Världens tredje största vattenkraftverk kommer att gå till historien som en av mänsklighetens största katastrofer

Miljöfrågor Belo Monte-projektet Världens tredje största vattenkraftverk kommer att gå till historien som en av mänsklighetens största katastrofer Text och foto där ej annat anges: Janne Ekström. Översättning: David Rejdemyhr Bilder från det område i Rio Xingu Volta Grande som kommer torrläggas. I bästa fall kommer det att återstå en liten bäck under torrperiod och en å under regnperiod. Efter många år av protester och efter ett sista försök, dagen före auktionen, att stoppa eller skjuta upp dammkonstruktioner i Rio Xingu vann president Lula kampen. En kamp som endast innehåller förlorare. Endast två konsortier tävlade om rätten att bygga projektet: Norte Energia, vilket innefattar den statligt ägda CHESF och åtta privata företag, samt Belo Monte Energia, som inkluderar statligt ägda Eletrosul och fem privata företag, däribland gruvdriftjätten Vale do Rio Doce. 20 April 2010 var dagen för auktionen. Norte Energia ledde det vinnande konsortiet som säkrat rättigheter att bygga Belo Monte vattenkraftverk och dammar i Rio Xingu. Norte Energia leds av det statligt kontrollerade Companhia Hidro Eléctrica do São Francisco, CHESF, ett dotterbolag till det brasilianska federala verktyget Holding Group Eletrobras (49,98 procent) och åtta andra små privata företag (50,02 procent). Ett takpris sattes till 83 BRL per megawattimma (MWh) och det vinnande budet var 77,97 BRL per MWh. Byggarna av Belo Monte måste också kompensera för de miljömässiga och sociala skadorna som uppkommer under byggandet. Dessa beräknas överstiga tre miljarder BRL (12,5 miljarder SEK ). Vattenkraftverket Belo Monte kommer att vara redo att producera el 2015 och projektet planeras att slutföras under 2019. Privata byggföretag som Camargo och Odebrecht drog sig ur affären och säger att taket för räntan som satts av regeringen inte garanterar en tillräckligt bra avkastning på investeringen. Deras rädsla är befogad, det finns ingen som helst infrastruktur i området. Bara att få alla maskiner och utrustning som krävs för arbetet på plats är en stor utmaning. Projektet beräknas behöva cirka 40 000 anställda och locka så många som 100 000 människor att migrera från andra delar av Brasilien efter möjligheter att få jobb. Alla dessa människor behöver bo någonstans och små städer som Altamira, Belo Monte och Brasil Novo kommer att mer än fördubbla sin befolkning. Dock är den främsta anledningen till företagens oro att den planerade produktionen av 11 200 MW i Belo Monte endast kommer att kunna producera 40 procent, eller 4 480 MW på grund av årliga fluktuationer i Rio Xingu mellan de regniga och torra säsongerna. Under lågvattnet, som sträcker sig över fyra-fem månader, kommer produktionen endast att nå 10 till 30 procent av kapaciteten. Den totala investeringen har av regeringen uppskattats till att ligga mellan 16 och 19 miljarder BRL (67 till 80 miljarder SEK). Men framstående ekonomer uppskattar att den slutliga kostnaden kan uppgå till 50 miljarder BRL (210 miljarder SEK) eller nästan tre gånger mer än den av regeringen aviserade totalkostnaden. Projektet är så osäkert att ingen privat investerare visat intresse för att investera. I ett försök att hejda oron över dammens avkastning, erbjöd regeringen en bonus i form av befrielse från 75 procent av inkomstskatten och den brasilianska National Development Bank, BNDES, erbjöd en extraordinär ränta på fyra procent på ett 30-årigt lån som täcker 80 procent av den totala investeringen. Privata banker och privata företag förväntas finansiera de återstående 20 procent. Men det är ett faktum att regeringen är själva arkitekten av Belo Monte-projektet och har med hjälp av oerhört stora subventioneringar sökt uppfylla en gammal dröm från början av 80-talet. Detta istället för att använda dessa pengar till förmån för människorna i Brasilien. Varför bygger de detta megaprojekt i mitten av Amazonas? För att försöka förstå varför, måste vi titta på Brasiliens historia under de senaste 36 Ciklidbladet 4/2010 - Årgång 43 www.ciklid.org

