Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft i havet, Vänern och fjällen

Boverket Slutrapport Juni 2003 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft i havet, Vänern och fjällen VindGIS

Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft i havet, Vänern och fjällen VindGIS Boverket juni 2003

Titel: Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft i havet, Vänern och fjällen. VindGIS. Utgivare: Boverket Upplaga: 1:1 Antal: 300 Tryck: Boverkets kopiering ISBN: 91-7147-761-6 Sökord: Beslutsunderlag, storskalig vindkraftsutbyggnad,vindgis, PlaneringsGIS, lokaliseringsförutsättningar, planering av vindkraftsutbyggnad, nationella planeringsmålet, områden av riksintresse för vindkraft, pilotanläggningar, tillståndsprövning, vindförhållanden, anläggningar i havet, djup, bottenförhållanden, elnätets överföringskapacitet. Diarienummer: 20832-239/2002 Publikationen kan beställas från: Boverket, Publikationsservice, Box 534, 371 23 Karlskrona Telefon: 0455-35 30 50 Fax: 0455-819 27 E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: www.boverket.se Boverket 2003

Kolumntitel 3 Förord Regeringen gav 2001-07-12 Boverket i uppdrag att redovisa ett planerings- och beslutsunderlag som visar de övergripande förutsättningarna för storskalig utbyggnad av vindkraftsanläggningar i havs- och fjällområden samt att utveckla en applikation för digital analys av geografiska data och metoder för att illustrera vindkraftsparkers påverkan i olika typer av landskap. Av en promemoria som bifogades regeringsbeslutet framgår att även Vänern bör inkluderas i arbetet. En lägesredovisning lämnades till regeringen den 1 mars 2002. Denna rapport utgör slutredovisning av den första delen av uppdraget, d.v.s att sammanställa ett planerings- och beslutsunderlag som visar de övergripande förutsättningarna för storskalig vindkraftsutbyggnad. I rapporten beskrivs också VindGIS, den internettjänst som Boverket tillsammans med länsstyrelserna utvecklat för att samla in, lagra, visa och distribuera olika underlag för analys av lokaliseringsförutsättningar och planering av vindkraftsutbyggnaden. VindGIS utgör del två av uppdraget. Den tredje delen av uppdraget metoder att illustrera vindkraftsparkers påverkan på landskapet slutredovisas i särskild ordning senast vid månadsskiftet augusti-september 2003. I denna skriftliga rapport redovisas kartläggningen av olika förutsättningar samt sammanfattande slutsatskartor på Sverigekartor i A4-format. För en mer detaljerad redovisning hänvisas till VindGIS, www.planeringsgis.se. Arbetet har utförts i nära samråd med länsstyrelserna och flera centrala myndigheter. Under vintern 2002/2003 genomfördes fem arbetsträffar med tjänstemän på 18 länsstyrelser, varav samtliga som har hav, fjäll eller Vänern inom sitt område. Arbetsträffarna var ett samarrangemang mellan Boverket, Energimyndigheten, Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket, och ett led i samordningen av de fyra myndigheternas olika pågående projekt kring vindkraft. Syftet med träffarna var bland annat att översiktligt kartlägga områden med olika grad av konflikt mellan vindkraftsutbyggnad och bevarandeintressen, att ge underlag för fördelning av det av riksdagen beslutade nationella planeringsmålet på 10 TWh vindkraft till år 2015, samt att diskutera kriterier för områden av riksintresse för vindkraft. Materialet som framställdes på träffarna låg sedan till grund för Boverkets analyser av förutsättningarna. Ett uppföljande seminarium hölls för länsstyrelserna i Uppsala den 5 juni 2003. Det är viktigt att påpeka att dialogen med länsstyrelserna varit en del i en arbetsprocess för att ge Boverket och övriga arrangerande myndigheter underlag för sina egna bedömningar. Det material som sammanställts och de synpunkter som länsstyrelsetjänstemännen framfört har inte beretts formellt på länsstyrelserna och utgör således inte heller något ställningstagande från deras sida. Två seminarier kring havsetablering har genomförts. Där har bland annat deltagit representanter för Energimyndigheten, Fiskeriverket,

4 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft Kustbevakningen, Luftfartsverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, SMHI, Sveriges geologiska undersökning och Totalförsvaret. Flera av dessa myndigheter besöktes dessutom i arbetets inledande skede och dialog har också förts med flera av dem under hand. Också representanter för dessa myndigheter har beretts tillfälle att kommentera ett utkast till slutrapport. På bland annat Energimyndighetens energiting och Boverkets plan- och byggdagar samt några andra utåtriktade arrangemang har uppdraget presenterats och diskuterats med bland andra företrädare för intresseföreningar och vindkraftsbranschen. En träff med representanter för Sveriges vindkraftsleverantörer och Vindkraftens investerare och projektörer har också genomförts. Rennäringsdirektören på länsstyrelsen i Västerbotten har besökts. Där deltog också en representant från Sametinget. På seminariet för länsstyrelserna i Uppsala deltog också en tjänsteman med ansvar för rennäringsfrågorna i Norrbotten. Arbetet har utförts av en projektgrupp bestående av Pål Karlsson projektledare, Robert Johannesson, Karin Slättberg, Annelie Mårtensson, Susanne Eriksson, Karin Lundin, Anna-Karin Sonesson och Kerstin Andersson. Styrgruppen har bestått av divisionschefen Ulf Troedson och enhetscheferna Kerstin Hugne, Dick Larsson och Martin Hedenmo. Boverket tror och hoppas att med den kartläggning av förutsättningar och allmänna intressen som görs i denna rapport och i VindGIS samt med det planeringsmål på 10 TWh som riksdagen antagit och som Energimyndigheten fördelar mellan länen, har en god grund lagts till en intensifierad planering i kommuner och län som kommer att underlätta prövning och utbyggnad av vindkraftsanläggningar. Ines Uusmann

Kolumntitel 5 Innehåll 1. Övergripande förutsättningar... 7 Sammanfattande slutsatser... 7 Planering bör föregå tillståndsprövning... 7 Det behövs några pilotanläggningar för att klargöra konsekvenserna... 8 Sammanfattande bild av förutsättningarna... 9 Några strategiskt särskilt intressanta områden... 13 Fysiska förutsättningar och allmänna intressen... 17 Fysiska förutsättningar... 17 Vindförhållanden... 17 Djup... 18 Bottenförhållanden... 19 Elnätets överföringskapacitet och lämpliga anslutningspunkter... 20 Vägnätet i fjällen... 21 Allmänna intressen... 21 Natur- och kulturmiljövärden och friluftsliv... 21 Yrkesfiske... 30 Rennäring... 32 Sjöfart... 32 Totalförsvaret... 34 2. VindGIS... 37

