Äntligen, äntligen, äntligen! Jag har i många år längtat efter den dagen när jag skulle kunna skriva om H. wallichii, H. campanulata och H. cystiantha och känna mig helt säker på att det jag skriver är riktigt och giltigt. Eftersom Ted Green och Christine M. Burton har så olika uppfattningar om vilken planta man ska identifiera som vad, så har jag insett att någon annan med en vetenskaplig bakgrund borde reda ut begreppen ordentligt. Under några år hade David Liddle samma tanke, men han kom aldrig i mål. När jag kom i kontakt med Michele Rodda vid Universitet i Turin för några år sedan och han sa sig vara intresserad av att börja reda ut denna typ av oklara identifieringar, så föreslog jag att han skulle börja med just de arter vi presenterar i detta nummer och jag överlämnade all information jag hade samt sticklingar till honom. Klockformade hoyablommor kan emellanåt vika blomkanten utåt eller till och med rulla den bakåt. I detta fallet gäller det H. campanulata från ett område utanför Kuala Lumpur. Foton: Surisa Somadee Det visade sig efter en tids studier att den art som cirkulerat både som H. wallichii och som H. campanulata inte passade in på någon av dem utan var en ny art. Denna behövde då publiceras och det tog ännu mer tid. Därför har våra presentationer av dessa klockformade arter fått vänta i så många år. Michele Rodda har fått läsa texterna som jag skrivit om arterna och kommit med värdefulla synpunkter, vilket känns väldigt tryggt. Torill Nyhuus 4 Hoyatelegrafen nr 2, 2010
Hoya wallichii (Wight) Burton publicerad i The Hoyan 18(1) pt. 2 5 (1996) Hoya wallichii publicerades först av Wight i Contributions to the Botany of India 38-39 (1834) som Physostelma wallichii och finns inte, vad vi känner till, i odling. Du hittar mer information om hur felaktiga artbestämmelser gått till under artinledningen på sidan 4. Fotot till höger visar en blomma från typmaterialet där man öppnat blomman så att man kan se bikronan. Framför allt ser man att bikronan är högre än vad den är bred med upprättstående bikronelober och ståndarknappsvingarna (se förklaring i Hoyahandboken sidan 19) är alltför långa för att stämma med Hoya danumensis eller Hoya campanulata. Torill Nyhuus Hoya wallichii (Wight) C.M. Burton; krona och bikrona från Wallich 8171a (K). Fotot återges med tillåtelse av Royal Botanic Gardens i Kew. Hoya cystiantha (Blume) Schlechter publicerad i Botanische Jahrbücher für Systematik, Pflanzengeschichte und Pflanzengeographie 50(1) 127 (1913) Det har varit många olika turer kring H. cystiantha, hurvida den är en giltig art eller inte. Blume publicerade den som Cystidianthus laurifolius i tidskriften Museum Botanicum Lugduno-Batavum 1(4) 57 (1849). Det framgår av Blumes beskrivning att den är väldigt lik H. campanulata, men att H. cystiantha är mycket mindre i storlek. På den tiden så hade man totalt hittat ganska få hoyor och jämförelsematerialet var därför mycket litet. Det finns alltså en publicerad beskrivning av H. cystiantha och Schlechters flytt av arten till Hoya var publicerad enligt gällande regler och därmed på ett giltigt sätt. Man har inte kunnat hitta typen för denna art i modern tid. Utan typ finns det inget sätt att identifiera någon planta som H. cystiantha. Av samma orsak kan man heller inte säga att H. cystiantha är synonym med någon annan art. Namnet är därför i praktiken oanvändbart, men ett artnamn som har publicerats på ett korrekt sätt kommer alltid att vara giltigt. I dagsläget har man kunnat studera mängder av herbarieark med plantor vars blommor stämmer in på H. campanulata vilket innebär att de alla har samma uppbyggnad, men arten visar sig variera mycket i storlek ner till den planta som vi i många år kallat H. cystiantha. I den mån man vill hålla isär dem, så får man låta insamlingsnummer följa med när man skriver namnet. Observera att man INTE ska lägga till något nummer om den planta man har kom i ens ägo utan nummer. Torill Nyhuus Hoyatelegrafen nr 2, 2010 5
