Pension livets guldkant eller nödtorft?

1 GysingeAkademin 2013 Pension livets guldkant eller nödtorft? Pension livets guldkant eller nödtorft? var temat för tredje upplagan av GysingeAlademin, som genomfördes den 3-4 oktober 2013. Medverkande var Barbro Westerholm, ledamot i riksdagens socialutskott, Bengt Sibbmark, PRO:s pensionsexpert, Irene Wennemo, forskare och tidigare huvudsekreterare i Socialförsäkringsutredningen, Ole Settergren, chef för Pensionsutvecklingsavdelningen vid Pensionsmyndigheten, Ylva Yngveson, chef för Institutet för privatekonomi vid Swedbank, och Lars Jederlund, konsult i kommunikationsfrågor, som också var moderator under dagarna. Den här skriften innehåller en sammanfattning av de medverkandes anföranden. Deras presentationsbilder finns att ladda ner på PRO:s hemsida www.pro.se/pro--paverkar/gysingeakademin Text: Eva Åhlström PRO 2013

2 GysingeAkademin 2013 Barbro Westerholm: Kvinnor förlorar på dagens pensionssystem Dagens pensionssystem missgynnar kvinnor, konstaterar Barbro Westerholm, fortfarande lika engagerad som någonsin för att få bukt med sociala orättvisor. Tjänstepensionernas andel av pensionsinkomsterna ökar, och eftersom kvinnor har lägre lön än män och dessutom mer deltid och kortare yrkesliv, ökar deras pensioner mycket långsammare än männens. Kvinnornas pension är idag, enligt flera undersökningar, i genomsnitt 70 procent av männens. Andelen varierar mellan olika delar av landet, från 79 procent på Gotland till 68 procent i Halland. Det blir stora skillnader i kronor och ören, konstaterar Barbro Westerholm, när hon presenterar siffrorna vid GysingeAkademin. Enligt Pensionsmyndigheten når 35 procent av de svenska pensionärerna inte upp till den så kallade fattigdomsgränsen, 10 800 kronor i månaden. Av kvinnorna är det 45 procent, av männen 25 procent. Bostadstillägget hjälper, säger Barbro Westerholm. Det betyder väldigt mycket, och därför är det viktigt att det anpassas till de hyror som nu sätts i nybyggda bostäder. Men många söker inte bostadstillägg, trots att de är berättigade till det. En del vet inte om att de har rätt att söka, andra är rädda för att be om hjälp. Dagens pensionssystem, som trädde i kraft 2001 efter flera års utredning, innebar till en början att kvinnornas pensioner ökade något i förhållande till männens. Det berodde på att pensionen nu beräknades på hela livsinkomsten och inte bara, som i det gamla ATP- systemet, på de 15 bästa åren. Många kvinnor hade arbetat många år men med låg lön. Sedan dess har tjänstepensionernas andel av de sammanlagda pensionsinkomsterna ökat, från 16 procent år 2000 till 31 procent, och fortsätter att öka. Eftersom männen har högre löner och därmed högre tjänstepensioner, betyder det att kvinnornas andel av de samlade pensionerna sjunker. Jag trodde när jag var kvinnoförbundsordförande att vi skulle få lika lön för lika arbete, men det var uppenbarligen blåögt, säger Barbro Westerholm. Tjänstepensionen avgörande För männen står tjänstepensionen idag för drygt en fjärdedel av pensionen, för kvinnor en femtedel. Männen har i genomsnitt ca 60 000 kronor om året i tjänstepension, kvinnorna 30 000 kronor. I Stockholm är skillnaden ännu större, 93 000 kronor för männen och drygt 40 000 kronor för kvinnorna. Den allmänna pensionen har nog utvecklats som vi trott, förklarar Barbro Westerholm, som var med i den arbetsgrupp som utarbetade det nya pensionssystemet. Men inte tjänstepensionerna! De stora skillnaderna på grund av att så många kvinnor arbetar deltid hade vi inte räknat med. Främsta orsaken till skillnaderna är alltså att många kvinnor arbetar deltid. Dessutom lämnar fler kvinnor yrkeslivet i förtid, ofta därför att de inte orkar med de alltför tunga jobben. Idag när äldreomsorgen urholkas är det inte ovanligt att kvinnor går ner i arbetstid för att kunna ta hand om äldre anhöriga. Barbro Westerholm tycker att man borde få räkna anhörigvård som pensionsgrundande på samma sätt som man får räkna barnaår.

3 När en kvinna går ner på deltid på grund av en make som behöver vård och omsorg ska det inte innebära att hon får sämre pension. För att höja kvinnors pensioner krävs åtgärder på både kort och lång sikt, understryker hon. Ett första steg är att höja garantipensionen. Men då krävs också en höjning av den allmänna pensionen, framför allt för dem som har de lägsta pensionerna. Det behövs också mer pengar till pensionssystemet. Barbro Westerholm vill se en höjning av taket för den allmänna pensionen från 7,5 till 10 prisbasbelopp. För att få upp tjänstepensionerna måste kvinnors löner höjas, och fler kvinnor måste få möjlighet att arbeta heltid. Karriärstege för äldre Hon ser behovet att höja pensionsåldern för både män och kvinnor. Men många kvinnor har så tunga jobb, till exempel på äldreboenden och demensboenden, att de inte vet hur de ska orka jobba kvar tills de fyller 61. Barbro Westerholm efterlyser en karriärstege, som gör det möjligt att gå över till lite lättare jobb, till exempel mellan 61 och 65. Det är något som diskuteras i utredningen Långt liv längre arbetsliv. Men vi måste få orden att lyfta från papperet! Vad gör kommunerna för att de här medarbetarna ska orka jobba längre? Det är viktigt inte bara vad staten gör för att få ordning på ekonomin, understryker Barbro Westerholm, som gör vad hon kan i riksdagens socialutskott. Fackliga organisationer har också ett ansvar, liksom pensionärsorganisationerna. Det är en gemensam utmaning att få till ett hållbart pensionssystem. Förutom längre arbetsliv gäller det att satsa på utveckling i arbetet genom fortbildning och karriärutbildning och att anpassa arbetsmiljön. Idag satsar man inte på fortbildning för dem som är lite äldre. Men det är något som vi måste kräva. Man är en resurs som människa hela livsresan, men resursen måste ökas på med aktuell kunskap. Minska tunga utgifter Bättre ekonomi handlar inte bara om att öka inkomsterna, det gäller att försöka minska utgifterna också. Barbro Westerholm har tittat på en rad utgifter som är stora för många pensionärer och som hon tycker att pensionärsorganisationerna ska försöka påverka: För att få ner boendekostnaderna är det nödvändigt att höja bostadstilläggen. Inom hälso- och sjukvården gäller det att se över avgiftsnivåerna och högkostnadsskyddet, även för läkemedel. Idag är inte alla läkemedel som är godkända för användning i Sverige subventionerade. Det var de förr, och så borde det vara. Jag vet att PRO har reagerat, och det är bra, säger hon. Vi måste fortsätta hamra in att det här är åldersdiskriminering. Det gäller att tjata, tjata, tjata. Tandvården är en annan tung utgiftspost för många pensionärer. Idag är vi betandade nästan alla, men vi har amalgamfyllningar som spricker och har sig. Vi vill se fina ut i munnen, och vi vill kunna tugga. Ersättningen har förbättrats, men den är långt ifrån vad vi skulle behöva. Det skulle betyda mycket för både män och kvinnor med bättre subvention av tandvården. Hjälpmedel som glasögon, hörapparater och rollatorer behöver också subventioneras.

