Utredning rörande utvecklingsbehoven inom den svenskspråkiga högskoleutbildningen

Samordningsdelegationen för den svenskspråkiga högskoleutbildningen Utredning rörande utvecklingsbehoven inom den svenskspråkiga högskoleutbildningen Januari 2008 1

Innehåll Uppdraget...3 Sammandrag... 4 1 Nuläget... 7 1.1 Allmänt... 7 1.2 Den regionala utvecklingen... 8 1.3 Den svenskspråkiga universitetsutbildningens nuvarande struktur... 8 1.4 Yrkeshögskolorna... 9 1.5 Högskolan på Åland... 10 1.6 Samordningsåtgärder inom den svenska högskoleutbildningen... 10 1.7 Samhällets och den svenskspråkiga befolkningens behov... 11 1.8 Sammanfattning av ämnesgenomgången... 12 1.9 Forskning vid den svenskspråkiga högskolesektorn... 13 1.10 Regionalt samarbete... 13 1.11 Ytterligare samarbetsmöjligheter... 14 2 Rekryteringsbasen till den svenskspråkiga högskoleutbildningen... 15 2.1 Allmänt... 15 2.2 Rekryteringspopulationen till den svenskspråkiga högskoleutbildningen... 15 2.3 Studenternas val... 16 2.4 Den primära rekryteringsbasen... 16 2.5 Ansökningar till universiteten... 18 2.6 Ansökningar till yrkeshögskolorna... 19 2.7 Finska studenter som söker till svensk utbildning... 21 2.8 Orsaker till val av svenskspråkig utbildning för finskspråkiga studenter... 22 2.9 Åland... 23 2.10 Den nordiska och internationella rekryteringsbasen... 23 2.11 Slutsatser och åtgärdsförslag... 24 3 Strukturell utveckling och förnyelse... 26 3.1 Arbetsfördelning, utbud och behov... 26 3.2 Strukturell utveckling inom den svenskspråkiga högskolesektorn... 29 Källor Bilaga 1: Universitetens utbildningsansvar utbildningsområden och språk (Tabell 1) Bilaga 2: Utbildningsområden och program i de svenska och tvåspråkiga yrkeshögskolorna 2007 (Tabell 2) Bilaga 3: Utbildningsutbudet på Åland 2

Uppdraget Samordningsdelegationen för den svenskspråkiga högskoleutbildningen i Finland fick i juni 2007 i uppdrag av undervisningsministeriet att inom ramen för den nationella strukturella utvecklingen av högskoleväsendet göra en utredning rörande utvecklingsbehoven inom den svenskspråkiga högskoleutbildningen samt att komma med förslag om densamma. (20.6.2007, DNR 74/523/2007) Undervisningsministeriet anmodar Samordningsdelegationen att inom ramen för den nationella strukturella utvecklingen av högskoleväsendet göra en utredning av utvecklingsbehoven inom den svenskspråkiga högskoleutbildningen. Utredningens mål är att 1. bedöma utbildningsutbudet på svenska inom universiteten och yrkeshögskolorna. Målet är att trygga den svenskspråkiga befolkningens service på modersmålet liksom samhällets och yrkeslivets övriga behov, 2. granska den svenska högskoleutbildningens rekryteringsbas som en helhet och göra förslag till hur den kan stärkas och effektiveras, 3. att göra förslag till strukturell utveckling och förnyelse så att universitets- och yrkeshögskoleenheterna är tillräckligt stora och livskraftiga för att trygga kvaliteten i utbildningen samt i forsknings- och utvecklingsverksamheten, högskolornas arbetsfördelning, utbildningsutbud och forskningsprofiler utvecklas genom att reformera och förena utbildningsområden och avlägsna dubbleringar. Denna utredning följer huvudsakligen ministeriets uppdelning så att punkterna 1, 2 och 3 i uppdraget utgör egna kapitel i utredningen. Utredningen omfattar inte universitetens och yrkeshögkolornas verksamhet inom forskning och utveckling och inte heller deras internationella verksamhet. 3

Sammandrag Undervisningsministeriet gav i juni 2007 Samordningsdelegationen för den svenskspråkiga högskoleutbildningen i uppdrag att genomföra en utredning rörande utvecklingsbehoven inom den svenskspråkiga högskoleutbildningen. Utredningens mål angavs vara att bedöma utbildningsutbudet på svenska inom universiteten och yrkeshögskolorna, att granska högskoleutbildningens rekryteringsbas och hur den kan stärkas samt att gora förslag till strukturell utveckling så att enheterna är tillräckligt stora och så att arbetsfördelningen utvecklas. Utredningen omfattar inte universitetens och yrkeshöskolornas forskning eller deras internationella verksamhet. 1. Högskoleverksamheten på svenska garanteras av starka svenska universitet, av en tydlig och trovärdig svensk närvaro i tvåspråkiga rikssammanhang, av autonom svensk yrkeshögskoleverksamhet och av samordning och koordinering mellan universitet och högskolor. Samtidigt bör högskoleutbildningen vara konkurrenskraftig både nationellt och internationellt. Den svenska högre utbildningen bör betraktas som en region och skall därför primärt planeras som en helhet. Den bör även ta hänsyn till behoven bland den åländska befolkningen. De personer som utexaminerats från en svenskspråkig högskola i Finland har en bred arbetsmarknad. De får i allmänhet jobb som motsvarar deras utbildning, flera sugs in på arbetsmarknaden redan under sin studietid. Det råder brist på studerande inom en del ur språklig synvinkel viktiga områden, som agroforst- och naturvetenskaper, teknik, veterinärmedicin och odontologi. Satsningar under de senaste åren har delvis hjälpt upp situationen, men teknik och naturvetenskaper har generellt en dålig rekrytering i hela Finland. Den svenska högskoleutbildningen har redan en tid varit inne i en process av integrering och fördelning av ansvar. Det förekommer också olika former av områdes- och ämnesspecifikt samarbete. 2 Rekryteringen till svensk högskoleutbildning är stabil och bedöms de närmaste åren kunna ligga på nuvarande nivå. På sikt kommer den nationella rekryteringsbasen till högskoleutbildning att minska, den svenskspråkiga långsammare och senare än den finskspråkiga. Samordningsdelegationen har gjort en analys av den primära rekryteringsbasen för den svenskspråkiga högskoleutbildningen. Utredningen visar fördelningen av svenskspråkiga studenter som sökt till universitet och yrkeshögskolor enligt gymnasiernas ort under åren 2002 2006 och också studenternas prioriteringer per universitet och yrkeshögskola. 4

