Landsmötesnytt 2009 Ur folkvimlet... Arjeplog 5-7 juni P-G Idiv u oma och P-O Blin d blickar fr a måt. Foto : SSR. agar priset, ungdomsföret ka is m sa t de lly. Foto: SSR. ottagare av ed A lva och Li m Sofia Jannok, m s an m am ls til Ragnhild Svonni, nyanställd projektledare på SSR. Foto: SSR.
Per Gustav Idivuomas öppningsanförande Landsmötet öppnas av förbundsordföranden Per Gustav Idivuoma, med följande anförande: Ärade ombud, ärade gäster. Jag vill rikta ett tack till samebyar och sameföreningar i området för inbjudan att hålla årets landsmöte i Arjeplog. Senast det skedde var i början av 1990-talet, och det minsta man kan säga är att det har hänt åtskilligt sedan dess. Från min sida är jag glad över den uppslutning som våra landsmöten har, av dels ombud för medlemmarna, dels olika myndigheter som vi på något sätt har kontakt med och även gäster som har intressen i de frågor som vi hanterar. Landsmötesdagarna brukar präglas av diskussioner på en saklig nivå, av kvällar under friare former och bra beslut som både styrelsen och den operativa enheten på SSR kan arbeta vidare med. Landsmötet är det högsta beslutande organet, det innebär samtidigt att de ombud som närvarar under landsmötet är de som lägger fast strategier för verksamheten som både styrelse och kansli har att förhålla sig till. Året som gått har i likhet med tidigare år präglats av ett offensivt arbete som framgår av vår verksamhetsberättelse. Under året har vi arbetat med att förverkliga den fastlagda visionen för SSRs verksamhet, jag vill i det här sammanhanget poängtera att det återstår en hel del arbete framförallt i den del som avhandlar den lokala och regionala delaktigheten i den totala verksamheten. Vi ser även i den delen vissa framsteg som jag återkommer till i slutet av mitt inledningsanförande. Som framgår av verksamhetsberättelsen är vår verksamhet rätt omfattande. Jag ska bara kort ta upp vissa av frågorna om krävt extra mycket arbete under året. En levande rennäring trots rovdjurens närvaro är en ständig fråga som ger upphov till diskussioner. Vårt arbete i frågan har präglats av att i enlighet med vår rovdjurspolicy föra fram rennäringens svårigheter i den tillvaro som innebär att rovdjursnumerären ständigt ökar. I det sammanhanget har vi via ekonomsikt stöd från dels Sametinget och dels från Naturvårdsverket initierat ett arbete som både handlar om att få så mycket fakta från de som är berörda d v s samebyarnas medlemmar, vad gäller förlusterna i renar, det merarbete som rovdjurens närvaro innebär, samt påverkan på den psykosociala miljön. Det arbetet genomförs via intervjuer och faktainsamling av speciellt projektanställda som under våren och försommaren besöker varje sameby enskilt. Vi har fått frågor om hur väl den enskilde samebyn eller enskilde renägarens integritet är skyddad, jag vill i det här sammanhanget bara säga att vårt intresse är inte att peka ut någon enskild vare sig sameby eller enskild person, vad vi är ute efter är att få en så långt som möjligt säkrad bild av hur rovdjurens närvaro präglar rennäringen och dess utövare i sitt dagliga liv. Materialet som produceras kommer inte i något sammanhang kunna härledas till enskilda samebyar eller enskilda renägare. Jag vill härmed uppmana alla att så lång som möjligt är att delge alla kända fakta så att arbetet för en bättre rovdjurspolitik som tar hänsyn till rennäringens speciella förutsättningar blir verklighet. Regeringens proposition om en ny statlig rovdjurspolitik är i dagarna framlagd. Proppositionens innehåll kan ges både ris och ros, vilket inte är helt ovanligt i arbetet med att forma en politik som ska vara alla intressen till lags. SSR har i samband med att en ny rovdjurspolitik utarbetas haft ett antal möten med miljöministern och hans stab, för att föra fram rennäringens syn på en ny rovdjurspolitik. I det här sammanhanget vill jag nämna det stora arbetet som vår professor i rennäring Öje Danell gjort i samband med att göra ekonomiska och andra konsekvenser för rennäringen med det ökade rovdjurstrycket, det visar med all önskvärd tydlighet hur hårt rennäringen drabbas av den nu förda statliga rovdjurspolitiken. Jag vill även nämna att hans arbete har uppmärksammats av rennäringen över riksgränserna, eftersom i stort sett samma situation råder över hela renskötselområdet i våra grannländer. Rovdjursfrågorna på allsamisk nivå präglas av att det är samma problembild som dyker upp oavsett på vilken sida om riksgränserna rennäringen finns, därför avser vi att intensifiera arbetet över riksgränserna med våra rennäringsparter på ömse sida om riksgränserna, vi har redan haft några sammankomster där vi på SSR ser möjligheterna till att arbeta över riksgränserna med rennäringsorganisationer men även med regionala myndigheter som hanterar rovdjursfrågorna. Frågan om rennäringens svärigheter med det ökande rovdjurstrycket kommer att diskuteras vidare under här dagarna Vindkraftens etableringar inom renskötselområdet kommer att påverka rennäringen, SSR har i det avseendet direktkontakt med de exploatörer som avser att etablera sig inom området, oaktat det så är en del av de tilltänkta etableringarna av den karaktären att det kommer att innebära negativa konsekvenser för de samebyar som berörs. Vår svårighet är att påvisa för de andra som tänkt nyttja renbetesmarkerna för andra ändamål få förståelse för den totala graden av intrång som pågår och varje enskild exploaterings verkan på rennäringen i området. Konklusionen