VARGTJUTET Årgång 11, Nummer 3 Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen Oktober 2006 Ordföranden har ordet.. Efter en på alla sätt fantastisk sommar börjar nu hösten göra sig påmind. Löven börjar falla, om än här i Mälardalen i liten omfattning. Lågtrycken och höstregnen försöker bryta sig in i högtrycken även om dygnsmedeltemperaturen fortfarande är hög. Jag läste senast i går i tidningen att våra kända metrologer är oroliga för klimatutvecklingen och det är väl vi lite till mans också. Allt är så extremt, värmeböljor, torka och stora skogsbränder, ofantliga regnväder med stora översvämningar som resultat mm. Förhoppningsvis får vi till slut en riktig vinter likt den vi hade senast. Uppe i Lappland har vintern redan gjort sin entré och även Kiruna har fått årets första snö samt temperaturer under noll. Vår kamratförening planerar och förbereder nu höstens aktiviteter. Vår traditionsenliga höstfest går i år av stapeln den 28 oktober på Militärsällskapet i dess nya lokaler på Valhallavägen 104 i Stockholm. Det blir även i år spännande lotteri och auktion för Fjällmarschen 2006 - Sidan 3 Minnen från förr - Sidan 5 INNEHÅLL! Fortsättning sida 2 SIDAN 2 ORDFÖRANDEN HAR ORDET SIDAN 3 FJÄLLMARSCH 2006 SIDAN 5 JÄGARMINNEN SIDAN 7 NU HAR DET HÄNT SIDAN 8 HÖSTFEST INBJUDAN SIDAN 9 JAG HAR LÄST EN OTÄCK BOK SIDAN 10 JÄGARE TILL SJÖSS SIDAN 11 MINNESORD ÖVER C JONSSON SIDAN 12 KONTAKTADRESSER Två datum att lägga på minnet: Höstfest 2006 10 28 sidan 8 Föredrag 2006 11 22 sidan 12 VARGTJUTET 1
de närvarande. Vi hoppas på ett stort deltagande och en trivsam kväll i närvaro av alla lapplandsjägare. Senare i höst genomför vi en intressant föredragskväll med nyutnämnde Chefen för Norrbottens Regemente, I 19, översten Jan Mörtberg. Jan Mörtberg ansvarar bland annat för jägarutbildningen och är även som territoriell chef ansvarig för Lapplands Jägargruppen i Kiruna. Det skall bli mycket intressant att höra hans tolkning av ämnet försvarsmaktens utveckling i Norrland. Jag har många gånger efterlyst ett större engagemang och deltagande i detta föreningsblads innehåll. Jag vet att många av Er kamrater har en stor källa av erfarenheter och minnen från Er tid i Kiruna. I detta nummer kan vi publicera några minnen och berättelser som en kamrat berättar från sin grundutbildning. Jag hoppas att fler av Er tar kontakt med mig och sänder in Ert bidrag. Det behöver inte vara långa berättelser och jag hjälper gärna till att redigera det innan vi skriver in det i bladet. Det pågår en översyn avseende den framtida strukturen av försvarsmaktens museer. Lapplands Jägares museum i byggnad 10 på Jägarskoleområdet i Kiruna är ett unikt minnesmärke över vårt förband och måste på alla sätt försöka bevaras. Det finns tankar på att sammanföra alla förbands samlingar till ett gemensamt museum i Boden-området. Det skulle i min mening vara helt ruinerande för allt det arbete våra kamrater byggt upp i Kiruna. Jag vill även i framtiden finna minnena från vårt förband i Kiruna, gärna ännu mer utvecklat, dvs. större yta för de samlingar som fortfarande finns i lager och arkiv. Jag uppmanar alla att på alla tänkbara sätt stötta och försvara vårt museum i Kiruna. Jag kommer fortlöpande att redovisa utvecklingen i denna fråga. En av Lapplandsjägarnas stora profiler, Överste 1 Clarence Jonsson har gått bort. Vi minns Clarence Jonsson som en ytterst skicklig yrkesman och chef. Vi minns Clarence Jonsson som en chef som alltid såg till sina underlydandes bästa. Han följde alltid sina soldater och krävde även att befälet skulle dela soldatens villkor. Clarence Jonsson var en innovatör av jägartjänsten och en sann föregångsman. Man blir avundsjuk på alla Er som hade möjligheten att delta i årets fjällmarsch. Det var ett rekordstort antal som deltog och man kunde genomföra marschen under de mest gynnsamma betingelser. Vår styrelseledamot, Erik Wiss, berättar i sin artikel om sina upplevelser under marschen. Förhoppningsvis skall det stora intresset för denna typ av aktivitet bestå och många fler ta chansen att få återuppliva miljön Lapplandsfjällen och dess fina natur. Jag önskar Er alla en skön och trevlig höst och hoppas få träffa många av Er vid våra aktiviteter under hösten 2006. Glöm inte bort att betala medlemsavgiften! Endast 100:- på postgiro 616 67 04-4 VARGTJUTET 2