6 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft

Övergripande förutsättningar 7 1. Övergripande förutsättningar Sammanfattande slutsatser Med storskalig utbyggnad av vindkraftsanläggningar avses i denna rapport en utbyggnad i stor skala, vilket förutom stora anläggningar även kan omfatta många enskilda verk och små grupper inom ett område som byggs ut successivt under en längre period. Påverkan på landskapet och konsekvenserna för andra intressen och verksamheter kan bli väl så stora av många små anläggningar som av en stor. Planering bör föregå tillståndsprövning Det är inte enkelt att hitta områden som både har fysiska förutsättningar för vindkraftsproduktion och där det i stort sett saknas andra allmänna intressen. En kommande storskalig utbyggnad av vindkraft bör därför baseras på en offentlig planeringsprocess som genomförts i dialog med representanter för berörda intressen, där målkonflikter belysts och olika tänkbara områdens för- och nackdelar analyserats och vägts mot varandra, och där ett både tidsmässigt och geografiskt större perspektiv läggs på utbyggnaden än vad som är möjligt vid prövning av en enskild anläggning. Planeringsprocessen är viktig inte minst för att kommunikationen med medborgarna ska bli bra. De människor som bor och verkar i de trakter där vindkraftsutbyggnad kan bli aktuell måste få vara med och påverka lokalisering och utformning av anläggningarna. Det är lokalt och regionalt som de bästa kunskaperna finns om bygdens förutsättningar och betydelse för andra näringar och intressen. I en tillståndsprocess behandlas endast det aktuella projektet och dess konsekvenser. Alternativa platser ska visserligen studeras i en miljökonsekvensbeskrivning, men att bedöma hur många vindkraftsanläggningar bygden och regionen tål, hur det nu aktuella projektet ska ställas i relation till andra tänkbara projekt, etc. är inte möjligt utifrån ett enstaka projekts utgångspunkter. För det krävs en mer samlad analys av en större bygd eller region, även om det handlar om ett havsområde med tillhörande kustband eller en fjällregion.

8 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft Då trycket på vindkraftsutbyggnad nu är stort i många delar av landet bör av dessa skäl varje tillståndsprövning föregås av och grundas på en kommunal översiktsplan eller regionala planer och program där problematiken kring etablering av vindkraftverk analyserats och lämpliga lägen pekats ut. Vindkraften syns vanligtvis på långa avstånd, ofta över kommungränser, och inte minst i havs- och fjällmiljö. Kraftledningarna som tillkommer berör också ofta flera kommuner. Ett regionalt perspektiv är därför viktigt. Då anläggningar i havet syns på ett par mils avstånd och då många olika intressen konkurrerar också om havets användning bör planeringen omfatta också den ekonomiska zonen utanför territorialgränsen. Det bör gå att hitta lämpliga former för en sådan planering trots att plan- och bygglagen bara gäller ut till territorialgränsen liksom kommuners och länsstyrelsers ansvarsområde. Det behövs några pilotanläggningar för att klargöra konsekvenserna Kunskaperna om vindkraftverks och vindkraftparkers påverkan på miljön och andra intressen är bristfällig. Det gäller särskilt havet och Vänern där bl.a. effekterna på djur- och växtliv, försvarsintressen (framför allt signalspaning) och fisket är dåligt analyserade. Det saknas också kunskap om ekosystemen på utsjöbankar och andra marina grundområden. Även i fjällvärlden behövs mer kunskap om konsekvenser för landskapet, flora och fauna samt andra intressen. En utbyggnad av vindkraften enligt det planeringsmål på 10 TWh till år 2015 som riksdagen antagit kräver sannolikt relativt stora vindkraftsparker till havs. Den teknik för byggande av vindkraftverk till havs som idag är ekonomiskt gångbar förutsätter att de byggs med bottenfasta fundament i förhållandevis grunda områden. De grunda områdena har också i allmänhet de största naturvärdena och är mest värdefulla för yrkesfisket. Om vederbörlig hänsyn ska kunna tas till bl.a. fiske och naturvård är det därför nödvändigt att först råda bot på kunskapsbristen som nämns ovan. Detta kan inte göras utan att det finns anläggningar att studera. Den uppföljning som sker vid nyligen uppförda grupper av vindkraftverk ger givetvis en del kunskap, men kan inte helt överföras till stora vindkraftsparker. I den oklarhet som råder om vindkraftparkers konsekvenser för havsmiljö, fiske, försvar m.m. är det risk att utbyggnaden till havs stoppas upp och anspråken på land ökar. För att undvika en sådan situation och istället komma framåt bör det på några väl valda platser snarast byggas pilotvindkraftsparker, vars påverkan på miljön i vattnet och på kustlandskapet studeras systematiskt. Även i fjällen kan en eller annan pilotanläggning behövas. Innan en sådan anläggning kommer till stånd behöver förhållandena i området undersökas och dokumenteras. Under tiden dessa pilotanläggningar byggs och utvärderas kan en kommunal eller regional planering med planeringsmålet som utgångspunkt genomföras i landet. Därmed skapas gynnsamma förutsättningar för en smidig lokaliserings- och miljöprövning.