4 Det ser mycket olika ut i olika delar av landet. Här finns mycket att göra för att det ska bli en rimlig kostnad, säger Barbro Westerholm. Statens medicinetiska råd har riktlinjer för vad som är rimligt att betala själv, men utvecklingen går framåt, och det måste diskuteras hela tiden. Som exempel nämner Barbro Westerholm ögonlinser som byts ut vid starroperationer. Nu finns linser som samtidigt korrigerar astigmatism, men de är dyrare. Ska man betala 7 000 kronor själv eller inte? Det är svårt att operera om. Vad som ska räknas till skäliga utgifter som berättigar till försörjningsstöd tolkas olika av kommunerna. Här behövs också en översyn. Vardagen är full av exempel. Ta upp dem i de lokala pensionärsråden, uppmanar Barbro Westerholm. Till gagn för både enskilda och samhället.

5 GysingeAkademin 2013 Pensioner ett system i ständig förändring Folkpensionen fyller 100 år. Under de åren har pensionssystemet utvecklats, stöpts om och ställts inför ständigt nya utmaningar. Nu är det dags igen för omprövning och förändring, konstaterar Bengt Sibbmark efter en genomgång av trygghetssystemens framväxt i Sverige. Pensioner är viktigt, konstaterar Bengt Sibbmark, som är en levande uppslagsbok om allt som har med pensioner och socialförsäkringar att göra. I äldre tider var gammal liktydigt med fattig och inte bara lite fattig. De som eventuellt tog hand om de gamla var kyrkan, som stod för den fattigvård som fanns. Särskilt under katolsk tid var kyrkan det enda man hade, såvida man inte hade en liten gård som man kunde överlåta på sina barn och få ett undantag att leva på lite jord att odla själv och en del av det jordbruket gav barn och barnbarn. Industrialiseringen tvingade fram andra lösningar. När folk lämnade landsbygden för att söka försörjning på större orter, hade de inget att falla tillbaka på när de inte orkade jobba längre. Under de sista årtiondena på 1800- talet började olika yrkeskategorier införa någon form av försäkring, både ute i Europa och i Sverige, berättar Bengt Sibbmark. Folkpartisten Adolf Hedin motionerade flitigt i riksdagen, och 1901 fick vi en försäkring mot olycksfall i arbetet. 1907 började man ta fram förslag om pension, och 1913 kom den första folkpensionen. Till en början var det en mycket liten summa, lika för alla, med ett behovsprövat tillägg. Viktigt för kvinnorna Det var ett viktigt steg, inte minst för många kvinnor som aldrig haft en egen inkomst. Det fick de nu, i och med folkpensionen. 1935 kom en ny lag om folkpension. Då fastställdes det fördelningssystem som fortfarande gäller, med avgifter som används för att betalas ut till pensioner pay as you go. Nu finns förslag om att man i stället ska fondera pengar för pensionerna. Men det avvisar Bengt SIbbmark. Det skulle innebära att de som är förvärvsarbetande idag skulle betala dels till våra pensioner, dels till sina egna. Det är en praktisk omöjlighet. Och ett fonderat system är inte ett dugg säkrare. Allt är beroende av hur den svenska ekonomin utvecklas. Även efter 1935 bestod pensionerna av en allmän del och en inkomstprövad del. Dessutom var de dyrortsgrupperade, eftersom levnadskostnaderna varierade mellan olika delar av landet. Nästa reform trädde i kraft 1948. Då försvann inkomstprövningen, och alla fick lika mycket pension. Gustav Möller, som var socialminister, ville egentligen ha ett inkomstrelaterat system, men det fick han inte igenom i riksdagen, förklarar Bengt Sibbmark Tjänstepension Vissa grupper hade tjänstepension redan då. Det gällde inte bönder och industriarbetare, men statsanställda och en del privatanställda tjänstemän. Efter många års utredning kom 1955 förslag om en allmän pensionsförsäkring. Enligt den skulle alla betala avgift, även de som redan hade sin pension ordnad. Förslaget gick inte igenom, och utredningen fortsatte.

