SLUTRAPPORT för projektet LEVANDE BYGGNADSTRADITION

SLUTRAPPORT för projektet LEVANDE BYGGNADSTRADITION INNEHÅLL Inledning Projektets bakgrund projektplanen I. Behovet av projektet II. Projektets utgångsläge III. Projektets målsättningar A. Information, upplysning B. Bevarande och utveckling av yrkesfärdigheter C. Projektets restaureringsobjekt utnyttjas för utbildningsverksamhet D. Insamling av kunskap E. Tillvaratagande och återanvändning av gamla byggnadsdelar Projektets förverkligande IV. Projektets målgrupper V. Projektets målområde VI. Förverkligandet av projektet och åtgärderna i objekten 1. Restaureringsobjekten 2. Restaureringsplaneringen i objekten 3. Restaureringsåtgärderna i projektets objekt VII. Projektets förverkligande 1.Utbildning, kursverksamhet - Kursernas förverkligande på olika orter 2. Rådgivning 3. Upplysningsverksamheten i projektet 4. Återanvändning av begagnade byggnadsdelar 5. Insamling av kunskap om den lokala byggnadstraditionen samt uppgörande av ett lokalt sakkunnigregister VIII. Projektets resurser och kostnader 1. Projektets personalresurser 2. Köptjänster 3. Resekostnader 4. Övriga kostnader 5.Talkoabetets andel IX. Samarbete X. Projektinformation XI. Projektets finansiering och de förverkligade kostnaderna XII. Projektets styrgrupp XIII. Projektets kvantitativa resultat SLUTVÄRDERING XIV. XV. En uppskattning över projektets inverkan - de kvalitativa resultaten - Målsättningarna - Projektets inverkan Evaluering av projektet Bilagor: Restaureringsplanerna och arbetsrapporter Seminarieprogram

1 INLEDNING Ett gammalt hus berättar oss om historien på ett konkret sätt genom att låta oss erfara den. Förutom av rivning hotas vårt byggnadsarv av oförstående renovering. För att trygga det tidsmässiga djupet i den bebyggda miljön behövs det kunskap om bevarande restaurering av vårt byggnadsskick. Målsättningen för projektet Levande byggnadstradition var att sprida kunskap om vården av byggnadsarvet. Den grundläggande tanken var, att det effektivaste sättet att förmedla kunskap om riktiga reparationssätt och -material är att bereda tillfälle för int resserade att under arbetets gång bekanta sig med åtgärderna i objekten, vilka fungerar som levande byggnadsvårdscentra. För restaureringsobjektens del var vårt projekt ambitiöst, då skadorna var omfattande både i Kimito bagarstugan och i det Björkfeldtska huset. Både själva objekten och skadorna i dem var dock mycket olika varann och kompletterade sålunda varandra. Som en extra krydda till projektet tillkom Nilsby gamla skola. Projektet, som påbörjades på sparlåga i Kimito bagarstugan, fick full fart först år 2004, vilket medförde att arbeten samlades på hög mot slutet av projektet och då speciellt till det sista året. Restaureringen av det Björkfeltska huset på Gamla Malmen i Pargas påbörjades först i mars 2005. Skadorna visade sig vara större än förväntat och reparationen av i synnerhet timmerväggarna och mellanbjälklagen blev synnerligen omfattande. Vår vision av ett levande byggnadsvårdscentrum, där problematiken och arbetena kan medföljas medan de är aktuella, blev fullt sanna först i Kimito och därefter i Pargas! I slutet av sommaren 2005 tillkom de för Nilsby gamla skolas bevarande nödvändiga reparationsarbeten. Därtill tillfogades ännu åtgärder för att förbättra husets utseendemässiga skick, främst invändigt. Dessa byggnadsarbetsplatser har, trots sin arbetsdryghet, erbjudit utomordentliga ramar att förverkliga projektet i form av mångsidigt kursutbud. Även den stora allmänheten har hittat speciellt det Björkfeldtska huset, som var särskilt bra lämpad för förevisning av bevarande reparation av ett timmerhus. Ett tillägg i projektet och många besökare medförde det Björkfeldtska husets status som parallellobjekt för Airisto Fritidsbostadsmässa. Inom projektramarna arrangerades även flera kvalitativa seminarier. Seminariet som behandlade husteknik i äldre byggnader, var banbrytande med många framstående föreläsare, även från Sverige. Under temat Underhåll, skötsel och reparation av äldre hus arrangerades en omfattande kurs för offentliga samfunds fastighetsansvariga, Nilsby gamla skola stod som exempel. Projektet har även fött fortsättning; samarbetet mellan de inom projektet sysselsatta och andra medaktörer fortsätter i form av ett byggnadsvårdsandelslag, vari Curatio deltar. Efter den stora satsningen, vilket projektet innebar, fortsätter föreningens egen verksamhet i litet mindre format. Reservdelsbankerna fortsätter sin verksamhet och Curatios kansli flyttar till det restaurerade Björkfeldtska huset, till vars handbibliotek och rådgivnings- och materialförsäljningspunkt alla välkomnas i fortsättningen. Huset kommer alltså att även i fortsättingen att fungera som byggnadsvårdscentrum. Förverkligandet av projektet hade inte lyckats utan en personal som ägnat sig åt byggnadstraditonsärenden och en projektledare med, som med sin optimism klarerat motgångarna och skött om kontinuiteten i projektet trots andra personalskiften. Å styrgruppens vägnar önskar jag tacka projektets finansiärer; TE-centralen (VALMA-finansiering), de åboländska kommunerna, Sagu kommun, Svenska kulturfonden, Waldemar von Frenckells Stiftelse, Konstsamfundet samt föreningens styrelse- och olika arbetsgruppers medlemmar, vilka alltid lika ivriga varit redo att offra sin fritid för byggnadstraditionsärenden och Partel Ab för samarbetet kring restaureringen av det Björkfeldtska huset. Anna-Leena Seppälä, ordförande för Curatio och för projektets styrgrupp

2 PROJEKTETS BAKGRUND - PROJEKTPLANEN I Behovet av projektet Den unika naturen och kulturmiljön i den åboländska skärgården med sina tillhörande traditionella byggnader och livsstil är drag som inte bara attraherar sommargäster och turister utan även stärker lokalbefolkningens identitet och trivsel på hemorten. De är också värden som allt fler personer i tätorter upplever som väsentliga faktorer vid val av bosättningsort. Curatio har under sin verksamhetstid kunnat iaktta att speciellt ungdomar med möjligheter att utöva sitt yrke oberoende av boningsort, har varit intresserade av att hitta ett oförstört, traditionellt hus på landet som permanent bostad. I Åboland finns det relativt sett fler byggnader bevarade från tiden före 1917 än i övriga delar av landet. Orsakerna därtill torde vara många. Bland annat har de lokala sederna gynnat bevarandet av det äldre byggnadsbeståndet. Att dessa byggnader ofta gått i arv i generationer samt att en stor del av de gamla byggnaderna används som sommarbostäder, har troligen dämpat en allt för överdimensionerad förändringsiver. Å andra sidan har i synnerhet de byggnader som bebos av den fasta befolkningen varit föremål för modernisering, varvid de ändringar som gjorts har varit produkter av sin tid, innebärande att renoveringsfel typiska för 1970-90-talen har gjorts och görs fortsättningsvis. Också traditionella byggnader som fungerar som sommarbostäder är hotade, eftersom reparationer ofta utförs med amatörkunskaper. Saklig, neutral information har ansetts nödvändig om misslyckade renoveringar, utförda med material och metoder avsedda för nybyggen, i fortsättningen skall kunna undvikas. Problemet med att bevara den gamla byggnadstraditionen i Åboland och dess närområden är att, det likt det övriga Finland, råder brist på yrkesutövare som behärskar de traditionella byggnadsmetoderna. Det har också visat sig att det finns byggare som de facto har kunskaperna men inte omsätter dem i praktiken i tron att de är föråldrade eller av underordnad betydelse. Insikten om de traditionella metodernas användbarhet eller riktighet saknas ofta. I området verkar inom branschen många renoveringsföretagare, timmermän och övriga hantverkare, som har inhämtat sin yrkeskunskap antingen inom utbildning för nybyggande eller genom praktisk erfarenhet. Ofta har de sökt sig till branschen i behov av nya utkomstmöjligheter eller av biinkomster vid sidan av lantbruksverksamhet. Med tanke på sysselsättningen på landsbygden har renoveringsverksamhet väsentlig betydelse. Byggnadsbranschen är konjunkturkänslig vad nybyggen beträffar, reparationsverksamhet sker däremot hela tiden. Genom att öka den för byggnadsvården nödvändiga yrkeskunskapen kan man förbättra landsbygdens och speciellt skärgårdens sysselsättningssituation, i synnerhet då man även beaktar sommargästernas behov. Att de olika yrkesgrupperna har ett gemensamt synsätt på byggnadsvårdens målsättningar och arbetsmetoder är nödvändigt för att uppnå goda resultat. Av restaureringsprojektets planerare krävs förutom kännedom om byggnadshistoria och förtrogenhet med byggvårdsmetoder även samarbetsförmåga och tid att spendera på byggnadsplatsen. För att uppnå bästa resultat bör de olika involverade yrkesgrupperna förmå respektera varandras yrkeskunskap och sammanslå sitt kunnande. Vid tiden för initieringen av projektet kunde det tydligt skönjas ett vaknande intresse för byggnadstraditionen och bevarande reparation bland ägare till äldre byggnader. Intresset skulle bemötas genom att rikta resurser till att höja kunskapsnivån.

