Latinämnets ställning i den svenska gymnasieskolan

Lärarutbildningen Skolutveckling och ledarskap Examensarbete 15 högskolepoäng, avancerad nivå Latinämnets ställning i den svenska gymnasieskolan En studie av förändringar med fokus på 1900-talet The situation of Latin in Swedish High School A study of changes with focus on the 20 th century Ellen Fröh Lärarexamen 270 hp Lärarutbildning 90 hp Slutseminarium 2010-11-04 Examinator: Handledare: Björn Ange Lundgren handledare Handledare: Peter Bengtsson

2

Sammanfattning Arbetet beskriver i sin första del latinämnets historia i den svenska gymnasieskolan med tyngdpunkt på 1900-talets senare del. Det är en utveckling som gått från att ha latin som bärande språk både som skolämne och som undervisningsspråk under 1500-talet till att vara ett småämne som inte alla skolor erbjuder idag. Den andra delen av arbetet undersöker vilka förändringar som påverkat latinämnet i gymnasieskolan och vad det har fått för följder. Några kurs- och timplaner från 1900-talet har granskats och personer med anknytning till latinundervisning intervjuats. Ur detta framkommer det att den nya gymnasieskolan som infördes 1965 har påverkat ämnets ställning i skolan stort genom att det inte längre var obligatoriskt att läsa latin på den då s.k. latinlinjen. En andra påverkan är gymnasiereformen 2000, då latinämnet delades upp i tre kurser. Detta har visserligen gynnat tillgängligheten (på de skolor som erbjuder latin), men fört till grundare kunskaper, då förhållandevis många elever väljer att läsa endast den första kursen. En tredje påverkan på latinämnet har även den reform i början av 1990-talet haft som gjorde det möjligt för kommunerna att fritt fördela en summa pengar på de utbildningsbehov de prioriterar. Eftersom latin i dagens samhälle inte ses som ett viktigt och nyttigt ämne, är det inte förvånande att kommunerna inte prioriterar latinämnet. 3

4

Innehållsförteckning 1. Inledning... 8 1.1 Bakgrund till arbetet.....9 1.2 Tidigare forskning... 9 1.3 Syfte och frågeställning... 11 1.4 Metod och genomförande......11 1.4.1 Litteraturgenomgång 11 1.4.2 Jämförelse av olika styrdokument 11 1.4.3 Intervjuer..12 2. Litteraturgenomgång... 14 2.1 1500-talet... 14 2.2 1600-talet... 15 2.3 1700-talet... 17 2.4 1800-talet... 18 2.5 1900-talet... 19 3. Jämförelse av olika styrdokument som påverkat latinämnet... 24 3.1 1900-talet: Timantal och stoff i kursplanen... 26 3.2 Några timplaner från 1900-talet: statistik... 28 4. Intervjuer... 30 4.1 Staffan Edmar... 30 4.2 Torun Rudin... 32 4.3 Martina Finnskog.... 33 5. Analys... 36 6. Slutsats... 38 7. Diskussion... 39 Referenser... 41 5

6

7

1. Inledning När jag under min lärarutbildning får frågan om vilka ämnen jag ska undervisa i får jag höra många olika kommentarer. Det kan vara alltifrån var någonstans pratar man latin? till det kan man väl inte få något jobb på. Allra vanligast är dock att man får frågan finns latin fortfarande på gymnasiet? Det är väldigt roligt när man då kan svara att ja, det finns faktiskt fortfarande på flera skolor i Sverige. Därefter kommer det dock oftast ett men: långt ifrån alla gymnasieskolor erbjuder det, och oftast är elevgrupperna små. Det är inte heller sällan som skolor väljer att lägga ner latinundervisningen helt. Universiteten kräver inga förkunskaper i latin förutom om man just vill studera latin och även då finns det genvägar att ta i form av nybörjarkurser. I dagens Sverige är det sällsynt att någon ens har baskunskaper i latin. Under mina universitetsstudier i latin har många ifrågasatt valet av ett sådant smalt och nördigt (som många uttrycker det) ämne, som man menar det inte finns någon reell användning för i samhället. Annorlunda är det i andra delar av Europa. I Tyskland, som ju är ett land mycket nära oss, har latinämnet en helt annan ställning. Mitt kusinbarn på 11 år har just börjat läsa latin jämte de första meningarna engelska, något som inte är ovanligt på det tyska gymnasiet (som är nioårigt). För dem som väljer att studera vidare vid universitet är det därför inte heller ovanligt att man har ett latinstudium bakom sig det är på många utbildningar nämligen ett krav. Detta medför att det finns fler personer i Tyskland än i Sverige som besitter baskunskaper i latin. Hur kan det komma sig att latinämnet har en relativt marginaliserad ställning i dagens svenska gymnasieskola? I det här arbetet ska jag försöka ge en förklaring till dagens situation med utgångspunkt i den svenska utbildningshistorien och se vilka förändringar som påverkat latinämnets ställning i skolan och på vilket sätt. 8

1.1 Bakgrund till arbetet Till en början var uppsatsen ansats ganska bred. I efterhand har fokus dock smalnats av, dels på grund av det begränsade omfånget, dels i syfte att skapa mer djup i analysen. Jag var tidigare inriktad på att göra en komparativ undersökning mellan den tyska och svenska gymnasieskolan med avseende på latinämnet. Frågan som intresserade mig var hur det kommer sig att latinämnet har en starkare ställning i den tyska skolan. Man kan tänka sig många ingångar till att svara på den frågan. Till exempel kan en jämförelse göras mellan kursplaner för ämnet i länderna, den nationella utbildningspolitiken kan även studeras, alternativt kan man utgå ifrån läroplansteori och synen på kunskap. Allt detta hade jag för avsikt att göra, men insåg snart att det skulle bli alldeles för omfattande för denna uppsats omfång. Dessutom förstod jag att grunden för ett sådant arbete först måste bottna i en genomgång av latinämnets svenska historia och de förändringar som påverkat det genom skolans styrdokument. Det är utifrån den tanken jag härmed vill presentera mitt arbete. 1.2 Tidigare forskning Forskning om ämnen som förekommer i skolan har tidigare gjorts. I de närliggande gebiten till latin finns viss forskning om de moderna språken. Deras plats i skolan under 1800-talet har beskrivits i översiktsverk, där främst dess historia har behandlats, men där också läroplaner och timplaner för ämnena har gåtts igenom. 1 De tre språken engelska, tyska och franska har emellertid studerats i avhandlingar under 1900-talet: Ingar Bratts Engelskundervisningens villkor i Sverige 1850-1905 från 1977, Sven Henrikssons Tyskundervisningen i Sverige. Historisk studie med särskild hänsyn till metodiska synpunkter på undervisningen i främmande språk från 1980 och Elisabeth Hammars Franskundervisningen i Sverige fram till 1807. Undervisningssituationer och lärare från 1981. Vad det gäller motsvarande undersökningar eller avhandlingar på latinämnets område har inte några påträffats. En viss ansats till detta har dock gjorts i två av de arbeten som jag använt mig av i min litteraturgenomgång. Det är en kort historik över Svenska klassikerförbundet skriven av Alf Uddholm och Emin Tengströms Latinet i Sverige, som behandlar latinets 1 Bernhardsson s.2 9