6 När inkomsterna steg på 1950- talet, kom krav på att även pensionerna skulle höjas. Ett förslag var att pensionerna skulle följa inkomstutvecklingen och att man skulle införa basbelopp som ett slags norm. 1957 genomfördes folkomröstningen om allmän tilläggspension, ATP. Socialdemokraternas linje 1 för obligatorisk tilläggspension fick flest röster, men linje 2 och linje 3, som stöddes av Centerpartiet respektive Högerpartiet och Folkpartiet, om lite olika frivilliga lösningar, fick tillsammans fler röster, och resultatet var svårtolkat. Koalitionsregeringen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet sprack, och det blev nyval. Efter valet avgjordes ATP- frågan i en dramatisk omröstning i andra kammaren. Folkpartisten Ture Königson la ner sin röst, och därmed segrade förslaget om obligatorisk tilläggsförsäkring. Den trädde i kraft 1960. Under en övergångsperiod räckte det med 20 år i förvärvsarbete för att få full ATP. Det ändrades sedan till 30 år. De pengar som inte betalades ut samlades i en fond, som också skulle kunna användas för konjunkturutjämning. En ordentlig buffert Pensionärsorganisationerna ansåg att fonden skulle vara en buffert i pensionssystemet, förklarar Bengt Sibbmark. Idag har vi en ordentlig buffert på 900 miljarder kronor. När pensionsåldern sänktes från 67 till 65 år, krävdes mer pengar i systemet. I början av 1980- talet genomfördes en översyn av pensionssystemet. Det mest bestående minnet är väl att delpensionen infördes. Och i stället för att pensionen skulle beräknas på de 15 bästa av 30 år i förvärvsarbete ändrades gränsen till de 20 bästa av 40 år. På 1990- talet var det dags för den stora pensionsutredning som ligger till grund för dagens system. Fem av riksdagens partier stod bakom det (Vänsterpartiet och Ny Demokrati ställde inte upp på förslagen). Nu skulle alla arbetade år räknas, det blev möjligt att ta ut pension från 61 år, och premiepensionen infördes. Folkpensionen ersattes av en garantipension. Storleken på den var, i motsats till folkpensionen i det gamla systemet, relaterad till hur stor inkomstpension man fick. Riksdagen fattade beslut om det nya systemet 1994, och 2001 betalades de första pensionerna ut. Efter 10 år tyckte pensionärsorganisationerna att det var dags att se om det blev som tänkt och efter ytterligare ett par år utreds det av de fem partier som genomförde det (se artikeln Pensionerna är lägre än de flesta tror).

7 GysingeAkademin 2013 Bengt Sibbmark: Pensionerna är lägre än de flesta tror Många svenska pensionärer har det bra idag, särskilt i internationell jämförelse. Men pensionerna är lägre än de flesta tror. Det berättar PRO:s pensionsexpert Bengt Sibbmark när han presenterar PRO:s stora medlemsundersökning. Den visar också att kvinnornas pensioner bara är två tredjedelar av männens. 2011 hade PRO:s medlemmar i genomsnitt 13 800 kronor i månaden, före skatt, i sammanlagd pension, det vill säga både allmän pension och tjänstepension. För kvinnorna var medelvärdet 11 665 kronor och för männen 17 037 kronor. Det visar en medlemsundersökning som gjordes kring årsskiftet 2012-2013 och omfattar samtliga PRO- pensionärer, Deras pensioner ligger i snitt något lägre än andra pensionärsgruppers, men skillnaderna är inte så stora. Undersökningen bekräftar det vi har trott eller vetat, men det är bra att få det på papper, säger Bengt Sibbmark. Pensionerna är lägre än de flesta tror, Vi hör ofta att pensionärerna har det så bra. Det är kanske sant om man räknar med att många har kapital. Men kapitalet ligger ofta i bostaden, och för att få loss det måste man göra sig av med bostaden och hitta något annat boende. Två tredjedelar för kvinnorna Undersökningen visar att kvinnorna i PRO liksom övriga pensionärer bara har cirka två tredjedelar av männens pension. Vi trodde nog inte att det skulle vara så stora skillnader mellan kvinnor och män, säger Bengt Sibbmark. Pensionerna ska ha en koppling till lönen, så det är i första hand på lönesidan som det krävs förändringar. Men vi måste hitta något sätt att komma runt det. 15-17 procent av den samlade pensionen är tjänstepension, och den har större betydelse för högre inkomster och därför för männen. För tjänstepensionen finns inget tak, och därför utgör den en högre procentandel för dem som haft högre lön. Taket för den allmänna pensionen är idag 7,5 prisbasbelopp. Att höja taket, till exempel till 10, som Barbro Westerholm föreslog i sitt anförande vid GysingeAkademin, skulle betyda att den allmänna pensionen höjdes. Det är viktigt för förståelsen och uppskattningen av pensionssystemet att pensionerna följer inkomstutvecklingen, anser Bengt Sibbmark. Därför borde man höja gränsen, så som man har gjort i föräldraförsäkringen. Den allmänna pensionen måste vara så stor att man klarar sig på den! På väg ner från toppen Enligt den senaste statistiken från Global Age Watch, som jämför de äldres situation i världen, ligger Sverige på första plats bland 91 jämförbara länder. Då har man vägt samman ekonomi, hälsa, sysselsättning, utbildning och miljö. De svenska pensionärerna ligger inte i topp i någon av kategorierna. Ekonomiskt hamnar de först på åttonde plats, hälsomässigt på sjunde plats och i fråga om sysselsättning, utbildning och miljö på femte. Men sammantaget har de äldre i Sverige det bäst i världen.

8 Vi är förstås glada för att Sverige är ett bra land att leva i, säger Bengt Sibbmark. Men det är bekymmersamt att vi är på väg ner i den här statistiken, framför allt i fråga om inkomster. Nästa gång har vi nog tappat förstaplatsen. Han understryker att den svenska topplaceringen är resultatet av ett långvarigt arbete (se artikeln Pensioner ett system i ständig förändring). När pensionssystemet genomfördes, var Sverige ett av de fattigaste länderna i Europa. Trots det satsade man på dem som hade det sämst. Därefter har vi haft en enastående ekonomisk utveckling. Det visar att när människor känner ett visst mått av trygghet, vågar de pröva andra jobb, byta bostadsort och så vidare. Det är positivt för hela samhället, och det måste vi vara rädda om. Nu ser vi många tendenser till en ökad individualisering i samhället. Det gäller att ta vara på sin egen situation. Men vi måste se till att alla får del av det gemensamma. Det är viktigt för PRO. Arbete på flera fronter PRO arbetar på flera fronter för att förbättra den ekonomiska situationen för pensionärerna. Tillsammans med övriga pensionärsorganisationer driver man kravet på samma skatt för pensionärer och löntagare. De senaste årens jobbskatteavdrag har steg för steg ökat skillnaderna. De kräver också att bromsen i pensionssystemet ska avskaffas. Den har slagit till 2010 och 2011 och kommer att slå till igen 2014, säger Bengt SIbbmark. Det betyder att pensionerna har sjunkit två år i rad och kommer att sjunka igen nästa år. En hundralapp i pension 2009 är värd 97 kronor idag utan att man har tagit hänsyn till penningvärdets förändring. Under samma tid har löntagarnas inkomster ökat med 15-20 procent. Gapet har alltså ökat och fortsätter att öka. Det var PRO som tog initiativet till pensionärsorganisationernas uppföljning av pensionssystemet, som infördes 2001. När man inför ett nytt system, är det normalt att man följer upp det. Men det har man inte gjort, säger Bengt Sibbmark. Så vi gjorde en egen undersökning. Vi gick igenom de principer som skulle gälla enligt överenskommelsen och frågade: Blev det som tänkt? Inte som tänkt Det blev det inte, visar rapporten Pensionssystemet, blev det som tänkt? som kom 2011. Det gamla systemet följde prisutvecklingen, inte löneutvecklingen. I det nya systemet skulle löner och pensioner följas åt. När det gick bra för löntagarna, skulle inkomsterna utvecklas positivt även för pensionerna. Men så har det inte blivit. Det beror framför allt på bromsen, förklarar Bengt SIbbmark. Den fanns inte med i det ursprungliga förslaget om nytt pensionssystem utan tillkom 1999. För staten var det en bra affär, men för pensionärerna blev det knepigare. PRO och de andra pensionärsorganisationerna vill också avskaffa premiepensionen. De pengarna kan användas bättre, om de överförs till inkomstpensionen (den allmänna pensionen), säger Bengt SIbbmark. Då skulle risken minska för att bromsen slår till. Värdestegringen på premiepensionerna har varit i snitt 3,5 procent men många har fått mycket mindre. Det är ett lotteri att välja rätt bland 800 fonder, och du tar själv hela risken, samtidigt som du är tvungen att satsa. Det är, som statens egen utredare uttryckte det orättvist, farligt och orättfärdigt. Systemet är stabilt för staten, och pensionärerna tar hela risken.

