Sandnejlika i Skåne Kjell-Arne Olsson

BOTANISKA NOTISER 144 : 1 ( 2011 ) rna ktane r ä v å ra ora k te Fl i Sppor Ra Sandnejlika i Skåne Kjell-Arne Olsson Bild 1. Sandnejlika Dianthus arenarius har rika förekomster vid Torparbron i Brösarp. Foto : Åke Svensson. Sandnejlika paradisets blomma! Så är det åtminstone på Täppet i de norra delarna av Åhus där gatunamn som Evavägen, Adamsvägen, Paradisvägen, Fikonstigen ( och dessvärre även Ormvägen ) tydligt visar var man befinner sig. Ja, får man tro äldre Åhusbor, som berättat att stora delar av området en gång i tiden var ett blommande hav av sandnejlika, då måste detta förvisso ha varit ett paradis för alla naturvänner. Området började bebyggas i början av 1960-talet och idag är det bara ett antal restbestånd som minner om hur det en gång var. Att det före exploateringen utan tvivel varit ett överflöd av sandnejlika här, kan man förstå av att det än idag finns små tuvor av sandnejlika på många av de plättar som hyser något som påminner om naturlig vegetation. Även om exploateringen fortsätter och bestånd av sandnejlika försvinner varje år, är Täppet tillsammans med Horna Fure och Rin- kaby skjutfält fortfarande ett av de lokal- och individrikaste områdena i Skåne. På grund av alla nya villakvarter och trafikleder är de norra delarna av Åhus nog det område där sandnejlika minskat allra mest det senaste halvseklet. Ett annat område där nejlikan gått kraftigt tillbaka under samma tid är västra Skåne. Här har den haft ett 10-tal närbelägna lokaler i de sandiga områdena sydost om Landskrona. Idag återstår endast fyra lokaler. Uppodling, igenväxning och konstgödning kan förmodas ha bidragit till detta försvinnande. Dock är det glädjande att åtminstone tre av lokalerna förefaller livskraftiga. På både Järavallen i Hofterup och på Karaby backar i Västra Karaby bägge naturreservat förekommer sandnejlikan med drygt 100 tuvor och på den allra rikaste lokalen, en torrbacke vid Ekeshögarna i Norrvidinge, kunde närmare 700 tuvor noteras 2010. Den 1

OLSSON Bild 2. Sandnejlika Dianthus arenarius. Foto : Torgny Roosvall. Karta 1. Sandnejlika Dianthus arenarius i Skåne 2010. = återfunnen. = inte återfunnen. lilla lokalen vid Villa Salthög i Löddeköpinge är emellertid mycket individfattig. Här fanns bara 25 blommande stjälkar i fjol. Sandnejlikan har sina rikaste förekomster i östra Skåne där de södra delarna av Kristianstads kommun ( karta 2 ) intar en särställning tillsammans med Verkeåns dalgång från Brösarps norra backar till mynningen vid Haväng och utmed kusten söderut till Kivik ( karta 3 ) i Tomelilla och Simrishamns kommuner. I Kristianstad finns särskilt ymniga förekomster t.ex. på de kustnära, sandiga betesmarkerna vid Landön och på Rinkaby skjutfält. Längre in i landet finns rika förekomster på sandmarkerna vid Lyngsjö, Everöd, Lyngby och Degeberga samt i de glesa sandtallskogarna vid Vittskövle. I Tomelilla och Simrishamn är exempelvis Brösarps Norra backar, Torparbron, Klammersbäck, Haväng, Vitemölle strandbackar och Kiviks marknadsplats klassiska och välkända lokaler för sandnejlika. På många av dessa lokaler kan den ses med 1000-tals tuvor som under försommarens blomningstid bildar vita snödrivor. I dessa trakter förefaller sandnejlikan överlag hålla sina ställningar väl. Förutom i de kärnområden som nämnts finns sandnejlika på spridda lokaler utmed den skånska sydostkusten. Vackra och rikblommiga bestånd finns exempelvis vid Tobisvik i Simrishamn, Norrekås i Östra Hoby och Borrby strandbad i Borrby. Landets nordligaste förekomster utgörs av ett par små och individfattiga lokaler i Kristianstad och Hässleholm. Invid Ivösjön växer ett par 10-tal tuvor på Kjugekull och en tuva vid Knutehusen på gränsen till Bromölla kommun. En igenväxande gravhög vid Lövhall i Österslöv gällde tidigare som den allra nordligase lokalen i landet Tabell 1. Antal hektarrutor med och utan sandnejlika Dianthus arenarius i Skåne 2010. 1 9 tuvor 167 10 99 tuvor 186 100 999 tuvor 173 >1000 tuvor 17 Inte återfunnen 72 Inte besökta 39 Totalt med fynd 543 Varav nya noteringar 362 Antal ha-rutor 2

