H./. riksåklagaren ang. häktning

SVARSSKRIVELSE Sida 1 (7) Ert datum Er beteckning Chefsåklagaren Lars Persson 2009-05-27 Ö 2457-09 Rotel 27 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM H./. riksåklagaren ang. häktning Högsta domstolen har förelagt riksåklagaren att inkomma med svarsskrivelse. Jag vill anföra följande. Inställning Jag bestrider Hs yrkande och anser att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd. Bakgrund Tingsrättens dom Ansvarsdelen Tingsrätten dömde den 7 maj 2009 H för följande brott (anges i kronologisk ordning). Skadegörelse den 18 november 2008 H döms för att ha skjutit sönder en bilruta med en kolsyrepistol eller liknande vapen. Försök till rån av en frisersalong den 13 januari 2009 En medtilltalad har i narkotikapåverkat tillstånd maskerad och beväpnad med en kolsyrepistol gått fram till kassan, riktat pistolen mot innehavaren och upprepade gånger krävt att denne skulle öppna kassan. H har gett den medtilltalade i uppdrag att genomföra rånet, instruerat honom hur rånet skulle genomföras, försett denne med vapen och maskeringsutrustning samt hållit vakt utanför frisersalongen. Rån av en godisbutik den 13 januari 2009 En medtilltalad har i narkotikapåverkat tillstånd maskerad och beväpnad med en kolsyrepistol gått fram till butiksbiträdet, riktat pistolen mot honom, uppmanat honom att tömma kassan och hotat att annars skjuta honom. Butiksbiträdet överlämnade minst 3 000 kronor. H har gett den medtilltalade i uppdrag att råna godisbutiken, instruerat honom hur rånet skulle genomföras och hållit vakt utanför. Efter rånet har H och övriga gärningsmän delat på bytet. Försök till rån av en godisbutik den 14 januari 2009 En medtilltalad har i narkotikapåverkat tillstånd maskerad och beväpnad med en kolsyrepistol gjort mantelrörelse och riktat pistolen mot butiksbiträdet, uppmanat henne att tömma kassan och hotat att annars skjuta henne. Butiksbiträdet fyllde en kasse med kontanter och cigaretter, men rånet avbröts då hennes man kom in i butiken. H har gett den medtilltalade i uppdrag att genomföra rånet, försett denne med vapen och maskeringsutrustning och hållit vakt utanför godisbutiken. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 08-453 66 00 Telefax 08-453 66 99 Webbadress www.aklagare.se

SVARSSKRIVELSE Sida 2 (7) Tre fall av utpressning och två fall av försök till utpressning riktade mot målsägande A den 6 februari 2009 H har dömts för att genom att uppträda aggressivt och hotfullt samt genom hotfulla uttalanden ha förmått målsäganden att i tre olika butiker teckna mobiltelefonabonnemang med vidhängande mobiltelefoner. Telefonerna, vilka varit värda i vart fall 33 000 kronor, har sedan överlämnats till H. H har vidare dömts för att på motsvarande hotfulla sätt ha förmått målsäganden att i ytterligare två butiker försöka få ut mobiltelefoner. Olaga tvång den 6 februari 2009 H har dömts för att genom hot om våld ha förmått målsäganden att köra honom och ytterligare ett antal personer. Två fall av utpressning och två fall av försök till utpressning riktade mot målsägande B den 7 februari 2009 H har dömts för att genom att uppträda aggressivt och hotfullt samt genom hotfulla uttalanden ha förmått målsäganden att i två olika butiker teckna mobiltelefonabonnemang med tre vidhängande mobiltelefoner. Telefonerna, vilka varit värda minst 14 000 kronor, har sedan överlämnats till H. H har vidare dömts för att på motsvarande hotfulla sätt ha förmått målsäganden att i ytterligare två butiker försöka få ut mobiltelefoner. Narkotikabrott, ringa brott, den 25 februari 2009 H har dömts för innehav av 1,33 gram cannabis. I domen ogillades åtalet mot H dels gällande ett fall av personrån, dels gällande ett antal fall av utpressning. Påföljdsdelen Tingsrätten bestämde påföljden för H till skyddstillsyn med särskild föreskrift om att underkasta sig den behandling som frivården finner erforderlig. Den ådömda skyddstillsynen förenades med tre månaders fängelse. Tingsrätten förordnade att domen på fängelse skulle verkställas trots att den inte vunnit laga kraft. Tingsrätten motiverade sitt val av påföljd på följande sätt. H fyllde 18 år den 18 januari 2009. Han förekommer under ett avsnitt i belastningsregistret avseende åtalsunderlåtelse för snatteri. Frivården har uppgett att det på grund av missbruk finns behov av övervakning och föreslår skyddstillsyn med föreskrift att genomgå kriminalvårdens BSFprogram (Beteende, samtal och förändring). Den brottslighet som H gjort sig skyldig till är av sådan art och har ett sådant straffvärde att någon annan påföljd än fängelse normalt inte kommer i fråga. Han är dock ung och tidigare ostraffad. Det är uppenbart att han behöver övervakning för att komma till rätta med missbruk och kriminella värderingar. Han bör därför dömas till skyddstillsyn med föreskrift att underkasta sig den programverksamhet som frivården bestämmer. Med hänsyn till brottslighetens art och straffvärde ska skyddstillsynen kombineras med ett kortare fängelsestraff. Omständigheterna är sådana att fängelsestraffet omedelbart bör verkställas.

