Phrenicus Intresseförbundet för personer med schizofreni och liknande psykoser, Schizofreniförbundet Medlemstidning nr 1-2013 Jag fick chansen till jobb Andreas Ringqvist Sidan 7 HJÄLP TILL ARBETE: Populärt i Stockholm VÅRDBOENDET DREVVIKEN: Möjlig väg tillbaka NYTT TANDVÅRDSSTÖD: Ska styrkas med läkarintyg
2 Medlemsbladet Utgivare Intresseförbundet för personer med schizofreni och liknande psykoser, Schizofreniförbundet Ansvarig utgivare Per G Torell, förbundsordförande tel. 0704-82 80 01 Innehåll Tidningen ska spegla förbundets själ och skildra situationen för anhöriga och personer med psykisk sjukdom. Phren är det grekiska ordet för själ. Antal nummer Phrenicus kommer ut fyra gånger per år och skickas ut till alla förbundets medlemmar. Redaktionskommitté Sture Andreasson Kent Blomnell Ulla Elfving Ekström Per G Torell Redaktör Kristina Kleinert redaktion@schizofreniforbundet.se Layout Kristina Kleinert Adress Schizofreniförbundet Hantverkargatan 3G, 112 21 Stockholm tel 08-545 559 80 fax 08-545 506 00 office@schizofreniforbundet.se www.schizofreniforbundet.se Omslag Foto: Kristina Kleinert Upplaga 4000 ex Manusstopp Nr 2, 2013 Manusstopp 2013-05-23 I brevlådan 2013-06-19 Tryck Exaktaprinting AB Villkor Gästskribenter står själva för sina åsikter. Redaktionen ansvarar inte för insänt material och vi redigerar ibland. Använd max 800 tecken för insändare. Citera oss gärna - men glöm inte att namnge källan. Per G: I skrivande stund är det tre frågor som upptar mina tankar: psykiatrilagsutredningen och vår kongress i maj och Personligt Ombud (PO). Psykiatrilagsutredningen handlar om hur tvång ska utövas i vården. Vi har anslutit oss till det remissvar som Nationell samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) har givit. Vi ställer oss bakom åsikten att tvång ska vara den sista åtgärd vården tillgriper. När allt annat har prövats ska tvång, som är noga definierat, kunna användas. Tvångsvård innebär alltid en förolämpning och kränkande bemötande. Ett tvångsomhändertagande måste alltid bearbetas och klargöras tillsammans med patienten, anhöriga och personal. Detta skrev Schizofreniförbundet redan 2003 i ett pressmeddelande. Och delar av detta ser vi i NSPH:s remissvar. Det är en komplicerad fråga och har varit ett svårt ställningstagande. Ni hittar hela remissvaret på vår eller NSPH:s hemsida. Kongressen i maj. Vi är 25 år. Hur förvaltar vi vårt arv? Och den viktigare frågan: hur går vi vidare i en ny situation? Hur kan entusiasmen från de tidigare åren leva vidare? Vi kommer att ha mycket fokus på det lokala. Förbundet är beroende av vad alla föreningar gör i sina närområden. Vi kommer att trycka verksamhetsberättelserna från 2011, så att alla får en samlad bild av vad som har gjorts. De kommer att finnas i ett exemplar till varje förening vid kongressen. Den tredje frågan är Personligt Ombud (PO). Kommunernas nedskärningar, svåra upphandlingar och en brist på tydligt huvudmannaskap har gjort reformen svajig. NSPH har bildat en arbetsgrupp tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), vårt förbund, Riksförbundet Social och Mental Hälsa (RSMH), Riksförbundet Attention samt Yrkesorganisationen Personligt Ombud Sverige (YPOS). Gruppen har genomfört två träffar från och med i år. Redan i höstas skickade vi, RSMH och Attention, ett brev till minister Maria Larsson om PO. Vi har ett möte med henne 27 mars. Det ska bli intressant att se vart det leder. Som ni har märkt är vår tidning lite sen. Det beror på att vår redaktör Kristina har varit sjukskriven en tid. Men nu är vi här igen. Lycka till med våren och välkommen på kongressen i maj! Per G Torell Förbundsordförande