är att den totala intrångsvolymen har tilltagit och försvårar för rennäringens fortsatta verksamhet. Storsamhällets krav på att nyttja renskötselområdet tycks knappast avta snarare ökar det. Det ställer höga krav på rennäringen som alltid har fått anpassa sig till en föränderlig omvärld, frågan som kan ställas är hur långt kan man anpassa sig innan man når en punkt där man ställs mot väggen och har ingen väg vidare. SSR har arbetat med denna typ av frågor över alla plan för att få förståelse för rennäringens grundförutsättningar. Det arbetet fortsätter i oförminskad takt. Den 11 maj överlämnade Girjas sameby tillsammans med SSR en stämning av staten vad avser den samiska jakt och fiskerätten inom Girjas sameby, det är naturligtvis ett stort steg att stämma en stat, men vad gäller den här frågan fanns ingen möjlighet till andra alternativ utan det som återstod var den här vägen. Frågan kommer upp som en egen punkt under landsmötet så det kommer att finnas möjligheter till att ytterligare diskutera frågan under landsmötet. Renbeteskonventionen mellan Sverige och Norge är så här
långt färdigförhandlad, det är ett 12 årigt trauma som är i det här stadiet nu. Regeringen har inte ännu skickat ut den på remiss till berörda, när det sker är enligt våra uppgifter inte riktigt klart än. Det är tyvärr inte möjligt att ta beslut under det här landsmötet eftersom den inte är ute på remiss än. SSR kommer när renbeteskonventionen skickas up på remiss kalla till ett extra landsmöte vilket troligtvis sker under senhösten. Som jag vid otaliga inledningsanföranden slagit fast det stora betydelse som sameföreningarnas arbete på sin lokala arena har för hela SSRs verksamhet. Sameföreningarna har en roll som innebär att de är positiva budbärare ute i det övriga samhället, mycket av deras arbete går ut på att göra de samiska värdena kända för en större publik. Detta är speciellt synligt i de sameföreningar som finns i stadsregionerna, där olika aktiviteter avlöser varandra. Vem i övrigt skulle kunna arbeta med de samiska frågorna i den miljön om inte sameföreningarna gjorde det. Jag vill uppmuntra och uppmana sameföreningarna att fortsätta med det arbetet, det kan inte nog värdesättas. Dessutom sker deras arbete på helt ideell basis vilket är värt att notera. Jag vill än en gång poängtera vikten av det arbetet, och hoppas verkligen att SSR som organisation även långt in i framtiden ser nyttan av det arbetet. Det sker mycket som ger oss hopp för framtiden, jag tänkte ta upp några av de frågor som har hanterats under året och som ger oss hopp för framtiden. Renbetessituationen har generellt sett varit bra, tyvärr har det lokalt inte varit det bästa men ändå inte i närheten av de föregående årens beteskriser, det har gett den enskilde renägaren möjligheten till att nyttja det naturliga renbetet som är grunden för hela rennäringen. Renköttsmarknaden är inne i en positiv trend, där renköttet som produkt har marknadsfördelar som en produkt utan tillsatser och kemikalier. För oss handlar det om att vårda den marknaden så att den bibehålls. Utvecklingsarbete, som i framtiden innebär att den samiska kulturen och näringarna ses som en resurs och inte en belastning, pågår på olika håll i Sàpmi, bland annat är Laponiaarbetet ett föredöme i hur framtidens förvaltning av de samiska markerna och dess rikedomar kan se ut, mycket arbete återstår än men som i allt annat handlar det om att hitta vägar till samexistens på lika villkor. Samiska näringslivskontor har etablerats, Gällivare är ett sånt exempel. Flera är på diskussion bland annat här i Arjeplog, det öppnar vägar för ett bredare samiskt näringsliv som utgår från de traditionella näringarna men vidareutvecklas. Jag vill påstå att vi har tagit många steg framåt för att få förståelse för värden som finns inbyggda i vår kultur och våra näringar. Jag vill påstå att för oss handlar det i lika hög grad om att komma bort ifrån den roll som vi med en viss regelbundenhet återgår till d v s att ständigt se oss som offer för historiens oförrätter, i den rollen kan vi aldrig med ödmjuk stolthet likställa oss med andra i samhället utan ser oss ständigt i underläge. Det är inte vare sig vi samer som ett eget folk med en egen historia egna näringar och ett eget språk betjänta av, vi är inte mindre än andra folk i världen men vi är inte mer heller. Hälsningsanförande Dan Fjällman Bengt-Urban Fransson Ingrid Inga Samebyar Könkömä Ombuden Samebyarna i området Arvidsjaurs kommun Sametinget Per Tomma Sven-Olov Wassara Lainiovuoma - Saarivuoma Vittangi Gabna Laevas Girjas Báste Unna Cearus Per Anders Nutti Per-Gustav Labba + 4 fullmakter Torbjörn Niva + 2 fullmakter Anna-Karin Niia Sofia Svonni Hans-Göran Partapuoli Per-Ola Blind Ingemar Blind Bror Saitton + 1 fullmakt Niklas Jannok Andreas kuhmunen Kjell-Åke Pittja Maria Pittja Ellen Omma Sirges Jakob Nygård Per-Anders Vannar Jåhkågasska Lars-Åke Spiik Mattias Pirak Tuorpon Lars-Henrik Gunnare Ante Blind Luokta-Mavas Lars Nils Sjaggo + 2 fullmakter Semisjaur-Njarg Dan Fjällman Inger Fjällås Svaipa Samuel Walkeapää Muonio Tomas Sevä Gällivare skogs Anders Persson Hanna Persson Serri - Udtja Agneta Mikaelsson Ståkke - Maskaure Jonas Jonsson V:a Kikkejaur Jörgen Persson Ö:a Kikkejaur Anders Ruuth Mausjaure Mikael Jonsson Gran Anna-Marja Kaddik Ran Olle Larsson Lena Andersson Ubmeje Peter Omma Tomas Andersson Fortsättning på nästa sida. Ärade ombud och gäster med dessa ord förklarar jag årets landsmöte öppnat.