historia i olika delar av samhället. Min förhoppning utifrån detta är att med mitt arbete bidra till framtida forskning inom detta fält. 1.3 Syfte och frågeställning Med bakgrund av ovanstående resonemang vill jag i det här arbetet belysa latinämnets ställning och utveckling i den svenska skolan med fokus på 1900-talet. Min frågeställning blir därför: Hur har latinämnets ställning i skolan utvecklats historiskt i Sverige? Vilka förändringar under 1900-talet har påverkat latinämnet och hur? Värt att notera vad det gäller den andra frågan är att jag i mitt arbete inte undersöker förändringar i vid bemärkelse, d.v.s. alla tänkbara orsaker som kan ha påverkat latinämnet. Detta vore naturligtvis högst intressant, men då tid och omfång för denna uppsats är begränsade, har jag varit tvungen att avgränsa mig. När jag i mitt arbete använder ordet förändringar i mitt arbete syftar jag på förändringar i styrdokument. Under rubriken litteraturgenomgång kommer jag att ta upp svensk utbildningshistoria med avseende på latinämnet i gymnasieskolan. Tyngdpunkten kommer att ligga på 1900-talet, men för att förstå detta sekels latinämneshistoria kommer jag även att ge en översikt över ämnets tidigare utveckling. För att se hur latinämnets ställning i kurs- och timplaner har förändrats kommer jag att gå igenom några styrdokument från 1900-talet. Där kommer jag främst att jämföra de olika timplanerna för ämnet. Min undersökning består också av intervjuer med personer som har anknytning till latinämnet och som har insyn i hur ämnet har förändrats genom tiderna. I slutet av min uppsats kommer jag att analysera intervjuerna och de styrdokument jag tittat på. Därefter kommer jag i min slutsats svara på den frågeställning som jag ställt upp. Till sist diskuterar jag resultaten och knyter an dessa till min framtida lärarprofession. 10

1.4 Metod och genomförande För att kunna besvara frågeställningen i arbetet har valet fallit på att kombinera olika undersökningsmetoder, ett tillvägagångssätt som kallas för metodtriangulering. Denna metod ger ett bredare dataunderlag och en säkrare grund för undersökningen. Att ta sig an en frågeställning från flera håll kan stärka tolkningen av resultatet. 2 Undersökningen i detta arbete vilar på tre pelare; en litteraturgenomgång av latinämnets historia, en undersökning av olika styrdokument samt intervjuer med personer som har god inblick i latinämnets ställning i skolan. Dessa tre vinklar har valts för att bättre få en bild av latinämnets ställning. 1.4.1 Litteraturgenomgång Användning av litteratur om svensk utbildningshistoria föll sig naturligt för att ge bakgrund åt den historiska delen av arbetet. Utifrån syftet och frågeställningen samt efter noggrann genomgång av existerande och relevant litteratur föll valet på följande titlar: Svensk utbildningshistoria: skola och samhälle förr och nu av Gunnar Richardson och Emin Tengströms Latinet i Sverige - om bruket av latin bland klerker och scholares, diplomater och poeter, lärdomsfolk och vältalare. Den kunskap som erhållits genom läsning av denna litteratur svarar dels på den första frågan för uppsatsen, men ger också grund för de frågor som ställts till de intervjuade. 1.4.2 Jämförelse av olika styrdokument För att se hur latinets plats i skolan har förändrats har styrdokument från 1500-talet och framåt undersökts. Styrdokumenten från föregående sekel har dock underkastats en utförligare granskning, då uppsatsens fokus huvudsakligen riktas mot 1900-talet. Jag anser att arbetet måste avgränsas till detta, eftersom det annars blir för stort. Att även styrdokument som behandlar latinet under tidigare århundraden inkluderats i analysen beror på den relevans dessa har, dels för förståelsen av den historiska utvecklingen, och dels för att ge en bakgrund till de styrdokument som senare kom. Styrdokument är ett synnerligen vitt begrepp och i skolans värld har det utkommit otaliga sådana för att förändra och förbättra det som sker i skolan. I den jämförande undersökningen av olika styrdokument från 1900-talet har därför endast några av de som formulerats för 2 Repstad s.21 11

gymnasiet valts ut. Emellertid har valet fallit på att ta fasta på de läroplaner som tillkommit under denna period, eftersom dessa inneburit nya riktlinjer för hela systemet. Viktiga förändringar för latinet har dock även skett mellan de nya läroplanerna, t.ex. i utformningen av kursplaner. Det som styrt valet av styrdokument är tre saker: Dels har strävan varit att titta närmare på stora förändringar i gymnasieskolan (nya läroplaner), dels på förändringar i timplanen för latinämnet och till sist föresatsen att göra tidsmässigt jämna nedslag i 1900- talet. I följande lista redovisas vilka dokument som undersökts och vad i dessa som analysen tar fasta på: 1905 års läroverksstadga översikt över innehåll, dock ingen timplan för latin 3 1933 års läroverksstadga översikt över innehåll, granskning av timplan för latin Lgy 1970 översikt över innehåll, granskning av timplan för latin Kursplaner 1989 granskning av timplan för latin Lpf 1994 översikt över innehåll, granskning av timplan för latin Kursplaner 2000 översikt över kursplan och granskning av timplan för latin Under rubriken 1900-talet: Timantal och stoff i kursplanerna granskas kursplanerna för latin under åren 1905, 1933, 1970, 1994 och 2000. Här gås närmare in på vad som betonats för undervisningen i latinämnet, ett tillvägagångssätt för textundersökning av kursplaner som beskrivs i Johansson & Svedner. 4 1.4.3 Intervjuerna I arbetet har tre personer intervjuats. En anledning till valet av just dessa tre är att de vid upprepade tillfällen nämndes i kontakten med andra personer som har anknytning till ämnet och som jag känner sedan tidigare genom mina studier. Tips om personer kan enligt Repstad vara en tillräcklig grund för urval. 5 Den huvudsakliga anledningen till valet av just dessa är att de alla har goda kunskaper om skolans utveckling och dess konsekvenser för latinämnets ställning. De har dock olika relationer till latinämnet. Staffan Edmar sitter i styrelsen för Svenska Klassikerförbundet, en intresseorganisation för lärare, forskare och studenter m.fl. som intresserar sig för antiken och de antika språken. Han har en lång erfarenhet inom organisationen och är fortfarande mycket insatt i latinämnet i dagens skola. Torun Rudin är i 3 Timplan för 1905 års läroverksstadga har jag inte funnit. Beskrivningen av latinämnets innehåll tycker jag dock var intressant, och därför har jag beskrivit stoffet endast. 4 Johansson & Svedner s.35 5 Repstad s.46 12