2006 års Fjällmarsch med Lapplandsjägares kamratförening vandring på 12 km behaglig uppvärmning längs spångad led söderut till lägerplats 2 km N Kisurisstugan. Det märktes tidigt att årets fjällmarsch skulle bli någonting utöver det vanliga. Förra årets lyckade marsch som gick i området runt Treriksröset och Pältsa hade låtit omtala sig och intresset var därför stort för årets vandring. Redan tidigt under anmälningsperioden stod det klart att deltagarantalet skulle bli rekordstort, över 60 anmälda. Ledningsgruppen med Björn Lundqvist som chef hade därför valt att dela in styrkan i tre grupper med Mats Forsman, Jan Jägerfjord och Björn själv som respektive gruppledare. Ledningsgruppen hade också, efter utvärdering av de synpunkter som inkommit efter förra årets tur, beslutat att marschen i år skulle ske under lite mera militärt ordnade former. För de några som inte haft med det militära att göra förut kunde detta kanske låta lite skrämmande, men i praktiken betydde det egentligen bara det självklara att hålla ihop gruppen på fjället och hjälpa varandra. Ilastning i Ritsem Vi var således många både äldre och yngre Lapplandsjägare och familjemedlemmar som den soliga söndagen 20 augusti samlades i Kalixforslägret för 2006 års fjällmarsch som i år skulle gå längs med gränsen mellan Stora Sjöfallets nationalpark och Sarek söder om Akkamassivet Även detta år hade Lapplands jägargruppen ställt upp och frikostigt sponsrat föreningens fjälltur med logi, transporter, frystorkad mat, kartor och annan logistik samt utlånad övrig materiel såsom sovsäckar, kök och tält. Ett stort TACK till Lapplands jägargruppen och dess chef Magnus Ståhl. Kl. 04.45 på måndagsmorgonen tyckte så Ulf Stigare att det var dags för Militärt ordnade former och ordnade med allmän revelj. Fast... lite civil är han nog ändå, för bara de som ville väckas av hans purrning behövde vakna, tyckte han. Med buss blev vi så transporterade till Ritsem för att därifrån med båt skeppas över Akkajaure till Änonjalme sameviste. Vädret var fantastiskt fint med värme, solsken och vindstilla vilket gav oss en lugn och behaglig överfärd. Väl på andra sidan började vi vår 7-mila marsch med att lätta på packningarna genom att utspisa lunch. Därefter bjöd den första dagens Mot Akka Andra dagen, skulle det visa sig, blev den ojämförligt tyngsta dagen. Vädret var det förvisso inget fel på, såvida man inte tycker att det kan vara för varmt med strålande sol från klarblå himmel och vindstilla. Svårt att uppskatta temperaturen utan en termometer men nog var det runt 25 grader alltid. Dagsetappen såg på kartan inte ut att vara allt för märkvärdig; 16 km, en i och för sig rätt hyfsad stigning i början men därefter vandring längsmed höjdkurvorna i OSO-riktning till etappmålet Suottas-jåkkås norra kant, i skuggan av det mäktiga Niak (1922 möh). Vad som dock inte framgick av varken kartan eller GPS var att det längs vägen fanns k n o t t. Jovars, knott finns det väl alltid i fjällen och dagen innan hade vissa sörlänningar redan tyckt sig kunna förnimma deras närvaro, men denna dag fanns det k n o t t! Även jag fick erkänna att det under den första timmens stigning kunde kännas irriterande med deras närvaro, och under kort rast till och med icke önskvärt. Detta föranledde Mats Forsman, som tagit täten och ledde gruppen, att söka sig allt högre upp på fjället i hopp om att komma ifrån våra plågoandar, men icke, resultatet blev bara att den från början rätt hyfsade stigningen blev ännu mera rätt hyfsad. Morgonstund VARGTJUTET 3