9 Inkomstpensionerna har ökat med 2,5 procent. Om man för över pengarna från premiepensionen till inkomstpensionen, blir ökningen 3,3 procent för alla. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson ville egentligen inte ta emot vår rapport, men vi har varit ihärdiga och fört fram våra synpunkter, berättar Bengt Sibbmark. Fempartiutredning Resultatet blev att de fem partier som ingick i den så kallade pensionsgruppen så småningom tillsatte en rad utredningar. De utreder de frågor som pensionärsorganisationerna tar upp i sin rapport och har dessutom sett över pensionsåldern. Idag finns åtta partier i riksdagen. Miljöpartiet som inte var med när överenskommelsen gjordes har begärt att få vara med nu men fått nej. Enligt utredarna hoppas de vara klara till våren. Men en del vill nog vänta till efter valet, tror Bengt Sibbmark. De är inte överens om allt. Socialdemokraterna vill ta bort premiepensionen, medan Centerpartiet vill att den ska vara kvar. Problemet är att de måste vara överens, så egentligen har alla fem vetorätt. Det är fem AP- fonder som har betydelse för dagens pensionssystem. (Den sjätte bidrar till att finansiera småföretag). De skulle ju konkurrera, men det gör de inte, konstaterar Bengt Sibbmark. De sneglar på varandra och gör likartade placeringar. Kompetensen skulle öka och administrationen minska om de slogs samman. Dags att föra tillbaka fondmiljarder AP- fonderna byggdes upp under det tidigare ATP- systemet. Under de första åren var inkomsterna mycket större än utgifterna, och därför samlades stora resurser i fonderna. När det nya pensionssystemet infördes beslöt man at ålderspensionen skulle ligga utanför statsbudgeten, medan återstoden huvudsakligen sjukersättningarna (tidigare förtidspensionerna) skulle ligga kvar i statsbudgeten. Därför skulle en uppdelning göras av fondpengarna. Det blev då ca 258 miljarder kronor som överfördes till statsbudgeten. Hur man kom fram till den summan är oklart. Enligt pensionärsorganisationerna finns det anledning att ompröva det beslutet och föra tillbaka en del av miljarderna till AP- fonderna. I dagens debatt hävdar en del att pensionärsorganisationerna bara ser till dagens pensionärer. Man försöker blåsa till generationsstrid mellan unga och gamla. Men det stämmer inte att vi vill ta pensioner från barn och barnbarn. Vår tanke är precis tvärtom. Vi försöker åstadkomma förändringar i systemet som gynnar de yngre också Systemet är inte i kris än, men vi har sett vad som kommer att hända om inget görs. Och vi är angelägna om att förändringar även i fortsättningen kan genomföras i bred politisk enighet.

10 GysingeAkademin 2013 Irene Wennemo: Stora utmaningar för välfärdspolitiken Välfärdspolitiken står inför stora utmaningar, anser Irene Wennemo. Det gäller såväl vård och omsorg som socialförsäkringar och familjepolitik. Systemen har dragits isär, inkomstskillnaderna ökar och färre vill vara med och ta ansvar för den gemensamma välfärden. Sedan Irene Wennemo lämnade uppdraget som huvudsekreterare i Socialförsäkringsutredningen är hon forskare igen. Hon skriver om den svenska välfärdspolitiken historiskt, idag och i framtiden och skriver dessutom ledare i Dagens Arena. Välfärdspolitiken har tre pelare, förklarar hon vid GysingeAkademin. Kommunal välfärdspolitik, skyddet av arbetsinkomster och familjepolitik. Alla delarna är viktiga, och alla står inför stora utmaningar. Den kommunala välfärdspolitiken i form av äldreomsorg, sjukvård och skola går tillbaka till medeltiden. Socknarna tog över ansvaret för fattigvården från kyrkan och svarade också för gemensam infrastruktur och skola. Det var usel välfärdspolitik, men man gjorde så gott man kunde. Och jämfört med andra länder var Sverige och Skandinavien rätt framgångsrika med att bekämpa fattigdom. Framväxten av kommunal välfärdspolitik byggde på egennytta, ekonomiskt ansvar, inflytande och insyn. I Skandinavien hade man, till skillnad från många andra länder, legitima institutioner, från sockenstämman och framåt, och vande sig vid gemensamma lösningar. Fortfarande finns en stark vilja att betala för gemensamma lösningar, säger Irene Wennemo. Många vill ha mer skattepengar till hälsovård och skola. Men finns det insyn och inflytande? Det är problemet. Makten flyttar En utmaning är att färre är engagerade i kommunpolitiken idag. I unga familjer räcker tiden inte till, och många unga lämnar sina uppdrag i förtid. En annan utmaning är enligt Irene Wennemo snåriga upphandlingsregler och pengsystem, som flyttar makten från de gemensamma organen. Vi ser oss som konsumenter på en marknad i stället för att vara med och bestämma. Välfärdspolitiken ska skötas av någon annan. Den andra pelaren i välfärdspolitiken är skyddet av arbetsinkomster socialförsäkringar och pensioner och har sina rötter i industrialiseringen. Allt fler levde på lönearbete och kunde inte få mat på bordet utan arbete och lön. Det var något som den kommunala välfärdspolitiken inte kunde hantera, och de frivilliga lösningar som växte fram fungerade dåligt. Obligatoriska socialförsäkringar krävdes för att skydda tredje man, tvinga alla att ta ansvar för sina skador, ge alla möjlighet att försäkra sig och skapa större rättvisa mellan olika grupper. Starkt stöd för generell välfärdspolitik Alla är med och finansierar, och alla kan få ut något om de drabbas, sammanfattar Irene Wennemo. Generell välfärdspolitik skapar starkt politiskt stöd. När den väl är införd på ett område, är den svår att ta bort eller förändra. De första ålderspensionerna var uselt låga, men det fanns bara en väg framåt att förbättra dem.

