BYAPLANER SOM STÖD FÖR HÅLLBAR UTVECKLING I ÅBOLANDS SKÄRGÅRD. Strandby, Såris, Risis och Antböle Norrskata Björkö-Mossala

BYAPLANER SOM STÖD FÖR HÅLLBAR UTVECKLING I ÅBOLANDS SKÄRGÅRD Strandby, Såris, Risis och Antböle Norrskata Björkö-Mossala Ett LEADER+ -projekt 1.11 2001-31.3 2003 Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi/Skärgårdsinstitutet Teckningar : KimmoYlönen

Skärgårdens framtid Det är viktigt med en positiv inställning till skärgårdens framtid. Detta gäller inte bara de politiska och ekonomiska beslutsfattarna utan också oss som väljer att bo i skärgården. För hur man än ser på saken så är det ibland obekvämt, osäkert och inte minst avlägset att bo i en ö- region. Och så handlar det om att kunna försörja sej. Det räcker inte med lugn och vacker miljö och trygg uppväxt för barnen. För detta behövs lösningar som garanterar grundservicen. Statliga instanser har dragit in sina servicepunkter med tillhörande arbetstillfällen, det privata näringslivet har svårt att få lönsamhet med sviktande kundunderlag, och kommunerna kämpar hårt för att bibehålla den nuvarande servicenivån och påläggs av staten allt fler skyldigheter. Men ju fler fertila och arbetsföra som flyttar bort dess svårare blir det få det att gå ihop med intäkter och utgifter. Och för att ett samhälle skall fungera behövs det människor. Egen villa med alla bekvämligheter, trädgårdstäppa och några meter till stranden och närmaste grannen på minst 500 meters avstånd, är den bild som oftast beskriver idyllen att bo i skärgården och som ofta ses som avgörande för nyinflyttning i olika framtidsstrategier. Skärgårdssamhällena är små och att bygga ut infrastruktur till alla uddar, holmar och skär som känns exotiska att bo på, är inte en hållbar utveckling. Den inflyttning som sker är till livskraftiga byar med bra anda och samhörighetskänsla. Om man önskar mer inflyttning är det här som både planering och utveckling skall sättas in både lokalt, kommunalt och på statligt håll. År 2000 gjordes en stor undersökning om hur många i storstäderna som ville flytta ut till landet. Var femte huvudstadsbo och andra som bor i städer med över 50.000 invånare har övervägt att flytta ut till landet och man kunde skilja ut två huvudgrupper: - högt utbildade barnlösa eller med barn under skolåldern - över 40-åringar som funderar på att ändra livsstil med att byta boendemiljö Vardagsverkligheten visar i alla fall att flyttningsströmmen går till tillväxtcentra bl.a. för att servicen finns i tätorterna. För att få en uppfattning om vad som tidigare har gjorts och skrivits om skärgårdsutveckling några plock ur böcker skrivna på 1970 - talet då invånarantalet dramatiskt hade minskat och då det fanns en stark oro för att inte kunna upprätthålla den infrastruktur som möjliggjorde boendet i skärgården. Håkan Kulves summerar riktlinjer för myndigheterna i sin bok SKÄRGÅRD - sammanbrott eller utveckling : - att hålla kvar den befolkning som ännu lever i skärgården. Självfallet är det lättare och billigare att få den redan bofasta befolkningen att stanna kvar än att få nya människor att flytta ut.trots bra förbindelser, telefon och elektrifiering har man inte lyckats stoppa utflyttningen. Varför? Jo därför att myndigheterna har glömt bort att människan lever icke av bröd allena d.v.s man förmår inte slita sig ur den tid då de dåliga kommunikationerna verkligen var skärgårdarnas största problem, och resultatet blir ett enögt

betraktelsesätt där skärgårdens ekonomiska, sociala och kulturella problem blir lika med ett enda stort kommunikationsproblem. I boken "Skärgård i omvandling" skriver Stig Jaatinen i sin artikel att skärgårdskommunernas ofördelaktiga befolkningsstruktur gör planeringsverksamhet svår trots detaljerade planer för att åtgärda bl.a. hög medelålder, för få kvinnor etc. Det hjälper inte att satsa på kommunikationer om man inte samtidigt kan åstadkomma nya arbetstillfällen som är anpassade till den unga arbetskraften. Problemen har inte förändrats mycket på 30 år. En viss stabilitet efter den stora utflyttningen på 1950- och 1960-talen har det dock funnits i befolkningstalet fram till år 2000, men under de senaste åren har flera skärgårdskommuner, dock inte alla, en negativ befolkningsstatistik att uppvisa. Ljuspunkter är att det småskaliga näringslivet har vaknat till. Det mångsyssleri som sedan urminnes tider har varit själva grunden för överlevnad i skärgården har ökat. Med utvecklandet av de traditionella näringarna kombinerat med förädling av primärprodukter och utbyggandet av landsbygdsturism ges befolkning bättre försörjningsmöjligheter. IT-sektorn och distansarbete har länge setts som en viktig del av utvecklingen, men ger få och sällan bestående arbetsplatser. Glesbygden kan inte enbart försörja sej på småföretagsamhet, som vintertid skall leva på att sälja tjänster och varor åt varandra, och sommartid leva upp som femstjärniga turistföretag. Det behövs också trygga året runt arbetsplatser för att kunna bo i skärgården. Det behövs ett nytänkande av regeringen för att den regionala politiken skall ge resultat. Varför byaplaner? Att göra en byaplan har väckt många frågor: Varför skall man göra en sådan, vad har vi för nytta av en dylik, vem skall göra den och vem förverkligar innehållet? Tanken med byaplanering är att byn skall aktiveras till en diskussion om sin framtid och därmed få ett bättre grepp om den lokala utvecklingen och i samma process föda konkreta projektidéer. Planen skall vara en viljeyttring om byns framtida utveckling och vara förankrad i byn. Oftast blir det aktuellt att samarbeta i byarna först när en hotbild ligger över byn: butik, skola eller något annat som skall dras in. Men det skulle vara bättre om man kunde börjar utvecklingsprocessen redan innan hotbilden håller på att förvekligas, och att man i tid agerar och påverkar beslutsfattare angående byns gemensamma intressen. Detta brukar ha mycket positiv och identitetsförstärkande effekt på byns invånare och ge mer råg i ryggen att fortsätta Områdena som är med i projektet är valda av ledningsgruppen med koncentration på större perifera byar på kommunernas huvudöar. Byarna är mycket olika trots att vi geografiskt befinner oss i ett litet område. Norrskata i Korpo kommun med ca 100 invånare och med halva befolkningen som är i pensionsåldern har en stor utmaning med att få yngre invånare att flytta till orten och upprätthålla servicen för den nuvarande befolkningen. Förslaget till byaplan sågs som en bra fortsättning på byarådets arbete att kunna få struktur och helhet i det och

