- Ja det gjorde jag vill du bli så svara ja då får du gå ut ur fängelse.

Jon fattade ingenting! Ja vill du jobba som polis? Frågade Ragnar. Jon svarade, jag vet inte och så kan jag inte så mycket om det. Ragnar sa till Jon att det inte var något problem för han kommer att lära sig ju. Ja jag får se sa Jon. Jon åkte till en bar. Han ringde till sin kompis Johan. Han svarade inte. Vad ska jag göra nu sa Jon? Han åkte hem. När han kom hem så var inte nyklarna där. Dom var i polisstationen. Han åkte till polisstationen. När han kom dit så var det stängt. Han blev arg. En person kom förbi. Jon gick och tog fram sin kniv. Och så skar han killen med kniven i magen. Han ramlade ner och så tog Jon hans plånbok. Och så gick han hem. Han tog sönder dörren och kom in. Nästa morgon när han vaknade så stod poliser vid honom. Dom tog JON till fängelset. Jon fick en ide dom sa att han skulle bli polis. Han ropade på polismästaren. - Han kom han sa du sa till mig om jag vill bli polis. - Ja det gjorde jag vill du bli så svara ja då får du gå ut ur fängelse. - Jon svarade jaja!!!! Kom ut Jon gick direkt ut han tog en cigarett och blev en polis senare kom ett meddelande att en kille ska bomba ett slott Jon det är din tur att dra. Okej jag drar nu. JON gick dit. killen hade en bomb han skulle tända den JON gick ett steg bak! //Jakob

Natten var mörk och kuslig. Mia skulle gå till Viola. Viola är hennes bästa kompis. Den kvällen var inte som alla andra. Kvällen var speciell på ett dåligt sätt. Klockan sju gav sig Mia iväg. Hon gick förbi den stora busken där Mia och Viola brukar plocka blåbär, och trädet dem brukar klättra och hänga på. Hon gick på en stig. Bredvid stigen är allt övergivet, och ganska kusligt om kvällarna. Den tiden då Mia var 500 m från Violas hus, hördes det polisbilar, ambulans och till och med brandbilen. Mia ser en tjuv springa på väg rakt mot henne. Hon ser att tjuven har en kniv som höll på att ramla ur hans trasiga bälte. Tjuven springer och knuffar omkull Mia och tappar sin kniv så den går in i hennes ben. Kniven går in långt in i benet. Mia ser tjuven springer in i mörkret och sen var han helt borta. Mia försökte resa sig upp och hoppade till Violas hus. Hon knackar och plingar flera gånger. Viola öppnar och skriker till. VAD HAR HÄNT!? En tjuv knuffade omkull mig och tappade sin kniv så jag skadade mitt ben. Kom in så ringer vi ambulansen. Viola tog telefonen och lite papper torka såret med. Då smällde dörren igen, kan det vara han? //Medina

Hon låg där död och blodig i lägenheten. Jag heter Adam Ericsson, jag är 16 år. Jag bor i Göteborg, vi är 4 i min familj, min mamma Marie hon är 40 år, min pappa heter Rikard och är 43 år. Min bror heter Eric, är 18 år han har en flickvän Sofie hon är 17 år. Men nu ska jag berätta en tragisk händelse i mitt liv. Jag hade en storasyster en gång, som ringde mig, jag svarade men hörde en man som ropade TYST!!! TYST!!! Flera gånger och Alicia då som skrek HJÄLP!!!! HJÄLP!!!. Jag blev jätte räd så jag ropade på mamma och hon kom o fick höra vad som hände, hon ropade i telefonen vart hon var. Hon fick svar hon sa att hon var hemma hennes X-pojkvän. Vi skyndade oss ner till bilen och åkte till Alicia. När vi var framme klev vi ut ur bilen, och ser en svart man som sprang men en blodig kniv i högra handen och i vänstra handen höll han en pistol. Vi skyndade oss in i lägenheten och när vi kom in gick vi upp en trappa upp, jag såg ett lila hår band som var Alicias. Jag gick och tog upp hårbandet. Mamma ropade kom hit Adam kom. Jag gick till mamma och hon sa titta, titta med rinnande ögon och hackig röst. Där låg hon alldeles blodig och liv lös i lägenheten. //Ida