Dagen blev som redan sagts, lång, svettig, och biten. En desto större lisa för kroppen blev därför lägerplatsen som visade sig vara en drömlik ljunghed stor och slät som en mindre fotbollsplan alldeles vid jåkken. Eftersom alla tre gruppernas tält rymdes bredvid varandra på ett så begränsat utrymme var det enkelt och inbjudande att gå runt bland tälten för att umgås och lära känna varandra ännu bättre, även över gruppgränserna. Urban Ståhl & Mia Johansson Även onsdagen, fjällmarschens tredje dag, blev en väderleksmässigt osannolikt vacker dag. Det märktes i terrängen att sommaren har varit torr och medan jag gick där i solen och njöt av värmen och vår underbara fjällvärld så kunde jag ändå inte låta bli att fundera över global uppvärmning, klimatförändringar och de till och med för våra ögon uppenbara förändringarna, de krympande glaciärerna. Visst är det skönt att slippa regn och rusk då man är i fjällen, men om det ska ske på glaciärernas och djurlivets bekostnad så tar jag hellre på mig regnstället. Nåväl, en reflektion bara. Den tredje dagen var jämfört med dagen innan lättare; 15 km platt vandring till en liten sjö mitt i ingenstans vid Unna Adtjis SV fot. klipporna. Lägerplatsen var inte mindre stenig den och det tog ett tag innan alla hade lyckats hitta sig en plats att rulla ut sina liggunderlag på. Fjärde dagen blev nog den lättaste. Vädret, fortfarande underbart; Ryggsäckarna, kännbart lättare efter att div. korvar, ostar och dryck förbrukats; distansen inte så lång, 12 km; och terrängen, bara till en början svårgången som dagen innan men sedan riktigt behaglig och lättgången. Lägerplatsen för sista natten rekades av Mats Forsman som likt en fjällräv nosade upp en återigen helt fantastisk lägerplats där alla tre grupperna på liten yta kunde samlas för en sista kväll på fjället med samvaro runt lägereldar, kaffepannor och popkornssmatter. Utsikten var hänförande med Suorvadammen och fjällmarschens slutmål långt där nedanför oss. Efter en tidig revelj den sista dagens morgon, och en frukost med soluppgång bar det så av brant nerför. Efter en km nåddes trädgränsen och efter ytterligare en kom en stig som blev till ett traktorspår som blev till en grusväg, totalt kanske 8 km. Bussarna hämtade på andra sidan Suorvadammen och jodå, även denna dag var solig och varm som en högsommardag på Seskarö. Marschen var slut för denna gång, men redan på bussen upp talades det om och planerades det för nästa års fjällmarsch, Riksgränsenfjällen. Kanske blir det solsken, kanske blir det snö, men säkert är det att uppslutningen kommer att vara till och med ännu större. Erik Wiss Lapplandsjägare 85/86 Stenöken Platt och platt förresten, aldrig har jag sett ett så stenigt och svårnavigerat landskap! Att ingen bröt foten den här dagen måste tillskrivas de utomordentligt duktiga gruppledarna som på ett säkert sätt och med stor skicklighet lotsade fram sina respektive grupper bland. VARGTJUTET 4
Historier och berättelser från militärlivet i Kiruna dåligt glid på sina skidor? Under vår grundutbildning har vi alla mängder av upplevelser och historier. Visst har vi skämtat med våra kamrater eller spelat något spratt för ett befäl. När vi slår oss ner och minns denna tid dyker alltid dessa minnen och historier upp. Vi har i Vargtjutet flera gånger efterlyst minnen och historier och är glada över att nu kunna delge kamraterna några av alla dessa minnen. Håll till godo med dessa tre första. Flera kommer förhoppningsvis i kommande Vargtjut. Bilderna kommer från regementets museeum och har ingen koppling till historierna. Tolkövning runt jägarparken Minne nr 2 PCS 48-49 Minne nr 1 Vi hade en överfurir, namnet kommer jag inte ihåg, som inte var van vid skidåkning. Han var allmänt illa omtyckt på grund av sin kitslighet mot oss. Vidare hade han utseendet emot sig. Det fanns en måltavla som kallades närstridsfigur en kort beskrivning av honom. Vi hade fram mot eftermiddagen en tjänst som innebar att tjära vita blixten. Öppen eld gjordes upp utanför kompanihuset och allt förbereddes för att tjära våra skidor då närstridsfiguren kommer med sina skidor, lämnar dom och säger tjära dom här också, sedan går han. Det var omkring -10 C till -15 C kallt. Det hördes några kraftuttryck om att han kunde lära sig själv att tjära sina skidor. Nåväl, tillslut fanns bara närstridsfigurens skidor kvar. Alla tittade på dem då en av gossarna tar skidorna, går