Hela rapporten finns på http://www.eso.expertgrupp.se/uploads/documents/5-augusti-2013/eso2013-6_webb.pdf

Sammanfattning ur: Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2013:6 Hela rapporten finns på http://www.eso.expertgrupp.se/uploads/documents/5-augusti-2013/eso2013-6_webb.pdf Bonde söker bidrag en ESO-rapport om effektivitet i det svenska landsbygdsprogrammet Ewa Rabinowicz Finansdepartementet Förord Jordbrukspolitiken i EU är omfattande och motsvarar i år mer än 40 procent av EU:s totala budget. Politiken innebär ekonomiskt stöd till jordbrukare och näringsidkare på landsbygden. Det svenska landsbygdsprogrammet, som är en del av den gemensamma jordbrukspolitiken, kostar totalt 36 miljarder kronor under nuvarande programperiod (2007-2013), varav hälften finansieras av EU. Resterande medel kommer från den svenska statsbudgeten. De nationella programmens inriktningar beslutas av respektive medlemsland utifrån en meny av åtgärder som fastställs på EUnivå. Jämfört med genomsnittet bland EU:s medlemsstater har Sverige t.ex. valt att satsa mer på åtgärder för ett miljövänligt jordbruk. Eftersom Sverige delfinansierar landsbygdsprogrammet och relativt självständigt kan bestämma vilka åtgärder som ska ingå, är det naturligt att Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) med sitt uppdrag att bidra till att bredda och fördjupa underlaget för den ekonomiska politiken intresserar sig för området. Det är viktigt att belysa och utvärdera vad Sverige får för de offentliga medel som satsas. Baserat på de erfarenheter som gjorts är det också viktigt att diskutera vilka åtgärder som ska prioriteras för kommande programperiod. I denna rapport till ESO analyserar professor Ewa Rabinowicz det svenska landsbygdsprogrammet undanträngningseffekter, dvs. de tränger undan verksamheter som annars hade kommit till stånd. För många av de granskade insatserna kan inga som helst positiva effekter påvisas. En relativt stor del av åtgärderna är dessutom främst inkomstomfördelande en effekt som rimligtvis uppnås effektivare via socialpolitiken i stället för omvägen via jordbrukspolitiken. Författaren anser också att för mycket resurser satsats på breda stöd med oklara effekter på miljön. Ytterligare en viktig slutsats är att de närmare effekterna av många insatser helt enkelt inte kan fastställas pga. bristande tillgång till objektiva uppgifter. Inför kommande programperiod föreslås bl.a. att insatserna bör inriktas på åtgärder som skapar bättre förutsättningar för samtliga näringsidkare på landsbygden snarare än att bara stödja jordbruket. Mer stöd bör också gå till innovativa verksamheter och till kompensation för glesbygdens nackdelar genom rådgivning, utbildning och mer specialiserade tjänster. Dessutom bör en det ske en omfördelning av resurser, från breda stöd till riktade åtgärder med dokumenterade miljönyttor. För att minska potentiella selektionseffekter föreslås att subventionerna ska vara resultatbaserade, dvs. baseras på uppnådda resultat. Eftersom kunskaperna om landsbygdsprogrammets effekter är både osäkra och 1

Förutsättningarna för att medlen i landsbygdsprogrammet ska ge så stor samhällsnytta som möjligt påverkas av flera faktorer. Den evidensbaserade kunskapen på området är begränsad och de närmare sambanden mellan bidrag och en levande landsbygd är inte klara. Här finns fortsatt ett stort utrymme för fördjupade överväganden och konkreta åtgärdsförslag. Det är min förhoppning att denna rapport ska utgöra ett sakligt underlag för den fortsatta diskussionen om landsbygdsprogrammet i Sverige. Arbetet med denna rapport har följts av en referensgrupp bestående av personer med god insikt i dessa frågor. Gruppen har letts av Sylvia Schwaag Serger, ledamot i ESO:s styrelse. Som alltid i ESO-sammanhang ansvarar författaren själv för innehåll, slutsatser och förslag i rapporten. Stockholm i juli 2013 Hans Lindblad Ordförande i ESO Sammanfattning Landsbygdsprogrammet är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, Common Agricultural Policy (CAP). Programmet består av ett stort antal åtgärder som syftar till att främja en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling av landsbygden. Programmets