Phrenicus nr 1 2013 3 Föreslå kandidater! Beatrice Carlesons öppna brev samt brevet från Regeringskansliet. Inget svar från Göran Hägglund Socialdepartementet svarade Beatrice Carleson som i förra numret skrev ett öppet brev till Göran Hägglund. Brevet innehöll bland annat kritik mot Psykiatrilagsutredningens förslag att människor ska kunna tvångsvårdas utan domstolsbeslut. Socialministern avstår från att svara personligen. Hans brevskrivare Steven C, som inte uppger sitt efternamn, fick uppdraget. Syftet med förslagen i utredningen är att göra lagstiftningen så pedagogisk och lättillgänglig som möjligt, skriver Steven C. Vidare meddelar han att regeringens utgångspunkt för tvångsåtgärder är att undvika inskränkningar i patientens integritet så långt som möjligt. Under hösten 2012 remissbehandlades utredningen. Nu är frågan under beredning. Regeringskansliet kan inte säga något om tidplanen för fortsatt arbete. Beatrice Carleson är själverfaren och ordinarie styrelseledamot i Schizofreniförbundet. Hon anser att om nuvarande förslag skulle genomföras hamnar psykiskt sjuka i ett rättsligt ingenmansland. Med lagens hjälp skulle det vara möjligt att diskriminera personer med psykiska funktionsnedsättningar. Beatrice Carleson tycker att utredningens förslag tyder på ett inhumant synsätt och strider mot konventionerna för de mänskliga rättigheterna. Text och foto: Kristina Kleinert Som medlem har du nu möjlighet att föreslå personer, kanske du själv eller någon annan, som du tycker skulle vara en tillgång i arbetet för personer med schizofreni och liknande psykoser. Därför ber vi dig om förslag till kandidater till förtroendeposter i Schizofreniförbundet. Kongressen i maj 2013 ska välja ledamöter till olika poster inom förbundet. Alla poster har en mandattid av två år. Den börjar direkt efter kongressen och sträcker sig fram till kongressen 2015. Nomineringssedel bör om möjligt innehålla namn, personnummer, yrke, adress och telefonnummer samt e-postadress. Är kandidaten anhörig, själverfaren eller annan? En motivering till kandidaturen är också viktig. Skriv också dina egna kontaktuppgifter och skicka dina förslag till valberedningen snarast. Rakel Lundgren Skeppstavägen 7 820 10 Arbrå Tel 0278-41030 070-346 17 85 Rakel.lundgren@telia.com Kurt Bengtsson Nösslinge By 86 432 99 Skällinge Tel 0766-33 84 87 kurtbengtsson_100@ hotmail.com
4 Medlemsbladet Personliga saker skapar hemkänsla. Rebeckas rum är ljust och hemlikt. Drevvikens boende skapar struktur i tillvaron Rebecka är 45 år och har en multidiagnos där schizofreni ingår. Hon bor i dag på Drevviken utanför Stockholm, ett hem för vård och boende (hvb) som tar emot vuxna med psykiatriska diagnoser. Som Phrenicus kunde berätta i förra numret saknar många människor med schizofreni och andra psykiska funktionsnedsättningar den bostad och det boendestöd som de har rätt till. Socialstyrelsens tillsyn häromåret visade att förhållandena är väldigt olika beroende på var man bor i landet och vilka resurser som de enskilda kommunerna avsätter. Drevvikens hvb-hem har funnits i många år och har gott rykte. Det drivs i dag av Eken Care, som är ett dotterbolag till Carema Care. Företaget har ramavtal med Stockholms stad och en lång rad av kranskommunerna och hit kommer även människor från mer avlägsna kommuner som köpt in platser. Phrenicus har besökt Drevviken för att träffa några av de boende och ge en bild av hur vardagen kan se ut i en miljö som vanligen är stängd för utomstående. Boendet ligger lantligt på gränsen mellan Stockholm och Tyresö alldeles i strandkanten intill Drevviken. Det utgörs av en gul långsträckt enplans trävilla med omgivande byggnader som har annan verksamhet. Här finns 14 platser, varav sju i ett vårdboende och sju i träningslägenheter. Det är helt öppet mellan avdelningarna och tanken är att man efter en tid ska kunna slussas från vårdboendet till träningslägenhet, för att så småningom kunna komma ut i samhället, till ett eget boende eller eventuellt en gruppbostad. Rebecka kommer från en av Stockholms kranskommuner och har varit psykiskt sjuk i många år. Hon har