Ombud forts. Vapsten Inger-Ann Omma Jon-Mikael Labba Liecelott Omma Henrik Omma Vilhelmina norra Margret Fjellström Lars-Olov Baer Vilhelmina södra Tomas Nejne Malå - Voernese (fd Frostviken n.) Thomas Kråik-Kristoffersson Oredahke Christina Åhrén Raedtievaerie Torbjörn Åhrén Jiingevaerie Toamma Persson Jovnievaerie - Njaarke Per Nilsson Kall Markus Mattsson Handölsdalen Martin Eriksson Lennart Blindh Tåssåsen Lena Persson Jeanette Kråik Mittådalen Niclas Fjellgren + 1 fullmakt Ruvhten Ingvar Labj Edvin Rensberg Idre Annelie Jonsson Sameföreningar Soppero Per Anders Nutti + 5 fullmakter Karesuando - Kiruna Kajsa-Lena Blind Gällivare - Jokkmokk Fia Kaddik Svea Länta Arvidsjaur Jörgen Persson Ammarnäs - Fatmomakke Gunilla Eriksson Umeå Karl-Einar Enarsson Jan-Åke Olofsson Frostviken/ Hotagen Christina Åhrén + 1 fullmakt Åarjelraedtien Siebrie - Noerhtenaestie Leif Larsson + 2 fullmakter Stockholm Lilian Mikaelsson + 3 fullmakter Inge Frisk + 2 fullmakter Göteborg - Arjeplog sameförening Jörgen persson Sarek IF - Vaisa sameförening Britt-Inger Blind Pitesameförening - Silbonah Sámesijdda Pessinki sameförening Maj-Britt Öhman Tomas Unga + 6 fullmakter Samer i Syd - Malå - Val under landsmötet Landsmötet beslutar att förrätta val enligt följande: Ordförande för 2009-2011 Jörgen Jonsson Del av styrelsen för 2009-2011 Ledamot (mandattid 2 år) Ordinarie Norrbotten norra Gudrun Kuhmunen Västerbotten Åsa Larsson Sameföreningsmandat Victoria Gällman Harnesk Suppleant John Tomas Påve Inger-Ann Omma Ylva Pavval Revisorer mandattid 1 år Ledamot Suppleanter Öhrlings PricewaterhouseCoopers Viola Engström Göran Jonsson Valberedningen (del av), mandattid 2009-2012 Ledamot Suppleanter Norrbotten södra Per-Anders Vannar Dan Fjällman Västerbotten Olle Larsson Jämtland Susanne Thomasson Ordförande: Vice ordföranden: Sekreterare: Vice sekreterare: Justerande ombud: Mötespresidium Inger Baer-Omma Sture Åhrén Per-Gustav Idivuoma Åsa Larsson Patrik Lundgren Per-Anders Vannar Dan Fjällman Kristina Hotti Anna-Marja Kaddik Hanna Persson Jonas Jonsson Lena Andersson Glöm inte att kolla in Sapmi.se Där hittar du aktuell information om SSR:s arbete.
Motioner Motion från skogsbyarna SSR, som idag företräder de samiska näringarna/rennäringen och som de flesta samebyar och sameföreningar är medlemmar i, utgör en mycket viktig funktion för näringens utveckling och fortlevnad. Förutom frågor som direkt påverkar och är kopplade till samebyar som t.ex. rovdjursfrågor, skogsfrågor etc, driver även SSR projekt som syftar till utveckling, och kompetenshöjning för både samebyar och sameföreningar. Om det anslag till organisationen som Sametingets Kulturråd beslutar om dras ner under dagens nivå är det omöjligt att bedriva verksamheten i nuvarande omfattning. Det är vidare helt oacceptabelt att, som nu, endast för ett år i taget få beslut om anslagets storlek. Planeringen av verksamheten blir mycket svår när man inte känner till de ekonomiska förutsättningarna. Om vi samebyar och sameföreningar vill att SSR även i framtiden ska företräda oss och fortsätta att hjälpa oss i viktiga frågor, måste vi kräva att pengar från Samefonden (näringens egna pengar) går direkt till SSR och att ett sådant beslut måste gälla längre än ett år i taget. Skogssamebyarna förslår därför att Landsmötet beslutar att SSR ska begära hos regeringen att rennäringsförordningen ändras så att medel utgår direkt från Samefonden till SSR som samiska näringsorganisation och att beslut om medel gäller för mer än ett år i taget. Styrelsens yttrande över motionen. Landsmötet delar uppfattningen om att de medel som Samefonden har att hantera är rennäringens medel som därför skall hanteras av näringen själv med näringens bästa för ögonen. I rennäringspolitiska kommitténs förslag om en ny statliga rennäringspolitik (SOU 2001:101), föreslogs att de medel som kan direkt hänföras till en skadelidande sameby eller samebyar, oavkortat skall gå till de skadelidande utan att det delas med Samefonden. En proposition om en ny samepolitik, som i bästa fall tar hänsyn till rennäringspolitiska kommitténs betänkande i detta avseende, är först att vänta under år 2010. Dagens handläggningssystem är baserat på att Sametingets Kulturråd bereder och beviljar organisationsstöd till olika samiska organisationer, där SSR är en av dessa. De medel som hanteras av Kulturrådet kommer från Samefonden. Inför år 2009 sökte SSR 3,5 miljoner kronor. SSR beviljades endast totalt 3,1 miljon. 70 % av dessa beviljade den 19/12 2008 medan resterande 30 %, av innevarande års anslag, beviljades först den 28/5 2009. För vår operativa organisation skapar denna brist på framförhållning naturligtvis mycket stora problem i den dagliga verksamheten, problem som under perioder närmast kan beskrivas som ekonomiskt vakuum. Frågan om en annan ordning gällande finansiering av SSRs verksamhet har diskuterats på ett flertal Landsmöten. Senast frågan diskuterades var på Landsmötet 2006 i Gällivare. SSR har också tidigare tillskrivet regeringen med krav på ändringar av Rennäringsförordningen för att uppnå det resultat som motionärerna föreslår. Från regeringen har man tidigare, 2005-06-16, avvisat dessa krav. En möjlig alternativ lösning för att bland annat öka framförhållningen, minska den operativa organisationens oro samt att korta handläggningstiderna kan vara att Sametinget via sin näringsavdelning hanterar de medel till rennäringens organisationsstöd som idag Sametingets Kulturråd beslutar om. En långsiktig lösning till SSRs finansieringsbehov skulle vara att samebyarna inte bara får del i intrångsersättning utan också del i den vinst som olika exploateringsföretag genererar inom renskötselområdet, detta skulle möjliggöra för samebyarna att öka sin finansieringsgrad av SSR. Landsmötet beslutar Landsmötet uppdrar till styrelsen att undersöka alla tänkbara alternativ för att säkra en långsiktig finansiering av verksamheten inom SSR. Bland dessa åtgärder bör ingå: Att tillskriva regeringen om att finansiering av SSR skall ske via direktiv i regleringsbrevet till det sk främjandeanslaget Att tillskriva regeringen att gällande lagregler ändras i enlighet med förslaget i Rennäringspolitiska kommittén vilket skulle möjligöra för berörda samebyar att själva hantera sina intrångsmedel samt, om byarna så önskar, tillåta att medel från Samefonden kan adresseras direkt till SSR. Att långsiktigt verka för att samebyarna får del i vinst som o9lika exploateringsföretag genererar inom renskötselområdet. Deltagare resonerar. Foto: SSR.
