Favoritträd Naturvänliga veckan
Innehåll Förord 3 Inledning 4 Naturvänliga veckan Ta hand om träden Rapportera ditt Favoritträd Varför är träden viktiga att uppmärksamma? 6 Rekreation och psykisk hälsa Mytologi Naturvärden Varje trädslag har sin speciella flora och fauna 7 Kulturvärden 11 Klimatologiska värden 14 Hot mot skogen och skogens arter 15 Kulturlandskapets träd 18 Stadsmiljö Sälg, björk, asp och rönn Luftföroreningar Sjukdomar 20 Vårda träden 22 Skydda träden 24 Exempel på finansiering Trädportalen Roliga fakta! 26 Material, information och förslag på aktiviteter 28 Faktamaterial Material och föreningsaktiviteter Förslag på träiga aktiviteter Ordlista 29 Litteraturlista 30 Text: Sara Eriksson Projektledare: Isak Isaksson Layout: Annika Grenje Stockholm 2015
Förord Nästan alla har ett favoritträd, ett av olika skäl extra omtyckt träd. Syftet med den här rapporten, Favoritträd, är att belysa hur värdefulla träden är för oss och naturen samt kartlägga var de finns. Nästa steg är att ta reda på om träden behöver skötsel eller kan bli så kallade evighetsträd. Att gamla och ihåliga träd har stora naturvärden är det inte alla som vet, inte heller känner alla till betydelsen av sälgens tidiga blomning eller att aspen kallas för Norrlands ädellövträd tack vare dess mångfald. Även mytologi och rekreationsfördelar tas kortfattat upp, samt de hot som finns mot träden och skogen i vårt land. Idén om att utse sitt favoritträd uppkom som ett tema i samband med Naturskyddsföreningens Naturvänliga vecka, en vecka för praktisk naturvård som pågår första veckan i maj varje år. Genom att rapportera ditt favoritträd på Naturskyddsföreningens hemsida gör du en insats för naturen och mångfalden! Isak Isaksson Sakkunnig Skogs och naturvårdsavdelningen Ett träd är mycket större och lever mycket längre än en människa, men ändock är ett träd för varje människa inte på långt när nog. Det behövs hundratals, ja tusentals träd för varje människa på jorden, träd som är solljusets susande fabriker, träd som umgås vänskapsfullt med regnet och lugnar de upprörda vindarna, träd som hjälper människan att andas och att överleva. Ett träd av Artur Lundkvist 3
Inledning Träden och skogen har alltid spelat en betydelsefull roll i människornas liv: i mytologin, religionen, konsten, musiken och litteraturen. Människan har genom historien tillbett och offrat till träden, eller avbildat och skrivit poesi om träd. En gran kan bli 400 år gammal och en ek kan bli 1000 år gammal, trädens långa levnad bildar för oss en länk mellan generationer och varje träd bär på sin historia. Det fascinerar och engagerar. Som vid den välkända Almstriden 1972 i Stockholm när tretton almar skulle fällas och demonstranter klättrade upp i träden i protest. Än idag står flera av almarna kvar. Träden har också varit viktiga för vår försörjning, de har använts för tillverkning av pottaska, gärdesgårdar och rep, löven har använts som vinterfoder till djuren. Dessutom är de vackra att skåda och inte minst skapar de livsmiljöer för otaliga växter och djur det finns följaktligen väldigt många anledningar till att tycka om träd. Naturskyddsföreningen har en lång tradition av att värna om träd, redan 1939 påbörjades en inventering av Sveriges stora träd som publicerades i föreningens olika årsskrifter. Journalisten, fotografen och hembygdsforskaren Gustaf Ewald samlade information och bilder i fyrtio år om stora träd. Verket sammanställdes 1945, men han fortsatte ändå med att komplettera sitt material i ytterligare flera år. Det materialet skänkte han till Naturskyddsföreningen. Forskaren Åke Carlsson lånade materialet och gav ut en utökad, mer modern utgåva 1983. Bokens titel är Svenska vårdträd och går att låna på biblioteket alternativt köpa på antikvariat. Sedan mitten av 1990-talet har Naturskyddsföreningen i Skåne arbetat med att bevara gamla och grova träd. Bland annat har Skånes jätteträd mätts och lokaliserats, vilket också resulterade i boken Skånska Jätteträd deras förekomst, betydelse och historia som utkom 2003. En uppföljning och komplettering av inventeringen gjordes senast under 2014 2015. För den nyfikne finns mer att läsa om Skånes största träd på föreningens hemsida. Det går även bra att köpa boken därifrån. Internetadressen finns med i litteraturlistan längst bak i rapporten. Naturskyddsföreningen vill uppmärksamma trädens alla värden och vi har valt att kalla alla värdefulla träd för Favoritträd. Nästan alla har ett favoritträd, det kan vara stort, grovt, högt, gammalt, ihåligt eller knotigt. Det kan vara ett kärt gammalt klätterträd, gårdens vårdträd eller ett träd med märkliga former, ett älskvärt träd som bör hedras lite extra, kanske bli ett evighetsträd?! En generation planterar träden, nästa sitter i dess skugga (Kinesiskt) 4
Naturvänliga veckan Trädens värden kommer att lyftas fram under Naturskyddsföreningens temavecka för praktisk naturvård, Naturvänliga veckan. Den infaller första veckan i maj varje år. Veckans syfte är att hjälpa och gynna vilda växter och djur i vår närhet, och lokalföreningarna runt om i landet arrangerar olika naturvänliga aktiviteter. Tidigare år har man exempelvis tillverkat olika typer av holkar: både för fåglar, insekter och fladdermöss, eller startat en s.k. fjärilsrestaurang, planterat sälg, eller ägnat sig åt gerillaodling. Vid gerillaodling tar man över stan för att gynna växt- och djurlivet där genom att plantera bärbuskar, så fröer eller röja fram betydelsefulla träd. Det finns flera tips och idéer på föreningens hemsida, se länk i litteraturlistan. Rapportera ditt favoritträd De stora, knotiga jättarna hyser i många fall en stor biologisk mångfald av mossor, lavar och svampar. I ihåliga träd kan man hitta fåglar, fladdermöss eller kanske en ekorre. Ett träd blir oftast artrikare ju äldre det blir, även in i döden myllrar det av ovanliga arter som lever där. Hjälp våra vackra, värdefulla träd runt om i landet! Rapportera in just ditt favoritträd till: www.naturskyddsforeningen.se/favoritträd/ Ta hand om träden Från och med 2015 kommer Favoritträd att vara i fokus, med möjligheten att rapportera in träden via Naturskyddsföreningens hemsida. Nästkommande år fortsätter rapporteringen, där vi hoppas att en uppföljning av extra skyddsvärda träd kommer att göras. Hur mår trädet där det växer? Står det för trångt? Ekar och enar är t.ex. ljusälskande träd som så småningom dör om de står för skuggigt. Hotas trädet av avverkning? och känner markägaren eller kommunen till att de har ett fantastiskt träd på sin mark? I samråd med markägaren går det att göra mycket för att bevara träd. Många gånger är skötselåtgärder billigare än att fälla trädet. Den lokala Naturskyddsföreningen kan t.ex. söka s.k. LONA-bidrag i samarbete med sin kommun för åtgärder som syftar till att rädda eller bevara ett jätteträd. 5