för att kunna förverkliga större projekt i framtiden. Byarådet som bildades 1999 är en löst sammansatt arbetsgrupp med representanter från samtliga byar och hotbilden var bybutiken som skulle upphöra. Byarådet har sedan jobbat vidare med bl.a. allmän simstrand, naturstig och lobbat för att få bankservicepunkt till orten när den tidigare filialen upphörde, och man lyckades. I Nagu och Houtskär sammankallades byborna till ett öppet möte där intresset pejlades och representanter valdes för byarna som deltagit i byaplansarbetet. Här kändes det inte så angeläget för man upplever inte några större hotbilder för tillfället i byarna. Man har förslag på olika åtgärder om vad som kunde göras och vad som skulle var önskvärt. Men genom att ha allmänna visioner och målsättningar har man redan börjat en process att diskutera olika visioner och mål i byarnas utveckling. Att börja engagera sig i lokalsamhällets utvecklingsprocess tar tid. Men fördelen är att kreativiteten och utrymmet att hitta skräddarsydda lösningar ökar. Byaråden är oftast en löst sammansatt organisation. Detta kan vara bekymmersamt t.ex när man vill få offentlig finansiering eller vill påverka. Finansieringen för större projekt är ett stort problem. Det är ofta omöjligt för ett byaråd att förskottera medel till projekt och att administrera dem. Det är få som har ork och möjlighet till detta eftersom man oftast vill använda sin energi till att verkställa själva projektet. För att få mera inspiration gjorde några av arbetsgruppernas medlemmar en exkursion till Österbotten och en kort sammanfattningen av resan blev att det är viktigt att man har tillräckligt stora byar för att nå resultat och finna tillräckligt många aktiva. Nu är inte de åboländska byarna så stora så det gäller att bilda geografiskt tillräckligt stora områden med flere byar för att få en helhet. Ett tack till alla arbetsgrupper för samarbetet! Projektkoordinator Eva Nordling Arbetsgruppen i Houtskär Märtha Koskinen, Kalle Palmu, Jessica Karlsson, Kjell Gunnars, Steve Silverström, Krister Mattsson. Arbetsgruppen i Nagu Tage Essen, Berit Lindholm, Ann-Louise Höglund, Gun och Göran Schröder, Yngve Lindqvist, Birgitta och Bo-Åke Blomberg, Stefan Blomberg, Anne Fagerlund. Norrskata byaråd Pirkko Johansson, Berit Karsten, Birgitta Bergman, Maj-Gret Hertell, Åke Willstedt, Sven Franzén, Kimmo Ylönen, Elisabeth Nymalm, Lasse Norrgård, Roger Sjölund, Gretel Suominen.

Björkö-Mossala Mossala och Björkö byar ligger i norra Houtskär i västra Åboland. Ö-byarna ligger mitt i Egentliga Finlands skärgård och turistleden Ringvägen går igenom dessa byar och sommartid med flera dagliga turer med förbindelsebåt från Mossala till Dalen i Iniö. Byarnas centrum ligger vid Björkö strand. Mossala sund skiljer dessa två öar och förbindelse mellan byarna sköts av Vägverkets vajerfärja som trafikerar dagtid utan tidtabell, men nattetid har trafiken paus. Vägen från de norra byarna till kyrklandet började planeras 1950 och efter många olika turer var vägarbetet och de två färjpassen samt bro över Kaaresund klara och man kunde inleda trafiken i början av 1965. Före det var det egna båtar som gällde, även för skolbarnen från Björkö som dagligen vårar och höstar färdades till skolan på Mossala. Färjtrafiken till fastlandet via Skärgårdsvägen kom igång i början av 1960 talet. Björkö och Mossala byarna har genom tiderna visat prov på stor sammanhållning för att driva sina intressen för att utveckla sin bygd. Öarna blev ett skoldistrikt och skolan startade 1892 på Björkö och några år senare hade man byggt ett skolhus på Mossala var skolverksamhet har bedrivits i över hundra år. År 2001 blev skolan indragen på grund av att elevunderlaget sviktade. Omedelbart satte man sig ner och funderade vad byggnaden kunde användas till. Föreningen Jakobs grundades och idag bedrivs här dagisverksamhet för byarnas barn. Kommunen har nu en gemensam lågstadieskola i Träsk och högstadie-eleverna färdas till Korpo kyrkoby, där ett gemensamt högstadium för Korpo och Houtskär grundades 1980. Man bildade också en egen ungdomsförening Skärgårdens vänner i början av 1900- talet och byggde Ljungheda ungdomsgård som hade mycket livlig verksamhet. Under 1990-talet har byggnaden renoverats främst med hjälp av föreningsmedlemmarnas insatser. Styrkor, resurser och möjligheter : Anda och stämning i byarna är försiktig optimism. Naturen Klimatet med lång växtsäsong Gynnsam befolkningsstruktur Bra grundservice Svagheter, problem och hot: Färjförbindelser nattetid till Kyrklandet har paus, Svackor i åldersstrukturen (Björkö by ) Brist på arbetsplatser Brist på folk i arbetsför ålder Staten och miljömyndigheter