Kartan visar de planerade dammarna i Xingubassängen. Hela området är en stor del av Amazonasregionen. Não queremos Belo Monte - Vi vill inte ha Belo Monte! - Protest av miljöaktivister i Altamira mot vattenkraftverket. Movimento Xingu Vivo Para Sempre Foto: H.-G. Evers Foto: L. K. Feder Xingudalens Indioses förlorar sin livsmiljö vilket stöds lagligt av den brasilianska regeringen. I Altamira protesterade de mot föraktet för sin rätt. Rio Xingu nedanför Altamira under lågvattensäsongen. Denna del av floden kommer att torka ut efter att dammen skär av en sluttning på mer än 100 kilometer från vattenkällan. Det kommer knappt att finnas något vatten kvar, de unika biotoperna vid forsarna kommer att förstöras. trettio åren. I slutet av 70-talet och tidiga 80-talet hade Brasilien världens största utlandsskuld, 80 miljarder dollar på den tiden. Främst var detta ett resultat av att Brasilien inte har haft några betydande oljereserver och importerade nästan 1 miljon fat olja varje dag. Vid denna tidpunkt var Amazonas inte tillnärmelsevis så utbyggd som den är idag. Brasilien är ett rikt land på naturresurser såsom järn, koppar, bauxit, guld, diamanter, och många andra råvaror. Stora fyndigheter av dessa mineraler finns just i Amazonas. Under samma period trodde Brasiliens ledare att de hade upptäckt ett sätt att låta Amazonas betala. De konstaterade att den potentiella energiresurs som innehas av floderna i Amazonas, förutom huvudfloden, var 100 000 MW. Det innebar att de brasilianska floderna i Amazonas kunde producera motsvarande energi som en oljekälla som ger fem miljoner fat per dag. Det första stora projektet med uppdämning av Amazonas floder var Tucuruidammen i Tocantins som var operativ 1984. Idag är denna del av delstaten Pará helt ödelagd med världens största aluminiumanläggningar samt gruvor som konsumerar det mesta av den producerade energin från Tucurui. Faktum är att nio av de största företagen i Brasilien förbrukar 25 procent av den totala energiproduktionen i landet. Under 90-talet och det nya millenniet har Brasilien lyckats betala av de flesta av sina utlandsskulder och är idag en av väldens starkaste ekonomier. De senaste femton till tjugo åren är den snabbt växande ekonomin en framgång i sig men väger man in ökande föroreningar ser det inte lika bra ut. Prisindexet i Brasilien är densamma som i de europeiska länderna, men minimilönerna är fortfarande sex till sju gånger lägre än i Europa. Människorna och naturen i Brasilien har offrat mest. Majoriteten av befolkningen är fortfarande fattig, och regnskogen krymper för varje år. För att göra detta ännu mer komplicerat kan vi inte bara fokusera på Brasilien som har byggt upp en stark ekonomi på att exportera sina naturresurser. Det internationella intresset i att utnyttja Brasiliens naturresurser är lika stort. Utan detta intresse skulle Amazonas lämnas mer eller mindre orört. Bara för att nämna några komplicerade frågor; Norge donerar mycket till Amazonasfonden (Amazon Fund) vilken hanteras av brasilianska utvecklingsbanken, BNDES. Denna bank får donationer från regeringar, stora icke-statliga organisationer och företag för att finansiera bevarande av skogar för att skydda Amazonas regnskog. Detta sker både genom att minska utsläppen av växthusgaser och genom att minska skogsskövlingen. I strid med ovanstående investerar samtidigt den www.ciklid.org Ciklidbladet 4/2010 - Årgång 43 37

norska regeringen i bauxitbrytning och aluminiumproduktion i samma område. Norsk Hydro ASA, som har norska staten som huvudägare, är Europas tredje största aluminiumproducent. Norsk Hydro har nyligen tecknat ett avtal om att ta över Vale do Rio Doces aluminiumverksamhet i Brasilien. I avtalet kom Norsk Hydro överens om att ta kontroll över en av världens största bauxitgruvor i Paragominas i delstaten Para och få 91 procent ägande i Alunorte, världens största aluminiumoxidraffinaderi. Samtidigt kommer Norsk Hydro att få 51 procent i Albras aluminiumanläggning och 81 procent ägande i CAPs (Companhia de Aluminiumoxid do Pará) aluminiumoxidprojekt. I sitt nya samarbete med det brasilianska gruvföretaget Vale kommer Norsk Hydro att bygga det nya