Favoritträd Varför är träden viktiga att uppmärksamma? Rekreation och psykisk hälsa Många skulle nog påstå att en promenad i skog och mark gör att man mår bättre, detta stöds också av både svensk och internationell forskning. Studier visar att naturen är en källa till kraft. Patienter kan tillfriskna snabbare genom att ha utsikt mot ett grönområde med stora träd. På arbetsplatsen blir många mindre stressade och mer kreativa av att ha tillgång till natur. Stressade personer med tillgång till naturmiljöer kan sänka sitt blodtryck och öka sin koncentrationsförmåga (Naturvårdsverket 2006). Vidare visar forskning på barn att barn som spenderar mycket tid i naturen har både bättre koncentrationsförmåga, bättre motorik, är mindre stressade och är friskare än andra barn (Berg 2011). Dessa positiva effekter naturen ger oss, och inflyttningen till städerna gör att det blir alltmer angeläget att bevara grönområden och stadsträd. Mytologi Människor har sedan urminnes tider fascinerats av gamla och stora träd, de är vackra, tidlösa och lyssnar man noga kan man höra hur träden talar i vinden! Människorna försökte förr att tolka trädens ljud för att förstå och hålla sig på god fot med de väsen som fanns där inne, och träden har under långa tider haft en stor betydelse för oss människor. På bronsåldern dyrkades grangudar, på vikingatiden gavs björnoffer i heliga träd och i Nordisk mytologi var olika trädslag helgade åt olika gudar. Asken var helgad åt Oden, eken åt åskguden Tor, och världsträdet Yggdrasil sträckte sina evigt lövbärande grenar över hela världen. Fram till mitten av 1800-talet hade man vårdträd på gården. Vårdträden skyddade de som bodde på gården från ont, och man offrade t.ex. öl eller mjölk till de vättar och småfolk som man trodde bodde under trädet. Även idag kan ibland ett vårdträd planteras, även om syftet inte behöver vara riktigt detsamma. Det förekommer också att så kallade livsträd planteras i samband med ett barns födelse. Det lever med andra ord fortfarande kvar en speciell relation mellan de gamla och stora träden och människan. 6 Naturvärden Favoritträd kan vara träd med höga biologiska värden. Grova träd kan vara mycket gamla, även om det omvända inte behöver gälla, då även smala träd kan vara gamla om de växer på mager mark. Gamla träd, döende och döda träd är viktiga för biodiversiteten och ekosystemens funktioner, och artrikedomen ökar i princip med trädets ålder. I gamla senväxta träd bildas småbiotoper i barkens strukturer, veden koloniseras av svampar och röta bildas. Så småningom kan även håligheter och mulm utvecklas. Miljöer som många rödlistade arter föredrar. Ihåliga grova träd fungerar också som boplats för vissa fågelarter eller däggdjur, som ekorre och mård, eller de fridlysta fladdermössen. Ovanliga mykorrhizasvampar som bronssopp eller falsk djävulssopp lever i symbios med gamla träd.
Varje trädslag har sin speciella flora och fauna De vanligaste trädslagen i Sverige är gran och tall. Granen är ett skuggtåligt sekundärträd anpassad till en ganska stabil miljö. Tallen är ett ljusälskande pionjärträd som klarar torka, bränder och stormar bättre. Tall och gran växer tillsammans i barrblandskogar, men eftersom granen är mer skuggtålig kan tallen på sikt bli utkonkurrerad av granen. På hällmark dominerar tallen som klarar torra och mer näringsfattiga förhållanden bättre. Olika livsmiljöer passar med andra ord bättre eller sämre beroende på trädartens förutsättningar och konkurrens mellan arterna. Det gäller även arterna som lever på och i träden. Beroende på exempelvis barkens ph-värde eller struktur kan olika arter leva på olika trädslag. Ask har högt ph-värde och många lavar trivs därför på ask. Trädslag som anses viktiga för lavar, mossor och svampar är bland annat ek, ask, alm och lönn, medan ek, ask, lönn, bok, sälg, asp, björk, lind, hästkastanj och poppel anses viktiga för insektsfaunan. Grova, ihåliga ekar (Quercus robur) kan nog sägas ha en alldeles särskild plats bland trädslagen eftersom eken har cirka 1 500 arter knutna till sig, och erbjuder livsmiljö för flest antal hotade insekter i Sverige. Den hotade läderbaggen Osmoderma eremita förekommer företrädesvis i ek, troligen finns ungefär 30 50 % av den Europeiska populationen i vårt land. Andra ädellövträd som bok, alm, ask, lönn, lind och fågelbär är också viktiga för den biologiska mångfalden, och ungefär 50 % av Sveriges rödlistade arter lever i ädellövskogar. aspen (Populus tremula) kan man säga är Norrlands ädellövträd. Den härbärgerar värden liknande Sydsveriges ädellövträd med en stor mängd arter som lever på och av aspen. Gamla aspar koloniseras av olika svampar, som aspticka, tickan gör veden lättbearbetad för hackspettar, och stora ihåligheter bildas där även andra fåglar och däggdjur kan bo. Den akut hotade vitryggiga hackspetten bygger gärna bo i döda aspar, aspen är också viktig för hackspettens diet, den gillar de delikata insektslarverna som bor i stammarna på aspen. Bomaterialet från fåglarna, trämjölet, exkrementer från insekter m.m. bildar så småningom något som kallas mulm (se bild ovan) inuti trädet. Mulmen skapar livsrum för ytterligare insektsarter. Även större djur som älg, rådjur, harar och bäver äter gärna av aspens blad, grenar och bark. Ett annat pionjärträd som nyttjas av den vitryggiga hackspetten är björken. Björken är Sveriges vanligaste lövträd. Det finns tre arter i Sverige: vårtbjörk (Betula pubescens), glasbjörk (B. pendula) och dvärgbjörk (B. nana). I princip lever samma växter och djur på både vårt- och glasbjörk. De skillnader som finns beror mer på andra omständigheter som trädets ålder eller om trädet står i sol eller skugga. 7
Bladen på unga björkplantor betas av både små och stora djur. Älg och rådjur äter björk, liksom bladbaggar, vivlar och fjärilslarver av olika slag. Även rötterna nyttjas och björkens hängen är mat för insekter och fåglar. När björkarna dör ökar dock artrikedomen kraftigt, t.ex. lever 345 skalbaggsarter på de döda träden medan cirka femtio arter lever på den levande björken. I slutet av björkens livstid dyker olika tickor, som fnösk- och björktickor upp som drar till sig många arter. På framförallt gamla hamlade björkar kan tickorna tillsammans med hackspettarnas hack bilda stamhål, ibland med mulm. Hackspettarna äter olika larver som lever i träden och tickorna. I stamhålen flyttar även andra djur in, t.ex. stare och nötväcka. En karaktäristisk fågel för björken är orren vars huvudsakliga föda under vintern är björkknoppar. sälgens (Salix caprea) stora betydelse för den biologiska mångfalden är det nog många som inte känner till. Sälgen nyttjas av ett stort antal djur och växter under hela dess livstid. En ung sälg