Kapitel 1: Mörka händer. Inte nog med att det var motvind, nu började det regna också. Nicki suckade och drog fram sitt långa, svarta hår och hon började tänka, tänk alla andra som sitter ute i det här regnet dygnet runt. Nicki började sjunga på en låt som hon hade fått i huvudet och skuttade fram över trottoaren. Hon stoppade ner handen i sin ficka för att hon skulle ta upp sin mobil, hon märkte att den lilla Sony Eriksson mobilen inte låg där. Hjärtat började pumpa hårdare och fortare än vanligt och hon sprang hem. När hon kom in den ganska så tunna dörren kände hon lukten av mögel. Hennes mamma sa alltid att hon skulle ta av sig skorna med de sket hon i nu. Hon rusade upp för trappan och in i sitt rum. Hon lyfte på täcket, mattor, allt lyfte hon på och när hon stod utanför sitt rum och snyftade var det som att man hade vänt upp och ner på hela hennes rum. Hon sprang vidare till det svart, vita köket. Hon såg hennes mamma stå och laga mat samtidigt som hon viftade fram och tillbaka med sitt lika svarta hår som Nicki. Nicki fick ju inte gå in med skor så hon smög förbi mamma och letade på bordet, under duken och även de ställena som hon inte brukade lägga sin mobil. Nicki darrade och håret stod rakt upp på armarna, vad skulle hända om Nicki inte hittade sin mobil? Mamma vände sig hastigt om och Nicki dukade under bordet. Hennes mamma hade aldrig hunnit se henne. Nicki andades ut och hennes mamma vände sig snart om. Hon smög ut ur köket och hon sprang och letade överallt och när hon verkligen hade letat såg hela huset upp och ner vänt ut. Nicki beslöt sig med våta kinder att hon skulle gå ut och leta där hon nyss hade gått. När hon kom ut kände hon dugg regnet och mascaran rann från hennes blåa, tindrande ögon. Hon gick längst trottoaren. Hon kollade på alla ställena noggrant. Hennes kläder som brukade vara ganska säckiga var nu tajta och dyngsura. Till slut kom hon fram till en buske och hon gick nästan in i busken för att kolla om mobilen låg där. Plötsligt kom ett par stora mörka händer ut ur busken och drog Nicki baklänges. //Nora

Kapitel ett Larmet går! Rånarna har stora bagar med sig. Dom är fyra stycken rånarna har på sig rånarluvor. Dom tar alla pengarna och åker iväg. En polishelikopter är vid Banken. Polisbilarna kommer snabbt efter. Poliserna springer runt med ficklampor. Rånarna har ett hemligt ställe nära banken. Rånarna är jätteskakiga. Nästa morgon hade det skett ett mord. Rånarna är bara 3 stycken nu. Medan poliserna äter middag ska dom slå till igen och det gör dom Fast i en godisaffär. Dom skulle bara köpa godis för det är ju lördag! Men efter melodifestivalen ska dom slå till på riktigt i en smyckesaffär. Men då har det skett ett fel med rapporteringen så det är bara en polis som åker dit. Han går in. När han gått in märker han att det bara är han. Rånarna ryktar en pistol mot polisen. //Linus

Kapitel 1 - JOHAN! Ropade Mona. Jag hörde något nere i källaren! - Va! Sa Johan och gäspade. - Vi går ner och tittar sa Mona, Kajsen ligger trots allt där nere. De tassade försiktigt ner till källaren. Det var så mörkt och det susade alltid där och det är väldigt kallt. De gick in i Kajsens rum. Istället för att se Kajsen i buren i rummet var det en vass kniv. Johan och Mona är väldigt rädda av sig så de sprang upp till Mammas rum. - Mamma! Mamma! Ropade de. Kajsen ligger inte i buren det ligger bara en vass kniv sa Mona med tårar i ögonen. - Ta det lugnt sa mamma. Mamma tog på sig sina tofflor och gick mot källardörren och tände lampan i källartrappen. Plötsligt tittade mamma på Mona och Johan och sen klev hon in i Kajsens rum. Mamma blev skräckslagen när hon såg att istället för Kajsen låg en vass kniv. Mamma sprang upp för trapporna och slängde sig på telefonen. Hon slog snabbt 112 pip pip lätt det plötsligt hördes en röst. - Hej det är Lisa Karlsson - Hej det är Minna sa mamma, det är så att när jag gick ner till källaren i morse istället för min hundvalp Kajsen låg en vass kniv. - Oj, sa hon men hur ser hunden ut? - Hon är vit och är en spets. - Ok vi ska verkligen göra vårt bästa för att hitta Kajsen. - Hejdå sa de i kör. Samtidigt frågade Mona om hon och Johan fick gå till Felicia och Fredrik? Då sa mamma gör ni så. De tog på sig sina jackor och regn byxor för det regnade väldigt mycket. Hm utbrast Mona för sig själv. Jag är för lång för mina regn byxor så jag lånar mammas. De öppnade dörren och tog på sig sina cykelhjälmar och cyklade snabbt till Felicia och Fredrik. Felicia och Fredrik var ute redan Mona ropade FELICIA OCH FREDRIK! De sprang fort till Mona och Johan. Då berättade Mona att Kajsen är borta och att det låg en kniv i hennes bur istället för henne. Felicia tittad på Mona det kom en tår ner från kinden. - Jag som älskade Kajsen så mycket. - Titta sa Johan och just i samma ögonblick såg Felicia och Mona och Fredrik att i bilen där i bilen där borta såg de tydligt en hund som såg ut