Phrenicus nr 1 2013 5 schizofreni och har även en boarderlinediagnos, med många inläggningar i slutenvården bakom sig. Dessutom en problematik med alkoholmissbruk. När hon kom till Drevviken efter biståndsbeslut i hemkommunen var det meningen att hon skulle bo i en av träningslägenheterna. - Men det fungerade inte, så nu bor jag är i ett rum på avdelningen med mer stöd, konstaterar Rebecka. Hon berättar att hon inte klarade den självständighet det innebär att bo i träningslägenhet. Där lagar man sin egen mat och sköter sin städning och stödet från personalen är inte lika omfattande som på inslussningsavdelningen. Vill kunna klara sig själv Rebecka visar sitt rum som är ljust och hemlikt. På ett bord har hon samlat en del privata saker som vittnar om hennes tro, här finns änglar, kors och en ljusstake. Hygienutrymmen och kök är gemensamma för dem som bor i rummen och här finns också ett gemensamt vardagsrum som är möblerat i modern stil med svarta skinnmöbler, bokhyllor och platt-tv. - Det här är ett toppenställe, säger Rebecka som inte på många år har kunnat bo i ett eget boende men hoppas att vistelsen på Drevviken ska hjälpa henne så mycket att hon i framtiden ska kunna klara sig själv, om än med stöd. Vardagen består av att hitta struktur i tillvaron. Många som kommer till Drevviken klarar inte enkla rutiner som matlagning och städning, de har också dålig tidsuppfattning. Därför finns ett noga genomtänkt förfarande när man tar emot en ny klient (alla boende på Drevviken benämns konsekvent klienter). Det ska finnas ett tydligt uppdrag från socialtjänst och psykiatri så att boendet kan utarbeta en individuell plan. Drevviken har tre boendestödjare dagtid och en sjuksköterska på halvtid. På kvällar finns två boendestödjare och nattetid en. Alla aambulerar mellan avdelningarna och finns där de behövs. Verksamhetschefen heter Lena Martell och är själv sjuksköterska med 33 års erfarenhet från psykiatrin, varav sju år på Drevviken. - Vi har ständigt fullbelagt och alltid förfrågningar om nya placeringar. Det är en jämn ström och vi har ingen känsla att åtstramningarna har nått placeringsviljan här. Kanske beror det på vår modell med olika steg, där vi också har ett stödboende som man kan komma till efter träningslägenheten, säger Lena Martell. Verksamhetschef Lena Martell. Hon tror att många handläggare inom kommuner och stadsdelar förstår att det behövs en längre tids vård och stöd, annars skjuter man bara kostnaderna framför sig. Behandlingstiden är normalt ett till två år. Dygnskostnaden för en plats är cirka 2.000 kronor. - Varje dag börjar med samling och frukost. Varje klient har två kontaktpersoner för att täcka upp en maximal del av dagen, berättar Lena Martell. Många aktiviteter Under dagen vidtar olika aktiviteter. Det finns en teatergrupp och inom kort börjar en silversmidesgrupp. Det finns ett litet gym och vardagen är också fylld av vardagsaktiviteter, som att åka och handla. En del åker till daglig verksamhet. Man har även haft rösthörargrupper, ungefär hälften av de boende har en schizofrenidiagnos. - Vi har en terapihund som heter Nisse, han