Kustprojekt Åhus-Juleboda

Högskolan Kristianstad Landskapsvetarprogrammet Lv02 VT 2005 Kustprojekt Åhus-Juleboda Mikael Bengtsson Martin Hedman Martin Persson Lisa Ragnarsson Pär Ragvald

Innehållsförteckning Sammanfattning 1 Inledning 2 Bakgrund 2 Syfte 2 Mål 2 Avgränsningar 2 Förväntade effekter 2 Tidplan 2 Områdesöversikt 3 Lagskydd 5 Naturreservat 5 Områden av riksintresse 5 Natura 2000 5 SCI-område 5 SPA-område 5 Biotopskyddsområde 6 Djur- och växtskyddsområde 6 Strandskydd 6 Skyddsskog 6 Regler om ädellövskog 6 Skydd för landskapsbilden 6 Generell naturvårdshänsyn 6 Naturvårdsavtal 6 Värdetyp 7 Naturvärde 7 Delområden 8 4. Julebodaån- Blåherremölla 9 10a. Juleboda-Rigeleje 12 10b. Friseboda 13 10c. Nyehusen 15 10d. Gropahålet 16 10e. Glansabovägen 18 10f. Flintabacken 19 41. Egeside 20 42a. Pulken 21

147. Yngsjö 24 A. Östra Sand 25 B. Åhus-Yngsjö 26 C. Gropahålet-Friseboda 27 D. Holmen-Juleboda 28 Reflektioner under arbetets gång 29 Referenser 30 Böcker och rapporter 30 Ej publicerat material: 30 Kartmaterial 31 Bilagor 32 Bilaga 1 32 Bilaga 2 33 Bilaga 3 34 Bilaga 4 34 Bilaga 4 35 Bilaga 5 36 Bilaga 6 37

1 Sammanfattning Den här rapporten behandlar kuststräckan Åhus- Juleboda ur natur- och kultursynpunkt och är uppbyggd enligt principen att ett delområde har definierats och därefter beskrivits. Metoden för uppdelning av områdena har varit att alla områden som har en naturvårdsplan har beskrivits utifrån dessa geografiska begränsningar. Därefter har ett antal andra områden kunnat urskiljas, dessa har namngetts med geografiskt anknutna namn. Rapporten har således delats upp i två delar, en del med befintligt avgränsade områden och en del med idag obefintliga indelningar och lagskydd. Den första delen behandlar områden med naturvårdsplaner. Här beskrivs varje område separat med naturvärdesklassning och värdetyper angivna samt med nuvarande status i lagskydd. Därefter följer en kortare beskrivning av området samt slutligen en uppräkning av befintliga naturtyper enligt Natura 2000 som återfinns inom just det området. Till naturtyperna medföljer en kortare förklaring som syftar till att ge en större inblick i de karaktäristika som präglar dem. Den andra delen med områden har namngetts med geografiskt närliggande namn. Dessa består av områden som helt eller delvis ligger utanför lagskyddade områden, men inom undersökningens områdesbegränsning. Dessa områden har beskrivits med vilken nuvarande status de eventuellt har ur lagskyddshänseende samt en allmän kortare beskrivning. Till samtliga områden, både i del ett och två, finns en uppräkning av eventuella registrerade fornminnen samt en kommentar till Sam Skällbergs slitagekänslighetskarta bifogad tillsammans med en översiktlig karta över området. Detta för att förtydliga markens karaktär och eventuella behov för vidare fortlevnad. I rapporten finns dessutom en serie av olika lagskydd som finns inom området samt en kortare förklaring till deras innebörd. Rapportens syfte har varit att ge stadsarkitektkontoret ett lättöverskådligt och samlat arbetsmaterial som underlättar framtida planeringsarbete för kuststräckan Åhus Juleboda.

