Utövandet av barns rättigheter i familjerättsprocesser (Ds 2002:13)

Föreningen SÖNDAGSBARN Barnets rätt till 2 föräldrar Du.nr: 3-2002 Justitiedepartementet Ju2002/3810/L2 Att: Magnus Medin 103 33 Stockholm YTTRANDE 2002-10-03b Antal sidor: Vår ref: Er ref: 12 st Charles Millqvist Anita Wickström Utövandet av barns rättigheter i familjerättsprocesser (Ds 2002:13) Sammanfattning: Föreningen SÖNDAGSBARN anser att Sverige skall ratificera den europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter (5.1). Föreningen SÖNDAGSBARN anser att Europarådskonventionen skall tillämpas på mål och ärenden om vårdnad, boende, umgänge, adoption och LVU (5.2). Föreningen SÖNDAGSBARN anser att obligatoriska samarbetssamtal skall införas (5.4). Föreningen SÖNDAGSBARN anser att domstolen och socialnämnden skall åläggas en skyldighet att inhämta upplysningar om barnets inställning i alla mål och ärenden om vårdnad, boende och umgänge (6.1.1). Föreningen SÖNDAGSBARN anser att bestämmelser skall införas som garanterar att barnet får den information i saken, som kan antas vara av betydelse för barnet (6.1.2). Föreningen SÖNDAGSBARN av styrker utredarens slutsats om barns talerätt (6.3.1). Föreningen SÖNDAGSBARN barnen (6.3.2). tillstyrker utredarens förslag om egen företrädare för Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens förslag, om att man ålägger verkställaren av en utredning en skyldighet att redovisa för rätten att information till barnet har lämnats (6.4.2). Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens förslag, om att man inför en bestämmelse om att domstolen och socialnämnden skall handlägga mål och ärenden skyndsamt (6.5). m.m. Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens förslag, om vilka som skall kunna utses till särskilt biträde (6.7.2). m.m.

2 Föreningen SÖNDAGSBARN vill utveckla sin syn på de i utredningenframförda frågorna på följande sätt: 5.1 Ratifikation av den europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens förslag och anser att Sverige skall ratificera den europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter. Sverige har redan ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter och Haag 80. Därför skall Sverige även underteckna denna konvention och fortsätta vara ett föregångsland när det gäller barnets rättigheter. De delar av konventionen som behöver införlivas med svensk rätt skall omarbetas till svensk lagtext, dvs. transformeras. 5.2 Vilka områden skall Europarådskonventionen tillämpas på? Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens förslag och anser att Europarådskonventionen skall tillämpas på mål ärenden om vårdnad, boende, umgänge, adoptionsärenden, samt mål och ärenden enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Dessa typer av mål och ärenden gäller stora och betydelsefulla frågor i ett barns liv. De är dessutom vanligt förekommande i domstolar. Det är bra att börja med dessa viktiga mål och ärenden. Övriga frågor om faderskap, underhåll, namnärenden, förmynderskap och godmanskap kan i detta läge ligga utanför tillämpningen av konventionen. Om det skulle behövas i framtiden, så kan man lägga till fler områden i konventions tillämpningen. 5.3 Barn som anses ha tillräcklig mognad: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens bedömning, att det inte är lämpligt att i lagen ange någon bestämd åldersgräns. Barnets vilja skall alltid beaktas, men skall naturligtvis väga olika tungt beroende på barnets ålder och mognad. Man måste göra en bedömning från fall till fall. 5.4 Artikel 11 Utsträckning av vissa bestämmelser: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens bedömning, att det inte finns behov av att tillämpa Europarådskonventionen på andra förfaranden än de som är av processuell karaktär. 5.4 Artikel 12 Nationella organ: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens bedömning och konstaterar att Barnombudsmannen motsvarar ett sådant organ som avses i artikel 12. De föreslagna förändringarna i regerings prop. 2001/02:96 (En förstärkt Barnombudsman), stärker ytterligare BO:s roll som ett sådant organ. 5.4 Artikel 13 Medling eller andra förfaranden för att lösa tvister: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens bedömning och anser att några lagstiftningsåtgärder med anledning av artikel 13 behöver inte vidtas för att Sverige skall kunna ratificera Europarådskonventionen. I FB och SoL finns idag ett flertal bestämmelser som tillhandahåller medling och samarbetssamtal. Vi vill gå ett steg längre och införa obligatoriska samarbetssamtal mellan föräldrarna. Samhället måste sätta gränsen, att det är barnets behov som skall komma i första hand vid en separation/ skilsmässa. Föräldrar måste få klart för sig, det gemensamma ansvar de har för barnets framtid.