en bit bort och börjar pissa på slitsidan, han får hjälp och snabbt finns ett tunt islager på slitytan. Nästa dag under skidexercisen kunde inte närstridsfiguren förstå varför han hade så Det finns nog i alla plutoner någon med kort stubin, så även i detta fall. Det beslöts att gillra en överraskning. Ett kvastskaft och ett kulsprutegevär med lösskjutningspropp. Det hela riggades upp under sängen så att man kunde sitta på sängkanten utan att något inträffade, men lade man sig raklång på sängen så small det. Kg-et ställdes på högsta gastryck, allt avprovades och fungerade till belåtenhet. Vederbörande korpral kommer hem, sätter sig på sängkanten, allt går enligt beräkning. Han klär av sig och lägger sig i sängen. Man ligger ju inte alldeles still i sängen utan vill ha en bekväm sovställning. Detta inträffade med påföljd att 20 st lösa skott small iväg och personen i fråga hann inte göra något. Det hördes många kraftiga svordomar och jakt på misstänkt skyldiga inleddes,. Någon skyldig fanns inte. Resultatet av skottsalvan var ett hål i logementsväggen. Det bör väl vara preskriberat efter 55 år!!!! Överskeppning över Kaitumälven VARGTJUTET 5
Minne nr 3 Den övriga delen av Jägarskolan höll på att rycka ut och vi hade skickats till Björkliden för att undgå glåpord om stridisar mm. Efter en veckas skidåkning fick vi komma tillbaka till Kiruna. Samtidigt fick vi byta kasern från tredje kompaniet till andra och i samband med detta fick vi en ny indelning, från att ha varit 6 man på varje logement blev vi 3 man. Vi hade otur tyckte vi för vi fick dela logement med en stockholmare som började med att vi inom samma logement skulle hålla ihop och inte göra varandra några spratt eller skämt. Vi två andra tittade ut och mumlade något. Jag hade redan inlett förberedelserna för ett skämt, som så här i efterhand kan man säga, var nästan väl rått. Jag hade börjat att nämna om att det hade dykt upp en ny sorts sjukdom bland flickorna i Kiruna nämligen Brasiliansk blå syfilis. Alla hade hört talas om den men ingen visste riktigt hur den yttrade sig. Efter några dagars försiktig ryktesspridning hade nästan hela plutonen reda på att man pissade blått eller grönt och man kunde i svåra fall få en konstig färg i ansiktet. Givetvis hade alla hört om verkningarna sagt och gjort det inhandlades för 50 öre metylenblått på apoteket. Det var en lite påse. som vi bad en stilla bön att han ej skulle gå och borsta tänderna innan han gick till sängs. Följande morgon gjorde vi sällskap till muggen för att tömma vattnet som bildats under natten. En kamrat tittar ner i rännan och konstaterar glatt, jaha pojkar ni har varit på dåligheter det är ju alldeles grönt i rännan. Vi tittar ner och konstaterar att det är grönt men att vi är oskyldiga, vi släpper ett alldeles klart vatten samtidigt sprider sig ryktet om att någon har fått Brasiliansk blå syfilis. Hela plutonen försöker tränga sig fram för att med egna ögon beskåda sjukdomsresultatet. Följden blev att tredje mannen sjukanmälde sig med påföljd att nästan hela plutonen gjorde likadant. Vid den därpå följande sjukbesiktningen på sjukan blev alla avförda på löpande band tills tredje mannen får frågan vad är det fatt?. En Dr Jansson får till svar att jag har fått en könssjukdom varvid alla andra kördes ut och bara tredje mannen och doktorn blev kvar. Vi övriga tog våra sjukkort, rusade till kompaniet, lämnade sjukkorten och gjorde oss klara för morgonens skidexercis under Sergeant Hallsten. Gustav Hallsten Fotvård Det blev onsdag och vår tredje kamrat förberedde sig för kvällens äventyr. Vi visste ju av erfarenhet att han under buller och bång skulle komma till logementet vid halv tolv till tolvtiden på natten och väcka oss. Nåväl vi beslöt att gå på bio men det var inte någon film som föll oss i smaken så vi beslöt att gå tillbaks. Kiruna var vid den tiden nerlusad med kiosker i nästan varje gathörn. Vi passerade en och där inhandlades en fylld chokladkaka, jag vill minas att den hetta Bar. Åter till logementet skulle vi dela på chokladkakan. Den var stenhård av ålderdom och sprack