Motion från Samer i syd Samer i Syd har, via Majvor Massa Eriksson, inkommit med en motion i form av ett diskussionsunderlag. I underlaget beskriver motionären den utsatta situation som framförallt många unga samer lever i. Det finns idag t.ex. erfarenheter och forskning som visar på en ökad tendens till psykisk ohälsa bland unga samer som bland annat visar sig i form av en ökad självmordsbenägenhet hos unga män i det sydsamiska området. Från motionären beskrivs en del av de insatser som planerats och genomförts för att möta de påtalade problemen. Bland dessa åtgärder nämns: Det samiska krisnätverket och dess telefonjour Forskningsinsatser via Umeå Universitet Sametingets programarbete inom området mm genomför via det samiska krisnätverket, som initierats av Samiska Rådet i Svenska kyrkan. Från SSRs sida känner vi tacksamhet över de insatser som frivilliga gör inom ramarna för denna verksamhet. Även denna verksamhet kan sannolikt utvecklas till att bli ännu bättre. SSR kan säkert på olika sätt bli tydligare i sitt stöd för denna verksamhet. Landsmötet beslutar Att styrelsen även fortsättningsvis prioriterar arbetet med att lyfta fram och arbeta med de samiska folkhälsofrågorna, inklusive de problem som de unga samernas utsatthet kan förorsaka, samt att i detta arbete även fortsättningsvis söka allianser och samarbete med både myndigheter och samiska organisationer. Ett genomgående problem, enligt motionären, är bristen på samordning mellan offentliga myndigheters insatser, kunskapsbrist hos ansvariga myndigheter, brist på preventiva insatser på en samhällsnivå men också bristande förmåga hos de samiska organisationerna att nå den berörda samiska målgruppen. Från motionären efterlyser man en ökad samverkan mellan alla aktörer, samiska som samhälleliga, i syfte att öka stödet för utsatta samiska ungdomar och att förebygga och motverka oönskad psykisk ohälsa. Styrelsens yttrande över motionen Motionären tar upp ett mycket angeläget och viktigt problemområde. Från styrelsens sida har ärenden med koppling till den samiska folkhälsan haft en hög prioritet allt sedan Landsmötet i Umeå 2007. SSR har genomfört ett flertal åtgärder för att såväl höja kunskapsnivån hos svenska myndigheter samt också ställt förslag om konkreta insatser för att höja beredskapen hos svenska vårdgivare. Bland de insatser som kan nämnas är: Uppvaktningar av folkhälsominister Maria Larsson. Informationsseminarium med samtliga ledande land stingspolitiker och sjukvårdsansvariga i de fyra nordliga landstingsområdena. Överläggningar med Folkhälsoinstitutet i syfte att dels höja kunskapsnivån inom institutet gällande samiska frågor, dels påverka uppläggningen av institutets praktiska folkhälsoundersökningar. Diskussioner med FN:s särskilda rapportör för hälsofrågor, professor Paul Hunt. Regelbundna diskussioner med ledningen för Sametinget. Projektledare: Ol-Johan Sikku - Renlycka. Foto: SSR. Ett genomgående problem i dialogen med de ytterst ansvariga inom regeringen och de statliga myndigheterna har varit oviljan att acceptera att samer i Sverige inte bara är en nationell etnisk minoritet utan framförallt ett urfolk. Arbetet har dock inte varit helt utan framgång. Under hösten 2009 planeras nu en utbildningsdag för i första hand primärvårdspersonal i Västerbottens Läns syftande till att öka kunskapen om samiska förhållanden hos vårdgivaren. Från Västerbottens Landsting har man förklarat sig villig att erbjuda grannlandstingen att skicka deltagare. Från motionären lyfts det viktiga arbete som frivilla krafter
Motion från Saarivuoma sameby Saarivuoma sameby har inkommit med en motion gällande renbeteskonventionen med Norge. Motionären önskar stöd av Landsmötet gällande ett flertal frågors som är relaterade till förslaget till ny renbeteskonvention. Styrelsen uppskattar Saarivuomas fortsatta engagemang i diskussionen om den komplicerade gränsbetesfrågan. Saarivuomas agerande i saken har bidragit till att kasta ljus över de komplicerade rättsfrågor som renbeteskonventionen aktualiserar. Landsmötet beslutar efter en konstruktiv diskussion att anta följande uttalande: Den svenska och den norska regeringen har beslutat om att föreslå en ny renbeteskonvention för att reglera renbete över nationsgränserna. Arbetet har pågått sedan 1997 och i februari 2009 presenterades förhandlingsdelegations förslag till ny renbeteskonvention. Den svenska regeringen har beslutat att renbeteskonventionen skall undertecknas, och letar f n datum för sådant undertecknande. Svenska Samernas Riksförbunds landsmöte 2009 i Arjeplog hemställer följande till Sveriges regering med anledning av renbeteskonventionen. Samtliga samebyar måste få den tid de behöver för att noga överväga konventionsförslaget. Intill dess samebyarna beretts sådant tillfälle att analysera och formulera sin position skall Sverige inte gå vidare i renbeteskonventionsprocessen. Bl a innebär detta att Sverige skall riva upp beslutet att underteckna renbeteskonventionen och inte går vidare med sådant undertecknande förrän samebyarna enskilt och SSR centralt fått tillfälle att yttra sig över konventionsförslaget, inklusive de s k områdesprotokollen. När samtliga samebyar fått tillfälle att yttra sig kommer SSR att sammanställa de synpunkter som inkommit, och därefter ta ställning till förslaget till renbeteskonvention. Redan nu förutskickar dock SSR att man därvid kommer att beakta SSR Landsmötesbeslut den 12 juni 2008 om Renbeteskonventionen. För att ge samebyarna och SSR förutsättningar för att ta informerade beslut beträffande renbeteskonventionen måste den officiella remisstiden utsträckas till minst ett år. Detta innebär också att SSR ges möjlighet att behandla konventionen på sitt ordinarie landsmöte i juni 2010. Budget för 2010 Kostnader (kkr) Personalkostnader 3 384 Lokal och utrustning 790 Främmande tjänster 350 Resor och frakter 900 Övriga kostnader 160 Finansiella kostnader 100 Totalt 6 184 Intäkter (kkr) Sametinget Kulturrådet 3 750 Projektfinansierade personalkostnader 1 121 Projektfinansierade verksamhetsanslag 443 Tjänsteförsäljning 500 Medlemsavgifter 118 Serviceavgifter från medlemmar 230 Försäljning trycksaker m m 22 Totalt 6 184 Styrelsens redovisade sitt arbete med anledning av uppdrag från Landsmötet 2008 Finns att ta del av på SSRs hemsida www.sapmi.se. Svensk samepolitik måste anpassas till internationell rätt Införande av restriktioner för hundspannskörning Sametingets handläggning av startstöd Huvudmannaskapet för Samefondens styrelse SSRs skogspolicy