egenskap av undervisningsråd för det humanistiska programmet på Skolverket mycket engagerad i dagens och framtidens gymnasieskola. Martina Finnskog är en mycket kunnig latinlärare, som varit med om de senaste drygt tio årens förändringar och har insyn i hur dessa påverkat latinundervisningen rent konkret. De frågor som ställts i intervjuerna har tagit sin utgångspunkt i den litteratur och de styrdokument jag läst, eftersom det genom dessa har uppstått många frågor och funderingar som är centrala för frågeställningen. Intervjuerna är kvalitativa, vilket innebär att endast frågeområdena har varit bestämda sedan tidigare och att frågorna varierat från intervju till intervju alltefter vilka aspekter den intervjuade tar upp. Vad som vidare kännetecknar en kvalitativ intervju, och därmed stämmer överens med insamlandet av information för arbetet, är att syftet med den är att få den intervjuade att ge så uttömmande svar som möjligt rörande det ämne intervjun behandlar. 6 Intervjuerna har genomförts i form av e-mailkorrespondens. Detta medium har varit av nöden tvunget, dels sedan informanterna bor på annan ort, och dels för att den information (statistik och årtal) som sökts bättre lämpar sig i skriftlig form. Personerna som intervjuats kan snarare karakteriseras som informanter än respondenter, då jag vet att de sitter inne med information som jag kan vara betjänt av. Svaren jag har fått har sedan återgetts med mina egna ord i löpande text. Detta eftersom jag velat lyfta fram det som är relevant för undersökningen, men också för att en del information gavs flera gånger, från samma eller olika personer. Strävan har alltså varit att göra informationen från de intervjuade bättre sammanhängande och mer koncis. I enlighet med de forskningsetiska principerna har de intervjuade fått läsa igenom texten innan den publicerats. De har även fått ta ställning till huruvida de önskat bli namngivna eller vara anonyma. Detta enligt principen om informerat samtycke, som i hög grad är aktuell när det gäller kvalitativa intervjuer. 7 6 Johnsson & Svedner s.25 7 Repstad s.68 13

2. Litteraturgenomgång Latinämnet i svenska skolan genom tiderna Under högmedeltiden (1000-1200) fanns det olika typer av skolor i Sverige; stadsskolor, domskolor och klosterskolor. Vid varje domkyrka i Sverige fanns det en domskola (även kallad katedralskola), vars främsta uppgift var att utbilda präster och förbereda eleverna för studier vid universitetet. Domskolorna var av trivialskoletyp, med tyngdpunkt på latinstudier. Utöver latin förekom även retorik och dialektik på schemat, men dessa var i princip former av latinundervisning 8. Studietiden omfattade åtta år och undervisningen skedde på latin. 9 2.1 1500-talet Gustav Vasas tillträde och reformationen av kyrkan till protestantism innebar att tidigare centra för latinskspråkig kultur försvann. Mässan upphörde att firas på latin och kloster och klosterskolor stängdes. Många katedralskolor upphörde också med sin verksamhet. 10 Eftersom de medeltida skolorna hade varit utbildningsanstalter för katolska präster, sjönk elevantalet. 11 Snart ställdes emellertid krav på latinkunskaper hos de lutherska prästerna och dessutom med tanke på det vetenskapliga bibelstudiet. 12 Nu uttryckte även kungamakten och kyrkan en önskan om att allmogens barn i större utsträckning borde gå i skolan. Skolan betraktades på 1500-talet som sagt som en kyrklig angelägenhet, där man utbildade präster först och främst. De första skolordningarna ingick i kyrkoordningarna och den första 8 Tengström s.16 9 ibid s.17 10 Tengström s.34 11 ibid s.36 12 ibid s.37 14

ansatsen till en finns i 1541 års kyrkoordning, där latin och kristendomskunskap utgjorde de viktigaste ämnena, precis som i de medeltida skolorna. 13 Sveriges första skolordning tillkom 1571 och var starkt präglad av två för tiden inflytelserika kulturströmningar; reformationen och humanismen. 14 Det innebar att målet för skolan var kristen fromhet och klassisk bildning. Latin skulle läsas i 31 veckotimmar endast 7 var tilldelade kristendomen (men 13 för sång). Allt som gällde lärdom var latinet oumbärligt, eftersom all undervisning skedde på det språket. Under drygt ett halvt årtusende, mellan 1500 och 1700, skulle latinet komma att vara ett essentiellt språk i Sverige. 2.2 1600-talet Sverige blev en av Europas ledande stater under 1600-talet. Landets politiska ställning, med de krig och de på de följande förhandlingar, gjorde vissa kunskaper nödvändiga, såsom juridik och främmande språk. 15 Latinet bibehöll sin position det fått under senare delen av 1500-talet, och stärkte sin ställning ytterligare under stormaktstiden. Den humanistiska kulturströmmen växte till styrka till följd av att många utlänningar invandrade till Sverige och svenskar oftare åkte ut till kontinenten. 16 Skolan fortsatte att vara styrd av kyrkan och starkt präglad av kristendomsundervisning och latinstudier. Vid tiden för 1611 års skolordning började skolans relation till samhället förändras och man ville ha en ökad betoning på nyttoämnen. Nya ämnen infördes, främst inom naturvetenskap och samhällsorientering. 17 Nyttobetoningen blev inte så stark trots vissa ansträngningar, men det blev däremot nyorienteringen i humanistisk inriktning. Grekiskan blev obligatoriskt ämne redan i tredje klass och i både grekiska och latin försökte man ge utrymme för den klassiska litteraturen. Betoningen på grekiska får dock anses starkt präglat av prästutbildningen. Dock var nu inte skolan till för enbart blivande präster. Även t.ex. ämbetsmän in spe fick sin undervisning, och även för dem var latinet av betydelse att lära sig. Detsamma gällde också dem, som avsåg att studera någon vetenskap. Vid den här tiden hade man svårt att tro att latinet någonsin skulle upphöra att vara lärdomens språk. 18 13 Richardson s.20 14 ibid s.21 15 Richardson s.25 16 Tengström s.53 17 ibid s.59 18 ibid s.61 15