närmare inriktning beslutas av respektive medlemsland utifrån en meny av åtgärder som fastställs på EU-nivå. När det pågående sju-åriga programmet avslutas i år kommer den svenska delen att ha kostat sammanlagt 36 miljarder kronor, varav hälften betalats direkt från statsbudgeten. Baserat på utvärderingar av landsbygdsprogrammets åtgärder syftar föreliggande rapport till att svara på frågan vad samhället får för dessa medel och formulera förslag till förändringar inför den nya programperioden 2014-2020. Bakgrund Landsbygden skiljer sig från staden i flera avseenden. Jämfört med tätorter är befolkningstillväxten, demografin, sysselsättningen, inkomsterna, utbildningen och servicen sämre på landsbygden. Att de ekonomiska aktiviteterna i Sverige koncentrerats alltmer till tätorter över tiden beror på agglomerationsfördelar som innebär att kostnaderna blir lägre då liknande verksamheter samlokaliseras. Bristen på agglomerationsfördelar på landsbygden är i sig inget marknadsmisslyckande, men utflyttning av företag och människor till större orter skapar negativa konsekvenser för det kvarvarande näringslivet och den kvarvarande befolkningen på landsbygden. Växtnäringsläckage och utsläpp av växthusgaser utgör jordbrukets viktigaste negativa miljöeffekter (negativa externaliteter). I ett historiskt perspektiv har jordbruket bidragit till ökad biologisk mångfald, en kollektiv nyttighet, genom att hålla landskapet öppet och varierat. De positiva bidragen har dock minskat med tiden till följd av ändringar i markanvändning och förlust av vissa typer av odlingslandskap, främst i extensivt brukade områden. Drygt hälften av alla hotade arter i Sverige finns i jordbrukslandskapet. Den grundläggande idén bakom landsbygdsprogrammet är att den rådande utvecklingen på landsbygden inte är tillfredställande. I utvärderingar av programmets effekter är det därför viktigt att analysera hur väl åtgärderna möter landsbygdens ekonomiska och sociala utmaningar och jordbrukets viktigaste miljöproblem. Centralt för analyserna är förekomsten av marknadsmisslyckanden som externa effekter, kollektiva nyttigheter, höga transaktionskostnader och informationsproblem. Vidare utgår analysen från att jordbruket ska behandlas på samma sätt som andra sektorer i samhällsekonomin. För att identifiera programmets effekter räcker emellertid inte bara uppföljning av åtgärderna, utan det behövs en kontrafaktisk analys för att fastställa vad som hänt på grund av åtgärderna. Bristande datatillgång medför dock att en stor del av åtgärderna inte kan utvärderas objektivt, vilket gör resultaten osäkra. Åtgärder och effekter av det svenska landsbygdsprogrammet Landsbygdsprogrammet bestäms på nationell nivå utifrån en meny av åtgärder som beslutas på EUnivå. Dessa kan delas in i fem huvudgupper: stöd till landsbygdens näringsliv, förutsättningsskapande 2

stöd, stöd till livskvalitet och samarbete, stöd för bevarandet av den biologiska mångfalden samt åtgärder mot näringsläckage. Stöd till landsbygdens näringsliv, dvs. jordbruk, livsmedelsförädling och diversifiering, domineras av stora kapitalsubventioner. En betydande del (27%) av investeringskostnaden i dessa aktiviteter betalas av samhället. Det handlar mestadels om stöd till produktion av varor utan betydande externa effekter. Det finns starka belägg för att dessa subventioner tränger undan ordinarie verksamhet (upp till 90%), i synnerhet när det gäller stöd till investeringar i jordbruket och i vidareförädling. Sammanfattningsvis har stöden i denna kategori till en mycket stor del varit inkomstomfördelande snarare än effektivitetshöjande. När det gäller de förutsättningsskapande stöden, dvs. kompetensutvecklingsstödet, utbildnings- och informationsstödet, infrastrukturstödet och stödet till samarbete/innovationer, finns en teoretisk grund för att dessa skulle kunna vara effektivitetshöjande. Om dessa stöd får en positiv effekt eller inte beror i praktiken på hur de utformas och implementeras. Stödet till innovationer har inte resulterat i nya produkter utan har huvudsakligen gått till marknadsföringsinsatser. För de flesta analyserade utbildningsinsatser kan inga positiva effekter påvisas. Generellt kan man hävdaatt