3 II Projektets utgångsläge Genom sin tidigare verksamhet hade Curatio införskaffat, förutom erfarenhet av projektarbete, insikter om byggnadsarvets tillstånd i Åboland och om åtgärder som behövs för att värna den. Med sin verksamhet hade Curatio bidragit till att höja kunskaps- och medvetandenivån beträffande värdet av vårt byggnadskulturarv och byggnadsvårdsmetoder. Husbyggare, såväl amatörer som professionella, hade funnit vägen till Curatios kunskapsbank och reservdelsbanker. Erfarenheter av föreningens verksamhet och samarbetsformerna och nätverken som bildats utgjorde alltså projekteringens utgångsläge. Föreningens rätt så betydande regionala kunskapsbank och samarbetsnätverk kom att behövas vid genomförande av projektet. De svaga punkterna vid bevarande av byggnadsarvet var kända hela projektidén kom ursprungligen till för att hjälpa till att lösa dessa problem. Föreningens styrelse har bestått av personer som yrkesmässigt sysslar med byggnadstradition och av representanter för olika intressegrupper: planerare, tjänstemän inom miljöförvaltningen och museibranschen, hantverkare, byggnadsvårdare, konsthistoriker, företagare m.fl. samt av vanliga människor med respekt för kulturmiljön. De fysiska resurserna hos den förverkligande instansen Verksamhetsutrymmen Föreningen hade ett fungerande kontor i Pargas, hyrt av staden. Kontorets basutrustning stod till projektets förfogande och kompletterades vid behov. Reservdelsbanken i Pargas verkar i utrymmen hyrda av Nordkalk, Sagu reservdelsbankens utrymmen hyr föreningen av Turun Osuuskauppa mot en symbolisk hyra. För lokallagret i Korpo uppbärs ingen hyra. Personal Föreningen hade en verksamhetsledare, som fungerade till 90 % som projektledare för det föregående projektets samt en reservdelsbankskötare. Förmögenhet Föreningen var skuldfri och ansågs sålunda vara förmögen att starta projektet på eget ansvar med befintliga egna medel. III Projektets målsättningar Den primära målsättningen för projektet var att i Åboland och dess närområden för kommande generationer bevara det bebyggda kulturarvet med dess historiska avlagringar genom att sporra såväl invånare som yrkesbyggare och planerare att med kunskap värna om vår byggnadstradition och att stöda en hållbar utveckling.. Projektet strävade efter att sprida kunskap om byggnadshistoria samt lära ut materialkännedom och arbetsmetoder använda inom traditionellt byggande.

4 A. Information och upplysning. Målgrupp: bygdens invånare, husägare, yrkesmän inom branschen - En högre värdesättning av det bebyggda kulturarvet och en bevarande inställning - Deltagande i offentlig diskussion. - En ökning av invånarnas och ägarnas intresse för och medvetande om metoderna inom byggnadsvård och behovet av kontinuerligt underhåll. B. Bevarande och utveckling av yrkesfärdigheter. Målgrupp: byggnadstraditionens aktörer - Höjd kunskapsnivå bland dem som är verksamma inom renoveringsbranschen. - Genom fortbildning i byggnadsvård bland landsbygdens småföretagare inom byggnadsbranschen stabiliseras deras sysselsättningssituation. - Då attityderna ädnras mot ökad respekt för det det bebyggda kulturarvet, stärks också insikterna att vårda dem med bevarande metoder. Efterfrågan på yrkeskunnigt folk växer. - Intensifierat samarbete mellan olika yrkesgrupper inom byggnadsvården för att kombinera kunnande (t.ex. planering byggnadsarbeten VVS-arbeten och övriga tekniska arbeten). - Förbättra tillgängligheten till byggnadsmaterial som lämpar sig för byggnadsvård. - Ta till vara och använda äldre yrkesmäns kunskaper och erfarenheter och locka nya aktörer till branschen. C. Projektets restaureringsobjekt utnyttjas för utbildningsverksamhet. Restaurering av objekten. D. Insamling av kunskap - Byggnadstraditionen i Åboland med närområden - Dokumentering av byggnadstraditionen och byggnadsmetoderna i Åboland med närområden integrerat i projektverksamheten. - Uppgörande av ett sakkunnigregister bl.a. genom förfrågningar riktade till företag i branschen. E. Tillvaratagande och återanvändning av gamla byggnadsdelar utvecklas för att bli en självklar del av företagens och kommunernas rivnings-, renoverings- och byggnadsverksamhet. Detta främjar även den hållbara utvecklingen. PROJEKTETS FÖRVERKLIGANDE IV Projektets målgrupper - de olika yrkesgrupperna inom byggnadsbranschen - blivande yrkesutövare inom byggnadsbranschen - privatpersoner och husägare - den stora allmänheten - studerande vid yrkesläroanstalter, i samarbete med läroanstalterna - arbetslösa med intresse och förutsättningar för branschen - samfund och kommuner - företag

5 V Projektets målområde Till målområde för projektet utsågs Åboland med närområden vilka tillsammans bildar en fungerande helhet. Följdverkningarna av projektet ansågs dock sprida sig sig över ett större område. I synnerhet rådgivnings- och upplysningsverksamheten skulle rikta sig till hela Egentliga Finland. Fältarbetet begränsades dock i regel till målområdet. Målområdet var: - Kommunerna i Åbolands skärgård, av vilka Kimito, Pargas och Västanfjärd klassificeras som landsbygdens kärnområden och de övriga som glest bebyggd landsbygd. - Av de närliggande kommunerna hade föreningen önskat sig få med främst det s.k. Peimar-området (Pikis, Pemar och Sagu), av vilka de första klassificeras som stadsnära landsbygd och Sagu som landsbygdens kärnområde. I projektet deltog av dessa slutligen endast Sagu kommun. - De primära kursobjekten utsågs från Kimito och Pargas, de sekundära i Sagu. De slutliga restaureringsobjekten var Bagarstugan i Kimito och i Pargas det sk. Björkfeldtska huset, som ägs av Pargas Telefon samt den av Pargas stad ägda gamla skolan i Nilsby. VI Förverkligandet av projektet och åtgärderna i objekten Projektet förverkligas alltså med hjälp av restaureringsobjekt. Det centrala syftet var att målgrupperna vid dessa kunde följa med och konkret öva sig i restaureringsarbete. Objekten utgjorde levande byggnadsvårdscentra under restaureringstiden. I restaureringsobjekten anordnades kurser, talkoarbeten och arbetsuppvisningar. Dessutom kunde alla intresserade följa med de olika arbetsskedena då objekten var öppna för allmänheten under hela arbetstiden. Arbetsledaren och projektledaren kunde tillfrågas råd beträffande egna renoveringsarbeten. Inom målområdet utfördes även rådgivande fältbesök. Tanken var att genom att verksamheten förlades till flera orter i Åboland nära målgrupperna förbättrades företagarnas möjligheter att delta i kurserna. Tröskeln att delta sänktes också genom att kurserna förverkligas som moduler, vid behov under veckoslut, på deltagarnas eget modersmål. Huvudprincipen för restaureringsarbetenas genomförande var reparera skadorna i byggnaderna - inte att förändra eller att återställa i ursprungligt skick. Nya bekvämligheter och husteknik, som önskades av ägarna till byggnaderna, beaktades såväl i planeringen och arbetena och förverkligades med ägarnas medel. 1. Restaureringsobjekten Vid projektets planeringsskede hade Curatio tll demonstrationsobjekt valt tre olika typs objekt för vilka intentionsavtal hade ingåtts och där projektet huvudsakligen skulle förverkligas. Dessa var den av Kimito kommun ägda åldringshemmets gamla bagarstuga, som var i mycket dåligt skick, i Pargas de genuint bevarade gårdsbyggnaderna på Toijois Westergård och som biobjekt Föreningshuset i Pargas och Sagu Funkishus ägd av TOK. Då ägaren till Toijois Vestergård sagt upp intensionsavtalet den 10.12 2002, var Curatio tvungen att leta efter ett nytt objekt, i första hand i Pargas.