Under 1600-talets början började gymnasier att upprättas och katedralskolan gjordes om till trivialskola. Trivialskolan var en sorts grundskola, och efter den gick man vidare till gymnasiet, som var en fyraårig utbildning. Trivialskolan skulle komma att vara kvar ända fram till 1905, då den ersattes av realskolan. I 1649 års skolordning delade man in utbildningsväsendet i tre typer av läroanstalter: trivialskolor, gymnasier och akademier. Gymnasiets plats i utbildningssystemet var mellan trivialskolan och universitetet. 19 Enligt samma skolordning framkommer det även att latinundervisningen omfattade 20 veckotimmar i trivialskolan och 11-13 på gymnasiet. Eleverna var på alla stadier även tvungna att tala latin med varandra mellan lektionerna. 20 Trots detta visade det sig att universitetsprofessorerna inte tyckte att studenterna hade tillräckligt bra latinkunskaper. En diskussion följde av detta om hur man kunde reformera inlärningsmetoderna. Den mest intressanta idén var den av Jacob Rudbeck: En ny stad skulle anläggas i Sverige där man bara talade latin och dit skoleleverna kunde skickas för att praktiskt öva sig. 21 Den nya skolordningen innehöll inte bara en organisationsplan för det svenska skolväsendet, utan även metodiska anvisningar och kursplaner. Latin och kristendomskunskap var fortfarande de viktigaste ämnena, men nu började ett visst intresse visas modersmålet. 22 På det internationella planet inom litteratur och diplomati började även det franska språket konkurrera med latinet. 23 1693 års skolordning präglades fortsatt starkt av kyrkans dominans i svenskt kulturliv. T.ex. blev hebreiskan obligatoriskt ämne i gymnasiet. Trivialskolorna som tidigare haft mer praktisk inriktning förvandlades till lärda skolor med mer utrymme för grekiska och kristendomskunskap. Trivialskolan blev nu sexårig. Den största förändringen var att en kunskapsprövning var nödvändig för den som från gymnasiet ville gå vidare till universitetet. Således infördes den första formen av studentexamen. Det var främst ett grepp för att hindra adeln att skicka sina söner till universitetet utan att först genomgått en grundutbildning. 24 19 Richardsson s.28 20 Tengström s.60 21 Tengström s.61 22 ibid 23 Tengström s.53 24 Ur intervju med Staffan Edmar 16

2.3 1700-talet Under 1700-talet förändrades den sociala strukturen och nya yrkesgrupper trädde fram. Ur pedagogisk synvinkel är det intressantaste tillkomsten av en politiskt, socialt och kulturellt medveten medelklass. 25 Kyrkan försökte behålla kontrollen över folket, men en ökad liberalisering ledde till att Sverige blev mer sekulariserat i och med att en profan kultur uppkom vid sidan av den kyrkliga. 26 Men trots kulturella och sociala förändringar under 1700-talet skedde inga större förändringar i skolväsendet. År 1745 tillsattes dock en utredningskommitté, uppfostringskommissionen, som lade fram förslag på att nya, mer praktiskt värdefulla ämnen skulle läras ut. Man menade att alla har behov av undervisning, men inte samma slags undervisning. 27 I den s.k. apologistklassen, som infördes vid sidan av klass fyra i trivialskolan, förekom därför ingen latinundervisning. 28 Upplysningsidéerna och den ökade politiska medvetenheten gjorde att man började ställa krav på en mer tidsenlig, medborgerligt inriktad skola, men motståndet från de konservativa grupperna var stort och även i 1807 års skolordning märks inga genomgripande förändringar. 29 Dock tillkom nya ämnen, såsom moderna språk och statskunskap, och andra ämnen fick ökat timantal. Latinets ställning försvagades emellertid. Eleverna behövde inte längre föra samtal med varandra på latin och vissa disputationer etc. fick hållas på svenska. 30 Under 1700-talet ansåg många politiker att det var en samhällelig angelägenhet att befolkningen hade en viss bildning, eftersom detta var gynnsamt ur ekonomisk synvinkel. Dock fanns det flera som var kritiska mot folkbildningstanken, speciellt de inom hattpartiet. Att ge massorna någon slags halvbildning skulle göra dem för uppstudsiga och för självmedvetna, sade man. 31 25 Richardsson s.33 26 ibid s.34 27 ibid s.35 28 Tengström s.80 29 Tengström s.36 30 ibid 31 ibid s.37 17

2.4 1800-talet 1800-talet kännetecknades av en stor befolkningsökning och ett allt mer industrialiserat Sverige. Samhället förändrades genomgripande på många områden och var en stark pådrivande kraft när det gällde att reformera skolan och anpassa den till de nya behoven. Latinets ställning i den svenska skolan påverkades av att det i allt mindre utsträckning användes praktiskt. I 1807 års skolordning står det föreskrivet att latinet inte på något stadium skulle användas som undervisningsspråk. Däremot skulle man fortsätta att öva sig i att tala latin. 32 Trots att denna skolordning visade ett ökat intresse för tyska och franska behöll ändå gymnasiet sin klassiska och teologiska prägel. Latin lästes liksom innan av trivialskolans samtliga klasser och gymnasiet fortsatte att vara koncentrerat kring de klassiska språken. 33 1849 års reform innebar att reallinjen infördes parallellt med den klassiska linjen. Dessa två linjer dominerade och fanns kvar (även om andra linjer kom till efter hand) ända fram till 1966, då den nya gymnasieskolan infördes. Båda linjerna existerade parallellt med varandra inom ett s.k. läroverk. Den klassiska var huvudlinjen, medan reallinjen var en dispenslinje. Vid den här tiden (i 1859 års undervisningsplan) hade eleverna i läroverket, som bestod av åtta år, latin sammanlagt 66 veckotimmar, 34 d.v.s. 8,25 timmar i veckan. I 1878 års stadga blev gymnasiet definitivt tudelat i en latinlinje och en reallinje. Nu började man studera latin först i fjärde klass (tidigare hade det varit i tredje) och språket studerades i sammanlagt 48 veckotimmar under sex år. Detta innebar 8 timmar i veckan. År 1895 reducerades timtalet till 40 veckotimmar. 35 Detta innebar latinundervisning knappt 7 timmar i veckan. I samma veva bytte man även provet vid studentexamen till översättning från latin istället för till. 36 1862 hade studentexamen vid läroverken införts. Vissa ämnen tentades av, och latinet var ett av dem. Det blev naturligt i latinundervisningen att under åren på gymnasiet öva inför detta slutgiltiga prov. Man visste vilka moment som skulle testas, och övade därför aktivt dessa. De som tentade av eleverna var oftast universitetsprofessorer, 37 och dessa studentexamina stimulerade kontakten mellan läroverk och universitet. 32 ibid s.98 33 ibid 34 ibid s. 99 35 Tengström s.99 36 ibid 37 Richardsson s.47 18