Antalet studenter från Åland inom den svenskspråkiga högskoleutbildningen har minskat, delvis beroende på bristande kunskap om studier på svenska i riket. Antalet ansökningar från studenter från finska gymnasier till svensk högskoleutbildning har ökat. Intresset bland finskspråkiga studerande stöds av en god undervisning i svenska i finska skolor och av att insikten sprids att svenska är viktigt i arbetslivet För att öka rekryteringen föreslår utredningen åtgärder bland dem som idag t.ex. av regionala skäl står för ett mindre antal ansökningar, liksom också aktiv information på Åland, till finska studerande och i Norden. 3. Samordningsdelegationen utgår från målsättningen att skapa livskraftiga svenskspråkiga utbildningar och miljöer som är hållbara i ett längre perspektiv och som kan medverka till att trygga den svenskspråkiga befolkningens service på modersmålet. Förslagen har utformats utifrån en helhetsbedömning av läget och av ansvars- och resursfördelningen mellan befintliga enheter inom den svensk- och tvåspråkiga högskolesektorn. Den kräver en tydligare profilering och koncentrering på ansvarsområden. Samordningsdelegationen understryker behovet av starka svenskspråkiga högskolemiljöer. Geografiskt koncentrerar de sig till Helsingfors, Åbo och Vasa. De största svenskspråkiga högskolemiljöerna utgörs av de svenskspråkiga universiteten Åbo Akademi och Svenska handelshögskolan, samt de svenska yrkeshögskolorna Arcada och Novia. Också inom Helsingfors universitet finns starka svenska miljöer. Till den svenskspråkiga högskoleutbildningens särdrag hör att den delvis är placerad inom tvåspråkiga högskolemiljöer. För den svenskspråkiga högskoleutbildningen är det vare sig ändamålsenligt eller möjligt att tillämpa rådande nationella storleksmålsättningar. Den svenskspråkiga högskolesektorn kräver särlösningar. För att undervisningen ska tryggas och ett utgöra kvalitativt högtstående alternativ är det viktigt att de existerande svenskspråkiga miljöerna är tillräckligt starka. Hit hör en stark forskarutbildning. Samordningsdelegationen stöder en allmän studentkårstillhörighet för alla högskolestuderande, även inom yrkeshögskolorna, och fortsatt obligatorisk studentkårstillhörighet inom universiteten. Utredningen innehåller en rad förslag till strukturell utveckling inom den svenskspråkiga högskoleutbildningen: 1. Effektiverad samordning av den svenskspråkiga högskoleutbildningen Den nuvarande Samordningsdelegationen avskaffas. Ett nytt samordningsorgan tillsätts bestående av en representant på rektorsnivå för följande enheter: Helsingfors universitet, Åbo Akademi, Svenska handelshögskolan, Arcada och Novia. Dessa utser gemensamt tre externa medlemmar. Ordförande för organet utses bland de externa medlemmarna. 5

Samordningsorganet har till uppgift att strategiskt granska den svenskspråkiga högskoleverksamheten, ta initiativ till utveckling samt ta ställning till samordning, samarbete och arbetsfördelning. 2. Gemensam verksamhet Delegationen rekommenderas att möjligheten till ytterligare gemensam verksamhet utreds, i synnerhet gällande: Pedagogisk utbildning och övrig personalutbildning Öppen högskoleutbildning Allmän språkundervisning genom regionala språkcentra Virtuella kurser och övrigt internetbaserat samarbete 3. Gemensamma tjänster 4. Regionala allianser 5. Korsrepresentation Till övriga tjänster som Samordningsdelegationen ser att, t.ex. genom ett samägt bolag, kunde erbjudas gemensamt på svenska hör: IT-tjänster Bibliotekstjänster Andra resurskrävande tjänster Förutom alliansen ÅA-Novia avser de större svensk- och tvåspråkiga enheterna i Helsingforsområdet att, som autonoma enheter, samlas kring vissa centrala frågor för den svenskspråkiga högskoleutbildningen. Samordningsdelegationen rekommenderar att man, i samband med denpågående högskolereforme, för respektive högskolas del överväger möjligheten att utse representanter från andra högskolor till medlem i den egna högskolans styrelse. Anslag för strukturell utveckling Undervisningsministeriet har reserverat anslag för strukturell utveckling av landets högskoleväsende. Samordningsdelegationen utgår från att ministeriet beviljar substantiella bidrag för att genomföra de utvecklingsprojekt delegationen föreslår. 6

1 Nuläget Uppdraget: Bedöma utbildningsutbudet på svenska inom universiteten och yrkeshögskolorna. Målet är att trygga den svenskspråkiga befolkningens service på modersmålet liksom samhällets och yrkeslivets övriga behov. 1.1 Allmänt Den svenskspråkiga högskoleutbildningen har, jämsides ansvaret för högklassig forskning och undervisning som tillkommer alla universitet och högskolor, enligt universitetslagen och lagen om samordning av svenskspråkig högskoleutbildning i Finland följande uppgifter. Att se till att den svenskspråkiga befolkningen erbjuds samma utbildningsmöjligheter som den finska. Att svara för att ett tillräckligt antal personer med kunskaper i svenska kan utbildas för landets behov. Enligt lagen om samordning av den svenskspråkiga högskoleutbildningen finns en delegation som har till uppgift att ta initiativ och avge utlåtanden i frågor som är väsentliga för denna utbildning. Delegationen skall särskilt granska behovet av svenskspråkig högskoleundervisning samt beakta efterfrågan på utbildning, arbetsmarknadens krav och regionala behov. Helsingfors universitet, Svenska handelshögskolan samt Åbo Akademi och Åbo Akademi Vasa (Österbottens högskola) utser var för sig lika många medlemmar i delegationen. Enheten Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet skall vara företrädd bland de medlemmar som utses av universitetet. Vid handläggningen av frågor som gäller den svenskspråkiga utbildningen vid Tekniska högskolan eller någon annan högskola som inte nämns i lagen skall företrädare som utses av högskolan i fråga ingå som medlemmar i delegationen. I praktiken deltar regelmässigt i delegationens arbete förutom företrädare för de ovan nämnda enheterna också företrädare för Konstindustriella högskolan, Sibelius-Akademin och Teaterhögskolan. De svenska yrkeshögskolorna, Arcada- Nylands svenska yrkeshögskola, Yrkeshögskolan Sydväst, Svenska Yrkeshögskolan och Högskolan på Åland deltar likaså i delegationens arbete. Samordningsdelegationen fungerar som ett forum för diskussion och koordinerande policyformulering. Delegationen har godkänt två strategier, den första år 2003 och den andra år 2005. Högskoleverksamheten på svenska garanteras av starka svenska universitet, av en tydlig och trovärdig svensk närvaro i tvåspråkiga rikssammanhang, av autonom svensk 7