6 Från Pargas stads sida riktades en önskan att Föreningshuset skulle lämnas bort från projektet. Det oaktat grundades på initiativ av Curatio och Åbolands Ungdomsförbund en aktionsgrupp med målet att införskaffa byggnaden av PIF rf för att trygga byggnadens bevarande och bringa den i användbart skick. Gruppen fick mycket uppmärksamhet för sitt projekt och pargasborna kom ivrigt med för att grunda Fastighets AB Pargas Föreningshus Paraisten Seurojentalon kiinteistöoy. Fastighetsbolaget sökte Leader+ finansiering för reparationsprojektet. Projektet skulle ha fått positivt finansieringsbeslut såväl från Leader+ föreningen I samma båt som av Svenska kulturfonden, ifall man skulle erhålla ett tillräckligt långt hyresavtal med tomtägaren, Nordkalk. Det uppstod en livlig diskussion på orten både för och emot återupplivningen av föreningshuset. Den avblåstes dock då Nordkalk meddelade att bolaget köpt Föreningshuset av Pargas Idrottsförening och ämnade ej överlåta byggnaden till fastighetsbolaget för renovering. Fastighetsbolaget upplöstes 2005. Sagu Funkishusets (Sauvon Aitta) fasadrenovering som ett kursobjekt undersöktes med hjälp av experter. Då ägaren beslöt sätta byggnaden till försäljning fanns dock inte längre intresse att investera i fasadreparationen. En saklig restaurering av fasaden skulle enligt projektets undersökningar ha krävt att en rätt stor del av arbetena utfördes av en utomstående entreprenör. Det av Pargas Telefon Ab ägda s.k. Björkfeldtska huset på Pargas Gamla Malm föll sig naturligt som ett ersättande objekt liksom det nyligen skyddade Nilsby gamla skola. Det senare föreslogs av Pargas stad. Skolbyggnaden hade skyddats i enlighet med lagen om byggnadsskydd. Framställan därtill hade gjorts av Curatio efter att staden hade beslutat att riva det. Det Björkfeldtska huset är sedan tidigare skyddat i stadsplanen. Alla de tre byggnader, vilka slutligen utgjorde projektets restaureringsobjekt, var hotade. Antingen direkt rivningsfotade eller pga. att de låg lämnade i dåligt skick utan underhåll och saknade användningsändamål. Kimito Bagarstuga Det forna servicehuset till Kimito kommunalhem, den s.k. bagarstugan har byggt i början av 1900-talet, troligtvis i samband med uppförandet av kommunalhemmet 1907-08. Byggnaden har inrymt funktioner som bastu, bagarstuga, tvättstuga samt i något skede även mangel och skomakarverkstad. Verksamheten har skötts av en värdinna, som haft kommunalhemmets invånare till hjälp. I närheten har dessutom funnits ladugård, svinhus och stall. Fattighusen fungerade ju på den tiden som självbärande lantgårdar med egen förvaltare och sockenhjonen som arbetsfolk. Byggnaden har under årtiondens använts endast som kommunens lagerutrymme, men den med sitt gårdstun har bevarats på en central plats mellan hälsocentralen och åldringshemmet. Byggnaden utgör en del av det kollektiva minnet i Kimito och man har ej velat riva det. Nämnas bör, att förslaget att införliva bagarstugan i projektet kom från kommunfullmäktige i Kimito. Byggnaden hade tillåtits förfalla medan ungbjörkarna och tallbarren skadade taket. Som följd av tre läckageplatser i yttertaket hade mellanbjälklaget ställvis rasat ner och till slut också trossbottnet därunder. Takvattnet hade ställvis runnit längs timmerväggen med omfattande skador som följd. Med tanke på lageranvändningen hade det på den västra långsidan gjorts stor öppning för ladudörrar. På grund av det dåliga skicket hade byggnaden knappast iståndsatts, medan den iför projektet utgjorde ett meningsfullt restaureringsobjekt för undervisnings- och upplysningssyfte. De tidigare gjorda reparationerna var fullt synliga - såsom även följderna av försummandet av de enklaste underhållsåtgärderna. Bagarstugan nyttjades som kursobjekt ända från början. I mars 2003 inleddes kursverksamheten med kurser i dokumentering, skadeinventering, planering av reparationen. Förberedelserna av reparationsarbeten påbörjades i maj med röjningsarbeten och rivning av de förstörda byggnadskonstruktionerna. Restaureringen stod klar i slutet av år 2005 undantaget lappandet av betonggolvet som fick vänta på el-anslutning och uppvärmningsmöjligheter.

7 Konstruktionerna och reparationen dokumenterades kontinuerligt. Restaureringsplanen uppdaterades allt efter att ny information erhölls då konstruktioner öppnades. Enligt planerna skulle områdesarkitekt Tuula Rauma fungera som planerare, men då hon flyttade från orten, fick Curatios ordförande, arkitekt Anna-Leena Seppälä axla planeringsansvaret, vilket hon gjorde huvudsakligen med frivillig insats. Restaureringsplanerna och arbetsrapporterna medföljer som bilagor. Kimito kommun och Sagaluns Gillet rf har undertecknat ett hyresavtal enligt vilket byggnaden förfogas av Gillet minst 10 år. Syftet har varit, att byggnaden hålles i offentlig användning på ett sätt som det använts tidigare och till vilket ändamål det är reparerat, med andra ord som bastu, bagarstuga, bykstuga t.ex. för mattor eller för växtfärgning - ja varför inte för örtbad. Sagalund Gillet torde finna lämpliga verksamhetsformer för byggnaden. Sagu Funkishus - den forna andelshandeln. Aitta II, bygganden vari Sagus Andelshandel verkade tidigare, var SOK:s första i sten byggda butiksbyggnad. Planerad av arkitekt Erkki Huttunen blev den föregångare för Finlands andelslagsfunkis. Huset blev färdigt år 1933. Dess fasader har skyddsstatus i regionplanen. Byggnaden ägs av TOK, varav Curatio hyr affärsutrymmena, som senare fungerat som pub. Vid uppgörandet av hyresavtal för Curatos reservdelsban kom parterna överens om att byggnadens fasader kan utnttjas som objekt vid kurser om reparation av fasadrappning. Den föregående reparationen av fasaderna har gjorts 1988 och fasaderna var redan nu i bedrövligt tillstånd. Somaren 2004 undersöktes olika metoder för reparationen av rappningen tillsammans med målaremästare Kalevi Järvinen och VD Jarno Elo / V-S: Rappaus ja maalaus Oy. Den tidigare tanken, att avlägsna den för hårda, nyare rappningen genom att fräsa visade sig vara omöjlig och som ända godtagbara lösning skulle vara, att avlägsna ytrappningen antingen genom att pika den för hand eller medelst våtsandblästring. Att endast lappa de skadade partierna av rappningen ansågs inte ge ett hållbart resultat. Offert inbegärdes av det ifrågavarande företaget för våtsandblästring och handledning av kursdeltagarnas rappningsövning. TOK drog sig undan i det här skedet av ovannämnda orsaker, var efter objektets reparationsarbeten utelämnades från projektet. Det Björkfeldtska huset Malmgatan 6, Pargas. Björkfeldtska gården finns på Gamla Malmen, den äldsta delen av Pargas, i sydsluttningen nedanom kyrkan vid den slingrande gamla huvudgatan, Malmgatan. Gatusträckningen har befäst sig här redan vid 1700-talets intåg. Tomten har varit bebyggd redan före år 1760, eventuellt redan under 1600-talet. Gården där skräddaren Thomas Johansson bodde, kallades under 1700-talets sista decennier för Södergård. År 1795 flyttade skräddaren Jöran Björkfeldt in. Huvudbyggnaden, som till typen är en traditionell parstuga, är bebyggd före år 1815. Då fanns på tomten, till vilken hörde endast den västra delen av den nuvarande Pargas Telefons tomt, förutom huvudbyggnaden med stuga, kammare och sal, en byggnad med två kamrar (den nuvarande lillstugan), en stuga på gården samt en bastu på den västra delen av tomten. Om det ålderdomliga byggnadssättet talar alltjämt många detaljer såsom timrade långa knutar, kilformad, spontad brädfodring på fasaderna, mångåstaket, som är synligt på den öppna vinden, takbjälkarna som är framme i alla rum i nedre våningen, resterna av lerklining på stockväggen