SVARSSKRIVELSE Sida 3 (7) Häktningsfrågan H häktades i målet den 27 februari 2009. I domen hävde tingsrätten häktningsbeslutet. Detta eftersom tingsrätten beslutat att det fängelsestraff som H dömts till omedelbart skulle verkställas. Hovrättens beslut i häktningsfrågan m.m. Åklagaren har överklagat tingsrättens dom såväl i ansvars- som påföljdsdelen. Samtidigt yrkades att H skulle häktas. Efter att ha hållit häktningsförhandling beslutade hovrätten den 25 maj 2009 att H ska vara häktad från den tidpunkt han friges från det fängelsestraff som tingsrätten dömt ut. Beslutet motiverades enligt följande. H är på sannolika skäl misstänkt för de brott som han dömts till ansvar för genom den överklagade domen. Det finns med hänsyn till brottens beskaffenhet och Hs förhållanden risk för att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Skälen för häktning uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för H. I strafftidsbeslut från Kriminalvården avseende H anges den 28 maj 2009 som tidpunkt för villkorlig frigivning. Överklagandet H har överklagat hovrättens häktningsbeslut och yrkat att Högsta domstolen ska ogilla åklagarens häktningsyrkande. I överklagandet hävdar H att hovrätten saknat möjlighet att i samband med en kortvarig häktningsförhandling avgöra om tingsrättens dom kommer att ändras i straffskärpande riktning efter att huvudförhandling hållits i målet. Enligt H går hovrättens beslut stick i stäv mot Högsta domstolens beslut i NJA 1987 s. 848. Hovrätten har genom häktningsbeslutet tagit risken att H kan komma att vara frihetsberövad längre än vad som bestäms i en kommande dom. H anser att ett sådant risktagande är otillåtet. När det gäller återfallsrisken understryks i överklagandet att H är tidigare ostraffad, att de åtalade gärningarna begåtts under en kortare tidsperiod och att H förefaller leva under socialt ordnade förhållanden. Hovrättens fortsatta handläggning av målet Tiden för överklagande av tingsrättens dom gick ut den 28 maj 2009. Som framgått i det föregående har domen överklagats av åklagaren. Enligt uppgift från hovrätten har även H överklagat domen. H yrkar att åtalet ska ogillas utom såvitt avser det ringa narkotikabrottet.