SANDNEJLIKA I SKÅNE Karta 2 och 3. Sandnejlika Dianthus arenarius i utvalda delar av östra Skåne 2010. = återfunnen. = inte återfunnen. = inte besökt 2010. för sandnejlika. På gravhögen, omgiven av en ung granplantering, visade Märta Malmer mig några få och taniga exempar av sandnejlika i början av 1990-talet. Idag har granskogen vuxit sig hög och mörk och den solälskande sandnejlikan är självfallet borta (liksom en mängd andra skyddsvärda växter som en gång fanns på de omgivande torra och kalkrika naturbetesmarkerna). Hur det så sent som på 1970-talet såg ut i området kan man få en aning om om man besöker Lövhall, än i dag en besöksvärd botanisk lokal som en gång i tiden var en fin lokal för bl.a. fältnocka. Nu är det istället ett sandstäppsfragment vid Lommarp vid Vinslöv som hyser vår nordligaste förekomst av sandnejlika. 2010 kunde omkring 60 tuvor noteras här. 3

OLSSON Bild 3 och 4. Sandnejlika Dianthus arenarius vid Lyngsjö kyrka. All hänsyn till den rara växten är välkommen! Foton : Torgny Roosvall. Att vi idag har en så detaljerad kunskap om sandnejlikans förekomster i landskapet beror på att Lunds Botaniska Förening i fjol tog initiativ att inventera arten i hela Skåne. Under några sommarmånader var ett stort antal floraväktare ute och tog ut koordinater och räknade tuvor för glatta livet. De lokaler varifrån sandnejlika noterats under Projekt Skånes flora skulle besökas och arten återfanns på merparten av dessa lokaler och därtill i ett stort antal nya hektarrutor, de flesta i nära anslutning till redan kända förekomster. Ett antal lokaler, i framför allt Verkeåns dalgång, blev aldrig besökta i fjol utan återstår att kompletteras under den växtsäsong som snart stundar. Emellertid noterades sandnejlika från mer än 500 hektarrutor 2010, varav många visade sig vara förvånansvärt individrika. Ja, sammanlagt räknades det in sammanlagt 78 094 tuvor i fjol! Denna siffra ska naturligtvis tas med en stor nypa salt. ( Inom floraväkteriet finns det många räknesätt, säkert mer än de fyra vi är vana vid! ) Dock visar den att sandnejlika är en art som fortfarande har många och livskraftiga förekomster i vårt landskap. Sandnejlika är en art med en östlig utbredning i Europa. Den brukar delas upp i fyra underarter där nominatunderarten ssp. arenarius endast förekommer i Skåne och på några få lokaler i Baltikum. Sandnejlikan är fridlyst, rödlistad som Starkt hotad ( EN ) och upptagen i EU : s habitatsdirektiv. Därför är det en art som intar en mycket speciell ställning i den 4 skånska floran vilket gör det angeläget att prioritera den i vårt floravårdsarbete. De skånska sandmarkerna, och då inte minst den hotade vegetationstypen sandstäpp, har kommit i fokus i det skånska naturvårdsarbetet under senare år. T. ex. arbetar Kristianstads kommun aktivt med att vitalisera igenväxande trädesmarker i och kring Åhus genom plöjning och harvning och på liknande sätt driver Pål-Axel Olsson vid Ekologiska institutionen i Lund ett projekt med konkreta åtgärder på flera östskånska sandstäppslokaler. Vidare håller ett åtgärdsprogram för sandstäpp på att tas fram genom länsstyrelsens försorg och man kommer inom kort även att ansöka om medel från EU : s miljövårdsfond Life+ Nature för arbete med sandmarker inom Natura 2000-områden. Det är mycket glädjande att den inventering vi genomfört visat att sandnejlika fortfarande har rika och livskraftiga förekomster i Skåne. Detta gör, tillsammans med pågående åtgärder samt projekt som förhoppningsvis kommer att starta de närmaste åren, att vi med tillförsikt kan se an sandnejlikans framtid i vårt landskap. För visst känns det angeläget att vår fransiga skönhet även framledes får skämma bort oss med vita, väldoftande drivor under varma och soliga försommardagar. Tack alla floraväkare som lagt ner ett enormt arbete med att inventera sandnejlika 2010. Än en gång har ni gjort en fantastisk insats!