2 Inledning Detta projekt ingår som en del i en projektledningskurs på Landskapsvetarprogrammet Högskolan Kristianstad. Programmet är tvärvetenskapligt och syftar till att kunna behandla information från olika vetenskapliga discipliner och se ett helhetsperspektiv. Tidigare under utbildningen har vi bland annat läst kurser i områdena: GIS, arkeologi, historia, geologi, biologi, ekologi och kulturgeografi. Programmets mål är att skapa individer med en bred kompetens som kan fungera som en brygga mellan olika specialister. Nuvarande projektledningskurs har som uppgift att ytterligare förbättra vårt kunnande att arbeta i och med projekt samt att ge oss en inblick i mötet med externa beställare. I kursen har vi fått möjligheten att genom stadsarkitektkontoret i Kristianstad få arbeta med ett verkligt projekt, rörande kuststräckan Åhus - Juleboda. Bakgrund Kuststräckan Åhus - Juleboda är ett attraktivt kustområde för boende och dessutom betydelsefull för turism, rekreation samt innehåller natur- och kulturmiljövärden. Kommunen vill utveckla området och ta hänsyn till områdets karaktär i kommande planer. Området är till stora delar riksintresse för naturvård och friluftsliv men dessa formuleringar är övergripande och oprecisa. Idag saknas en samlad bedömning av detta område utifrån kultur- och naturvärden som kan ge förutsättningar till ett bättre planeringsunderlag. Syfte Syftet är att sammanställa tidigare spridd befintlig information om natur- och kulturmiljövärden. Rapporten syftar till att bidra till vidare arbetsunderlag för stadsarkitektkontoret. Mål Leverera en sammanställning med förtydliganden och en zonindelning av områdets kända natur- och kulturvärden. Projektet ska presenteras i en rapport tillsammans med GIS-karta för zon indelningen. Rapporten ska lämnas den 22/3-2005 i samband med presentationen. Avgränsningar Projektet kommer att utgå från befintligt skriftligt material gällande natur- och kulturvärden. Zon indelningen kommer inte att gå in på detaljerade skötselbeskrivningar. Projektet är begränsat till natur- och kulturvärden och kommer inte att blanda in ytterligare riksintressen såsom turism och rörligt friluftsliv. Projektet kommer ej heller att behandla detaljplanerade områden. Förväntade effekter Att underlätta stadsarkitektkontorets nulägesanalys av området, underlätta förståelsen av riksintressena samt bidra till en bättre överskådlighet där såväl natur- som kulturvärden är representerade. Projektet kan även längre fram att bidra till ett bra kunskapsunderlag för kommande översiktsplanering. Tidplan Start: 2005-02-08 Slut: 2005-03-22 extern presentation

3 Områdesöversikt Området är beläget på Kristianstadslätten och sträcker sig ifrån Åhus i norr till Juleboda i söder, sträckan är omkring 2 mil lång och ligger parallellt med kustlinjen. Området är omkring 1 kilometer brett och begränsas av riksväg 118 i väster och Hanöbukten i öster (se översiktskarta på följande sida). Kristianstadsslätten var under krita perioden havsbotten och ovanpå detta avsattes mäktiga lager av krithaltig urbergsmorän under nedisningarna. Avsmältningen kom sedan att överlagra detta underlagsmaterial med issjösand, vilket sedan omformats av vinden och utgör idag ett varierande kustdynlandskap. Det finns bland annat permanenta sanddyner vilka blir så gott som helt bevuxna av växter vilket sker som en naturlig succession. Det finns i området även vandrande sanddyner vilka flyttar sig med hjälp av vinden och vågorna, dessa är delvis bevuxna med stråväxter. Förstadiet till föregående sanddyner är så kallade embryonala sanddyner som ligger närmst vattenlinjen och består av krusningar i sanden. Andra typer av sanddyner i detta landskap är trädklädda dyner och dyner med olika former av vegetation beroende på störningsgrader och jordmån. Längre från stranden övergår sanddynerna till trädbeklädda områden med skog, främst tall, som planterats för att hindra sandflykt. Det mest strandnära kustdynlandskapet är kontinuerligt föränderligt i och med erosions- och upplagringsprocesser. Till detta säregna landskap som till största delen är uppbyggt av sand medföljer då också en speciell flora och fauna. Floran i detta sanddynlandskap är starkt präglad av de olika naturtyper som finns i området och innehåller ett stort antal skyddsvärda växter. De öppna dynerna och skogsområden har gles markvegetation som domineras av lavar och mossa. Till den speciella floran kan nämnas arter som fältsippa, axveronika, gullviva, sandnejlika, pyrolor, luktvädd, bockrot, rosettjungfrulin, hedblomster, backtimjan och olika arter av orkidéer. Området inhyser såväl tall som ädellövskogar som i vissa områden har inslag av äldre träd och död ved som gynnar insekter. Faunan längs kusten är starkt präglad av fåglar som är dragna till öppna sandmarker och närhet till havet. Bland arterna kan nämnas sommargylling, fältpiplärka, trädlärka, lärkfalk och småtärna. Till detta kan nämnas att sällsynta fjärilar och den ovanliga stinkpaddan finns i området. Detta kustområde är attraktivt ur många synvinklar och i dagsläget används det till många olika aktiviteter. Området har under långa tider varit ett populärt besöksmål, främst under sol och badsäsongen men besöks även av de frilufts- och naturintresserade året runt. Sträckan är även känd som ålakusten och har en gång i tiden varit plats för ett omfattande ålfiske, vilket ett flertal ålabodar vittnar om. Längs kusten finns två tätbebyggda områden Åhus och Yngsjö, dessutom finns ett flertal stugområden utspridda längs med kusten.

