Tankar från miljonprogrammen om regeringens förslag på att införa kronvittnen, skärpa straffen och avskaffa ungdomsrabatten. Rapport i samarbete mellan Miklo och CIDES/Fryshuset, maj 2014 Bilal Amara (Miklo) Camila Salazar Atías (CIDES/Fryshuset)
Sammanfattning Den här rapporten redovisar vad 25 miljonprogramsbor tänker kring de förslag som den svenska regeringen förespråkar för strängare straff. Rapporten bjuder också på en analys från kriminologen Camila Salazar Atías, aktiv inom Fryshusets avhopparverksamhet, samt av förslagen och medborgarnas tankar. Förslagen som vi berör är sänkning av åldern då ungdomsrabatten gäller, införandet av kronvittnen, skärpning av straff för grova brott och skärpning av vapenlagen. De 25 deltagarnas egna förslag på hur kriminaliteten kan minskas i Sverige låter istället så här: Tidiga satsningar där man identifierar personer som behöver stöd utan att stigmatisera. Lokala förebilder som lyfts upp för att inspirera istället för att lyfta avskräckande exempel. Lika möjligheter att delta i aktiviteter. Lika resursfördelning. Engagerade vuxna i skolan, myndigheter och civilsamhället. Fler resurser till socialtjänsten så att de som behöver vård får den hjälp som behövs, till exempel inom missbruk. Beslagta tillhörigheter och symboler som ger status. Efter avtjänat straff erbjuda stöd med arbetstillfällen, utbildningsmöjligheter, bostad, mötesplatser och stöd till föräldrar. Processen och analysen är genomförd på eget initiativ av Miklo i samarbete med CIDES/Fryshuset. Miklo hjälper kommuner och myndigheter att lyckas i miljonprogrammen och Fryshusets CIDES står för Center för Information om Destruktiva Subkulturer och jobbar bland annat med att stötta personer som lämnar sin kriminella bana.
Bakgrund Vilken backning får den sittande regeringens förslag för strängare straff för brott i Sverige? CIDES var oroad över utvecklingen som kändes kontraproduktiv, detta då all forskning visar att strängare straff inte är lösningen för att minska kriminalitet och återfall. Miklo har sedan tidigare undersökt och rapporterat det bristande förtroendet för polisen i just Sveriges miljonprogramsområden, och såg också att dessa förslag riskerade att intensifiera den konfliktsituation som många miljonprogramsbor upplever sig i relation till polis och rättsväsende. Tillsammans valde CIDES/Fryshuset och Miklo i slutet av 2013 att göra ett stickprov bland boende i miljonprogramsområden för att se vilka tankar och åsikter som finns rörande några av de aktuella förslagen. Metod Stickprovsstudien gjordes på eget initiativ av Miklo och Fryshuset/CIDES, utan att det fanns budget internt för ändamålet och utan finansiering från tredje part. Miklo hade utifrån dessa förutsättningar möjligheten att arrangera tre fokusgrupper i vilka 25 personer deltog i en semistrukturerad intervju där fokus låg på ett antal frågor som alla fick besvara kring brottsprevention, samt straff och rehabilitering. Där fick samtalet också utvecklas fritt under delar av intervjun. En fokusgrupp bestod av miljonprogramsbor som var under 25 år, en med miljonprogramsbor som var äldre än 25 och en fokusgrupp med blandade åldrar men där deltagarna hade ett förflutet som kriminella. Den här rapporten redovisar fakta i form av de tankar och åsikter som deltagarna delade under fokusgrupperna, vad som kan ses som indikativa för vad ett större segment inom Sveriges miljonprogram och liknande områden tänker kring de aktuella förslagen. Rapporten kan dock inte ses som representativt eller som något att generalisera utifrån. Vi hoppas att vårt stickprov ska tjäna till att lyfta frågan och att fler aktörer och inte minst regeringen kan avsätta resurser för att närmare studera vad de aktuella förslagen kan få för konsekvenser inte bara för brottsligheten och utvecklingen av kriminalitet i Sverige, utan också för det omgivande icke-kriminella samhällets uppfattning av rättsväsendet och våra lagar.