Övergripande förutsättningar 9 Sammanfattande bild av förutsättningarna Detta avsnitt är en beskrivning till karta 1. Den sammanfattande bild av förutsättningarna som där redovisas är mycket översiktlig och kan inte användas för slutsatser om lämpliga lägen för storskaliga vindkraftsanläggningar. För det krävs mer djuplodande analyser och avvägningar mot andra intressen. Tillsammans med den sektorsvisa kartläggningen bör den dock kunna ge en uppfattning om var det i stort är mer eller mindre goda förutsättningar för att gå vidare med en planeringsprocess. Två huvudtyper av områden redovisas, planeringsområden och stoppområden, som i sin tur har delats upp i undertyper. Vi har i kartbilden inte beaktat kraftledningsnätets kapacitet, avstånden till vägar i fjällvärlden, eller rennäringen. Orsakerna till detta framgår av den sektorsvisa redovisningen. De färglagda områdena i havet och Vänern är liktydiga med en grov avgränsning av vattendjup mindre än 40 m. Planeringsområden Områden där lämpligheten av en eventuell vindkraftsutbyggnad bör studeras närmare genom fysisk planering enligt plan- och bygglagen (översikstplan eller regionplan) eller någon form av utredning, där utbyggnadsmöjligheterna klarläggs mer i detalj och med ett långsiktigt och regionalt perspektiv. Hit hör att precisera andra värden och bedöma i vilken utsträckning dessa skulle påverkas negativt av vindkraftsanläggningar samt att mot bakgrund av dessa analyser prioritera mellan olika allmänna intressen och peka ut områden där vindkraftsutbyggnad är lämplig. Med tanke på att vindkraftverk både i havs- och fjällmiljö ofta syns på mycket långt håll är det viktigt att analysera helhetsverkan inom mycket stora områden, lämpliga avstånd mellan anläggningar, behov av fri horisont, etc. Planeringen kan därför behöva omfatta flera kommuner och båda sidor om en länsgräns. I många fall blir det alltså fråga om mellankommunal och mellanregional planering. Länsstyrelserna har där en viktig roll, inte minst beroende på att de motstående intressena ofta är av riksintresse i dessa miljöer. De tematiska underlagskartorna i denna rapport ger en tydligare indikation på var möjligheterna till vindkraftsetablering är mer eller mindre goda. En större detaljeringsgrad fås via VindGIS (www.planeringsgis.se). Det är Boverkets uppfattning att havsmiljön bör ses i ett sammanhang och att områden intressanta för vindkraftsutbyggnad utanför territorialgränsen bör integreras med en sådan planerings- och utredningsprocess som sker innanför gränsen. Detta trots att planoch bygglagen och kommunernas och länsstyrelsernas ansvarsområden bara gäller innanför territorialgränsen. Planeringsområdena har delats upp i två undertyper: Områden med andra allmänna intressen av betydande omfattning och styrka. Denna kategori omfattas av naturreservat som inte ingår i stoppområdena, Natura 2000-områden, riksintressen

10 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft

Övergripande förutsättningar 11

12 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft för kulturmiljö, naturvård och friluftsliv, de områden som enligt riksantikvarieämbetet bör hållas fria från vindkraftverk för att värna en fri horisont från vissa särskilt värdefulla delar av kusten, områden med geografiska bestämmelser enlig 4 kap 4 miljöbalken ( högexploaterad kust ) och vissa särskilt viktiga säkra sjövägar/farleder. Områden med lägre grad av konkurrerande allmänna intressen. Inom dessa områden finns betydligt färre och till omfattningen mindre områden av de slag som tillhör föregående kategori. Det kan dock finnas betydande regionala och lokala intressen att beakta och en stor del av områdena ligger inom synhåll från land. Också i dessa områden är det angeläget att en lokalisering av vindkraftsanläggningar föregås av planering. Inom båda dessa områdestyper finns platser med moderna industrilandskap där landskapsbilden således redan är påverkad och där en vindkraftsutbyggnad är mindre känslig. Stoppområden Områden med mycket starka konkurrerande och högt prioriterade allmänna intressen som bör prioriteras framför en storskalig vindkraftsutbyggnad och som med stor sannolikhet skulle skadas av en sådan. Storskalig utbyggnad av vindkraftverk måste således betraktas som utesluten, åtminstone tills man vet mer om konsekvenser på miljö och verksamheter. Områdena har delats upp i tre undertyper. Områden med mycket stora bevarandevärden. Till denna kategori hör: nationalparker, större naturreservat i fjällvärlden, områden med geografiska bestämmelser enligt 4 kap 3 och 5 ( obruten kust och obrutet fjäll ). Observera dock vad som sägs under Områden med geografiska bestämmelser om möjligheterna att justera gränserna för dessa typer av områden, kulturhistoriskt känsliga värdekärnor enligt Riksantikvarieämbetets bedömning samt de fyra utsjöbankar som Naturvårdsverket prioriterar högst och har föreslagit som marina naturreservat. Områden av mycket stor betydelse för samhällsviktiga verksamheter. Dessa utgörs av: Öresund, som framför allt är viktig för sjöfarten, men också är en viktig fiskvandringsväg. Här finns dessutom lösa sandbottnar och avståndet till tättbebyggda kustområden är mestadels kort. Södra Midsjöbanken, Norra Midsjöbanken, Ölands södra grund, och Hoburgs bank samt hela det område som ligger

Övergripande förutsättningar 13 mellan och kring dessa bankar. Över detta område går två farleder som trafikeras av den tyngsta fartygstrafiken i Östersjön, bl.a. oljetankers och som Sjöfartsverket därför anser bör ha en hinderfri zon på upp till 10 sjömils längs vardera sidan av farleden. Området är också viktigt för yrkesfisket och totalförsvaret. Militära skjut- och övningsområden. Områden som tillhör båda dessa kategorier, d.v.s. sådana som både har stora bevarandevärden och stor betydelse för samhällsviktiga verksamheter. Några strategiskt särskilt intressanta områden Boverket har valt att inte försöka peka ut alla områden som har goda fysiska förutsättningar och där det kan förmodas att en vindkraftsutbyggnad skulle gå att förena med andra intressen. Att göra det vore att föregå både en nödvändig planering på kommunal och regional nivå och en tillståndsprövning enligt plan- och bygglagen och miljöbalken. Vi redovisar här istället ett urval områden i havet/vänern som vi bedömer vara av särskilt strategiskt intresse att utreda närmare. Samtliga har goda fysiska förutsättningar och till stora delar maximalt cirka 25 m djup. De bör därför kunna vara tänkbara för vindkraftslokalisering inom en tioårsperiod, d.v.s. inom planeringsmålets tidshorisont. De utgörs i övrigt av: Relativt stora områden som ligger mer eller mindre utom synhåll från kust och bebodda öar, och som inte heller hör till de mest värdefulla för andra allmänna intressen. I den mån sådana intressen finns bedöms de inte vara av sådan art att de blockerar möjligheterna till vindkraftsutbyggnad i hela området. Områden för vilka det av något särskilt skäl bedömts vara extra angeläget att få utrett i vilken grad de är lämpliga att bygga ut med vindkraftsanläggningar. Hit hör exempelvis områden som ligger på gränsen till områden som omfattas av 4 kap 3 miljöbalken, är av riksintresse för naturvård och friluftsliv men ligger nära elproduktionsanläggningar som tagits ur drift och där det således är ledig kapacitet i kraftledningsnätet, områden där det redan finns vindkraftsanläggningar och omfattande önskemål om att få bygga fler, samt områden som ligger bra till i förhållande till områden med hög elkonsumtion. Dessa strategiskt intressanta områden kan exempelvis vara tänkbara för lokalisering av pilotanläggningar för teknisk utveckling och studier av effekter på flora och fauna m.m. Det bör betonas att de inte generellt sett kan betraktas som lämpliga utbyggnadsområden utan att först utredas närmare.