8 och de i övriga rummen tapetsering direkt på timmerväggen, de ståtliga taklisterna, vindsrummets dörr osv. Telefonbolaget flyttade in i huset år 1902. Polise Rohde var gift meed Björkfeldts dotter och bodde i huset 1907, då han fick äran att hysa in en rysse på flykt till väster, den revolutionära Lenin. Huset var i Björkfeldts släkts ägo ända till år 1951, då Telefonbolaget tog över. Kyrkostallarna, som fanns i hörnet av Malmgatan såsom de övriga ekonomiebyggnaderna, revs då för att ge plats åt den nya telefoncentralsbyggnaden. I det Björkfeldtska huset har gjorts relativt stora ändrings- och reparationsarbeten i decennieskiftet 1930 1940. Stugans stora, murade eldstad har ersatts med en modernare fristående vedspis, stugans innertak har höjts, stensockeln har ersatts med betongsockel, på vinden ovanför stugan har byggtsett tilläggsrum och den branta trappan till vinden från förstugan har bytts ut mot en nyare från stugan. Källor: Rainer Fagerlund. Kyrkomalmen Tomtutveckling och nuvarande bebyggelse Pargas hembygdsföreningens publikationer nr 2 Pargas 1979 Walter Johansson Byggnaden är kulturhistoriskt värdefull, skyddad i stadsplanen. Målsättningen var att restaurera den genom att spara så mycket som möjligt av den gamla konstruktionen. Nuläget, dvs. byggnaden med sina historiska avlagringar, var utgångspunkten till restaureringen. Salen, som hade ändrats till garage, återställdes dock till bostadsrum. Dessutom förbättrades användningsmöjligheterna genom att ta in bekvämligheter (vatten, avlopp, wc, köksutrustning och bredband). Ytorna restaurerades så att man godkände också spåren av tidens tand. De ca 40 åren som telefonbolagets lager hade dock efterlämnat sådana spår inomhus, att inte många gamla ytor var möjliga att spara på annat sätt än att gömma dem under ny spännpapp. Omfattningen av byggnadens skador överraskade. Efter den ytliga granskningen var vi medvetna om skadorna på den södra väggens stockar och takets skador, men i och med att den undersökande rivningen av konstruktioner framskred i takt med reparationen, avslöjades i stommen och mellanbjälklagen skador av märkbar omfattning. För timmerkonstruktionens flexibiltet och hållbarhet talar ändå det att huset hade hållit ihop och bibehållit sin resning. Alla uppkomna skador har bedömts att uppstått som följd av tidigare förändringar och brister i underhållet av huset. Bortsett dessa fuktskador var konstruktionerna i skick, trots sin höga ålder. Huset var mycket lämpad för förevisning av reparationsarbeten. Byggnadens läge mitt på Gamla Malmen lockade många intresserade såväl från grannskapet som längre ifrån att följa reparationsarbetet. Här arrangerades kurser i allt från dokumentering till timmerreparation och ytbehandlingar. Också arbetsuppvisningar och guidade rundturer erbjöds. Som parallelobjekt vid fritidsbostadsmässan blev projektets verksamhet och det Björkfeldtska huset vida känt tackvare den publicitet mässan medförde. Som ansvarig arkitekt verkade Pargas stads arkitekt Anna-Leena Seppälä i enlighet med avtalet uppgjort med staden. Sommaren 2005 bytte hon arbetsgivare, men fortsatte som ansvarig arkitekt, givetvis då med nedbantade tidsresurser. Som ansvarig byggmästare verkade Svante Lehtonen, som hade verkat som ansvarig byggmästare och konstruktionsplanerare redan i Bagarstugan sedan början av sommaren 2004. Nilsby gamla skola Nilsby gamla skola (huvudskolan), beläget mitt i byn, är byggt i mitten av 1890-talet. Den har varit en av de få, fortfarande i skolbruk varande offentliga byggnader som representerar 1890-talets skolbyggnadskonst och torde sålunda ha kulturhistoriskt värde långt vidare än bara i Nilsby byasamhälles ögon. Ortens bästa yrkeskunskap användes då de kvalitativt högtstående skolhusen byggdes till byarnas gemensamma offentliga byggnader. Oftast är skolbyggnaderna representativa exempel

9 på tidsepokens byggnadsteknik och arkitektoniska stilinriktningar, vilket den välbevarade fasaden och timmerstommen i Nilsby skolbyggnad talar för. Under sina dryga hundra år har Nilsby skola utvidgats och skolbacken, varpå finns även den på 1930-talet byggda lilla skolan, bildar med sina byggnader. i olika åldrar (undantaget kanske 1960- och 1970-talens tillägg) en unik kulturmiljö där i de historiska skikten kan skönjas utvecklingen av vår skolarkitektur från 1800-talet ända till våra dagar. (Utdrag ur motiveringarna i Curatios framställan till skydd i enlighet med lagen om byggnadsskydd). Nlsby gamla skolbyggnad stod utan offentlig användning, då staden byggde en helt ny skolbyggnad bredvid den gamla. Man kom överens om att inom projektet utföra de för byggnadens bevarande nödvändiga underhålls- och reparationsarbeten samt att förbättra den gamla delens interiör genom att avlägsna de under 1970- och 1980-talet tillbyggda konstruktionerna, vilka medfört trånga, labyrintliknande passager och täta material. Byggnaden stod som exempel vid den för fastighetsansvariga arrangerade kursen om äldre fastigheters underhåll och reparation. Inom ramen för kursen uppgjordes en skadeinventering och åtgärdsprogram. Objektet fungerade även som praktikplats och största delen av de prakt9iska arbetena utfördes av två studerande vid TuAMK byggnadsrestaureringslinje under handledning av projektets arbetsledning. Arkitekt Anna-Leena Seppälä påbörjade restaureringsplaneringen, som slutfördes av hennes efterträdare, arkitekt Turkka Michelsson fr.o.m. sommaren 2005. I övervakningen och planeringen deltog även den av staden tillsatta styrgruppen, som bestod av planeraren, av fastighetschef Seppo Pihl samt av undervisningschefen Paula Sundqvist. Son inkallad deltog också stadens tekn.disponent Jari Salminen. Gruppen sammanträdde 4 ggr. 2. Restaureringsplaneringen i objekten Planeringen av reparationsarbetena bildade en del i kurshelheten. Detta förverkligades för Bagarstugans del i form av kurser i planering inkl. skadeinventering och kostnadskalkyl och för Nilsby del som i uppgörande av skadeinventering och åtgärdsprogram på kurs. I de övriga objekten presenterades planeringsprocessen för allmänheten och för kursdeltagare. Planerare: Se ovan i beskrivningen av objekten. Curatios styrelse deltog aktivt i planeringsprocessen. 3. Restaureringsåtgärderna i projektets objekt Byggnadsarbetena i objekten utfördes huvudsakligen som eget arbete av timmermännen o.a. av projektet anställda. Objekten stod öppna för allmänheten under arbetsskedet och sålunda hade allmänheten möjlighet att följa med hela restaureringsprocessen från början till slut. Ur varje arbetsskede sparades de pedagogiskt bästa bitarna att utföras under kurserna eller de demonstrerades under i arbetsuppvisningar. Ytbehandlingarna utfördes av anställda yrkesmän eller som köptjänst. Dessa yrkesmän fungerade även som lärare vid ytbehandlingskurserna. VVS-arbetena utfördes som köptjänst och kostnaderna för dessa utföll delvis eller i sin helhet till byggnadens ägare. Även murar- och plåtarbetena utfördes som köptjänst. Projektet hade möjlighet att erbjuda praktik- och arbetsprövningsplatser för intresserade. Handledning arrangerades för dem och t.ex. gällande fönsterrenovering fick de särskild undervisning. Arbetsrapporter för varje restaureringsobjekt har skrivits (på finska, av arbetsledningen). Dessa medföljer i bilaga.