delvis i bitar. Efter en närmare undersökning visade sig att chokladen hade spruckit i fina bitar som kittades ihop med metylenblått! Vi lämnade sedan chokladen på logementsbordet varefter vi gick till sängs. Som vanligt blev vi väckta när den tredje logementskamraten kom in, tände lyset, hängde upp kläderna och upptäckte chokladkakan på logementsbordet, tog en stor bit av den preparerade delen, tuggar och smakar och säger att den smakar skit. Till svar fick han, det är därför vi lämnade den åt Dig. Samtidigt Efter cirka 2 timmar dyker tredje mannen upp och anmäler sig. Han får frågan om vad han hade för åkomma och svarar att jag blev avförd. Ställ då in dig och så fortsatte skidåkningen. Efter ett tag kommenderades rast vila. Tredje mannen åkte en bit bort från oss andra, för att pissa, men han blev genast omringad av nyfikna kamrater som ville skåda resultatet av Brasiliansk blå syfilis. Tredje mannen var ovanligt moloken hela den dagen! Jägare VARGTJUTET 6
Nu har det hänt Det är glädjande att konstatera att försvarsdebatten äntligen tagits upp igen av åtminstone en del riksdagspolitiker. Fyra borgerliga folkföreträdare har såhär i början av valrörelsens slutspurt framkastat ett förslag på hur vi ytterligare skulle kunna reformera den svenska värnplikten. rekryteringsbas för utlandsstyrka och hemvärn samtidigt som vi bibehåller en utbildad reserv som kan disponeras vid en återtagandesituation om det skulle visa sig att läget i vår omvärld kräver det. I vår nära omgivning finns exempel på hur man löst detta problem till en avsevärt lägre kostnad än de ca fyrtio miljarder som vårt försvar fortfarande kostar. Det har ju redan tidigare stått klart att det nya svenska försvaret inte klarar att skydda vårt land mot några beslutsamma angrepp, något de fyra riksdagsmännen inte verkar anse vara något problem. Vad värre verkar vara är att det nu visar det sig att inte ens den del av försvarsmaktens uppgifter som syftar till kollektiv säkerhet genom internationella insatser fungerar. Av den sjättedel av åldersklassen som varje år grundutbildas vill bara en tredjedel fullgöra utlandstjänstgöring - den uppgift som grundutbildningen ju numera syftar fram emot. Sverige är inte betjänt av ett renodlat yrkesförsvar. Nej, vad vårt land behöver är ett hos folket starkt förankrat försvar vars huvudsakliga uppgift är att utbilda merparten av våra unga män och kvinnor för det egna territoriets försvar, löser man denna uppgift kommer man också att klara av våra åtaganden i utlandet. Yrkesförsvarets förmenta styrka i den professionelle soldatens höga utbildningsstandard uppvägs mer än väl av det faktum att värnpliktssystemet tillgodoser ett bredare urval av utommilitära kompetenser och därigenom tillför förbanden en styrka som ett värvat förband aldrig kan få. Den som själv varit i utlandstjänst känner säkert också igen denna sista observation då svenska soldater i fjärran land alltid stått sig väl i jämförelsen med andra länders yrkessoldater Vad vi ser idag är resultatet av ett målmedvetet raserande av det svenska folkförsvaret. Det som inträffat är att befolkningen inte längre tror på sin försvarsmakt och dess uppgifter och våra unga inte längre känner någon motivation för ett deltagande i landets försvar. Detta problem löser man inte med mer av samma medicin när det visat sig att medicinen inte hjälper utan snarare gör patienten sjukare. Riksdagsledamöterna har gjort en korrekt bedömning såtillvida att de sett problemet med att inte ens den högst prioriterade delen av försvarets uppgifter kan lösas idag men deras lösning på dilemmat får nog sägas vara något av en kullerbytta då man verkar tro att försvarsmaktens motivationsproblem kan lösas genom införandet av ett yrkesförsvar med den huvudsakliga uppgiften att verka i utlandet. I själva verket är det så att unga svenskar idag inte drar sig för militärtjänstgöring - de är däremot tveksamma till utlandstjänst. Detta faktum är föga förvånande då förnuftiga unga män och kvinnor nog drar sig för att hamna i situationer liknande den som de allierade trupperna i Irak befinner sig i där man utkämpar ett tillsynes ändlöst krig som för mannen i ledet inte verkar föra med sig något positivt som skulle kunna rättfärdiga de egna uppoffringarna. Anders Karlsson och Bertil Kantola Kiruna/Männikkö Istället för att stämpla den rest av värnplikten vi har kvar som försvarsmaktens nya svarta hål som slukar alla pengar till ingen nytta bör riksdagsledamöterna istället fråga sig om det inte är bättre att grundutbilda fler unga män och kvinnor än idag så att vi både får en bredare VARGTJUTET 7