Sammanfattning av miljonprogramsbornas tankar kring brott, brottsprevention, straff och rehabilitering En mer utförlig sammanfattning från samtalen finns som ett sista kapitel i rapporten. Där berörs också deltagarnas tankar om att avskaffa ungdomsrabatten, införa kronvittnen och polisiärt arbete i deras områden. Vad är viktigast för att förebygga att folk blir kriminella? Prio 1 Tidiga insatser - Satsa på ungdomarna Sociala insatser i form av ungdomsgårdar och gratis aktiviteter Sommarjobb för unga - Jobb Prio 2 Utbildning Satsningar på skolan - Disciplin i skolan - Uppmuntra till högskolestudier Kunskap i skolan om det kommande arbetslivet Ge unga framtidstro Visioner om framtiden - Förebilder Prio 3 Dialog och samarbete mellan myndigheter och civilsamhället Stöd åt föräldrar Ta hjälp av personer som själva upplevt det kriminella livet eller har anhöriga i samma situation Vad är viktigast vad gäller själva straffen för kriminella handlingar? Prio 1 Straffet bör vara i relation till brottet Andra påföljder, frivård eller fotboja Prio 2 Högre straff för brott mot människor Höja straffen för våldtäkter, sexualbrott och pedofili Obligatorisk behandling Bättre program för återanpassning från kriminalitet förbereda på bättre sätt inför frigivning Inte prioriterat men nämnt: Två deltagare förespråkade hårdare straff och råare fängelsemiljöer.
Vad är viktigast tiden efter att man avtjänat sitt straff, för att komma in i samhället igen? Prio 1 Möjligheter till en andra chans Yrkesutbildningar Utbildning Praktik Jobb - Tilldelas en vägvisare eller en coach Se över pricken på belastningsregistret Prio 2 Samverkan mellan myndigheter Samarbete mellan arbetsförmedlingen och bostadsförmedlingen - Införa ett bra system som fångar upp dem när de kommer ut Mer statligt stöd åt organisationer som Kris - Upprätta en statlig organisation likt Kris Möjlighet till behandling Möjlighet till bostad Boendekedja försökslägenhet Halvvägshus med folk och nya vänner Prio 3 Redan under tiden på anstalten bör det börjas en planering Förebygga under tiden som personen sitter inne Vad tycker ni generellt om brottslighet, lagar och straff i Sverige? Orättvisa Rättsosäkert Ojämnt fördelade Konstiga Polisen prioriterar fel Låga straff - För låga i vissa fall (Mord, våldtäkt, pedofili, rån) Hårda straff - För hårda i vissa fall (Narkotika, fildelning, ekobrott) Satsa mer på rehabilitering Rehabilitering sällsynt
Analys och reflektioner varför straffar vi? Camila Salazar Atías, CIDES/Fryshuset När vi frågade om deltagarna ansåg att Sverige skulle ha högre straff så var de flesta överens, men när man utvecklade den frågan så handlade det många gånger om att man tyckte att straffen skulle höjas för brott där barn var inblandade. De tillfrågade ansåg även att övergrepp som våldtäkt borde ha en högre straffskala. Känslan i gruppen var att straffen var för låga idag, speciellt i relation till narkotikabrott. Intressant dock var att nästan ingen av de tillfrågade kände till vilka brottsatser som vi har i Sverige. För de som inte hade ett kriminellt förflutet var uppfattningen baserad på vad de hört och läst i media. Denna uppfattning är koherent med den uppfattning som vi har uppfattat även i andra sammanhang där rättsväsendet hamnat i en obalans där till exempel narkotikabrott kan leda till väldigt långa straff i relation till allvarliga våldsbrott. Känslan av obalans är påtaglig. Vad göra? Höja straffen för våldsbrott eller sänka straffen för brott som samhället idag inte ser lika allvarligt på? Eller höja våldsbrottsstraffen och samtidigt skapa ett kontraproduktivt resultat då vi vet att människor som sitter i fängelse länge har väldigt svårt att återvända till samhället och att återfall för dessa personer är väldigt vanliga. När frågan om att avskaffa ungdomsrabatten kom upp så var många deltagare eniga om att det inte var en bra idé. De menade bland annat att många unga ofta själva är offer och springer ärenden, begår brott åt äldre. De tillfrågade menade också att fängelse inte är en bra miljö för någon, än mindre unga som fortfarande är i sina formativa år där de inte bara är lättpåverkade men också går miste om viktiga år och erfarenheter som är svåra att komma ikapp sedan. Men det fanns vissa av de tillfrågade som inte höll med och ansåg att man är väl medveten om vad som är rätt och fel vid 18 års ålder och vilket innebär att man borde stå till svars för sina egna handlingar. Vi på CIDES oroas över möjligheten till att straffrabatten skulle avskaffas. Vi tror att tanken delvis föds ur viljan att stoppa kriminella gäng från att systematiskt använda sig av yngre personer för grövre brott då de som är yngre idag får halva strafftiden. Vår oro är att denna åtgärd inte skulle förändra gängens beteende utan bara använda sig utav ännu yngre, de under 18. Varför straffar vi? Det är en kärnfråga. Är det för att avskräcka? Hämnas? Straffa? Brottsförebyggande- så länge de sitter inne kan de inte begå brott? Vårda? Vilka konsekvenser borde kriminella handlingar ha? Här kommer förslag från deltagarna i fokusgrupperna om att man borde gå till botten med varför personer begår brott, få individen det berör att förstå och bearbeta orsaken istället för att bara fokusera på symptomen. Arbeta med rehabilitering där de straffade får träffa psykologer och kuratorer. Ett annat förslag är samhällstjänst, speciellt för unga som blir dömda samt erbjuda dessa ungdomar möjlighet till utbildning.