betas t.ex. av klövvilt, men även av små insekter, som en mängd olika fjärilslarver som tycker om sälgens blad. Sälgen blommar tidigt på våren och ger ett livsviktigt pollentillskott. Det blir den första måltiden för många insekter, bland annat för nyvakna humlor och bin som också utför den viktiga ekosystemtjänsten att pollinera våra grödor! Alla insekter som lockas till sälgen, lockar i sin tur till sig vårens hitflyttande fåglar, som exempelvis lövsångaren. På den gamla sälgen växer svampar, mossor och lavar. Signalarten lunglav (Lobaria pulmonaria) växer på sälgar i gamla naturskogar. Det döda eller döende trädet innehåller dessutom många larver som hackspettarna gärna festar på. linden (Tilia cordata) hör till ädellövträden och är vanlig i södra och mellersta Sverige. Det finns två arter i landet, lind (T. cordata) och den sällsynta bohuslinden (T. platyphyllos). Parklind (T. x vulgaris) är en hybrid mellan arterna och planteras ofta i parker eller längs vägar som alléträd. Linden producerar stora mängder nektar och är därför ett populärt träd hos bina. Linden blir i Sverige oftast inte mer än 400 år, men på kontinenten kan de bli 1 000 år gamla. De blommar första gången vid 20 30 års ålder och utvecklar håligheter med åldern liksom många andra träd. Den fridlysta misteln parasiterar gärna på lind. Misteln är en halvparasit vilket betyder att den delvis utnyttjar linden för att få näring (men kan även bilda egen näring med hjälp av fotosyntesen). Den vackra orange- och silverfärgade lindbrokmalen, en rödlistad fjäril, utvecklas i barken på äldre lindar. Bland svampar kan den ovanliga svampen linddyna nämnas. Den bryter ned träet på grenar och stammar av lind och vissa skalbaggar lever i sin tur uteslutande på den svampen. asken (Fraxinus excelsior) kallas ofta Kungsträdet eftersom den kommer sist och går först, d.v.s. dess löv slår ut sist av alla träd på våren och den tappar sina löv tidigast av trädslagen på hösten. Asken är ett ädellövträd som förekommer, likt andra ädellövträd, upp till Norrlandsgränsen (Limes Norrlandicus) som går genom Värmland, Dalarna, Gästrikland och södra Hälsingland. Den växer gärna på näringsrik, frisk till fuktig mark. De återfinns även planterade som vårdträd eller i alléer och parker. Förr i tiden användes askblad som foder till djuren, och man hittar därför ofta ask i gamla betes- och ängsmarker. Asken är ett så kallat rikbarksträd, d.v.s. barken är basisk, vilket är till fördel för många lavar och mossor. På 2010 års rödlista påvisades 180 rödlistade arter ha asken som värdträd. Det är allt från fjärilar, skalbaggar till mossor, lavar och svampar. Små askplantor äts av hjort, rådjur och sork, de vindspridda fröna äts av fåglar, exempelvis domherren. 8
almen eller skogsalmen (Ulmus glabra) är det mest köldtåliga trädslaget av de åtta förhållandevis värmekrävande ädellövträden, och förekommer även i skuggiga miljöer. Trädarten föredrar fuktiga miljöer längs vattendrag och sjöar, rötterna är kraftiga och trädet är mycket tåligt mot storm. Det finns ytterligare två arter av alm: Lundalm (Ulmus minor) och vresalm (Ulmus laevis) som endast hittas på ett fåtal platser i södra Sverige. Almen är också vanlig som odlad i parker, trädgårdar och alléer. Skogsalmens blad är strävhåriga och kallas därför emellanåt pappas kind efter en pappas orakade kind. Som virke betraktat är det tungt, hårt, segt och rötbeständigt, så beständigt att under 1600-talet användes veden till ett rörsystem i London, som när det grävdes upp på 1930-talet fortfarande var helt intakt! Almen blir cirka 200 år, men vissa exemplar kan bli uppåt 400 500 år gamla. Den är betydelsefull för flera mossor, lavar, svampar och insekter, t.ex. almblombocken som främst är knuten till alm. rönnen (Sorbus aucuparia) kan växa i de flesta miljöer, men helst växer den relativt torrt på öppna platser som t.ex. i ängs- och hagmarker eller på ett kalhygge. På kalhygget växer den upp som ungskog tillsammans med andra pionjärträd. Tillsammans med asp och sälg tillhör rönn älgens och rådjurets favoritföda. Dessvärre räcker inte maten till och viltbetningen har blivit ett hot mot de unga lövträden som inte har någon chans att växa upp innan de betas ned. Rönnen blommar på våren med klasar av vita, vackra blommor och på hösten lyser rönnens röda bär upp omgivningen. Det har gjort att trädet ofta planteras i parker, på kyrkogårdar eller i alléer. Blommornas pollen och nektar livnär många olika insekter. Bären är viktiga för många fåglar, exempelvis de bärälskande fåglarna björktrast och sidensvans. Bären är dock, som ordspråket säger, sura, och därför äter fåglarna dem helst frostbitna när de inte är riktigt lika sura. En liten bieffekt är emellertid att alkoholhalten då hinner stiga och sidensvansarna kan bli lite vingliga. Rikligt med bär sägs innebära en snörik vinter! Inledningsvis konstaterades att Sveriges vanligaste träd är våra barrträdsarter gran och tall, och därför finns de med bland de träd som kortfattat presenteras här. granen (Picea abies) finns i hela landet, men växer inte naturligt i de allra sydligaste delarna av Sverige, där den i stället är planterad. Den är vårt högsta träd, och rekordträd av gran kan bli uppåt 50 meter höga, de kan leva i 200 300 år, ibland till drygt 400 år. Granskogarna kan vara klädda i olika lavar. Världens längsta lav är den sällsynta laven långskägg som växer företrädesvis i gamla naturskogar på gran. Den kan bli 10 meter lång, men vanligtvis blir den cirka 50 cm. Djur som uppskattar granen är exempelvis ekorren som både äter granens näringsrika blomknoppar och kottens frön. Mindre korsnäbb är en fågel med en specialiserad näbb för att äta grankottsfrön. Fåglarna häckar oftast på våren eller vintern, och är beroende av grankottarnas frön för att ge ungarna mat. Granen lever i symbios med mykorrhizasvampar som ger den näring via rötterna, svamparna får i utbyte kolhydrater från trädet. Vissa av svamparna är ätbara som matsvampen granblodriska. I gamla örtrika granskogar växer sällsynta växter, t.ex. kan man hitta orkidéerna norna och skogsfru. 9