Översiktsbild Åhus - Juleboda 4

5 Lagskydd Inom denna kuststräcka finns en del lagincitament som är till för att skydda och bevara naturvårdsintressena. Det finns bland annat lagskydd gällande; naturreservat, områden av riksintresse, Natura 2000, Ramsarkonventionen, biotopskyddsområden, strandskydd, djuroch växtskyddsområde som ligger under miljöbalken. Utöver detta finns sedan begrepp som skyddsskog, generell naturvårdshänsyn, regler om ädellövskog, skydd för landskapsbilden och naturvårdsavtal som ligger under skogsvårdslagen. Här följer korta beskrivningar för vardera lagskydd. För mer detaljerade uppgifter rekommenderas Naturvårdsverkets hemsida. Naturreservat - Skyddet för ett naturreservat styrs av de betingelser som reservatet innehar vilket medför att olika reservat har olika bestämmelser och skydd beroende på hur området påverkas av aktiviteter. Skyddet är till för att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftsliv. Marken i ett naturreservat kan vara privatägd, kommunalägd eller uppköpt av aktuell länsstyrelse men det är kommun och länsstyrelse som kan besluta om ett område är aktuellt som naturreservat eller inte. Områden av riksintresse Denna kuststräcka är dels till största delen riskintresse för naturvård men dessutom riksintresse för turism och friluftsliv. Riksintresse för naturvården innebär att området representerar en svensk typ av miljö och som innehåller sådana värden som bör beaktas. Skyddet är utformat så att staten vid exploateringsplaner i eller i närheten av riksintresset kan ingripa men funktionen ska mestadels fungera som en rådgivande roll. Det är länsstyrelsen som bevakar riksintressena. Natura 2000 är ett instrument som bildades av EU för att på så sätt bilda ett skyddande nätverk av områden som är viktiga ur ett större ekologiskt perspektiv inom Europa. Det är länderna själva som utser vilka områden som bör få detta lagskydd. Inom Natura 2000 har det sedan utvecklats två olika typer av bevarandedirektiv dels Art- och habitatdirektivet som är inriktat på bevarandet av livsmiljöer, vilda djur och växter och dels Fågeldirektivet som syftar till att bevara vilda fåglar. I Natura 2000 nätverket ska sedan de olika länderna själva utforma sådana åtgärder så att dessa miljöer kan bevaras. Detta kan ske via lagstiftning och utformning av skötsel och förvaltningsplaner. Det är naturvårdsverket som har förteckningar över Natura 2000 områden och de har rättslig verkan och anger var bestämmelserna ska tillämpas. Det är sedan upp till respektive länsstyrelse att upprätta en så kallad bevarandeplan som syftar till att skydda och upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för vartdera område. SCI-område Område av gemenskapsintresse. Ett område som, i den biogeografiska region eller de biogeografiska regioner det tillhör, väsentligt bidrar till att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus hos någon av livsmiljöerna. Ett SCI-område kan även medverka till att nätet Natura 2000 blir sammanhängande, och väsentligt bidrar till bibehållandet av den biologiska mångfalden inom den biogeografiska region eller de biogeografiska regioner som avses. SPA-område Särskilt skyddsområde. Område som genom regeringsbeslut klassificerats som särskilt skyddsområde i enlighet med Fågeldirektivet. Är en delmängd av Natura 2000- nätverket. Ramsarkonventionen är till för att skydda våtmarksområden och är en konvention som tillkom 1971. Varje land som anslutit sig till konventionen måste sätta upp minst ett område på Ramsarlistan, Sverige har 30 stycken områden som är aktuella för detta skydd. Enligt