11 Generell välfärdspolitik fördelar resurser från dem med höga inkomster till dem med låga, och från dem med låga risker till dem med höga. I Sverige minskade inkomsterna kraftigt fram till 1980, inte minst tack vare ett framgångsrikt paket av socialförsäkringar. Men idag är socialförsäkringarna i kris, konstaterar Irene Wennemo. Allt mer av försäkringsskyddet täcks av privata eller avtalade försäkringar. Och allt fler kvalificerar sig inte till de försäkringarna utan hamnar i kommunernas försörjningsstöd. De som har låga risker har bra trygghet, medan de som har höga risker har dålig trygghet. Jag är bekymrad över var vi hamnar. Har vi fått ett system med egoistiska insiders och fattiga outsiders? Systemet har dragits isär allt mer, anser hon. De som har goda villkor drar ifrån och struntar i resten. Men det gäller inte pensioner. Där har vi ett system, och man ser pensionärer som ett kollektiv som slåss gemensamt för goda villkor. Glapp mellan systemen I pensionssystemet ser utmaningarna annorlunda ut: Snabbt ökande livslängd ger lägre pensionsnivåer. Premiepensionens utformning är hårt kritiserad. Den bygger på att man ska göra upplysta val i flera omgångar, men de flesta vill inte välja. Förvaltningskostnaderna är höga. Bromsen i systemet ger stor ryckighet. Socialförsäkringarna bygger på att pensionsåldern är 65 år. Glappet mellan socialförsäkringarna och pensionerna ökar i takt med att vi arbetar allt längre. Sjukförsäkringen ger viss rätt till sjukpenning även om man tar ut pension. Det är de friskare som jobbar kvar, och sen blir de ännu friskare, säger Irene Wennemo. Så att förlänga den tid man har sjukpenning verkar inte särskilt dyrt. Arbetslöshetsförsäkringar slutar däremot precis vid 65, och sen finns inget. Det tvingar människor att ta ut pension även om de vill söka jobb. Diskussioner pågår, bland annat om att höja pensionsåldern. Men då måste också tiden för förtidspension förlängas, säger Irene Wennemo. Det innebär både ökad kostnad för förtidspension och högre pension, så det kostar på två ställen. Det är inte gratis att göra något åt det, men man kan inte ha den här utvecklingen utan att hitta en lösning på trygghetsfrågorna. Inget självklart vägval Hon beskriver ett vägval mellan kraftigt ökade avgifter och antingen senare uttag av pension för att behålla dagens pensionsnivå eller en lägre pensionsnivå som kompletteras med andra inkomster, alltså både pension och arbete. Pensionsåldersutredningen är tydlig om att det gäller att få fler att ta ut pension senare, men det är inte helt självklart, tycker Irene Wennemo. Idag ökar både andelen som tar ut pension senare och andelen som tar ut pension tidigare. Vi vet för lite om hur de 61- åringar som tar ut pension resonera. Jag trodde att det var mest kvinnor, eftersom kvinnor är mer sjuka, och eftersom många kvinnor är gifta med äldre män. Men det visar sig att det är mycket fler män som tar ut pension tidigare. Det ger dem en trygg basinkomst, och de kan testa att göra något de velat göra tidigare men inte kunnat eller vågat ett

12 annat yrke eller en hobby med mycket lite ekonomi,. Så jag tycker att det är viktigt att vara lite öppen. Det gäller alltså att göra pensionssystemet mer flexibelt, så att det fungerar bättre ihop med socialförsäkringarna. En annan stor utmaning för framtidens pensionärer är att det tar så lång tid att komma in på arbetsmarknaden. Det är ett bekymmer, eftersom pensionen beräknas på hela livsinkomsten, säger Irene Wennemo. Flera år går åt till studier, arbetslöshet, väntan Problemet är att man inte ser att det påverkar framtida pensioner. Det här kan bara lösas genom att de betalar mycket mer för pensionen. De måste jobba längre eller få lägre pension och komplettera med något annat. Välfärdspolitikens tredje pelare, familjepolitiken, står också inför stora utmaningar. Det gäller bland annat nya familjemönster med uppskjutet barnafödande och nya familjeformer styvfamiljer, växelvis boende, stjärnfamiljer. Frågan är vad det får för konsekvenser för barnen och för familjerna. Men det hinner Irene Wennemo inte gå närmare in på den här gången.

