Tänker landskap Vissa fotograferar helst landskap, andra blom- Naturpaparazzo galleri serkan gûnes Med rätt känsla för ljus, komposition och när ögonblicket är inne gör Serkan Gûnes sina personliga betraktelser av naturen. Men motivet är oviktigt. En vanlig kråka kan bli precis lika vacker som en havsörn. text Elin Parmhed foto serkan gûnes Några skrattmåsars intensiva slagsmål. En fisktärnas ensamhet eller för att visa hur en hägers vingspetsar nästan klipper vattenytan på sin färd framåt. Med rörelseoskärpa som verktyg målar naturfotografen Serkan Gûnes upp det han vill förmedla. Men ljuset är viktigast. Ljuset avgör om, till exempel, en blåsippa blir fin. Allting måste stämma. Och det handlar inte bara om det varma ljuset vid en solnedgång. En molnig dag med mjuka toner kan också bli fint. Då har man ett annat ljus att jobba med, säger Serkan Gûnes. Finns ljuset på plats är det upp till fotografen att göra en bra komposition. Komposition är nummer två för Serkan efter ljus. Där plockar han fram sina känslor för landskapet, blomman eller djuret. Jag komponerar alltid utifrån mina känslor för motivet, säger han. Och det har alltid varit så i mina djurbilder också. sid 40 Kamera & Bild
mor eller djur. Serkan gillar alla delar. Men det är egentligen inte så konstigt. I alla bilder han tar tänker han egentligen på samma sätt. Som om det vore en landskapsbild. Ljuset måste stämma, man ska ha en förgrund, en mellangrund och en bakgrund. Olika element som kompletterar varandra. När man tar djurbilder kan man tänka likadant, menar Serkan. Då slipper man de där tråkiga djurbilderna när en fågel bara sitter på en pinne. Jag känner mig som en landskapsfotograf fastän jag inte bara fotar landskap. Vanliga rådjur och några fåglar Om ljus är nummer ett, och komposition nummer två, kommer motivet först på tredje plats på skalan för vad som är viktigast. Motivet är egentligen oviktigt för Serkan. Han tar vanliga djur och fåglar och gör dem till något speciellt. Det enkla blir någonting mer när han fattar kameran. I naturen har allt en själ, och det måste man ta fram. Det är fotografens uppgift. Allting har en skönhet. Även kråkan. Med rätt komposition blir den speciell. Serkans bild på kråkan som sitter på en gren med månen bakom sig, är en av hans mest kända. Med den bilden vann han pris i den internationella fototävlingen Wildlife photographer of the year för några år sedan. Kråkan och månen förändrade hans liv. Han blev uppmärksammad och fick en skjuts framåt i fotografkarriären. I Serkans bilder möter vi varken björn, varg eller havsörn. Det är bara vanliga rådjur och några fåglar. Det handlar inte om motivet för mig. Jag tar gärna en bild på en blåsippa i stället för på en orkidé. Ett grässtrå i ett fint ljus kan bli hur Hackspett. vackert som helst. Serkan förmedlar sina egna känslor för scenen han möter. Bilden på en ensam fisktärna i skogen är en sådan. Första gången han såg fågeln satt den bara rätt upp och ner på en gren. Han tog ingen bild för det var inte rätt känsla. Sedan såg han att ljuset föll fint på löven så han bestämde sig för att gå runt. Efter en sju åtta minuter lång promenad hittade en öppning mellan löven. Jag har mycket löv både i förgrunden och i bakgrunden, och det är en väldigt liten del av fågeln som syns i bilden. Men jag tycker att det blev en personlig bild. De brukar vara fler när man ser dem, men den här var ensam och i fel miljö. Då var det rätt att isolera fågeln och visa på ensamheten. Att det blir personliga bilder är viktigt. Mer konstnärliga än dokumentära. Och mer som självporträtt en trött svan, en glad blomma, galleri Serkan Gûnes sid 41
Fisktärna. Första gången Serkan såg tärnan syntes hela fågeln och grenen den satt på. Men för att få en bättre effekt med ljuset som föll på löven fick han ta sitt tele och springa runt skogen. Utan att skrämma i väg fågeln förstås. Jag fick gå i sju åtta minuter för att komma till andra sidan. Men resultatet var värt det. Sidensvans. Tack vare det korta skärpedjupet blir det som ett extra spotlightljus på fågeln. Bara en liten pippi på en gren är inte så roligt, men genom att tänka lite extra och experimentera med skärpan och löven i förgrunden får Serkan fram fågeln på ett annat sätt. Det här är en av mina bästa bilder. En sidensvans och höstfärger, allting hör ihop. Skäggdopping. I flera år har Serkan försökt fotografera skäggdoppingar i den här sjön utan att få med alla de hus som ligger längs vattnet. Till slut använde han husen till sin fördel. Reflektionen från husen har samma färger som fågeln. Att hitta nya lösningar är både tur och skicklighet. Fågeln ska vara där, ljuset ska vara rätt, och allt annat ska stämma. Men att se det i rätt ögonblick är skicklighet. sid 42 Kamera & Bild