Vi berör i samtalen också frågan om hur man minskar återfallen. Här kommer sysselsättning och försörjning upp samt möjligheten till ett tryggt boende när man kommer ut från sitt straff. Allt för många faller tillbaka in i gamla mönster när de släpps fria. Allt har ändrats men ändå är allt likadant. Svårigheterna är kvar, men nu är dessa personer dessutom stämplade och har ännu svårare att komma tillbaka in i samhället. Möjligheterna till ett icke kriminellt liv har minimerats. Många gånger har man skulder till brottsoffer, brottsoffermyndigheten och andra som man inte kunnat betala av när man suttit inne. Dessa skulder försvårar möjligheterna till att återvända till ett lagligt liv än mer. Genom att ha möjlighet till skuldsanering, pausa skulder under tiden man sitter i fängelse eller möjlighet att kanske sitta av stora skulder så kanske en reell möjlighet till en nystart skulle vara mer möjlig. Dessutom finns det en ökad trend bland arbetsgivare att kräva utdrag från brottsbelastningsregistret. Utöver detta finns det undersökningar som visar allvaret i denna trend och som visar att 87 % av de tillfrågade inte skulle kunna tänka sig att arbeta med någon som är dömd sedan innan. När vi frågar fokusgrupperna om vad de anser om den utvecklingen så ser de det som en dålig utveckling, men kan också ha förståelse för att man genomför dessa utdrag inom vissa yrken. Många tycker också att man ska kunna ompröva hur länge man finns kvar i registret och fatta beslut beroende på hur personen lyckats vända på sitt liv. En annan person ger dock ett exempel på ett rekryteringsföretag som aktivt arbetar med att matcha personer med ett kriminellt förflutet till arbetsgivare och som kan tänka sig att erbjuda arbete till dito. Forskning visar att de som lämnar ett kriminellt beteende ofta gjort det för att de har kommit till en vändpunkt i livet. Typiska vändpunkter är att någon trott på en, haft positiva förväntningar, träffat en partner och framförallt blivit erbjuden ett arbete. En laglig försörjning. Vi lyfte vissa frågor i fokusgrupperna rörande gängkriminalitet. Ett förslag som finns från både alliansen och oppositionen är att använda sig av kronvittnen. Det är ett sätt man hoppas kunna komma åt den organiserade brottsligheten framförallt. När vi frågade fokusgrupperna om vad deras inställning till kronvittnen var så rådde det konsensus i en negativ inställning. En annan gängrelaterad fråga är om man tycker att man ska straffas hårdare för att man tillhör ett gäng. Det finns sådana tendenser idag och vi fick till svar att brottet avgör straffet, alla är lika inför lagen. De deltagande ser farliga tendenser i denna utveckling och anser att det i förlängningen skulle leda till att man straffas hårdare om man till exempel tillhör en annan religion. En deltagare tyckte dock att personer som sitter i förtroendepositioner som till exempel polischef och begår allvarliga brott borde straffas hårdare än en civilmedborgare som begår samma brott.