tallen (Pinus sylvestris) vandrade in i vårt land söderifrån efter istiden, den finns i hela landet och växer idag främst på hällmarker, sandmarker och hedar, men finns även på mer näringsrika och fuktiga marker. Tallens rötter lever liksom granens rotsystem i symbios med olika svampar. Tallen är brandtålig och kan överleva flera skogsbränder. Bränderna bildar livsmiljöer där gamla tallar som överlevt bränderna kan stå kvar och död ved skapas. Efter branden på de så kalllade lövbrännorna etableras främst pionjärträd som björk och asp först, men även arter som rönn, sälg, hägg och gråal. Miljön som bildas blir ofta artrik tack vare det stora lövinslaget och den döda veden. Vissa arter är också anpassade för återkommande skogsbränder, exempelvis brandnävan, vars frön ligger och väntar i marken och inte gror förrän efter en skogsbrand. Den ovanliga och giftiga varglaven växer på stående döda tallar. Andra sorters lavar som växer på tall äts av renarna på vintern, medan älgar och tjädrar äter tallens barr. Ibland bildas s.k. tjädertallar med utglesad krona, där tjädrarna har återkommit år efter år. Andra fåglar som gillar tall är den större korsnäbben som specialiserat sig på tallkottar och häckar på senvintern. Kungsörn och havsörn gör sina bon oftast i stora tallar. Havsörnens bo väger hundratals kilo, ibland ett ton eller mer, därför krävs det stora, kraftiga trädkronor som utvecklas i gamla tallar, vilka normalt är minst 100 år gamla. Därför måste gamla grova tallar få stå kvar. Dröj inte med att beundra körsbärsträdets blom en stormvind kan rycka bort dem under natten (Japanskt) Tio trädslag har presenterats här, men i Sverige finns många fler trädarter, både naturligt förekommande och trädarter som är införda av människan, t.ex. contortatall, lärk eller hybridasp. 10
Kulturvärden Träd i kulturlandskapet hyser ofta både natur- och kulturvärden. Många av träden är gamla och artrika. De bär dessutom ofta spår från människans brukande och utgör en del av ett biologiskt kulturarv. Hamling Förr i tiden hamlades träd och buskar, d.v.s. lövburna kvistar kapades för att användas som foder åt djuren under vintern. Än idag kan man se spår från forna tiders lövtäkt då träden får märkliga former med knotor och hål eller grenar som växer likt formen på en kandelaber. Alla lövträd kan hamlas men de med mest näringsrika löv, som t.ex. asken, var mest populära. Hamling hämmar trädets tillväxt men många hamlade träd blir äldre än vad de annars skulle ha blivit och ger plats åt många hotade arter. Den tidigare nämnda vårtbjörken kan i vissa fall bli hela 300 år gammal som hamlad med stora biologiska värden, men ofta blir en gammal björk inte äldre än 150 år. Gamla rikbarksträd som ask, alm och lönn har ofta gott om arter av lavar och mossor. Almlav är exempelvis karakteristisk på gamla grova hamlade träd, och är också en signalart som indikerar höga naturvärden. Allélaven är typisk på alléer vid grusvägar. I parker hamlades vanligen lindar som prydnad, och på vissa platser planterades lind och även ask för att skörda lövfoder. I norra delarna av Sverige var det sälgen och björken som var vanliga lövtäktsträd. Solitärträd och jätteträd Solitärträd är fristående träd som t.ex. kan hittas i hagmarker, åkrar, åkerholmar eller vägrenar. Områden där träden haft gott om plats att växa sig stora, haft tillgång till mycket ljus och ibland fått gödsel från djuren. Dessa träd kan, om de får stå kvar och växa, bli s.k. jätteträd. Definitionen för ett jätteträd är enligt Naturvårdsverket ett träd med en stamdiameter på minst en meter på smalaste stället under brösthöjd (eller en omkrets på minst 3,14 m). Jätteträden är tillsammans med mycket gamla träd och grova hålträd, både levande och döda, särskilt skyddsvärda enligt åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet (Naturvårdsverket 2004). I Sverige består jätteträden främst av gamla ekar i jordbrukslandskapet. Stora hagmarksekar kan ibland även förekomma som en kvarleva mitt i den urbana miljön. Gran, tall, ek och bok äldre än 200 år räknas också som mycket gamla träd enligt åtgärdsprogrammet. Övriga trädslag definieras som detsamma vid en ålder på över 140 år. Träd grövre än 40 cm i diameter i brösthöjd och med utvecklad hålighet i huvudstammen anges som grova hålträd enligt programmet. 11
Alléer Alléer har anlagts i Sverige sedan 1600-talet. De har planterats längs uppfarter till gårdar och kyrkor eller som skydd för åkrar. Vissa hamlades. Vanliga alléträd är ädellövträden ask, alm och lind. Men även ek, björk, oxel och pil förekommer ofta. Träden i alléer står fritt och blir ofta gamla med höga värden. Alléer längs grusvägar är extra fördelaktiga för de mossor och lavar som växer på träden. Vägarnas näringsrika grus virvlar upp och fastnar på trädstammarnas arter. Bärande träd Bärande träd är träd som ger frukt, bär eller nötter. Vildapel, sötkörsbär, rönn och oxel är viktiga som mat för många fåglar och bin. Rönn och hagtorn uppskattas också av flera pollenätande skalbaggar. och ek. De planterades ofta utmed stenmuren runt kyrkogården, och där har de fått stå kvar för att växa sig stora. Det finns totalt cirka 3 000 kyrkogårdar i hela Sverige och många anses ha höga naturvärden. Gårdar kan många gånger hysa ett eller flera vårdträd, d.v.s. ett träd som planterats för att vaka och skydda över människorna på gården. Ordet vårdträd kommer från det fornsvenska ordet varper som betyder skyddande eller vakt. Gårdsträden, eller vårdträden kan vara både hamlade träd, frivuxna solitärträd eller en jätteek. Ofta finns det trädkontinuitet i gårds- och herrgårdsmiljöer vilket är bra för många arter. Buskar Enen är en ljusälskande buske som är vanlig på betesmarkerna. Den användes förr i hushållet, och virket nyttjades bl.a. för att bygga trägärdesgårdar. För vissa fågelarter ger den skydd och exempelvis hämpling och ärtsångare väljer gärna enen till att bygga sina bon i. En annan buske i odlingslandskapet är hasseln vars nötter nyttjats av både människor och djur. T.ex. är nötterna viktiga för nötkråkan. På åkerholmar och odlingsrösen finns ofta torniga buskar som nypon, björnbär, slån och hagtorn. Parker, gårdar och kyrkogårdar I södra Sverige på kyrkogårdar och parker finns ofta gamla träd som är värdefulla för olika rödlistade arter. Kyrkogårdar har kulturhistoriska värden och de anlades i regel i forna tiders inägor (äng och åker). Kyrkogårdarna har skötts på samma vis under århundraden och därmed kunnat bli en tillflyktsort för flera olika växter, t.ex. ängsväxter. Träd fanns inte alltid på kyrkogårdarna, utan blev vanligare först under 1800-talets början. På Skånes kyrkogårdar planterades vanligen lind, ask, alm, hästkastanj, bok 12
Favoritträd 13