yrkeshögskoleverksamhet och av samordning och koordinering mellan universitet och yrkeshögskolor. Tillsammans står de för ett utbildningsutbud av hög kvalitet. Den svenskspråkiga högskoleutbildningen i Finland bör vara konkurrenskraftig både nationellt och internationellt. Därutöver skall den ta hänsyn till sina särskilda lagstadgade uppgifter, liksom till den svenskspråkiga befolkningen och dess bosättningsområdes struktur. Utbildningen måste följaktligen stå för både bredd och djup. Detta betyder att den svenskspråkiga högskoleutbildningen ofta kräver speciallösningar, vilket bör beaktas i resursfördelningen och vid genomförandet av strukturella reformer. Det svenska utbildningsuppdraget fullgörs med beaktande av att kravet på kunskaper i svenska varierar mellan olika typer av funktioner: o Kulturbärande åligganden inom vilka det finns ett krav på fullständiga kunskaper i svenska samt sinne för språkets inneboende kvaliteter. Hit hör t.ex. lärare, medie- och kulturarbetare, skådespelare samt logopeder vilka bör fungera som språkliga föredömen. o Goda kunskaper i svenska för uppgifter i vilka fungerande service bör kunna ges på svenska, t.ex. medicin, hälsovård, socialt arbete, juridik, förvaltning, teologi, psykologi, veterinärmedicin, odontologi, informationsförvaltning och farmaci. o Områden där det inte saknar betydelse att det svenska språket är företrätt och levande och att det erbjuds utbildningsmöjligheter på svenska, men där utbildningsutbudet inte nödvändigtvis måste vara heltäckande, t.ex. de tekniskvetenskapliga och ekonomisk- merkantila områdena. 1.2 Den regionala utvecklingen Den svenska högre utbildningen bör betraktas som en region trots att de enskilda enheterna också ingår i särskilda geografiska regioner. Den svenskspråkiga högre utbildningen skall därför planeras som en helhet. Den svenskspråkiga högre utbildningen bör även ta hänsyn till behovet av högre utbildning bland den åländska befolkningen. 1.3 Den svenskspråkiga universitetsutbildningens nuvarande struktur Universiteten i Finland definieras språkligt. Åbo Akademi och Svenska handelshögskolan är svenskspråkiga universitet. De är självfallet öppna också för finskspråkiga studerande med tillräckliga kunskaper i svenska. Helsingfors universitet och Tekniska högskolan är tvåspråkiga och ger undervisning både på finska och svenska. Vid dem finns inga på förhand specificerade svenska studieplatser. Dock finns vid Helsingfors universitet en del svenska utbildningslinjer och kvoter. I sin språkliga strategi ser Helsingfors universitet sig som en tvåspråkig enhet, vid vilken studenterna skall delta såväl i finsk som i svenskspråkig undervisning och således ha 8

kunskaper i båda språken. Vissa examina kan avläggas helt på svenska. Vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet ges utbildningen helt på svenska. Vid Tekniska högskolan kan främst grundkurser avläggas på svenska. De fyra konstuniversiteten Sibelius-Akademin, Konstindustriella högskolan, Teaterhögskolan och Bildkonstakademin är tvåspråkiga. Mera betydande undervisning på svenska ges dock endast vid Teaterhögskolan. Konstindustriella högskolan har riksansvaret för utbildningen av bildkonstlärare. Det innovationsuniversitet som Tekniska högskolan, Helsingfors handelshögskola och Konstindustriella högskolan håller på att bilda planeras inleda sin verksamhet den 1 augusti 2009. Enligt den utvecklingsplan för utbildning och forskning för åren 2007 2012 som statsrådet godkände i december 2007 tryggar man de svenskspråkiga studerandenas möjligheter att i nuvarande omfattning studera på sitt modersmål. Alla universitet ger dessutom undervisning på engelska. I tabell 1 i bilaga 1 granskas ansvaret för utbildning och examination på svenska i förhållande till motsvarande ansvar i hela landet. Tabellen beskriver den svenska andelen av universitetens utbildningsansvar per utbildningsområde. 1.4 Yrkeshögskolorna För tillfället finns tre svenska yrkeshögskolor: Arcada- Nylands svenska yrkeshögskola, Yrkeshögskolan Sydväst och Svenska yrkeshögskolan - samt Högskolan på Åland. Därutöver ges utbildning på svenska vid Vasa yrkeshögskola och yrkeshögskolan Haaga-Helia. Från och med 1.8.2008 inleder yrkeshögskolan Novia sin verksamhet då Yrkeshögskolan Sydväst och Svenska yrkeshögskolan går samman. Yrkeshögskolestudier anordnas i Finland inom åtta utbildningsområden. o det humanistiska och pedagogiska området o kultur o det samhällsvetenskapliga, företagsekonomiska och administrativa området o det naturvetenskapliga området o teknik och kommunikation o naturbruk och miljöområdet o social-, hälso- och idrottsområdet o turism-, kosthålls- och ekonomibranschen Mellan yrkeshögskolorna Arcada och Sydväst har en arbetsfördelning och en koordinering skett av den tekniska utbildningen på svenska i södra Finland. Därutöver har all idrottsutbildning överförts från Sydväst till Arcada. I och med fusionen av Svenska yrkeshögskolan och Yrkeshögskolan Sydväst sker en del ytterligare rationaliseringar av utbudet. 9

Utbildningsområdena och programmen vid de enskilda yrkeshögskolorna framgår av bilaga 2, tabell 2. Utbildningarna vid yrkeshögskolorna som förekommer vid flera än en yrkeshögskola täcker delvis olika sektorer. De är inte helt överlappande. Polishögskolan, som sorterar under inrikesministeriet, ordnar en svenskspråkig utbildning per år. 1.5 Högskolan på Åland Utbildningen på Åland omfattas av självstyrelsen. Högskolan på Åland har ett utbildningsutbud som omfattar elektroteknik, företagsekonomi, hotell- och restaurangadministration, informationsteknik, vård- och sjukskötarutbildning samt sjöfartsutbildningar i elektroteknik/ fartygsautomation, maskinteknik/övermaskinmästarutbildning samt sjöfart/ sjökaptensutbildning. Till högskolans utbildningar antas i allmänhet 16-24 nya studerande per år och program. Antalet sökande till högskolans utbildningsprogram har ökat stadigt sedan år 2003 då högskolan bildades. Cirka en tredjedel av de sökande kommer från Åland, en tredjedel från fastlandet och en tredjedel från Sverige. Några enstaka sökande varje år kommer från övriga länder. Mera om utbildningsutbudet vid Högskolan på Åland finns i bilaga 2. 1.6 Samordningsåtgärder inom den svenska högskoleutbildningen För att undvika dubbleringar på de utbildningsområden som finns vid flera universitet, samt för att skapa profileringar och nå ett större samarbete på svenska har Samordningsdelegationen under sin verksamhet utrett flera utbildningsområden och gett olika rekommendationer. Delegationen har initierat utredningar kring utbildningen inom de merkantila ämnena (1992), medicin (1995), ämneslärarutbildningen (1995), nordiska språk (1996), geografi (1996) och statskunskap (1996). År 2003 skedde en bredare utredning av flera ämnesområden, inom juridik, den merkantila utbildningen, pedagogik (framförallt lärarutbildningen), hälsovetenskaperna, media och journalistutbildningen, teknik samt en del av samhällsvetenskaperna. Delegationen gjorde då olika rekommendationer till de enskilda högskolorna. År 2005 skedde en ny genomgång och en uppföljning av tidigare rekommendationer. En ny genomgång av olika ämnesområden har gjorts för denna utredning. De berörda universiteten och högskolorna har tillställt delegationen ett omfattande ämnesspecifikt material om dagsläget, som bekräftar den tidigare bilden att högskolorna i stor utsträckning följt Samordningsdelegationens rekommendationer. Om än i minskande utsträckning finns fortfarande en viss dubblering, samtidigt som utbildning på svenska saknas eller är otillräcklig inom en del andra områden. Det är viktigt att notera att också på de områden där det förekommer en dubblering inom utbildningen får de som utbildar sig jobb. En genomgång per ämne finns i del 3 i denna utredning. 10