30 25 20 15 10 Mossala Björkö 5 0 Under Skolåldern skolelever Löntagare Jordbrukare mångsysslare Företagare Pensionärer övriga Befolkningen och boendet har de senaste åren haft en verklig uppgång i form av återvändande houtskärspojkar som bildat familjer och antalet barn under skolåldern har inte varit så högt sedan efter krigsåren. Björkö står får det mer allmänna när det gäller åldersstrukturen på landsbygden d.v.s. en växande grupp pensionärer och få barn under skolåldern. Byarna är tätbebyggda för här har inte samma radikala utflyttning av gårdarna skett som i den övriga skärgården. Man bor för det mesta på lantbruk i huvudbyggnaden eller i egnahemshus. Radhus med tio lägenheter finns vid färjfästet på Mossala som sköts av ett fastighetsbolag som hyr ut lägenheter. Detta har underlättat för återvändande ungdomar att bilda eget hem. Näringslivet Som överallt i skärgården har man flera inkomstkällor för att klara sitt uppehälle. Kombinationer med ett lönearbete och olika bisysslor eller företag är vanligt. Lantbruket är långt specialiserat. På 1950-talet var det frilandsgurka som var den stora produkten och idag är det tidig potatis som är långt mekaniserat med förgroning, sättning, bevattning och upptagning, samt spannmålsodling. Det finns inga djurgårdar kvar vilket medför igenväxande strand- och naturängar när betesdjuren fattas.växthus med tomatodling bedrivs på en gård. Den stora arbetsgivaren från tidigare år var fiskodlingsföretaget som numera ägs av ett företag i Nystad och har ingen anställd från orten. Ett fiskförädlingsbolag som köper fisk från olika delar av landet och världen sysselsätter idag femton personer. Yrkesmässigt fiske bedrivs inte på orten. Färjtrafiken mellan öarna och sjöfarten sysselsätter flera ortsbor och har en stor betydelse för ekonomin. Det finns en önskan om att få bro mellan byarna Mossala- Björkö vilket skulle underlätta kommunikationerna och minska restiden till kyrkobyn och fastlandet. Kommunen är den andra stora arbetsgivaren. Turismen med Ringvägen har inte haft någon större inverkan på turistföretagens tillväxt. De flesta har bråttom till färjor och förbindelsebåtar och det finns ingen turistfälla direkt vid huvudvägen som skulle locka att stanna upp för en stund på orten. Byns butik och pub ligger strategiskt vid Björkö strand, men reseföretagens

tidtabeller är uträknade enligt att snabbt ta sig runt ringvägen utan onödiga avstickare. Stugbyar finns både i Björkö och Mossala! B&B övernattning finns inte samt att hyra stuga veckovis utanför stugbyarna är inte möjligt. De flesta stugor är uthyrda på årsbasis. Företagen är i de festa fall enmansföretag med entreprenad inom bl.a. byggnads- transport och maskinbranschen. Bybutiken, Björkö-Mossala Handel Ab har hyrt ut fastigheten för butiksverksamhet till företagaren. Avståndet till både kyrkbyn och fastlandet gör att man är kanske mer trogen sin bybutik. Men också här gäller det att vara hörsam mot dagens kunder som är både kvalitets- och prismedvetna. Det är oftast i färskvarorna som t.ex. frukt, grönsaker och bröd det brister i de lokala butikerna. Bykrogen som vintertid har veckoslutsöppet och sommartid alla dagar ligger lämpligt vid bybutiken och vid färjfästet i Björkö, och fungerar som mötesplats för byns unga och gamla och söker ett koncept för att fånga upp fler Ringvägsturister. I skolbyggnaden på Mossala fungerar nu ett privat dagis och i byggnadens andra ända finns biblioteksfilialen. På samma tomt finns även ett hus med slöjdsal som står oanvänt. Ortens bank har bankbilsservice till byarna två gånger i veckan där man kan lämna in räkningar och göra in och uttagningar av kontanta medel. I bybutiken finns postombudstjänster Hälsovård och andra kommunala tjänster finns i kyrkobyn i Näsby. Övriga privata servicetjänster som bankkontoret med läkemedelsskåp, bokföring, frisör översättningstjänster etc. finns i kyrkobyn. Föreningsverksamhet samt trivselfaktorer Skärgårdens vänner r.f. äger ungdomslokalen Ljungheda på Björkö. Verksamheten består idag av årlig kräftskiva och ett par sommardanser. Medborgarinstitutet har vintertid damgymnastik i lokalen och övrig kursverksamhet i kyrkobyn. Föreningen Jakobs grundades i samband med att skolan i Mossala drogs in. Behovet av dagvård nära byborna var stort och idag bedrivs dagisverksamhet i skolbyggnaden. Fiskelagen bevakar samfällda fiskevattens intressen och Björkö fiskelag bedriver dessutom en småbåtshamn med bilparkering och vinteruppbevaring av båtar. Vid infarten till byarna har man anslagstavlor och till julen har man belysta julgranar till allas trevnad och samhörighetskänsla. Städtalkon och planteringar i byarna sköts efter behov.