Läroverken utgjorde en förberedelseskola inför universiteten och innehållet i ämnena kunde inte reformeras hur som helst. Kraven i fråga om förkunskaper för universitetsstudier som t.ex. kunskaper i latin styrde i hög grad läroverkens kursplaner. 38 Många elever i läroverken fullgjorde dock inte sina studier, eftersom deras mål inte var att studera vid universitet. Och syftet med alla studier i skolan på latinlinjen, som var den mest välbesökta, var just att klara studentexamen. Man påbörjade latinstudierna i fjärde klass och läste ämnet åtta timmar i veckan under sex år. Till följd av bortfallet av de elever som inte syftade till universitetsstudier ville många att en mellanexamen skulle genomföras, som skulle passa dessa elevers utbildningsbehov bättre. 39 Här uppstod en stor konflikt mellan ett klassiskt-humanistiskt bildningsideal och ett naturvetenskapligt-utilistiskt ideal med inriktning på samhällets praktiska behov. Utvecklingen gick sakta mot att de som förespråkade klassicismen fick rucka på vissa principer, t.ex. beslöts det att översättning från svenska till latin inte längre skulle krävas. 40 2.5 1900-talet Konflikten mellan klassikerna och naturvetarna fick till följd att läroverket enligt 1905 års läroverksstadga delades i en nedre del, läroverket, där latin inte var obligatoriskt, och en övre del, gymnasiet, med förberedelser inför universitetet som mål, 41 och följaktligen latin som centralt ämne. Gymnasiet kom nu att utgöra fyra år istället för sex. Latinstudiet inskränktes till gymnasiets latinlinje och språket studerades 6 veckotimmar per år. 42 I och med 1927 års skolreform skapades det differentierade gymnasiet. Det innebar att ett visst antal ämnen var obligatoriska på latin- respektive reallinjen samt att eleverna själva skulle välja tillvalsämne enligt ett visst kombinationssystem. 43 1928 infördes realexamen för de som avslutat realskolan, och studentexamen för de som avslutat gymnasiet (som byggde på realskolans femte år). Samma år kompletterades det 38 Richardsson s.59 39 ibid s.60 40 ibid 41 ibid 42 Tengström s.99 43 Richardsson s.70 19

fyraåriga gymnasiet med en treårig variant, där man läste latin 22 veckotimmar sammanlagt. 44 Detta timantal kvarstod fram till den stora genomgripande gymnasiereformen 1965. 45 Det treåriga gymnasievarianten fick kritik från Klassikerförbundet på deras konferenser 1936 och 1939, eftersom man menade att nya moment i kursen tog mer tid i anspråk. 46 För att visa på latinets relevans tryckte Klassikerförbundet på att det språket är en genväg till de moderna språken, samtidigt som man hävdade att det samtidigt krävs fasta kunskaper i det klassiska latinet. 47 År 1935 läste 53,8 % av alla gymnasister latin på gymnasiet. 48 Latinlinjen visade sig dock vara för svår och specialiserad och förlorade elever till reallinjen. 49 Under hela 1940-talet tillsattes dessutom nästan inga nya tjänster för latin, vilket ansågs vara följden av övergången från sexårigt gymnasium till fyraårigt/treårigt gymnasium samt att ålderstrukturen i latinlärarkåren ändrats. 50 Latinämnet upplevde en svacka. Det blev inte heller bättre av att dess undervisning blev karikerad i filmen Hets från 1944. Efter kriget vände dock trenden och latinlinjen upplevde ett par decenniers expansion, trots ytterligare konkurrens av den nytillkomna reallinjen. 51 Antalet elever per årskurs växte från cirka 1800 (år 1943) till 4100 (år 1963). Ökningen får dock delvis ses som ett resultat av att många fler överhuvudtaget gick på gymnasiet. 52 1965 infördes det nya gymnasiet. För latinets del innebar det stora förändringar. Omändringen av timplaner och kursplaner byggde på en undersökning, där näringsliv och högskolor fick prioritera önskade kunskaper. Alf Uddholm skriver i sin skrift Svenska Klassikerförbundet 1935-1985 : Att klassiska språk och övriga humaniora inte skulle stå högt i kurs i fabriker och affärer var kanske väntat, men däremot överraskade fakulteternas ringa intresse för de bredare kunskaper latin och latinsk ordbildning som ett textstudium för med sig, och man talade om professorernas förräderi. 53 44 Tengström s.99 45 Tengström s.100 46 Uddholm s.26 47 ibid 48 ibid 49 Uddholm s.27 50 ibid 51 Uddholm s.28 52 ibid 53 Uddholm s.29 20

Även från universitetshåll ändrades kraven alltså. Fram tills nu hade betyg i latin varit obligatoriskt för den som ville läsa juridik, språk och historia och blivande teologer måste ha gått på gymnasiets helklassiska linje och även läst grekiska. 54 Detta krav upphörde nu. Fem linjer uppstod: humanistisk-, (motsvarande latinlinjen), naturvetenskaplig-, samhällsvetenskaplig- (närmast motsvarande reallinjen), ekonomisk- samt en teknisk linje. 55 Alla linjer blev treåriga, utom den tekniska som kunde utökas till fyra år. Den gamla latinlinjen kom att motsvaras av humanistiska linjen. Men det fanns två stora skillnader mot tidigare vad det gällde latinet: Man läste nu endast latin under två år (i ring 2 och 3) med 7 timmar i veckan, vilket innebar 14 veckotimmar sammanlagt. Detta kan jämföras med läroverksstadgan från 1878, då latinet ägnades sammanlagt 48 veckotimmar. 56 Latinet blev ett icke obligatoriskt ämne för de elever som gick humanistisk linje. Allmän språkkunskap gick dock som obligatorisk ämne, även om man inte valde latin. 57 Den nya läroplanen kungjorde även att studentskrivningarna togs bort. Tidigare hade man varit tvungen att för att ta studenten klara av både muntlig och skriftlig tentamen i latin. Anledningen till avskaffandet berodde till stor del på att antalet elever hade ökat start och därmed gjort att examinationen blev för omfattande och brast i effektivitet. 58 Studentskrivningarnas bortfall lämnade nu mer tid över till kultur- och litteraturhistoria, och gjorde latinundervisningen mer varierad än tidigare. 59 Eftersom studentskrivningarna tidigare hade gett latinundervisningen vissa ramar, då eleverna ju naturligt hade som mål att klara dessa, gavs nu lärarna friare tyglar i sin undervisning. Kursplanen var därför mycket tydligare vad det gällde den kunskap som eleverna skulle ha tillgodogjort sig efter genomgången kurs. På sju sidor berättas det ingående vad läraren bör ta upp och på vilket sätt. Grammatik, formlära, uttal, hjälpmedel etc. gås igenom. 60 I och med att eleverna nu kunde välja från och med årskurs 2 huruvida de ville läsa latin var man orolig för hur detta skulle påverka elevantalet. Latinelevantalet sjönk följaktligen, men måttligt, från 3100 år 1967 till 2301 året efter. 61 Intresset för antikvetenskaper minskade, förmodligen även på grund av stora förändringar runt om i världen. Den s.k. 54 Ståhl 1999 55 Richardson s.71 56 ibid s.72 57 ibid 58 ibid s.73 59 Uddholm s.31 60 Läroplan för gymnasieskolan Lgy70, s.59-65 61 Uddholm s.31 21