1.7 Samhällets och den svenskspråkiga befolkningens behov Den svenska högskoleutbildningen skall förutom att den är konkurrenskraftig också med den övriga högskoleutbildningen i landet och att den utgör en del av densamma, se till samhällets behov av personer med kunskaper i svenska och till den svenskspråkiga befolkningens behov av utbildning och forskning. För att det senare uppdraget skall verkställas måste det förstnämnda vara fullgjort. Hur den svenskspråkiga högskoleutbildningen i Finland uppfyller samhällets behov av svenskspråkiga och svenskkunniga personer kan betraktas ur olika perspektiv: för det första ur studenternas, för det andra ur arbetsmarknadens och för det tredje ur samhällets perspektiv. De personer som utexaminerats från en svenskspråkig högskola i Finland har en bred arbetsmarknad. Flera sugs in på arbetsmarknaden redan under sin studietid oberoende av vilket ämne de studerar. Deras kunskaper i svenska, som ofta dessutom kombineras med en funktionell tvåspråkighet, gör att de får jobb som motsvarar deras utbildning. Arbetslösheten är liten bland de utexaminerade. Goda skriftliga och muntliga kunskaper i de båda nationella språken värderas högt av arbetsgivare både inom den privata och den offentliga sektorn. Betydelsen av kunskaper i svenska framkommer bl.a. ur en utredning som gjorts av Finlands näringsliv, EK. Undersökningen visar att 65 procent av företagen år 2005 ansåg att kompetens i svenska är ett anställningskriterium vid rekrytering. År 2004 var motsvarande siffra 50 procent. Den svenska högskolesektorn kan i dag inte förse samhället med tillräckligt antal utbildade med kunskaper i svenska inom alla områden. Det råder brist på svenskspråkiga jurister inom domstolsväsendet och förvaltningen, av odontologer och utbildade inom agroforstvetenskaper, av naturvetare, ingenjörer och av både läkare och sjukvårdare. Utöver detta finns det också en regional brist på svenskspråkig yrkeskunnig arbetskraft inom vissa områden. Delvis måste det anses bero på förändringar i utbildningens struktur. Man har frångått vissa dubbleringar, men studenterna rekryteras till betydande del regionalt. Orsakerna till detta kan naturligtvis vara många, men en orsak är säkert av social karaktär. Det är helt enkelt billigare att bo i den egna regionen (Lojander-Visapää 2007). Bristen på svenskspråkig yrkeskunnig arbetskraft kan inte enbart ses som en följd av undervisningsutbudets struktur. Inom den offentliga sektorn förekommer ett svinn till den privata sektorn av personer som egentligen utbildats för uppgifter inom stat och kommun. När det gäller specifika yrken kan om den svenskspråkiga lärarutbildningen konstateras att den handhas av pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi i Vasa. Trots en rad åtgärder under årens lopp följer rekryteringen av lärarstuderande fortsättningsvis i rätt hög utsträckning samma regionala fördelning som under den tid klasslärarutbildningen var knuten till seminarierna, eller under tiden före 1974. Majoriteten av lärarstuderandena vid Ekenäs seminarium kom från andra regioner, huvudsakligen från Österbotten. Orsakerna till denna ojämna fördelning sammanhänger bl.a. med variationer i utbildningstraditioner, som i sin tur är knutna till utbudet på utbildning. De extra utbildningar som sedan 1990-11

talet anordnats i södra Finland håller på att förändra situationen, särskilt i fråga om klasslärare. Det råder även brist på studerande inom vissa även ur språklig synvinkel viktiga områden så som agroforstvetenskaper, naturvetenskaper, teknik, veterinärmedicin och odontologi. De satsningar som under de senaste åren skett inom dessa ämnesområden har delvis hjälpt upp situationen. Antalet ansökningar till en del av dessa områden har ökat. Detta är inte enbart ett problem för den svenskspråkiga högskoleutbildningen. Teknik och naturvetenskaper har en dålig rekrytering i landet generellt. Inom veterinärmedicin har vid Helsingfors universitet inrättats en svensk professur. Inom odontologin är avsikten att medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet skall se över sin rekryteringsstrategi. Bristen på odontologistuderande är inte enbart ett svenskt utan ett nationellt problem. Den svenskspråkiga högskoleutbildningen är väl medveten om och inriktad på sin uppgift att utbilda personer för samhällets behov. Alla ämnen lockar inte tillräckligt studerande. I andra fall är behovet större än vad enheterna med nuvarande resurser kan producera. Det finns en stor brist på arbetskraft inom social- och hälsovården och alla områden inom medicin. Statsrådet har i sin utvecklingsplan för utbildning och forskning 2007-2012 slagit fast kvantitativa mål för utbildningsutbudet år 2012. Målen är i huvudsak uppdelade på språklig grund. Samordningsdelegationen omfattar allmänt taget de kvantitativa utbildningsmål utvecklingsplanen bygger på. Delegationen utgår från att särdragen i den svenska utbildningen, vilka till centrala delar refereras i denna utredning, beaktas vid verkställigheten av planen. 1.8 Sammanfattning av ämnesgenomgången Den svenska högskoleutbildningen har en tid varit inne i en process som omfattar integrering och fördelning av ansvar. Förutom ovan nämnda områdes- och ämnesspecifika regionala samarbetsformer förekommer olika typer av vardagligt institutionaliserat samarbete mellan högskolorna på institutions- eller ämnesnivå, i form av lärarutbyte, gemensamma kurser m.m. På detta sätt kan den svenska högskoleutbildningen i sin undervisning använda sig av all den expertis som finns inom den svenska högskolesektorn. Utlokalisering av utbildning har varit en strukturell förändring som uppvisat positiva resultat. Det bör nämnas att Helsingfors universitets utlokaliserade tvåspråkiga juristutbildning i Vasa i betydande grad har minskat på juristbristen i Österbotten, liksom Åbo Akademis utlokaliserade lärarutbildning i samarbete med Helsingfors universitet minskat på ämneslärarbristen i södra Finland. 12