Lapplands Jägare i Mälardalen inbjuder till Höstfest! Nu är det dags igen! Höstfest med Kamratföreningen. Lördagen den 28 oktober kl 19.00 i Militärsällskapets lokaler på Valhallavägen 104 Stockholm. OBS ny adress! Mat och dryck för bara 250:-/kuvert Anmäl dig och ev medföljande på blanketten nedan och skicka den till: Jan-Olof Johansson Svinnegarn Huseby 29 745 93 Enköping Alt e-post: jolo@ljim.org Anmälan oss tillhanda senast 20 okt ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Jag anmäler mig till Höstfesten 2006.. Namn..och medföljande heter: Namn Ange telefonnummer här i den händelse vi behöver nå er. Tfn:.. VARGTJUTET 8
Jag har läst en otäck bok! Många av Er känner säkert till Svenskt militärhistoriskt bibliotek som publicerar mängder med bra böcker med militär anknytning. Jag är sedan en tid medlem hos dem och läser med glädje deras månatliga s.k. förmånsböcker. Inför semestern kom boken Kriget i Tjetjenien av den ryska författaren och forskaren Vera Efron. Vera har som sagt rysk bakgrund och tvingades för ganska länge sedan lämna sitt land för Sverige. Hon har tidigare bl.a. givit ut boken Farväl min Kursk som är en gripande dramadokumentär om olyckan i Barent hav för några år sedan. Som jag antyder i rubriken har boken om Tjetjenienkriget varit både givande, spännande och inte minst otäck att läsa. Jag trodde när jag började läsa att jag genom ett allmänt samhälls- och säkerhetspolitiskt intresse. kunde en hel del om det aktuella kriget. Jag har genom boken insett att det jag och säkert många övriga västerlänningar med mig vet om detta fasansfulla krig är synnerligen begränsat. Vi får i boken följa utvecklingen från slutet av Gorbatjovtiden intill nära nog nutid. Huvudpersonerna är naturligtvis Boris Jeltsin och Tjetjenernas mer eller mindre självutnämnde ledare under lång tid Dzjochar Dudajev (gammal sovjetisk flyggeneral för övrigt). Mot slutet framträder och far och son Kadyrov med en tydlig relief. Boken innehåller klarläggnaden, analyser och fakta för alla intresseriktningar. Såväl historiker, militärstrateger, politiska analytiker inte minst rysslandskännare som vapenintresserade torde ha något att hämta i texten. Utan att ha kunna granska källbakgrunden tycks bakgrundsarbetet vara massivt och imponerande. För att ge några exempel på sådant jag inte kände till, som åtminstone lett mig fel i mitt tidigare tänkande kring konflikten, får jag i boken vet att: Bara drygt hälften av de 1.3 miljoner invånarna i Tjetjenien är etniska tjetjener. Under Stalinterrorn blev mer än 300000 tjetjener deporterade till Centralasien. Oljeproduktionen i Tjetjenien är förhållandevis obetydlig. Mindre än 1% av Rysslands hela produktion. Däremot är förädlingskapaciteten relativt hög. T.ex. förädlades 90 % av det forma Sovjetunionens behov av flygbränsle i Tjetjenien. Kriminaliteten i landet var under den första delen av 1990-talet extremt hög. 1993 registrerades t.ex. 2030 mord på en befolkning på drygt 1 miljon. För mig har ovanstående och mycket annat som återfinns i boken starkt bidragit till att jag numera förstår betydligt mer av bakgrunden och varför Tjetjenienkonflikten utvecklades till att bli vad den blev och i viss mån fortfarande är. Jag skall inte här redogöra för vilka orsaker författaren finner till vad som hände och vad som händer. Jag kan bara konstatera att den som vill lära mer om detta har en lättillgänglig källa i denna bok. Boken ger insikt i det storpolitiska och numera historiska spelet när Sovjetunionen föll samman och OSS bildades och hur detta påverkade det nya Rysslands