13 GysingeAkademin 2013 Ole Settergren: Få länder har högre pensionsålder än Sverige I internationell jämförelse är den formella pensionsåldern relativt hög i Sverige. Även åldern för det faktiska utträdet från arbetsmarknaden ligger högre än i många jämförbara länder. Det visar en genomgång av Ole Settergren, chef för pensionsutvecklingsavdelningen vid Pensionsmyndigheten, vid GysingeAkademin. I de flesta länder finns stora variationer mellan formell pensionsålder och den ålder då människor faktiskt lämnar arbetsmarknaden. Ole Settergren visar en bild över ett antal OECD- länder, där den formella pensionsåldern varierar från 58 år Italien och Ungern till 67 år i Norge och Island, men där den genomsnittliga åldern för utträde från arbetsmarknaden visar en ännu större spridning. (Bild 20) I Italien och Ungern ligger den faktiska pensionsåldern inte så långt från den formella, men i ett land som Korea, med en formell pensionsålder på 60 år, väntar så många med att ta ut sin pension att de nyblivna pensionärerna är i genomsnitt 66 år. Det är få länder som har högre formell pensionsålder än Sverige, förklarar Ole Settergren. Av länderna i jämförelsen är det bara de nordiska grannarna Norge och Island. Övriga nordiska länder, Danmark och Finland, har liksom bland andra Japan, USA, Portugal, Spanien, Irland och Nederländerna en formell pensionsålder på 65 år. I jämförelser som den här räknas även Sverige till de länder där pensionsåldern är 65 år, även om den i realiteten är flexibel. Stora skillnader i alla länder Bakom genomsnittssiffrorna döljer sig stora skillnader mellan olika grupper. I Sverige tar en stor majoritet ut pensionen vid 65, säger Ole Settergren, men det blir fler som väljer att ta ut den senare och också fler som tar ut pension tidigare. Genomsnittsåldern har minskat långsamt och ligger nu på 64,6 år. Samtidigt har vi fått en dramatiskt ökad spridning, och generellt sett väljer kvinnor att sluta tidigare. Utträde ur arbetslivet något annat, förklarar han. Man kan ta ut pension och ändå fortsätta att förvärvsarbeta. Åldern för utträde har ökat långsamt sedan 1990- talet, och genomsnittet ligger nu på drygt 63 år 64 år för män och 63 för kvinnor. Det går i rätt riktning men för långsamt. I Norge, med högre formell pensionsålder, ligger det faktiska utträdet från arbetsmarknaden i linje med det svenska. Islänningarna däremot fortsätter att arbeta tills de är närmare 67 år. De har låga pensioner och inga golfbanor, är Ole Settergrens förklaring. I Finland och Danmark däremot, med en formell pensionsålder på 65 år, ligger den faktiska utträdesåldern mellan 61 och 62 år. I Spanien är den nere i strax över 60 år, i Portugal kring 62. I alla de nordiska länderna lämnar kvinnorna arbetsmarknaden något år tidigare än männen. Sverige har internationellt sett en rätt hög pensionsålder, sammanfattar Ole Settergren, men här pratar man ändå mycket om behovet att höja den. Arbetslösheten ett hot

14 Avgörande för pensionen är förstås inte bara vid vilken ålder man lämnar arbetsmarknaden utan också när man börjar arbeta. Pensionsmyndigheten har jämfört debutålder, utträdesålder och antal år i arbetslivet i ett antal länder (bild 23). Det är svårt att jämföra debutålder, för man har lite olika mått i olika länder, förklarar Ole Settergren. Men enligt våra beräkningar är den knappt 23 år i Sverige, och det ger 40 år i arbetslivet. Det är relativt högt jämfört med andra länder. Vi ligger inte i topp men det är ändå bra. Samtidigt måste vi komma ihåg att många andra länder har en större informell arbetsmarknad. Övriga nordiska länder ligger också rätt väl samlade kring mitten av tabellen. De senaste årens höga arbetslöshet i många länder, och särskilt i Sydeuropa, slår hårt mot både dagens och morgondagens pensionärer. Om arbetslösheten fortsätter att vara hög under lång tid, blir även pensionärerna fattiga, konstaterar Ole Settergren.

15 GysingeAkademin 2013 Ylva Yngveson: Nödvändigt tänka på pensionen i god tid Hur synd är det egentligen om pensionärerna? Vilka menar vi när vi pratar om dem som har det svårt? Och hur kommer dagens unga att få det när de går i pension? Det var frågor som Ylva Yngveson, chef för Institutet för privatekonomi vid Swedbank, fick reda ut vid GysingeAkademin. Jag är orolig för att många inte förstår att de måste tänka på pensionen i god tid, säger hon. Institutet för privatekonomi analyserar ekonomin i typhushåll. Det ger en annan bild än genomsnittssiffrorna, som använts i den senaste tidens jämförelser mellan pensionärer och yngre. Kvinnor har lägre pension i alla åldrar, konstaterar Ylva Yngveson, liksom övriga medverkande vid GysingeAkademin. Kvinnornas pension är ca 70 procent av männens. Många kvinnor har trott att de skulle leva i par livet ut. De har tagit hand om barn, jobbat deltid och så vidare. Men det ger låg tjänstepension. Många kommer att få det mycket knapert som pensionärer, särskilt om de blir ensamstående. Institutet har följt hushållens ekonomi sedan början av 1970- talet. När man delar all konsumtion med antalet individer har konsumtionen per individ (i dagens penningvärde) ökat från 85 000 kronor om året 1971 till 176 000 kronor 40 år senare. Ylva Yngveson visar ett diagram (bild 2) över skillnader i ekonomisk utveckling under perioden 1989-2013 mellan en tvåbarnsfamilj, en ensamstående förälder och ett enpersonshushåll. Familjen med två föräldrar fick göra neddragningar kring 1995, efter finanskrisen, men från 1998 och framåt har det gått fantastiskt bra för det hushållet. Efter nödvändiga utgifter har de 10 000 kronor mer över per månad i fast penningvärde 2013 än 1989. Under den perioden har de fått reala löneökningar, skattesänkningar, höjda barnbidrag och maxtaxa i barnomsorgen. 1989 hade ensamstående föräldrar lika mycket kvar efter nödvändiga utgifter, men 2013 har de inte ens hälften så mycket kvar som familjen med två föräldrar. Jobbskatteavdragen drar isär Mycket beror på jobbskatteavdragen, förklarar Ylva Yngveson. I en genomsnittlig kommun har jobbskatteavdragen inklusive det femte, som finns med i regeringens budget för 2014, ökat inkomsten med 1 210 kronor i månaden för den som har en lön på 15 000 kronor och med 2 180 kronor för en lön (eller två) på 40 000 kronor. Löntagarhushållen har aldrig haft det så bra som nu, säger Ylva Yngveson. Men utvecklingen ser väldigt olika ut för olika hushåll! Om man lägger in pensionärerna i diagrammet (bild 5) visar det sig att de som bara har garantipension under den här perioden (1989-2013) inte har fått någon ökning alls efter nödvändiga utgifter och har mycket litet att röra sig med. Att leva på garantipension ska bara ge bibehållen köpkraft. Men det hade varit ännu värre om man inte höjt bostadstilläggen och sänkt skatterna för dem. För ett pensionärspar med tilläggs- och tjänstepension har det som blir kvar efter nödvändiga utgifter sjunkit något mellan 2001, när det nuvarande pensionssystemet infördes, och 2013.

