Hej! Här är vårt första besök hos Arap Moi. Vi delade ut kex och godis till barnen. Sofia frågar barnen vad de heter medan de äter kex.



Relevanta dokument
barnhemmet i muang mai måndag 22 februari tisdag 23 mars 2010

10 september. 4 september

Mitt liv. Dans. Dagbok. Av Lina Sjögren. Jag heter Ella. Sovmorgon BFF Milla

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det

barnhemmet i muang mai torsdag 1 mars - tisdag 20 mars

Stall Flitige Lise. Resan. Boende

AYYN. Några dagar tidigare

Intervju: Björns pappa har alkoholproblem

Kidnappandet. Jag är 20 år och jag heter Nesrin jag älskar djur och choklad och jag kommer från Dijon i som ligger i Frankrike, plus jag röker.

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då?

Tillsammans med Birger, Maria, Helena och Annika fick jag en god kopp kaffe.

INFORMATION TILL DIG SOM VILL ÅKA SOM VOLONTÄR TILL PHYLLIS MEMORIAL CHILDREN S HOME AND ACADEMY


Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

barnhemmet i muang mai tisdag 15 juli - lördag 2 augusti

STADSLEDNINGSKONTORET

årskurs F-3 Berättelsen tar sin början.

Nästa vecka: Fredag: Gymnastik! Kom ihåg ombyteskläder, skor, handduk, tvål och egen hårborste om man vill ha det.

Innehållsförteckning. Sommarlovet är här

Utvärdering deltagare

Vi hoppas att ni har glädje av berättelsen om Undra!

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass.

Prata dans - fyra frågor att börja med

Grimmen Vänorts besök och Judo tävling. Tyskland

Jojo 5B Ht-15. Draken

Gruppenkät. Lycka till! Kommun: Stadsdel: (Gäller endast Göteborg)

Kapitel 1 Kalle och polarna!

Inledning. ömsesidig respekt Inledning

Den försvunna diamanten

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

CASA DEI BAMBINI ROM den 8 Maj 2008

KIDNAPPAD. Linus har kommit hem från pizzaresturangen. Han undrar om det är han som har gjort slut på alla pengar.

Hip Hip hora Ämne: Film Namn: Agnes Olofsson Handledare: Anna & Karin Klass: 9 Årtal: 2010

Thomas i Elvsted Kap 3.

Namn: Anna Hellberg Resa: Terränghoppning Ashford Datum: juli 2014

barnhemmet i muang mai torsdag 22 januari - söndag 12 april, 2015

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA

barnhemmet i muang mai tisdag 24 maj - måndag 30 maj

Samtal med Hussein en lärare berättar:

Verksamhetsberättelse 2014

Avfärd: Klockan 8:00 från fritids (samling senast 7:45) Hemkomst: Ca klockan 16:00 (vi åker från Höör ca 15:00)

Burken Berta och flaskan Frans. - En saga om pant

Rapport från besök i Rameshwari school, Khamare oktober 2011

NANNY KALIFORNIEN. Att jobba som Au pair. Unikt inslag om min egen upplevelse som nanny i the golden state

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Gruppenkät. Lycka till! Kommun: Stadsdel: (Gäller endast Göteborg)

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

JAG MÅLAR MIN HIMMEL ORANGE

SMÅLAND. Kapitel 1. - Jag har en ide vi kan väl resa genom Sverige, till. - Jaa det är en jätte bra ide men, vad ska vi göra med min

Hemkunskap Anki Demred och Martin Ekholm 2011

Vad svarade eleverna?

NORDEN I BIO 2008/09 Film: Goðir gestir (Island 2006) Svensk text

Det visar sig att hon har fått diabetes. Pappa tittar ner på Moa som är ledsen.! -Moa du kan inte ha kalas i morgon. Säger pappa.! -Va? Säger Moa.!

Kom ihåg ombyteskläder.

Fjällpoesi av de glada eleverna i 6 Gul 2008

Jonatan 5C Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här.

Det Lilla Världslöftet

Erik på fest Lärarmaterial

När vi så stiger in på macken så är Håkan i full färd med sina sysslor, de har blivit som ett inrutat mönster efter 25 år.