1.9 Forskning vid den svenskspråkiga högskolesektorn Denna utredning omfattar inte den forskning som bedrivs inom den svenskspråkiga högskolsektorn och som är både omfattande och internationellt inriktad. Det är dock skäl att understryka dess centrala roll för att för sin del garantera återväxten av akademiska forskare och lärare, och bidra till att bevara det svenska språket som ett vetenskapligt språk. Speciellt för små enheter är en profilering av forskningen viktig för att skapa forskningsmiljöer som kan attrahera både toppforskare och forskarstuderande. Yrkeshögskolornas regionalt förankrade forsknings- och utvecklingsverksamhet ses också som en del av utbildningen vid yrkeshögskolorna. 1.10 Regionalt samarbete De svensk- och tvåspråkiga högskoleenheterna ingår alla, förutom i den region som den svenska högskolesektorn bildar, också i en geografisk region där alla högskolorna i regionen samarbetar. Det geografiskt regionala samarbetet är redan väletablerat och ger synergifördelar vid användningen av resurserna. RHH (Rektorsdelegationen för högskoleutbildningen i Helsingfors) utgör ett regionalt svenskspråkigt samarbetsorgan för Helsingforsregionen som omfattar Helsingfors universitet, Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, Svenska handelshögskolan samt Arcada Nylands svenska yrkeshögskola. Sedan år 2006 är också Tekniska högskolan medlem i nätverket. RHH har som uppgift att koordinera undervisning och annan verksamhet på svenska i huvudstadsregionen, samarbeta i fråga om information och marknadsföring av studiemöjligheter på svenska i Helsingfors, samt samordna gemensam intressebevakning vid behov. Erfarenheterna av detta samarbete är goda. RHH ingår i det vidare metropolsamarbetet HERA (Helsinki Education and Research Area), som är ett paraplyprojekt i vilket alla regionens nio universitet och 10 yrkeshögskolor ingår. Projektets syfte är att utveckla regionen genom att stärka forskningen och utbildningen så att den är internationellt konkurrenskraftig. Förutom det svenska regionala samarbetet och det geografiska samarbetet sker ett viktigt samarbete mellan fakulteterna vid Helsingfors universitet. Till sin volym är detta interna samarbete åtminstone lika stort som det övriga svenska samarbetet. Svenska handelshögskolan och Helsingfors universitet tillsatte hösten 2007 en arbetsgrupp för att utreda samarbetsmöjligheter. I sitt betänkande som publicerades i november anser arbetsgruppen att Svenska handelshögskolan och Helsingfors universitet har ypperliga förutsättningar att genom ett fördjupat samarbete höja kvaliteten på sin forskning och undervisning. Speciellt kan Svenska handelshögskolan och Helsingfors universitet via samarbete skapa mångsidiga och internationellt konkurrenskraftiga utbildningshelheter. Arbetsgruppen anser att samarbetet bör utvecklas substansorienterat snarare än språkorienterat. Arbetsgruppen föreslår att Svenska handelshögskolan och Helsingfors universitet bereder frågan vidare i syfte att mer specifikt och konkret definiera följande områden: 13

vilka gemensamma magisterprogram som kunde utvecklas och förverkligas som ett led i att utnyttja komplementär kompetens och kapacitet, vilka biämneshelheter universiteten kunde utveckla som ett led i att bredda och utveckla utbildningsutbudet för studerande vid respektive universitetet, hur resurserna kunde utnyttjas effektivare genom ett fördjupat samarbete såväl inom olika läroämnen som inom ramen för magisterprogrammen, samt hur interdisciplinärt samarbete kunde utvecklas för tvärvetenskapliga projekt. De svenska utbildningsenheterna i Vasa, Åbo Akademi i Vasa (Österbottens högskola), Svenska yrkeshögskolan, Svenska handelshögskolan och Helsingfors universitets juristutbildning i Vasa samarbetar inom det tvåspråkiga Vasa högskolekonsortium i vilket alla regionens högskolor ingår. Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Sydväst har upprättat ett gemensamt forskningsinstitut, Aronia, med verksamhet särskilt på områdena miljö- och företagsekonomi i Ekenäs. Åbo Akademi och Åbo universitet har ett omfattande och synligt samarbete inom de resurskrävande enheterna vid Bio-City och ITC av vilka även Åbo handelshögskola ingår i det senare. Utöver detta har universiteten ett vardagligt samarbete i utbyte av lärarresurser, kurser och seminarier på gräsrotsnivå. 1.11 Ytterligare samarbetsmöjligheter För att ytterligare bredda varje universitets utbud av flexibelt tillgängliga kurser på svenska via nätet kunde nätkurser och nätkursmaterial i högre grad än tidigare produceras i samarbete mellan de svensk- och tvåspråkiga universiteten och yrkeshögskolorna, det virtuella universitetet och den virtuella yrkeshögskolan. Samarbetsprojekten skulle samtidigt innebära en lärande organisation, där de involverade lärarna skulle utveckla sin tekniska och pedagogiska förmåga med stöd av expertis och erfarenheter från flera universitet. Ett större utbud av svenskspråkig nätstödd undervisning skulle uppmuntra ett virtuellt studentutbyte bland de svenskspråkiga universitets- och högskolestuderandena i Finland. Nätkurser på svenska som erbjuds vid ett universitet skulle genom det nationella avtalet för flexibel studierätt möjliggöra för studerande från alla svenskspråkiga universitet och högskolor att ta del av specialkunnandet vid de olika svensk- och tvåspråkiga universiteten och yrkeshögskolorna. 14

2 Rekryteringsbasen till den svenskspråkiga högskoleutbildningen Uppdraget: Att granska den svenskspråkiga högskoleutbildningens rekryteringsbas som en helhet och göra förslag till hur den kan stärkas och effektiveras. 2.1 Allmänt Den nationella rekryteringsbasen till högskoleutbildning kommer generellt sett att minska, den svenskspråkiga långsammare och senare än den finskspråkiga. Minskningen av den nationella rekryteringsbasen varierar dessutom regionalt. I de tvåspråkiga områdena kommer nedgången nationellt sett inte att vara drastisk. Samordningsdelegationen har gjort en analys av den primära rekryteringsbasen för den svenskspråkiga högskoleutbildningen utgående från regionala aspekter och från den demografiska utvecklingen. Analysen visar att antalet studenter från finska gymnasier har ökat bland ansökningarna medan antalet studenter från Åland har minskat. 2.2 Rekryteringspopulationen till den svenskspråkiga högskoleutbildningen Rekryteringspopulationen till den svenskspråkiga högskoleutbildningen kan indelas i två huvudkategorier. 1. Den nationella 2. Den internationella Dessa två kategorier kan ytterligare delas in i underkategorier. Den nationella består av: 1. Studenter från svenska gymnasier och yrkesinstitut 2. Studenter från finska gymnasier och yrkesinstitut I båda grupperna finns studenter med invandrarbakgrund. Dessa är dock ännu vanligare i kategorin som har finskspråkig utbildning. Den internationella rekryteringsbasen består av: 1. Nordiska studenter 2. Europeiska studenter 3. Studenter från icke-europeiska länder I detta avsnitt behandlas enbart rekryteringen till studier på svenska. Den primära rekryteringsbasen till högre utbildning på svenska utgörs av studenter från de svenska gymnasierna i Finland och utexaminerade från yrkesinstituten, men intresset för svenskspråkig högskoleutbildning har vuxit bland den finskspråkiga befolkningen. Tidigare var de svenska skolorna relativt homogena med endast ett litet inslag av finskspråkiga elever. Fram till början av 1980-talet var dessa elevers andel enbart 5 procent av elevunderlaget. Sedan dess har mycket förändrats. Barnen från språkligt blandade hushåll har i allt högre grad börjat i svenska grundskolor. Numera kommer ungefär hälften av eleverna i de svenska grundskolorna i hela landet från s.k. tvåspråkiga 15