Klimatologiska värden Jordens klimat förändras på grund av en förstärkt växthuseffekt med stigande temperatur. Koldioxid, som är en växthusgas, tas upp av skogen vid fotosyntesen. Skogen kan därmed fungera som en kolsänka i de fall mer koldioxid tas upp och lagras i växterna och även marken än vad som avges till atmosfären. När skog avverkas bidrar det till växthuseffekten eftersom koldioxid avges från skogssystemet. Det kan ta cirka 20 30 år innan den nya skogen som växer upp på kalhygget har kompenserat för förlusten. Enligt en amerikansk studie (Averill m.fl. 2014) kan, i de nordliga barrskogarna, mer kol lagras i marken än i övriga världens skogar. Förenklat kan man säga att den mykorrhiza (svamp som lever i symbios med växters rötter) som dominerar på nordliga breddgrader minskar markens utsläpp av koldioxid. Tidigare forskning (Klarin 2014) tyder även på att kolinlagringen fortsätter i mycket gamla nordliga skogar. Mykorrhizaforskaren Karina Clemmensen på SLU anser därför att detta är goda skäl till att bevara gammal nordlig skog. Träden renar också luften genom att ta upp koldioxid och andra hälsoskadliga partiklar. I stadsmiljöer kan träd och andra växter användas som en typ av luftfilter, effekten varierar dock beroende på exempelvis växtsammansättningen. Fler positiva effekter av träd i urbana miljöer är att de kan utgöra bullerskydd, de kan vara vindskydd på vintern och solskydd på sommaren. Träden tillsammans med annan vegetation kan även minska energiförbrukningen i byggnader, i de fall vegetationen har en kylande eller värmande effekt (beroende på årstid). Träden har även förmågan att ta upp och bromsa flödet av vatten. Problem med dagvattenavrinning i staden kan dämpas genom att träden suger upp vatten och bromsar flödet. Risken för översvämningar minskar. Det gäller även i andra miljöer. Ekonomiska värden Det ekonomiska värdet för skogen är svårt att bestämma. Många skulle nog säga att den är ovärderlig. Vad är priset för t.ex. rekreation och hälsa? Våra ekosystemtjänster? Eller värdet av alla de djur och växter som lever där? 14
Favoritträd Hot mot skogen och skogens arter Lövträd, barrträd, jätteträd, vårdträd, favoritträd. Deras värden är i många fall hotade. Här tas hoten mot skogen och dess arter upp, sedan de hot som finns mot träden i kulturlandskapet och träden i stadsmiljön. En egen rubrik får de triviala lövträden björk, sälg, asp och rönn. I Sverige har vi gott om skog, över hälften av landytan är täckt av skog, men skogar med värdefulla strukturer som t.ex. långsamväxande träd, riktigt gamla träd och kvalitativ död ved samt en variation av arter, som man kan finna i urskogen eller i naturskogen har vi ont om. Totalt har 7,7 procent av skogsmarken ett formellt skydd i Sverige, varav endast ca 4 procent utgörs av produktiv skogsmark. Den produktiva skogen utgör livsmiljö för majoriteten av de hotade och rödlistade skogsarterna. Det är också där som avverkningar sker, varför det är viktigt att mer av den produktiva skogen skyddas. Skyddet av skog är idag ojämnt fördelat över landet med tyngdvikten i norra Sverige och fjällskogsområdena. Sverige har, i och med avtalet vid FN-mötet om biologisk mångfald i Nagoya 2010, åtagit sig att skydda 17 procent av landytan i ekologiskt representativa områden som är av särskild vikt för biologisk mångfald. Målet skall vara uppnått 2020. Den produktiva skogen spelar i detta sammanhang en mycket viktig roll och det finns ett stort behov av ett utökat skogsskydd för att såväl internationella åtaganden som nationella miljömål som rör skogen, skall kunna nås. Det absolut största hotet mot skogens mångfald och de hotade och nära hotade arter som bor i skogen är skogsav- verkningar. Träden tillåts inte bli gamla, död och döende ved är en bristvara. Dessutom innebär de avverkningsmetoder som används idag att variationsrika skogar till stora delar omvandlas till monokulturer med en mycket lägre artrikedom och variation jämfört med de naturskogar som avverkats. Cirka 1 800 rödlistade arter har skog som sin främsta livsmiljö. Detta är de främsta hoten i fallande grad: Avverkning Borttagning av död ved Igenväxning/förtätning Markstörning Dikning/dikesrensning Skogsgödsling Försurning 15
Skogshistorik Före människans påverkan på skogen förnyades skogarna av naturliga störningsregimer som bränder, översvämningar, storm eller insektsangrepp, vilket gav skogar med stor variation av t.ex. trädslag och ålder. Under bergsbruksepoken på 1600- och 1700-talen började skogsarealerna minska på grund av bruket. Ytterligare jord- och skogsbruk gjorde att arealerna fortsatte minska och i vissa jordbruksområden kom skogen nästan helt att försvinna. Trots detta fanns i de obebyggda trakterna fortfarande en del orörda skogar kvar, merparten fanns i Sveriges barrskogsområden. Dessa områden hade till skillnad från idag en stor blandning av olika trädslag, en stor andel lövträd, troligen drygt 30 % på landskapsnivå. Dessutom fanns en hög andel mycket gamla träd och den döda veden uppskattas ha uppgått till drygt 20 % av virkesvolymen. Norrlands skogar var de som fick stå orörda längst, men även de exploaterades i samband med industrialiseringen och därmed försvann även Norrlands tillgångar på grova träd. Mekanisering och trakthyggesbruk Mekaniseringen och det trakthyggesbruk som tog fart i slutet av 1950-talet har ytterligare utarmat skogens värden. Trakthyggesbrukets olika faser som avslutas med kalavverkning av hela skogsbeståndet, vanligtvis följt av plantering av ny skog, har skapat skogsbestånd med likåldriga monokulturer, ibland med trädslag som normalt inte växer i området. Exempelvis har granen ökat i sydligaste Sverige. Granen planteras även på marker där tall normalt växer, eftersom älgarna gärna äter upp tall under vinterhalvåret. Plantor eller frön från andra länder eller från annan ort i Sverige används många gånger vid plantering av ny skog för att öka avkastningen. Detta innebär att de träd som växt upp och anpassat sig efter lokala förutsättningar minskar. Naturliga störningsregimer och hävd Naturliga störningsregimer eller hävd skapade förr luckor i skogen så att en mer varierad flora och fauna kunde etablera sig. Skogarna betades t.ex. för cirka 100 150 år sedan, och skogsbränder var mer vanligt förekommande. Det ledde till glesare skogar med mer lövinslag och död ved. Efter branden kunde lövträd som björk och asp växa upp i luckorna, och eftersom många arter av mossor, lavar och insekter är knutna till lövträd har det en positiv effekt på mångfalden. I dagens skogar bekämpas bränder effektivt och är därför ett ovanligt inslag i skogen. I viss mån gynnas dock pionjärträd som björk och asp av trakthyggesbruket, då de kan växa upp efter kalhyggesfasen, dock röjs och gallras de sedan bort till förmån för barrträden, och hinner inte bli gamla. Gamla och döda träd saknas, och gamla lövträd bör sparas vid slutavverkningen, och högstubbar bör kapas för insekter och fåglar. Idag betas dessutom lövträden rejält av hjortdjur som älg och rådjur vilket hindrar ny lövskog från att växa upp. Älgoch kronhjortstammarna har ökat kraftigt de senaste 50 åren. På hyggena där ungskog växer upp betas framförallt asp, rönn och sälg, men mängden mat räcker inte till och skogen får på många håll stora betesskador. Älgar äter också gärna tallbarr på vintern, men eftersom skogsbruket inte vill ha sina tallplantor uppätna planteras ofta gran istället, vilket minskar mängden tillgänglig mat ännu mer. De betesbegärliga träden får ingen möjlighet att växa sig stora vilket drabbar den artrikedom som är knuten till träden. I Götaland sker knappt någon föryngring längre av rönn, asp och sälg, och även tallens föryngring är bitvis mycket dålig. Fragmentering Skogen blir även fragmenterad (splittrad) p.g.a. skogsbruket eftersom det skapas fläckvisa restbiotoper av de kontinuitetsskogar som inte har avverkats, arter som behöver större ytor av äldre skog för att klara sig riskerar att minska, liksom arter som har svårt att sprida sig mellan områdena. Var står Naturskyddsföreningen i skogsfrågorna? Naturskyddsföreningen anser att dagens skogspolitik behöver förnyas för att möta såväl dagens som framtidens utma- 16