är jättepopulär bland våra klienter. För några veckor sedan flyttade också en katt in, det är en klient som har ansvar för katten, som fick namnet Ringo efter en omröstning. Närmast planerar Drevviken att utvidga verksamheten med arbetsträning, något som är oerhört viktigt för de boende. Klienterna har väldigt olika bostadshistorik när de kommer till Drevviken. Många kommer från slutenvården men har ofta ett eget boende som de inte har klarat av. Andra kommer från föräldrahemmet eller något annat boende som inte har fungerat. De anhörigas engagemang är en viktig faktor när det handlar om att få rätt placering. Lena Martell vittnar om att anhörigas och gode mäns kunskaper och förmåga att ta tillvara klienternas intressen kan vara avgörande. - Vi har också anhörigstödgrupper. Det är viktigt att kunna slappna av och känna att min son eller dotter får den hjälp han eller hon behöver Lena Martell berättar att ibland kommer föräldrar som har stora planer för sitt barn, som en kvalificerad datautbildning och att därefter hitta ett jobb, medan verkligheten ser ut så att barnet kanske inte stigit upp ur sängen på flera år. Då måste man få igång en dialog och hitta en plan som kan fungera långsiktigt. Skarpnäcks stadsdelsförvaltning är en av de stadsdelar i Stockholm som placerar klienter på Drevviken. I dag är det Socialstyrelsen som har tillsynsansvaret och Skarpnäcks egen senaste tillsyn skedde 2009. Då skrev handläggaren i sitt tjänsteutlåtande att helhetsbedömningen är att atmosfären på behandlingshemmet och bland personalen är positiv. Personalen är välutbildad och engerad och man betonar klienternas delaktighet i verksamheten. Ett nytt kvalitetsledningssystem har bidragit till tydlighet och struktur i verksamheten. Däremot har utvecklingen när det gäller genomförandeplaner inte varit tillfredsställande och Skarpnäcks stadsdelsförvaltning kritiserade 2009 Eken Care för detta. Av integritetssjäl är namnet Rebecka fingerat. Text och foto: Marianne Hühne von Seth
6 Medlemsbladet Arbetsrehabilitering Populär hjälp till jobb Hitta, få och behålla ett arbete kan vara mycket svårt och påfrestande. Men nu finns kvalificerad support för personer med psykiska funktionsnedsättningar. I Stockholm arbetar fem heltidsanställda efter metoden Individual Placement Support (IPS). Stockholm är en av många kommuner som har fått statsbidrag för att pröva metoden IPS. Den går ut på att stödja den sökandes egen motivation att hitta arbete inom ett område som lockar. Stödet ska vara obegränsat i tid. Hannele Peltonen är projektledare för IPS och arbetar på uppdrag av Socialförvaltningen, Psykiatrin, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Schizofreniförbundet och Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH). - Vi har äntligen fått samarbetet att fungera och kunnat hjälpa många, säger Hannele Peltonen. Hon var positivt överraskad av det stora intresset för IPS förra året, 2012. Hon bjöd in personer med psykiska funktionsnedsättningar till tre möten. Inbjudan gick via psykiatriska mottagningar, socialtjänsten och brukarorganisationer. Den var riktad till alla med en pågående kontakt i psykiatrin och i en ålder mellan 18 och 64 år. - Det blev rusning till mötena, folk Hannele Peltonen är projektledare för IPS i Stockholm. stod i kö. Vi tog emot över femtio personer till varje möte, berättar Hannele entusiastiskt. Hon förklarar det stora intresset för IPS med att många idag inte vill gå till traditionella sysselsättningar som skapades efter psykiatrireformen 1995. De är många gånger skräddarsydda för personer som levt sina liv på institutioner. Idag vill man ha