6 konventionen är våtmarker en naturtyp som bör tas hänsyn till vid planläggning och resursutnyttjande. Det finns dock inget uttryckligt förbud mot ingrepp i listade Ramsarområden men man är ålagd att främja bevarandet av dem. För vidare skydd blir ofta dessa områden senare upptagna som naturvårdsområde eller naturreservat. Biotopskyddsområde detta berör främst mindre områden som på något sätt har stor betydelse för en specifik art ur någon synpunkt. Det finns ett generellt biotopskydd gällande vissa typer av miljöer, utöver dessa är det sedan länsstyrelsen eller skogsvårdstyrelsen som beslutar om specifika miljöer som är aktuella för denna typ av skydd. Detta skydd behövs då det inte räcker med att fridlysa en hotad art om man inte kan skydda deras specifika livsmiljö. Djur- och växtskyddsområde detta är ett liknande skydd som syftar till att skydda enstaka djur- eller växtarter. I kustområdet Åhus - Juleboda kan detta bland annat hänvisas till de regleringar av beträdnadsförbud som råder inom vissa delar av Äspet till skydd för vissa fågelarter. Denna skyddsform används nästan uteslutande för att bilda fågelskyddsområden. Det är kommun eller länsstyrelse som meddelar områdets föreskrifter. Strandskydd ett allmänt och spritt skyddsinstrument som är till för att skydda stränderna från exploatering. Fram till 1994 gällde strandskyddet enbart i förhållande till friluftslivets intressen men utvidgades därefter till att skydda och bevara stränderna för deras betydelse för den biologiska mångfalden. Gällande kustområdet Åhus - Juleboda har strandskyddet utvidgats från 100 meter till 300 meter men inom detaljplanerat område ligger detta skydd inte kvar. Det är länsstyrelsen som har det primära ansvaret för att hantera frågor som berör strandskydd. Skyddsskog ett begrepp som syftar på sådan skog som finns till skydd mot sand- eller jordflykt. Längs detta berörda kustområde räknas all skogsmark som sådan och skyddas då genom skogsvårdslagen. Detta innebär i praktiken att skog som ska avverkas kräver tillstånd ifrån skogsvårdsstyrelsen. Regler om ädellövskog om en skog klassas som ädellövskog får det inom detta område ej ske sådana ingrepp som leder till att beståndet minskar. Vid åtgärder inom ett sådant bestånd krävs tillstånd från skogsvårdsstyrelsen och regler för hur och under vilken tid dessa får utföras. Detta skydd kan sägas vara ett sorts biotopskydd för att se till att ädellövskogsområden som är större är 0,5 hektar inte får omvandlas till barrskog. Skydd för landskapsbilden en regel som berör hela det aktuella kustområdet mellan Åhus- Juleboda. Detta är ett sätt att kunna förhindra att enskilda aktörer förändrar landskapsbilden utan tillstånd. Denna regel tillkommer ofta i samband med att man inrättar ett naturreservat eller ett naturvårdsområde. Generell naturvårdshänsyn den naturhänsyn man generellt tar i alla bestånd vid alla typer av skogliga åtgärder. Alltså en allmän regel som innebär att berörd myndighet kan meddela om vilken skötsel och föreskrifter som kan vara aktuella för ett specifikt område. Detta görs för att kanske skydda sårbara arter eller för att minimera störningar i miljön under en viss period. Naturvårdsavtal är ett sätt att förstärka skyddet för vissa miljöer utöver den generella naturvårdshänsynen. Genom att teckna avtal med skogsvårdsstyrelsen och markägaren om huruvida marken ska skötas och vårdas för att bevara dess värden kan man få ett kraftigare