Foton: Jeanette Karlsen Hoya danumensis Rodda & Nyhuus Publicerad i Webbia 64(2) 163-167 (2009) av Michele Rodda och Torill Nyhuus. Insamlad av Ted Green. Insamlingsnumret är 93017. Namngiven efter fyndplatsen, Danum Valley i Sabah, Borneo. Holotype: M. Rodda 2008.1h (FI). Kortfakta för Hoya danumensis Blomfärg: Vit krona och bikrona Blomform: Klockformad Blomstorlek: Ca. 4 cm utplattad Blomställningsskaft: Perenn Antal blommor: Upp till 20 Hållbarhet: Ca. 3 dagar Blomningstid: Ljusa årstiderna Utdrag ur vetenskaplig beskrivning H. danumensis är en halvt förvedad slingrande epifyt. Grenarna är runda, ludna och vissa slingrar motsols. Det händer ofta att blad inte utvecklas längs hela stammen. Vissa blad är kala, upprättstående eller utbredda. Bladen är motsatta och har bladskaft. Bladskivan är elliptisk-lansettformad, läderartad, ej suckulent, 3-5 cm bred och 8-12 cm lång. Basen är trubbig, spetsen långt utdragen eller svansförsedd samt fjädernervad. Mittnerven är tydligt upphöjd på undersidan men övrig ådring är inte lika tydlig och består av 6-8 nerver som grenar sig från mittnerven Doft: Nej Droppar: Nej Blad: 5-6 cm breda, 12-13 cm långa Stam: 3 mm Växtsätt: Slingrande/buskigt Bästa läge: Ljust Temperatur: Normal rumstemperatur i 50-60 graders vinkel och är rikligt förgrenad nära ytterkanten. Bladskaften är 3-5 mm långa, 1-2,5 mm i diameter. Blomställningarna kommer en och en vid noderna mellan bladskaftet och stammen, är hängande, klasformade och konvexa med upp till 20 blommor. Blomställningsskaftet är 0,5-1,5 cm långt, kalt, perent och ytterst med ärr efter tidigare blomning. Blomskaften är kala och 2,5-4 cm långa. Blomfodret är femflikigt, l a n s e t t f o r m a d e, s u c k u l e n t a limegröna foderblad. Kronan är köttig, kal, femflikig, klockformad, vit till ljust gulaktig och 6 Hoyatelegrafen nr 2, 2010
2,5-3,5 cm i diameter. Kronbladen är kala, 2 x 2 cm, sitter ihop längs sidorna och där den fristående delen har bakåtrullade kanter och skarp spets. Samt är 0,8-1 mm långa och 0,8-1 mm breda. Vid basen nära området där blomskaften är fästade mellan foderbladen, finns en konvex knöl som är 4-4,5 mm lång, 2-2,3 mm hög och 1-1,2 mm bred. Kronan är köttig, stjärnformad, loberna är ovala-jämbreda, 5,5-6 x 2,4-2,6 mm. Innerloben är något konkav och limegrön, ytterloben flat och genomskinligt vit. Ståndarknappsvingarna är utbredda. Sedd från sidan är bikronan flat med radien 2,8-3,1 mm. Foton: Jeanette Karlsen Pollinierna är jämbreda och 0,55-0,57 x 0,20-0,21 mm. Överföraren är 0,15-0,19 mm lång. Corpusculum är 0,21-0,23 mm långt och 0,10-0,11 mm. Fruktämnet är tvådelat, 2,6-2,8 mm långt, grönt, med skarp, purpur spets. Fritt översatt av Maria Blom Fruktämnet med den skarpa, purpurfärgade spetsen. Övrigt att nämna Denna planta hittade Ted Green i Danum Valley på Borneo 1993. Han identifierade den som Hoya campanulata medan Christine M. Burton identifierade den som Hoya wallichii. Detta har varit ett problem för oss samlare och vi har inte vetat vem vi ska tro på och många har säkert köpt samma art två gånger, men med olika namn. I och med att den nu har publicerats under ett tredje namn, så blir det tyvärr ännu svårare för vanliga hoyaodlare, speciellt eftersom en del odlare vädrar stora pengar genom att kunna sälja en ny art och avsiktligt undviker att upplysa om att den har sålts under ett annat namn innan. Burton publicerade en flytt av Physostelma wallichii Wight till Hoya wallichii (Wight) Burton i The Hoyan 18(1) pt. 2 5 (1996). Hoyatelegrafen nr 2, 2010 7
Pollinarium, ca. 0,85 cm långt. Foto: Jeanette Karlsen Tyvärr visade hon teckningar på detaljer gjorda av levande plantmaterial och inte på blomdelar från typherbariet. Det står inget om var detta levande material kommer ifrån, men ganska troligt så har Teds planta från Danum Valley använts. Michele Rodda har besökt många herbarier i Europa under de senaste åren och haft massor av ark på hemlån för att kunna studera detaljer i lugn och ro. Totalt har han studerat herbarieark på klockformade hoyaarter från elva olika herbarier. När det sedan visade sig att Teds planta från Danum Valley 1993 varken stämde med Hoya wallichii eller Hoya campanulata eller med något annat publicerat namn, så var det dags att publicera den med ett nytt namn. När manuskriptet väl var klart och redaktionen för den tidskrift där det Bikronans form skiljer sig markant från H. campanulata, jämför med bilderna på sidan 14 och 15. Foton: Jeanette Karlsen Foto: Torill Nyhuus 8 Hoyatelegrafen nr 2, 2010