16 Det särskilda grundavdraget har sänkt skatten för pensionärer i fem steg. För en inkomst på 8 000 kronor har det sammanlagt gett 700 kronor. Den som har en inkomst på 15 000 kronor har fått sin skatt sänkt med 890 kronor, och för en inkomst på 25 000 kronor är sänkningen 1 000 kronor. Det är en betydligt lägre skattesänkning för pensionärerna än vad jobbskatteavdraget har gett. Efter fem jobbskatteavdrag för löntagarna betalar den som har en pension på 15 000 kronor 320 kronor mer i skatt än en löntagare med samma inkomst, och för en inkomst på 30 000 kronor är skillnaden 1 190 kronor. Inte mycket bättre Regeringen har lovat pensionärerna en skattesänkning, som ger ca 100 kronor i månaden. I Socialdemokraternas skuggbudget får de ytterligare 50 kronor. De som går in i pensionsåldern nu ska inte räkna med att få det så mycket bättre, varnar Ylva Yngveson. Om lönerna ökar med 3 procent om året, kommer pensionärerna, på grund av avräkningen med 1,6 procent enligt följsamhetsindex, att efter 7 år ha tappat 1 600 kronor och efter 20 år 6 000 kr (bild 8). Detta följsamhetsindex infördes för att ge pensionärerna ett litet förskott under de första åren och sedan en jämnare utbetalning När man började följsamhetsuträkningen, gick det bra ett tag för pensionärerna, men sedan slog bromsen till, visar Ylva Yngvesson. De som har varit med från start (2001) har ändå tjänat sammanlagt ca 30 000 kronor före skatt för hela perioden (med följsamhetsindex). Värre är det för dem som gick i pension 2008. De har aldrig kommit upp så mycket att de har fått något positivt tillbaka, och nästa år kommer de att gå 66 kronor back (bild 10). Man måste se över systemet och fundera på hur man ska göra för att slippa de här svängningarna, understryker Ylva Yngvesson. Nästa år, 2014, kommer att sluta på minus för de flesta pensionärer (bild 11) efter nedräkning enligt index och sänkt skatt. De som har lägst pension, i exemplet 8 000 kronor, får en liten ökning av pensionen efter skatt, ca 90 kronor. Men för alla andra blir det minus. För en pension på 12 000 kronor minskar inkomsten efter skatt med 110 kronor, och för en pension på 17 000 kronor blir minskningen 200 kronor. Vårda relationen! När man tittar på alla hushåll, har andelen som fått det svårare minskat från 20 till 16 procent mellan 2007 och 2013. Svårast är det, inte oväntat, för ensamstående föräldrar. För pensionärer har andelen sjunkit. I år svarar 7 procent att de har haft problem med att klara ekonomin de senaste tre månaderna. De är mer vana leva under andra förhållanden, säger Ylva Yngveson. Men för ensamstående pensionärer är det dubbelt så många, 14 procent, som har svårt att få pengarna att räcka. Så mitt bästa pensionsråd är: Vårda relationen! Man måste spara i god tid för att ha buffert och marginal när man blir äldre, tillägger hon. Sparkapitalet måste vara som störst när man är 65. Frågan är bara hur ensamstående föräldrar ska kunna spara när de inte har råd med de nödvändiga utgifterna. Ylva Yngveson visar att det är lönsamt att fortsätta arbeta efter att man fyllt 65 år.

17 Året efter fyllda 65 har man ett jobbskatteavdrag på 20 procent upp till en inkomst på 100 000 kronor. Därefter blir det lägre och kan max uppgå till 30 000 kronor. Arbetsgivaravgiften är 10,21 procent, och till allmän pension avsätts 18,5 procent Av en inkomst på 5 000 kronor i månaden får man behålla 4 310 kronor. Till pension avsätts 10 300 kr/år, och det ger 50 kronor mer per månad när man går i pension. Sen är förstås frågan hur lätt det är att få ett arbete. Varning för seniorlån Ylva Yngveson varnar för de så kallade seniorlånen. Pensionärer erbjuds att ta nya lån på bostaden för att få mer att leva för. Jag tycker att man ska tänka sig noga för innan man tar ett seniorlån. Om man behöver låna, är det bättre att ta ett vanligt lån, om man kan. Seniorlån är till för den som inte klarar kreditprövningen för ett vanligt lån. Men man får ut mindre, och var ska man bo sen, när man använder kapital som man skulle ha för att köpa en annan bostad? Hittills har varje generation fått det bättre än sina föräldrar? Är det slut på det nu? Jag befarar det, säger Ylva Yngveson. Ibland blir jag lite filosofisk, tänker på Roms uppgång och fall. Men vi har det så bra, att vi lätt slappnar av. Men det är jätteviktigt att fundera över hur välfärden kommer att se ut i framtiden, tillägger hon. Många kommer att behöva bra hjälp, och jag tror inte att det blir så billigt. Vi kommer att få betala mer själva, så det gäller att spara och försäkra sig i förväg. Hon är orolig för att dagens unga inte förstår hur viktigt det är att planera för framtiden. Det är klart att vi måste jobba längre om vi lever längre. Men idag har vi en väldig obalans. Det är för många som inte förstår att de måste tänka på sin pension i god tid. Fakta Pensioner i siffror I genomsnitt har en pensionär i åldern 65-69 år 16 900 kronor i total pension. Efter skatt blir det 12 940 kronor. Men skillnaderna är stora. För kvinnor ligger genomsnittet på 14 000 kronor och för männen på 19 900 kronor. En nybliven pensionär har i genomsnitt 10 540 kronor i allmän pension. 92 procent har avtalspension, med ett genomsnitt på 5 710 kronor. 47,8 procent har också frivillig pension, med ett genomsnitt på 3 010 kronor. Äldre pensionärer är mer beroende av garantipension än de nyblivna pensionärerna, och det gäller framför allt de äldre kvinnorna. 50 procent av de kvinnor som nyligen gått i pension (65-69 år) har någon del av pensionen som garantipension. För männen i samma ålder är det knappt 15 procent. Av alla pensionärer i 90- årsåldern har närmare 90 procent av kvinnorna och knappt 40 procent av männen någon del av pensionen som garantipension. (Siffrorna kommer från SCB och gäller 2011)