//Emma som Kajsen och var blodig. De sprang efter bilen men den han redan åka i väg!

Kapitel 1 : Mössan. Det här var den första sommaren utan min bror Jocke. Dessa 3 veckorna hade varit häftiga att klara mig utan honom och så var det för hela familjen förutom min lilla syster som knappast fattade vad som hade hänt. Snälla Ally försök att gå till skolan idag Mm svara jag med tjurig röst. Första veckan hade jag inte orkat gå till skolan och nu de två andra hade jag gått några få dagar. Men det var väl lika bra att ge mig av till skolan idag för imorgon var det skolavslutning. Så fort jag kom till skolan kom Sabina springandes mot mig. Vi satte oss på en bänk längre bort, vi båda var tysta en lång stund. Din mamma kan ju bli berömd Sa hon och pekade på en kille i 9:an. Det knöt sig i magen på mig. Jag sprang bort och hukade mig bakom en buske. Sabina kom smygande efter. Vad gör du? Viska hon. Jag fick bara mer och mer ont i magen. Spionerar du på honom? Nej! Väste jag. Det är den..det är exakt den mössan som mamma hade sytt till Jocke när han var 15. Jag hade svårt att koncentrera mig under resten av dagen när alla tankarna flög omkring i huvudet på mig. Kapitel 2 : Efter skolan tog jag och Sabina våra cyklar och cyklade upp till stallet. Vi var där en lång stund tills det började bli lite mörkt. Vi brukade alltid cykla så att vi var hemma innan mörkret hade lagt sig. Men nu verkade det som att Sabina inte brydde sig om att vara hemma i tid. kom Jag följde efter henne upp mot skogen. Jag gillar verkligen inte att gå i skogen när det är så här mörkt sa jag. kom igen det är inte långt kvar, håll dig till mig

Jag hade inget val så jag ökade takten utan att veta vart vi var på väg. Jag brydde mig faktiskt inte vart vi var på väg jag ville bara hem. Jag kollade mig omkring hela tiden, mina ben skakade och mitt hjärta slog fortare. Det blev kallare och kallare. Vi är framme nu Ally! Jag slängde mig på marken och tittade upp mot himmelen, den var mörk och stjärnorna satt tätt vid varandra. Jag ställde mig upp och mina ben kändes som gelé. //Filippa

Anders åkte hem från jobbet. Han är polis. Han är 35 år och har fru och ett barn, han bor i ett hus med en basket plan på baksidan. Men när han satt i bilen och körde hemåt såg han en maskerad man koma ut ur skogen. Han undrade vad det kunde vara, men han fortsatte hem. Hemma pratade han med sin familj han sa att de skulle vara försiktiga. Nästa dag var hans kollega inte på jobbet han undrade var han kunde vara, han åkte till kollegans fru och hon sa att han inte kom hem dagen innan. Anders åkte runt och letade, han var i parken på hotellet och i skogen. Det var tyst i skogen man hörde varje steg han tog, när han precis såg någon hörde han i sin radio att det var ett rån i stora banken han åkte dit. Efter rånet åkte han till stationen och klurade, till slut kom han på att det var ett mord, han letade efter liket bland stora björkar han kände e fräsch lukt vinden ven bland trädkronorna. Men han kände någonting under fötterna. H an grävde bland löven och hittade kollegan, han tänkte vem kan det vara? Han åkte hem till kollegans fru och berättade de dåliga nyheterna. Senare åkte han hem, vid middagsbordet pratade hans dotter om skolan och hon frågade om Anders kunde koma och berätta om sitt arbete. Nästa dag åkte han och berättade om sitt jobb. Han sa att om något av barnen viste något om mordet så kan de koma till polisen och berätta alt de vet. Några dagar senare kom ett barn till Anders och sa att hon såg en maskerad man som hade en spade. Okej sa Anders och gav lite pengar till barnet som belöning. Anders åkte en sista gång till skogen han hörde någonting men vad kan det vara tänkte han. - Det är nog mördaren - Hallå vem är det? //Albin