insatserna har varit för korta för att få märkbara och bestående effekter. Stöd som syftar till att förbättra livskvalitet och samarbete omfattar bl.a. satsningar på dagligvaruhandel, upprustning av lokaler, information och konferenser om landsbygdsutveckling. Dessa stöd tränger knappast ut ordinarie verksamhet men inget är känt om deras effekter på längre sikt. Åtgärdernas teoretiska grund (uppbyggnad av socialt kapital) är svag och oprövad, då ingenting tyder på att det är brist på socialt kapital som håller tillbaka utvecklingen på den svenska landsbygden. Vidare är det tveksamt om satsningarna bör utformas som tillfälliga projekt eftersom problemen snarare är av permanent karaktär. Miljöstöden domineras av fyra stora stöd som huvudsakligen motiveras med bevarandet av den biologiska mångfalden: stöd till missgynnade områden, stöd till odling av vall i norra Sverige, stöd till betesmarker samt stöd till ekologisk odling. Tillsammans svarar dessa stöd för tre fjärdedelar av miljöbudgeten och för över hälften av hela programmets budget. Stödutbetalningarna har dock inte lyckats hejda försämringen av den biologiska mångfalden enligt Artdatabanken. Modellberäkningar visar emellertid att ett borttagande av vissa miljöstöd, i synnerhet stödet till betesmarker, skulle försämra den biologiska mångfalden ytterligare. Till viss del kan miljöstöden därför ha bidragit till att bevara den biologiska mångfalden i Sverige. Jordbrukets negativa externaliteter hanteras övervägande med selektiva åtgärder för att fånga upp eller förhindra läckage av näringsöverskott. Ersättning erbjuds för odling av fånggröda och/eller vårbearbetning samt för att anlägga skyddszoner och våtmarker. Både fältmätningar och modellberäkningar tyder på att stöden har minskat näringsläckaget. Placeringen i landskapet är emellertid avgörande för effektiviteten av våtmarker och skyddszoner. Tittar man på programmets sammansättning i dess helhet kan det konstateras att det i princip är en korrekt prioritering att programmet domineraras av miljöåtgärder. Marknadsmisslyckanden finns främst när det gäller produktion av kollektiva nyttigheter som är knutna till jordbrukslandskapet vilket föranleder användning av sektorsspecifika åtgärder. En granskning av miljöåtgärdernas praktiska utformning visar ändå att balansen mellan breda miljöstöd och riktade stöd blir felaktig. För mycket resurser satsas på breda stöd som har tveksam miljöeffekt. I vissa fall fungerar de främst som inkomststöd. Förslag till förbättringar 2014-2020 Det svenska landsbygdsprogrammet har varit tämligen oförändrat sedan Sverige blev medlem i EU. De utvärderingar som gjorts visar dock på starka skäl att ompröva programmets inriktning. För detta talar både den tveksamma samhällsnyttan och de oklara effekterna på de centrala målen (att stärka jordbrukets konkurrenskraft, att bevara den biologiska mångfalden och få en positiv befolkningsutveckling på landsbygden). Många av programmets åtgärder fungerar främst som inkomstöverföring. För att utjämna inkomster är dock socialpolitiken ett betydligt effektivare instrument. Därför bör programmet inriktas på att höja effektiviteten i resursallokeringen och undvika sådana stödformer där sannolikheten för att stödet ersätter ordinarie verksamhet är stor. I praktiken innebär detta att stöd till privata varor på fungerande marknader bör undvikas. I stället bör programmet 3

inriktas på varor som marknaden misslyckas med att tillhandahålla. När marknaden inte fungerar väl pga. exempelvis höga transaktionskostnader eller informationsproblem är det generellt sett bättre att försöka ta bort eller mildra underliggande problem än att kompensera för dess skadeverkningar. I det nuvarande programmet ligger tyngdpunkten på jordbruket, till jordbruket relaterade verksamheter och på kapitalsubventioner. Ett problem är att antalet lantbruksföretag är för få för att hålla den svenska landsbygden levande. Vill man utveckla landsbygden bör i stället hela näringslivet vara i fokus. Insatserna bör därför inriktas på åtgärder som skapar bättre förutsättningar för alla företag snarare än att subventionera kapitalet för vissa jordbruksföretag. Subventioner som går till verksamheter