G Strep (Grupp G S treptococcus bakteri er): En ruskig historia med lyckligt slut av Marva Marrow - 7th Heaven Orientals Översatt av: Håkan Engström Början var mycket lovande och jag var entusiastisk. Sisas kull var en upprepning av en mycket lyckad tidigare parning. Hon hade en jättestor mage, var frisk och åt bra alla tecken på en normal dräktighet. Sisa fick sina värkar och födde först två döda ungar. Jag blev ledsen men inte förvånad, eftersom hon därefter födde åtta friska Orientalungar av bra storlek. Hon var, och hade alltid varit, en utmärkt mor och satte direkt igång med att tvätta ungar, bita av navelsträngar, lade sig skyddande runt dem och uppmanade dem att dia. Allt var väl. Det vill säga, allt var väl tills ungarna blev tio dagar gamla. Den morgonen tog jag upp den första ungen, för att undersöka dem som jag brukade göra direkt när jag vaknat. Ungens små näsborrar var igensatta av slem! Jag hade aldrig sett tecken på ÖLI (övre luftvägsinfektion) hos så små ungar, så, upprörd, tog jag upp nästa unge. Alla ungarna hade igensatta näsborrar och det föreföll mig att deras andning var ansträngd. I panik fick jag snabbt tag på min veterinär på telefon. Vi påbörjade direkt ett program med Amoxicillin (antibiotika) och jag började stödmata ungarna, gav dem en liten mängd mjölkersättning ungefär varannan timme för att inte stressa deras matsmältning för mycket, medan jag också gjorde rent deras små nosar med varmt vatten och bomull. Samma kväll hade åtminstone en unge dött och ett par andra var döende. Dygnet runt i två veckor gav jag dem subkutan vätska och små mängder mjölkersättning och torkade små nosar för att hålla dem öppna. Vi bytte antibiotika till Clavamox (säljs i Sverige under namnet Augmentin) och när det inte verkade räcka satte vi också in injicerbar Baytril allt vi kunde komma på. Min veterinär och jag var ställda och modlösa. Jag var emotionellt utmattad. Och ungarna fortsatte att dö, en efter en, trots mina ansträngningar. Det var verkligen förkrossande att se och inte kunna rädda dem. Sisa, den stackaren, var alldeles förvirrad och kunde inte förstå vad som hände med hennes ungar. Jag trodde att vi fått bordetella (en kikhosteliknande infektion). Jag beställde vaccin, hittade den nyaste informationen om behandling (ingen annan i hushållet visade några tecken på sjukdom), isolerade Sisa och ungarna. Till ingen nytta, en efter en såg jag ungarna dö medan de kämpade för att kunna andas. Och jag kunde inte hjälpa dem. Sedan började den friska kullen om fyra som bodde i mitt sovrum med sin mamma, också isolerade, att dö och jag miste alla fyra av dessa ungar. Vad var det som pågick? Under tiden hade jag skickat ett par av ungarna från Sisas kull till brådskande obduktion med begäran om
undersökning om det verkligen varit bordetella. Jag lät också vaccinera alla i hushållet med bordetellavaccin och väntade. Obduktionsresultatet blev osäkert, det kom tillbaka med möjlig bordetella och dödsorsak: lunginflammation. Till och med jag kunde se det, bröstkorgar som hävde sig och flämtningar efter luft, lunginflammation är vad som slutligen vållades ungarnas död. Efter att alla blivit vaccinerade och ett par månader gått utan incidenter (och också utan parningar eller ungar), trodde jag att problemen försvunnit. Så väl var det inte. De hade i själva verket bara börjat och det hade jag ingen aning om. Under de följande tio månaderna eller så blev jag NÄSTAN van vid tanken att jag skulle ha parningar som inte ledde till dräktighet, kullar med högst en eller två levande ungar, kullar med 4-5 döda ungar och bara en som överlevde, för att sedan dö vid tre veckors ålder eller så, för många livmoderinfektioner, etc., etc. Eftersom alla mina flickor (och pojkar) verkade helt friska inga tecken på ÖLI, inga matsmältnings- eller andra problem, var min veterinär och jag helt förbryllade. Jag hade inte blivit förvånad om han till slut börjat tro att min ras, Orientaler, var medfött ömtåliga det var åtminstone vad jag själv började undra över! Var alla