Landfakta Kambodja Geografi Yta 181 035 Huvudstad Phnom Penh 1 486 000 (uppskattning 2010) Angränsande länder Övriga större städer Tid Vietnam, Laos, Thailand Battambang 190 000, Preah Sihanouk (Sihanoukville153 000, Siem Reap 135 000 (uppskattning 2010) svensk + 6 timmar Politik Officiellt namn Valspråk Statsskick Statschef Regeringschef Utrikesminister Politiska partier (Antal ledamöter i Nationalförsamlingen) Preah Reacheanachakr Kampuchea/ Kungariket Kambodja Nation, religion, kung Konstitutionell monarki med flerpartisystem Kung Norodom Sihamoni Premiärminister Hun Sen Hor Namhong Cambodian People s Party (CPP) 90, Sam Rainsy party (SRP) 26, Human Rights Party 3, Norodom Ranariddhs party 2, FUNCINPEC 2 Senaste allmänna val 27 juli 2008 Nästa reguljära allmänna val 2013 Första parlamentsvalet 1993 Nationaldag 9 november Befolkning Folkmängd ca 15 000 000 (2011) Befolkning Khmerer, små grupper av Vietnameser, kineser, cham (muslimsk minoritet) m fl. Befolkningstillväxt 2.15% (2009) Medellivslängd Kvinnor: 63 (2009), Män 60 (2009) Språk Khmer Religion theravadabuddism; små grupper av mahayanabuddister, kristna, muslimer och anhängare av naturreligioner
Ekonomi Valuta Riel (KHR) Växelkurs 1 USD = ca 4000 Riel (2012) BNP (total) 12,7 Miljarder USD (2011) BNP-tillväxt 6% (2010) BNP/capita 900 (2011) Inflation 4,5% (beräknat 2012) Viktigaste näringar (Andel av BNP) jordbruk 35,3% (2009), textilindustri 22,6% (2009), tjänste 42,0% (2009) Budgetbalans (andel av BNP) -5.6% (2010) Valutareserv, miljoner USD 4 000 (2011) Utlandsskuld, miljoner USD 5 030 (2011) Handelsbalans, miljoner USD -2 000 (2011) Bytesbalans, miljoner USD -1 100 (2011) Export (andel av BNP) 40% (2010) Exporttillväxt 16.9% (2010) Viktigaste exportprodukter Största handelspartners Svensk export till landet Svensk import till landet Privata sektorn kläder, timmer, gummi, ris, fisk, tobak USA, EU, Kanada, Thailand, Kina, Hongkong, Singapore, Vietnam 23 MSEK (2011 jan-juni) 87 MSEK (2011 jan-juli) 69% enmansföretag, 96% mindre än 10 anställda Utvecklingssamarbete Fattigdom 26 % under nationella fattigdomsgränsen (2010) Spädbarnsdödlighet 45 per 1000 födslar (2010) Mödradödlighet 206 per 100 000 födslar (2010) Läskunnighet 73% (2009) Bistånd per invånare 51 USD (2008) Sveriges bilaterala bistånd 200 MSEK (2012) Historia Strax efter Kristi födelse ledde konkurrensen över Mekongdalen till flera krig. På 800-talet grundades Angkorriket och det som skulle bli Khmerernas högkultur. Vid denna tid omfattade riket förutom Kambodja också delar av Vietnam, Laos och Thailand. I slutet av 1200-talet började riket att förfalla och på 1400-talet
plundrades flera stora städer av thailändska erövrare och Angkorriket föll. Fram till mitten av 1800-talet tvingades landet att allt mer underordna sig sina grannar. Kambodja vände sig till Frankrike och lyckades 1863 få till ett avtal om beskydd i utbyte mot att landet omvandlades till en koloni. I samband med den japanska ockupationen under andra världskriget utvecklades en självständighetsrörelse i landet. Kambodja blev slutligen självständigt i november 1953, samma år som nuvarande kung Sihamonis far, Norodom Sihanouk, tillträtt som statschef. Sihanouk drev en aktiv utrikespolitik bl a i syfte att skydda Kambodja mot amerikanskt inflytande och etablerade nära kontakter med folkrepubliken Kina. Vietnamkriget drabbade även Kambodja och 1969 inledde USA bombningar i de östra delarna av landet. Året därpå genomförde premiärminister Lon Nol, med USA:s stöd, en statskupp och införde republik. Inbördeskrig utbröt. Sihanouk lierade sig med de Röda Khmererna, en gerillagrupp med rötter i en kommuniströrelse bildad i slutet av 1950-talet av en grupp studenter, bland dem den framtida ledaren Pol Pot. USA utökade från 1973 bombkriget mot Kambodja vilket var förödande för civilbefolkningen. Lon Nol förlorade inbördeskriget och i april 1975 marscherade de Röda Khmererna in i Phnom