Rovdjursfrågan Öje Danell, Anders Blom, Nilas Jannok och Mirja Lindberget föredrog ärendet. Landsmötet antog detta uttalandet: Svensk rovdjurspolitik och framtiden för rennäringen Svensk rennäring har de senaste åren utsatts för accelererande negativa effekter på grund av den relativt stora tillväxten av rovdjur inom renskötselområdet. Situationen har nu nått sådan omfattning att rennäringens framtida fortbestånd allvarligt äventyras. Många samebyar vittnar om att kalvtillgången under hösten 2008, sannolikt beroende på rovdjurstrycket, har nått rekordlåga nivåer. För den majoritet av svenska samebyar som tillämpar kalvslaktsstrategier är detta naturligtvis mycket allvarligt eftersom slaktuttaget därmed riskerar att minskas med minskande intäkter som följd. Också för slakt- och förädlingsindustrin är detta ett stort hot för framtiden. Sametinget utbetalade föregående år rovdjursersättning till samebyarna uppgående till 61 571 834 kr. Beloppet var en ren konsekvens av den ökande andelen konstaterade föryngringar inom renskötselområdet. Eftersom man saknade budget för detta belopp tillstyrkte regeringen att utbetalningar utöver anslaget kunde göras via anslagsöverskridande på 7 156 000 kr och en ökad anslagskredit på 7 844 000 kr. Eftersom inte regeringen har höjt anslaget för innevarande år så har sametinget meddelat att man endast har 47 921 918 kr att fördela för innevarande år. Detta trots att rovdjurstrycket har ökat markant sedan föregående år. Regeringen presenterade 2009-06-04 en ny proposition (2008/09:210) En ny rovdjursförvaltning. En första reaktion på den lagda propositionen indikerar att regeringen delvis har tagit hänsyn till rennäringens utsatta position. Det kommer dock att krävas en noggrann analys av det lagda materialet innan SSR kan ha en fullständig och färdig uppfattning i frågan. Frågor som fått utrymme i den nya propositionen är bland annat: Ett ökat regionalt ansvar för förvaltningen av rovdjuren. Detta är positivt om rennäringens intressen får ett aktivt utrymme i den regionala förvaltningen. Ett minskat Lodjurstryck inom renskötselområdet. Ett förslag som naturligtvis är bra för rennäringen. Uppdrag till Sametinget och Naturvårdsverket att ta fram toleransnivåer för rennäringen. Detta är mycket positivt förutsatt att frågan får både hög prioritet och att nödvändiga medel tillförs så att även SSR kan delta i detta arbete. Åtgärder för att begränsa förekomst av varg i renskötselområdet. Även detta är naturligtvis positivt under förutsättning att det praktiskt kan genomföras. Det finns ett flertal frågor som kräver fortsatt bevakning såsom utvecklingen av björn och örn i renskötselområdet samt frågan om ersättningssystemet. Nuvarande ersättningssystem har visat sig vara helt otillräckligt i sin grundkonstruktion, detta måste korrigeras i den nya rovdjurspolitiken. Vad som kortsiktigt är ett mycket stort problem är att den nuvarande statliga budgeten för ersättning enligt det nuvarande systemet inte är tillräckligt. Landsmötet uttalar med anledning av den allvarliga rovdjurssituationen: Att regeringen omedelbart anpassar budgetramen för rovdjursersättningen så att Sametinget kan utbetala full ersättning baserade på det nuvarande ersättningssystemet. Att uppmana Sametinget att ge frågan högsta prioritet och omedelbart agera mot regeringen i ärendet. Att arbetet med att utveckla toleransnivåer genomförs skyndsamt samt att SSR och rennäringen med sina stora kunskaper inom området måste få en ledande roll i detta arbete. Att uppmana regeringen att i arbetet med att slutligen utforma och implementera den nya rovdjurspolitiken låta rennäringen och dess företrädare SSR få en ledande roll. Rovdjursdiet #1. Foto: C-J Utsi. Samerna Urfolk och minoritet Ett seminarium hölls med Victoria Gällman- Harnesk som moderator. Medverkande med anförande gjorde Mattias Åhrén; Urfolksrätten också för samer, Christina Åhrén; Är jag en riktig same?, Lars Jacobsson; Ansvar för kulturen ger livet mening och Ylva Maria Pavval; Att engagera sig för framtiden Landsmötet antog detta uttalande: Samerna - urfolk och minoritet Samisk identitet ser olika ut beroende på vem man är. Vad som ryms i den egna samiska identiteten kan man bara själv avgöra. Den samiska identiteten har också en ytterligare dimension då samerna som folk också är såväl en minoritet som ett urfolk. Som urfolk har samerna bl.a. rättigheter till land, vatten och självbestämmande. Det finns en trend i Sverige där samhället och myndigheterna vill betrakta samerna som endast en etnisk nationell minoritet och därigenom tonar ner betydelsen av att samerna är ett urfolk. Exempel på detta är den nyss presenterade grundlagsutredningen. I Sverige beslutade riksdagen 1977 att samerna är Sveriges enda urfolk. Samernas status som urfolk har även bekräftats av FN vid ett flertal tillfällen. Med den gängse definitionen innebär detta att samerna var det folk som fans inom Sápmi innan nationalstaten blev till och innan kolonisationen inleddes. Ett viktigt inslag i urfolksdefinitionen är också att samerna fortfarande nyttjar sina traditionella marker samt utövar sina
urgamla näringar, kultur och traditioner. Betydelsen av att vara ett urfolk är inte obetydlig, genom att samerna identifieras som ett urfolk så ingår man i en internationell gemenskap av andra urfolk och blir föremål för ett folkrättsligt skydd. Rätten att identifiera sig som same är både en juridisk och personlig frågeställning. I Sverige finns det ingen för alla vedertagen metod för denna identifikation. Oftast brukar denna självidentifikation vara baserad på en blandning av språkkriterier, kulturell tillhörighet samt inte minst självidentifikation. Det är inte ovanligt att man diskuterar samisk identitet i ett problematiserat perspektiv, dvs att lyfta fram nackdelar som kan följa av att vara same diskriminering, utsatthet, trakasserier mm men det finns också en positiv sida. Många samer hämtar sin styrka i en identitet som är väl förankrad i den egna samiska kulturen. Detta är en tillgång att ta till i svåra tider, detta kan vara en grund för stolthet, samhörighet och känsla av sammanhang. När statsmakten inte tydligt stödjer denna urfolksidentifikation så kränker man den enskildas rättigheter och möjligheter