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå

Om lilla mig. många säger sig ha sett en ängel, men jag har en i mitt hjärta

Tom var på väg till klassrummet, i korridoren såg han en affisch det stod så här:

Joel är död Lärarmaterial

PRISLISTA 2014 WALLENBERG. Fotograf Malena

Uppföljning av somaliska ensamkommande flickor i Sverige Konferens Ny i Sverige 14 november 2014

Hej alla föräldrar och barn!

Du har bara en kropp - ta hand om den! av Elin Häggström

Veronica s. Dikt bok 2

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Tilla ggsrapport fo r barn och unga

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

ALI, SARA & ALLEMANSRÅTTAN

Min kompis heter Sofie och har ljust kort hår. Hon älskar marsvin. Min ärkefiende Lisa, läraren Lisa, utan hår är läskig. Det känns som att hon

Inledning. Övning 1: Frågestund

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något.

barnhemmet i muang mai torsdag 16 juni söndag 24 juli 2011

Sommarläger 2013 UTVÄRDERING

(Det här är Roundhay Park som är en stor park i Leeds)

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner.

I ÖREBRO SORTERAR VI! #jagsorterar. Matavfall. Sortering och hämtning av matavfall i villor och fritidshus. orebro.se/avfall

Anna Siverbo 5B Ht-15

Svenska från början 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING KAPITEL 1 JACK FRANZÈN

Ellie och Jonas lär sig om eld

Reserapport, Kenya Jessica, AT, sommaren 2013

Kapitel 1: Ljudet. Kapitel 2: Rädslan

Kap,1. De nyinflyttade

Publicerat med tillstånd Paula gillar fotboll Text Ursel Scheffler Bild Dagmar Henze Översättare Mia Engvén Berghs Förlag 2008

Gabriella. Innerhållsförteckning

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Nyhetsbrev oktober/november 2012

Drogad. AHHH! skrek Tim. Vad har hänt! skrek jag. Det är någon som har kört av vägen och krockat med ett träd! Men ring 112! Ge mig min mobil da!

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Haki Gud behöver våra. händer och fötter

runt innan vi blev körda till vårt boende. I Kessel blev vi mötta av Emile Hendrix och hans fru Hilda som hälsade och var jättetrevliga.

FEBRUARI JVM-Distans. den 22 februari 2012

Dagen gick mot sitt slut, och det gjorde mitt äventyr här också. Det är tråkigt att lämna den här platsen, det finns så mycket minnen härifrån och


NYHETSBREV YOUTH WITHOUT BORDERS. !Vi bjuder på fika och informerar om vårt möte och vem som kommer att bo hos vem.

Transkript:

Hej! Tack vare ditt bidrag har cirka 230 barn vid två barnhem i Nakuru, Kenya fått det lite bättre för en stund. Summor som inte är speciellt stora här i Sverige kan göra stor skillnad för en föräldralös liten tjej eller kille i ett land där barnhem inte är något konstigt alls, utan ett vanligt inslag i landets struktur. Med de dryga 17 000 kronor som den slutgiltiga summan blev har massor med saker kunnat köpas och även räckt till en halvdagsutflykt för 14 barn som var överlyckliga över att få bada i en hotellpool, dricka läsk och äta sig rejält mätta för dagen. Två barnhem besöktes. Arap Moi Children s Home som ligger i centrala Nakuru och Phyllis Memorial Children s home som ligger på landet en bit utanför Nakuru. Det är stor skillnad på de här barnhemmen. Här är vårt första besök hos Arap Moi. Vi delade ut kex och godis till barnen. Sofia frågar barnen vad de heter medan de äter kex.

Arap Moi är placerat mitt i staden bland allt damm och smuts och där är barnen mer smutsiga än rena och deras gård består av grus där de ofta springer runt barfota och med trasiga kläder. Här bor cirka 160 barn och det hör till vardagen att barn lämnas av föräldrar, som inte vill eller kan ta hand om sina barn, eller av polisen som tagit hand om dem om till exempel mamman hamnat i fängelse. Vanligt är också att barnen blivit föräldralösa på grund av Aids. Barnen är allt ifrån nyfödda till cirka 20 år och den tuffa vardagen till trots kan man se en livsgnista hos stor del av de lustfyllda barnen och tonåringarna. Men man möts också av barn som är ledsna, barn som behöver få blöjan bytt och de här barnen har verkligen inte fått en rättvis start på livet. I sovsalarna var urindoften stark och det var inte svårt att bli illa till mods av det man såg. Känslan av att inte räcka till och att det vi gjorde bara var en droppe i havet fanns alltid närvarande. Bilderna visar barnhemmets diskdel, en urinoar och en av sovsalarna. Till vänster är det Maria och en kramgo liten tjej.