7 lagskydd av marken, dessa avtal löper normalt på 50 års tid. Naturvårdsavtal kan tecknas för områden som redan har höga värden eller för områden som på sikt kan utveckla höga naturvärden. Utöver dessa lagskydd används vissa sätt att värdera marken efter vilka värden som området innehåller. Följande två punkter används idag för de olika områdena längs kuststräckan och vi kommer också att behålla dessa begrepp och klassificeringar. Värdetyp ett begrepp som länsstyrelsen använder sig av för att dela in olika områden med avseende på dess innehåll. De olika typerna som berör naturvärden är följande; B botanik, ett område som anses vara intressant ur botaniskt och vegetationsmässig synvinkel. G- geologi, ett område som innehåller ovanliga geologiska bildningar. Kan även vara om geologin starkt påverkar områdets landformer, vegetation och fauna. K odlingslandskap. L landskapsupplevelse, ett begrepp som syftar till området är värdefullt på grund av sin karaktär. N naturtyp, om området som sådant är en god representant för den gällande naturtypen. Z zoologi, om området som sådant uppvisar en intressant fauna eller kanske sådana värden som gör att man kan förmoda att sådana arter kan finnas i området. Naturvärde ett begrepp som syftar till att klassa olika marker efter deras naturvärden. Skalan är tregradig och är ett grovt instrument som mest ska vara ett stöd för fortsatta bedömningar och åtgärder för respektive område. Naturvärde I Högsta naturvärde. Sådana marker ska vara en god representant för naturtypen, innehålla sällsynta eller hotade arter och vara sällsynta i kommunen och i landet som helhet. Naturvärde II Mycket högt naturvärde. Områden som ska innehålla mycket stora värden och innehålla förekomster av akut hotade eller sårbara arter. Naturvärde III Högt naturvärde. En klassning som innehåller områden som uppvisar förekomst av hotade och sårbara arter men även värdefulla för friluftsliv och ur ett landskapsperspektiv.

8 Delområden På följande sidor kommer nu vår presentation av de olika naturvärden som finns representerade längs kuststräckan Åhus - Juleboda. Rapporten består av två delar. Den första behandlar områden som idag har upprättade naturvårdsplaner. För att inte komma med ny information kommer vi att utgå ifrån den numreringen och befintligt namn som finns där. Till detta kommer vi att använda oss av den naturtypsindelning som Natura 2000 använder sig av. Varje delområde kommer att visas på en detaljkarta, beskrivas utifrån naturvårdsplanen och Natura 2000 naturtypsindelning samt innehålla vilken värdetyp och vilket naturvärde området tilldelats. I detta kustområde finns flera olika naturtyper enligt kommunens naturvårdsplaner och för att tydliggöra dessa följer ett utdrag ur boken: Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura 2000 (1997) vid varje delområdesbeskrivning. Den andra delen behandlar de områden som ligger inom kuststräckan men ej finns upptagna i någon naturvårdsplan. Dessa områden har namngetts med geografiskt lämpliga namn och består av områden som helt eller delvis ligger utanför lagskyddade områden, men inom undersökningens områdesbegränsning. Dessa områden har beskrivits med vilken nuvarande status de har ur lagskyddshänseende samt en allmän kortare beskrivning. Samtliga delområden kommer att beskrivas utifrån hur det ser ut idag och vilka värden som är speciellt viktiga att ta hänsyn till. Dessutom kommer vi att ta upp vilka olika lagskydd som gäller för varje specifikt område. Alla delområdena kommer sedan att sammanställas i en GIS-karta. Till samtliga områden finns även eventuella registrerade fornminnen upptagna samt en kommentar till Sam Skällbergs slitagekänslighetskarta.

9 4. Julebodaån- Blåherremölla Naturvärde III Värdetyp: NBZRK Nuvarande status: Riksintresse för naturvård och friluftsliv. Ingår delvis i SCI-område Ravlunda skjutfält inom Natura 2000. Julebodaån rinner i en markerad dalgång omgiven av ett varierat natur- och kulturlandskap med alkärr, ädellövskog och betesmarker. Ån är näringsrik men har rent och klart vatten med riklig bottenfauna. Ån är ett viktigt vattendrag både för havsvandrande och stationär öring. Blåherremölla är en kvarnanläggning från 1600-talet omgiven av fruktodlingar och artrika lövskogsområden. Denna mark är inte klassad enligt Sam Skällbergs slitageindelning. Hela området ligger inom bullerområdets 100 db zon. Inom området finns två registrerade fornminnen, en boplats och gårds/bytomt och lösfynd. Natura 2000 naturtyper inom området: Gräsmarkssanddyner med borsttåtel och rödven Kod 2330 Kontinentala gräsmarksdyner med borsttåtel och rödven på torr, silikatrik sand, ofta med ett stort inslag av annueller. Naturtypen är betingad av störningar som tramp och bete och omfattar mer eller mindre instabila gräsmarker. Naturtypen kräver en måttlig mängd markslitage och markomröring, men alltför mycket slitage kan innebära vinderosion och sanddrift.