att forma sin egen grundtrygga identitet. Landsmötet uppmanar regeringen att leva upp till riksdagens och FNs beslut om samerna som ett urfolk och att beakta detta i svensk politik Landsmötet uppmanar regering och riksdag att tydligöra samerna som ett urfolk i den nya grundlagen Landsmötet uppmanar regeringen att snarast införliva urfolksdeklarationen (UNDRIP) i svensk lagstiftning Landsmötet uppmanar regeringen att ratificera av såväl ILO 169 samt att verka för en snar ratificering av Nordiska Samekonventionen. Stämningen av staten rättslig prövning av jakt och fiskerätten Landsmötet har gett styrelsen i uppdrag att utreda förutsättningarna för en rättslig prövning av jakt- och fiskerätten. Under förra årets landsmöte gavs styrelsen också mandat att ge in stämningsansökan till tingsrätten om det bedömdes vara lämpligt. Jag kommer nu att redogöra för hur styrelsen och kansliet har arbetat med detta under året. Under de första månaderna av det här året sammanställdes det historiska materialet och utifrån det bestämdes också hur den rättsliga argumentationen skulle läggas upp. Detta har gjorts i nära samverkan mellan advokatbyrån och SSR. Utkastet till stämningsansökan har sedan granskats av Lennart Lundmark och ett antal jurister med specialkunskap inom området. Mauritz Bäärnhielm, Bertil Bengtsson och Mattias Åhrén har alla varit till stor hjälp. Efter detta har Girjas sameby och SSR:s styrelse granskat stämningsansökan. Samebyn har fattat beslut om att tillåta att stämningsansökan lämnas in. SSR:s styrelse fattade beslut under styrelsemötet i mars om att stämningsansökan skulle lämnas in. Styrelsen beslutade dock att regeringen först skulle få möjlighet att lämna synpunkter på ansökan. SSR begärde därefter ett möte med sameminister Eskil Erlandsson för att ge honom möjlighet att bli informerad om och få lämna synpunkter på stämningsansökan. Ministern meddelade dock att han inte hade tid att träffa oss i denna fråga. Därför hölls i stället ett möte med representanter för Jordbruksdepartementet i början av april. Departementet fick april månad på sig att reagera på stämningsansökan och komma med besked om vissa frågor. Departementet meddelade i början av maj att stämningen skulle ske i Gällivare tingsrätt, att Justitiekanslern ska företräda staten, att det inte finns förutsättningar för en förlikning och att det är rättshjälpslagen som gäller för statens ansvar för den ekonomiska delen. Det sista beskedet innebär i praktiken att staten inte kommer att stödja rättegången ekonomiskt. Den 11 maj lämnades stämningsansökan in till tingsrätten i Gällivare. I samband med detta hölls en pressträff i Stockholm och vi gick ut med bred information om stämningsansökan. Stämningsansökan skickades i samband med detta ut till samtliga medlemmar i SSR genom utskicket med handlingarna till detta landsmöte. Tingsrätten har meddelat att den fattat beslut om att utfärda stämning. Vi kan idag inte säga när svaromålet kan komma från staten. Vi räknar dock med att det kommer att ta tid innan staten kan avge ett svaromål. En sammanfattning av stämningsansökan och stämningsansökan finns på SSRs hemsida www.sapmi.se. Under förra årets landsmöte deltog advokat Peter Danowsky och redogjorde för det arbete som då hade genomförts och vad som skulle göras. Arbetet har därefter genomförts på det sätt vi planerade, även om allt har tagit längre tid än vi från början beräknade. Vår bedömning har varit att det är viktigt att allt arbetet görs mycket noggrant och att detta får ta sin tid. Under hösten 2009 genomfördes framförallt studier av de historiska förutsättningarna inom Girjas sameby. Till vår hjälp har vi haft historikern Lennart Lundmark som har sammanställt det material som finns i olika arkiv. Under denna period genomfördes också intervjuer med olika personer med god kännedom om hur samerna inom Girjas sameby har använt markerna. Det historiska materialet har sedan arbetats in i stämningsansökan. Per-Gustav Idivuoma & Per-Erik Marsja lämnar in stämningsansökan. Foto: C-J Utsi.
Avslutningsanförande av f.d ordförande för SSR, Per-Gustav Idivuoma Sett i backspegeln har trots allt mycket hänt, då i mitten eller slutet av 80-talet var det i stora drag bara SSR och SameÄtnam som på nationell och allsamisk nivå hade resurser att arbeta med de samiska frågorna som för SSRs del handlade om att, som företrädare för samebyar och sameföreningar, föra deras talan på nationell nivå. Sametingets bildande innebar naturligtvis en helt ny situation för det fria organisationsväsendet. SSR fick i det sammanhanget anpassa sig till att helt bli en NGO-organisation med andra möjligheter och andra förutsättningar. SSR insåg rätt snabbt att vi måste arbeta på ett annat sätt och inte, i något sammanhang, sabotera eller på annat sätt förhindra den demokratiska process som trots allt bildandet av Sametinget innebar. De förutsättningarna innebar samtidigt, som en fri medlemsorganisation, möjligheten till att, i motsats till Sametinget, agera helt fritt mot alla parter på alla nivåer i samhället under förutsättning att medlemmarna trodde på det och samtidigt aktivt stödde den utvecklingen. Det som i alla händelser oavsett under vilken ledning, oavsett under vilket tidsperiod präglat SSRs arbete, som vi i dagens och morgondagens ledning måste tänka på, är ledorden i verksamheten som egentligen är självklara men ändå tål från tid till annan att upprepas, ett aktivt arbete med hög trovärdighet, ett representativt uppträdande mot alla i alla situationer, lång framförhållning med frågor som är aktuella. Det första ledordet innebär att SSR för fram våra medlemmars syn och förutsättningar i de nationella och internationella systemen där besluten tas, inte där besluten får konsekvenser för den enskilde. SSR är inte intresserad av att vara åskådare som i populistiska termer skulle vara det lättaste d v s att i alla situationer som inte vi är nöjda med hitta någon utanför som kan utpekas som skyldig, det kan vara den s k staten, det kan vara andra markanvändare, det kan vara grannen o s v, o s v. Så länge vi inte har möjligheten till att byta bort grannarna, så länge vi inte har en egen planet att leva på måste vi nog leva med de förutsättningar som vi själva skapar i en föränderlig omvärld, för övrigt tror jag att jag skulle överväga ytterst noga innan jag skulle flytta till den erbjudna planeten. Det andra