Jag kan själv som kriminolog, med 15 års erfarenhet av att jobba med personer som avslutat sin kriminella bana, skriva under på de flesta förslag som fokusgrupperna lyfter. Här är mina favoriter: Tidiga satsningar där man identifierar personer som behöver stöd utan att stigmatisera. Lokala förebilder som lyfts upp för att inspirera, istället för att lyfta avskräckande exempel. Lika möjligheter att delta i aktiviteter. Lika resursfördelning. Engagerade vuxna i skolan, myndigheter och civilsamhället. Fler resurser till socialtjänsten så att de som behöver vård får den till exempel inom missbruk. Beslagta tillhörigheter och symboler som ger status Efter avtjänat straff erbjuda stöd med arbetstillfällen, utbildningsmöjligheter, bostad, mötesplatser och stöd till föräldrar. Det är inte bara de 25 miljonprogramsbor vi intervjuat i dessa fokusgrupper som gör analysen att något inte stämmer med regeringens förslag. Jag har förståelse för samhällets rädsla och uppfattning om att samhället har blivit mer våldsamt och att vi behöver göra något åt situationen. Folk upplever en ökning av våld och brott, och vill då bryta den utvecklingen. Men sanningen är att det mesta tyder på att kriminaliteten minskar, och vår tolerans för våld likaså. Vi vet mer än någonsin om vad som funkar och inte för att stävja kriminaliteten. Statistik från Brå visar att allt för många som straffas återfaller redan inom 3 år; uppemot 70 procent, och för ungdomar är återfallen än högre. Dessutom blir de negativa effekterna av att sitta inne större ju yngre de är när de straffas och ju längre straffet är - de blir institutionaliserade och den kriminella identitet är svårare att bryta ju längre de suttit i fängelse. Skärpta straff är inte svaret. Många gånger blir straff kontraproduktiva och i värsta fall skapar de många gånger mer våld. Hur? Till exempel när någon som begår brottet har för mycket att förlora samtidigt som skillnaden mellan rån och mord är marginellt. Spärren blir därmed svagare eller obefintlig när du ska välja mellan att skjuta en förföljande polis eller inte. Att förlänga straffen är inte svaret. Vi bör lära av vårt grannland Norge, där de ser sina intagna som elever som behöver ta igen en del kunskap som de missat i livet. De har en väl fungerande utsluss där hela samhället engageras. Deras återfallssiffror är mycket låga. Vi behöver arbeta förebyggande i tidig ålder, ha en verkligt fungerande utslussning och rehabilitering där ett erbjudande om hjälp rörande hotbild, arbete, bostad, skuldsanering, socialisering och utbildning finns. Annars kommer vi aldrig att vända de siffror som vi skamligt nog har sett i Sverige alltför länge nu. Återfall går att förebygga. Det kräver att vi gör om och gör rätt. Det kräver att vi förstår värdet av att ge en andra chans. Ett straff - en dom - bör innefatta en tro på att människor kan förändras till det bättre, och att den som suttit av sitt straff har sonat sitt brott. Att vi
alla kan göra fel och då förtjänar en andra chans. Ingen vill vara ett ex. Varken exkriminell eller ex-fru. Många vi träffar inom våra verksamheter vittnar om hur straffet börjar när de kommer ut från kriminalvården. Då står man inte på ruta ett utan på ruta minus fem. Man kommer ut till samma verklighet som ledde en in i kriminalitet men nu värre. Nu med ett register som förföljer en och ofta också skulder till kronofogden två saker som kraftigt försvårar möjligheterna till att skaffa arbete, bostad och lån. När en person begått ett brott och suttit av sitt straff ska den dömda, enligt Kriminalvårdens vision, vara bättre rustade att klara ett liv utan kriminalitet och droger när den lämnar Kriminalvården än de var tidigare. Det kallas Bättre ut. Det är dags att vi som samhälle tar ansvar för att de som avtjänat ett straff inte fortsätter vara dömda efter frigivning. Vi ser ett behov av tydliga inkluderingsstrategier för att undvika de destruktiva brottsspiraler dessa unga annars riskerar att hamna i, vilket de idag alltför ofta gör.