med positiva externa effekter är motiverade, men det är viktigt att subventionen är i paritet med den externa effektens värde. Stöd till näringslivet på landsbygden bör i större utsträckning än i dag kompensera för gleshetens nackdelar genom att tillhandahålla rådgivning, utbildning och specialiserade tjänster. Vidare bör innovativa verksamheter stödjas eftersom marknaden tenderar att generera för få innovationer. Innovationsstödet bör koordineras med stöd till innovationer i andra sektorer. Landsbygdsprogrammet kan troligtvis inte bidra annat än marginellt till att påverka den ekonomiska och sociala situationen på landsbygden. I stället för att försöka vända befolkningsströmmarna bör insatserna inriktas på att lindra de problem som är förknippade med avfolkningen. Det förefaller rimligt att fokusera på ett fåtal åtgärder, såsom tillgång till grundläggande tjänster, i stället för en vildvuxen projektflora. Satsningar på mer permanenta strukturer bör prioriteras framför satsningar i projektform. Programmet bör revideras så att mer miljönytta genereras i förhållande till insatsen. Detta bör främst ske genom omfördelning av medel från breda stöd, som vallstöd, och stöd till hela odlingssystem, som ekologisk odling, till selektiva åtgärder. Stöd bör inte betalas ut av rättviseskäl om miljönyttan är låg. Nya styrmedel bör införas i programmet, främst när det gäller att utforma åtgärder på landskapsnivå. Staten bör vidare ta en mer proaktiv roll genom att vid behov upphandla miljötjänster. Att betala utifrån uppnådda miljöresultat bör också provas. Kunskapen om programmets effekter är otillräcklig och osäker och det är orimligt för samhället att satsa stora belopp utan att försäkra sig om att pengarna används väl. De medel som anslås för att analysera och utvärdera programmets effekter är mycket små i förhållande till programmets omslutning och bör därför öka. Utvärderingen av landsbygdsprogrammet bör göras av en organisation som inte står i en beroendeställning till den myndighet/er som utformar politiken. 4

Norrbottenskuriren 2013-08-07 "Man bör satsa på hela näringslivet" STOCKHOLM. Professor Ewa Rabinowicz är den som ligger bakom rapporten. Hon är nöjd med att rapporten väckt så stor debatt. Stöd till bönder sågas Meningen med rapporten förklarar Ewa Rabinowicz är att hitta olika rekommendationer för att effektivisera landsbygdsstödet inte att det på något sätt ska försvinna helt och hållet. Som det är nu menar hon att jordbruksföretagen är för få för att hålla den svenska landsbygden levande. För att landsbygden ska utvecklas måste resurserna fördelas bättre och inte bara gå till jordbruksföretagen. Hela näringslivet För att utveckla landsbygden bör man satsa på hela näringslivet. Som det är nu är det väldigt svårt att hitta arbetskraft på landsbygden, vilket är en stor nackdel, säger Ewa Rabinowicz, professor i jordbruksekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet. I Norrland blir lantbruken bara färre och färre och det öppna landskapen växer igen. I rapporten skriver man om vikten att skapa och behålla den biologiska mångfalden i naturen. Det ska vara en variationsrikedom i miljön som gör att ekosystem, arter och gener inte riskerar att utplånas. Det är klart att de norrländska jordbruken har det svårt och de har en viktig uppgift med den biologiska mångfalden, säger Rabinowicz. Hur ska de överleva om stödet minskar? De får redan idag extra stöd där uppe men sen handlar det om ett mer riktat stöd med dokumenterade miljönyttor, nu går så mycket pengar till investeringar av robotar och dylikt, som i sin tur leder till färre arbetstillfällen. Något hon inte menar leder till utveckling av landsbygden, snarare tvärtom. Stötande titel Den lantbrukare som Kuriren träffade, Linnea Larsson, kände sig provocerad av rapportens titel, Bonde söker bidrag. Jag förstår att den kan verka stötande, det gör jag. Men vi ville väcka politisk debatt och det lyckades vi med, säger Ewa Rabinowicz. Jordbruksverket är den myndighet som i slutändan bestämmer landsbygdsstödet riktlinjer för 2014 2020. Nu återstår vad den politiska debatten om stödet utmynnar i innan jordbruksverket klubbar igenom sitt beslut nästa år. Jesper Sandberg 5