ledordet innebär att de som sitter i ledningen för en organisation präglar i många stycken samtalsklimatet både inåt och utåt. Jag vill påminna medlemmarna om att det inte är en alldeles enkel uppgift att bygga upp ett förtroende från andra i samhället, det tar tid, det kräver att man är saklig och korrekt i sitt uppträdande, det kräver att man i sin argumentation för sin sak har en hög trovärdighet, allt detta sitter vi som har ledningsansvaret och värderar i varje given situation. Generationer av samiska företrädare inom SSR har byggt upp den plattform som SSR idag står på, vårt ansvar är att i deras anda i en ny tid för det arvet vidare. Rasera den plattformen går på ett ögonblick, men återuppbygga det tar evigheter, om det alls är möjligt. Det tredje ledordet innebär att vårt långsiktiga arbete inte resulterar i omedelbara förändringar och det här är en uppenbar svårighet i legitimiteten inåt, hur många av medlemmars medlemmar är medvetna om att alla förändringar till det positiva har en lång historia bakom sig som sträcker sig åratals bakåt och som någon har lagt energi, vilja och arbetsinsats för att få igenom det. När väl resultaten blir synliga för gemene man är i regel inställningen att detta har ramlat ner från himlen, jag kan garantera det faller inget ner från himlen utan det är alltid i alla situationer ett förarbete som inte syns någonstans. Jag är i det sammanhanget nöjd med att i de flesta för oss positiva förändringar som skett har SSR på något sätt varit delaktiga antingen tillsammans med andra samiska intressen eller med andra utanför det samiska som på något sätt intresserat sig för sakernas tillstånd. Det har inför Sametingsvalet diskuterats från vissa sametingspolitiker att SSR inte borde ha den roll som man har och att SSR inte skulle ha direktkontakten med myndigheter, departement eller regeringen. För mig känns det oerhört främmande diskussion, där SSR upplevs som ett hot mot någon samisk part, jag vill påminna sametingets ledamöter att SSR som medlemsorganisation har både samebyar och sameföreningars intressen att tillvarata, vi gör det utifrån de demokratiska principer som råder d v s organisationsfrihet, det fria ordet och våra medlemmars önskemål. Jag fasar för ett samiskt samhällsbygge som utgår ifrån att all klokhet och kunskap och framåtsyftande verksamhet bara utgår ifrån de 31 ledamöter som är valda till Sametinget. Sådana samhällsbyggen har i historien lett till mänskliga katastrofer, det samiska folket är betjänta av ett bättre öde. Lyckligtvis är det inte en generell uppfattning hos sametingspolitikerna, men vill gärna ta tillfället i akt att föra fram SSRs motargument när dessa frågeställningar ändå har debatterats bland sametingspolitikerna. SSR har hitintills alltid haft full respekt för Sametingets verksamhet och har dessutom hävdat att våra roller är olika och ska ses som komplement till varandra inte som hot. För klarhets skull vill jag ändå säga att Sametingets folkvalda del har sin roll, SSR som fri medlemsorganisation har sin roll och Sametingets myndighetsdel har sin roll bara vi allihop vet gränserna för varandras uppgifter blir problemen mindre. Från SSRs sida är vi rätt klara över vad som ingår i vårt uppdrag, vår förhoppning är i vart fall att Sametingspolitikerna är klara över sin roll, vilket tack och lov jag är övertygad om att de flesta är. Jag tror inte på ett samiskt samhällsbygge som förhindrar eller kväser det fria samiska organisationsväsendet. Det är inte lätt att summera allt som jag har fått uppleva inom mitt uppdrag, men jag vill ändå tacka för att jag har fått den möjligheten, jag hoppas att jag inte var en nödlösning när det inte fanns någon annan som var villig att påta sig uppdraget. Jag tackar styrelsen för det stöd som jag fått under alla dessa år, jag tackar kansliet med Anders i spetsen för alla dessa underbara år som jag fått ha med er. Jag lyckönskar av hela mitt hjärta Jörgen i sitt uppdrag, jag lyckönskar styrelsen i sitt uppdrag. Tack.
Jörgen Jonssons tal vid landsmötet Ombudsförsamling, gäster och åhörare, Jag får tacka Landsmötet för förtroendet att få leda SSR i framtiden. Det är ju då ett arv som ska förvaltas. Nu ser jag ju att det är inte alldeles enkelt att ta över efter PGs fina arbete, men jag ska göra så gott jag kan. Han har ju gjort det, i och för sig, enkelt i den delen att han överlämnar ett väl fungerade kansli. Ett kansli med en engagerad personal. Han har trofasta, lojala medarbetare på kansliet, så det känns jättetryggt. Jag ska då göra en personlig presentation, det är många här som vet vem jag är men jag kan ju presentera mig själv och lite min bakgrund. Jag är alltså född i Ammarnäs, uppvuxen i Ammarnäs, tillhörande Grans sameby. Jag var verksam i renskötseln direkt efter skolgången, nionde klass, och hann jobba tre år aktivt i Grans sameby i början av 70-talet. Och det var ju då i samband med nya konventionen, 1972 års konvention, antogs. Grans sameby förlorade mycket mark till Norge. Min far tyckte att nu får det vara nog, så han tog helt enkelt familjen och flyttade till Sydnorge och där bedrev vi renskötsel utanför samiska traditionella områden i tio år. Där har jag även provat på att bedriva renskötsel i bolagsform. Sen i samband med att man skulle rekonstruera Idre sameby så sökte vi chansen att komma till Sveriges sydligaste sameby, med allt vad det innebär, och där är jag nu ordförande och har varit ett antal år. Jag är 53 år och jag är renskötare och renägare. Jag har sysslat lite med politik. Jag satt 12 år i Sametinget, från starten och i tre mandatperioder. Sista mandatperioden jag var med satt jag med i styrelsen. Under de här åren satt jag även ifrån 1993 till 2003 i Urbefolkningsdelegationen och där fick jag förmånen att se lite grann hur man jobbar och tänker i departementet. Urbefolkningsdelegationen hade en uppgift att vara ett rådgivande organ till Jordbruksdepartementet. Det var spännande år. Ni som har följt med i nomineringarna till Sametinget har kunnat se mitt namn på Samelandspartiets vallistor och där är jag idag utsedd som suppleant men i förbindelse med det här valet idag så kommer jag att säga av mig alla uppdrag i Sametinget. När det gäller SSR så har vi här under dagarna tagit del och lyssnat till de viktiga frågorna som SSR jobbar med och tittar man på verksamhetsberättelsen och dagordningen så är det ju ett jättebrett