kulturrevolutionen blommade och elever protesterade emot traditionella värderingar och etablerad kultur. 1971 var elevantalet i latin nere i 894. 62 Under 70-talet sjösattes en ny läroplan, Lgy70, som innebar ett integrerat gymnasium, där även yrkes- och fackskolan hörde hemma. Samtidigt ändrades namnet från gymnasium till gymnasieskola. Detta var en markering för att det traditionella gymnasiet med urval och studentexamen var avslutat. Mycket fler elever genomgick från och med nu gymnasieskolan. 63 Fram till 1970-talet kan sammanfattningsvis sägas att en praktiskt taget likriktad grundskola för eleverna fanns, med en organisatoriskt sammanhållen, men linjedifferentierad, gymnasieskola. Under den här perioden hade den svenska skolan ett dubbelt huvudmannaskap som innebar delat ansvar mellan stat och kommun. Den kommunala skolstyrelsen hade dock det omedelbara ansvaret. 64 Vid denna tid började dock utbildningssystemet kritiseras och tilltron till den högre utbildningen kom att svikta. Antalet studenter vid universiteten kom från att under 60-talet ha expanderat till att efter 1970 börja avta. Sparkrav inom både statliga och kommunala verksamheter påverkade skolan. Från och med slutet av 1970-talet började skolan decentraliseras mer och mer, och variationen på gymnasial utbildning runt om i landet blev större till följd av kommunernas ökade ansvar för skolan. Statsbidraget skulle nu ge varje kommun möjlighet att fritt disponera skolands resurser och därmed skapa önskvärda variationer. 65 Den läroplan gymnasieskolan följer nu är Läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf94. Den innebär en gymnasieskola med program istället för linjer. Programmen är 16 till antalet och ger alla behörighet till högskolan. I alla nationella program ingår följande kärnämnen: svenska, engelska, samhällskunskap, religionskunskap, matematik, naturkunskap, idrott och hälsa samt estetisk verksamhet. Gymnasieskolan skulle ge större flexibilitet och möjlighet att anpassa utbildningen till elevernas och arbetslivets önskemål. 66 Latin och Allmän språkkunskap ingick nu i samma kurs och var en kurs som inte är obligatorisk på humanistiska programmet. Till skillnad från Lgy70 angavs inte timantalet i veckan för ett 62 ibid 63 Richardsson s.118 64 Richardsson s.81 65 Richardsson s.97 66 En ny läroplan. Regeringens prop. 1992/93:250 s.7 22

ämne, utan en 60-minuterstimme motsvarar en poäng. Latin med allmän språkkunskap hade 240 poäng och var genomfördes under två år. 67 Den senaste reformen för latinämnet var de nya kursplanerna för gymnasieskolan som kom ut 2000. Ett nytt poängsystem infördes. Till skillnad från Lpf94 är den enskilda kursens poängtal mått på elevens arbetsinsats och inte kopplat till undervisningstid. 68 Latin med allmän språkkunskap är nu fördelat på tre kurser om vardera 100 poäng som bygger på varandra. 69 67 GyVux 1994:16 Samhällsvetarprogrammet, s.19 68 Gy 2000:18 Språk, s.20 69 ibid s.103 23

3. Jämförelse av olika styrdokument som påverkat latinämnet De gymnasiereformer som har skett genom historien är intressanta att titta på vad det gäller latinämnet. De läroverksstadgar (som kan sägas motsvara dagens läroplaner) från 1561 till 1800-talet är ganska utförliga vad det gäller angivandet av innehåll i undervisningen. Det finns vissa texter som ska läsas och ett visst pensum text som ska översättas skriftligt från latin till svenska och från svenska till latin. Talande apropå just latinets ställning är att läroverksstadgarna skrev på just på latin fram till 1600-talet. I dessa stadgar anges mycket tydligt vad eleverna ska kunna under angiven årskurs. Dock finns ingen uppställd timplan, endast en ordning för vad eleverna ska göra vid vissa tidpunkter på dygnet. Anmärkningsvärt är att man redan i trivialskolan (den lägsta formen av skola) redan i lägsta klassen ska lära sig att läsa innantill svenska och latin och att skriva en vacker och flytande svensk latinsk handstil samt bl.a. kunna läsa några av Ciceros enklare brev 70 (något som i dagens Sverige oftast sker under grundkursen i latin vid universitetet). Vad det gäller språkundervisningen, visar 1561 års skolstadga att det endast är svenska, latin och grekiska som kommer i fråga. Latin skattas utan tvivel högst: Men skolans förnämsta, ivrigast drivna studium skall vara kännedomen om det latinska språket, detta på grund av den stora nytta det medför både vid andra studier och i hela livet skriver Drottning Christina. 71 1693 års läroverksstadga skrevs på svenska, men en svenska om inte alltid är så lätt att förstå idag. Här beskrivs tydligt vilka verk som ska läsas och i vilken årskurs. Fokus är på latin, grekiska och teologi, men även matematik, historia och fysik finns på schemat. Stadgan tar upp alla aspekter av skolan, här anges inwentarier, diciplin, offentliga förrättningar, afgång till läroverk, pröfningar etc. Liknande hänvisningar och information förekommer i följande läroverksstadgar fram till 1900-talet. 70 Sveriges allmänna läroverksstadgar, Läroverksstadgan 1561, s.46 71 ibid s.60 24