skulle publiceras skickades det till andra biologer för granskning, så jämförde de det med teckningarna i The Hoyan 18(1) och menade att det måste vara samma art, dvs. Hoya wallichii. Manuskriptet för vår publicering fick därför skrivas om och utökas med förklaringar om varför det inte stämmer med Hoya wallichii. Plantan som Ted Green hittade i Danum Valley är inte den enda klonen av denna art, den finns också på ett antal herbarieark som tidigare har identifierats som H. campanulata. Torill Nyhuus Så odlar jag Hoya danumensis Jag har haft två plantor av Hoya danumensis fast under det tidigare namnet Hoya wallichii. Min första planta stod i mitt soligaste fönster där solen ligger på hela morgonen och en stor del av tidig eftermiddag. Den fick dock stå i tredje ledet av hoyor då detta fönster är hett eftertraktat av soldyrkande hoyor. Här slingrade den sig vilt runt sin båge. Den har inte det snyggaste växtsättet för att ha på en båge men jag har inte kommit på något annat sätt där den blir riktigt snygg faktiskt! Min förra planta blommade villigt i detta läge med sina underbart stora vita blommor. Hoya danumensis kräver en del vatten till sina tunna blad och min nuvarande planta har fått en självattnande kruka som den verkar trivas ypperligt i. Min nuvarande planta står dock i ett nytt fönster som vetter mot söder men har ett altantak som hindrar direkt sol att nå plantan. Det ska bli spännande att se om den kommer att blomma lika villigt som min tidigare planta. Växtmässigt har den dock fått fart och har nu slingrat sig tre till fyra varv runt bågen så nu är det som sagt bara blommorna som fattas. Hoya danumensis är enligt mitt tycke lättrotad och lättskött på alla sätt och en hoya vars blommor alla borde få njuta av. Camilla Sjöholm Här syns de konvexa knölarna mellan foderbladen tydligt. Foto: Pierre Wallin Exempel på hur kanten på blomman kan rulla sig så den pekar bakåt. Foto: Torill Nyhuus Hoyatelegrafen nr 2, 2010 9
Hoya danumensis Foto: Jeanette Karlsen
Hoya campanulata Blume Publicerad i Bijdragen tot de Flora van Nederlandsch Indië 1064-1065 (1826) av Carl Ludwig von Blume. Namnet betyder klockformad. Holotype: #s.n. (L). Foto: Jeanette Karlsen Kortfakta för Hoya campanulata Blomfärg: Benvit krona och bikrona Blomform: Klockformad Blomstorlek: Ca. 1,8-3,2 cm utplattad Blomställningsskaft: Perenn Antal blommor: 15-20 Hållbarhet: Ca. 1 vecka Blomningstid: Året runt Doft: Svag Droppar: Nej Blad: 5 cm breda, 13 cm långa Stam: 3 mm Växtsätt: Buskigt Bästa läge: Ljust Temperatur: Normal rumstemperatur Utdrag ur vetenskaplig beskrivning H. campanulata är buskig med slingrande stammar. Bladen är läderartade och nästan utan synliga nerver, jämbreda, kala och med långsmalt utdragen spets. Kronan är klockformad och kal, femflikig flat eller bakåtböjd. Bikronans ytterlober är tydligt innupna. Fritt översatt av Maria Blom Övrigt att nämna I den vetenskapliga beskrivningen skriver Blume att kronan är klockformad. Sedan skriver han att den är flat eller bakåtrullad. Det får man förstå som att själva blomformen är klockformad, men att de fria kronloberna, som på dessa arter är ytterst korta, ändå kan vika ut i platt läge eller till och med vika lite bakåt. Fenoment syns tydligt på bilden bredvid. Exempel på klockformade blommor där kanten på några blommor i en klase böjer ut till en flat yta, ungefär som brättet på en hatt. Klonen på bilden är den som Boon Leng fått från Brunei. Foto: Surisa Somadee Hoyatelegrafen nr 2, 2010 11