aluminiumoxidraffinaderiet CAP. Det nya projektet, i Barcarena norra Brasilien, kommer att byggas bara några kilometer från Alunorte aluminiumoxidraffinaderi där Norsk Hydro är huvudägare. För att använda Norsk Hydros egna ord från deras hemsida: Detta kommer att stärka regionens betydelse för den globala tillgången på aluminiumoxid. Kostnaden för det nya raffinaderiet är 2,2 miljarder USD och det kommer att vara klart för produktion 2011. Bauxiten kommer att transporteras genom en 244 kilometer lång pipeline från gruvorna i Paragominas, Para. Nu kan vi börja förstå varför detta megaprojekt har varit så svårt att avbryta, varför regeringen anser sig tvingad att skjutsa Belo Monte projektet genom alla kostnader och till och med bryta mot sina egna lagar samt ursprungsbefolkningens internationella rättigheter i processen. Norge agerar med dubbel moral. De ger med ena handen och ta tillbaka med den andra. Den norska regeringen vet mycket väl att de enorma mängderna billig energi bara kan komma från storskaliga kraftverksdammar. Aluminiumraffinering är en mycket energikrävande process där elektricitet står för upp till 40 procent av kostnaderna. Och den sorgliga sanningen är att Norge som är bland de rikaste länderna på jorden, inte behöver intäkterna från aluminium och därmed agerar girigt. De brasilianska myndigheterna följer i deras fotspår, lämnar sitt land blödande. Apistogramma sp. xingu är en nyupptäckt art som lever i små bäckar runt Altamira. Dess habitat inkluderas i dammarna. Belo Monte syftar till att mata de energikrävande processerna såsom aluminiumprocessning, gruvdrift samt andra industriella aktiviteter med billig energi. Ett annat problem är hur icke-statliga organisationer kan tillåta att en del utvecklingsföretag ser bättre ut än de är i verkligheten. Den nya trenden idag är att finansiera miljöstudier hos icke-statliga organisationer eller universitet till förmån för de företag som anlitar dem och på så sätt få någon form av grön stämpel. Två exempel av många, en studie som gjordes för några år sedan visar hur företag som Alcoa och Cargill och deras verksamhet har ökat avverkning i Amazonas regnskog. Alcoa betalar Conservation International 100 000 USD årligen för att skapa en fond som ska finansiera bevarandet av 10 miljoner hektar skog runt Juruti. Cargill anlitade naturskyddsmyndigheten för att bekräfta att odlarna av sojabönor inte skövlar amazonasskogen runt Santarem. Av 383 gårdar i området har hittills 155 certifierats där de hävdar att dessa gårdar inte skövlar Amazonas. Detta är naturligtvis inte korrekt, detta område var regnskog innan de kom, men alla kan ju certifiera ett område som redan har skövlats tidigare när det inte längre finns några fler träd att fälla. Men ett företag som försöker minska den skada de vållar naturen är naturligtvis ett mycket bättre företag än de som inte gör det. Trots detta skadar det fortfarande naturen och kan aldrig betraktas som ett grönt företag. Om företaget eller produkten har en grön stämpel av något slag tror de flesta människor i världen att de inte skadar naturen alls. Kanske är det bättre att använda olika klassificeringar för olika skadlighet i naturen, för att ge en mer nyanserad bild av företaget och/eller produkten som tillverkas för att inte lura mänskligheten att tro annorlunda. Miljöstämplar är ingenting annat än bra affärer när länder och företag missbrukar dem för vinst. Vad gör Belo Monteprojektet så förödande för Amazonas regnskog? Några av anledningarna kan läsas ovan, men för att få folk att verkligen förstå måste de förstå den otroliga storleken på detta projekt. Vi talar om ett område i storleken av ett land som Frankrike eller Sverige som kommer att påverkas i mitten av Amazonas. Auktionen denna gång gällde endast två dammar och vattenkraftverk mellan Altamira och Belo Monte. Dessa dammar ensamma kommer att översvämma ett område på 400 till 500 kvadratkilometer. När dessa två dammar är byggda kommer de att omdirigera Big Bend (Volta Grande, stora böjen) i floden med två mycket stora kanaler, 500 meter bred och cirka 75 kilometer lång, från övre dammen i Altamira ner till reservoaren vid Belo Monte