hem. Andelen familjer som väljer så här är stor. I hela landet är andelen något över hälften medan andelen i huvudstadsregionen, Åbo och Vasa närmar sig 80 procent. Ungefär 11 procent av dessa elever har finska som registreringsspråk. Elever som har svensk skolbildning men finska som registreringsspråk förbises ofta då olika slag av prognoser och beräkningar av svenskspråkiga elevvolymer görs. Högskolor och myndigheter tillämpar ingen enhetlig praxis vid registreringen av språklig tillhörighet. Klassificeringarna borde därför ses över för att möjliggöra en uppföljning av högskolornas utveckling också ur språklig synvinkel. Samtidigt som den svenska skolans attraktionskraft har varit stor bland tvåspråkiga familjer har intresset för språkbad bland den finskspråkiga befolkningen ökat. Utbudet av elevplatser i daghem och skolor som har språkbad räcker inte till för att möta intresset. Antalet invandrarelever i svenska skolor har generellt sett varit lågt och främst koncentrerat till kommuner med svenska som majoritetsspråk. Intresset för de svenska skolorna bland invandrarbefolkningen i södra Finland har dock blivit större i samband med arbetskraftsinvandringen från landets närområden. 2.3 Studenternas val Dagens studenter är målmedvetna och har kunskap om sin rätt att välja utbildning. Bolognareformen har bidragit till flera nya attraktiva utbildningsmöjligheter. Enligt tidigare undersökningar väljer studenterna en utbildning främst utgående från sitt eget intresseområde. Andra faktorer som inverkar på valet är, i preferensordning, en bred arbetsmarknad och universitetets eller yrkeshögskolans status. Språkets betydelse spelar ingen avgörande roll, men svenskspråkiga studenter väljer såvida det är möjligt hellre svensk eller tvåspråkig utbildning 2.4 Den primära rekryteringsbasen Till de svenskspråkiga gymnasierna i Finland antas årligen ungefär 2000 nya elever. De flesta går igenom gymnasiet och utexamineras efter tre år. I det årskurslösa gymnasiet avlägger en liten andel elever gymnasiets lärokurs på tre och ett halvt eller fyra år, på svenskt håll dock bara tre till fyra procent. Gymnasierna ger allmänbildande utbildning som förbereder de studerande att efter studentexamen fortsätta sin utbildning på det tredje stadiet, dvs. vid universitet eller yrkeshögskolor. Rekryteringspopulationen till högskolorna utgörs främst av utexaminerade studenter från gymnasierna. Vilken nationell rekryteringsbas har den svenskspråkiga högskoleutbildningen och hur ser de framtida möjligheterna ut? Forskningen påvisar en stark stigbundenhet hos individer då det gäller valet av språk. Svensk dagvård leder till svensk skola vilket i sin tur ofta leder till valet av högre utbildning på svenska. För tillfället sker en liten nedgång i årskullarna, men trenden vänder de närmaste åren då de personer som är födda under 1990-talet söker sig till högre utbildning. Dessa personer är redan inne i utbildningssystemet, i grundskolan. Den största årsklassen går läsåret 2007-2008 i årskurs 9 i den grundläggande utbildningen. Därefter blir årsklasserna mindre både i de finska och i de svenska skolorna. Det bör noteras att nedgången av det totala antalet elever i den svenska skolan är betydligt mindre och sker långsammare än på den finska sidan. De följande 10 åren kommer det 16

potentiella rekryteringsunderlaget till den svenskspråkiga högre utbildningen att förbli oförändrat. Rekryteringspopulationen till högskolorna utgörs främst av utexaminerade studenter från gymnasierna. De 38 svenska gymnasierna i Finland är främst belägna inom det område som omfattar de svenska och tvåspråkiga kommunerna. Bland dessa finns två aftongymnasier, ett i Helsingfors och ett i Vasa. Fyra gymnasier verkar på s.k. språköar, ett i Björneborg, ett i Tammerfors, ett i Kotka och ett i Uleåborg. Tidigare forskning visar att högskolorna i huvudsak har en regional rekrytering. Därför är det ändamålsenligt att granska rekryteringen enligt de regioner där gymnasierna är belägna. Nyland utgör den största regionen med ca hälften av alla svenskspråkiga studenter om man gör indelningen enligt landskapsgränserna. I Nyland ligger också Helsingforsregionen, med en utpräglat tvåspråkig karaktär till skillnad från det ganska svenskspråkiga västra Nyland. Det är således ändamålsenligt att särskilja huvudstadsregionen omfattande Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla till en egen region. I det följande står Nyland för den del av landskapet som inte omfattas av Helsingforsregionen. De fyra gymnasier som verkar på de svenska språköarna behandlas i texten som en region för sig, det övriga Finland. Trots att dessa fyra gymnasier ligger geografiskt långt ifrån varandra har de vissa gemensamma drag. De ligger i områden i vilka svenska talas av en mycket liten minoritet. De ligger långt från de svenska högskolorna, men har finsk utbildning på nära håll. Åland 1 % Övriga Finland 4 % Österbotten 32 % huvudstadsregionen 35 % Åboland 9 % Nyland Östra Nyland 9 % 10 % Figur 1. Fördelningen av svenskspråkiga studenter som sökt till högskolor enligt gymnasiernas ort åren 2002-2006 (N=25626) 17