Sammanfattning av miljonprogramsbornas tankar kring brott, brottsprevention, straff och rehabilitering, fortsättning 25 personer deltog totalt indelade i 3 fokusgrupper. Fokusgrupp 1 och 2 omfattade 10 deltagare var och i fokusgrupp 3 ingick 5 deltagare. Fokusgrupp 1 och 2 bestod av boende i Stockholms miljonprogram i åldrarna 18-63. Fokusgrupp 3 bestod av personer som tidigare i sitt liv dömts för brott. Samtalen pågick under 90 minuter och berörde förebyggande insatser, straff och rehabilitering. Nedan sammanfattas det som deltagarna i fokusgrupperna tänkte kring dessa olika delar. En överblick av det som sades vara prioriterat finns på sidan 2-3 och här följer en fördjupad sammanfattning av deltagarnas tankar och åsikter. Att avskaffa ungdomsrabatten - vad får det för konsekvenser? Flera av deltagarna uppfattar avskaffandet av ungdomsrabatten som negativt. En deltagare ställer sig frågan: Har man verkligen lagt fokus på rätt ställe? Uppenbarligen har unga som hamnar i kriminalitet större problem, och skulle behöva få stöd snarare än att straffas hårdare. Hon får medhåll av en annan deltagare som menar att unga kriminella många gånger själva är offer, att de i vissa fall blir tvingade att begå brott av äldre kriminella. En annan deltagare tror att en sådan lagstadgad förändring skulle bli verkningslös, för gängmedlemmar kommer ändå inte bry sig. Han säger vidare att en sådan förändring också kan leda till att gängen kommer börja rekrytera ännu yngre ungdomar, och då får vi ett riktigt problem, med unga som växer upp i kriminalitet. Denna slutsats delas också av några andra deltagare i de andra fokusgrupperna. Andra deltagare som håller med om att en lagändring är fel väg att gå säger följande: Att unga får längre straff kommer bara leda till att vi får nya unga grova brottslingar. Inne på anstalterna kommer de i kontakt med tungt kriminella som kommer att påverka ungdomarna negativt. En annan deltagare säger: Det kommer att leda till att unga får svårt att rehabilitera sig, speciellt med tanke på att ungdomen är en viktig tid för ens utveckling. Ett långt straff kommer att leda till att de unga går miste om viktiga livserfarenheter. (Fokusgrupp 2 var den grupp där man var tydligast emot avskaffandet av ungdomsrabatten) Men det fanns också deltagare som såg annorlunda på detta, som menade att om man är 18 år och begår brott, så är man också fullt medveten om vad det är man gör. Dessa deltagare säger vidare att det handlar om att ta ansvar, begår man ett brott ska man också få sona för det. En annan deltagare säger: Jag tror inte det gör någon större skillnad för de flesta som åker dit, dessa personer har ändå ingen koll på vad de riskerar att få för straff.
Vad anser ni generellt om straffen som finns idag? Här skiljde sig grupperna åt. I den första fokusgruppen ansåg nästan alla att man i Sverige har för låga straffsatser. I Sverige kommer du undan lätt som några uttryckte det. Många respekterar inte lagarna som finns säger en deltagare. På frågan: Vilka brott menar ni specifikt att det är för låga straff på?, så svarar alla medverkande i undersökningen enigt att det handlar om våldtäkt, pedofili, rån. Många finner det märkligt att det är så låga straff för värdetransportrån. Du blir hårdare dömd för att använda narkotika än om du våldtar en person säger en annan. Här finns också de som skiljer på överfallsvåldtäkt och äktenskapsvåldtäkt, och ser det ena som värre än det andra. I fokusgrupp 2 ansåg man att straffen för mord, våldtäkt och pedofili borde höjas. Samtidigt tyckte vissa att straffen för narkotikabrott är för hårda. Många gånger är straffen inte i relation till det begångna brottet. Ofta döms du på indicier, för att du har en viss bakgrund, som en deltagare uttryckte det. Du döms inte på samma grunder som andra säger en annan. Men en deltagare invände mot detta och kunde ha förståelse till varför det är så höga straffsatser för narkotikabrott. Genom att sälja narkotika så bidrar man till att människor kan dö eller lida svårt på andra sätt och få svåra psykoser. Jag tror inte att många förstår vad droger gör för skada. Det är därför viktigt att personen som har sålt narkotika är ångerfull i bedömning av domen. Deltagaren talar utifrån egna erfarenheter. I sista fokusgruppen funderar en deltagare på hur ekobrott kan ge högre straff än mord. Vet ni vad olika brott ger för straff? De flesta av deltagarna känner inte till de olika straffsatserna. Utom några få, som har koll på straffsatsen för några brott, men generellt så hade deltagarna inte så bra koll på hur straffsatserna ser ut i Sverige. Vad vore rimligt att ha för straff för till exempel våldtäkt och narkotika? Här går åsikterna isär. Vissa anser att det ska vara maximalt straff för till exempel grova våldtäkter och pedofili. Samtidigt säger en annan deltagare; men hur bedömer man vad som är grovt och inte? En annan deltagare tycker att det bör finnas alternativ till fängelse när det kommer till narkotika, samma deltagare nämner behandling. Vissa tycker att det är svårt att veta vad som är rimligt eftersom bedömningarna av domstol skiljer sig från fall till fall. Det är alltså en bedömningsfråga. Andra deltagande i studien tycker att det är viktigt att straffen är i relation till det utförda brottet.