10 VII Projektets förverkligande 1. Utbildning, kursverksamhet - Målgrupp: yrkesmän inom byggnad, företag och den stora allmänheten. - Innan kursverksamheten påbörjades arrangerades informationstillfällen riktade till ortens byggnadsentreprenörer o.a. aktörer. På Kimitoön arrangerades ett tillfälle och i Västra Åbolands kommuner inalles fyra tillfällen. - Vår strävan att finna erfarna och professionella kurslärare lyckades för det mesta. En del av kurserna kunde vi dra med egna resurser. - Kurserna var i regel avgiftsbelagda men förmånliga. Kursavgifterna hade diskuterats på företagarinfotillfällena och de ansågs av de potentiella deltagarna där som lämpliga. - Kurserna arrangerades, beroende av temat, endera skilt för yrkesmän och för amatörer eller som gemensamma kurser. Kurserna bildade självständiga moduler, men genom att delta i flere kunde man skaffa sig en helhetsbild av byggnadsvårdens olika områden. - I enlighet med tydligt framförda önskemål arrangerades kurserna i allmänhet i samband med veckoslut, för att så många som möjligt gavs chansen att delta. - Utgångspunkten vid val av kursspråk var svenska, men det avgörande var majoritetens språk bland kursdeltagarna. - I inledningsfasen fördes diskussioner med arbetskraftmyndigheterna över att arrangera arbetsmarknadspolitisk utbildning - intresse därtill hade vistas bland de arbetslösa, då projektplanen för Kimitos del kom till kännedom. Av olika orsaker förverkligades detta dock inte. Antalet förverkligade kurser var 26. Endast en kurs, kursen i restaurering av dörrar och trädelar i fönster, annullerades i januari 2004 pga. brist på anmälda. Kurserna i Kimito Dokumentation och skadeinventering samt principerna för restaurering Kimito Bagarstugan 25.-27.4 2003 Lärare: byggn.ing. Jouko Sjöberg, arkitekt Anna-Leena Seppälä och byggm. Jan- Erik Aura. Deltagare 6 aktörer från byggnadsbranschen på Kimitoön Föreläsning: Byggnadshistoria och -stilar samt profilhistoria Kimito 10.5.2003. Föreläsare arkitekt Tuula Rauma, deltagare 5 Planering av restaureringen samt kostnadskalkyl Bagarstugan 17.-18.2003 Lärare dipl.ing. Rolf Fyhrqvist och byggm. Jan-Erik Aura. Deltagare 6 yrkesmän Underhåll och reparation av fönster, i Bagarstugan 14.8.2003 Lärare: ytbehandlare Teet Otstavel. Deltagare. 6 (för allmänheten) Reparation av skador i timmervägg, för amatörer. I Bagarstugan 6.-7.9.2003 Lärare Hasse Dahlberg, deltagare 9 Pärtläggning av tak 13.-14.9.2003 i Bagarstugan, öppen för alla. Lärare Kari Siikanen, Karin Päre ja Puu. Deltagare 6 Reparation och förnyande av tak- och golvkonstruktioner, Bagarstugan 27.9.2003 Lärare byggm. Svante Lehtonen, delt. 7, kursen öppen för alla. Reparation av skador på timmervägg, del I, för yrkesutövare i Bagarstugan 12.2003. Lärare Hasse Dahlberg och Svante Lehtonen, delt. 5.

11 Kurs i Dragsfjärd Kurs i Västanfjärd Kurser i Pargas Reparation av skador i timmervägg, del II, för yrkesutövare i Bagarstugan 17.2.2004 Lärare Svante Lehtonen, deltagare: 3. Reparation av murade eldstäder. Bagarstugan 6.-7.8.2004 Lärare murare Jussi Salonen, deltagare: 3 El-installationer i en äldre byggnad. Workshop i Bagarstugan för elentreprenörer. 13.10.2004. Alla elföretagen på Kimitoön varrepresenterade, inalles 6 pers., av vilka en var elgranskare. Därtill deltog i workshopen vår planerare Anna-Leena Seppälä samt projektets personal, inalles 11 pers. Kurs i spännpapp 14. 15.5.2004 i lånat objekt, öppen för alla. Lärare Teet Otstavel, deltagare 11 Murnning av plåtugn i låneobjekt 18. 19.2004 Lärare murare Jussi Salonen. Deltagare 3 Seminarium: Teknik i gamla hus?, på Stadshuset 3.3.2004 Flere föreläsare (se program som bilaga) Deltagare 48. Vård, underhåll och reparation av äldre byggnad. På Stadshuset 24. 25.2004 Kursen var riktad till kommuners, församlingars och Forststyrelsens fastighetsskötare. Deltagare 13. Som övningsobjekt användes Fredrikastugan - en museibyggnad i Pargas. Föreläsare: arkitekt Anneli Lassila, arkitekt. Anna-Leena Seppälä, byggn.tekn. Aarno Aittamäki, projektledare Marianne Hemgård. Underhåll, skadeinventering och reparation av äldre byggnader 26. 27.1.2005. Kurs riktad till fastighetsansvariga inom kommuner, församlingar m.fl. Nilsby gamla skola stod som övningsobjekt. Flere föreläsare / lärare (se programbilaga). Delt. 12. Undersök och dokumentera ditt hus - kurs riktad till byggare och husägare 5.3.2005. I det Björkfeldtska huset. Lärare arkitekt Anna-Leena Seppälä. Deltagare: 20. Timmerreparation i det Björkfetska huset 15. 16.4.2005. Kursen riktad främst till yrkesutövare. Lärare byggm.. Svante Lehtonen och timmerman Jan-Philip Schauman Delt: 12. Kurs i tapeternas stilhistoria, dokumentation samt restaurering 21.5.2005. Övningsobjekt; det Björkfeldtska huset. Lärare: Nicholas Rômi (Wanhat konstit) och ytbehandlare Teet Otstavel. Deltagare 10. Lerklining av timmervägg på Björkfeldt 13.-14.1.2006 för alla intresserade. Lärare: murare och lermästare Ilkka Lempinen. Deltagare: 6. Reparation av spännpapp i tak och vägg 28.-29.1.2006 i Björkfeldt för alla intresserade. Lärare ytbehandlare Teet Otstavel, deltagare: 7. Stänkmålning av lerklinad och makulerad timmervägg 1.-2.2006 i Björkfeldt. Lärare: specialmålare Elina Wirkkala. Endast 2 deltagare.