Penh. Röda Khmererna fördrev tre miljoner människor från städerna och hundratusentals bönder tvångsförflyttades inom landet i syfte att kollektivisera jordbruket. Tjänstemän och militärer som representerade det gamla samhället pekades ut som fiender och avrättades. Andra grupper som tidigt stämplades var de med vietnamesiskt ursprung, liksom den muslimska minoriteten, Cham. Studenter, lärare, läkare, ingenjörer och andra personer med högre utbildning sågs också som fiender. Kambodjas befolkning minskade med mer än en fjärdedel genom avrättningar, svält och sjukdomar. Den exakta siffran över antalet offer kommer aldrig att kunna fastställas men uppskattas till mellan 1,7 och 2,2 miljoner. I slutet av 1978 gick Vietnam in i Kambodja och drev ut de Röda Khmererna från Phnom Penh och de större orterna, men väpnat motstånd av Röda Khmergrupper pågick ända till sent 1990-tal. Folkrepubliken Kampuchea utropades och organiserades efter vietnamesisk socialistisk modell. Regeringen erkändes inte av FN, där Kambodja representerades av en allians mellan rojalister och Röda Khmerer. I slutet av 1980-talet lämnade de vietnamesiska trupperna landet. År 1991 undertecknades ett fredsavtal av fyra politiska fraktioner. Avtalet öppnade för en massiv FN-operation ( UNTAC ) för att säkerställa vapenstillestånd, avväpning samt genomförande av demokratiska val. Efter valen 1993 bildades en koalitionsregering, landet fick en konstitution och Sihanouk återinsattes som kung. Efter det påföljande valet i juni 1998 har det politiska läget i Kambodja stegvis stabiliserats och premiärminister Hun Sen har konsoliderat sin position som landets politiska ledare. Pol Pot avled i början av 1998, vilket ledde till att Khmer Rouge slutligen lade ned vapnen. Men med Pol Pot dog också möjligheten att ställa den för folkmordet högste ansvarige inför rätta. Politisk utveckling Kambodja är en konstitutionell monarki med en folkvald regering. Det senaste nationella valet hölls 27 juli 2008. EU:s valobservatörer framhöll att detta val var fredligare och mer öppet än tidigare val, men pekade på en rad faktorer som sammantaget gjorde att valet inte levde upp till internationell standard. De viktigaste av dessa faktorer är att statliga resurser i stor utsträckning använts i det dominerande partiets Cambodia People s Party (CPP) valkampanj, att den statliga valkommitténs National Election Committee (NEC) bristande oberoende samt omfattande problem med valregistrering och röstlängder. Det regerande partiet CPP vann en överlägsen seger med 90 av 123 platser i nationalförsamlingen och premiärminister Hun Sen kunde därmed inte bara bibehålla utan även stärka sin maktposition. Det näst största partiet, Sam Rainsy Party, fick 26 platser i parlamentet och det tredje största partiet, Human Rights Party, fick tre platser. Det rojalistiska partiet FUNCINPEC, som under förra mandatperioden ingick i en koalitionsregering, gick kraftigt tillbaka efter interna splittringar och fick endast två mandat. Human Rights Party och Sam Rainsy Party har sommaren 2012 beslutat att gå ihop för att stärka chanserna i kommande parlamentsval, som äger rum 2013. CPP är en ombildning av det kommunistiska kampucheanska folkets revolutionära parti Kanakpak Pracheachon Kampuchea, som under 1970-talet bröt sig ur Röda Khmererna och med vietnamesisk uppbackning styrde landet enväldigt från 1979, när vietnameserna störtade Röda Khmererna, fram till fredsavtalet 1991. Partiet, som numera bekänner sig till marknadsekonomiska ideal, kontrollerar i praktiken landets förvaltning och krigsmakt. Demokratiseringsprocessen i Kambodja går långsamt och rättsväsendet är inte självständigt. I Kambodjas konstitution som antogs 1993 är det stadgat att landet skall erkänna och respektera mänskliga rättigheter så som de stipuleras i bland annat FN-stadgan och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Kambodja har ratificerat de flesta FN-konventioner.