14 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft

Övergripande förutsättningar 15 Den sammanlagda potentialen i de större av dessa områden är mycket stor. Inte minst med hänsyn till andra intressen kan det finnas skäl att begränsa utbyggnaden av dem och hålla delar av dem fria från vindkraftverk. Dessa områden behöver därför bli föremål för någon form av planering där man bl.a. avgränsar delområden som mest lämpliga att ta i anspråk på kort sikt tills man vet mer om konsekvenserna. Vid en avvägning mellan yrkesfiskets intressen och en eventuell vindkraftsutbyggnad kan det vara av betydelse att flera för yrkesfisket stora och viktiga grundområden hör till stoppområdena. De strategiskt intressanta områdena redovisas på karta 2 och utgörs av: 1. Områden i Vänern. I Vänern finns flera områden med måttliga djup som torde kunna lämpa sig för vindkraftsanläggningar. Miljön i Vänern är dock mera småskalig än i havet och stora delar är viktiga för fiske och naturvård eller är synliga från stranden. Hela Vänern är också betydelsefull för sjöfart, båtliv och annat friluftsliv. En samlad och noggrann analys av vad som totalt sett är en lämplig utbyggnadsnivå i Vänern och vilka platser som bör prioriteras är därför nödvändig. 2. Persgrunden. Området ligger på gränsen till obruten kust enligt 4 kap 3 miljöbalken och är således inte konfliktfritt. Vindmässigt är läget mycket bra och det är i stort sett det enda området i Skagerack som är tillräckligt grunt och som samtidigt ligger ett 20-tal km från kustbandet. 3. Stora Middelgrund/Röde bank. Båda bankarna är av riksintresse för yrkesfiske, naturvård och friluftsliv (fritidsfiske). De ligger relativt nära bra anslutningspunkter och områden med hög energikonsumtion. Ett par bankar med ännu högre bevarandevärden finns i närheten (Fladen och Lilla Middelgrund) Möjligheten att lokalisera åtminstone en vindkraftsanläggning till en av bankarna bör därför utredas. 4. Kriegers Flak. Området är av riksintresse för yrkesfisket, men har inga dokumenterade bevarandevärden i övrigt, vilket dock kan bero på bristande kunskap om området. Det ligger utom synhåll från kusten och vid sidan av de större farlederna, som annars upptar stora ytor i denna del av Östersjön. Det långa avståndet från kusten gör att det sannolikt krävs en omfattande utbyggnad för att den ska bli lönsam. Potentialen är dock stor. De projekt som är aktuella i området skulle kunna ge 3-4 TWh, enligt projektörerna. 5. Södra Kalmarsund. Här finns två av de tre havsbaserade vindkraftsanläggningar som hittills byggts i Sverige. Intresset från branschen av ytterligare utbyggnad i området är stort. Samtidigt finns där stora kulturmiljövärden och naturvärden (bl.a. viktiga fågelsträck), och fartygstrafiken är omfattande. En planering i samverkan mellan berörda län och kommuner har redan påbörjats.

16 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft 6. Knolls grund. Grundområde strax utanför territorialgränsen norr om Öland. Avståndet till land är så stort att en vindkraftsanläggning knappt blir synlig därifrån. 7. Utanför Bråviken Oxelösund. Här finns flera områden av riksintresse och med geografiska bestämmelser enligt miljöbalken lagrade ovanpå varandra. Ett relativt stort område är också registrerat Natura 2000-område och föreslaget som marint naturreservat. Samtidigt finns goda anslutningsmöjligheter till kraftledningsnätet (Marviken) och platser med moderna industrilandskap vid kusten (Oxelösund, Marviken). Det kan därför finnas anledning att studera förutsättningarna i området närmare för att klarlägga möjligheterna till en eller annan anläggning. 8. Finngrunden Utknallen Blockbanken. I och utanför Gävlebukten finns ett flertal grundområden som bör ses i ett sammanhang. De största av dessa är Östra och Västra banken som tillsammans utgör Finngrunden. Större delen av Finngrunden ligger utom synhåll från kusten. Naturvärdena är måttliga och de är inte heller av riksintresse för yrkesfisket. Utknallen som ligger innanför Västra Banken, cirka 20-25 km utanför kusten, är utpekat som område för vindkraft i en fördjupning av Gävle kommuns översiktsplan. Utknallen är dock av riksintresse för yrkesfiske. Också Blockbanken ingår i yrkesfiskets riksintresseområde. På grund av Finngrundens stora yta är potentialen för utbyggnad i området mycket stor och därmed också möjligheten att begränsa utbyggnaden till vissa delar. Vindkraftsanläggningar i detta område bör gå att ansluta till stamledningsnätet söder om den kritiska s.k. getingmidjan. 9. Rödkallen Marakallen Farstugrunden Falkens grund Klockgrund. Utanför södra delen av Norrbottenskusten finns ett till ytan mycket stort område som till största delen är grundare än 25 m. Grovt kan det avgränsas av de nämnda grunden. Delar av området berörs av farleder/säkra sjövägar och riksintresse för friluftsliv. Det bör dock gå att finna delområden där vindkraftsanläggningar inte skulle skada dessa intressen. Huvuddelen av området ligger dessutom mer än en mil från de yttre öarna i skärgården. Förutom dessa områden kan också nämnas Lillgrund i södra Öresund, där en anläggning på cirka 50 vindkraftverk redan beviljats tillåtlighet av regeringen, och som därför inte tas upp här. Boverket bedömer att Kriegers Flak och Finngrunden är särskilt intressanta, framför allt på grund av deras stora potential. I dessa båda områden skulle en stor del av planeringsmålets 10 TWh kunna realiseras. I fjällvärlden är förhållandena komplicerade och konkurrerande intressen mycket omfattande. Många företrädare för länsstyrelser och andra intressenter har påpekat att det inte går att peka ut stora områden med få motstående intressen och där det skulle vara lättare att komma fram med storskalig vindkraftsutbyggnad än i övriga