och kraftverket. Bara för att skapa dessa kanaler krävs det att mer mark forslas bort än vad som togs bort när de byggde Panamakanalen mellan Atlanten och Stilla havet. Inget vatten kommer att flöda från huvudfloden genom Big Bend, en sträcka på minst 100 kilometer, vilken kommer att torka ut och lämna de inhemska och de flodbundna samhällena som lever längs denna sträcka utan vatten, fisk eller transport på vatten. Inte bara människor kommer att påverkas. Denna del av floden har en mycket stor biologisk mångfald av fiskarter, minst femton kända arter av fisk är endemiska i Big Bend och hotar att dö ut när denna del torkar ut. Hela Rio Xingubassängen är mycket dåligt undersökt och studerad. Under några år har icke-statliga organisationer ansett att denna flod är fattig vad gäller den biologiska mångfalden men de hade helt fel. En försiktig uppskattning säger att det finns minst 600 arter av fiskar i Rio Xingu med biflöden. 40 till 50 procent är okända för vetenskapen. Många av dessa vetenskapligt obeskrivna arter har i många år varit kända inom akvariefiskhandeln, där de har sålts som nyupptäckta arter utan namn. En annan ännu viktigare anledning är det faktum att Belo Monte-kraftverket kommer att kunna producera endast 40 procent av den planerade mängden el på grund av de stora vattensvängningarna som sker mellan de regniga och torra säsongerna. För att garantera ett året runtflöde och för att kunna uppfylla projektets mål på 11 200 MW i produktionskapacitet krävs ett uppförande av en ny serie dammar i Rio Xingu med biflöden. I de ursprungliga planerna fanns sex eller sju dammar planerade. Brasiliens regering vet att byggnaden av Belo Monte är ekonomiskt ogenomförbar om inte fler dammar byggs uppströms. Minst fyra till fem reservoarer kommer att behövas för att garantera den årliga produktionen av 11 200 MW. Dessa kommande investeringar ingår naturligtvis inte i budgeten på 19 till 30 miljarder BRL. Dessa dammar uppströms skulle hota ett stort område med regnskog och många olika grupper av ursprungsbefolkningar som finns längs Rio Xingu, samt översvämma så mycket som ytterligare 6 000 kvadratkilometer. Inom en snar framtid kommer allt detta sammantaget att förvandla ett område lika stort som Frankrike till savann, boskapsrancher, planteringar för sojabönor, gruvor www.ciklid.org Ciklidbladet 4/2010 - Årgång 43 39

De olika stingrockorna i Xingu till exempel denna Potamotrygon leopoldi kommer med all sannolikhet att gynnas utav dammar. Variationen blir mindre men populationen kommer öka så som den gjort för P. henlei i Tocantins efter dammutbyggnaden Tucurui. Retroculus xinguensis är en ciklid som kräver strömmande vatten. Bilden visar ungfiskar över sandbotten. Flera arter Teleocichla lever i Rio Xingu och framförallt där det är vattnet är strömt. och industrier. Nya städer kommer också att växa i spåren av utbyggningarna. Den stora biologiska mångfalden i Rio Xingudalen kommer att vara ett avlägset minne. Växter och djur, många som ännu inte är vetenskapligt dokumenterade, kommer att vara utdöda eller utrotningshotade. Med ett kommande godkännande av en lag som tillåter kraftverksdammar och gruvdrift på inhemsk och skyddad mark, kommer Belo Monte bara att vara den första delen i denna fas av Amazonas förstörelse. Det öppnar upp de brasilianska planerna på att exploatera alla andra floder. Nästa flod som blir fylld av dammar kommer att bli Rio Tapajos. 50 år från nu kommer vi att behöva rita om kartan över Amazonas, alla de gröna delarna söder om den stora Amazonfloden kommer att ändras till gula och bruna färger i stället för den gröna färgen på regnskogen. I en värld där vi står inför global uppvärmning, och med länder som försöker minska gröna växthusgaser, föreslogs Belo Monte vara ett projekt för förnybar energi. Ett viktigt åtagande i Brasilien för att minska utsläppen med 38 procent fram till 2020. Om Brasilien bygger Belo Monte och ytterligare dammar för att producera 11 200 MW, skulle dessa kombinerade dammar släppa ut fyra gånger mer än en motsvarande modern anläggning för fossila bränslen under dess första tio år, och två gånger högre under de kommande