3 Kap 6. 6.1.1 Barnets rätt att redovisa sin inställning: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker förslaget, att domstolen och socialnämnden skall åläggas en skyldighet att, om det inte är olämpligt, inhämta upplysningar om barnets inställning i alla mål och ärenden om vårdnad, boende och umgänge. Vi har stött på många fall där man inte tagit reda på barnets inställning. Viktigt att barnen har en uttrycklig rätt att komma till tals, inte bara en godtycklig möjlighet. 6.1.2/7.1.2 Barnets rätt att få information: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker förslagen och anser att bestämmelser skall införas som garanterar att barnet får den information i saken som inte är olämplig för barnet och som kan antas vara av betydelse för barnet. Sverige måste införa sådana regler i FB, för att kunna ratificera konventionen. Eftersom det idag saknas i FB. Viktigt att informationen noga anpassas både till form och innehåll till barnets ålder och mognadsgrad. 6.2/7.2 Artikel 4 Barnets rätt att begära att en särskild företrädare skall förordnas: Föreningen SÖNDAGSBARN instämmer i utredarens bedömningar. 6.3.1 Talerätt: Föreningen SÖNDAGSBARN avstyrker utredarens bedömning. Utdrag från Föreningen SÖNDAGSBARN :s rapport FRAMTIDSMODELLEN får publiceras om källan anges. Läs mer om Föreningen SÖNDAGSBARN på föreningens hemsida: www.sondagsbarn.com 6.1 Talerätt för barn 6.1.1 Talerätt för barn oavsett ålder Problembeskrivning: I vissa fall har barn tillerkänts talerätt i mål som rör barnets intressen, t ex när det gäller ekonomiska förhållanden och omhändertagande enligt LVU för att skydda barnet. När det gäller mål som rör vårdnad, umgänge och boende - som i högsta grad berör barnets intresse - har barn som är föremål för sådana tvister ingen etablerad talerätt. Nuvarande lagstiftning: 1996 infördes bestämmelser om att domstolarna skall ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad i frågor om vårdnad och umgänge. Sedan den 1 oktober 1998 är även frågan om vem av två vårdnadshavare som barnet skall bo tillsammans med en sådan fråga där rätten skall ta motsvarande hänsyn (FB 6:2b ).

Lagändringarna har dock inte inneburit att barn har tillerkänts talerätt (initiativrätt, argumentationsrätt eller besvärsrätt) i mål som rör vårdnad och umgänge. Det är inte fråga om någon självständig rätt för barnet att bestämma hur det skall formulera sina åsikter inför domstolen. Detta avgörs i allmänhet av den som gör utredningen om vårdnad, boende och/eller umgänge. Denne skall, om det inte är olämpligt, försöka ta reda på barnets inställning och redovisa den för rätten (FB 6:19). Barn under 18 år är omyndiga (FB 9:1). Från 16 års ålder får man dock själv råda över tillgångar som förvärvats genom eget arbete (FB 9:3). Uppstår en rättslig tvist om barnets tillgångar som det själv får råda över blir barnet part med fullständig talerätt i rättegången (Rättegångsbalken 11:1). Om en underårig har eget hushåll, t ex är gift eller sammanboende eller har egna barn, får han eller hon också företa rättshandlingar som normalt hör till det dagliga livet (FB 9:2a ). Dit hör saker som att teckna hyres- och försäkringsavtal, ta bostadslån, inhandla mat och kläder osv. Att även underåriga kan tillerkännas ställning som part i rättegång framgår bl a av FB 3:4 och 3:5 (faderskapsmål) samt FB 7:2 (mål om underhållsbidrag). I rättspraxis har även underåriga i vissa fall tillerkänts talerätt i vårdnadsmål, nämligen när den förälder som ensam haft vårdnaden har avlidit. Barn under 18 år är dock inte processbehöriga, dvs. har inte i dessa fall rätt att föra sin egen talan i domstol utan måste företrädas av vårdnadshavare, god man eller särskilt förordnad förmyndare, t ex en styvförälder. Detsamma gäller mål om ekonomiska frågor, gåvor, arv, testamente etc. Om barnet blir delägare i ett dödsbo får det vara part i en rättegång som rör dödsboet (Ärvdabalken 18:1 och 18:1a ). Barnet får dock inte själv delta i processen utan måste företrädas av en god man eller förmyndare. Det är barnets vårdnadshavare som är dess förmyndare (FB 10:2). Om förmyndaren eller någon av förmyndarna också är delägare i samma dödsbo måste en god man för barnet utses (FB 11:2). En underårig har inte rätt att avstå från arv (ÄB 17:2). När ett mål om adoption skall avgöras får inte barnet vara part i målet, men barn över 12 år har ändå i praktiken tillerkänts talerätt genom en specialbestämmelse. De har nämligen vetorätt mot adoptionen, med några få bestämda undantag. Adoption utan barnets samtycke får efter uppnådda 12 år endast ske om barnet är under 16 år och det skulle skada honom eller henne att bli tillfrågad, eller om barnet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke på grund av en psykisk störning eller liknande (FB 4:5). Frågan om barn skulle tillerkännas processbehörighet i vårdnadstvister har onekligen gett högsta domstolen ett visst huvudbry. Med röstsiffrorna 3-2 avgjorde HD att barn inte får föra sin egen talan - med eller utan juridiskt ombud - i domstolarna. Det gällde en 17-årig flicka, vars far, som var vårdnadshavare, hade avlidit (NJA 1975 s. 543). Flickan fick inte vara part i rättegången, men det fick däremot en 9-årig pojke som företräddes av en särskilt förordnad förmyndare i ett annat rättsfall. Även den gången var röstsiff- 4

rorna 3-2, fast åt motsatta hållet (NJA 1968 s. 292). Logiken verkar inte helt klar, men förmodligen hade även flickan fått vara part i rättegången om hon hade haft en särskilt förordnad förmyndare. Senare har HD bekräftat principen att barn som har en särskilt utsedd ställföreträdare får vara part med fullständig talerätt i vårdnadsmål. I det ej refererade rättsfallet Ö 563/79 godtogs att ett barn med särskilt utsedd förmyndare fick överklaga en hovrättsdom, vilket däremot inte socialnämnden tilläts göra. På motsvarande sätt förhöll det sig i rättsfallet NJA 1983 s 170, där en god man för barnet tilläts föra talan för en 10-årig pojkes räkning mot förmyndaren i ett vårdnadsmål. Fadern hade utsetts till förmyndare när modern, som varit ensam vårdnadshavare, hade avlidit. Tingsrätten hade utsett den gode mannen för barnet vid en tidpunkt då ingen lagakraftvunnen dom fanns om vem som skulle vara barnets förmyndare. Talerätten för barn i vårdnads- och umgängestvister är en vildvuxen och svårgenomtränglig juridisk djungel. Dels finns det klara regler om vem som får vara part i rättegång, dels har det vid sidan av dessa regler utvecklats en praxis och sedvana i domstolarna som helt avviker från vad lagen föreskriver. Den grundläggande lagregeln säger att envar har rätt att vara part i rättegång. Förutsättningen är att rättegången berör den personens rätt i något väsentligt avseende (Rättegångsbalken 11:1, 1 st). Man brukar tala om att den som skall vara part i en rättegång skall ha ett av rättsordningen skyddat intresse i saken som målet handlar om. Något formellt juridiskt hinder för barn att vara part i en rättegång om dess egen vårdnad eller umgängesrätt existerar således inte. Barnet är dock inte processbehörigt, dvs. har inte rätt att själv föra sin egen talan. Denna måste utföras av partens ställföreträdare (Rättegångsbalken 11:1, 2 st). Ställföreträdare för ett barn är enligt lagen båda föräldrarna om de har vårdnaden gemensamt, ena föräldern om denne är ensam vårdnadshavare (FB 10:2), eller någon annan person som har särskilt förordnats till vårdnadshavare (FB 10:3). Så långt råder ingen som helst oklarhet om vem som har rätt att företräda barnet. Problemet uppstår när två gemensamma vårdnadshavare tvistar i domstol om frågor som rör barnets rätt, eller när den person som ensam är ställföreträdare tvistar om barnets rättigheter gentemot en annan person som saknar behörighet att företräda barnet därför att denne inte är vårdnadshavare. Även för denna situation finns det dock tydliga lagregler. Om barnet har ett intresse som kan tänkas strida mot vårdnadshavarens eller förmyndarens intresse skall en god man för barnet utses. Om talan har väckts i domstol är det domstolens skyldighet att utse en god man som företräder barnet gentemot vårdnadshavaren. I andra fall är det överförmyndaren som skall utse god man (FB 11:2). Det är ingen överdrift att påstå att lagen inte följs i 99,9 procent av alla vårdnads- och umgängestvister. Någon logisk förklaring till varför reglerna om god man inte tillämpas är svår 5