program som man jobba med. Det är både nationellt och internationellt man engagerar sig. Jag ser att det är många viktiga frågor och jag kommer ju att jobba med de här frågorna, naturligtvis, och jag ser ju ingen anledning att dramatiskt förändra några arbetssätt i SSR utan jag kommer ju att jobba utifrån samma värdegrund som har varit tidigare. Det är intressanta utvecklingsprojekt som SSR också jobbar med inför framtiden. Det är EU-medlen som gör det möjligt. SSR jobbar ju även med spetsfrågorna för rennäringen. Speciellt roligt är det att se de samiska ungdomarna som engagerar sig. Det är jätteroligt och som jag ser det så har vi i samebyarna behovet av ungdomar med utbildning och kompetens utan att därmed förringa den ungdom som direkt satsar på rennäring. De behövs också och har även kunskap. Eftersom jag är renägare så har jag naturligtvis vissa frågor som jag brinner för och det är rennäringsfrågorna, med allt vad det innebär. Du kan läsa in mycket i det här med frågor som stödjer rennäringen. Det kanske inte bara är att kämpa mot rovdjuren även om det är en fråga som hela tiden följer oss och som är jätteakut idag. Det är ju typiskt en sån fråga och den kommer vi att få leva med framgent också. Det är många andra vardagsfrågor som hela tiden kommer att kräva vår uppmärksamhet och resurser. Jag är även intresserad av ett samiskt näringsliv, alltså ett differentierat samiskt näringsliv lokalt. Jag har ju politiskt uttryckt att vi vill skapa starka samiska lokalsamhällen, och som jag ser det då så är det ju ett sätt att skapa och försöka möjliggöra ett brett samiskt näringsliv, förutom rennäringen. Då gäller det som jag ser det att synas på alla plan. Det gäller att informera om samisk kultur och rennäring. Där har vi ju idag sameföreningarna som gör ett bra arbete, som hjälper till att informera om samer och rennäring. Jag vet att det är många talare före mig som har sagt att allmänhetens okunskap om samer och samisk kultur är värre än vargen. Det instämmer jag i. Så att vi har ett stort ansvar att informera och synliggöra vad vi står för och har för behov. Jag känner mig jättehedrad att få vara med som SSRs ordförande och driva den här frågan. Vi har ju nu suttit här snart i dagarna två och vi ska snart avsluta årets landsmöte. Många av oss ska hem och förbereda kalvmärkningen och jag vill bara lyckönska er i det arbetet och hoppas att ni har några kalvar att märka. Från SSRs sida ska vi jobba stenhårt med rovdjursfrågan för det är alldeles uppenbart att det är ett jätteproblem. Sen vill jag ta fasta på vad Dan Fjällman sa här inledningsvis att ni ska ta hand om varann, vara rädd om varann för vi behöver ju varann och så vill jag bara att ni kör försiktigt härifrån så syns vi väl förmodligen på ett extra landsmöte framåt hösten när vi vet hur vi ska hantera renbeteskonventionen. Med det tackar jag för mig för idag Jörgen Jonsson. Foto: C-J Utsi. Jörgen Jonsson
SSR:s Samiska Företagspris år 2009 Årets Företagspris 2009 har av styrelsen i SSR tilldelas Båtsuoj Samecenter, Lotta och Tom Svensson, med följande motivering: Båtsuoj samecenter startade sin verksamhet i sin nuvarande form 1994. Verksamheten har som affärsidé att erbjuda betalande besökare en inblick i den samiska kulturen i allmänhet och den skogssamiska renskötseln i synnerhet. På detta sätt vill Båtsuoj stärka tron på det samiska samhället samt skapa förståelse och respekt för rennäringen, naturen och det oförstörda och tysta landskapet. Båtsuoj har genom ett eget träget arbete skapat sig en marknadsposition som sträcker sig långt utanför de svenska gränserna utan att för den skull skapa konflikter med den egna samebyn. Båtsuoj Samecenter är i många avseenden en god förebild som visar på vägar för att utveckla rennäringen och den samiska besöksnäringen mot nya möjligheter. Arbetet med att utveckla Båtsuoj Samecenter är genomsyrat av entreprenörskap, ett entreprenörskap som också på ett värdigt och konstruktivt sätt synliggör den samiska kulturen. Tack till Sofia Jannok fick ungdomspriset. Samebyarna i området för mottagandet och guidning i området. Arjeplogs kommun för varmt välkomnande och en fantastisk middag. SSR:s Hederspris år 2009 Årets Hederspris 2009 har av styrelsen i SSR tilldelas Bertil Bengtsson med följande motivering: Bertil Bengtsson har genom ett långt yrkesliv i juridikens tjänst, rättframt, objektivt och utan hänsyn till politiska opinioner, kämpat för de samiska rättsfrågorna. Många gånger har detta arbete utförts i en miljö där de samiska rättsfrågorna haft en undanskymd plats. Trots en idag mogen ålder har Bertil Bengtsson inte tappat sitt genuina intresse för samernas sak. Med ett oförtrutet engagemang arbetar han vidare med att värna och bevaka de samiska rättsfrågorna på juridikens breda arbetsfält. Genom en betydelsefull arbetsgärning har Bertil Bengtsson varit en stor inspiratör för yngre kollegor, i en värld där juridiska framgångar för det samiska samfundet ibland har lyst med sin frånvaro har dock Bengtsson varit en fyrbåk att orientera efter. SSR:s Samiska Ungdomsföretagspris år 2009 Årets Samiska Ungdomsföretagspris 2009 har av styrelsen i SSR tilldelas Sofia Jannok med följande motivering: Sofia Jannok är idag en av de unga samiska kulturpersonligheter som skapat ett odiskutabelt avtryck i sin samtid. Sofia Jannok har med sin mjuka och insiktsfulla framtoning gjort den samiska kulturen vida känd. Genom sitt konstnärliga budskap, uttryckt med glädje och en positiv underton, synliggör Sofia den samiska kulturskatten på ett sätt som skapar både ödmjukhet, förundran och stolthet hos den samiska publiken. I sitt konstnärskap förenar Sofia Jannok tidigare generationers kunskaper med nutidens uttrycksformer på ett sätt som skapar hopp för framtiden. Många personer utanför den samiska världen kan vittna om Sofia Jannoks betydelse för att skapa intresse och kunskaper om samisk kultur. Genom sitt arbete har Sofia också visat vilka möjligheter till företagsutveckling som ligger förborgade i den samiska kulturen. Genom sin person och genom sitt handlande är Sofia en god förebild för andra ungdomar. Årets pris delas ut i samarbete med Almi Företagspartner Nord. samiid Riikkasearvi Svenska Samernas Riksförbund, ssr Magasingatan 7 903 27 Umeå Sverige tel: +46(0)90-14 11 80 fax: +46(0)90-14 11 80 internet: www.sapmi.se e-post: info@sapmi.se Layout: CJ Utsi Media