Jordbruksverket 2013-08-08 Enögd diskussion om landsbygdsprogrammet Enligt rapporteringen som skett i veckan om ESO-rapporten Bonde söker bidrag är de stöd som finns i landsbygdsprogrammet pengar som går rakt ner i bondens ficka. Då huvuddelen av pengarna är ersättningar för miljöarbete som utförs mestadels av bönder är det i stort sett rätt. Till detta finns en god förklaring. Huvudelen av landsbygdsprogrammets pengar betalas ut som miljöersättningar och regionalstöd. En stor majoritet i Sverige tycker att det ska gå att leva och verka i hela landet. För detta behövs ett attraktivt landskap och att vi undviker en fortsatt igenväxning och beskogning av markerna. Dessutom finns ett uttalat intresse för att behålla den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Någon form av aktiv jordbruksdrift behövs för att få dessa värden. Lantbruk en förutsättning för ett attraktivt landskap I stora delar av landet, utom i de bördiga slättbygderna, minskar brukandet av jorden i takt med att mjölkkor och övriga nötkreatur minskar. I ett helhetsperspektiv är det omöjligt att dra någon annan slutsats än att insatser behövs från samhällets sida för att åtminstone bromsa denna negativa utveckling. Vill vi behålla miljöoch kulturvärden även utanför slättbygder är det fortsatt viktigt att en stor del av pengarna i landsbygdsprogrammet riktas till lantbruket. I landsbygdsprogrammet finns också satsningar med ett bredare perspektiv än jordbruket. Ett bra exempel på detta är satsningen på bredband på landsbygden som är till nytta för alla i de områden där satsningar görs. Viktig balansgång mot ökad byråkrati En intressant fråga är om landsbygdsprogrammets ersättningsformer är för generella. Förmodligen blir miljönyttan större ju mer specifik en åtgärd är. Samtidigt måste villkoren vara begripliga och förutsägbara för att någon ska vilja söka stöden. Det finns en stark ambition att minska företagarnas administrativa börda och att myndigheternas handläggning ska vara enkel. En ökad precision i regelverken måste därför i viss mån stå tillbaka för att bekämpa byråkrati. Detta är en ledstjärna i arbetet inför det nya landsbygdsprogrammet. Utvärderingar måste se till helheten I medierna lyfts beloppet 36 miljarder fram. Det glöms lätt bort att det gäller en sjuårsperiod och att årsbeloppet är cirka fem miljarder. Även detta är stora belopp, och för att svara på frågan om penningspåsen är rätt avvägd behövs utvärderingar med en helhetssyn. De utvärderingar som hittills gjorts har styrts av EU och ska svara på nyttan av varje enskild stödform. Ökade resurser för utvärderingar med större helhetssyn vore värdefullt för landsbygdsprogrammets fortsatta förnyelse och relevans. Minskat krångel för bättre resultat Att målen för biologisk mångfald inte nås fullt ut, trots ersättningarna, betyder inte att insatserna varit onyttiga och borde tas bort. Delvis kan det också bero på att reglerna varit krångliga och behöver konstrueras om. Något som vi också föreslår inför nästa programperiod. Harald Svensson, chefsekonom, tfn 070-553 95 64 6

Norrbottenskuriren 2013-08-09 Debatt: Rent barockt om Norrbottens landsbygd FRÅGAN OM landsbygdsprogrammets samhällsnytta har kommit på tapeten sedan rapporten, Bonde söker bidrag av Ewa Rabinowicz släpptes förra veckan. Enbart namnet på rapporten, och ordval som att pengarna går direkt i bondens ficka, har skapat en orättvis bild av böndernas arbete. Enligt studien har landsbygdsprogrammet (LBP) små eller omätbara effekter, och framför allt investeringsstödet, som ingår i LBP, kritiseras. Enligt Ewa Rabinowicz innebär stödet bara en kapitalförstärkning till vissa företag, då investeringarna i alla fall skulle ha blivit av. För oss som verkar på landsbygden i Norrbotten, och vet hur bankerna resonerar, känns detta påstående rent barockt. Jag kan med säkerhet säga att alla större investeringar i lantbruk i Norrbotten aldrig hade blivit verklighet utan investeringsstödet. Men det mesta av landsbygdsprogrammets pengar betalas ut som miljöersättningar. Politiskt är tanken att det ska gå att bo och verka även utanför storstäderna, men då krävs öppna landskap. Pengarna är ersättningar till aktiva jordbruk, som