Här inne bor de allra minsta, de nyfödda.

Fräschaste rummet på barnhemmet och här äter de sina måltider. En av skolsalarna för de mindre barnen.

Här inne leker barnen som är i förskoleålder.

Det var en enorm känsla att se barnen bli glada över en sådan liten sak som en tandborste och lyckan de utstrålade den dagen vi spenderade i poolen är ett minne för livet och en syn som etsat sig fast på näthinnan. Då kände man att det helt klart var värt det och att vi gjorde för dem gjorde skillnad, om så för stunden.

Phyllis Memorial Children s home har andra förutsättningar med ett barnhem med färre barn, cirka 70 stycken, och med sin placering på landet gröna ytor att vistas på. Skolan hos Phyllis. Den ligger på samma område som barnhemmet.

Här har man egna djur, stora ytor, odlingar och en skola en stenkast från barnhemmet. Här är stämningen varm och kärleksfull och trots att barnen bor på barnhem är de välklädda och verkar relativt glada. Här finns dock inget rinnande vatten men på gården finns en stor tank som fylls på var 14:e dag. Huset där tjejerna bor och en av odlingarna. Nedan, en skolsal.

Kex, godis och juice hade vi bland annat köpt med oss till alla barnen. De tackade genom att sjunga för oss. Den svenska tjejen på bilden är en volontär som nyss hade anlänt.

Det är torrt på landet men trots detta får barnen äta sig mätta och barnhemmet har ett rent och fint kök och till och med en kyl och frys.

I sovsalarna var det ganska okej och alla hade madrasser och filtar. Under besöket på barnhemmen valde vi att lägga mest krut på barnen som bor på Arap Moi. Tiden var tajt och i efterhand känner jag att vi tog rätt beslut då Phyllis, trots omständigheterna, har det rätt okej. Sofia och Maria med fyra sköna barn från Arap Moi. Därför föll det sig naturligt att det blev med barnen på Arap Moi vi skapade starkast band.

Några av barnen på Phyllis med alla de saker vi hade med oss som de hade önskat sig. Hos Phyllis var vi faktiskt bara en dryg timme med leverans av massor med saker de behövde och med godis och juice till barnen. Vi fick dessutom en rundvandring på området och där och då kände vi att barnen här får mycket hjälp av många svenskar och när vi var och hälsade på fanns faktiskt två svenska volontärtjejer på plats och drog sitt strå till stacken. Dock var det underbart att se att ett barnhem i Kenya kan vara en plats där värme, omtänksamhet och glada barn är en naturlig ingrediens i vardagen. Phyllis Memorial Children s Home är ett välskött barnhem. Det finns det papper på: För några år sedan utsågs barnhemmet till Kenyas bäst skötta

barnhem av Barndepartementet i Kenya (Childrens Department). Phyllis Memorial är mer än ett barnhem. Här finns också en skola för närmare 300 elever. En del av dem bor i närheten, men 40 skolbarn bor på barnhemmet, i internat. Totalt finns det nu närmare 400 barn på barnhemmet under dagarna. Pengar till barnhem, skola och internat kommer till allra största delen från svenska givare. I mycket drivs barnhemmet efter svenska principer: Det är till exempel helt förbjudet med aga. 14 barn på Arap Moi fick en dag följa med till en butik i Nakuru som sålde skoluniformer. Där fick de alla en helt ny skoluniform med alla tillhörande delar så som skjorta, slips, pullover, klänning, shorts och strumpor. Dessutom fick alla 14 nya skor till uniformen. Cirka 2 000 kronor gick skoluniformerna på och det inkluderade barnens initialer broderade på varje klädesdel.

Här försöker Sofia och bröderna Charles och Austine få till rätt storlekar på barnens uniformer. Det var svårt för dem att greppa att vi i Sverige inte ens har den här typen av kläder i skolan.