början och skrivit 5 på två olika, men den ena dog innan den hann spridas, därför tog jag senare bort a efter femman. Eva- Karin Wiberg var den första som fick sticklingar av dessa från mig och hon har använt beteckningarna 990404 (datum när den hittades) nr 5 och 990404 nr 9 istället för mina nummer. Detta beror på att hon skrev av de etiketter som jag skrev på plats under insamlandet. Foto: Torill Nyhuus För att förstå sammanhanget och få en överblick över dessa klockformade arter är det viktigt att ta del av det som skrivits om H. campanulata under de andra artbeskrivningarna i detta nummer. De kloner vi visar upp här är kloner vi har i odling. Gemensamt för alla är att bladen är något tjockare, mer läderartade än på H. danumensis. Växtsättet är mer buskigt och stammarna blir fort riktigt hårda och är rätt omöjliga att linda på ett stativ. Men ibland kan en ung gren ändå slingra sig om lämpligt objekt. Två av klonerna var jag med om att hitta på Sumatra 1999 med nummer TN99-005a och TN99-009. Dessa har jag under de år som gått benämnt olika i mina listor från år till år efter hand som jag fått ny information. Att nr 5 fick ett a, beror på att jag hade missat med numreringen från 12 Hoyatelegrafen nr 2, 2010 År 1999-2000 som H. sp. TN99-005 cystidianthustyp och H. sp. T N 9 9-0 0 9 campanulatatyp. Ej identifierade, men med antagande om vad de kan vara för arter utifrån bladtyp. År 2000-2004 som H. cystiantha sedan den hade blommat hos Ed Gilding, men med en kommentar om att Burton ansåg att det var H. campanulata. Under denna period angav jag tyvärr inte numret i mina listor, för jag förstod inte värdet av att ha numret kvar när den var identifierad. År 2005 lär jag mig hur viktiga numren är och sätter tillbaka dem i min lista. År 2006 säger David Liddle att Schlechters flytt av denna art till H. cystiantha inte är giltig, så jag ändrar åter i min lista till Cystidianthus sp. TN99-005 (Hoya cystiantha) och likadant för nr 9. Året därpå luskade Elisabeth Liljebjörn och jag runt i reglerna för bionomenklatur
Ovan: En väderbiten och maskäten blomklase av Hoya campanulata. Till höger: En buskig planta av H. campanulata. Bilderna är tagna på den plats, nordost om Kuala Lumpur, som Boon Leng visade Torill och Surisa under deras resa i Malaysia 2009. Foton: Surisa Somadee för hur en flytt mellan släkten ska skrivas för att vara giltig. Vi kom fram till att Schlechters flytt var giltig och inte bara en så kallad name dropping. Sedan dess har jag dem enbart som H. cystiantha + insamlingsnummer i mina listor. I år är det alltså dags för en slutlig ändring. Nu står de som H. campanulata TN99-005 och H. campanulata TN99-009. Fram till 2008 har jag endast sålt av TN99-009 eftersom det fram tills dess endast varit den som blommat. TN99-005 har dels växt väldigt dåligt och har fortfarandet inte mer än en enda gren med mindre än tio blad. Om du har köpt eller bytt till dig din stickling direkt från mig innan dess, så har du fått TN99-009. Om sticklingen kommit från Eva-Karin utan nummer, så är det omöjligt att veta vilken klon du har, för hon sålde av båda rätt tidigt. En annan klon fick jag av en man i Ipoh, Malaysia. Den hade samlats in av en skogvaktare i ett skogsområde utanför staden. Den är inte spridd än bland samlare. Den blommade hos mig för första gång i november 2009. Jag var inte hemma utan på resa i Thailand och Malaysia och Nathalie Simonsson fick åka hem till mig en gång i veckan för att vattna och bevaka blomning på arter som var i knopp när jag åkte och som jag ville skulle fotograferas. Denna klon har jag gett nummer LTL1. LTL är intitialerna för den man jag fick den av. Hoyatelegrafen nr 2, 2010 13