12 Förbehandling av och tapetsering med handtryckta tapeter på porös träfiberskiva 4.-5.2.2006 i Björkfeldt. Lärare restaureringsgesäll Tiina Lahikainen, deltagare: 6. Spännpapp i tak 11.-12.2.2006 i Björkfeldt, kurs öppen för alla. Lärare Teet Otstavel. Deltagare: 12. Linväv som ytmaterial i tak och vägg. Björkfeldt 18.2.2006 Lärare; lektor i målningsarbeten, Harri Sainio. Deltagare: 5 Spännpapp i vägg 25.-26.2006 i Björkfeldt, kursen öppen för alla. Lärare Teet Otstavel, delt 10 Kursliknande pedagogiska talkon arrangerades 4 st: Arbetsuppvisningar Pärtläggningstalko i Bagarstugan, Kimito 7.-8.5.2004, delt: 4 Dokumentation och nedmontering av plåtugn för återanvändning, 2.-3.6. 2004 o Pargas, Deltagare: 6 Lärare: murare Rurik Michelsson Restaureringsmålning inomhus i Bagarstugan, Kimito den 23.10.2004 i samarbete med Turun Maalarikilta, delt: 10 Kokning av och målning med rödmylla. Bagarstugan, Kimito 8.10.2005, delt: 6+5 Om fönsterrestaurering 2 st. (I Sagu och på Björkfeldt) Därtill hade det informerats om följande arbetsuppvisningar: Murning av skänkugn och fuktisolering av sockel med lera. Båda i Björkfeldt. 2. Rådgivning - Rådgivning i byggnadsvård och allmän handledning kring frågor om byggnadsvårdsmetoder och -material gavs personligt via kansliet åt 840 personer, via våra restaureringsobjekt åt 192 och i samband med sakkunnigträffarna åt 39 personer. Byggnadsvårdsrådgivning gavs också i samband med olika evenemang, såsom Fritidsbostadsmässan och Konst- och Antikmässan i vilken projektet deltog två gånger. Både privatpersoner och företag samt yrkesfolk kontaktade oss i syftet att få råd. Vi har registrerat inalles 1 671 rådgivningskontakter. Rådgivningen var kostnadsfri för kunderna. - Rådgivande fältbesök utfördes inom projektet inalles 55 - målet var 62. Då skriftligt PM ingick, debiterades 40 för fältbesöken. PM gjorda vid fältbesök sändes också till Landskapsmuseet. 3. Upplysningsverksamheten i projektet - Med intervjuer som grund publicerade pressen otaliga artiklar om projektet och dess verksamhetsidéer. Syftet med artiklarna var att föra fram den bebyggda kulturmiljöns betydelse och sätt att värna om den. Såväl Turun Radio, Radio Vega Åboland som ibland t.o.m. Radio Extrem, TV1 (Kuningaskuluttajat) och FST utförde intervjuer med teman från kulturmiljöns olika ämnesområden. - Diskussions- och rådgivningsprogrammet Husväktarna, som initierats av Curatio, utsändes fr.o.m. hösten 2002 och pågick i två år en gång per månad i Radio Vega Åboland. I programmets sakkunnigpanel ingick, förutom projektledaren,

13 byggnadsforskare Eija Suna från Landskapsmuseet, arkitekt Anna-Leena Seppälä och byggnadsinspektör Bo-Erik Palmgren från Pargas stad. Programvärd var Gunilla Hansson. - Skolorna, läroanstalten och samfunden utgjorde en målgrupp. Restaureringsarbetena i det Björkfeldtska huset i Pargas lockade till sig flera skolgrupper. Också byggnadslinjens elever från den lokala yrkesskolan, Åbolands Yrkesinstitut, besökte flera gånger objektet för att följa med restaureringsprocessen. Därtill praktiserade flera elever från den sista årskursen i Björkfeldtska huset. Även många andra grupper besökte objektet. - Inom projektet publicerades i samarbete med Turun Ammattikorkeakoulu en handledningsbok för var man, Peltiuunien historia, korjaus ja lämmitys och en mera djupgående publikation för yrkesmän; Peltiuunien valmistus, korjaus ja lämmitys. Syftet var att motivera till bevarande av plåtugnar, den senare önskade vi att skulle generera till reparation och nytillverkning av dem. Publikationerna har sålts i samband med olika evenemang. - Kursmaterialet har bestått i föreläsnings- och övrig material, som samlats till en kursmapp i den ifrågavarande kursens ämne. Underhållsanvisningar och recept har uppgjorts för distribuering till rådgivningskunder. - En informationstavla, som förevisar Bagarstugans reparerade och förnyade delar, uppgjordes som en 3D- modell för Fritidsbostadsmässan. Tavlan kommer att placeras i Bagarstugan. - Dokumentationsmaterialet från restaureringsobjekten kommer att förevisas i det Björkfeldtska huset, vari Curatio kommer att ha möjlighet att i fortsättningen, åtminstone under 10 års tid, presentera genomförda åtgärder och följa upp hur de olika reparationerna och ytbehandlingarna fungerar i praktiken. - Inom ramen för projektet arrangerades seminariet Teknik i gamla hus?, vilken väckte intresse runtom i landet. - Projektet deltog bl.a.med föreläsningar även i evenemang arrangerade av andra. - Utställningar, kampanjer, evenemang: Projektet deltog i Airisto Fritidsbostadsmässa 2005 med restaureringsobjektet Björkfeldts huset samt två gånger i Åbo Konst- och Antikmässa tillsammans med Byggnadstraditionens Vänner rf (2004 och -05) Curatios utställning Byggnadsvårdarens tio budord, som presenterar vården av vår byggnadstradition och byggnadsvårdssätt, har varit utställd i Kimitos och Dragsfjärds huvudbibliotek, i Blåmusslans Naturum, i Sattmark i Pargas samt i Kaarinan Lukio. Utställningen Byggnadstraditionens år, producerad av organisationerna bakom Dagarna för Europas byggnadsarv var utställd i Bagarstugan år 2003. - Under år 2004 arrangerades månatligen sakkunnigträffar i Sagu, i Curatios Reservdelsbank (10 ggr). Arkitekterna Viri Teppo-Pärnä och Anna-Leena Seppälä, byggn. ing. Jouko Sjöberg, byggnadsforskare Eija Suna, ytbehandlare Teet Otstavel och fönsterrestaurerare Annika Valkama samt målarmästare Kalevi Järvinen offrade sin fritid som sakkunniga rådgivare vid träffarna med allmänheten. Av projektets anställda deltog byggm. Svante Lehtonen, byggn.tekn. Aarno Aittamäki och projektledaren. Inalles 39 besökare utnyttjade tillfällen. - Därtill arrangerades inom ramen för projektet ett otal andra evenemang för allmänheten, såsom föredrag och exkursioner: Rundvandring och diskussion om restaureringsmetoderna i exempelobjektet, Saustila Gård i Sagu med 10 deltagare 14.3. 2003.

14 Anknutet till försöken att rädda Pargas Föreningshus arrangerades tillsammans med dess arbetsgrupp en exkursion till Kokemäki och Ikalis föreningshus. I resan deltog 10 aktiva från Pargas. Exkursion till Lofsdal Gård, där byggnadsforskare Eija Sunas föredrag under rubriken Skydd av det bebyggda kulturlandskapet - museiarbete eller levande miljö? 20.4.2005 väckte livlig diskussion bland de 22 deltagande. Exkursion till Brinkhall Gård, där ordf. för Stiftelsen för Byggnadsarvet, Pekka Kärki presenterade planerna för restaureringen av gården 15.10.2005. 15 delt. I samband till Dagarna för Europas Byggnadsarv och dess tema Parker och trädgårdar arrangerades i samråd med Pargas stad och Furuvik gård en rundvandring i Furuvik gårds park under ledning av gårdens trädgårdsmästare 10.9.2005. Evenemanget samlade t.o.m. 80 intresserade deltagare. Projektledaren bidrog med en föreläsning vid Åbolands Byggmästareförenings Förstöra el.bevara-miniseminarium 15.4. 2003 Puurakennusten ulkomaalaus. Målarmästare Kalevi Järvinen föreläste 28.7.2004 i Sagu, delt: 12 Det lokala byggnadsarvet och dess betydelse för oss. Marianne Hemgård, projektledaren deltog som ombedd föreläsare vid det av Hitis Byalag arrangerade evenemanget 28.8.2004 i Rosala. Evenemanget lockade ca 30 åhörare. Dagarna för Europas Byggnadsarv firades år 2004 i Skräbböle, där allmänheten gavs tillfälle att delta i en föreläsning och en rundvandring under temat Egnahemshusbyggandet under decennierna efter krigen under ledning av arkitekt Anna-Leena Seppälä. Tillfället, som arrangerades i samråd med Pargas stad, lockade 10 deltagare. Om vårt byggnadsarv och den behövliga yrkeskunskapen för att bevara den var temat för projektledarens lektion för eleverna i Iniö högstadium 16.11.2004. Herrskapsvillorna och våra stugor var rubriken för byggnadshist.forskare Helena Soiri-Snellmans föredrag för allmänheten i vårt program för Fritidsbostadsmässan 9.7.2005. Deltagare: 8. Vägen till stugan var rubriken för det andra föredraget för allmänheten under mässan. Arkitekt Viri Teppo-Pärnä tog fram värden att värna om i vår kulturmiljö. Delt: 6 pers. Projektledaren deltog i undervisningen i Varsinais-Suomen kansanopistos byggnadsvårdskurs 13.-14.5. med fyra föreläsningar om byggnadsvård och värden i vår byggnadstradition. Deltagare: 12. Föredrag vid (Anna-Leena Seppälä) Åbolands Byggmästareförenings miniseminarium om byggnadsvård år 2004, 24 deltagare. Finlandssvenska museidagarna i Pargas 2005: Ombedd höll projektledaren ett anförande om byggnadsvård, åhörare 116. Ämnet kompletterades med en artikel i tidskriften Hembygden skriven av samma. Öppna dörrars dag och byggnadsvårdsrådgivning i Björkfeldtska huset i samband med Gamla Malmens Julmarknad 10.12.2005. Besökare: 39 Att hitta nya användningsändamål för Nilsby gamla skola var temat för ett evenemang riktad till byborna hösten 2004. Restaureringsplanen för skolbyggnaden presenterades i oktober 2004 av Anna-Leena Seppälä.