Attraktioner och naturresurser Både Björkö och Mossala har sin ursprungliga bykärna kvar. Mossala har världens längsta midsommarstång och en nyrenoverad väderkvarn från förra seklets början mitt i byn. Skogen med skärgårdsvirke som växer långsamt och blir hårt och lämpligt till bl.a. möbel och fönsterkarmar. Visioner eller "man borde" Befolkningen Om Mossalas utveckling fortsätter som nu och detta även skulle sprida sig till Björkö ser det ljust ut. Bostadsbristen för inflyttare utan rötter i bygden är dock stor. Det finns flera sterbhus -byggnader som står tomma och borde fås ut på bostadsmarknaden antigen till salu eller för uthyrning för stadigvarande boende för att underlätta bostadssituationen för inflyttning Man bör få igång en diskussion med de många sterbhusdelägarna att använda dessa tomma fastigheter för året runt boende Detta skulle även leda till arbetsmöjligheter inom byggnadsbranschen eftersom de flesta är obebodda sedan många år och saknar moderna bekvämligheter. På detta sätt kunde man också bevara den gamla byggnadskulturen som ännu finns kvar. Även en inventering av vilka markägare som på allvar är intresserade av att sälja bostadstomter inom byarna är nödvändig för att inflyttning/utvecklingen skall fortsätta som nu. Lantbrukets specialisering är nödvändig och att hitta nygamla produkter och att vidareförädla dem på orten skulle ge jobb och bättre lönsamhet. Samarbete behövs med djurägare och markägare inom regionen för att få till stånd tillräckligt stora och enhetliga betesmarker under sommarhalvåret. Detta för att bibehålla det öppna kulturlandskapet och dess växtlighet med rariteterna som t.ex. Adam och Eva samt nattviolen. Inom skogsbranschen bör man börja ta tillvara mer virke för förädling på orten. Skärgårdsvirket är väl lämpat inom byggnadsbranschen för sin hårdhet och ved som värmekälla bör utvecklas bättre inom kommunen och den privata sektorn. Privat företagsamhet Det finns ett småskaligt behov av olika tjänster som t. ex. - fastighetsskötare - båtslip med maskinverkstad - lokalt bageri Kundunderlaget räcker dock inte till att få någon lönsamhet enbart med detta, men som binäring skulle det kunna förbättra en enskild person försörjning samt öka utbudet på tjänster och förstärka den lokala ekonomin. Turism En gästhamn med där tillhörande service som bränsle och tvättmöjligheter för besökarna skulle vara viktigt att få igång. Mera B&B övernattningsmöjligheter kunde utvecklas i redan befintliga byggnader som är oanvända.

Lantbruksmuseum för alla gamla maskiner som ligger ute på backarna och förstörs kunde samlas i en gammal ladugård och visa på skärgårdslantbruk från 1900- talets början. Utmärkta motionsslingor och vandringsleder genom den unika skärgårdsmiljön mellan byarna, färj- och förbindelsebåtsbryggorna skulle öka miljövänlig turism som cykel- och vandringsentusiaster, och dessutom befrämja också byborna hälsa. Samlingslokal i det tomma huset vid dagis för olika hantverk som vävstol och slöjdsalen och som samlingslokal för olika möten mellan byborna. Den stora skaran av barn skulle gynnas av en gemensam allmän simstrand där både barn och vuxna kunde umgås och njuta av att vara bosatt i skärgården. Norrskata Norrskata ligger i Egentliga Finlands skärgård norr om moderkommunen Korpo som en egen ögrupp bestående av byarna Havträsk, Änkis, Kärvois och Houtsala belägna på huvudön, samt ö- byarna Järvsar, Maskinamo, Pensar och Åvensor. Öns centrum ligger i Houtsala by, där privat och kommunal service finns och förbindelsebåten lägger till från öarna. Till kommunens centrum är det en 15 minuters färjförbindelse och från Galtby färjfästet är det 4 km till Kyrkbyn. Åbo ligger bakom tre färjor och 75 km landsväg. Norrskata har varit bebott sedan 1100-talet. Man livnärde sig på djurskötsel och fiske. Vårsjöfågeljakten gav färskt kött och man tog tillvara ägg och dun. Under bondeseglationen på 1800- och in på 1900-talet byggdes det på Norrskata flera djuphavsseglare samt galeaser, jakter och sumpar med vilka bönderna fraktade sina produkter till städerna. Wilkmans båtbyggeri därifrån över 400 båtar, från havskryssare till roddbåtar har levererats från och med 1932, är ett typexempel på viktig småindustri som funnits i skärgården. På ön Åvensar har det bedrivits gruvdrift från slutet av 1800-talet fram till 1956 med utbrytning av kalk. Första ångbåten kom 1875, och före det var egna båtar man färdades med. Ångbåtstrafiken utvecklades och man byggde bryggor i flera byar. På 1950-talet blev väg- och bilfärjorna aktuella mellan kommunerna och till Norrskata öppnades trafiken med bilfärja officiellt 1962. Idag trafikerar Vägverkets färja mellan Korpo och Norrskata med en välanpassad tidtabell.till öarna trafikerar Sjöfartsstyrelsens förbindelsefartyg anpassade till barnens skoltider och öarnas näringsliv för transport av tyngre gods. Frågan är hur dessa i framtiden kommer att skötas när skolbarnen börjar i centralskolan på huvudön.