hindrar igenskogning, och upprätthåller den biologiska mångfalden. I nästan hela Sverige, och framför allt i Norrland, minskar antalet nötkreatur och jordbruk i hastig takt. Utan ersättningar från samhällets sida skulle Norrbottens ladugårdar troligtvis vara igenbommade och markerna igenvuxna för länge sedan. Vi skulle inte ha kunnat dricka vår egen mjölk, eller kunnat ha tillgång till lokalt kött, utan behövt transportera allt från södra Sverige eller från andra länder. Utan ersättningen från EU skulle priset på mat i konsumentled dessutom stiga till hisnande höjder. Samtidigt som vår landsände skulle dräneras på ett stort antal arbetstillfällen, som jordbruket bidrar till. Lönsamheten i svenskt jordbruk är under stark press, då det är omöjligt att konkurrera med lågprisimporten. Om målet är att släppa marknadskrafterna helt fria kan konsekvenserna inte bli andra än att nationella lagar och regler kring miljö, djurskydd och punktskatter på insatsvaror avskaffas, för att skapa likvärdiga konkurrensvillkor med omvärlden. Men detta är knappast något som svenska folket ställer sig bakom. Rapporten behandlar den sjuåriga programperioden som nu närmar sig sitt slut. Från och med 2014 hotas landsbygdsprogrammet att minska i omfång efter bantningen i EU:s budget. Det innebär att en femtedel av ersättningar till bönderna i Sverige kommer att gå om intet, och utslagningen av lantbruk kommer att accelerera, såvida inte regeringen kompenserar med nationella medel. Den budgetförhandlingen inleds nu inom kort. Rapporten andas beställningsjobb från den del av regeringen som inte värnar svenskt jordbruks konkurrenskraft. Ett tydligt spel, eftersom ett parti i regeringen kräver att regeringen kompenserar EU:s bortfall med nationella medel. Med en bred politisk samling kring svensk livsmedelsproduktion finns fortfarande möjlighet att vända den negativa trenden. Jag hoppas våra folkvalda tar vara på den möjligheten. Nils-Olov Lindfors ordförande LRF Norrbotten 7

ATL 2013-08-09 Bonde söker rimliga villkor för sitt företag Eso-utredaren Ewa Rabinowicz är inte nådig mot svenskt jordbruk och landsbygd i sin utvärdering av landsbygdsprogrammet. Enligt rapporten, med den provocerande titeln Bonde söker bidrag, är jordbruket en liten och obetydlig näring som bara lite bidrar till sysselsättning och bnp men mycket till miljöproblem. Kort sagt, folk flyr landsbygden, självförsörjningsgraden dalar, jordbruket läcker och den biologiska mångfalden minskar. Landsbygdsprogrammet finns för att motverka detta. Den nuvarande sjuårsperioden omfattar 36 miljarder kronor, det vill säga inte mindre än fem, sex hundralappar per svensk och år, och används till en rad stöd till jordbruk och företagande på landet. Rapporten sågar programmet, det missar alla mål. Utredaren konstaterar att lantbruksföretagen är för få för att hålla den svenska landsbygden levande. Hela näringslivet bör i stället vara i fokus och få bättre förutsättningar. Till nästa period, som börjar nästa år, försvinner 500 miljoner kronor per år efter budgetförhandlingarna i EU i våras. Krav på kompensation med svenska budgetmedel hörs, men denna rapport bidrar knappast till att alliansregeringen blir villig att lyssna. Visst ska skattepengar användas effektivt och det finns mycket flum att städa bort ur dagens program. Men faktum kvarstår att ett rejält landsbygdsprogram måste vara kvar, för att betala för det som marknaden inte är villig att stå för. Som de svenska djurskyddsreglerna och kostnaderna för dem. Här har pengar från landsbygdsprogrammet använts till att i någon mån kompensera för extrakostnader i grisproduktionen (90 miljoner i suggpeng). Landsbygdsministern har aviserat att fler sådana insatser kan komma. Det vore det enda rätta - om vi inte vill införa EU:s djurskyddsregler rakt av. Om nu utredningen slår fast att jordbruket är för litet för att hålla landsbygden levande måste man väl se till så att det växer och kan ikläda sig den rollen. Bonde söker bidrag, ja, men av nödtvång. Vad bonden egentligen söker är rimliga villkor för sitt företagande och ersättning för svenska särregler och kollektiva nyttigheter jordbruket tillhandahåller. Det måste kosta pengar. Lars Vernersson 8