Figur 1 baserar sig på en databas om den population studenter från svenska gymnasier som ansökt om studieplats vid ett universitet eller en yrkeshögskola i Finland åren 2002-2006. Databasen omfattar alla ansökningar (N=25626) per år på individnivå som gjorts av studenter från svenska gymnasier åren 2002-2006 till universitet (N=14902) och yrkeshögskolor (N=10724). Tyvärr saknas uppgifter om studenter som sökt både till yrkeshögskolor och universitet. Ansökningarna till universitet beaktas alla som likvärdiga. Enbart studenten själv känner till preferensordningen. Ansökningarna till yrkeshögskolorna är däremot rangordnade redan vid själva ansökningen. Antalet ansökningar per person varierar mellan 1-6. Till universiteten har studenterna i medeltal gjort ca 2 ansökningar, till yrkeshögskolorna 2,4 ansökningar per person. Under dessa fem år har en märkbar förändring skett bland ansökningarna till universiteten. År 2002 lämnade studenterna in 2,4 ansökningar per person medan antalet sjönk till 1,7 år 2006. I materialet syns även andra förändringar. 2.5 Ansökningar till universiteten I materialet från nämnda databas ingår sammanlagt 14902 personer som ansökt till universitet under åren 2002-2006. Ansökningarna till de svenska och tvåspråkiga högskolorna sker ofta i olika kombinationer med ansökningar till andra universitet, men kan även omfatta kombinationer av en eller flera svenska eller tvåspråkiga högskolor. 5000 4500 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0 Åbo Akademi 4599 Helsingfors universitet 2194 Svenska handelshögskola 1252 954 720 ÅA + HU Tekniska högskolan ÅA + SHH 552 TKK+ ÅA 296 252 176 88 82 TKK+ HU SHH + HU TKK + SHH ÅA + SHH + HU Figur 2. Antalet ansökningar av studenter från svenska gymnasier till Åbo Akademi, Helsingfors universitet, Svenska handelshögskolan och Tekniska högskolan i olika ansökningskombinationer (N=11165 ) 1 I I figur 2 saknas de 91 studenter som i olika kombinationer sökt till ÅA, HU, TKK och SHH och vilkas totala antal är mindre än 70. 18

Antagningsprocenten bland de svenskspråkiga sökandena var i genomsnitt 53 procent under åren 2000 2007. Av dem som antagits till utbildning mottog i genomsnitt 91 procent den erhållna studieplatsen (Statistikcentralen 2007). Av de svenskspråkiga som sökte till universitetsutbildning år 2005 sökte 84 procent med studentbetyget som grund och ungefär tre procent med ett betyg från ett yrkesinstitut eller en yrkesutbildning. Av de senare erhöll 43 procent studieplats. (Utbildningsstyrelsen 2006) 2.6 Ansökningar till yrkeshögskolorna Enligt den använda databasen sökte 10724 studenter från svenska gymnasier till yrkeshögskoleutbildning åren 2002-2006. Det bör nämnas att ansökningarna till högskolan på Åland inte ingår i dessa siffror, vilket leder till att den åländska andelen är så liten. Åland 1 % Övriga Finland 3 % Österbotten 34 % huvudstadsregionen 33 % Åboland 8 % Östra Nyland 11 % Nyland 10 % Figur 3. Fördelningen av svenskspråkiga studenter som sökt till yrkeshögskolor enligt gymnasiernas ort åren 2002-2006 (N=10724) Studenterna från de svenska gymnasierna, som söker till yrkeshögskolor, söker främst till de svenska yrkeshögskolorna i den egna regionen. Det kommer fram av figur 4 att de svenska studenterna lämnar in ansökningar till alla yrkeshögskolor i landet. 19

Förstahandsansökningar av studenter från svenska gymnasier till yrkeshögskolor åren 2002-2006 35 33,17 30 25 20 15 17,15 16,25 10 5 0 Arcada Sydväst Svenska YH Vasa YH 5,69 5,22 5,08 Åbo YH Helsingin AMK Helia 3,20 2,11 1,68 1,63 1,45 1,44 EVTEK HaagaInstituutin AMK Mellersta Österbottens YH Laurea AMK Lahden AMK Figur 4. Förstahandsansökningar till yrkeshögskolor åren 2002-2006 i procent (N=10724) De svenskspråkiga studenterna som söker till yrkeshögskolor, söker till så gott som alla yrkeshögskolor i landet. I figur 4 anges enbart de yrkeshögskolor som har mer än en procent av det totala antalet ansökningar av svenskspråkiga studenter. Därutöver har svenskspråkiga studenter i mindre utsträckning sökt till följande yrkeshögskolor: Oulun seudun AMK, Kymenlaakson AMK, Tampereen AMK, Satakunnan AMK, Pirkanmaan AMK, Diakonia AMK, Humanistinen AMK, Jyväskylän AMK, Seinäjoen AMK, Haaga-Helia, Hämeen AMK, Savonia-AMK, Rovaniemen AMK, Mikkelin AMK, Etelä-Karjalan AMK, Kemi-Tornion AMK, Pohjoiskarjalan AMK och Kajaanin AMK. 90,0 80,0 70,0 78,1 60,0 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 0,0 52,6 9,8 1,2 Arcada Sydväst SYH 36,4 övrig 38,6 40,7 4,3 16,4 Arcada Sydväst SYH övrig 49,8 huvudstadsreg. N=3510 Nyland N=1209 Östra Nyland 16,0 2,4 Arcada Sydväst SYH 31,9 övrig 15,5 42,9 4,9 36,7 Arcada Sydväst SYH övrig 13,9 12,4 42,7 31,1 Arcada Sydväst SYH övrig 34,1 34,1 24,4 7,3 Arcada Sydväst SYH övrig N=1208 Åboland N=878 Österbotten N=3646 Åland N=82 Övriga Finland 11,5 7,7 2,7 Figur 5. Förstahandsansökningar till yrkeshögskolor enligt region åren 2002-2006 i procent (N=10724) Arcada Sydväst SYH Ansökningarna till yrkeshögskolorna är rangordnade enligt studenternas preferenser. Rangordningen ger i jämförelse med ansökningarna till universiteten en klarare bild av N=375 övrig 20