Elisabeth provar sin nya skoluniformsklänning.

Francis provar shorts.

Hos skokedjan Bata fick barnen välja vilka svarta skor de ville ha till sin uniform.

Utöver skoluniformerna blev det halvdagsutflykten plus massa annat.

Efter badet blev Sofia, Judy, Elisabeth och fler barn danssugna. När vm-låten Waka waka spelades kändes det att vi var i Afrika och vi fick se några riktigt schyssta dansmoves.

Lunchen fick barnen själva välja och alla åt kyckling och med pommes frites. Till det drack de läsk. En riktig lyxdag för dem.

På Arap Moi bor 17 tonårstjejer och att vara tonårstjej är inte lätt i vilket land du än bor. Därför vurmade vi lite extra för dessa och ville skämma bort dem. Därför fick de ett separat paket fyllt med typiska tjejiga grejer så som schampo, deodorant, nagellack, bindor, bodylotion och balsam. Det var 17 överlyckliga tjejer som skrek ut sin glädje när de mottog sakerna. I den stunden var det svårt att hålla tillbaka tårarna. Tonårstjejerna på Arap Moi blev superglada för att vi tänkte lite extra på dem.

Kläderna vi hade tagit med oss från er här hemma i Sverige blev mycket uppskattade men man kände att 100 kilo kläder till inte hade gjort något, det finns ett sådant enormt behov. Här får Judy en ny top som hon använde redan nästa dag.

Maria och en liten tjej i sin nya fina kjol som hon pekade på så fort hon såg den.

Efter tre dagar på Arap Moi hade vi så klart fått minnen för livet och när det var dags att säga hejdå brände det bakom ögonlocken. Jag vände mig aldrig om när vi kramats hej då, det hade jag aldrig klarat. Jag hoppas och tror att jag kommer att besöka Arap Moi igen, jag måste få träffa barnen som trots sin situation var relativt glada och som alltid har en plats i mitt hjärta. Utanför Arap Moi med en liten del av det vi köpte till dem.

Sista dagen hos barnen på Arap Moi bjöds det på sång. Utdelning av godis till sötsugna barn.

Det fanns även tid att leka med barnen och Sofia passade på att ta tillfället i akt. Som vilka barn som helst var det riktigt roligt att spexa framför kameran.

Inlastning av varor till Arap Moi. Maria övervakar att herrarna sköter sig.

Fyra stentuffa grabbar som aldrig hade långt till bus. Läskepaus efter en hård dag av shopping.

En dag hyrde vi en minibuss för att kunna ta med oss barnen och för att kunna fylla den med allt vi köpte. Det kostade oss 700 kronor och var ett måste för att hinna med. Då blev vi körda överallt och det var enormt tidssparande.

Maria och den sociala Francis som var en av de 14 vi träffade lite mer.

De tandborstar vi köpte uppskattades jättemycket. Barnen hade till och med bett oss om dem.

En av alla barn som fick nya skor. Många av dem fick flip-flops som kostade tio kronor paret.

Det blev en hel del gruppbilder med coola poser framför kameran.

En liten tjej i nya blå skor.

Maria hjälper till att snöra de nya skorna som blev smutsiga så fort de plockades upp ur sin förpackning.

Några av alla de 110 par skor som inhandlades till Arap Moi sista dagen. Lista på saker som inhandlades: Arap Moi 14 skoluniformer + 14 skor Läsk Godis Kakor 20 stycken filtar Ris Tvål Duschtvål 10 burkar vaselin 7 paket blöjor 40 L matlagningsolja 160 tandborstar Tandkräm 140 par skor 2 fotbollar 20 handdukar 14 barn fick en halvdag åka på utflykt till en hotellpool + äta och dricka läsk.

Phyllis Vatten för 2 veckor 700 kronor Godis Kakor Juice 40 stycken filtar 100 kg ris 50 kg socker Mjöl 60 L matlagningsolja Tvål 2 fotbollar 70 tandborstar Tandkräm Stort tack till er alla! Vill ni fortsätta att bidra och hjälpa de här barnen kommer det att vara möjligt. Hör i så fall av er till mig. Maria Eremo maria.eremo@gmail.com 070-223 58 53