Vilka andra metoder tror ni på, som konsekvenser för brottsliga handlingar? Olika former av behandling, säger några av deltagarna, det vore bra att ha som alternativ till fängelsestraff. Kriminalvården bör sätta sig in i verkliga situationer för att försöka förstå varför någon begår ett brott. En annan deltagare är inne på samma spår och tycker att kriminalvården borde rikta in sig mer på rehabilitering och låta de dömda få träffa psykologer och kuratorer. En deltagare nämner ett exempel från USA där missbrukare döms till behandling i en så kallad Drug Court. Där tvingas de intagna in i behandling för att förstå att det finns ett annat liv än drogerna. Han säger vidare att många heroinister har svårt att sluta, de vågar inte tända av, och då är behandling den bästa hjälpen. Några deltagare nämner samhällstjänst som en bra metod. Där får den dömde lära sig att ta ansvar för sina handlingar utan att behöva sitta i fängelse. Speciellt är detta en bra metod för unga som blir dömda säger en av deltagarna. En annan deltagare tar upp möjligheten att få utbildning under strafftiden, och tror att detta skulle vara ett bra alternativ. Vad tror ni kan minska antalet som återfaller och bli än mer kriminella efter sin första dom? Deltagarna nämner ett antal faktorer som skulle kunna förändra möjligheten och minska risken för återfall. Rätten till eget boende är ett av dem. Att dessa personer till exempel erbjuds att bo på en boendekedja. Möjlighet till jobb och praktik ses som en annan viktigt faktor. Många utsatta saknar skyddsnät och faller lätt tillbaka säger en annan deltagare. En annan medverkande är noga med att påpeka att mycket av ansvaret ligger på kriminalvården, som deltagaren menar måste bli bättre, särskilt när det kommer till att förbereda de intagna för livet efter fängelsetiden. De intagna bör förberedas från dag ett säger han. Hjälp med skuldsanering nämns som en annan viktigt faktor av några deltagare. Många före detta intagna kommer ut med stora skulder. Även om dessa personer får jobb så tvingas de till att leva på existensminimum för att kronofogden ska ha tillbaka sin skuld. Då blir det också lätt att falla tillbaka in i kriminalitet. Hur tror ni att folk som blivit dömda bäst kan ta sig tillbaka till samhället efter avtjänat straff? Förutom de svar som nämnts i förgående fråga så nämner några av de deltagande i undersökningen möjlighet till utbildning som en viktig åtgärd. De som blivit dömda skulle kunna gå ett program i olika steg där första steget är utbildning, säger en deltagare. Sedan handlar det om att ge folk en andra chans säger en annan deltagare.
Har ni tankar på hur just gängkriminella eller kriminella, som vill hoppa av sin bana, kan få hjälp, kanske innan de åker fast? Polisen och socialtjänsten nämner några myndigheter som man kan vända sig till om man vill ta sig ur gängkriminalitet. Andra nämner organisationer som Kris- och fryshuset. Men det beror också på din ålder säger en deltagare, för inom socialtjänsten finns endast stöd för personer upp till 18 års ålder. Några deltagare nämner polisens avhopparverksamhet, en instans som de anser fungerar bra. Dit kan man ringa för att få stöd om man vill hoppa av ett gäng. En deltagare tycker att staten borde satsa större resurser på organisationer som Kris, genom att till exempel utbilda fler som kan jobba med avhoppare. Kriminalvården måste bli bättre på att fånga upp dessa personer, avhopparna. Kriminalvården kan ta hjälp av organisationer som Kris- och fryshuset säger en deltagare. I andra fall är kanske bästa lösningen för den utsatte personen att flytta till ett annat område säger några andra. En deltagare nämner en organisation som kallas Hassela Movement. Denna organisation hjälper människor som kommer från utsatta förhållanden och erbjuder de utbildning i ledarskap osv. Fler och fler arbetsgivare börjar begära registerutdrag som försvårar tidigare dömdas chans att få arbete och sluta med kriminalitet. Vad tycker ni om detta? Många ser detta som en dålig utveckling. Å ena sidan har man förståelse för att det inom vissa arbeten är nödvändigt att veta om personen är en fördetta sexualbrottsling. Men oftast påverkar ju inte det man tidigare är dömd för hur man kommer sköta sitt arbete. Det påverkar inte personens förmåga att utföra jobbet, menar de deltagande. Ett exempel som några av de medverkande i undersökningen tar upp är om man till exempel blivit dömd för narkotika, och sedan söker jobb på posten, men får ett nej på grund av den tidigare domen. Det tycker några av de deltagande är märkligt. Detta kommer bara försvåra för dömda att komma in i samhället. Andra av de medverkande tycker att det är konstigt att pricken som man får vid en dom varar så länge som 10 år. Under tiden hinner ju folk förändras. Det vore bättre att göra en omprövning under tiden för att se hur personen sköter sig, och sedan fatta ett nytt beslut. En annan deltagare säger att det finns företag som jobbar annorlunda, och nämner Proffice som ett sådant. Proffice är villiga att erbjuda jobb till folk med prick i belastningsregistret, men detta är något som många inte känner till. Det är organisationer som Kris som informerar om detta. Kriminalvården tar inte sitt ansvar, avslutar deltagaren.