att finna. Det formella kravet på att barnet skall ha ett intresse som kan tänkas strida mot vårdnadshavarens i en vårdnadseller umgängestvist torde vara uppfyllt så snart parterna i en sådan tvist är oense om vad som är bästa lösningen för barnet. I lagförarbeten har man lämnat förklaringen att reglerna om talerätt i vårdnads- och umgängestvister bygger på uppfattningen att vårdnaden är en rättighet och en skyldighet för föräldrarna. Därför skulle normalt bara föräldrarna vara parter och ha talerätt i sådana mål. (Prop. 1994/95:224, sid. 15) Uttalandet stämmer emellertid mycket dåligt överens med andra uttalanden, där man betonat att det är fråga om barnets rätt att t ex umgås med en förälder som det inte bor tillsammans med - inte förälderns rättigheter. (T ex SOU 1995:79, Vårdnadstvistutredningens betänkande, sid. 51 och 92 samt prop. 1997/98:7, sid. 38 och 60.) Det vore helt missvisande att påstå att frågor om vårdnad, boende och umgänge inte berör barnets rätt, och att bestämmelserna om god man av den anledningen inte skulle vara tillämpliga. Tvärtom visar HD:s praxis att ett barn som har en god man (eller annan ställföreträdare) får uppträda som part i vårdnadstvister. Man kan inte heller utgå ifrån att vårdnadshavaren alltid är den part som automatiskt skulle företräda barnets rätt på ett bättre sätt än motparten. Därför borde domstolarna alltid utse en god man för att tillvarata barnets rätt i rättegången, om man ville följa lagstiftningen. Så sker emellertid inte ens i de mest flagranta fall där en vårdnadshavare åsidosätter barnets rättigheter, t ex genom att utöva umgängessabotage och försvåra för barnet att träffa den andra föräldern. (T ex NJA 1992 s 666 och HD:s mål T 3205-97, se närmare därom i Framtidsmodellen under punkten 5.1.1 Umgänge som villkor för underhållsstöd.) I ett särskilt yttrande av referenten i högsta domstolen i NJA 1983 s 170 utvecklade denne sin syn på talerättsproblematiken. Utan att HD som helhet är bunden av hans uppfattningar, ansåg denne bl a att rättsfallet NJA 1975 s 543 - med den 17-åriga flickan som inte fick vara part i vårdnadsmålet mot sin mamma - hade fått en missvisande sammanfattning i rättsfallsreferatet och egentligen inte gällde frågan om flickan hade talerätt, utan om hon var processbehörig. Om man godtar slutsatsen att flickan hade talerätt, men att hennes talan avvisades därför att hon inte var processbehörig, kvarstår emellertid det diskutabla faktumet att ingen av tre domstolar (inklusive högsta domstolen) som hade handlagt målet hade följt reglerna i föräldrabalken och utsett en god man för flickan. Hon stod nämligen helt ensam utan någon ställföreträdare när fadern hade avlidit och modern drev vårdnadsfrågan tvärtemot flickans egen önskan. (Vid den tidpunkten återfanns lagstadgandet om god man i FB 18:2.) Man kan konstatera att moderns dom på vårdnaden inte var verkställbar mot flickans vilja, enligt 21 kap. föräldrabalken, 6