Favoritträd ningar. Skogspolitiken har två jämställda mål: produktionsmålet och miljömålet. Hittills har dock produktionsmålet vägt tyngst. Det skydd som finns, i form av t.ex. naturreservat, nationalparker eller biotopskydd, är enligt forskningen inte tillräckligt för att bevara skogens artrikedom. Mer skog behöver skyddas, och på den brukade marken behöver naturhänsynen förbättras avsevärt. Naturskyddsföreningen har därför tagit fram ett förslag på hur en ny skogspolitik, inklusive lagstiftning, skulle kunna utformas. Förslaget kan läsas på Naturskyddsföreningens sida: http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/ rapporter/skogspolitisktforslagstor.pdf. 17
Kulturlandskapets träd Kulturlandskapets träd hotas av igenväxning när betet i hagen upphör eller när ängen slutar slås. Gamla skyddsvärda träd får då inte den plats eller det ljus de behöver. Gamla, hamlade träd hotas framförallt av upphörd hävd, igenväxning och avverkningar enligt Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd. I alléerna över hela landet är också de skyddsvärda träden och deras artrikedom starkt hotade på grund av avverkning. Avverkning av stora träd framförallt i tätorter är vanligt, men även i odlingslandskapet. Många gånger avverkas träd i onödan, t.ex. av rädsla för att trädet ska blåsa omkull. Dessa avverkningar kan i de flesta fall undvikas genom skötsel istället, genom att beskära trädkronan och stabilisera trädet. Åtgärderna kan ofta vara billigare än att avverka trädet. Jätteträd avverkas däremot sällan inom skogsbruket, däremot kan de skadas vid vägarbeten eller byggnationer på skogsbilvägarna. Kort historik Kulturlandskapet har påverkats av betande djur, kolning och svedjebruk i Sverige. Vid gamla fäbodar kan man alltjämt hitta stora lövträd som tidigare fått växa mer fritt tack vare skogsbetet. Ofta kan det vara rönn eller sälg. Norra Sveriges riktigt gamla träd hittas mest i fjällnära skog, på berg och bergbranter. I södra Sverige utformades av diverse hävdmetoder som hamling, bete och plockhuggning ett mosaikartat och luckigt landskap som gav utrymme för jätteträden. Det största hotet för de stora träden är den starka tillbakagången av slåtterängar och naturliga betesmarker som har skett, likaså har hamlingen av träd minskat kraftigt de senaste 150 åren. Sveriges jätteträd Särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet är enligt Naturvårdsverket (2004) mycket gamla träd, grova hålträd samt jätteträd. Jätteträdens kraftiga minskning i Centraleuropas slättområden har gjort att det knappt finns några kvar. I England och Sverige finns emellertid fortfarande vissa större förekomster kvar, vilket ger Sverige ett internationellt ansvar att bevara och vårda gamla och grova träd. I det åtgärdsprogram som Naturvårdsverket tagit fram för särskilt skyddsvärda träd står det bland annat att..dessa träd blir alltmer ovanliga i vardagslandskapet och bör betraktas som omistliga oavsett om de påträffas i odlingslandskap, urbana miljöer eller i skogsmark. Det största hotet anses vara igenväxning och utebliven hävd. Sveriges jätteträd består främst av gamla ekar. Eken fredades på 1500-talet för att virket skulle användas till att bygga Gustav Vasas örlogsflotta. Skyddet gjorde att ekarna kunde växa ostört och bli stora och gamla. 1830 avskaffades förbudet om avverkning och 1875 släpptes de sista ekarna fria till markägarna och många ekar kunde därmed avverkas igen. Dagens ekbestånd är utspridda och ekens långa livslängd gör det också svårt att avgöra det sanna hotet mot trädet och dess arter. I en studie över förekomster av ek i Skandinavien under en tidsperiod av 4 000 år kunde man se att antalet träd är mycket färre idag än under hela denna tid. En så kallad utdöendeskuld föreligger där ekens mycket långsamma tillbakagång kan innebära att minskningens storlek underskattas. Därför är det viktigt att det finns en kontinuitet av alla åldrar i beståndet, så att inget glapp sker där plötsligt alla äldre ekar saknas och bara unga ekar finns kvar t.ex. Områden som är sammanhängande är också viktiga att bibehålla så att arter som inte kan sprida sig så långt har en chans att överleva. Eftersom dagens ekbestånd är en spillra av före detta tiders bestånd behöver också fler träd få växa upp i och runt befintliga bestånd. Kontinuitet ökar möjligheten för framtida djur och växter knutna till jätteekar att överleva. Stadsmiljö Träd i urbana miljöer hotas bl.a. av byggnationer, underhåll av vägar och ledningsarbete. Städernas utbyggnad skapar en miljö med hårda ytor där träden har svårare att växa. Rötterna kan skadas och skadorna påverkar trädets livskraft 18
och stabilitet. Kunskapsbristen om gamla, håliga eller stora träd är också ett hot och förvaltningen av träd i tätorter behöver ibland förbättras. T.ex. är det ganska vanligt att träd stympas och toppkapas trots att forskning sedan länge visar att det leder till skador och stress för trädet som i sin tur kan leda till en för tidig död. Kapningen sker ofta p.g.a. oro för att trädet ska ramla omkull, men effekten blir den motsatta, att trädet blir en större risk istället för en mindre risk. Dessutom kan det bli dyrare. För bok, som är ett känsligt trädslag mot stympning, kan kostnaden bli väldigt mycket högre per år än om kronan istället reduceras. Särskilt skyddsvärda träd enligt Naturvårdsverkets åtgärdsplan hittas först och främst i städernas parker och kyrkogårdar. De främsta hoten mot dessa träd är exploateringen av grönytorna i staden, parkvård utan naturvårdshänsyn samt eftersatta skötselåtgärder (t.ex. kronavlastning, säkerhetsbeskärning, frihuggning av ekar). Sälg, björk, asp och rönn Som beskrivits under skogshistoriken betas både sälg, asp och rönn, men även björk av klövvilt. Hållbara viltstammar som är i balans med fodertillgången krävs för att lösa problemet. Bäver fäller också gärna träd som asp. Vissa miljöer med mer inslag av lövträd i skogen har minskat på grund av att det inte är lika vanligt med exempelvis skogsbete eller naturliga bränder. Sälgen hade förr en naturlig plats i