Pressfriheten anses vara förhållandevis god i Kambodja, men har gradvis försämrats det senaste åren. Författningen föreskriver att tryck-, yttrande- och pressfrihet ska råda, men det finns begränsningar i lagen. Den amerikanska organisationen Freedom House rankar Kambodja på plats 144 av 196 länder vad gäller grad av pressfrihet. Detta är en försämring jämfört med tidigare år. Demonstrationsfriheten är begränsad och enskilda organisationer rapporterar om försämrad mötesfrihet. Rättsektorn är svag och utsatt för omfattande korruption. Såväl politiska som ekonomiska intressen påverkar alla led i rättskedjan och straffrihet är vanligt förekommande. Frågan om markrättigheter är en av de viktigaste politiska frågorna i Kambodja. Den har både ekonomiska, sociala och miljömässiga implikationer och involverar ofta övergrepp mot fattiga människors rättigheter. Många civilsamhällesorganisationer är engagerade inom detta område. Tidigt 2009 påbörjades den första rättegången mot Röda Khmererna för deras brott mot mänskligheten mellan 1975-1979 då mellan 1,7 och 2,2 miljoner människor dog eller avrättades.den första åtalade var Duch, chefen för Toul Sleng, det mest kända fängelset i Kambodja under Röda Khmerernas tid vid makten. Rättegångsförhandlingarna avseende det andra målet, som omfattar fyra av de mest seniora ledarna inom Röda Khmer-rörelsen (Khieu Samphan, Ieng Sary, Noun Chea och Ieng Thirith), påbörjades i november 2011. Ieng Thirith har emellertid bedömts att inte vara i stånd att stå inför domstol. Khmer Rouge-tribunalen började förhandlas fram mellan Kambodja och FN redan 1997 men kunde inte inleda sitt arbete förrän i början på 2006 och det var först 2007 som de fem personerna under åtal häktades. Tribunalen är en så kallad hybrid-domstol och har därmed en unik sammansättning. Domstolen lyder under kambodjansk lag och hälften av domarna och tjänstemännen är internationellt tillsatta genom FN, hälften är kambodjaner Genom att Kambodja 1999 blev medlem i Association of South East Asian Nations (ASEAN) och 2004 i Asia- Europe Meeting (ASEM) och World Trade Organization (WTO) har relationerna med länder i regionen och det internationella samfundet normaliserats. Kambodja är under 2012 ordförandeland i ASEAN och kandiderar till en plats i FN:s säkerhetsråd. Relationerna till grannländerna Thailand och Vietnam är av historiska skäl fortfarande problematiska. I februari 2011 blossade en gränskonflikt upp mellan Thailand och Kambodja i gränsområdet kring Preah Vihear-templet i norra Kambodja. Läget har sedan stabiliserats men frågan är fortfarande inte löst. 1962 tilldömde Internationella Domstolen i Haag (ICJ) Kambodja rätten till själva templet, men det omgivande området på ca fem kvadratkilometer är omstritt och där saknas en överenskommen demarkationslinje. Ekonomisk utveckling Kambodja har under det senaste decenniet haft bland de högsta tillväxttakterna i världen. I genomsnitt 9% per år. Perioden har på många sätt varit framgångsrik med mycket hög tillväxttakt, måttlig inflation 3-4% och en rimligt stabil valuta. Fyra sektorer har främst bidragit till tillväxten: textil- och konfektionsindustrin, byggnadsindustri, turism och jordbruk. En viktig tillväxtfaktor har varit den snabba ökningen av export av textil- och konfektionsvaror till USA. Denna svarar ensamt för ca 50 % av Kambodjas totala export. Men de stora exportframgångarna har också gjort landet mer beroende av omvärlden, och framtiden beror därför till viss del av utvecklingen hos landets handelspartners. Under 2010 ökade dock exporten till EU, som nu är Kambodjas näst största exportmarknad med ca 18 % av exporten. Detta väntas fortsätta som resultat av Everything But Arms initiativet. Den ekonomiska politiken bedöms av bl.a. IMF och Världsbanken ha varit ansvarsfull och större obalanser har undvikits. Inflationen beräknades 2010 till ca 3 %. Den ekonomiska krisen 2009 hanterades genom statliga utgiftsökningar, framförallt ökade löner. Återhämtningen har gått snabbt. Tillväxten 2010 och 2011 var ca 6% och samma nivå beräknas även för 2012. De inhemska statsintäkterna är mycket låga och Kambodja är fortsatt beroende av bistånd som finansierar drygt en