Övergripande förutsättningar 17 delar. I fjällvärlden måste man söka med lupp, som någon uttryckte det. Utifrån den översiktliga analys av förutsättningar och intressen som Boverket gjort i detta uppdrag drar vi slutsatsen att detta stämmer och har därför valt att ringa in strategiskt intressanta områden enbart i havet och Vänern. Dock finns några relativt stora områden i fjällvärden som varken är obrutet fjäll eller berörs av några riksintressen för naturvård, friluftsliv och kulturmiljövård. Dessa framgår av karta 1. Fjällen har i denna rapport i enlighet med uppdragshandlingen avgränsats efter gränsen för det område som omfattas av 4 kap. 2 miljöbalken. Det finns dock sannolikt förfjällsområden öster om denna gräns som också har goda fysiska förutsättningar för vindkraftsutbyggnad. Risken för skada på andra intressen är dessutom i många fall mindre i denna zon än innanför MB 4:2-området. Fysiska förutsättningar och allmänna intressen I detta avsnitt redovisas sektorsvis förhållanden av grundläggande betydelse för möjligheterna att lokalisera vindkraftsanläggningar. De avser dels fysiska förutsättningar, d.v.s. sådana förhållanden som påverkar möjligheterna att bygga verken samt producera och distribuera strömmen, dels andra allmänna intressen som det är viktigt att ta hänsyn till vid lokaliseringen av vindkraftsanläggningar. Fysiska förutsättningar Vindförhållanden Den viktigaste fysiska förutsättningen för vindkraftsutbyggnad blåsigheten eller vindenergin har vi i enlighet med uppdragspromemorian förutsatt vara mycket god överallt i havet och Vänern. Den vindkartering som SMHI gjort för södra Sverige stödjer detta antagande. I fjällvärlden är vindförhållandena mer varierade än i havet, till stor del beroende på terrängtyp. Någon heltäckande vindkartering för fjällvärlden finns inte. En rikstäckande kartläggning utförs emellertid för närvarande av Uppsala universitet på uppdrag av Energimyndigheten. Den ska vara klar år 2006. För Jämtlands och Västerbottens län finns vindkarteringar som Hushållningssällskapet respektive länsstyrelsen låtit upprätta. De kan ge en vägledning för bedömningar av vindförhållanden också i andra delar av fjällvärlden. Erfarenheter finns också från de anläggningar som byggts i fjällområdet. Här kan nämnas att det vindkraftverk som byggts vid Sourvamagasinet i Norrbotten hittills producerat mer energi än förväntat. Utifrån vindkarteringarna i Jämtland och Västerbotten samt erfarenheter från uppförda anläggningar kan vindförhållandena generellt antas vara goda i följande landskapstyper:

18 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft Kalfjällsområden Långsträckta s.k. U-dalar huvudsakligen i öst-västlig riktning, i vilka det i många fall finns sjöar som är regleringsmagasin för vattenkraft. Bergstoppar i förfjälls- och bergkulleterräng där topparna ligger betydligt högre än omgivande terräng, gärna över eller vid trädgränsen. På den mycket översiktliga nivå som det här är fråga om består hela fjällområdet av någon av dessa landskapstyper. Djup För byggande av vindkraftverk i havs- och andra vattenområden är djupet en avgörande faktor. I uppdraget har ingått att kartlägga förutsättningarna i områden med ned till 40 m djup. Idag byggs och projekteras anläggningar ner till drygt 20 m djup. Om några år räknar man med att det ska vara ekonomiskt möjligt att bygga på 30 m. Först om minst 7-10 år bedömer branschen det möjligt att grundlägga ner till 40 m. Djupförhållandena har alltså stor betydelse för vilket tidsperspektiv man lägger på utbyggnaden. Det har visat sig svårt att få tillgång till digitala djupdata av acceptabel noggrannhet. Sjöfartsverket som är ansvarig myndighet för djupkarteringen har djupdata för en mycket stor mängd punkter, men det är sammanställt i digitalt användbar form endast för delar av svenskt vatten. Det krävs omfattande bearbetning av djupuppgifterna för att få fram en heltäckande kartdata med djupkurvor. SGU har emellertid tagit fram en rikstäckande 30 m-kurva för havet, vilken vi använt och redovisar. Som underlag för att översiktligt kartlägga även områden med djup mindre än 40 m har vi kombinerat 30m-kurvan med djupuppgifter från de s.k. kustkorten och djupdata som tillhandahålls för icke kommersiellt bruk på internet av Institut für Ostseeforschung Warnemünde. Den senare är relativt grov med information i punkter med 2 km mellanrum. Flera av kustkorten är dessutom gamla. Djupförhållandena redovisas också på flera av dem endast punktvis. Efter skanning och inpassning i rikets koordinatsystem visade det sig dessutom att kända punkter låg ett par kilometer fel på några av korten. Redovisningen av 40 m- kurvan är således mycket översiktlig och kan inte användas för detaljanalyser. Områdena grundare än 30 respektive 40 m redovisas på karta 3. Bottenförhållanden Bottenförhållandena har betydelse dels för möjligheterna att grundlägga vindkraftverken på ett säkert sätt, dels för ledningsdragningen. Kunskapen om bottnarna är emellertid för dålig för att en översiktlig karta över bättre och sämre bottnar ska kunna framställas med acceptabel kvalitet. Enligt Sveriges geologiska undersökning (SGU) har