10 Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor Kod 3260 Vattendrag med en vegetation av flytbladsväxter eller akvatiska mossor. Vattendragen får ej vara övergödda. Torra hedar (alla typer) Kod 4030 Torra till friska hedar på silikatrika podsoljordar, betingade av bete, bränning med mera. Vegetationstyperna uppvisar stor variation beroende på underlag, successionsfaser, fuktighet och hävdintensitet. Bevarandet av naturtypen bestäms i varje enskilt fall lämpligast med hjälp av objektets hävdhistoria. Hotbilden består av nedläggning eller förändring av hävden samt igenväxning på grund av minskad hävd. Även markexploatering eller annan markanvändningsförändrig i objektet eller i angränsande områden, t ex. skogsplantering och dikning kan innebära ett hot. Sandstäpp Kod 6120 Torra, trädlösa marker med markblottor på mer eller mindre humusfria, näringsfattiga och väldränerade sandjordar med ett uppbrutet, ej slutet vegetationstäcke. Sandstäppen har en lågvuxen vegetation och förekommer i solexponerade, varma lägen i sommartorra områden. Naturtypen kräver en viss störningsgrad för att inte dess typiska växtarter skall slås ut. Bokskog av fryle-typ Kod 9110 Bokskogar på sura podsolerande jordar med kruståtel, vitfryle, örnbräken och blåbär. Typen överensstämmer med det som innefattas i begreppet hedbokskog eller bokskog av ristyp. Skogen har ofta mäktiga förnalager av ofullständigt nedbrutna boklöv. Fältskiktet kan då saknas helt. Skogar av denna typ med lång kontinuitet har en väl utvecklad och artrik epifytflora av främst lavar. Naturtypen är beroende av den naturliga dynamiken för att utveckla sina naturvärden, naturliga störningar och död ved är viktiga ingredienser i dessa. Hotbilden består av exploatering för samhällsbyggande som med markberedning osv. förändrar exempelvis hydrologin. Fragmentering av skogsområden leder till uppsplittring av populationer med försämrade villkor för många till naturtypen relaterade rödlistade arter. Kontinuitet av träd i varierande ålder, inklusive gamla träd krävs för att ge biologisk mångfald och naturvärde, bl.a. avseende på lavfloran och insektsfaunan.

11 7. Maglehems fälad Naturvärde III Värdetyp: NBZR Nuvarande status: Riksintresse för naturvård och friluftsliv Mycket variationsrikt landskap med öppna betesmarker, hagmarker, ädellövskog och alsumpskog. Området hyser en rik och varierad flora med bl.a. betesindikerande arter som kattfot, St. Pers nycklar och ängsviol. I bokskogsområdena växer tandrot, lundbräsma och skärmstarr och en rik lägre fauna finns i området. Denna mark är inte klassad enligt Sam Skällbergs slitageindelning. Området ligger inom bullerområdets 95-100 db zon. Inom området finns inga registrerade fornminnen.

12 10a. Juleboda-Rigeleje Naturvärde III Värdetyp: NBL Nuvarande status: Riksintresse för naturvård och friluftsliv Beskrivs i naturvårdsplanen som betesmarker på sandigt underlag. Områdets varierande kalkhalt och näringstillgång medför en artrik och differentierad flora med bl.a. fältsippa, borsttåtel, sandstarr och ljung. Marken är i södra delen mer påverkad av kväve och har därför mindre av de nämnda örterna. I norra delen finns små skogspartier med varierad sammansättning. Enligt Sam Skällbergs slitageindelning är marken slitagekänslig. Hela området ligger inom bullerområdets 95 db zon. Inom området finns inga registrerade fornminnen.