Första lanthandeln kom till bygden 1894 och 1923 flyttades butiksverksamheten till Lavarudden i Houtsala by. Där pågick den fram till slutet av 1998 då bybutiksverksamheten upphörde och Norrskataborna var utan butik fram till maj 1999. Nya affären öppnades vid den tidigare bykrogen i Houtsala, nu som bybutik, restaurang och gästhamn. Sjukvården sköttes förr, som överallt, av kloka gummor och gubbar med kännedom om örters läkande effekt. I början av 1900-talet blev det allmänt med utbildade barnmorskor som också fick sköta om det mesta av skador och sjukdomar i den isolerade skärgården. Även till Norrskata anställdes 1932 en barnmorska som i folkmun sades vara öns läkare och sjuksköterska, fram till sin pensionering. Efter det har det uppgifterna skötts mera i form av ambulerande hälsovård från kyrkobyns hälsocentral. Under 1900-talet fanns det tre skolor på Norrskata, en på Åvensor som upphörde 1967. En privat skola drevs av bönehusföreningen, men den sammanslogs med kommunens och blev därmed en tvålärarskola på 1940-talet. Ett nytt skolhus byggdes 1954 och i den fungerar ännu dagens skola som har en lärare och fyra elever. Byarnas invånarantal av byarådet genomförd folkräkning våren 2002 35 30 25 20 0-18 19-64 65-15 sam.lagt 10 5 0 Havträsk Änkis Kärvois Houtsala Lill-Pensar Åvensor Järvsar Maskinamo Befolkningen/boendet Antalet invånare är idag 108. Ålderspyramiden visar att den åldrande befolkningen är i majoritet. En liten inflyttning av nyblivna pensionärer som återvänder till sina barndomsbygder är på gång. Vanligaste boendeformen är på lantgård och egnahemshus. Pensionärsbostadsföreningen äger ett radhus med 8 lägenheter byggda för pensionärsboende. Skolbyggnaden har två hyresbostäder samt affärsutrymmen som hyrts ut till privatföretagare, postförvaltningen och kommunens servicepunkter. Näringsstruktur Mångsyssleri är bland alla yrkesverksamma mera regel än undantag.

50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Sarja1 Under Skolåldern skolelever Löntagare Jordbrukare mångsysslare Företagare Pensionärer övriga Se ovanstående diagram Lantbruket är småskaligt och traditionellt, för det mesta spannmålsodling. Två gårdar bedriver mjölkproduktion och en gård bedriver fårskötsel i mindre skala, men i lantbruksnäringen är lantbrukarnas medelålder hög, enheterna är små och lönsamheten är svag. Få är intresserade av att ta över. Öns största lantgård bedriver även rekreationsverksamhet för sina anställda inom sin koncern. Företagen är enmansföretag som erbjuder olika tjänster inom byggnadsbranschen, grävnings- samt muddringsarbeten, taxi, båttaxi, butik/restaurang som sommartid bedriver gästhamnsverksamhet. Stuguthyrning samt B&B finns också på öarna. En handelsträdgård /restaurang med temakvällar är verksam under sommarsäsongen. Andelsbanken har en förmiddag i veckan banktjänster. Postutdelaren handhar postombudstjänster i skolhuset. Bränsleförsäljning sköts via en automat invid förbindelsebåtsbryggan vid Houtsala by. En yrkesfiskare som bedriver trålfiske finns, men i övrigt är det frågan om fiske för husbehov. För fiskhantering finns en isstation i Galtby invid färjfästet till Norrskata. Löntagarna är oftast anställda på de statliga färjorna och inom kommunen. Kommunal service Lågstadieskolan hade 4 elever under skolåret 2002-2003. Höstterminen 2003 kommer samtliga skolelever att börja i Centralskola på Korpo. I skolbyggnaden har kommunen hälsovårdsmottagning en gång i månaden samt läkarmottagning fyra gånger per år mot tidsbeställning. Korpo huvudbibliotek har en boklåda öppen två dagar per vecka i skolhuset. Ortsborna kan boka skolans fest/gymnastiksal till olika privata och officiella tillställningar. De övriga kommunala tjänsterna finns på huvudön Korpo. Turism och kultur På ön finns det inga turistfällor. Invid hembygdsgården Heimdal finns en allmän simstrand som arrenderats via Folkhälsan och iståndsatts av byalaget. Här finns också en tennisplan. Byalaget har 2002 planerat och röjt en naturstig för allmänheten som startar vid kyrkan och slingrar genom skogsmark, åker och naturängar och