dessa händelser bara ren slump? Här är några av de problem jag var med om: En flicka (en av mina DM) som tidigare hade fött fyra friska kullar fick en kull med fem ungar, fyra av dem dödfödda. Endast en överlevde. En ung flicka, som jag tidigare ställt ut med stor framgång, visade sig en morgon före en utställning ha livmoderinflammation. Jag störtade iväg till veterinären med henne. Hon behandlades framgångsrikt med Baytril och prostaglandiner. Jag parade henne på nästa löp. Parningen tog. Hon aborterade ungarna efter åtta veckor. Jag parade henne igen. Det tog. Hon aborterade IGEN åtta veckor in i dräktigheten. Min andra flicka med DM, som fått två fina kullar, parades med min avelshane men parningen tog inte. Jag fick kullar med en eller två ungar när jag tidigare haft normala kullar med 4-6. I två av dessa kullar med en unge mådde ungen fint på morgonen för att plötsligt dö på kvällen tecken på en snabb och intensiv lunginflammation och ingenting jag kunde göra något åt. En flicka som kom för parning (efter alla test och helt frisk) gav två ungar med deformerad ryggrad som dog vid några veckors ålder. Hanen hade producerat många friska kullar, aldrig med någon form av missbildning. Det är överflödigt att säga att jag inte kunde förstå vad som pågick, eftersom alla blodundersökningar och andra diagnostiska test kom tillbaka som helt normala, det fanns inga tecken på dålig hälsa: pälsarna var blanka, ögonen var klara, aptiten var strålande, det fanns massor med energi. Jag började bli verkligt missmodig och deprimerad. Så, ett genombrott En uppfödarvän i Australien vidarebefordrade ett e-mail från en australisk web-ring om katthälsa. Det var från dr. Sue Rodger-Withers PhD, en mikrobiolog och universitetslärare i det landet.
Hon och hennes kollegor hade forskat om lågintensiva livmoderinflammationer som berodde på Gp G- Strep (Grupp G Streptococcus-bakterier) och användning av Antirobe (clindamycin) för behandling. Här är vad hon sa: Symptom": honor och kattungar (hanar är vanligen symptomfria de har naturligtvis ingen livmoder, men kan bära denna smitta) Några symptom som kan vållas av G-Strep: Oförklarliga spontana aborter Alla tecken på klamydia trots negativa test Kattungar som verkar må bra men plötsligt dör av akut lunginflammation (de mår bra och när man tittar några timmar senare kan de redan vara döda) Förlossningsabnormiteter, t.ex. inälvor på utsidan Inga levande ungar (jag känner till en dam som på två år bara fick en levande unge av nittiotvå. Efter behandling med Antirobe allt är bra igen) Problemen svarar inte på vanliga antibiotika Så här hittades denna bakterie: Efter oväntade förluster bestämde sig en uppfödare, som får vara namnlös, för att behandla en kull som hade svår luftrörs- och lunginflammation (några var döende, några svårt sjuka) med Antirobe vid den tiden var den drogen inte föreskriven för användning i katter. Resultat: Några ungar dog, men flera svårt sjuka blev OK på några timmar. Beslut: Behandla alla problem i katteriet med Antirobe. Resultat: Problemen försvann. Jag ville försöka finna orsaken (uppenbarligen mikrobisk). Jag fick tag på aborterade foster (sterila, fortfarande i sina plastpåsar ) och skickade dem vidare till Attwood Veterinary Research Laboratory (där jag tidigare arbetat). Resultat: Strep G resistent mot nästan allt utom Clindamycin (Antirobe). Bakterien upptäcktes efter inkubation i en 10%-ig syrgasomgivning i 10 dagar (detta kallas för en fakultativ anaerob). Fråga: Kommer prover som skickas till vanliga veterinär-diagnostiska laboratorier att visa detta? Svar: Nej. Det krävs specialutrustning för att odla denna bakterie och veterinärmedicinska laboratorier vill ogärna inkubera någonting i 10 dagar (det är för dyrt). Efter detta har många uppfödare med liknande oförklarade problem behandlat sina katterier med Antirobe och allt är nu OK. Antirobe är nu godkänt för användning i katter (vanligen för gingivit=tandköttsinflammation och osteomyelit=benmärgsinflammation vållad av fakultativa anaerober).