eftersom hon var över 12 år. Det gav dock modern vissa rättigheter att styra över flickans ekonomiska tillgångar. Någon faktisk vårdnad i den meningen att hon kunde bestämma var flickan skulle bo eller ge henne daglig omsorg kunde det knappast bli fråga om. Flickan bodde sedan två år på internatskola i Danmark medan modern var bosatt i Sverige. Enligt referatet bekostades flickans utbildning av danska staten. I mål om verkställighet av vårdnad och umgänge är talerätts frågan om möjligt ännu mer komplicerad. Föräldrabalkens bestämmelser om god man avser i första hand civilrättsliga tvister. Dit hör mål om vårdnad, umgänge, boende och adoption. Däremot är det inte självklart att bestämmelserna skulle vara tillämpliga i en tvist inför förvaltningsdomstol, som t ex länsrätten och kammarrätten där verkställighetsmålen avgörs. Vad högsta domstolen har uttalat ifråga om god man för barn i en vårdnadstvist binder på intet sätt regeringsrätten, som kan ha en helt annan uppfattning som högsta instans i mål hos förvaltningsdomstolar. Det finns relativt sentida exempel på att HD och regeringsrätten har gjort vitt skilda bedömningar i samma rättsfråga. Frågan om när barns egen vilja skulle tillmätas betydelse är ett sådant exempel. Den nuvarande 12-årsgränsen tillämpades först av regeringsrätten, men högsta domstolen höll länge fast vid en numera föråldrad 15-årsgräns. HD ändrade sig först när regering och riksdag i samband med en lagändring gjorde fullständigt tydligt att det var 12-årsgränsen som skulle gälla. En annan fråga där de högsta instanserna kommit till helt olika slutsatser är frågan om när ogifta sammanboende rättsligt skall likställas med sammanboende gifta personer. Inom avtalsrätt och civilrätt gäller vissa förutsättningar, men inom offentlig rätt - t ex rätt till bidrag och skatterätt - gäller helt andra. För mål om verkställighet finns inga tydliga regler om talerätt eller god man för barnet. Det är därför tillsvidare höljt i dunkel hur regeringsrätten skulle ställa sig om ett barn med hjälp av god man eller annan ställföreträdare begär att få föra talan om verkställighet av vårdnad, umgänge eller boende. En mera väletablerad - och även lagstadgad - talerätt tillkommer däremot barn som är föremål för myndighetsingripande enligt socialtjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Denna talerätt är inte fullständig. Barnet kan - i likhet med föräldrarna - inte själv starta en process om omhändertagande. Bara socialnämnden har initiativrätt, dvs. kan göra en ansökan om omhändertagande av barnet för vård (LVU 4 ). I mål enligt LVU är barnet part oavsett ålder. Om barnet har fyllt 15 år har den unge rätt att själv föra sin talan i målet (LVU 36 ). 15-åringen är alltså processbehörig och har rätt att argumentera inför domstolen samt överklaga dess beslut och domar om beslutet gått barnet emot (Förvaltningsprocesslagen 33 ). För barn under 15 år utses regelmässigt ett juridiskt ombud (LVU 39 ). Ombudet får som regel inte samtidigt företräda 7

vårdnadshavaren, som kan ha ett eget intresse i saken som kan tänkas strida mot barnets intresse. Så anses alltid vara fallet om omhändertagandet har sin grund i påstådda missförhållanden i hemmet. Även vårdnadshavaren har självständig talerätt, vid sidan av barnet, i mål enligt LVU. Barnet som fyllt 15 år har givetvis också rätt till offentligt biträde. I socialtjänstlagen finns motsvarande bestämmelse om talerätt för barn som fyllt 15 år (SoL 56 ). När offentligt biträde utses för barn som är under 15 år - och den personen inte samtidigt är biträde åt barnets vårdnadshavare - får biträdet automatiskt ställning som ställföreträdare för det mindre barnet i mål enligt LVU (36 ). Ställföreträdaren övertar vårdnadshavarens rätt att föra barnets talan. I mål om verkställighet av domstolsutslag, eller avtal mellan föräldrarna som har godkänts av socialnämnden, beträffande vårdnad, boende och umgänge har barn från ca 12 års ålder i praktiken tillerkänts vetorätt, även om det inte formellt har fått ställning som part i målet. Verkställighet får nämligen inte ske mot barnets vilja om det har fyllt 12 år eller nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas på motsvarande sätt (FB 21:5). Det är dock inte fråga om en absolut vetorätt. Länsrätten har möjlighet att besluta om verkställighet av vårdnad, umgänge eller boende om det är nödvändigt av hänsyn