18 Fakta Vi lånar som aldrig förr De senaste årtiondenas utveckling från hög till låg inflation påverkar räntorna och har stor betydelse för inställningen till att spara och låna. I mitten av 90- talet var reporäntan uppe på 9 procent. Sedan sjönk den under ett antal år, till som lägst 1,5 procent 2005, för att sedan åter stiga. Hösten 2008 var den uppe i 4,75 procent, men sedan har den sjunkit till dagens historiskt låga nivå, 1 procent. Idag är det billigt att låna, men det gäller att räkna rätt. Kostnaden för ett lån är inte den nominella räntan utan reala räntan efter skatt. Idag har vi ingen draghjälp av inflationen. Men 1980, när den nominella räntan låg kring 10 procent, var realräntan på grund av inflationen minus 10 procent. Med sparräntan är det tvärtom: När inflationen var hög, gav en hög sparränta ändå minus i reala mått. Idag är sparräntan mycket låg, men den ger ändå ett litet plus. De senaste åren har svenskarna lånat som aldrig förr. Hushållens skulder har ökat med 138 procent på 10 år och är nu uppe i 2 827 miljarder kronor. Det är framför allt bolånen som har ökat, med 159 procent, och Riksbanken ser med oro på den stora skulduppbyggnaden. De snabbt växande skulderna blir en verklig fara om bopriserna sjunker. Fram till 1998 utvecklades priserna på småhus i takt med konsumentprisindex, men sedan dess har de stigit dramatiskt i hela landet men särskilt i storstadsområdena. Några är rädda för en ny bostadsbubbla, men bristen på bostäder håller än så länge priserna uppe.

19 GysingeAkademin 2013 Äldrefrågor osynliga i svensk politik Varför är pensionärerna så osynliga i den politiska debatten? Och vad kan PRO göra för att lyfta fram denna viktiga väljargrupp? Det har Lars Jederlund belyst i en ny PRO- rapport, som han presenterar vid GysingeAkademin. PRO:s rapport Äldrefrågorna på undantag i svensk politik analyserar problemen med att de äldre är så osynliga i den svenska debatten i partierna, i riksdagen och i medierna. Med rapporten vill PRO bidra till att äldrefrågorna lyfts upp på den politiska dagordningen inför valet 2014. Lars Jederlund inleder sin presentation med en historisk tillbakablick, hämtad från en avhandling av Per Alexandersson, doktor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. I Konsten att avstå, bilder av ålderdom och visdom från antiken till våra dagar berättar han bland annat att redan de gamla grekerna var rädda för att de äldre skulle bli för många, och att äldre i alla tider har fått lära sig att dra sig undan och inte ligga andra till last. När man i västvärlden talar om äldre, handlar det mest om oro för att andelen äldre ökar, och att kostnaderna för vård och omsorg ska öka, säger Lars Jederlund. I andra delar av världen har man en annan syn på ålderdomen. Han illustrerar den svenska synen på de äldre med rädslan för köttberget och citat ur en rad insändare om de stackars pensionärerna och de gnälliga pensionärerna. Så fort gamla människor klagar, kallas det för gnäll. Det är en typisk förminskningsstrategi. Men vi gnäller inte, vi klagar! Tre procent i riksdagen Av de 349 ledamöter som valdes in i riksdagen 2010 var bara åtta personer tre procent - över 65 år. I kommunerna däremot är andelen 65+ i de beslutande församlingarna ungefär lika stor som i befolkningen, men de äldre kvinnorna är något underrepresenterade. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har de yngsta företrädarna, Folkpartiet de äldsta. Bland riksdagsmotionerna 2012/13 handlar ett 40- tal motioner om äldrefrågor. Samma år behandlas skolan i över 300 motioner, arbetslöshet i drygt 270 och polisen i 250. Debattsidorna i de stora dagstidningarna visar samma obalans. Frågor som arbetsmarknad, brottslighet och utbildning får mycket större utrymme än äldrefrågorna. Av de pressmeddelanden som ligger på partiernas hemsidor är det ytterst få som handlar om äldrefrågor, med ett litet undantag för Kristdemokraterna (som ju har den ansvariga ministern för äldrefrågor). Sverigedemokraterna lyfter äldrefrågor i sin retorik och i sitt budgetförslag. Men partiet har få sympatisörer bland de äldre. Vad beror det på att de äldre, som är en stor väljargrupp, inte får den plats de borde ha i de politiska partiernas aktiviteter? Vi vet att de äldre grupperna är mindre rörliga, säger Lars Jederlund. De byter sällan parti, och det kan vara en anledning till att partierna väljer att inte slösa energi på dem

20 Ett annat skäl kan vara att det oftast är en fråga åt gången som dominerar i debatten. Just nu är det skolfrågan, och där är det inte lätt att hitta någon ädrekoppling, Detsamma gäller arbetslösheten. En tredje förklaring kan vara att det är så få äldre ledamöter i riksdagen och det offentliga livet. Många äldre drar sig tillbaka. Måste synas i medierna Men det spelar roll i samhället om äldre inte syns, förklarar Lars Jederlund. Gamla professorer, ingenjörer och så vidare måste synas i medierna. Han jämför med Tyskland, där toppkandidaterna i valen är äldre, och där det liksom i många andra länder är en merit att vara äldre och erfaren. Vid partiernas kongresser och stämmor de senaste åren har äldrefrågorna varit nästan helt försvunna. Men alliansens förslag om det femte jobbskatteavdraget och den betydligt blygsammare skattesänkningen för pensionärer har fått genomslag med helsidor om att pensionärerna rasar. Och PRO:s rapport har speglats på nyhets- och ledarsidor. Stefan Löfvén ägnade en del av sitt sommartal i Vasaparken i Stockholm åt äldrefrågor och gjorde ett uppmärksammat utspel om att avskaffa premiepensionen PRO har påverkat, anser Lars Jederlund. Nu har vi äntligen fått en diskussion om pensionssystemet. Hur stor är krisen? Hur bråttom är det att göra något åt systemet? Här finns en arena för PRO. Nu gäller det att utnyttja den! Hela rapporten Äldrefrågorna på undantag i svensk politik kan beställas från PRO eller laddas ner från förbundets hemsida.