insjölandskap. Kyrkan som är uppförd på 1930-talet är en ljus och vacker träbyggnad och lockar till romantiska sommarbröllop. En sevärdhet är också Åvensor by och den gamla privatägda kalkgruvan på ön som dock inte är tillgänglig för allmänheten. Föreningsliv Norrskata Ungdomsförening har under året bytt namn till Hembygdsföreningen Heimdal och äger ungdomslokalen Heimdal. En renovering av ungdomsgården för sommarbruk är på gång. Några danstillställningar ordnas per sommar och lokalens serveringsdel är uthyrd till ortens affärsföretagare som bedriver sommarpub. Norrskata pensionärsbostadsförening äger ett radhus med 8 lägenheter, dock inte handikappanpassade. Det finns inte heller någon tilläggsservice i form av mat eller städning, vilket också försvårar boendet i dessa. För tillfället står flera lägenheter tomma. Norrskata byalag bildades i samband med att bybutiken skulle lägga ner sin verksamhet 1998 och har sedan dess jobbat på att förbättra näringsstrukturen och trivselfaktorerna i bygden. Martaföreningen är aktivt i gång med att servera vid olika tillställningar och ordnar medlemsträffar. Norrskata Jaktförening samlar jägarkåren till talkoarbeten med bl.a. och vinterutfodring, sjöfågelholkar, jakttorn och förbereder älgjakten. Byarna har egna fiskelag som sköter om de samfällda fiskevattnens intressen. Betania församling äger bönehus, bedriver sommarläger för barn och ungdom och det finns även en begravningsplats för församlingsmedlemmar.

Vision Byns gemensamma visioner om framtiden På Norrskata kan man bo tryggt och harmoniskt. Den fungerande bydemokratin har gjort att man som invånare känner att man kan påverka sin närmiljö. Nyinflyttningen har lockat yngre att bosätta sig på ön. Flexibla lösningar på vardagslivets omsorgsbehov och bra kommunikationer till yttre världen har givit resultat. Äldreomsorgen har utbyggts till ett skolexempel på ett fungerande samhälle för äldre. I allaktivitetshuset finns näring för både kropp och själ och regionens ambulerande hälsovårdsbil besöker Allaktivitetshuset med jämna mellanrum. Bybutiken med restaurang är byns naturliga samlingspunkt och man kan nu också beställa varor via nätet med möjlighet till hemkörning. Byggnadsverksamheten med underleverantörer är intensiv för att förbättra boendet både för seniorer och nyinflyttade. Skärgårdsbåtbyggeriet har uppväckts till liv och småskaligt näringsliv i form av service på båtar, bilar och småmaskiner, uppsågning av skärgårdsvirke och vidareförädling i snickeriet har lockat unga till orten. Lantbruket upplever ett uppsving och intresset bland yngre att bedriva lantbruk enligt ekologiska och ekonomiska grunder är stort när bristen på icke genmanipulerad mat är stort. Kulturverksamheten med olika temakvällar i allaktivitetshuset är igång året runt och bedrivs av de aktiva föreningarna på orten. Hembygdsgården Heimdal har genomgått en grundrenovering och här firas året runt olika festligheter. Badstranden och tennisplanen vid hembygdsgården sjuder av sommarverksamheter. Sommartid finns fungerande camping och andra övernattningsmöjligheter för turister. Vandringsleder genom skärgårdskommunerna är nu verklighet och cykel och kanotuthyrning mellan olika stationer längs leden fungerar och den miljöcertifierade turismen har vunnit stort intresse i Mellan-Europa. Turisterna trivs och återkommer gärna. Hur kunna förverkliga detta? Befolkningen Åldersstrukturen är ett problem. Som tidigare nämnts består den inflyttning som finns mest av nyblivna pensionärer och dessa behöver service och tjänster för att kunna bo på ön även på ännu äldre dagar. Den tillsvidare goda kommunala servicen i Korpo är en av förutsättningarna för att få unga och barnfamiljer till orten och att kunna vidareutveckla barndagvård i form av flexibel familjedagvård på öarna. Näringslivet Lantbruket är småskaligt och borde mera inriktas mot specialgrödor och vidareförädling av dessa för att få ett högre pris och få en lönsamhet i verksamheten. En inventering bland äldre lantbrukare och deras villighet att arrendera eller sälja fastigheterna till intresserade unga lantbrukare bör kartläggas. Inom turismen finns det mycket att utveckla. Övernattningsplatser samt kringservice för luffande turister och luffningsleder med olika miljövänliga fortskaffningsmedel. Samverkan mellan olika turistföretagare bör fås igång för att få turistinkomster även ut till öarna. Sommartorg och utvidgat kulturutbud skulle gynna lokalekonomin och