ett arbete eller studera som alla andra. Femtio deltagare fick plats i projektet första året. Urvalet gjordes efter datum för anmälan. Hälften av deltagarna var under 30 år och 47 procent hade schizofreni. De antagna hade olika bakgrund och utbildning som till exempel grafiker, IT-tekniker, brevbärare, beteendevetare, affärsekonom och redovisningskonsult. Den som har fått en plats på IPS i Stockholm kontaktar själv psykiatrin, försäkringskassan och kommunen så att arbetsrehabiliteringen inte krockar med annat stöd. - Vi hjälps åt att ta reda på vad deltagaren vill arbeta med och beskriver kompetens och personlighet, säger Hannele Peltonen. Målsättningen ska vara så konkret som möjligt, till exempel: Jag vill arbeta inom äldrevården på Södermalm. Jag är intresserad av att hjälpa andra men behöver hjälp att komma till och från jobbet varje dag En arbetsplan lyfter fram styrkor men också svårigheter som leder till att deltagaren måste ha hjälp, kanske även en anpassning av arbetsplatsen. - Stödet ska rättas efter individens behov på arbetsplatsen eller utanför, framhåller Hannele Peltonen. Handlingsplanen talar om vem som ska göra vad och vilket stöd som behövs. Andra myndigheter kopplas in om deltagaren, till exempel, behöver kognitiv beteendeterapi för att kunna åka kollektivt till arbetsplatsen. Den sökande skriver ett personligt brev och cv. Sedan oktober 2012 har IPS försökt att bygga upp ett förstärkt samarbete med fem psykiatriska mottagningar som även tar emot patienter med psykosproblematik. - Vi vill att behandlingsteamet är med och aktivt stöttar våra deltagare i den nya situationen som uppstår då de börjar arbeta Vi har erbjudit personer från dessa mottagningar att delta i projektet, säger Hannele. I Stockholm är psykiatrin uppdelad i fyra olika områden där både Landstinget och privata aktörer ansvarar för vården. För att uppnå hög programtrohet i IPS krävs att samtliga klinikchefer och annan personal känner till och arbetar främjande för IPS i deras dagliga arbete. - Det har varit ett problem att det finns så många olika aktörer, säger Hannele. Projektet är underdimensionerat för att kunna samarbeta med samtliga mottagningar inom psykiatrin i Stockholm. Vill du veta vilka kommuner som har fått statsbidrag för att pröva IPS? Surfa då in www.schizofreniforbundet.se. Informationen finns längst ner till höger under Läs mer. Text och foto: Kristina Kleinert
Phrenicus nr 1 2013 7 Arbetsrehabilitering Har fått in en fot Andreas Ringqvist blev antagen till IPS i Stockholm förra året. En månad senare fick han en praktikplats som kan leda till arbete. Andreas Ringqvist på ingång till jobbet Nu har Andreas Ringqvist praktiserat i två månader på Svenska Tecknare, en intresseorganisation för yrkesgruppen. Han gillar arbetsplatsen och är engagerad i frågorna. Andreas arbetar halvtid med kontorsgöromål och lite med tidningen Tecknaren. Han har ingen typisk arbetsdag ännu förutom fika på morgonen. - Jag vill väldigt gärna arbeta på Svenska Tecknare, säger Andreas Ringqvist. Men om jag inte får anställning här går jag tillbaka till IPS och fortsätter att söka. Mitt mål att skaffa ett riktigt arbete. När han kom till IPS valde han individuell rådgivning och fick hjälp att göra en arbetsplan och skriva cv och personligt brev. För Andreas gick det lätt att ordna med förberedelserna. Han började leta efter arbetsplatser med anknytning till konstnärlig verksamhet eftersom det intresserar honom sedan länge. Andreas gick konstskola efter gymnasiet och för några år sedan fick han ett och ett halvt års praktik hos tre olika skulptörer via en statsdel i Stockholm. - Jag