SVARSSKRIVELSE Sida 4 (7) Enligt uppgift från hovrätten planeras huvudförhandling att hållas i målet den 29 och 30 juni samt den 1 juli 2009. Grunder Den rättsliga regleringen Enligt 24 kap. 1 första stycket rättegångsbalken får den häktas, som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott, för vilket är föreskrivet fängelse ett år eller däröver, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att han till exempel fortsätter sin brottsliga verksamhet. Av paragrafens tredje stycke framgår att häktning får ske endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. De ändringar av reglerna om gripande, anhållande och häktning som trädde i kraft år 1987 innebar bl.a. att det nuvarande gemensamma beviskravet för de tre särskilda häktningsförutsättningarna infördes. I propositionen till lagändringarna uttalades i specialmotiveringen att den nya formuleringen syftade till att markera bl.a. vikten av att häktning används för att bryta en pågående seriebrottslighet och i övrigt för att motverka återfall i brott. Särskilt borde därvid beaktas risken för återfall i brott som riktar sig mot eller medför fara för annans liv, hälsa eller egendom eller i övrigt allvarligt kränker annans personliga integritet. Som exempel på vanliga sådana brott nämndes bl.a. misshandel och olaga hot (prop. 1986/87:112, s. 71 f). I NJA 1984 s. 559 beslutade hovrätten att den tilltalade skulle genomgå rättspsykiatrisk undersökning. Samtidigt beslutades att den tilltalade skulle kvarbli i häkte. Efter att den tilltalade överklagat häktningsbeslutet försatte Högsta domstolen den tilltalade på fri fot. Högsta domstolen konstaterade att den tilltalade satt häktad på grund av fara för fortsatt brottslighet. Vid tiden för Högsta domstolens beslut hade den tilltalade varit frihetsberövad i 69 dagar och den rättspsykiatriska undersökningen ännu inte påbörjats. Högsta domstolen uttalade vidare följande. Den brottslighet för vilken Jan E åtalats kan rimligen inte föranleda något långt frihetsstraff. Det föreligger därför en viss risk för att kvarhållande av Jan E i häkte föranleder att Jan E i målet berövas friheten under längre tid än som med hänsyn till reglerna om villkorlig frigivning svarar mot verkställighet av frihetsberövande påföljd som kan komma att ådömas honom. Denna risk måste vägas mot den risk för fortsatt brottslig verksamhet som utgör grunden för Jan E:s hållande i häkte. Med hänsyn till att den fortsatta brottslighet från Jan E:s sida som kan befaras inte är till sin art eller intensitet mera allvarlig finner HD att den sistnämnda risken bör få stå tillbaka vid avvägningen. I NJA 1987 s. 878 hade tingsrätten dömt den tilltalade för grov stöld och olovlig körning till skyddstillsyn och en månads fängelse. Åklagaren överklagade

SVARSSKRIVELSE Sida 5 (7) tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till endast fängelse. Samtidigt yrkades att hovrätten skulle förklara den tilltalade häktad. Hovrätten fann risk föreligga att den tilltalade på fri fot skulle fortsätta sin brottsliga verksamhet. På grund härav förordnade hovrätten att den tilltalade, när den pågående verkställigheten av fängelsestraffet upphörde, omedelbart skulle träda i häkte i avvaktan på att hovrätten meddelade dom. Efter att den tilltalade anfört besvär beslutade Högsta domstolen att denne omedelbart skulle försättas på fri fot. Beslutet motiverades enligt följande. Då en överrätt har att fatta beslut i en häktningsfråga utan att ha underlag för ett slutligt ställningstagande i målet, måste risken för att ett häktningsbeslut kommer att leda till ett för långt frihetsberövande vägas mot den risk för fortsatt brottslighet eller annan fara som kan utgöra grund för häktning. Fara för fortsatt brottslighet från Tommy K:s sida får visserligen anses föreligga, men den befarade brottsligheten kan inte anses till sin art eller intensitet så allvarlig att den motiverar att Tommy K genom beslut före huvudförhandlingen berövas friheten under längre tid än som svarar mot den av TR:n ådömda påföljden (jfr NJA 1984 s 559). Min bedömning För det fall hovrätten vid sitt slutliga ställningstagande i målet fastställer tingsrättens dom innebär häktningsbeslutet att H kommer att ha varit frihetsberövad under längre tid än som svarar mot den ådömda påföljden. Som framgått i det föregående torde hovrätten komma att hålla huvudförhandling i målet, och på nytt pröva häktningsfrågan, inom några veckors tid. Vid prövningen av häktningsfrågan ska emellertid risken för ett för långt frihetsberövande vägas mot den risk för fortsatt brottslighet som utgör grunden för att H är häktad. Den särskilda häktningsgrunden att det finns risk för att den misstänkte fortsätter sin brottsliga verksamhet skiljer sig från de övriga två häktningsgrunderna såtillvida att häktningen inte har karaktären av ett egentligt straffprocessuellt tvångsmedel utan främst avser att bereda skydd åt dem som hotas av brottsliga handlingar från den misstänktes sida. Hovrätten har funnit att det med hänsyn till brottens beskaffenhet och Hs förhållanden finns risk för att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Jag delar denna uppfattning. Tingsrätten har dömt H för ett rån och två försök till rån. Rånaren har i samtliga fall varit maskerad och beväpnad med en kolsyrepistol. Brotten har riktat sig mot mindre affärsrörelser. Rånaren har riktat vapnet mot ensamma personer med ansvar för kassan. I ett par fall har rånaren hotat med att skjuta och i ett fall har han gjort mantelrörelse med pistolen. H har varit drivande och haft en central roll vid genomförandet av rånbrotten. Fråga är om farlig och mycket integritetskränkande brottslighet som ofta ger rånoffret svårigheter att utöva sitt yrke och i värsta fall kan medföra bestående psykiska men.