1724 års läroverksstadga påminner om den föregående. Här nämns nu i språkundervisningen jämte latin och grekiska (och hebreiska) även franska och tyska. Tyngdpunkten ligger dock fortfarande på latinet bland språken. 1807 och 1820 års läroverksstadga är även de på liknande sett utformade. I 1820 års stadga verkar det dock bli en aning lättare att urskilja exakt vilka ämnen som undervisades. Klart och tydligt står det nämligen där: Läro-ämnen i Gymnasium ware Theologien, Latinska, Grekiska, Hebreiska, Fransyska och Tyska språken, Mathematiken, Historien, Geographien, Philosphien samt elementaira Physiken och Natural- Historien [ ]. 72 I samma stadga står också vad som krävs för att få tillträde till academin, d.v.s. universitetet. I latin ska man säkert kunna öfwersätta de Classiske Auctorer [ ], att kunna skrifwa Språket någorlunda felfritt, äga öfning att begripligt yttra sig på Latin [ ] samt hafwa kännedom af Grekiska och Romerska Mythologien och fornhäfderne. 73 Det är först i 1856 års skolstadga som tydliga timplaner förekommer. Gymnasiet kallas vid den tiden elementarläroverk. Man kan gå gymnasium med eller utan klassiska språk, men i stadgan står det att man kan bli befriad från latin och grekiska endast med bifall af målsmän. För lärjungar som läsa klassiska språk börjar man i tredje klass med latin, och då med 10 timmar i veckan. Följande fyra år har man 8 veckotimmar, sedan 6 respektive 7 timmar de sista två åren. Samtidigt med latin börjar man med tyska. Franska har man redan börjat med i andra klass. I fjärde klass står sedan grekiskan på tur. Engelska undervisas man emellertid inte i endast de som inte läser klassiska språk får undervisning i engelska, från och med fjärde klass. Fortfarande i 1859 års läroverksstadga är det ett krav att för att börja i läroverket kunna läsa och skriva på latin. Undervisningsplanen anger att man börjar med tyska i andra klass, latin i tredje, grekiska i fjärde och franska i femte. I 1878 års skollag är det högre läroverket indelat i latinlinjen och reallinjen. Där kan eleven på latinlinjen välja mellan att läsa både latin och grekiska eller endast latin av de klassiska språken. En elev som gick på helklassisk latinlinje började läsa latin i fjärde klass åtta timmar i veckan, och med bibehållet timantal i de resterande nio åren. Grekiska lästes vissa år med början i sjätte klass. Tyskan är fortfarande starkast bland språken, redan i första klass börjar man med det. Franska läses från femte klass och engelska nu från åttonde. 72 Sveriges allmänna läroverksstadgar, 1820 år skolordning, s.6 73 Sveriges allmänna läroverksstadgar, 1820 år skolordning s.20f 25

3.1 1900-talet: Timantal och stoff i kursplanen 1905 års läroverksstadga anger att det nu finns en ett realgymnasium och ett latingymnasium, vilka avslutas med realexamen respektive studentexamen. Studentexamen innebar skriftlig prövning i modersmålet, latin, tyska och matematik. Provet i latin skulle utgöras av en översättning från latin till svenska. 74 Läroämnen på latingymnasiet var kristendom, modersmålet, latin, grekiska, tyska, engelska, franska, historia, geografi, filosofisk propedeutik, matematik, biologi och fysik. 75 En angiven timplan har jag i denna läroverksstadga inte hittat, därav kan inga timantal i latin återges. Nästa läroplan som jag har tagit fasta på är den från 1933, som är en förnyad stadga av den läroverksstadga som kom 1928. 76 Beskrivningen om vad latinstudiet ska innehålla är ganska kortfattat, här står inte vilka latinska författare som ska läsas, det finns endast ett angivet pensum på text för varje ring (årskurs). I det treåriga latingymnasiet (det fanns fyraårigt också) började man läsa latin i första ring 8 timmar i veckan. De två resterande ringarna lästes latin 7 timmar i veckan. Detta utgjorde således den största sammanlagda timantalet av alla ämnen man läste som latingymnasist. Näst efter latinet i denna storleksordning kom grekiska och modersmål. Stoffet i 1933 års kursplan för latin är väldigt kortfattat. Där anges emellertid hur många verser poesi, hur många sidor prosa som ska läsas samt hur många skriftliga översättningar som ska göras i varje årskurs. Inga klassiska författare nämns vid namn, till skillnad från tidigare under 1800-talet och bakåt (se ovan). Förmodligen var innehållet i undervisningen tämligen given, då det latinska litteraturen är begränsad och latinstudiet på gymnasiet fortfarande syftade till att klara studentexamen där professorer kom till skolan för att tenta av eleverna. Ingenting sägs i kursplanen om kunskap om antiken i sig och dess kultur och samhällsliv. Under mitten av 1900-talet började en ny läroplan utarbetas, som kom att kallas Gy70. Här hade det skett stora förändringar inte minst vad det gällde linjerna på gymnasiet. Hela 22 stycken finns nu att välja mellan. Den humanistiska linjen bestod av fyra olika riktningar som man gick i under årskurs två och tre: Halvklassisk, helklassisk, social och estetisk. Allmän språkkunskap i årskurs två var obligatorisk för alla elever på den humanistiska linjen. 74 Sveriges allmänna läroverksstadgar, 1905 års läroverksstadgar, s. 27 75 ibid s.4 76 Lindmark 2009 26

Helklassisk innebar studier i både latin och grekiska, halvklassisk innebar att man endast läste latin. I båda varianterna lästes latin 7 timmar i veckan under två år. Stoffet i Lgy70:s kursplan för latinet består av två delar: en allmän del och en supplementdel med särskilda anvisningar till kursplanerna. I den allmänna delen är huvudmomenten kortfattade. En indelning görs i fråga om ordförråd, ordbildningslära, grammatik och text. Betoning ges på att ordförrådet ska ha fokus på latinska ord som förekommer i svenska, engelska, tyska och franska. Inom grammatiken ska man också fokusera på dess struktur och böjningsformer som lever kvar i de moderna språken. Angående text nämns endast att det ska vara textprov från senantiken och medeltiden samt citat och sentenser. I supplementdelen ser det dock helt annorlunda ut. Här överöses man med information till punkt och pricka om vad som ska läras ut, i vilket omfång och till och med på vilket sätt. Hela sju sidor ägnas åt detta. Här torde inte någon lärare behöva tänka mycket själv. Allt finns beskrivet. Ett smakprov från kapitlet angående textläsning: Ett effektivt utnyttjande av timtalet ställer stora anspråk på en noggrann planering av textläsningen. Elementarboken bör vara avslutad vid slutet av höstterminen i årskurs 2. Redan på detta stadium bör eleverna få stifta bekantskap med latinska originaltexter i någon form, t.ex. en eller annan medeltida hymn, några inskrifter på offentliga byggnader, statyer o.d. Även någon bearbetad originaltext från klassisk tid kan komma i fråga. 77 1989 görs en förändring i timplanen för latinet, vilket innebär att man endast läser det 6 timmar i veckan i årskurs 3 istället för tidigare 7. Under 90-talet utarbetades nästa läroplan, som kom att heta Lpf94. Den består av flera delar, som är ganska allmänt hållna. I Lpf94 är de tidigare linjerna omvandlade till program. Det program man läste latin på var det samhällsvetenskapliga programmet på den humanistiska grenen. Varken allmän språkkunskap eller latin var dock obligatoriskt för en elev på denna gren. Latin fick emellertid nu namnet Latin med allmän språkkunskap. Under de två år som utgjorde humanistiska programmet kunde man välja att läsa denna kurs, som bestod av 240 poäng. Ett poäng motsvarades av en timme. Eftersom ett läsår har 32 effektiva veckor, 78 skulle detta innebära att man hade latin 3 timmar i veckan i två år. Stoffet i kursplanen för latin i Lpf94 är väldigt kortfattat. På en halv sida räknas det upp vad eleven efter genomgången kurs ska kunna. Här anges inga författare och inga sidantal. 77 Lgy70 supplement s.59 78 Skollagen (1985:1100) 27