Övergripande förutsättningar 19

20 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft man idag kunskap om i storleksordningen 10-20 procent av den totala bottenarealen. I de allra flesta fall utgör emellertid bottenförhållandena inget större hinder för vindkraftsutbyggnad. De kan påverka detaljlokaliseringen och grundläggningssätt av de enskilda verken, men har sällan betydelse för lokaliseringen i stort. Lösa sand- och grusavlagringar kan vara olämpliga för vindkraftsutbyggnad i de fall de är utsatta för transport och omlagring genom påverkan av strömmar och vågor. En viss uppfattning om var det kan finnas sådan bottnar ger den översiktliga karta över bland annat sublittorala sandbankar på vattendjup grundare än 30 m, som SGU tagit fram på uppdrag av Naturvårdsverket 1. Dessa sandbottnar redovisas på karta 3. SGU har emellertid i bland annat remissvaren till Naturvårdsverkets regeringsuppdrag att redovisa naturvårdens intressen på tolv utsjöbankar och Energimyndighetens rapport Vindkraften i Sverige (2001) konstaterat att ingen av utsjöbankarna har sådana bottnar att vindkraftsetablering av detta skäl är olämplig på hela banken. I huvudsak är alltså bottenförhållandena något som får bedömas i de enskilda fallen. Elnätets överföringskapacitet och lämpliga anslutningspunkter Det har visat sig svårt att få en klar bild över kapaciteten i kraftledningssystemet. Möjligheterna att koppla på mer elproduktion på stamledningsnätet mellan norra och södra Sverige är, enligt Affärsverken Svenska Kraftnät, starkt begränsade. Kapacitetstaket nås redan idag när vattenkraftverken går för fullt, t.ex. vid vårfloden. En storskalig utbyggnad av vindkraft i Norrland skulle därför kräva nya 400 kv-ledningar genom Sverige. En sådan ledning kostar cirka 4 miljarder kr per 100 mil. Nya 400 kv-ledningar genom landet innebär dessutom stora ingrepp i landskapsbilden, för jord- och skogsbruk och andra markanvändningsintressen. Den kritiska gränsen för överföring av el mellan norra och södra Sverige (den s.k. Getingmidjan) går vid 61:a breddgraden, d.v.s. från en punkt mellan Söderhamn och Gävle i öster över Mora till Transtrandsfjällen i väster. Produktion och konsumtion av el är alltid lika stora. Om konsumtionen i södra Sverige blir så stor att kapacitetstaket i Getingmidjan (7000 MW) tenderar att överskridas måste ändå produktionen i norr begränsas till den nivån. Andra kraftverk i södra Sverige måste istället startas, alternativt får strömmen importeras. Dessa omfördelningar av produktionen är kostsamma. Skulle produktionskapaciteten i norra Sverige öka genom utbyggnad av vindkraftverk måste sådana åtgärder vidtas allt oftare, vilket i sin tur får till följd att vatten måste spillas förbi vattenkraftsstationer i norr utan att kunna användas för att generera el. Tekniskt är det möjligt att skapa visst ökat utrymme i befintligt elnät. På sikt kan också nya typer av kraftledningar skapa bättre förutsättningar för vindkraft i Norrland. Exakt hur mycket vindkraftsel som skulle kunna produceras i Norrland utan mycket dyrbara investeringar i ledningsnätet har emellertid inte gått att få fram. Det har också bara gått att få fram kapaciteten för en del av stamled-

Övergripande förutsättningar 21 ningarna i fjällvärlden, nämligen de där Svenska Kraftnät fått förfrågningar om möjligheten att ansluta nya vindkraftsanläggningar. Regionnäten i Götaland och Svealand har i många fall relativt stor ledig kapacitet, särskilt om produktionsanläggningen ligger nära stora förbrukare, som exempelvis större städer. Det är också betydligt billigare att ansluta till de regionala näten än till stamnätet. Det senare blir sannolikt aktuellt endast vid mycket stora anläggningar. I Norrland och särskilt i fjällvärlden finns emellertid få regionala och lokala nät som det går att ansluta vindkraftsanläggningar till. Vindkraftverk kräver större kapacitet i kraftledningsnätet än vad de flesta andra energikällor gör vid samma mängd producerad energi. Orsaken är att ledningsnätet dimensioneras efter effekt och att en vindkraftsanläggning med samma effekt som ett vattenkraftverk eller en kärnkraftsreaktor producerar betydligt mindre energi än dessa, eftersom det är i drift färre timmar per år. Det beror i sin tur på att det inte alltid blåser tillräckligt mycket för att driva vindkraftverken. Detta talar för att vindkraftverk bör placeras så nära konsumtionen som möjligt. Svenska Kraftnät har också pekat ut fyra anläggningar för kraftproduktion som helt eller delvis är tagna ur drift och där det därför finns betydande effektunderskott i anslutande ledningsnät. De är Barsebäck och Stenungsund på Västkusten samt Marviken och Bråvalla, båda vid Bråviken. Vägnätet i fjällen För att bygga och underhålla vindkraftsanläggningar på land behövs i allmänhet väg fram till platsen där verken ska stå. Enligt uppdragspromemorian borde därför avstånden till väg i fjällen kartläggas. Utanför de obrutna fjällområdena är det relativt få områden som inte har rimliga avstånd till väg. Det torde dessutom vara både möjligt och fördelaktigt att bygga vindkraftsanläggningar i väglöst land, genom att transportera dem till byggplatsen vintertid med snöfordon. En sådan lösning är bra för bl.a. rennäringen, som mer oroar sig för ökande besökfrekvens och biltransporter in i känsliga renland, än för vindkraftverken som sådana. Underhållet av de färdiga anläggningarna bör kunna ske via helikopter i samarbete med rennäringen. Det är inte heller enbart avståndet på en karta som är av betydelse för vad en väg kostar att anlägga. Väl så viktigt är de topografiska förhållandena. Vi har av dessa skäl valt att avstå från att kartlägga avstånden till väg i fjällen. Allmänna intressen Natur- och kulturmiljövärden och friluftsliv En utbyggnad av vindkraft kan få positiva effekter på miljön både på land och i havet, till följd av bland annat minskad användning av fossila bränslen. Byggskedet och den fysiska närvaron av vindkraftverk, deras drift och underhåll kan dock verka störande på

22 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft ekosystemens funktion. Framför allt ger emellertid vindkraftsanläggningar genom sin höjd och de rörliga rotorbladen stor påverkan på landskapsbilden över stora områden, och därmed ofta också på värdefulla kulturmiljöer. Här följer en redovisning av områden vars höga natur- eller kulturmiljövärden eller betydelse för friluftslivet är viktiga att beakta när man översiktligt ska bedöma lämpligheten av storskalig vindkraftsutbyggnad. Skyddade områden (7 kap miljöbalken) Nationalparker bör betraktas som uteslutna för storskalig vindkraftsutbyggnad. I övriga typer av skyddade områden (naturreservat, kulturreservat, djurskydd, Natura 2000-områden) bör storskalig vindkraftsutbyggnad kunna accepteras om och endast om det kan visas att det inte finns någon risk att de värden som motiverat skyddet påverkas. Är landskapsbild, orördhet eller kulturmiljön ett motiv för skyddet bör vindkraftsutbyggnad betraktas som utesluten. Skyddade områden framgår av karta 4. Områden med geografiska bestämmelser (4 kap miljöbalken) Dessa områden har riksdagen pekat ut som riksintressen med hänsyn till deras samlade natur- och kulturmiljövärden. Exploateringsföretag får, enligt miljöbalken, komma till stånd endast om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar natur- och kulturmiljön. Detta gäller givetvis också vindkraftsutbyggnad. Här ställs alltså extra stora krav på prövning av lokalisering, storlek och utformning av anläggningarna samt på att konsekvenserna på natur- och kulturmiljön noggrant analyserats före beslut. Förutom denna generella regel gäller för vindkraftsutbyggnad att anläggningar med fler än tre verk och med en sammanlagd effekt på minst 10 MW uttryckligen är förbjuden längs kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund och i Ångermanland Höga kusten-området, samt på Öland (4 kap. 3 miljöbalken). En successiv utbyggnad med många spridda anläggningar som var och en är på mindre än 10 MW hindras inte av denna paragraf i lagen. En sådan utbyggnad kan emellertid vara mer förödande för områdets bevarandevärden än en eller ett par stora sammanhållna anläggningar. En bedömning av om påtaglig skada förorsakas på lång sikt ska emellertid alltid göras. De områden som omfattas av geografiska bestämmelser enligt 4 kap 2-4 miljöbalken avgränsas i lagen grovt med hjälp av ortsnamn och andra geografiska namn. Den närmare avgränsningen ska enligt förarbetena till lagen ske i samband med planläggning enligt plan- och bygglagen där de lokala förutsättningarna kan beaktas. Vad gäller kustområdenas gräns ut mot havet sades att den bör bestämmas inom en zon på 1-3 sjömil utanför den s.k. baslinjen. 2 I många fall har kommunerna inte gjort några justeringar av gränsen i havet utifrån lokala förutsättningar. Gränsen är med andra ord