SVARSSKRIVELSE Sida 6 (7) Tingsrätten har vidare dömt H för ett stort antal fall av utpressning och försök till utpressning. Utpressningsbrotten har riktats mot två unga målsägande och följt ett gemensamt mönster. H har genom att bete sig hotfullt och aggressivt förmått målsägandena att, i den ena butiken efter den andra, försöka teckna mobiltelefonabonnemang och, i de fall det lyckats, omedelbart överlämna telefonerna till honom. Även i detta fall måste det anses vara fråga om allvarlig och starkt integritetskränkande brottslighet. Detta särskilt eftersom det är upprepade brott som riktas mot ungdomar. Som framgår av tingsrättens dom missbrukar H narkotika. Sådant missbruk måste finansieras. Personer med ett pågående narkotikamissbruk kan ofta inte finansiera sitt missbruk på annat sätt än genom att begå brott. Om H försätts på fri fot och återupptar sitt narkotikamissbruk ligger det därför mycket nära till hands att han fortsätter med liknande brottslighet som den han begick innan han frihetsberövades. Vid en samlad bedömning anser jag att det finns en avsevärd risk för att H om han försätts på fri fot kommer att begå nya brott av samma slag och efter samma mönster som varit fallet vid de brott han nu dömts för. Det kan således befaras att H upprepat och intensivt kommer att begå mycket allvarlig och starkt integritetskränkande brottslighet. Minimistraffet för rån är ett års fängelse. Redan straffvärdet för det fullbordade rånbrott som H dömts för måste enligt min mening vara avsevärt högre än vad som motsvaras av minimistraffet. Vidare är rån ett brott av sådan art att det finns en stark presumtion för fängelse. Med hänsyn till i första hand den samlade brottslighetens straffvärde anser jag att det är mycket som talar för att hovrätten vid sitt slutliga ställningstagande i målet kommer att finna att en skyddstillsyn med föreskrift om att genomgå kriminalvårdens BSF-program inte ens i kombination med ett kort fängelsestraff kan anses utgöra en tillräckligt ingripande påföljd för H. Hovrätten, som fattade häktningsbeslutet tre dagar innan H varit frihetsberövad i tre månader, har uppenbarligen preliminärt varit av denna uppfattning. Vid en sammantagen bedömning anser jag att övervägande skäl talar för att H ska vara fortsatt häktad. Frågan om prövningstillstånd I NJA 1984 s. 559 och NJA 1987 s. 878 har Högsta domstolen prövat häktningsfrågor liknande den i målet. Högsta domstolen har därvid slagit fast att vid bedömningen av häktningsfrågan måste risken för att ett häktningsbeslut kommer att leda till ett för långt frihetsberövande vägas mot risken för fortsatt brottslighet (jfr även NJA 1978 s. 471, NJA 1985 s. 56 och NJA 1989 C 13).

SVARSSKRIVELSE Sida 7 (7) Vid bedömningen av en häktningsfråga av nu aktuellt slag ska samtliga relevanta omständigheter vägas in. De omständigheter som i enskilda fall påverkar den avvägning som ska göras kan vara av mycket varierande slag. Jag är bl.a. av denna anledning tveksam till om det finns utrymme för Högsta domstolen att, vid en prövning av häktningsfrågan i målet, göra några uttalanden som ytterligare skulle klarlägga rättsläget. Enligt min mening finns det inte tillräckliga skäl att meddela prövningstillstånd. Anders Perklev Lars Persson Kopia till: Utvecklingscentrum Malmö Göteborgs åklagarkammare (AM-191306-08)