tio åren. Finns det alternativa energikällor? WWF i Brasilien har släppt en rapport under 2007 som påpekar att Brasilien skulle kunna sänka sin förväntade efterfrågan på el med 40 procent till 2020 genom att investera i energieffektivitet. Den sparade energin skulle motsvara 14 Belo Monte-vattenkraftverk och skulle leda till nationella elbesparingar på upp till 33 miljarder BRL (140 miljarder SEK). Det första steget skulle vara att minska den mängd energi som går förlorad under överföring, från strömkällan till hushåll och företag, ersätta energiineffektiva hushållsprodukter och att uppdatera gamla och icke fungerande generatorer. Snarare än att investera i stora, ineffektiva dammar har Brasilien en möjlighet att bli en global ledare inom förnybar och effektiv energiproduktion och samtidigt bevara Amazonas ekosystem och drastiskt minska utsläppen av växthusgaser. I de steniga forsarna i nedre Rio Xingu nedanför Belo Monte finns grupper av vackra och vetenskapligt ännu ej beskrivna Hypancistrusarter såsom Hypancistrus L 236. De är alla dömda till utrotning. Hydroelektriska generatorer IEGT, In stream Energy Generation Technology, placerar turbiner i floder, konstgjorda kanaler, tidvatten eller i havsströmmar. Dessa turbiner använder vattenflödet för att rotera dem, vilket genererar el till elnätet i närliggande områden. Detta kan liknas med att IEGT placerar vindkraftverk i vattnet och detta är miljövänligt. IEGT erbjuder helt klart el från en förnybar resurs, i detta fall vattenflöde utan att bränna någon form av bränsle. Till skillnad från vanlig vattenkraft innebär IEGTs lösning ingen byggnation av någon stor infrastruktur, uppdämning av floder och bäckar eller omdirigering av vattenvägar. IEGT kan istället användas i befintliga vattensystem, kontrollerade dammar eller andra strukturer. IEGT sägs av sina förespråkare ha liten eller ingen påverkan på miljön. Turbinbladen roterar tillräckligt sakta och är placerade tillräckligt långt isär så att vandrande fisk inte kommer att påverkas. Miljögrupper såsom River keeper i New York bestrider detta och hävdar att vetenskapliga bevis ännu inte är tillgängliga för att stödja påståenden om ingen miljöpåverkan (men det måste vara mycket mindre än en damm som stänger 40 Ciklidbladet 4/2010 - Årgång 43 www.ciklid.org

av hela floden och översvämmar enorma skogsområden). Hammerfest Strøm Har designat HS1000 baserad på beprövad teknik från prototypen, HS300. HS1000 är en 1 MW förkommersiell enhet. HS1000 kommer att installeras vid Europeiska Marine Energy Centre (EMEC), och förväntas vara fullt verksam under 2011. Leverantören av HS1000 kommer att vara Hammerfest Strøm UK Ltd Blue Energy I juni 2009 har Blue Energy undertecknat ett joint venture med World Energy Research för att söka kapital för ett 200 MW kommersiellt projekt. Detta projekt kommer att omfatta tre faser, varav den första kommer att vara en 1 MW tidvattenbroturbin som bygger på flera tidigare prototyper och omfattande testning som genomförts vid University of British Columbia. Bolaget har identifierat ett flertal platser för denna etapp av projektet och är i färd med att avsluta valet. Följande projektfas kommer att bestå av 10 av dessa moduler och kommer att agera som kommersiell demonstration för 200 MW-projektet. Tekniken i hydroelektriska generatorer har utvecklats snabbt de senaste åren, och det ses som framtiden för energiproduktion och ett slut för gammal teknik som kraftverksdammar. Amazonfloden är 6 868 km lång. Den mängd vatten som frigörs i Amazonas ut till Atlanten är enorm: upp till 300 000 m 3 per sekund under regnperioden. Med hydroelektriska anläggningar under vatten, liknande dem som installerats nära Hammerfest i Norge, skulle det vara möjligt att producera all el världen använder och de skulle inte ens vara synliga på ytan. I Hammerfestprojektet tas energi från tidvattenströmmar och det är rimligt att säga att Amazonfloden skulle vara en ännu bättre energikälla. WWFs Power Switch Scenario i Brasilien skulle också generera 8 miljoner nya jobb genom elproduktion från förnybara källor såsom biomassa, vind, sol och små vattenkraftverk. Dessutom kan