Häger i solnedgång. Det kändes härligt att se vingspetsarna när de nästan rörde vattnet. Därför ville jag fånga den nära vattnet för att få fram den känslan. Fasan i en trädgård på Djurgården. Likt en fågelpaparazzo smög Serkan omkring i buskarna för att fotografera den skygga fasanen. Om jag hade tagit en skarp bild på fasanen när den står på ett öppet fält skulle jag inte publicera den. Även om mycket är oskarpt i bilden så kommer fågelns detaljer fram, även svansen. galleri Serkan Gûnes sid 43
Snabba fåglar som kämpar mot vinden. Bilden krävde flera alternativa exponeringar. Skrattmåsar. Serkan ville fånga kaoset när alla måsar flög hit och dit i solnedgången. foto: elin parmhed Serkan Gûnes Ålder 28 år. Familj Fru Azize. Bor Stockholm. Yrke Naturfotograf Utrustning På sina fotoresor har han med sig två kamerahus och tio objektiv med fast brännvidd. Plus stativ och andra tillbehör. Packningen väger drygt 30 kilo. Utbildning I princip självlärd, men grunderna lärde han sig av Ömer Yazicioglu, en turkisk fotograf som bott i Sverige länge. Priser Wildlife photographer of the year 2006, Eric Hosking Award. Inspiration Böcker och bilder. Stora inspirationskällor är bland andra Hans Strand, Anders Geidemark och Terje Hellesø. Terje lärde mig att se på naturen från ett helt annat perspektiv, säger Serkan. Webbsida www.serkangunes.com sid 44 Kamera & Bild
Nyfiket rådjur spanar in Serkan. fakta År 2006 fick Serkan Gûnes Eric Hosking Award i den internationella fototävlingen Wildlife photographer of the year. Han hade läst om tävlingen på fotografen Staffan Widstrands webbplats. Så han gjorde en chansning och skickade in några bilder. Chansningen gick hem och kändes grymt, säger Serkan. Jag tyckte att jag gjorde ett bra jobb, men det betydde mycket att andra tyckte det också. ett rofyllt stilla landskap eller en ensam fisktärna än avbildningar av en vacker fågel eller ett spännande landskap. Bilder som lockar fram kreativiteten och som får fotografen att tänka i nya banor. Det krävs mer än att jag hittat en fisktärna som sitter uppe i ett träd. Vad vill jag göra? Vad vill jag förmedla? Vad är budskapet? Hur når jag det? Allt ska stämma Djurbilder är egentligen inte favoriten. Serkan gillar kontrollen han får vid landskaps- och detaljfotografering. I djurbilder är det upp till djuren. Även om man har tänkt igenom ljus och komposition och gjort sitt bästa är det inte säkert att djuret behagar rätta sig efter vad fotografen vill. Med djurbilder är det så mycket som måste stämma. Om djuret är på plats och om ljuset stämmer är det upp till fotografen att ta bilden. Både landskaps- och djurfotografering kräver tålamod. Tålamod att orka vänta på att ljuset ska bli rätt och att orka hitta nya vinklar. Tålamod att inte lämna något åt slumpen och att våga strunta i en bild för att det inte känns rätt. Jag ser till att det blir bra. Gör jag inte det, tar jag inte bilden. Serkan är inte fotografen som kommer hem med 8 000 bilder från en fotoresa. När det gäller landskapsbilder så tar jag nästan inga alternativa exponeringar. Passionen är drivkraften Serkan Gûnes kom till Sverige från Turkiet som 20-åring. Hans intresse för fotografering startade som en förälskelse i den svenska naturen. Han hade en kamera i handen och började fota. Hade han haft en penna hade han kanske blivit författare. Naturen i Sverige var bara «Yes!». Det var härligt och jag ville bara registrera det jag såg. Vad är det med naturen som är så fängslande? Man slipper hitta på saker för allting finns ju där. Det finns matte, konst, färger, form och linjer det finns så mycket att man inte behöver iscensätta. Men man måste komponera ordentligt för att isolera det man tycker är roligt. För fem år sedan började Serkan fotografera professionellt. Det går bra, men är tufft. Men passionen och förälskelsen för naturen driver honom vidare. Jag har mycket känslor för naturen. Det är ett härligt ställe där jag hittar mig själv. Jag är från Turkiet, men jag känner mig mer hemma i naturen än någon annanstans i världen. n galleri Serkan Gûnes sid 45