Övergripande förutsättningar 23

24 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft ofta mycket schematiskt utlagd. Zonen närmast innanför gränsen i områden som omfattas av 4 kap. 3 miljöbalken bör därför inte betraktas som definitivt utesluten för vindkraftsutbyggnad. Gränsen kan och bör preciseras av kommunen i översiktsplaneprocessen, efter dialog med länsstyrelsen, som här företräder statens intressen. Detta kan innebära att området minskas om natur- och kulturvärdena är begränsade. Omvänt kan givetvis gränsen för området utvidgas om närområdet också hyser stora natur- och kulturmiljövärden. Möjligheten att justera avgränsningen gäller också övriga områden med geografiska bestämmelser, även om de en gång avgränsats efter lokala förutsättningar. Ny kunskap och ändrade förutsättningar kan göra att avgränsningarna kan behöva justeras. Vid varje översyn av översiktsplanen kan det därför finnas skäl att också granska riksintresseområdenas avgränsning. I de fjällområden som omfattas av 4 kap 5 miljöbalken får bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. All vindkraftsutbyggnad som inte är till för lokala behov måste därför betraktas som förbjuden i dessa områden. När det gäller områden där 4 kap 2 och 4 miljöbalken gäller bör ytterligare en aspekt uppmärksammas. Här kan som nämnts vindkraftsutbyggnad tillåtas endast om natur- och kulturmiljön inte påtagligt skadas. Det finns därför anledning att precisera värdena i dessa områden, bedöma var och i vad mån värdena riskerar att skadas av vindkraftsutbyggnad samt eventuellt avgränsa kärnområden dit merparten av värdena och besökstrycket är koncentrerat. Ett sådant arbetssätt har prövats i Härjedalens kommun 3 och Boverket förespråkar ett liknande arbetssätt i den handbok för planering och tillståndsprövning av vindkraftsanläggningar som nyligen givits ut 4. Värdepreciseringen kräver dock ett omfattande arbete av länsstyrelserna och på kommunal nivå, helst i samarbete också med lokalbefolkningen eftersom turismnäringen ofta är viktig i dessa områden. Detta planeringsarbete ska göras av kommunerna, med stöd av regionala underlag. Boverket gör därför ingen sådan analys. De områden som omfattas av bestämmelserna i 4 kap 1-5 miljöbalken redovisas på karta 5. Områden av riksintresse för naturvård, friluftsliv och kulturmiljövård, enligt 3 kap. 6 miljöbalken Inte heller i dessa områden är vindkraftsutbyggnad självklart utesluten. På motsvarande sätt som i 4-kapitelområdena är de emellertid skyddade mot sådan exploatering som kan påtagligt skada de värden som föranlett deras status som riksintressen. Riksintresset ska således ses som en varningsklocka, som ställer extra stora krav på miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag. Exploatören måste kunna visa att värdena inte riskerar att påtagligt skadas.

Övergripande förutsättningar 25

26 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft De anspråk på områden av riksintresse som utpekats av Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet, för respektive naturvård, friluftsliv och kulturmiljövård har dock något olika aktualitet och noggrannhet i avgränsningarna. Naturvårdens riksintressen är mest aktuella, en översyn gjordes för ett par år sedan. Områdena är också relativt snävt avgränsade. Boverket bedömer att merparten av de områden som är av riksintresse för naturvård har kvaliteter som svårligen går att förena med storskalig vindkraftsutbyggnad. Riksintressena för kulturmiljövård och friluftsliv är däremot betydligt äldre och i starkt behov av översyn. Särskilt de områden som är av riksintresse för friluftsliv är dessutom mycket mer översiktligt avgränsade än naturvårdens och kulturmiljövårdens riksintressen. För havs- och kustområden bör enligt Riksantikvarieämbetet kulturmiljövårdens riksintressen i detta sammanhang ersättas av de värdekärnor som ämbetet kartlagt i sitt regeringsuppdrag om storskaliga vindkraftsanläggningar i havs- och fjällområden (se närmast följande avsnitt). Områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv redovisas på karta 6 och de områden som är av riksintresse för kulturmiljövården på karta 7. Områden med särskilt höga kulturmiljövärden i kustbandet Riksantikvarieämbetet har på regeringens uppdrag identifierat områden i havs- och kustområden och Vänern, som från kulturmiljösynpunkt bedöms särskilt känsliga för storskalig vindkraftsutbyggnad. Uppdraget omfattade även fjällen men enligt Riksantikvarieämbetet är kunskapsunderlaget om kulturmiljövärdena där alltför bristfälligt för att en sådan kartläggning skulle vara möjlig utan studier i fält. Riksantikvarieämbetet menar att kulturmiljön i de identifierade s.k. värdekärnorna skulle skadas av en vindkraftsutbyggnad också i en zon ut till cirka 15 km från stranden och att även denna zon därför bör hållas fri från vindkraftsanläggningar. Från delar av värdekärnorna bör det enligt ämbetets uppfattning dessutom vara fri horisont. Hur långt ut denna zon sträcker sig går inte att slå fast, men vindkraftverk kan synas på 25-30 km håll beroende på hur högt stranden ligger. Boverket anser att de värdekärnor som pekas ut av Riksantikvarieämbetet bör undantas från storskalig vindkraftsutbyggnad. Vi delar också uppfattningen att det från vissa platser på land är viktigt att bevara en fri horisont. Var detta ska vara fallet bör emellertid avgöras efter avvägning mot andra intressen i en regional eller kommunal planering. I den sammanfattande bilden i denna rapport har därför de områden som Riksantikvarieämbetet markerar som fri horisont redovisats som planeringsområden med betydande andra allmänna intressen. Samma inställning har Boverket när det gäller det föreslagna generella skyddsavståndet på 15 km kring värdekärnorna. Också ställningstaganden till behovet av att hålla en zon närmast kusten fri från vindkraftverk bör göras på regional/kommunal nivå. I tidigare studier, som bl.a. refereras i den av Boverket nyligen ut-