Många veterinärer är fortfarande omedvetna om denna bakterie och säger att problemet är klamydia. Behandlingsplaner: Skisserade i Truda Straedes bok om avel. Truda och jag har hjälpt många uppfödare (några ville få vara anonyma och det är OK) och har vidarebefordrat informationen till uppfödarnas veterinärer. Nå, självklart kom det som ett bombnedslag för mig att få denna information som exakt beskrev min situation. Jag skrev omedelbart till Dr Rodger-Withers och beskrev mina erfarenheter. Medan jag satte ihop brevet blev min lista med slumpmässiga fertilitets- och reproduktionsproblem längre och längre och jag insåg att jag under det senaste året inte haft EN ENDA vad jag skulle kalla normal dräktighet eller kull. Dr Rodgers-Withers var vänlig nog att svara nästan omedelbart. Hon skrev att vad jag beskrivit verkligen lät som G-Strep. Hon beskrev behandlingen som jag var mycket angelägen att börja med: Alla katter i hushållet, inklusive kastrater, hanar och äldre kattungar (särskilt sådana som skulle användas i avel) skulle behandlas med Antirobe (Clindamycin), 25 mg per katt, två gånger om dagen i TRE VECKOR! Behandlingen kan också ges utan risk under dräktighet!! Nu är det så att Antirobe är en av de mest vedervärdiga (beska) medicinerna på denna planet. Tanken att ge ALLA mina katter detta (ungefär 15, inklusive kastrater och äldre kattungar) två gånger om dagen i tre veckor var ganska överväldigande!! Jag bestämde mig för att skaffa 25 mg kapslar i stället. Jag blev rätt duktig på att peta ner de här grejerna i luckan, även om jag fick ett och annat tandmärke på fingrarna under tiden. Nå, vi kom igenom det trots allt. Eftersom jag hade en hona som var dräktig sedan fyra veckor då jag började, fick jag min veterinär att göra i ordning penicillinsprutor för att mor och ungar då de föddes, så som Dr Susan Little rekommenderar på sin websida (artikeln om G-strep, sidans adress är http://www.catvet.homestead.com. Direktlänken till den särskilda artikeln är http://catvet.homestead.com/strep.html.). Optimistiskt bestämde jag mig för att para flera av honorna direkt efter att de gått igenom behandlingen. Alla parningarna tog! Magarna började se runda och lovande ut! T.o.m. min hona som hade fått två missfall efter åtta veckor började se mycket dräktig ut och kändes hård och fin jag kände ungar som rörde sig. Lyckligt slut Behandlingen med Antirobe fungerade i stor stil!! Nu får jag stora, friska kullar från alla mina honor inklusive Tierra, honan som miste de två kullarna, som fick en kull med sex friska, pigga ungar i förra veckan! Alla ungar i alla kullarna växer och mår bra och jag har fler ungar än jag NÅGONSIN haft på en gång. Men eftersom jag arbetar hemma är jag bara lycklig att få ta hand om dem och blir tokglad i några månader av att få höra små tassar rusa runt i huset. En sak till en liten flicka i kullen där mamman började behandlingen fyra veckor in i dräktigheten
vägrade avvänjas. Hon var nio veckor och hennes bror var dubbelt så stor som hon. Jag blev orolig. En veterinärundersökning visade inte något fel på henne, men varenda sorts mat jag gav henne misslyckades. Då bestämde vi oss för att pröva en Antirobe-behandling på henne, bara som en chansning. Efter bara två dagar började hon äta!! Nästa dag tog det mycket lite uppmuntran för att få henne intresserad av mat och nu är prognosen lovande, i motsats till tidigare då jag trodde att jag skulle mista henne. Om det finns några efterblivna ungar i en kull efter honor som behandlats med Antirobe oavsett deras ålder, överväg att behandla dem också med medicinen. Doseringsanvisningar följer. Jag har använt detta i över en vecka utan problem. Jag vill STARKT rekommendera alla som upplever denna typ av fertilitets-/dräktighetsproblem att prova behandling med Antirobe. Man måste emellertid behandla ALLA katterna i sitt hushåll och i fulla tre veckor. Jag gav mina äldre kattungar (1½ - 2 kg vid den tiden) halv dos, eller 25 mg EN gång om dygnet, men alla de andra fick 25 mg två gånger per dygn. OBS: Dr Kristi Fisher rekommenderar att för att vara effektiv bör doseringen ligga i överkant: 11 mg/kg två gånger om dagen. Hon säger: Beroende på koncentrationen i vävnaden kan Antirobe vara antingen bakteriostatisk (d.v.s. hindra bakteriernas tillväxt) eller bakteriocid (d.v.s. bakteriedödande). Tecknen på överdosering är de vanliga kräkningar eller diarré. Lyckligtvis, att följa behandlingen bör slå ut G-strep-problemet för gott, så även om det är jobbigt är det DEFINITIVT värt det. Tro på en tillfredsställd och lättad uppfödare. Om någon av er behöver mer information har Dr Sue Rodgers-Withers faktagranskat denna artikel och tillåtit mig att publicera hennes e-postadress. Hon vore glad att höra ifrån er: qihai@optushome.com.au Ni kan också e-posta till mig: mmarrow@earthlink.net