landskapets kantzoner och även i skogen fanns mer sälg, idag ses den mest som sly som ska tas bort eller så ses den som energiråvara. Men sälgen behövs! Bland annat för att insekterna ska klara sig, och bör sparas längs vägkanter, åkerholmar, vattendrag och i skogen där den kan få växa och bli gammal och värdefull. Björken flisas, precis som sälgen, med en flismaskin utefter landskapets kantzoner och i skogen, och trots att björken är Sveriges vanligaste lövträd råder det brist på grova, döda björkar. Förr i tiden fick dessa stå kvar, och det fanns även björkhagar där solexponerade björkar i olika åldrar och nedbrytningsfaser levde, sådana livsmiljöer är idag ovanliga. Aspen ses av många som ett skräpträd, men det har höga värden, särskilt i norra delarna av landet, och asprika områden bör skyddas bland annat genom upprättandet av naturreservat. Typiska miljöer för den hotade vitryggiga hackspetten är gamla lövskogar med gott om död ved. Asp, liksom sälg, är framför allt viktiga för fågeln. Luftföroreningar Luftföroreningar i form av sura nedfall leder till markförsurning, d.v.s. markens ph-värde blir lägre och istället ökar markens aluminiumhalt i lättlöslig form, vilket är skadligt för många organismer. Även intensivt skogsbruk kan påverka markförsurningen. Trots åtgärder och trots att nedfallet har minskat är markförsurningen i Syd- och Mellansverige fortfarande för hög. I sydvästra Sverige är försurningen mest utbredd, det beror delvis på att en stor del av nedfallet från andra länder faller ned där. Träden och skogen kan bli skadade, och arter som inte är anpassade för mark med lågt ph-värde kan försvinna från området. Generellt minskar antalet arter med en ökad surhet i marken. Luftföroreningar i form av kväveföreningar har även en gödslande effekt på marken, vilket kan leda till att artsammansättningen i ett ekosystem ändras och de konkurrenssvaga växterna går tillbaka på bekostnad av några få mer konkurrensstarka växter som breder ut sig. 19
Sjukdomar Alm och ask är några av våra viktigaste hävdträd med många arter knutna till sig, båda dessa trädslag har drabbats av svampsjukdomar. Almsjukan Almarna har drabbats i två omgångar, men den mer aggressiva varianten kom till Sverige 1980, då Örups almskog i Tomelilla drabbades hårt, sjukdomen har nu spritt sig över hela almens utbredningsområde, och idag är större delen av trädbeståndet drabbat. Det ser mörkt ut för almen, beståndet uppskattas minska med upp emot 90 procent de närmaste tio åren. Svampen som angriper träden heter Ophiostoma novo-ulmi. Efter ett angrepp blockeras vattentransporten i trädet, vilket leder till att det vissnar och slutligen dör. Trädet kan dö redan samma år som det smittas. Smittan sprids via almsplintborren, eller genom rotkontakt mellan almarna. Endast vuxna träd angrips. Angripna träd går inte att rädda, men smittan kan bekämpas genom avverkning av sjuka träd och boträd för almsplintborren. Det är dock viktigt att desinficera verktygen och inte transportera den smittade veden. Risken är stor att endast mycket isolerade bestånd har en möjlighet att klara sig. Askskottsjukan Asken är (precis som almen) sedan 2010 upptagen på rödlistan. Flera rödlistade arter har ask som sitt huvudsakliga värdträd eller är knutna till asken, som askpraktbagge, askticka och asknätfjäril. När asken minskar i antal finns följaktligen en stor risk att de växter och djur som lever och bor på asken också minskar eller försvinner. Askskottsjukan har spridit sig från Litauen och Polen till Sverige, både unga som äldre askar är drabbade. Sjukdomen orsakas av svampen Chalara fraxinea (en patogen form av den sedan tidigare kända svampen Hymneoscyphus albidus som lever på askens bladskaft). Svampens sporer sprids med vinden från fruktkroppar som bildats på nedfallna blad och bladskaft föregående år. Kvarsittande blad och bladskaft angrips. Våren och försommaren därpå dör de angripna delarna. Skotten blir rödaktiga eller bruna, bladen bruna och sedan svarta. Angreppet sprider sig sedan vidare och kan bilda kräftsår. Man kan fortfarande i naturvårdssyfte lämna kvar död ved från sjuka askar, då döda askar inte kan sprida sjukdomen. Man kan även prova att beskära angripna skott, även om träden ofta angrips igen några år senare. Man kan avverka träden men generellt rekommenderar Skogsstyrelsen att låta askarna stå. Det beror på att avverkningen ändå inte kan hindra spridningen i någon större omfattning. Dessutom finns det andra fördelar som mängden död ved och möjligheten att identifiera träd som har högre motståndskraft i bestånden. I urbana miljöer, parker eller trädgårdar kan det vara en god idé (om möjligt) att samla ihop och bränna vissnade blad på hösten i syfte att stoppa spridningen. Asken bedöms som starkt hotad och större delen av det svenska beståndet är drabbat, vilket gör risken stor att stora delar av beståndet snabbt kan slås ut. Det finns ändå fortfarande hopp då forskning visar att vissa askar har en hög motståndskraft mot askskottsjukan. SLU och Skogforsk har under 2013 2015 bett allmänheten om hjälp för att samla in information om friska askar som växer intill sjuka askar. Med hjälp av informationen ska de samla in kvistar från friska eller nästan friska träd för att ta reda på varför de har bättre motståndskraft jämfört med de andra askarna. Kvistarna kommer även sparas i en genbank. Projektet kalllas Rädda asken och det går att mejla kontaktpersoner på SLU och Skogsforsk om man känner till friska askar i sjuka bestånd. För den som vill bidra finns en länk i litteraturlistan med information om var man kan vända sig (länken leder till Skogsstyrelsens hemsida). 20
21
Vårda träden Att vårda och bevara särskilt skyddsvärda träd bidrar till miljökvalitetsmålen Ett rikt växt- och djurliv, Ett rikt odlingslandskap, God bebyggd miljö och levande skogar. Åtgärder för att bibehålla eller öka trädens värden varierar med ändamålet. Viss skog ska lämnas för fri utveckling, men många gånger behövs också skötsel, ska andelen död ved öka i ett område kan åtgärder som att ringbarka träd eller att naturvårdsbränna vara bra. För att gynna lövskog kan gran röjas bort eller lövskog stängslas in från djuren som betar lövet. Rönn, sälg och asp som alla är viktiga för den biologiska mångfalden, behöver ljus för att växa sig stora, därför gynnas de av en gallring. Dessa betesbegärliga träd bör dock som unga få stå skyddade av andra buskar och träd så att inte älgen äter upp deras kvistar. Det går också att lägga ut ris runt röjda stammar eftersom älgar och rådjur helst inte trampar i rishögarna. Igenväxta marker kan återställas och grova, gamla träd eller hamlingsträd kan friställas. Att röja kring en grov ek anses vara en av de viktigaste naturvårdande skötselåtgärderna i Sverige! Generellt