påfallande passivitet i Tjetjenienfrågan inledningsvis. Det ger en bild av vilka svårigheter Ryssland, när de väl beslutade att återställa den konstituella ordningen, mötte. En klassisk katt och råtta lek mellan en stor trög krigsmasskin och en gerillaliknade motståndsorganisation. Den visar på hur svagt ledarskap i ett bräckligt och omoget statsbygge leder till kriminalitet och anarki. Den visar hur detta sedan utvecklas till att bli grunden för några av världens kanske värsta terrordåd. Alla kommer vi ihåg skola Nr 1 i Beslan. En annan stark sida hos boken är de många intervjuerna med allt från toppolitikerna (de som fortfarande lever) generalerna och de små människorna, befolkningen och soldaterna. det känns trovärdigt och nära verkligheten. Läs boken av åtminstone två skäl. Ni lär Er ett stycke nutidshistoria och Ni inser hur fruktansvärt krig kan vara både för soldater och civilbefolkning. Jag tycker också att jag har lärt mig en del om rysk militärdoktrin och till den kopplad taktik. Det kanske, även om många säger att det ligger långt fram, kan komma till nytta i en framtid. Kjell Jönsson ISBN 10:91-975747-7-5 Utgiven av Bokförlaget Efron & Dotter Kiruna kyrka hösten 2006 VARGTJUTET 9
Jägare till sjöss på vedskutan Sofia Linnea Under gångna sommaren hade jag förmånen att få segla med vedskutan Sofia Linnea under ett par fantastiska dagar i Stockholms skärgård. Vår sektion hade sk. teambuilding med anledning av att vi ändrat organisationen och fått några nya medarbetare. Att platsen blev en vedskuta berodde på att en av de nya medarbetarna är marinofficer och dessutom skeppare på Sofia, så valet av plats var enkelt. Efter den turen har det blivit två till som båtsmanstvåa. Nu är alla dessa fartyg försvunna. Deras uppgifter har övertagits av lastbilstrafiken och en betydelsefull epok i Stockholms historia var på väg att försvinna i glömska. Den sista jakten under segel, Sofia av Länna, sågs så sent som 1946 och den senast byggda, Greta Linnea av Yxlan, sjösattes 1921 och finns nu endast kvar som modell på sjöhistoriska museet. Projektets Sofia Linnea målsättning är att åter levandegöra denna sjöfartsepok i Stockholms historia och samtidigt föra vidare en tradition och ett seglingskunnande från segelsjöfartens tidevarv. För detta ändamål har det genuina segelfartyget Sofia Linnea återskapats. En nybyggd rekonstruktion av vedjakten den största, vackraste och mest välseglande typen av roslagsjakter. En segling med Sofia Linnea erbjuder alltid lika fascinerande upplevelser, vare sig det gäller att fånga den lätta nattbrisen eller forsa fram med mäktigt bogsvall under frisk nordväst! Projektet Sofia Linnea är ett ideellt och kulturhistoriskt initiativ utan vinstintressen. Vem som helst kan vara med och stödja projektet genom medlemskap i Föreningen Sofia Linnea. Gå in på hemsidan http://www.sofialinnea.se och läs mera om möjligheten att segla med Sofia eller kontakta undertecknad. Kring förra sekelskiftet fanns c:a 600 större roslagsjakter sandkilar, klyvarskutor och vedjakter på vattnen kring Stockholm. Med piggeskutorna och vedjakterna kom sand till byggena, ved till kakelugnarna, hö till hästarna och fisk och potatis på borden i det växande Stockholm. Vedjakten var den största av Roslagens fraktseglare inomskärs. De var anpassade till fjärdarna, de grunda vattnen och de trånga sunden. Toppseglet på en smäcker rå 30 m upp mot natthimlen fångade minsta bris och gav fartyget några knop i blanka vatten mellan tysta strandskogar. Å andra sidan, med det lättdrivna skrovet och den stora segelytan, drev en förlig vind upp en vedjakt i farter som idag är praktiskt taget oslagbara av varje seglare i skärgården. Jan-Olof Jolo Johansson Båtsman VARGTJUTET 10