har fortfarande stor lust till skulptur. Det är härligt att knåda i lera, säger han. Andreas Ringqvist föddes i Stockholm och hade en helt vanlig uppväxt. Efter skolan började han arbeta på en reprofirma och skaffade egen lägenhet. Vid 30 års ålder fick han psykos och ordinerades antipsykotisk medicin. Efter ett tag gav en läkare honom rådet att sluta med medicinen. Då blev han sjuk igen. Nu medicinerar han sedan tio år tillbaka och mår bra. Text och foto: Kristina Kleinert Nytt tandvårdsstöd Sedan 1 januari i år är det möjligt att få högkostnadsskydd för tandvård, det vill säga för maximalt 1 100 kronor per år. Personer med svår psykisk funktionsnedsättning kan på så sätt få kvalificerad tandvård och därmed en reell förbättring av tandstatus. Sjukdom och funktionsnedsättning ska styrkas med läkarintyg på blankett från Socialstyrelsen. Det nya tandvårdsstödet omfattar även möjlighet att få förebyggande tandvård. Detta bidrag gäller för personer som löper risk att få försämrad tandhälsa av muntorrhet på grund av långvarig behandling med läkemedel. Maximalt 1200 kronor per år. Bidraget utgår med 600 kronor per halvår och knyts till förebyggande tandvårsåtgärder. Syftet är att uppmuntra egenvård. Det administreras av försäkringskassan. I takt med att befolkningens levnadsstandard stiger och livslängden ökar får tandhälsan allt större betydelse. Tidigare fäste man främst vikt vid att tänderna fungerade, att de kunde bita och tugga. Numera är tändernas utseende allt viktigare. Välvårdade tänder stärker självkänslan och ökar möjligheterna att skapa sociala kontakter, tala och visa känslor. Sämre tandstatus sänker självkänslan och kan leda till nedstämdhet och isolering. Personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning har ofta dåligt tandstatus på grund av medicinering, rökning, bristfällig mathållning, stillasittande liv och brist på motion. De kan nu få hjälp att själva sköta sina tänder på ett bra sätt. Närstående och personal i psykiatri och socialtjänst kan få kunskap om tandhälsa och tandvård, så att de kan hjälpa patienterna/klienterna att sköta sina tänder på ett bättre sätt. För mer detaljer läs på Schizofreniförbundets hemsida www. schizofreniforbundet.se under rubriken Läs mer.
Posttidning B AVSÄNDARE: Schizofreniförbundet Hantverkargatan 3G, 112 21 Stockholm Boktips: Roman med hoppfullt slut Romanen Jag är den som ska komma handlar om Bernice, som insjuknar i en psykos efter att ha träffats av blixten och fått ett sent missfall. Hon läggs in på psykiatrisk klinik och får en uppenbarelse att hon är Messias som ska frälsa världen och återuppväcka sitt döda flickebarn. En labil skötare dras med i hennes vanföreställningar och de båda rymmer från avdelningen. Bernice sjunker allt djupare ner i psykosen. Därhemma väntar två små pojkar och en man som älskar henne. Den här boken berörde mig djupt och ger förmodligen en realistisk bild av hur en psykotisk människa kan uppleva världen. Vårdstuderande och vårdpersonal kan ha stor nytta av att läsa den för att erfara hur viktigt det är med rätt bemötande för att skapa trygghet och återföra patienten till verkligheten. Psykosen beskrivs som en hinna som avskärmar den sjuka från det riktiga livet. För att kunna bli frisk måste man förmå sig att ta hål på hinnan och Författare Johanna Nilsson krypa ut. Det hoppfulla slutet visar att det är möjligt att tillfriskna från en psykos. Johanna Nilsson är född 1973 och har skrivit flera ungdomsböcker och vuxenromaner. Hon skriver enkelt, språket flyter bra och boken är omöjlig att lägga ifrån sig. Måste läsas! Text : Inger Gadh Foto: Anna-Lena Ahlström