Hon försvann! Jag kunde inte sova. Mardrömmen hade väckt mig igen, men den här gången var den inte lika läskig. Jag gick in i en mörk skog, det var helt svart. Jag kom längre in i skogen, där stod en man med svart kappa, han hade händerna i fickorna. Han kom närmare mig, han tog upp en kniv och skar upp min hals. Jag somnade om igen. Jag vaknade kl 7 på tisdags morgonen av att min store bror Simon kom in och hällde iskallt vatten på mig. Jag skrek till och hoppade upp ur sängen och slog till honom på armen. Då började han skratta ännu mer så att han ramlade ner på golvet med händerna för magen. Jag gick över honom och gick ner och åt frukost. Efter en stund kom Simon ner, han skrattade fortfarande. Jag gav han en lång blick och tänkte att detta skulle han få igen för. När jag hade ätit klart, gick jag upp till mitt rum och tog på mig min vita blus och ett par ljusa korta jeans. Jag sminkade mig och borstade mitt långa nästan vita hår. Simon kom inrusandes på mitt rum med Göteborgs Posten i högsta hugg. Han kastade den i famnen på mig och sa Läs på första sidan!. Det stod: I Göteborgstrakten finns det en man som kör en vit Volvo och han följer efter barn vid Ekens skola. Mannen som kör Volvon frågar barn om dom vill ha skjuts till skolan. Polisen har försökt att få tag på mannen. Men dom har inte fått fram någon mer information för tillfället. Jag blev rädd, riktigt rädd. //Emilia

Stölden på Tisselvägen 12 Påsen på styret studsar mot benet när jag cyklar. Hennes pappa hade bakat bullar och saft. Det ska Klara och jag äta på stranden. Jag ser bakom sig där står pappa och pratar med våra grannar. De ska resa bort över veckan. När jag kommer till stranden sitter Klara och rotar bland hennes grejer. Jag ropar till Klara och hon vänder sig hastigt om. Klara ropar tillbaka glatt. Jag vinkar och låser cykeln. Jag tar påsen och går ner till Klara. Jag och Klara börjar prata om massa olika saker som ska hända under lovet. Klara och jag går ner till vattnet. Det är inte så många på stranden bara några få barn familjer. Solen står ändå högt upp på himlen. Vi hoppar i. Båda skriker till det var iskallt i vattnet så det förklarar varför nästan ingen är här. Vi går upp och sätter oss på handdukarna och mumsar på bullarna pappa skickade med mig. Det mörka håret skvätter i ansiktet när jag cyklar ifrån Klara. Jag tar en genväg genom skogen för att hinna till middagen. Efter att jag cyklat halva stigen såg jag något framför mig. Jag blev så rädd och tvär bromsa. Jag var nära att flyga av cykeln. Framför mig stod en ekorre. Jag pustade ut och fortsatte att cykla hem. Skymningen föl över himlen och jag ökade tempot. När jag kommit till min gata var det mörkt men ljusen från husen lyste upp vägen. Pappa och bröderna var säkert i kiosken. Det lyste hos våra grannar fast de var inte hemma. De måste ha glömt att släcka. Jag parkerade cykeln på gräsmattan. Någon snokade i grannarnas hus. Jag gick närmare när jag plötsligt hörde polis sirener. Skuggan i huset vänder sig hastigt om och tar något. Jag smyger till bakvägen där köksdörren står öppen. Jag smyger ditt för att stänga in tjuven men då dyker han upp. Jag blev upptäckt och sprang snabbt tillbaka. Tjuven springer vad han kan. Jag ser tydligt att det är. //Jonna