Under min resa i Malaysia tillsammans med Surisa Somadee i höstas, så besökte vi en hoyasamlare i Kuala Lumpur, Boon Leng. Han hade två kloner, en som han samlat in nordost om Kuala Lumpur och en annan som var en aning annorlunda som kom från en handelsträdgård i Brunei. Han tog också med oss till området där han hade hittat H. campanulata och visade Surisa stället där hon hade turen att få se den i blom i träden. Det låg på ca. 350 meter över havet. Det var för brant för att jag skulle kunna gå med, så jag fick stanna på parkeringen, där jag hittade en hoya som troligen var H. coriacea, men som jag nog glömde på bilgolvet sedan. Dessutom finns det flera kloner i omlopp bland samlare i Thailand och Singapore, kanske några av dem redan har hunnit nå någon av våra medlemmar här i Sverige. Torill Nyhuus Så odlar jag Hoya campanulata Ingen hoya hos mig gör slut på så mycket vatten som denna art. Jag har den i en självvattnande kruka som mäter 21 cm i diameter där jag har satt ner tre Spiranstativ på 90 cm tätt ihop. Jag försöker i den mån det går att linda den om alla tre stativen. Där sätter den knoppar så fort den tappat de gamla blommorna, men om det är torrt i vattenmagasinet, så faller knopparna. Den gör av med en halv liter vatten i veckan. Jag har som mest haft 18 Hoya campanulata, LTL1, i blom hemma hos Torill i december 2009. Foto: Nathalie E. Simonsson
Foto: Nathalie E. Simonsson Blommor av två kloner av H. campanulata. Den större är klonen LTL1 och den till höger har nummer TN99-009. I nederkant syns millimetermått. Även om ingen av blommorna är 100 % utslagna här, de slokar rätt så snabbt när man plockat av dem från plantorna, så ser man att storlekskillnaden är betydande. Även på samma planta kan olika blommor ha en liten variation i storlek. blomställningar samtidigt. Ingen hoya är så lätt att få i blom på kommando som denna. Om jag låter den torka ut så mycket så att alla knoppar och blommor faller och sedan vattnar rikligt och jämnt i fyra veckor, så belönar den mig med massor av blommor på i stort sett samtliga blomställningsskaft. Däremot är den marig att rota, jag brukar förlora ungefär varannan stickling. Därför är mitt tips till dig som ännu inte har denna underbara hoya i din samling att försöka få tag i en redan rotad stickling. Torill Nyhuus Till höger: Pollinarium, ca. 0,7 cm långt. Foto: Torill Nyhuus Hoyatelegrafen nr 2, 2010 15
Jag köpte en stickling av Ted Green 2006. Då fick jag hem den under namnet Hoya cystiantha. Så vitt jag vet säljer han den fortfarande under det namnet, men nu ska jag alltså passa på att göra en ny namnlapp till min planta och ändra i min lista, men jag kommer så klart att hålla reda på vad den hade för namn när jag fick den. Min stickling rotade sig snabbt och började växa ganska bra och det dröjde inte ens ett år innan jag fick den i blom första gången. Då stod den i ett ganska mörkt fönster så den kräver inte mycket ljus för att blomma. Sedan dess har jag flyttat den några gånger och i brist på plats har den faktiskt fått stå i uterummet över vintern. Där blir det svalare, särskilt på nätterna då temperaturen som lägst fått gå ner till 12 C. Det har den inte varit särskilt nöjd med även om den faktiskt har överlevt. Nu börjar det bli varmare när solen gassar på de stora fönstren i söderläget så jag hoppas att den ska få ny fart snart igen. Min planta står lite skyddat så att den inte ska få för mycket sol direkt på sig. Jag vattnar den ganska ofta eftersom den är ganska törstig. Den är lite svår att linda på ett stöd eftersom den växer mer som en buske, men med lite envishet så går det i alla fall. Hoya campanulata är en riktig favorit hos mig när den blommar, doften är svag och påminner om citrus. Baksidan av kronan skimrar lite som pärlemor. Både kronans baksida och foderbladen är svagt lilafärgade och det tycker jag är jättesnyggt! Jeanette Karlsen Detaljbilder på bikronan på H. campanulata. Har du en planta som du fått som H. campanulata och är osäker på om den är rätt identifierad, så kan du jämföra bikronan mot bilderna ovan och mot de på H. danumensis på sidan 8. Foton:Nathalie E. Simonsson 16 Hoyatelegrafen nr 2, 2010
Ovan: Blad i naturlig storlek av H. campanulata LTL1, H. campanulata TN99-009 och H. campanulata från ett område nordost om Kuala Lumpur. Foto: Torill Nyhuus Hoyatelegrafen nr 2, 2010 17
Hoya campanulata TN99-009 Foto: Torill Nyhuus