Clarence Jonson till minne Clarence Jonsson, Falun, jägarofficeren och översten av första graden har avlidit 84 år gammal, han efterlämnar hustru Ulla och barnen Svante, Kajsa och Magnus. Clarence Jonsson började 1939 sin militära bana vid 17 års ålder som volontär vid Västerbottens regemente i Umeå. Med en jägarbataljon från Norrbottens regemente kom Clarence 1943 som ung furir för första gången till Lappland och beredskapstjänstgöring vid den västra landgränsen. Under denna tjänstgöring grundlades en stark övertygelse och önskan om att få återvända till Lappland. Efter att ha avlagt studentexamen vid Försvarets Läroverk 1947 och officersexamen 1948 fick Clarence sin önskan uppfylld och återvände 1949 som Fänrik till Lappland, Kiruna och Arméns jägarskola. Efter några år i Kiruna gick karriären vidare till Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg. 1954 fick Clarence möjligheten till förnyad tjänst vid Jägarskolan under fyra år. Under tiden i Kiruna träffade han Ulla och de gifte sig. 1958 tvingades Clarence söder polcirkeln för att under de följande åtta åren först vara elev vid Försvarshögskolan och därefter tjänstgöra som generalstabsaspirant och generalstabsofficer bland annat vid arméstaben. Clarence kom 1966 som major åter till Kiruna och chef för Arméns jägarskola. Han befordrades raskt till överstelöjtnant och blev 1973 som överste Befälhavare för Kiruna försvarsområde och två år senare chef för Lapplands jägarregemente och Kiruna försvarsområde. 1979 befordrades Clarence till överste 1 och tillträdde som chef för Dalregementet och Kopparbergs försvarsområde. Flyttresan från Kiruna gick till Falun och ett tidigt löfte till dalkullan och hustru Ulla införlivades om att de efter pensionering skulle bo i Dalarna. Nu blev det en smula i förtid då Clarence under tre år också fick verka vid Dalregementet före utträdet ur aktiv tjänst 1982. Han hann dock med att ännu en gång med krigsförbandet återvända till Lappland i samband med en större övning 1982. Clarence var under hela sin militära karriär i grunden en jägarofficer och han verkade vid jägarförband under nästan 25 år av sin militära yrkesbana. Clarence bidrog kraftfullt till dessa förbands utveckling. Han uppfattades kanske av många som en smula kärv man han var i första hand medmänniska med ett hjärta av guld och en stark empati. Han månade alltid om de värnpliktiga och var noga med att befälen skulle dela soldaternas villkor. I det avseendet var han själv en föregångsman. Redan under sin militära bana blev Clarence av förklarliga skäl engagerad i och med skididrotten. Under tiden i Kiruna togs hans krafter i fråga för Kirunaspelen, och senare vid Dalregementet och även efter pensioneringen arbetade Clarence med Svenska skildspelen i Falun. Fäboden vid Sollerön var den pärla som Clarence tillsammans med Ulla, barn och barnbarn odlade efter utträdet ur aktiv tjänst. Han myntade uttrycket en dag utan vedhuggning är en förlorad dag. Så ofta tillfälle gavs for Clarence därför med Ulla till fäboden för skidåkning, bärplockning, byggarbeten och vedhuggning. Vi minns och saknar en uppskattad chef och ledare men framförallt den varma medmänniskan Clarence. För kamraterna i Kiruna och Kamratföreningen Lapplands Jägare Björn Lundqvist VARGTJUTET 11
K ONTAKTADRESSER Kamratföreningen Lapplands Jägare har nöjet att inbjuda till föredragskväll på Karlbergs Slott i Artillerisalen nyutnämnde Chefen För Norrbottens Regemente, I 19 Överste Jan Mörtberg som talar över ämnet Försvarsmaktens utveckling i Norrland Onsdagen den 22 november klockan 1900 Vi bjuder på enkel förtäring efteråt Varmt välkomna! Om er adress ej stämmer, ert namn är felstavat, ni skall flytta, undran om medlemsavgiften och motsvarande frågor, vänligen meddela detta till kassören, inte till ordförande eller sekreteraren. Kontakt mig gärna per e-post eller tfn/fax, adress se nedan. Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen c/o George Falk IDG Europe AB Dalénum 4 131 70 Lidingö E-Mail : g.falk@idgeurope.com O RDFÖRANDE STEVE GUNNARSSON NATT OCH DAGS ALLÉ 43 745 93 ENKÖPING TFN: 0171 270 95 E-MAIL : steve.gunnarsson@telia.com K ASSÖR JAN-OLOF JOLO JOHANSSON SVINNEGARN HUSEBY 29 745 93 ENKÖPING TFN: 0171-445225 E-MAIL: jolo@ljim.org S EKRETERARE GEORGE FALK ADRESS ENLIGT OVAN TFN : 08 08 765 2670 (VX) R EDAKTIONEN V ARGTJUTET STEVE GUNNARSSON JAN-OLOF JOLO JOHANSSON TRYCK FMLOG SERVE ENKÖPING Öv Jan Mörtberg VARGTJUTET 12