Betoning ges liksom i Lgy70 på att förstå latinets betydelse för de moderna språken generellt, men även med avseende på morfem och affix. Det ges stort utrymme för kunskap om den antika kulturen och att kunna förstå den moderna utifrån den. År 2000 gjordes kurserna inom gymnasieskolan om och humanistiskt program omvandlades till att bli grenen Språk på samhällsprogrammet. Latinämnet delades upp i tre kurser som bygger på varandra: A, B och C. Dessa kurser är valbara inom Samhällsprogrammets språkinriktning och består av vardera 100 poäng. Till skillnad från tidigare kan nu även elever från andra program välja dessa kurser inom en viss ram. Ett poäng motsvaras nödvändigtvis inte längre av en undervisningstimme. Det är nämligen upp till skolledningen att bestämma hur många timmar en lärare får till en kurs. Detta kan variera, ofta beroende på antal elever i kursen. Enligt en teoretisk beräkningsmodell ska 100 poäng motsvara i genomsnitt 87 timmar 79, vilket innebär att en 100-poängskurs som läses under ett läsår ger 2,7 timme per vecka. Stoffet i kursplanerna för Latin med allmän språkkunskap från 2000 handlar övervägande om språket. Endast kort nämns kunskaper i Romarrikets historia och den grekisk-romerska kulturen. Inga författare nämns eller sidantal vad det gäller poesi och prosa. Kunskap om latinets betydelse för och anknytning till de moderna språken görs. På den hösta nivån (Latin C) anges som mål att eleven även ska kunna det grekiska alfabetet samt kunna känna igen de vanligaste grekiska morfemen i moderna språk. 3.2 Några timplaner från 1900-talet: statistik För att ge en översikt över 1900-talets timtal vad det gäller undervisning i latin, har jag försökt göra en översiktlig tabell. Svårigheten vid en sådan framställning är att man under olika år haft olika definition av undervisningstimma. Ibland har det varit 40 minuter, ibland 60 minuter. Ett annat problem är att 1994 och 2000 års kursplaner endast fastlår poängantal i ämnet och inget exakt timtal per vecka. 1994 års läroplan räknar dock 240 poäng som 240 60- minuterstimmar. 2000 års kursplan visar inte samma tydlighet, och latinämnets kurser om vardera 100 poäng kan på olika skolor motsvara av olika många timmar. Ett snitt torde ändå vara 87 timmar. 80 79 Ur intervju med Staffan Edmar 80 Ur intervju med Staffan Edmar 28

För min uträkning har jag valt att räkna om timmarna för latinämnet under 1970 och 1989 i timmar. En timme nedan i tabellen motsvarar alltså 60 minuter. För att beräkna veckotimmarna för 1994 och 2000 har jag valt att utgå från läsårets nettosumma veckor som är 32 stycken. 81 Tabell över timtal latin per vecka i gymnasiet/gymnasieskolan År 1933 1970 1989 1994 2000 Årskurs 1 8 tim - - - - Årskurs 2 7 tim 4,7 tim 4,7 tim 3,8 tim 2,7 tim Årskurs 3 7 tim 4,7 tim 4 tim 3,8 tim 2,7+2,7tim* *Då latinämnet från 2000 består av tre kurser, men oftast bara ges under en period av två år är det upp till varje skola att bestämma hur man vill lägga kurserna så att alla tre har möjlighet att hinnas med. Jag har här låtit B- och C-kurs sammanfall under det andra året. 81 Beräkningen är gjord enligt följande: För 1970 och 1989: 7 x 40 minuter= 280 minuter, 280 / 60 minuter 4,7 timmar per vecka För 1994: 240 timmar / 2= 120 timmar, 120 timmar / 32 = 3,8 timmar per vecka För 2000: 100 poäng=87 timmar. 87 timmar / 32 2,7 timmar per vecka 29

4. Intervjuer 4.1 Staffan Edmar Staffan Edmar är styrelseledamot i Svenska klassikerförbundet. Edmar har inblick i mycket av det som hände latinämnet under senare delen av 1900-talet. Han berättar att det obligatoriska latinstudiet på latinlinjen med start i årskurs 1 upphörde fr.o.m. läsåret 1966/67. De som startat med latin läsåret 1965/66 fick då naturligtvis slutföra sina studier under de läsår som återstod av deras skolgång. I början på 1970-talet var antalet som valde halvklassisk variant ca 2000 per år och helklassisk variant 200-300. Han menar att i relativa tal jämfört med den breddade gymnasieskolans höga elevantal var förstås den halvklassiska variantens elevtal en nedgång i procent (jämfört med latinlinjens procenttal i det gamla linjesystemet), men i absoluta tal var elevantalet inte mycket sämre än den minskande latinlinjens elevtal. Enligt Lgy 1965 omfattade undervisningen 7 veckotimmar i årskurs 2 och 7 veckotimmar i årskurs 3, summa 14 vtr à 40 minuter under hela gymnasietiden (på fyraårig latinlinje gällde 23 vtr; på treårig latinlinje 22 vtr). Sedermera övergick man i gymnasieskolan till en totalsumma om 240 timmar à 60 minuter i de två sista årskurserna - som han minns saken tillämpades detta system fr.o.m. 1 juli 1992. Systemet innebar ett Samhällsvetenskapsprogram med en Humanistisk gren, där man kunde studera latin nämnda 240 timmar. Tidigare förekom det att man måste ha vissa förkunskaper i latin för att kunna studera vissa ämnen vid universitetet. Avskaffandet av dessa krav, menar Edmar, torde ha skett ganska omgående i anslutning till latinlinjens avskaffande. Krav på allmän språkkunskap för språkstudier framfördes märkligt nog inte från universitetslärarna i språk. Krav på latinkunskaper för annat universitetsstudium än språk förekom i historia i början på 1960- talet, något han själv minns mycket väl. 30