behovet av att bygga dammar i Amazonas undvikas. Detta kan jämföras med de 2 000 arbetstillfällen som kommer att finnas kvar när Belo Monte är redo för produktion. Dessa förnybara energikällor skulle lätt kunna stå för 20 procent av den totala elproduktionen i landet år 2020. Den slutliga frågan som kan komma att stå utan svar Varför har Brasilien så bråttom att de är beredda att ta så höga risker när deras ekonomi blommar? Om denna utveckling fortsätter i hög fart, kommer de att tömma sina naturresurser så snabbt att nästa generation kommer att undra varför deras land har blivit dåligt igen. De kommer att ställa frågan: Varför valde de inte ett bättre alternativ när det fanns ett att välja? Brasilien har alla möjligheter att växa långsamt och använda sina naturresurser med sunt förnuft och med ett ekonomiskt sinne bli den starkaste ekonomin i världen under många hundra år framöver. Att vara giriga i dag är inte den bästa lösningen för Brasilien. Att agera med vishet är mycket bättre än att agera med dumhet. Inbjudan Om den norska regeringen är uppriktig om att vilja bevara Amazonas genom att undvika utsläpp från avskogning, kan den inte vara verksam inom storindustriell aluminiumproduktion, som utvecklas på bekostnad av Amazonas och är beroende av skogen. Företag som Alstom, ABB, Voith Siemens och Vatech Andritz vilka kan vara inblandade som leverantörer kommer att riskera att förstöra sin image om de deltar i detta megaprojekt. Privata och offentliga banker kan inte finansiera detta projekt utan att bryta sina överenskommelser i det gröna protokoll de en gång undertecknat. Icke-statliga organisationer och universitet måste sluta att miljömärka industrier som förstör vår natur, och med detta lura mänskligheten att tro att de är ofarliga. Informationen i den här artikeln kan lätt hittas på internet, hos regeringarna och de berörda industrierna, rapporter från ickestatliga organisationer och forskare vid universitet både i Brasilien och i utlandet. Vad jag har gjort är endast att ge en övergripande bild, som är lättare att förstå, av Belo Monteprojektet och de hot som vår natur står inför just nu i denna stund. Vi, mänskligheten på jorden, har bara två alternativ: antingen står vi passiva och ser på när vår vackra planet förvandlas till damm eller så agerar vi och gör något åt problemet innan det är för sent. Stöd arbetet för att skydda Rio Xingu och Amazonas. Om det inte är möjligt att delta Lista med hotade fiskarter i Rio Xingu Aequidens michaeli Anostomoides passionis Astaynax dnophos Moenkhausia heikoi Ossubtus xinguense Parancistrus nudiventris Pituna xinguensis Plesiolebias altamira Simpsonichthys reticulatus Teleocichla centisquama L013 Peckoltia sp. L014 Scobinancistrus aureatus L015 Peckoltia vittata L017 Hopliancistrus sp. L018 Baryancistrus sp. L019 Baryancistrus sp. L020 Oligancistrus sp. L046 Hypancistrus zebra L047 Baryancistrus sp. L048 Scobinancistrus sp. L066 Hypancistrus sp. L075 Peckoltia sabaji (Xingu Population) L081 Baryancistrus sp. L082 Ancistrini sp. L172 Ancistrini sp. L173 Hypancistrus sp. L174 Hypancistrus sp. L177 Baryancistrus sp. L236 Hypancistrus sp. L250 Hypancistrus sp. L252 Ancistrini sp. L253 Scobinancistrus sp. L254 Spectracanthicus sp. L258 Parancistrus sp. L315 Spectracanthicus sp. L333 Hypancistrus sp. L353 Oligancistrus sp. L354 Oligancistrus sp. L399 Hypancistrus sp. L400 Hypancistrus sp. Artkomplexet Hypancistrus sp. nedre xingu Leporacanthicus heterodon Sedan finns det naturligtvis en massa andra arter som kommer drabbas, både kända och okända. fysiskt, kan du ge ekonomiskt stöd till andra som har denna möjlighet. Artikeln är tidigare publicerad Amazon Magazine och finns på www.amazonasmagazin.de/index.php?id=1874. Där finner ni även en hel del länkar. Författaren har donerat sin ersättning till www.internationalrivers.org. Du kan skicka en egen donation via http://tinyurl.com/irbelomonte. Litteratur Sousa Júnior WC, Reid J (2010). Uncertainties in Amazon hydropower development: risk scenarios and environmental issues around the Belo Monte dam. Water Alternatives 3: 249 268. www.ciklid.org Ciklidbladet 4/2010 - Årgång 43 41