gäller att det ska vara minst fyra meter mellan trädkronans yttre gräns och ett annat träd. Är det väldigt mycket uppvuxen vegetation omkring trädet måste friställningen ske i etapper. I vissa fall kan bete vara praktiskt för att efter röjningen fortsättningsvis hålla området öppet runt trädet/en. Hästar förstör dock ofta barken. Naturvårdsverket har gjort en film som heter Låt gamla träd leva som berättar om kulturlandskapets trädjättar, hamlade träd och vårdträd, och som även beskriver hur man kan röja kring träden. Sök på orden Låt gamla träd leva från Naturvårdsverkets sida som finns listad i litteraturlistan längst bak i rapporten. Hamlade träd kan ofta återhamlas, även om det ibland kan vara svårt. Askar och lindar är dock oftast mer tåliga för återhamling. Vid hamling bör även nya träd hamlas så att de gamla träden har en ersättare och det blir en kontinuitet i trädens ålder. Detsamma gäller för platser med gamla och Det växte en gång ett träd i skogen så skönt och mäktigt jag hade sett det Det reste sig över djupens dimmor till tinnar i enslig glans Trädet i skogen av Edith Södergran grova träd: alla ålderskategorier måste finnas på träden för att populationerna ska klara sig i framtiden och inte dö ut tillsammans med sitt värdträd. Det går även att vidta åtgärder för att påskynda t.ex. hålstrukturer. Gamla träd ska inte avverkas! Ihåliga träd behöver inte vara instabila, oftast är det yttre höljet tillräckligt tjockt för att trädet ska kunna stå kvar länge till. Är trädet instabilt kan det säkerhetsbeskäras: döda och skadade grenar kan beskäras eller kronan reduceras eller glesas ut. Genom att grenarna kapas av minskar hävstångseffekten och risken för att en gren går av minskar. Alla beskärningar leder dock till skador på trädet och därför måste det göras på rätt sätt. T.ex. bör bara mindre grenar tas bort för att undvika en för stor skada (inte mer än 5 cm i diameter för björk, lönn, rönn; inte mer än 10 cm i diameter för ek, lind, alm, ask). Grenarna måste dessutom kapas på rätt ställe: antingen där grenen delar sig eller vid huvudstammen. Årstiden för beskärning är under JAS-perioden: juli, augusti och september. Om ett träd riskerar att fläkas vid exempelvis en storm kan åtgärder som stabilisering av kronan utföras. Med hjälp av ett töjbart rep hålls flerstammiga träd ihop. Många gånger kapas en hel gren istället, men det kan skada trädet genom kraftig röta och förkortar trädets livslängd. Döda träd sparas! All död ved är en bristvara i både skogen och kulturlandskapet, särskilt stående död ved. Den ved som måste tas bort kan istället flyttas till en annan plats och göra nytta där. 22
Favoritträd 23
Skydda träden Hänsynsregler Det finns ett antal hänsynsregler gällande träd. Jordbruksverket har föreskrifter (SJVFS1999:119) om hänsyn till natur- och kulturmiljöer i jordbruket. Träd som anlagts, t.ex. hamlade träd eller vårdträd får inte skadas eller tas bort, solitärträd som finns i jordbrukslandskapet och präglats av jordbrukshävd eller mindre grupper av sådana träd får heller inte skadas. Detsamma gäller det att ta hänsyn till träd som haft en funktion i äldre markanvändning. Skogsstyrelsen har föreskrifter om skogens natur- och kulturmiljövård enligt 30 i Skogsvårdslagen. Vid avverkning ska buskar och enstaka träd eller trädsamlingar lämnas kvar. Grova eller gamla lövträd, döende och döda träd, boträd, ovanliga trädslag, träd som kan utvecklas till boträd samt kulturpåverkade träd ska lämnas kvar. Det finns en rad andra regler vid skogsbruk, t.ex. får ädellövskog inte avverkas utan Skogsstyrelsens tillstånd, och ny ädellövskog måste i så fall planteras efteråt. Exempel på finansiering LONA: LOkala NAturvårdssatsningen är till för att stimulera kommunernas och ideella föreningars naturvårdsengagemang. Föreningar kan tillsammans med kommunen ansöka om bidrag för att restaurera en plats. Naturvårdsverket fördelar pengar till Länsstyrelserna som beslutar vem som får bidrag. NOKÅS: Natur- och kulturmiljöåtgärder i skogen, har till syfte att berika skogsmiljöer av allmänt intresse. Skogsägaren eller den som ska utföra åtgärderna kan söka bidraget hos Skogsstyrelsen. Statligt stöd till ädellövskogsbruk: Upp till 80 % av de högre kostnaderna som krävs vid föryngring eller framröjning av ädellövskog kan fås. Naturvårdsavtal: För skogar med höga naturvärden eller med höga sociala värden kan markägare och kommun, länsstyrelse eller Skogsstyrelsen teckna avtal. Tid för ersättning varierar mellan ett år upp till 50 år. Skyddsformer Naturminne Enstaka, och ibland fler, träd kan skyddas som naturminne. Skyddsformen infördes redan 1909 och nu finns över 1500 naturminnen i Sverige. Biotopskydd Mindre områden som alléer, pilevallar och åkerholmar är skyddade genom det generella biotopskyddet. Det finns även ett biotopskydd som länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen kan besluta om att bilda. Skogsstyrelsen är ansvarig för områden i skogsmark som lövbrännor, äldre naturskogsartade skogar m.fl., medan länsstyrelser och kommuner kan skydda naturbetesmarker, ängar m.fl. Inom skydden får inte åtgärder eller verksamhet som skadar miljön där utövas. Kulturminneslagen Kulturminneslagen kan också skydda träd, den gäller på träd som växer på kyrkogårdar som grundats före 1939 eller i parker som förklarats som byggnadsminne. Natur- och kulturreservat Träd kan förstås även ingå i ett naturreservat som är den vanligaste typen av skydd och bildas i värdefulla naturmiljöer och för friluftslivet. Med reservatsbildningen, som beslutas av länsstyrelse eller kommun, följer också en skötselplan av området. Kulturreservat är ett liknande skydd, men här skyddas kulturpräglade landskap som är formade av äldre tiders användning. Nationalparker Nationalparker har det starkaste skyddet, och ges bara till de mest värdefulla områdena. Det finns 29 stycken i Sverige och tar lång tid att bilda. Natura 2000 Natura 2000 gäller värdefulla områden inom EU. Det är områden med naturtyper och arter som finns listade i habitat- och fågeldirektiven. Vissa skyddsvärda träd, som jätteträd och hamlade träd, skulle t.ex. kunna ingå i naturtyper som Ekskogar av örtrik typ (9060) och Trädklädda betesmarker (9070). Hålträd kan hysa arter upptagna i direktivet. Det kan vara fladdermössen barbastell och bechstein, eller skalbaggarna ekoxe (bilden), den tidigare nämnda läderbaggen (Osmoderma eremita), större ekbock och hålträdsklokrypare. 24
Favoritträd Trädportalen Trädportalen är ArtDatabankens rapporteringsverktyg för skyddsvärda träd som länsstyrelserna använder när de inventerar träd enligt åtgärdsprogrammet för skyddsvärda träd. På trädportalen kan också privatpersoner rapportera träd med höga natur- eller kulturvärden: http://www.tradportalen.se/ 25