tredjedel av statsbudgeten. Upptäckten av stora olje- och gasfyndigheter utanför Kambodjas kust har skapat förväntningar om stora framtida statsintäkter, men de senaste prognoserna är att detta inte kommer att realiseras förrän tidigast 2013. Den privata sektorn domineras av småföretag, 69 % är enmansföretag och hela 96 % har mindre än 10 anställda. Från regeringshåll är man angelägen om att utveckla en små- och medelstor tillverkningsindustri för att skapa fler arbetstillfällen. En stor utmaning är den omfattande korruptionen och svagt rättsskydd. En antikorruptionslag antogs under 2010, men det är för tidigt att bedöma effekterna av denna. Andra utmaningar är
en outvecklad infrastruktur (speciellt tillgång till elektricitet) samt brister i högre utbildning och en låg grad av tekniskt utbildad arbetskraft. Trots detta har de utländska direktinvesteringarna legat på en hög nivå sedan 2004, motsvarande 10 % av BNP och mer än hälften av de totala investeringarna i landet. De flesta investeringar kommer från Asien (främst Kina och Sydkorea). Även om tillväxten också har kommit fattiga till del är de ekonomiska klyftorna i befolkningen djupa, Kambodja är fortfarande ett av Asiens fattigaste länder. Ca 26 % av kambodjanerna lever under den nationella fattigdomsgränsen. Särskilt stor är skillnaden mellan stad och land; tre av fyra fattiga bor på landsbygden. En stor del av befolkningen är mycket sårbar för klimatförändringar. Effekterna av de omfattande översvämningarna 2011, har ännu inte kunnat överblickas. En viktig del av regeringens strategi är att stödja utveckling av den privata sektorn och att attrahera investeringar. Hittills har investeringarna framför allt begränsats till textilindustrin och byggnadssektorn. De utländska direktinvesteringarna har främst kommit från Kina och Sydkorea men även från ASEAN-området. I regeringens politik har utvecklingen av jordbruket hög prioritet, och stora satsningar görs på risproduktion för exportmarknaden. Ambitionen är också att diversifiera jordbruket och öka förädlingsgraden i produkterna. Man eftersträvar också en breddning av industrisektorn till annan lättare tillverkning som t ex elektronik. Kambodja är attraktivt som tillverkningsland på grund av de låga arbetskostnaderna och de förhållandevis goda arbetsförhållandena. Kambodja är det enda land i regionen som årligen låter sig granskas av ILO. Kambodjas konkurrenskraft har förbättrats men riskerna/utmaningarna är fortfarande många; inte minst den låga utbildningsnivån, bristen på god samhällsstyrning och behoven av omfattande reformer i statsförvaltningen, en svagt utvecklad infrastruktur och höga energikostnader samt brist på en bred, diversifierad ekonomisk struktur. Landet har samtidigt en mycket stor potential i den unga befolkningen. Kambodjas övergripande strategi (den sk Rektangulära Strategin), sätter god samhällsstyrning, Good Governance, som fokus för Kambodjas utveckling och detta indelas i fyra reformområden: korruptionsbekämpning, reformer av rättssystemet, reform av statsförvaltningen (Public Administrative Reform) samt reform av försvaret och demobilisering. Fattigdomsbekämpning ges högsta prioritet och Kambodja har också formulerat egna Milleniemål. Målen för barnadödlighet och bekämpande av HIV/AIDS, malaria mm har redan uppnåtts. De största problemen gäller mödradödlighet, sekundärutbildning, kvinnors representation i politiska organ och skydd av miljön. Resultaten har varit positiva under senare år, i termer av ekonomisk tillväxt och sociala indikatorer. Men de institutionella reformerna på rättsområdet har genomförts mycket långsamt och stora delar av befolkningen saknar rättstrygghet. Regeringen visar svag politisk vilja till förändringar som berör etablerade maktförhållanden. Korruptionen betraktas av de flesta bedömare som ett av de största utvecklingshindren i Kambodja. Kambodjas regering har påbörjat en omfattande reformprocess inom statsförvaltningen. Hittills har denna, med biståndsgivarnas stöd, huvudsakligen genomförts inom finansministeriet, men planerna inkluderar reformering inom alla ministerier samt på lokala nivåer. Detta är en komplicerad process som kommer att ta lång tid och kräva