Sedan finns ju en inställning från övriga i samhället, om synen på dömda säger en deltagare. Han refererar till en undersökning som han själv genomfört, där det visade sig att 87 % av de tillfrågade i undersökningen inte kunde tänka sig att arbeta med någon som är dömd sedan innan. Vad anser ni om Kronofogdens utredning, som visade att de flesta som suttit häktade inte hade några skulder före det att de blev häktade. Några av deltagarna tycker att man bör pausa skulden, att staten borde införa en lag på det. Men en annan deltagare säger att den lagen redan finns, men att det beror på okunskap att folk inte känner till denna lagstiftning. Om du till exempel har ett mobilabonnemang, men företaget som förmedlar denna tjänst inte kan tillgodose det som du betalar för, då har du rätt att frysa tjänsten, säger deltagaren. Det är en fråga för kriminalvården att ta tag i så fall menar några av deltagarna, att förse de intagna med den informationen. En annan säger: Det finns en möjlighet att träffa någon från kronofogden under tiden man sitter inne, där man tillsammans går igenom ens skulder för att få den hjälp man behöver, men det gäller att känna till det också. Andra menar att det kan vara väldigt tufft, att som nymuckad stå där med en stor skuld. Det gör det inte lätt att börja om på nytt då, efter man avtjänat sitt straff. Vad ser ni skulle minska brottsligheten i samhället? Deltagarna pekar på flera olika åtgärder här. Många är enade om att tidiga satsningar är vägen att gå. Då handlar det om att kunna identifiera de elever med avvikande beteende på skolan för att kunna ge dem rätt stöd. Lärare måste bry sig mer och visa mer engagemang i dagens skola, säger en deltagare. Men då ska man också vara noga med att inte stämpla de stökiga eleverna säger en annan deltagare. Andra menar att det är viktigt att man jobbar med lokala förbilder för ungdomar. Några tycker att det vore en bra idé att införa skoluniform i skolsystemet, det skulle minska segregationen menar de. Det skulle också minska mobbningen och utfrysningen av elever menar en deltagare. Det handlar också om att fördela resurserna rättvist runt om i landet säger en deltagare, och fortsätter, unga ska ha råd att delta i olika idrottsaktiviteter, men som det ser ut nu har många föräldrar inte råd. Särskilt utsatta är ensamstående föräldrar säger en annan deltagare. Samhället bör subventionera så att unga, som inte har råd, kan vara med och delta inom idrott eller andra aktiviteter. Andra menar att det krävs ett engagemang från hela samhället, från både myndigheter och civilsamhället att vilja hjälpas åt för de ungas skull. Det är inte alltid som det funkar bra, påpekar några av deltagarna. En deltagare nämner ett exempel från när han en gång sökte
hjälp hos socialtjänsten för sitt cannabismissbruk, men blev istället hänvisad till kriminalvården med motivering att 10 gram cannabis är väl inte så farligt. I sådana lägen måste socialtjänsten ta mer ansvar, avslutar deltagaren. En kvinnlig deltagare, känner igen detta, och berättar om vänner som velat sluta med cannabis, som sökt hjälp hos socialtjänsten men inte fått den hjälp de behöver. Ibland krävs det att du ska ljuga för att du ska få hjälp säger en annan deltagare i studien. Är det något av det som ni ser som skulle kunna vara effektivt mot just gängkriminalitet? En deltagare tror att ekonomiska sanktioner kan vara en effektiv metod. Han refererar till hur polisen i Tyskland agerar mot MC gängen. Där tar de deras motorcyklar och västar, och det har visat sig vara effektivt. Men många söker sig till gängen på grund av brist på goda förebilder säger en annan. En annan deltagare tycker att skolorna hämtar in fel typ av förebilder. För att avskräcka hämtar de in en gammal missbrukare eller en vältrande före detta kriminell, och det blir inte heller bra. Varför hämtar skolan inte in folk som lyckats den lagliga vägen? Undrar han. Det måste bli lättare för unga att tjäna pengar på ett lagligt sätt, så att de inte går den kriminella vägen, säger en deltagare, det måste finnas alternativ för att uppnå normen, avslutar hon. (Förslagen/tankarna kom endast från fokusgrupp 2, de