15 4. Återanvändning av begagnade byggnadsdelar Curatios reservdelsbanker för begagnade byggnadsdelar (Mokulla i Pargas, Funkishuset i Sagu och lokalbanken i Rosklax, Korpo) var resultat av tidigare projekt. Dessa har fortsatt sin verksamhet som en del av föreningens egen verksamhet och är ekonomiskt självbärande frånsett sysselsättningsstödet för den anställda lagerskötaren. Verksamheten i dessa stöder Curatios ideella syften och stödde också projektets målsättningar. Reservdelsbankerna fungerade även som projektets infopunkter och Reservdelsbanken i Sagu även tidvis som verksamhetsutrymme t.ex. i samband med sakkunnigträffarna. Projektet införskaffade byggnadsdelar till alla sina restaureringsobjekt från reservdelsbankerna - allt från fönsterglas till fönster, från dörrar till sanitetsporslin och el-tillbehör. Utvecklande av recirkulering av begagnade byggnadsdelar, framför allt aktivering av målområdets kommuner och byggnadsföretag samt informationen till allmänheten, hade ställts som ett mål för projektet. Dessa förverkligades främst genom bearbetning av attityderna, genom information och genom de exempel som statuerades av projektets egna restaureringsarbeten. Några direkta underhandlingar med kommunernas representanter om förverkligandet av de krav som avfallshanteringslagen och markanvändnings- och byggnadslagen förespråkar om återanvändning räckte vår tid tyvärr inte till. Informella diskussioner däremot har förts. Med Pargas stad prövades samarbete kring återanvändning i praktiken genom att tillsammans utföra rivning av ett fähus - tanken var att delvis på talko tillsammans med personer med behov av de aktuella byggnadsdelarna. Denna gång uppenbarade sig dock få. Även med Landskapsmuseet har samarbete bedrivits kring tillvaratagande av byggnadsdelar, tillsammans med entreprenörerna. För att föra fram tanken om återanvändning deltog projektet i Sparsamhetsveckan 2004 och vid Dagarna för Europas byggnadsarv 2003 0ch 2004 genom att fira öppna dörrars dagar på Reservdelsbankerna under dessa veckoslut. 5. Insamling av kunskap om den lokala byggnadstraditionen samt uppgörande av ett lokalt sakkunnigregister - Att skapa ett sakkunnigregister var ett av projektets mål. Under projektets gång har uppgifter samlats till en form av sakkunnignätverk, medan för uppgörande av ett egentligt register var projektets resurser underdimensionerade, då detta skulle ha förutsatt kontakt med alla inom målområdet verksamma inom byggnadsbranschen, information och granskning av allas referenser. Ej heller kunde en framtida uppdatering av registret säkerställas. - Kunskap om den lokala byggnadstraditionen har insamlats i samband med fältbesök i form av PM och fotografier samt vid rådgivningskontakterna. - Vår strävan att dokumentera de äldre generationernas kunskap om traditionella byggnadsmetoder förverkligades såtillvida, att de äldre timmermän, som tidigare varit med om att reparera projektets restaureringsobjekt uppsöktes och intervjuades. Likaledes har personer som bott eller verkat i byggnaderna intervjuats.

16 VII Projektets resurser och kostnader. Projektets kostnader bestod i personalkostnader med tillhörande resekostnader, i kanslikostnader, kostnader för verktyg, maskiner, förnödenheter och byggnadsmaterial för byggandet och för kurserna. De anställda använde sig också av sina egna maskinverktyg. Byggnadsmaterialen för Björkfeldts huset bekostades av Pargas Telefon Ab medan de kostnader som uppkom av Bagarstugans nya husteknik tillföll Kimito kommun. 1. Projektets personalresurser Projektledare Arbetsuppgifterna bestod av projektets ledning, administration, planering samt av byggnadsvårdsrådgivning till allmänheten, fältbesök, utvecklingsarbete och skapande av kontakter och nätverk. Planeringen och förverkligande av kurser och evenemang tillhörde också huvudsakligen projektledaren. Därtill deltog projektledaren också i organiseringen av de praktiska arbeten, anskaffningar, anbudsbegäran och praktisk arbetsledning samt i handledning av praktikanterna. Arbetsledaren Arbetsuppgifterna; arbetsplanering och timmermansarbeten samt alla de uppgifter som tillfaller arbetsledaren på byggen såsom arbetarskyddet och materialanskaffningar. Arbetsledaren deltog också i rådgivningen samt i dokumentationen av restaureringsarbeten och utförde fältbesök. Arbetsrapporterna skrevs av arbetsledaren (Björkfeldt, Bagarstugan). En timmerman Timmermans- och byggnadsarbetarens arbetsuppgifter, deltog också i dokumentationen och i presentationer av restaureringen. Projektsekreterare, 50% av heltid Skötsel av betaltrafiken, uppgifter med anknytning till bokföring, marknadsföring av kurser, översättningar o.a. kansliuppgifter. Tillfälliga personalresurser Vid behov har projektet anställt tillfällig arbetskraft och kurslärare. Övriga personalresurser Huvudplanerare, övervakande byggmästare på timbasis. Sysselsättande av långtidsarbetslösa förverkligades endast under det första året, eftersom de kostnader som översteg det sammansatta stödet inte var godtagbara kostnader inom projektet och belastade därmed föreningens ekonomi. 2. Köptjänster Huvudparten av kostnaderna för köptjänster bestod i kostnader för kurslärare och entreprenörer för specialarbeten. 3. Resekostnaderna Resekostnaderna uppkom främst av arbetsrelaterade resor utförda av personalen samt av utomstående kurslärares reseersättningar. Utlandsresor ingick inte i projektet. 4. Övriga kostnader Övriga kostnader bestod av