13 10b. Friseboda Naturvärde I Värdetyp: NGBZR Nuvarande status: Naturreservat, riksintresse för naturvård och friluftsliv, delvis SCI-område inom Natura 2000. Området beskrivs i naturvårdsplanen som storslaget, och för länet unikt sanddynslandskap, delvis med öppna dyner, delvis skogsklätt, innehållande sällsynta naturtyper och intressant flora och fauna. Friseboda naturreservat omfattar 270 hektar och ligger på fastigheterna Friseboda 3:1 och Yngsjö 9:3 inom socknarna Maglehem och Åhus i Kristianstads kommun. Inom reservatet finner man de största sanddynerna i de norra delarna. Dynerna som här når över 15 meter är på sjösidan utsatta för erosion i och med att vegetationen här inte har lyckats att binda sanden. Söder om Segeholmsån är dynerna mindre och helt bundna med vegetation. Omfattande sandflykt har förekommit i området och skapat dess utpräglade dyntopografi. För att få stopp på flygsanden har tall, bergtall och i några fall svarttall planterats för att stoppa erosionen. Planteringen skedde på beordran från myndigheterna under 1800-talets början. Vissa delar närmast åkrarna har tidigare betats och har nu karaktären av starkt igenvuxen hagmark. Friseboda har en omväxlande vegetation med lågväxt skog i väster, med knotiga tallar som nästa är helt bevuxna med lavar. Längre österut övergår skogen till mer högstammig blandskog med inslag av framför allt tall och vårtbjörk men även ek och brakved. Den magra marken i Friseboda naturreservat gör att det finns en intressant flora och fauna med bland annat lavar och mossor som täcker sanden. Coccinillbägarlav, grusbjörnmossa, islandslav och nållav är några av arterna som går att finna i reservatet. Den omväxlande vegetationen inom

14 reservatet ger ett rikt fågelliv. Sandheden bidrar till att den sällsynta fältpiplärkan och trädlärkan trivs här. Den överåriga blandskogen ger häckningsmöjligheter åt hålbyggande fåglar såsom olika hackspettsarter, mesfåglar och svart-vit flugsnappare. Även lärkfalk och kattuggla häckar regelbundet sedan lång tid tillbaka. Under vår och höst rastar ett stort antal flyttfåglar i Friseboda naturreservat. Området ligger delvis inom bullerområdets 95 db. Enligt Sam Skällbergs slitageindelning är största delen av detta område klassat som tåligare mark. Dock bör nämnas att ju närmre kusten man kommer desto känsligare klassas marken. I nordöstra delen finns ett mindre område som klassas som mycket slitagekänsligt och detta är ett område som sammanhänger med ett större som sedan sträcker sig längre norrut. Det finns sju registrerade fornminnen inom området, samtliga är boplatser. Natura 2000 naturtyper inom området: Vandrande sanddyner med sandrör (vita dyner) Kod 2120 Vandrande kustnära sanddyner som formar kedjor av dynsystem längs vissa strandområden. Vegetationen består av sandbindande perenna stråväxter som sandrör och östersjörör. Naturtypen är beroende av naturliga abrasioner och ackumulationsprocesser och är en naturlig succession efter embryonala vandrande sanddyner. Dynerna är beroende av viss sandbindande vegetation och måttligt slitage, men alltför mycket slitage kan ge upphov till sanddrift och vinderosion. Även en alltför riklig vegetation hotar naturtypen. Trädklädda sanddyner Kod 2180 Trädklädda, kustnära sandyner. Naturtypen omfattar både naturliga och seminaturliga skogar av i huvudsak tall. I södra Sverige uppträder en del buskformig ek. Jordmånen är i regel näringsfattig och marken bevuxen med ris, mossor och lavar. Naturtypen kräver ett skyddat läge med antingen trädbestånd eller buskvegetation som binder sanden och stabiliserar sanddynen. I hotbilden återfinns igenväxning i fält- och buskskikt, avverkning och stora stormfällen som ger möjlighet för vinden att få tag i underliggande sand. Även vägar, anläggningar och annan exploatering kan hota naturtypen. Torra hedar (alla typer) Kod 4030 Torra till friska hedar på silikatrika podsoljordar, betingade av bete, bränning med mera. Vegetationstyperna uppvisar stor variation beroende på underlag, successionsfaser, fuktighet och hävdintensitet. Bevarandet av naturtypen bestäms i varje enskilt fall lämpligast med hjälp av objektets hävdhistoria. Hotbilden består av nedläggning eller förändring av hävden samt igenväxning på grund av minskad hävd. Även markexploatering eller annan markanvändningsförändrig i objektet eller i angränsande områden, t ex skogsplantering och dikning kan innebära ett hot. Bokskog av örtrik typ Kod 9130 Bokskogar på neutrala, mullrika jordar, ofta brunjorda, med rik örtvegetation. Inslag av andra lövträd t ex alm och ask kan förekomma. I fältskiktet dominerar vårblommande arter. Naturtypen är beroende av den naturliga dynamiken för att utveckla sina naturvärden, naturliga störningar och död ved är viktiga ingredienser i dessa. Kontinuitet av bok och andra lövträd av en varierande ålder, inklusive gamla träd krävs för att ge höga naturvärden. Hotbilden består av exploatering för samhällsbyggande som med markberedning osv. förändrar exempelvis hydrologin. Fragmentering av skogsområden leder till uppsplittring av populationer med försämrade villkor för många till naturtypen relaterade arter.