trivseln på öarna. Småbåtshamnar och vinterförvaring av båtar kombinerat med maskinverkstad fattas i det nuvarande serviceutbudet och sökandet av både plats och företagare bör inledas Inflyttning ger också arbetstillfällen med renovering och nybyggen av egnahemshus och den strängare miljölagen om utsläpp i glesbygdsområden. Den omtalade "pensionsboomen" bland kommunalt och statligt anställda ger en vision av att några fasta tjänster också kommer att finnas ute i skärgården i framtiden. Förbättrade och förmånligare IT-förbindelser ger möjlighet att jobba på distans inom olika branscher. Det är viktigt att få fler människor med mångsidigt kunnande i entreprenörskap och småföretagsamhet. Det är också viktigt att invånarna går in för att utnyttja lokal service och lokala företagare, och är beredda att betala ett lite högre pris och att byns affärsidkare håller en rimlig prisnivå på utbudet. Boendet Byarådets inofficiella inventering av lediga och till salu varande bostäder gav resultatet att ca 3-4 hus finns till salu och markägare har meddelat att det finns tomtmark till salu i byarna. Detta skall marknadsföras i framtida presentationer av Norrskata. Pensionärsbostadsföreningens hus bör renoveras så att de fyller dagens krav på åldringsbostäder och en av dessa skulle kunna fungera som tjänstebostad för på orten fungerande hemvårdare. Det är viktigt med olika tjänster för att möjliggöra för de äldre att kunna bo hemma så länge som möjligt. En nybyggaranda för att få oanvända hus, oftast sterbhus sedan länge, i användning och kunna bevara den byggnadstradition och bystruktur som ännu finns är en stor utmaningen. Bygdens allaktivitetshus Bygdens skola ser en naturlig död på grund av elevbrist hösten 03. Skolan har varit den naturliga träffpunkten för bybornas olika privata och offentliga tillställningar. Nu är man orolig för dess framtid och har gjort en vision om till vad man i fortsättningen kunde utnyttja byggnaden för allas gemensamma bästa. - privat service, banktjänster en gång per vecka och postombudstjänster dagligen under förmiddagens postsortering såsom tidigare - hälsocentral med hälsovårdare och månatliga läkarbesök - biblioteksverksamhet - orten fest- och samlingslokal nya verksamhetsformer - byakontor med datorutrustning finns redan och detta skall vidareutvecklas till ett lokalt, kommunalt och interaktivt info- och resurscenter - dagcenter med lunch och olika verksamheter i gymnastik- och slöjdsalen för äldre - medborgarinstitutets och övriga arrangörers kurs- och föreningsverksamhet på kvällstid - det finns utrymme för en privatföretagare som skulle bedriva B&B i en del av skolans lokaler och koordinera olika tillställningar i lokalerna och sköta catering vid tillställningar. - konstutsällningar och musikaftnar

Byarna Strandby, Såris, Risis och Antböle Byarna finns i södra Nagu i närheten av Skärgårdsvägen ca 60 km från Åbo och 5 km från Kyrkbacken. I dag finns det ingen service för byborna i byarna, men de flesta har egen bil och närheten till Skärgårdsvägen gör att man kan utnyttja bussförbindelser för att nå servicen på Kyrkbacken. Det såg annorlunda ut på 1900- talet. Vägen Finby Risis byggdes och blev färdig 1908 men det var ett femtiotal grindar som skulle öppnas och stängas innan man var framme på Kyrkbacken, så färden var tidsödande. Den nuvarande skärgårdsvägen från Kyrkbacken till Pärnäs byggdes 1955-57. Kommunens första skola började i Koum by i en av gårdarnas salar, liksom de flesta skärgårdsfolkskolor började sin verksamhet. Några år senare byggdes en skolbyggnad i Risis och undervisning pågick där ända fram till våren 1966 varefter eleverna från byarna skjutsades till skolan på Kyrkbacken, som inlett sin verksamhet 1958. Grundskolan infördes 1973 och ett gemensamt högstadium för Väståbolands skärgårdskommuner grundades i Pargas. Eleverna från Houtskär och Korpo inkvarterades i Pargas och eleverna från Nagu pendlade dagligen. Att skicka 12- åringar från hela skärgården att gå i skola i Pargas upplevdes, både med långa resor och inkvartering, som negativt, då man strävar till en levande skärgård. Förhandlingar om att grunda egna högstadium påbörjades. Skärgårdshavets högstadium startade 1980 i Korpo, Nagu högstadium inledde sin verksamhet 1987 på Kyrkbacken. Närmaste grannbyn Mattnäs fick sin poststation 1902 och skötte om postutdelningen till utskären ända till Borstö. Först 1966 kom de statliga förbindelsebåtarna som tog hand om postutdelningen till den yttre skärgården och 1988 drogs postkontoret i Mattnäs in. En lanthandel kom till Strandby redan 1877, den flyttade senare till Risis. Nagu Andelshandel grundades och man hade flera filialer bl.a. i Risis 1923. Man bedrev butiksverksamhet ända till mitten av 1960-talet. Efter det kom det butiksbil ett par gånger i veckan. Denna verksamhet pågick ända till mitten av 1990-talet. Byarna idag Det sammanlagda antalet invånare i byarna är 81 personer fördelat på byarna enligt diagrammet. Åldersstrukturen är gynnsam med en inflyttning med barnfamiljer på gång. 35 30 25 20 15 10 0-18 år 19-64 65- sam.lagt 5 0 Antböle Strandby Risis Såris