till barnets bästa. I praktiken är det dock mycket sällsynt att länsrätten beslutar om verkställighet mot barnets vilja när det har nått 12 års ålder. Till detta bidrar säkerligen reglerna om att förlorande part kan få betala motpartens rättegångskostnader, som gör att de flesta aldrig försöker få verkställighet då risken att förlora målet är utomordentligt stor (FB 21:13). Generellt kan sägas att talerätt för barn alltid står i konflikt med bestämmelsen i föräldrabalken att vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (FB 6:11). I de fall då barn har självständig talerätt innebär det att vårdnadshavarens rätt att bestämma över barnets personliga angelägenheter urholkas eller helt upphör. 8 Förslag: Frågor som rör vårdnad, umgänge och boende griper in i barnets personliga förhållanden. Barn bör oavsett ålder få inta ställningen som part i rättegångar om vårdnad, umgänge och boende, ifall föräldrarna inte kan komma överens om dessa frågor. Barn bör också tillerkännas talerätt i mål om adoption. Även i verkställighetsmål enligt 21 kap. föräldrabalken skall barnet vara part. Processbehörighet bör inträda vid 12 års ålder, då barn i allmänhet har nått en sådan mognad att de kan överväga och förstå konsekvenserna av alternativa lösningar kring vårdnad och umgänge. Att barnen är processbehöriga innebär inte att de måste ta ställning i vårdnads- och umgängesfrågor, bara att de har möjlighet att föra fram sina egna åsikter på ett sätt som är likvärdigt med föräldrarnas i domstolsprocessen.

Offentligt biträde skall alltid utses för barnet, ifall föräldrarna inte kan komma överens. Barnet skall inte kunna dömas att betala vare sig rättegångskostnader eller kostnader för hämtning. Om flera syskon har likartade intressen i målet kan de företrädas av ett gemensamt juridiskt ombud. Om barnet är en självständig part kan det antas leda till att föräldrarna tar större hänsyn till barnets synpunkter, och även att de i större utsträckning försöker komma överens om vårdnad, umgänge och boende för att undvika en rättegång där barnet före träds av ett särskilt ombud. Argumentet att föräldrarna har större anledning att frivilligt ta hänsyn till barnets åsikt om barnet är självständig part har giltighet även i adoptionsfrågor. Förslag: Talerätt för barn införs genom särskilda bestämmelser i föräldrabalken. Ändringar behövs i rättshjälpslagen, samt i föräldrabalken. 9 6.3.2 Egen företrädare för barnet: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker förslaget. Vi undrar bara hur man skall göra bedömningen av vilka barn som skall få en egen företrädare? Vi vill dock gå ett steg längre och anser att ett offentligt biträde skall alltid utses för barnet, ifall föräldrarna vänder sig till domstol. Se även vårt svar under punkt 6.3.1 Talerätt. 6.3.3 Biträde för att få hjälp med att redovisa sin inställning och ett eget ombud: Föreningen SÖNDAGSBARN avstyrker utredarens bedömning. Se även vårt svar under punkt 6.3.1 Talerätt. 6.4.1/7.4.1 Har domstolen /och socialnämnden tillräcklig information? Har barnet fått möjlighet att redovisa sin inställning? Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens bedömningar och anser att de bestämmelser som idag finns i 4 kap. och 6 kap. föräldrabalken, tillsammans med de föreslagna tilläggen under punkt 6.1.1 är tillräckliga. 6.4.2 Har barnet fått den information i saken som kan antas vara av betydelse för barnet? Mycket bra att man ålägger verkställaren av en utredning om vårdnad, boende och umgänge en skyldighet att redovisa för rätten att information till barnet har lämnats. Detta stärker ytterligare barnets rättigheter. 6.4.3/7.4.3 Domstolens /och socialnämndens möjlighet att själva eller genom andra personer eller organ höra barnet: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens bedömningar. 6.4.4 Domstolen och socialnämnden skall tillmäta barnets inställning tillbörlig vikt: FB 6 kap. 2b täcker in detta bra.