15 10c. Nyehusen Naturvärde III Värdetyp: NB Nuvarande status: Riksintresse för naturvård och friluftsliv. Ett delvis flackt, delvis småkuperat sandområde med omväxlande lav- och mossdominerade partier och örtrika marker med t.ex. fältsippa, hedblomster och backtimjan. Denna lokal är enligt Sam Skällbergs slitageindelning en botaniskt intressant lokal med arter såsom sandlilja och purpurknipprot. Det finns tre fornminnen registrerade, samtliga är boplatser.

16 10d. Gropahålet Naturvärde II Värdetyp: GBNZR Nuvarande status: naturreservat, riksintresse för naturvård och friluftsliv. Ingår som SCIområde inom Natura 2000. Gropahålets naturreservat är beläget strax norr om Helgeås nuvarande huvudutlopp i Östersjön. Gropahålet börjades gräva 1774 och var från början ett dike som skulle förhindra den årliga översvämmningen av böndernas marker. 1775 när vårfloden kom så tryckte sig Helgeån fram genom diket och skapade sig en ny väg till havet. Marken som idag innefattas av reservatet Gropahålet inköptes 1972 av staten för naturvårdsfondens räkning och 1976 bildades Gropahålets naturreservat. Större delen av reservatet är bevuxen av tallskog, en skog som planterades i början av 1800- talet för att hindra sandflykten i området. Reservatet används idag till stor del för friluftsliv och har god tillgänglighet. En av anledningarna till att naturreservatet bildades är de intressanta sanddynerna som bildats genom väder och vind och som finns i hela reservatet. Tallskogen är de dominerade växtslaget fältskiktet är artfattigt och består bland annat av sandstarr, kruståtel och flockfibbla. De västra delarna av reservatet består av borsttåtelhedar och denna är mer artrik än tallskogen. Inom detta område finns samtliga av Sam Skällbergs slitageindelningar representerade. I stora drag är de mest slitagekänsliga områdena belägna närmast kusten och sedan minskar känsligheten längre inåt landet. Den botanisk intressanta lokalen finns i områdets sydvästra del. Det finns sju registrerade fornminnen, samtliga boplatser.

17 Natura 2000 naturtyper inom området: Vandrande sanddyner med sandrör (vita dyner) Kod 2120 Vandrande kustnära sanddyner som formar kedjor av dynsystem längs vissa strandområden. Vegetationen består av sandbindande perenna stråväxter som sandrör och östersjörör. Naturtypen är beroende av naturlig abrasion och ackumulationsprocesser och är en naturlig succession efter embryonala vandrande sanddyner. Dynerna är beroende av viss sandbindande vegetation och måttligt slitage, men alltför mycket slitage kan ge upphov till sanddrift och vinderosion. Trädklädda sanddyner Kod 2180 Trädklädda, kustnära sandyner. Naturtypen omfattar både naturliga och seminaturliga skogar av i huvudsak tall. I södra Sverige uppträder en del buskformig ek. Jordmånen är i regel näringsfattig och marken bevuxen med ris, mossor och lavar. Naturtypen kräver ett skyddat läge med antingen trädbestånd eller buskvegetation som binder sanden och stabiliserar sanddynen. I hotbilden återfinns igenväxning i fält- och buskskikt, avverkning och stora stormfällen som ger möjlighet för vinden att få tag i underliggande sand. Även vägar, anläggningar och annan exploatering kan hota naturtypen. Torra hedar (alla typer) Kod 4030 Torra till friska hedar på silikatrika podsoljordar, betingade av bete, bränning med mera. Vegetationstyperna uppvisar stor variation beroende på underlag, successionsfaser, fuktighet och hävdintensitet. Bevarandet av naturtypen bestäms i varje enskilt fall lämpligast med hjälp av objektets hävdhistoria. Hotbilden består av nedläggning eller förändring av hävden samt igenväxning på grund av minskad hävd. Även markexploatering eller annan markanvändningsförändrig i objektet eller i angränsande områden, t ex skogsplantering och dikning kan innebära ett hot.