Övergripande förutsättningar 27

28 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft givna handboken Planering och prövning av vindkraftsanläggningar konstateras att havsbaserade vindkraftverk har en påtaglig påverkan på landskapsbilden på land ut till cirka 7,5 km. Riksantikvarieämbetets kartläggning av värdekärnor, var det enligt ämbetets uppfattning bör vara fri horisont samt områden av riksintresse för kulturmiljövården redovisas på karta 7. Utsjöbankar och andra grundområden med höga naturvärden När det gäller havsmiljön är en stor del av Östersjöns och Västerhavets livsmiljöer idag så påverkade av föroreningar och fysiska ingrepp att deras fortbestånd är mer eller mindre hotade. Till de områden som är relativt lite belastade och som inte allvarligt störts av fysiska ingrepp hör flera av utsjöbankarna och grunda kustnära vattenområden, vilka allmänt sett har ett mycket stort ekologiskt värde. Samma områden är också till stor del mycket viktiga för sjöfågel och fisk. På basis av befintlig kunskap har Naturvårdsverket pekat ut fyra utsjöbankar som särskilt värdefulla och föreslagit att de ska bli marina naturreservat. Ytterligare tio grundområden inom svensk ekonomisk zon bedöms ha stora och delvis skyddsvärda naturvärden. Naturvårdsverket anser emellertid att en utbyggnad av vindkraftsanläggningar i de senare kan vara förenlig med naturvårdens intressen, förutsatt att en miljökonsekvensbeskrivning visar att värdena inte allvarligt skadas. Boverket delar Naturvårdsverkets bedömning. Följande fyra utsjöbankar bör bevaras orörda för framtiden och därmed betraktas som uteslutna för vindkraftsutbyggnad: Fladen och Lilla Middelgrund i Kattegatt samt Norra Midsjöbanken och Hoburgs bank i Östersjön. I övriga grundområden bör lämpligheten av vindkraftsutbyggnad prövas med den generella hänsyn till naturvärdena som lagstiftningen kräver. I de fall områdena är av riksintresse enligt någon av miljöbalkens bestämmelser i 3 och 4 kapitlet eller skyddat enligt 7 kapitlet gäller givetvis vad som sägs ovan om dessa områdestyper. Naturvårdsverkets bedömning av naturvärdena på de 14 grundområdena framgår av karta 6. För att förbättra kunskapen om naturvärdena i havet har Naturvårdsverket regeringens uppdrag att göra marina naturinventeringar i sådana utsjöområden som är av särskilt intresse för etablering av havsbaserad vindkraft. Arbetet beräknas genomföras under åren 2004 och 2005. Övriga områden Vissa kuststräckor består av erosionsbenägna jordarter. Vindkraftsparker utanför dessa stränder kan störa de naturliga processerna, bl.a. genom sin läverkan som i sin tur påverkar både våghöjd och strömmar. Sådana kuststräckor finns främst i södra Sverige från Halland till och med Hanöbukten samt på vissa delar av Öland och Gotland. Problemet är störst längs Skånes sydkust. Även på några

Övergripande förutsättningar 29

30 Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft platser längs Norrlandskusten finns liknande strandtyper. Sveriges geotekniska institut (SGI) håller på att inventera kuststräckor med erosionsrisker. En översiktlig kartläggning beräknas bli klar under hösten 2003. Där kommer man dock inte att ha analyserat riskerna i detalj. Det har inte varit möjligt att rikstäckande kartlägga regionala och lokala intresseområden för naturvård, friluftsliv och kulturmiljövård, som skulle kunna påverka möjligheterna att bygga vindkraftverk. Vissa län och kommuner har aktuella inventeringar och program för sådana intressen, andra inte. För närvarande går det därför inte att sammanställa dem till ett likvärdigt underlagsmaterial för hela landet. Yrkesfiske De grunda områdena, både nära kusten och ute till havs, är av mycket stor betydelse för fisket. De utgör såväl lek- och uppväxtområden för fisken, som de bästa fångstområdena. Andra viktiga områden är koncentrationer av fiskvandringsvägar, t.ex. Öresund. Konsekvenserna av vindkraftsparker på fisk och fiske är dåligt utredda. Det saknas tillräckliga undersökningar av effekterna av ljud, vibrationer, ljus och elektromagnetism m.m. på fisk och på dess beteenden vid t.ex. vandring, lek, uppväxt och sök efter föda. Det är därför angeläget att några vindkraftsparker byggs på väl valda platser där detta kan studeras. Yrkesfiskets riksintresseområden är till stor del föråldrade och en översyn har påbörjats. De nu gällande riksintresseområdena redovisas på karta 8. I den sammanfattande bild av förutsättningarna för storskalig vindkraftsutbyggnad som presenteras i denna rapport utgör flera stora och för fisket viktiga områden stoppområden som bör bevaras oexploaterade. Några av de områden som redovisas som strategiskt intressanta ligger dock på för yrkesfisket viktiga områden. Som påpekas i förklaringen till de strategiskt intressanta områdena förutsätts dels att noggranna analyser av förutsättningar och konsekvenser görs inför tillståndsprövningen i enlighet med miljöbalken, dels att de stora områdena inte byggs ut i sin helhet. För att det ska vara lönsamt att bygga vindkraftsparker lång ut till havs krävs dessutom sannolikt stora anläggningar med 5 MW-verk och ca 800 m mellan verken. I sådana parker bör det enligt Fiskeriverket gå att fiska yrkesmässigt med de flesta metoder bortsett från drivgarnsfiske och trålning. Genom att det behövs en anställd för daglig tillsyn och därmed helikopterlandningsplats eller snabbåt från närbelägen hamn samt till och med en bostadsplattform i stora anläggningar långt ut till havs, bör det också gå att finna former för sjöräddningen. Av dessa skäl och med tanke på att vindkraftsutbyggnaden är ett angeläget samhällsintresse bedömer Boverket att det bör gå att undvika påtaglig skada på yrkesfisket vid lokalisering av vindkraftsanläggningar i de strategiskt intressanta områdena.