppväxt Övertorneå, Karlstad och Stockholm Förebilder David Sylvian, framgångsrik popkille som bytte spår och gick sin egen väg. (Samt Anders Petersen, Irving Penn, Richard Avedon, Arthur Tress (barnbilderna från 70-talet) och Sally Mann, med flera.) Drömporträttering Max von Sydow. Kanske Usama bin Laden. Då skulle jag vira upp skägget som en mustasch och ta en bild där ingen kan vara helt säker på att det är Usama själv som är på bild. Webbplats www.thronullberg.com porträtt Thron Ullberg sid 21
sid 22 Kamera & Bild
Johanna Hofring, designer. Mattias Klum, fotograf. år. Under en semesterresa på Irland dör hans pappa tragiskt i en hästolycka. Thron hinner knappt säga adjö. Hans pappa är död innan ambulansen hinner fram till sjukhuset. Några år senare hittade jag pappas gamla fotoalbum. Plötsligt lärde jag känna honom på nytt och se andra sidor än de jag upplevde innan han dog. Albumen följde med honom under hela skoltiden och var den första inspirationskällan till hans egna bilder. I klädkammaren och i studentrummet vaskades hans alster fram. Under studieåren i Uppsala höll han ett tiotal utställningar och fotograferade författarporträtt för kulturtidskriften Impuls. Resultatet av de åren kan ses i hans första bok «Framkallat». Uteslutande svartvita porträtt, ofta med befintligt ljus och sällan några leenden. Fortfarande föredrar han svartvitt och analogt. Det var ingen självklarhet att han ifjol köpte sin första digitalkamera, en Canon eos5d. Den används till samtliga färgbilder, men porträtt Thron Ullberg sid 23
DRÖMPORTRÄTTERING: MAX VON SYDOW. KANSKE USAMA BIN LADEN. DÅ SKULLE JAG VIRA UPP SKÄG- GET SOM EN MUSTASCH OCH TA EN BILD DÄR INGEN KAN VARA HELT SÄKER PÅ ATT DET ÄR USAMA SJÄLV SOM ÄR PÅ BILD. Maria Friberg, konstnär. fortfarande håller han hårt i sin gamla Linhof Technica, en storformatare som laddas med bland annat negativ polaroidfilm. Sedan Polaroid annonserat att de lägger ner filmproduktionen har Thron köpt allt han kommit över, ett lager som borde räcka ganska många år framöver. Bilderna skannar han enligt en hemgjord teknik som formsytts för att behålla kanten på filmrutorna. För mig har det varit viktigt att bevara mörkrumskänslan. Det finns många exempel på fotografer som tappat bort sig själva när de övergått till Photoshop och plötsligt fått oändliga möjligheter till hur en bild kan kopieras. Med svartvita bilder blir det dessutom lättare att hålla en personlig linje. Färg ger lite för många möjligheter för min smak. Hans uppdrag är huvudsakligen redaktionella, ibland helt personliga. När han till exempel fick höra att Sally Mann skulle ställa ut på Kulturhuset fick han tillfälle att fotografera henne. Något hon inte riktigt gillar. Det finns ganska få por- Åsa Anderberg Strollo, författare. sid 24 Kamera & Bild
Den tionde april varje år tar Thron Ullberg ett självporträtt. Susanna Kallur, häcklöperska. Cecilia Frode, skådespelerska. trätt tagna av henne vid sidan av snapshots och pressbilder i samband med utställningar. - När jag fotograferat klart tackar hon och säger att det är första gången hon blivit porträtterad på riktigt, sådant värmer. Hur det egentligen går till när Thron Ullberg porträtterar någon var inledningsvis tanken till det här reportaget. Men han glider på orden när vi kommer till metoder. Det är en personlig historia, helst utan någon annan än assistenten Frida Edlund närvarande. Att få följa med under en fotografering var därför uteslutet. Innan jag går lämnar han åtminstone ett ord på vägen: - Jobba med kort optik och prata tyst. Ofta viskar jag när jag står bakom kameran. Då hörs knappt vad jag säger och den som avbildas måste närma sig lite extra. Sen väntar jag. Tids nog händer något oväntat, ögonblicket när allt plötsligt stämmer.n porträtt Thron Ullberg sid 25