17 - hyror (kansli) - kansliutgifter - övriga kostnader. (Byggnadsmaterial, förnödenheter, verktyg och maskiner) 5. Talkoarbetets andel Talkoarbetets andel hade kalkylerats uppgå till 6 038. 3804 : Den förverkligade andelen förblev vid IX Samarbetet Curatio Byggnadsvårdsförening i Åboland r.f. stod som projektägare och den förverkligande aktören. Under projektets gång har både projektets och Curatios samarbetsnätverk breddats och nått fastare former.. I projektet deltog; - Kimito kommun och Sagalund Gillet r.f. - Pargas stad - Pargas telefon Ab / Paraisten Puhelin Oy - TOK / Sagu Funkishus - Målområdets övriga kommuner; samtliga åboländska kommuner via Region Åboland r.f. och Sagu kommun. - Aktiva Åboland r.f. (kursen Timmerbygge i samarbete med projektet) - Landskapsmuseet - i rollen som sakkunnig. Projektets samarbetspartner; - Museiverket / Avdelningen för byggnadshistoria - Turun Ammattikorkeakoulu / rakennusrestaurointialan suuntautumisvaihtoehto - Halikon Käsi- ja Taideteollisuusoppilaitos - Finslands Bosatdsmässa - Åbo Konst- och Antikmässa - Turun Maalarikilta; vid arrangemang av pedagogiska talkon - Åbolands yrkesskola, senare Åbolands Yrkesinstitut - Fortsstyrelsen Södra Finlands naturtjänster (restaureringsplanering på Kråkskär samt fortbildning för personalen). - Fenestra Oy - Pargas Föreningshus fastighets Ab - Åbo Akademi - Fortbildningscentralen Utbyte av erfarenheter samt diskussioner kring möjliga samarbetsformer har förts även med andra motsvarande projektaktörer, såsom Ammattitaito & Osaaminen / Martti Nakari och Länsirannikon Rakennusklinikka - rakennusperinnön koordinointihanke / Tapani Hollming samt Turun ammattikorkeakoulu och deras förundersökningsprojekt rörande grundande av restaureringscentrum i Åbo. X Projektinformationen Informationstillfällen arrangerades speciellt för målområdets företagare och aktörer inom byggnadsbranschen - ett på Kimitoön och i Västra Åboland på fyra orter. Därtill presenterades projektet för olika grupper i samband med andra evenemang:

18 - Åbolands Byggmästarförening 18.03.2003, delt. 7 - Den internationella Equal-samarbetsgruppen projektpresentation mars 2003, ca 30 - Byakraft seminarium, arr. Åbo Akademi/Fortbildningscentralen, 56 åhörare - Kimito företagare och byggnadsnämnd 1.4.2003 - Nagu Rotaryklub 24.4.2003, deltagare 14 - Spana in staden Finlands Svenska Hembygdsförbunds exkursion till Björkfeldtska huset 28.10.2004, 8 deltagare. - Åbo SAFA :s exkursion till Björkfeldtska huset 29.10.2004, delt.10 - Informationsmötet för Korpo företagare 4.11.2004, 12 deltagare - Informationsmötet för Houtskär företagare 4.11.2004, 3 deltagare - Länskonstkommissionens exkursion till Curatio 04.2004, 2 deltagare - Studerandes vid YH Sydvästs fönsterhantverkarkurs exkursion 10.6.2004. Delt. 9 - Informationsmötet för Pargas och Nagu företagare i samband med stadsdirektörens morgonkaffe 21.1.2005, delt. 9 - Vanhan Rauman asukasyhdistys - exkursion till Curatio och Björkfeldtska huset 11.2005, delt. 20 - Arkitekturstuderande vid Tammerfors Tekniska Universitet - exkursion 23.11.2005, 32 delt. Projektets finansierare har rapporterats under projektets gång enligt föreskrifterna i beslutet. Den stora allmänheten har delgivits information via de regionala och lokala media samt genom Curatios eget nätverk. I samband med fritidsbostadsmässan lyckades projektet slutligen överstiga även den riksomfattande pressens nyhetströskel. Medians intresse har överhuvudtaget vuxit under projektets gång, vilket underlättade informationsgången mot slutet av projekttiden. Målgrupperna, närmare bestämt aktörerna inom byggnadsbranschen, kontaktades också per brev. Den lokala pressen, skärgårdens händelsekalender, Curatios egna www-sidor och nyhetsbrev samt tuuma.net och www.erp.fi anlitades för spridning av information angånde kurser och evenemang. I ínledningsskedet publicerades även annonser. Medelst tidningsartiklar erhölls dock större publicitet.. XI Projektets finansiering och de förverkligade kostnaderna Finansieringsbeslutet togs av TE-centralen den 9 oktober 2002 i enlighet med Sydvästra Finlands utvecklingsprogram, VALMA 2000-2006 (EU och staten tillsammans 70% av helhetskostnaderna). Det visade sig svårare att erhålla den i beslutet fastslagna kommunfinansieringsandelen (20 %) av målkommunerna och finansiering anhölls i flere repriser. Då det stod klart, att vi inte kunde uppnå den i beslutet förutsatta andelen, 97 132, söktes ändring i finansieringsplanen. Härvid sänktes helhetsfinansieringen till 452 492,45 (det ursprungliga finansieringsbeslutet uppgick till 485 660 ). Den slutliga kommunfinansieringsandelen säkerställdes i.o.m Pargas stadsstyrelses beslut per 23.01.2004 gällande stadens delaktighet i projektet med 23 365. Kimitos andel var 10 000 och alla åboländska kommuner deltog via Region Åboland med 51 000. Sagu kommuns andel var 4 200. För privatfinansieringsandelen stod Svenska Kulturfonden ( 29 000 ), Konstsamfundet (12 000 ), och Waldemar von Frenckells Stiftelse (7 000 ). Projektets egen talkoinsats stod för en liten andel. Privatfinansieringsbesluten erhölls innan ändringsansökan gällande helhetsfinansieringen uppgjordes. Konsekvensen därav var att den privata andelen i slutändan förblev högre än 20%, vilket minskade något den offentliga andelen.

19 De första utbetalningsbesluten från TE-centralen dröjde längre än väntat, det första ända till slutet av 2003. Föreningens egna medel inte räckte till att förverkliga projektet planenligt så länge trots att största delen av privatfinansieringen erhölls i inledningsfasen, för detta ledde endast till att den offentliga andelen minskade i motsvarande grad. Som följd av detta var föreningen tvungen att förverkliga projektet på sparlåga. Då den lösningen inte i det långa loppet kunde vara bärbar, var föreningen till slut tvungen att uppta ett banklån, då andra tillfälliga finansiärer inte stod att finna. Banklånet uppgick som mest till 63 000, vilket föreningens redovisningsskyldiga, dvs. styrelseledamöterna och verksamhetsledaren, stod i ansvar för. Som garanti för lånet fungerade de innestående utbetalningsansökningarna. Kostnaderna för lånet, liksom även andra kostnader, belastade föreningens ekonomi. Till en del av dessa erhölls från Konstsamfundet ett bidrag, vilket ej ingick i projektfinansieringen. Det resterande lånebeloppet amorteras med den sista utbetalningsraten. Projektets finasiärer Den offentliga finansieringen - TE-centralen (staten+ EU) 309 980 (ansökta) - Region Åboland r.f. 51 000 - Kimito kommun 10 000 - Sagu kommun 4 200 Den privata finansieringen - Svenska Kulturfondet 29 000 - Konstsamfundet r.f. 12 000 - Waldemar von Frenckells Stiftelse 7 000 - Talkoosuoritukset 3 804 Talkoinsatserna i projektet Talkoarbetet i projektet bestod huvudsakligen i arrangerade s.k. pedagogiska talkon, vilkas målsättning, som namnet säger, var att delge deltagarna praktiska kunskaper - de var på sätt och vis lättare versioner av kurser. Talkoinsatserna bestod även i frivilligarbete från föreläsares och talkohandledares sida. Dessa var oftast föreningsaktiva eller andra med erfarenhet och kunskap om det förestående arbetet. I projektet uppnåddes 64 % av den planerade talkoinsatsen. XII Projektets styrgrupp Styrgruppens ursprungliga sammansättning; - Ordförande: Anna-Leena Seppälä, arkitekt, planerare vid Pargas stad, Curatios ordförande - Eija Suna, byggnadsforskare, Åbo Landskapsmuseum - Olli Heimala, ped.mag. lärare i teknisk slöjd - Tuula Rauma, arkitekt, områdesarkitekt för Kimito - Västanfjärd - Marianne Hemgård, Curatios verksamhetsledare - fungerade som beredande sekreterare för styrgruppen och som projektledare. - Seppo Jaakonmäki, TE-centralen, Landsbygdsavdelningen - Jyrki Nurminen, teknisk chef i Sagu kommun Efter att Tuula Rauma flyttat från orten, utsåg Kimito sin tekniska chef Roger Hakalax (eller en av honom befullmäktigad annan tjänsteman) till sin representant i styrgruppen.