andra deltagarna i fokusgrupp 1&3 hade inte mycket att tillägga) Ska gängmedlemmar straffas hårdare? De flesta av deltagarna är enade om att ingen bör straffas hårdare på grund av att personen är medlem i ett gäng. En deltagare tror att en sådan lag skulle skapa nya problem. För om man ska straffa någon hårdare på grund av att personen tillhör ett gäng, ska man också straffa någon annan hårdare på grund av att personen tillhör en viss religion? Andra menar att brottet ska avgöra. Det handlar om att alla är lika inför lagen, säger en annan. En deltagare vill se på frågan från en annan vinkel, och tycker att en polischef som utför ett brott, då bör denne straffas hårdare. Detta eftersom att du som polischef, då innehar du en maktposition. Men idag straffas en gängmedlem hårdare än en polis som missbrukar sin makt. En annan deltagare ser kritiskt på sättet kriminalvården placerar gängmedlemmar inne på anstalterna, där intagna sammanförs med folk från samma gäng vilket gör att kriminaliteten frodas på ett osunt sätt. (Även om nästan alla var eniga här, så kom de flesta svaren från fokusgrupp 2)
Tycker ni att en person som har gjort sig skyldig till ett brott borde få kortare straff om denne anger sina medbrottslingar? Här råder nästan konsensus mot ett sådant förslag. Att du anger din vän, detta gör inte att du begått brottet mindre, säger en deltagare. Han fortsätter, sen får vi ett nytt problem, jag gör brottet själv men hatar en viss person, och anger honom för att få kortare straff? Det är inte rättssäkert, säger en annan. Men om du visar ånger, förståelse och erkänner ditt eget brott så bör du få sänkt straff, tycker en deltagare. Men att få sänkt straff enbart på grund av att ange andra, då har vi ett kraftigt problem, säger en annan. En annan deltagare säger att detta sker redan, om du anger en medbrottsling belönar polisen dig med kortare straff, fast det sker under ytan. Tycker ni att polisen gör att bra arbete i ert område? Deltagarna tycker olika. De har alla olika erfarenheter av polisen. För några handlar det om negativa möten med polisen. Där de upplevt trakasserier från någon polis. En deltagare berättar om hur han en gång blivit stoppad helt utan förklaring, bara för att han var ute och gick en kväll i Vårby. En annan deltagare känner igen sig och berättar om hur han en gång blev stoppad av polisen som börjat ställa frågor om hans mobiltelefon. Vad har de med den att göra undrar han? En annan deltagare från norra Botkyrka tycker att det skett en attitydförändring bland poliser, från den äldre generationen som brukade prata med folk, till den nya tuffa polisen, som vill visa sig hård mot ungdomarna. Det får en negativ effekt. Det kan provocera unga. En annan deltagare från Hallonbergen berättar om hur polisen vägrat samarbeta med hans organisation, trots att han kunde påvisa att de tog hand om c:a 100 ungdomar, där man ordnade fotbollsaktiviteter och läxhjälp. Det gillades inte från polisens håll, tydligen trampade vi dem på tårna. De får mindre att göra och måste då skära ner på sin personal, vilket väktarna också blir tvungna till. Det är fel att de inte vill samarbeta, avslutar han. Några tycker att polisen prioriterar fel saker. Varför är de och patrullerar ute i förorterna när det sker fler brott inne på Östermalm? En annan deltagare ger ett exempel från Södermalm, runt maria pool, där påverkade människor står och gör knark affärer, men det verkar inte polisen bry sig om, trots att de har full koll på vad som försiggår. Istället åker de med fulla bilar när AIK har en match, avslutar han. Men så fanns också de deltagare som tycker att polisen sköter sitt jobb bra, de som känner sig trygga med det som polisen gör, som menar att det beror på vilka områden man pratar om. Men de deltagarna var färre till antal. (Här var det främst männen som hade negativa erfarenheter av polisen jämfört med de kvinnliga deltagarna.)
M IKLO hjälper myndigheter, kommuner och försäkringsbolag att lyckas i miljonprogrammen. Företaget grundades 2008 av Zanyar Adami och Carlos Rojas. Den här rapporten har gjorts av Bilal Amara från Miklo och Camila Salazar Atías från Fryshuset våren 2014.