omfattande resurser. Sveriges relationer med Kambodja Sverige upprättade diplomatiska förbindelser med Kambodja 1961 och var ett av de första länderna som lämnade humanitärt stöd till Kambodja efter Röda khmernas fall 1979. Det långsiktiga utvecklingssamarbetet etablerades under 1990-talet och har under de senaste tio åren omfattat fattigdomsbekämpning på landsbygden, utbildning, demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter samt minröjning. Kambodja omfattas också av regeringens särskilda klimatsatsning, och jämställdhet och kvinnors ekonomiska egenmakt är genomgående teman i de svenska insatserna. Trots minskad fattigdom och kraftig ekonomisk tillväxt på senare år är utvecklingsbehoven i Kambodja stora. Utbildningsnivån i Kambodja är mycket låg och utgör ett av landets största utvecklingshinder. Tillgång till undervisning och utbildning är avgörande för Kambodjas fattigdomsbekämpning och politiska utveckling på sikt. Sverige har under de senaste tio åren varit huvudfinansiär av UNICEF:s program för utbyggd och förbättrad grundutbildning. En stor del av det svenska stödet har gått till den omfattande decentraliseringsreformen. Syftet har varit att bidra till att skapa förutsättningar att bygga demokrati underifrån genom överföring av makt till den lokala folkvalda nivån och stärka medborgarnas demokratiska inflytande och möjlighet till ansvarsutkrävande.
I den nya samarbetsstrategin för Kambodja som beslutades av regeringen den 8 mars 2012 ges stödet till Kambodja en delvis ny inriktning. Stödet till undervisningssektorn kommer att utökas och gälla hela sektorn, även högre utbildning. Fokus på mänskliga rättigheter har stärkts ytterligare, särskilt när det gäller främjande av yttrandefrihet. Klimat kommer att bli en egen sektor. Sverige arbetar både med stöd till regeringen, för att stärka dess kapacitet, och till det civila samhället, huvudsakligen via två svenska ramorganisationer: Forum Syd och Diakonia. I augusti 2010 öppnade Sverige en ambassad i Phnom Penh vilket ökar möjligheterna att följa och rapportera om utvecklingen i landet samt att bredda och stärka relationerna med Kambodja. Andelen svenska turister i Kambodja har ökat under senare år och den utvecklingen kan förväntas fortsätta i takt med att resandet ökar generellt. Det finns även potential att utveckla de än så länge begränsade handelsrelationerna. Svensk-kambodjanska handelsförbindelser Handelsrelationerna är begränsade. Den svenska exporten till Kambodja uppgick första halvåret 2011 till 23 MSEK. Importen från Kambodja uppgick första halvåret till 87 MSEK. Den svenska importen domineras helt av kläder 85% och skor 9%. Den svenska exporten under samma period är mer diversifierad men består till stor del av verksstadsprodukter, maskiner och apparater samt papp och papper. Ett ökande antal svenska företag är verksamma i Kambodja. Till exempel har Comviq investerat i den kambodjanska mobiltelefonmarknaden genom sitt dotterbolag Mobitel. Ericsson, H&M och ABB har kontor i Phnom Penh. Både H & M och IKEA köper varor från Kambodja. Det finns också flera svenska entreprenörer inom framför allt turistnäringen. Exportkreditnämnden (EKN) har sedan några år tillbaka medgivit krediter vid export till Kambodja även om landrisken är högt klassad (6 av 7). I mars 2012 besökte en svensk företagsdelegation från Singapore Kambodja och hade möten med handelsministern, andra regeringsföreträdare samt representanter för näringslivet för att studera möjligheterna att göra affärer i landet. Resan var ett samarrangemang mellan Sveriges ambassader i Singapore och Kambodja. Högnivåbesök Högnivåbesöken mellan Sverige och Kambodja har varit relativt begränsade. Kambodjas vice premiärminister Sar Kheng besökte Sverige i september 2012. Kambodjas utbildningsminister Im Sethy besökte Sverige i maj 2011. I november 2011 besökte Sidas generaldirektör, Charlotte Petri-Gornitzka Kambodja. Utrikesminister Carl Bildt besökte Kambodja 2009 i samband med ASEM:s utrikesministermöte. Dåvarande statssekreteraren Joakim Stymne besökte Kambodja i januari 2008 och biståndsminister Gunilla Carlsson i maj 2008. Dåvarande justitieministern Tomas Bodström besökte Kambodja 2006.