studenternas preferenser. Andelen förstahandsansökningar per region framgår av figur 5. Studenternas favorisering av den svenska yrkeshögskolan i regionen syns tydligt i ansökningarna från huvudstadsregionen, Åboland, Nyland, Östra Nyland och Österbotten. Ansökningarna från de fyra svenska gymnasierna i det övriga Finland uppvisar en något avvikande profil. Ungdomarna söker sig till utbildningar inom den egna regionen vilket i praktiken innebär att de väljer finskspråkiga yrkeshögskolor. Ansökningarna till yrkeshögskolorna är rangordnade enligt studenternas preferenser. Antalet antagna till yrkeshögskolorna sjönk år 2005 och 2006 men har därefter ökat. Antagningsprocenten har varierat mellan 58 och 66 procent åren 2000-2006 och var 63 procent år 2007. Av sökande till svenskspråkig yrkeshögskoleutbildning år 2004 hade 77 procent studentbetyget som grund. Andelen var 75 procent år 2005. Av dem som sökte sig till svenskspråkig yrkeshögskoleutbildning åren 2004-2005 hade 21 procent betyg från yrkes- eller institututbildning. Andelen antagna studenter till yrkeshögskoleutbildningen var 61 procent år 2004 och något lägre (57 %) år 2005. Av dem som sökte med yrkes- eller institutbetyg antogs 67 procent år 2004 och 60 procent år 2005. 2.7 Finska studenter som söker till svensk utbildning De svenskspråkiga universiteten och yrkeshögskolorna anordnar språkprov i svenska för studenter med finskspråkig skolbildning. Det tvåspråkiga Helsingfors universitet ordnar motsvarande språkprov för studenter med finsk skolbildning som söker till svenska utbildningsområden eller program. Inom medicin, odontologi, juridik, socialt arbete, journalistik, lant- och skogsbruksvetenskaper, veterinärmedicin och provisorsutbildning är Helsingfors universitet det enda universitet i Finland som meddelar undervisning på svenska. Den som anmält sig till urvalsprovet som en person med kunskaper i svenska språket bör besvara frågorna i urvalsprovet på svenska. Sådana sökande som söker till universitetet till svenskspråkig utbildning eller till Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, och som inte har avgångsbetyg från en svenskspråkig skola eller ett intyg av statens examensnämnd över fullständiga kunskaper i svenska, bör delta i ett språkprov som anordnas av fakulteten eller av högskolan. Åbo Akademi anordnar ett språkprov för personer med finsk skolbildning. Kraven på kunskaperna i svenska varierar inom de olika fakulteterna. För antagning till lärarutbildningen krävs ett godkänt språkprov i samband med urvalsproven. Sökande till andra fakulteter än den pedagogiska fakulteten behöver inte delta i språkprov, om de erhållit särskilt definierade vitsord i svenska i studentexamen Vid Svenska handelshögskolan skall studerande som fått sin skolutbildning på finska eller på ett främmande språk kunna följa undervisningen och delta i övningar och seminarier samt tentamina på svenska redan när de börjar studera. Alla sökande till högskolans utbildning på svenska skall uppvisa kunskaper i svenska antingen genom att ha svenska som skolutbildningsspråk eller genom att bli godkända i Svenska handelshögskolans språkprov. 21

2.8 Orsaker till val av svenskspråkig utbildning för finskspråkiga studenter Under våren 2007 utfördes en pilotundersökning bland de finskspråkiga studenterna som deltog i språkprovet i svenska vid de svenska högskolorna (Lojander-Visapää, 2008 (manuskript)). Avsikten med undersökningen var att utreda de finska studenternas motiv till att söka till utbildning på svenska samt fråga dem om detta val var ett av många eller om valet av svensk utbildning var deras primära val. Det insamlade materialet gällde finskspråkiga studenter vid Åbo Akademi, Yrkeshögskolan Sydväst och Arcada- Nylands svenska yrkeshögskola. Frågan om orsakerna till att studenter med en finsk skolbildning söker till högskolestudier på svenska är utbildnings- och språkpolitiskt intressant. En annan fråga som är av intresse är till vilka ämnen de söker. Den tredje frågan är om de i första hand söker till svensk utbildning eller om det är ett alternativ bland andra. Tabell 1. Orsaker till val av svensk högskoleutbildning Åbo Akademi Arcada Sydväst För att lära mig svenska Ger ett mervärde i arbetslivet Utbildningen saknas på finska Lättare att få studieplats 73 % 80 % 77 % 82 % 78 % 78 % 14 % 6 % 5 % 23 % 25 % 30 % I tabell 1 är de direkta orsakerna till valet av svensk utbildning angivna. Respondenterna vill främst lära sig svenska och anser att en svenskspråkig utbildning (eller kunskaper i svenska) ger ett mervärde på arbetsmarknaden. Ungefär en fjärdedel av deltagarna vid språkprovet vid Åbo Akademi och Arcada ansåg det lättare att erhålla studieplats vid en svenskspråkig utbilding, medan ungefär en tredjedel av deltagarna vid Sydväst ansåg det. Ungefär två tredjedelar av studenterna som deltar i språkprovet har för avsikt att enbart söka till svenskspråkig utbildning. Deltagarna vid Åbo Akademi planerade att lämna in flera ansökningar till Akademin och en del även till yrkeshögskolan Sydväst. De deltagare i Arcadas språkprov som har för avsikt att söka studieplats även vid en annan svenskspråkig utbildning har främst planerat att söka sig till Svenska handelshögskolan och/eller till Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. 22

2.9 Åland Den stora minskningen av ansökningar från Åland ledde till att Samordningsdelegationen inledde ett utredningsprojekt för att klargöra orsakerna. Utredningen utfördes tillsammans med Ålands landskapsregering år 2007. I utredningen kartläggs studiepreferenserna bland åländska elever på gymnasialstadiet (Lojander-Visapää, 2007). Rapporten fick ett gott mottagande på Åland och kan vara en bidragande orsak till att antalet ansökningar från Åland ökade våren 2007 i förhållande till tidigare år. Samordningsdelegationen avser att uppfölja arbetet genom en ny utredning samt genom ett seminarium för de berörda grupperna. Språkets och den svenskspråkiga miljöns betydelse för ungdomarna förstärks ytterligare av det faktum att många ungdomar upplever att deras kunskaper i finska är svaga och att de känner sig osäkra på sina kunskaper i finska. Studier i riket kräver inte alltid kunskaper i finska, men kan göra det sociala livet lättare. Studier på svenska i riket kunde vara ett sätt för åländska ungdomar att förkovra sina kunskaper och samtidigt komma över osäkerheten i finska. Hos de flesta ungdomar i denna utredning saknas dock detta motiv i det kommande valet av utbildning. Valet mellan studentexamen och den rent åländska gymnasieexamen kan delvis redan ses som ett val mellan studier i riket eller i Sverige, eller åtminstone ses som en option hos ungdomarna att hålla båda möjligheterna öppna. Majoriteten av ungdomarna som har för avsikt att fortsätta sina studier i riket studerar med sikte på studentexamen. Kunskapen om studieplatserna är god beträffande det land där ungdomarna tänker fortsätta sina studier. Detta tyder på att ungdomarna redan i ett tidigt skede har beslutat sig för i vilket land de vill studera. Majoriteten av de tillfrågade åländska studerandena verkar ha bättre kunskaper om utbildningen i Sverige än om utbildningen i riket. Vad detta beror på går inte entydigt att bedöma på basen av undersökningen. Kamraterna och studiehandledarna utgör de viktigaste informationskällorna om studieplatsen. De svenskspråkiga högskolorna i riket marknadsför sig aktivt på Åland och ordnar tillsammans med de åländska myndigheterna inträdesförhör i Mariehamn. Trots detta är andelen ålänningar som söker till vidareutbildning i riket liten. 2.10 Den nordiska och internationella rekryteringsbasen De högskolor som ger undervisning på svenska har försökt rekrytera studenter i de nordiska länderna, eftersom dessa kan följa med den svenskspråkiga undervisningen. Antalet nordiska studerande är dock fortfarande relativt lågt vid högskolorna i förhållande till övriga utländska studenter. Bologna-modellen som har trätt i kraft i Sverige två år senare än i Finland kan delvis vara orsak därtill. De svenska och tvåspråkiga högskolorna har ett omfattande samarbete med högskolor och universitet i övriga Norden. Det gäller också studentutbytet som är stort och som främst sker genom existerande nätverk. De svenska och tvåspråkiga högskolorna deltar i 23