10 6.5 Artikel 7 Skyldighet för domstolen och socialnämnden att handla skyndsamt: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens förslag och bedömning. Mycket bra att detta införs då vi stöter på ärenden som pågått under två års tid. Detta är alldeles för lång tid för alla inblandade, särskilt för barnen. 6.6 Artikel 8 Handlande på domstolens och socialnämndens eget initiativ: Detta är tillräckligt reglerat redan idag. 6.7.2 Vem skall utses till särskilt biträde? Mycket bra att man inte låser upp detta till att endast gälla advokater. Många gånger kan det finnas andra personer som är mer lämpade som särskilt biträde för barnen. Vi undrar hur dessa personer skall väljas ut? Skall de utbildas? Vem skall i så fall utbilda dem? Många frågor finns det kring urvalet anser vi, men det är ett steg i rättriktning för att på bästa sätt kunna hjälpa barnen. 6.7.3 Förfarandefrågor: Se även vårt svar under punkt 6.3.1 Talerätt. 6.7.4 Sekretess: 6.8 Artikel 10 Företrädarens roll: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens förslag och bedömning. Se även vårt svar under punkt 6.3.1 Talerätt. 6.9 Artikel 14 Rättshjälp och rådgivning: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens förslag och bedömning. Kap 7. 7.1.1 Barnets rätt att redovisa sin inställning: 7.3 Artikel 5 Andra eventuella procesuella rättigheter: Föreningen SÖNDAGSBARN avstyrker utredarens bedömning. Se vårt svar under punkt 6.3.1 Talerätt. 7.4.2 Har barnet fått den information i saken som kan antas vara av betydelse för barnet? 7.4.4 Domstolen skall tillmäta barnets inställning tillbörlig vikt:

11 7.5 Artikel 7 Skyldighet för domstolen att handla skyndsamt: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens förslag och bedömning. 7.6 Artikel 8 Handlande på domstolens eget initiativ: 7.8 Artikel 10 Företrädarens roll: 7.9 Artikel 14 Rättshjälp och rådgivning: Kap 8. 8.1.1 Barnets rätt att redovisa sin inställning: 8.1.2 Barnets rätt att få information: 8.2 Artikel 4 Barnets rätt att begära att en särskild företrädare skall förordnas: 8.3 Artikel 5 Andra eventuella procesuella rättigheter: Föreningen SÖNDAGSBARN avstyrker utredarens bedömning. Se vårt svar under punkt 6.3.1 Talerätt. 8.4.1 Har domstolen och socialnämnden tillräcklig information? Har barnet fått möjlighet att redovisa sin inställning? 8.4.2 Har barnet fått den information i saken som kan antas vara av betydelse för barnet? 8.4.3 Domstolens och socialnämndens möjlighet att själva eller genom andra personer eller organ höra barnet: 8.4.4 Domstolen och socialnämnden skall tillmäta barnets inställning tillbörlig vikt: 8.5 Artikel 7 Skyldighet för domstolen och socialnämnden att handla skyndsamt:

12 8.6 Artikel 8 Handlande på domstolens och socialnämndens eget initiativ: 8.8 Artikel 10 Företrädarens roll: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredarens förslag och bedömning. 8.9 Artikel 14 Rättshjälp och rådgivning: Avslutande kommentar: Föreningen SÖNDAGSBARN anser att dessa förslag är bra och att de är en fortsatt strävan i rätt riktning, för barnets rättigheter. Ytterligare frågor besvaras av undertecknad. Med vänliga hälsningar Föreningen SÖNDAGSBARN /gm Charles Millqvist Charles Millqvist talesman talesman@sondagsbarn.com Notering: Remissarbetet har utförts av Charles Millqvist. Sidfot: Riks 2002;9 vi Riks: Hemsida/E-post: Övrigt: Box 1023, 144 21 Rönninge www.sondagsbarn.com Org.nr: 802017 1826 Tfn/Fax: 08 532 506 72 riks@sondagsbarn.com Postgiro: 318 16 2 Mobil: 070-424 80 68