Man bor på lantgårdar och i egnahemshus. Mycket av den traditionella landsbygdsprägeln är kvar: en liten bykärna med tät bebyggelse och några enstaka gårdar utanför bycentrum. Sysselsättning Lantbruk kombinerat med företag är vanligt. I Såris finns en såg och brädgård, cafè med försäljning av afrikanskt hantverk fungerar sommartid i Risis. En toppmodern mjölkladugård finns i Antböle, i övrigt bedrivs säd- och betodling på lantbruken, en gård har tidig potatsisodling. Enmansföretag verksamma inom fastighetsservice, byggnads-, vvs- och maskinentreprenörsbranschen finns i byarna. Inom turistnäringen finns ett resebyråföretag som ordnar specialresor inom landet för utländska företag. De flesta löntagarna har sina arbetsplatser på Kyrkbacken. All kommunal och privat service finns på Kyrkbacken på ca 5-6 km avstånd. En kort sammanfattning av dagsläget är att man är nöjd i dessa byar. - byarnas anda får vitsordet berömligt -man har livskraftiga lantbruk och unga företagare -mångsidigt kunnande - bra boendemiljö Som hotbild ser man - avfolkning - att man inte har någon spontan samlingsplats som t.ex. bybutik eller café. Föreningsliv Bygdegården ägs av föreningen Nagu Hembygdens Väl r.f. och är byggd med talkokrafter på 1950-talet Byggnaden har renoverats i omgångar av byborna och är en populär festlokal i hela kommunen, både tackvare sitt vackra läge och sin trivsamhet. Nu återstår att modernisera köket för att motsvara kraven på ett fungerande festlokalskök. Övrig verksamhet i byggnaden är gymnastik (arr. Av Arbis), möteslokal för bl.a. väg- jaktlag och byaråd. Anslagstavla med information om vad som ordnas i byarna eller i kommunen finns vid lokalen. Visioner Som dagsbilden visar finns det inte inom byarna någon daglig närservicepunkt som skulle fungera som naturlig träffpunkt för byborna. Detta leder till att man träffas för det mesta inom en viss gemensam faktor som på jakt-, väg- och andra intresseföreningars sammankomster, men inte som bybor. Startandet av Bygdegårdens café som skulle ha öppet någon dag i veckan med helt fri samvaro kunde vara en av verksamheterna som skulle fungera som en spontan och samlande faktor. Något bykontor med datautrustning är man inte intresserad av eftersom de flesta har datorer hemma och på arbetsplatsen, och man efterlyser närmast en plats att umgås med varandra på fritiden. Under sommartiden kunde man utöka verksamheten med några av byns ungdomar som bedriver ett sommarcafé och lopptorg. Målgrupper som kunde besöka caféet skulle bli ringvägens turister och

cyklister och vandrare kan ta den natursköna bygdevägen från Antböle via caféet och vidare till Spink, och därifrån vidare ut till Skärgårdsvägen. Tiden utvisar hur den talrika ungdomen kommer att flytta tillbaka till bygden och hur arbetsmöjligheterna i glesbygden utvecklas. Att kunna balansera mellan att bevara den genuina miljön som finns i byarna och kunna vidareutveckla detta till ett levande samhälle med ett fungerande näringsliv är det mål man strävar mot. Litteraturförteckning Håkan Kulves och Göran Harberg (1971) Söderström SKÄRGÅRD sammanbrott eller utveckling Nordenskiöldska samfundet (1974) Skärgård i omvandling Juha Kuisma ja Tarmo Peltonen (2002) PS-Kustannus Kyläsuunnittelun opas, miten kehitämme ja kaavoitamme kyläämme 2000 luvulla

Tomas Lundqvist 7/97 Svenska Studiecentralen Byaplan, redskap för framtiden Peter Backa 9/98 Svenska studiecentralen Att prata om framtider Kurt V Michelsson (1988) Gillot Oy NORRSKATA i ord och bild Nagu kommun ( 2001) Nagu sockens historia II Houtskär kommun ( 2000 ) En bok om Houtskär II Ann-Gerd Steinby 1999-2002 Artiklar om skärgården i Huvfudstadsbladet

24.3 2003 Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi/skärgårdsinstitutet inledde i slutet av 2001 ett projekt "Byaplaner som stöd för hållbar utveckling i Åbolands skärgård" med målsättningen att stöda skärgårdsbornas egna möjligheter att påverka sin framtid genom att främja systematisk planering för en lokalt hållbar utveckling. Projektet finansierades som ett Leader+-utvecklingsprojekt. I västra Åboland (Nagu, Korpo och Houtskär) valdes tre byar/områden ut och tillsammans med invånarna i byarna framarbetades tre byaplaner, som här finns dokumenterade i samma rapport. Planerna innehåller förutom en kartläggning av byarnas resurser, deras svagheter och styrkor, ett antal konkreta förslag till åtgärder som kan stöda byarnas utveckling. Byaplanerna skall fungera som ett led i en pågående process, som tankeställare och informationskälla, som grogrund för inspiration och optimism, men också som överförbara modellexempel för andra lokalsamhällen. Vår förhoppning är att denna form av samhällsutveckling på lokal nivå skall ske också i andra delar av våra skärgårdar. Jag vill rikta ett varmt tack till alla skärgårdsbor som aktivt deltog i arbetet, till ledningsgruppens medlemmar, till samarbetsparter och till projektkoordinator Eva Nordling. Paula Lindroos Direktör Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi Ordförande för projektets ledningsgrupp Projektets ledningsgrupp: Paula Lindroos, ordförande (Skärgårdsinstitutet vid ÅA) Gabriella Nymark, Heli Walls och Mia Henriksson (Leader-föreningen "I samma båt") Pirkko Pietarinen (TE-centralen) Martin Öhman (Skärgårdshavets biosfärområde) Helena Johansson (Åbolands kulturråd) Beatrice Östman (Svenska Studiecentralen) Nina Söderlund (Fortbildningscentralen vid ÅA/skärgårdsinstitutet) Eva Nordling, projektkoordinator