BOTANISKA NOTISER 144 : 2 ( 2011 ) rna ktane r ä v å ra ora k te Fl i Sppor Ra Praktnejlika i Skåne Göran Mattiasson Bild 1. Praktnejlikor i Skåne 2010. Foto : Göran Mattiasson. Praktnejlika Dianthus superbus är med sina djupt fransade, ljusröda kronblad en av vårt lands vackraste växter. Blomfärgen varierar från tämligen mörkt rött över ljusrött till vitt med en rödlätt ton. De upp till 5 centimeter stora, väldoftande blommorna är så karakteristiska, att nejlikan inte kan förväxlas med någon annan svensk växt. ( Bild 2, s. 3 ). Praktnejlika är flerårig och blommar normalt från slutet av juli till september i södra Sverige. Arten är fridlyst i hela landet. Praktnejlika växer dels i Skåne och södra Halland, dels i Norrbotten i gränstrakterna mot Finland. Utbredningen är resultatet av att arten haft två olika invandringsvägar till Sverige, en sydlig från Europa via Danmark till södra Sverige och en östlig via Finland till norra Sverige. ( Karta 1 och 2 ). Praktnejlika finns också i nordligaste Norge. Utanför Nor- den förekommer praktnejlika från Europas centrala och nordöstra delar till östra Asien, även i områden med arktiskt klimat. Utbredning Praktnejlika är en gammal bofast art i Sverige. Den hittades dock inte förrän 1749 i Skåne, då växten rapporterades för första gången. Fyndet gjordes i östra utkanten av Lund. Totalt är praktnejlikan känd från ett hundratal platser i södra Sverige, cirka 80 i Skåne och närmare ett 20-tal i Halland. Material från många av fyndplatserna finns bevarat i museernas herbarier. Praktnejlika förekom fortfarande i mitten av 1800-talet ymnigt på flera platser i Halland och Skåne. I början av 1900-talet hade många växtplatser försvunnit. Arten tillhörde redan då en av vårt lands sällsynta arter. 1

MATTIASSON Karta 1. Praktnejlikans utbredning i Europa. Nejlikan har ett utbredningsområde genom Finland in i Norrbotten och en förekomst i södra Sverige som ansluter till utbredningen i Danmark och mellaneuropa ( Hultén & Fries 1986 ). 1749 Första rapporten om förekomst av praktnejlika i Skåne; Östra Torn i Lund. 1800-80-talet växtplatser i Skåne. talet 1900 20-talet växtplatser i Skåne. 2010 10 växtplatser i Skåne. Praktnejlika förekommer idag på elva platser i södra Sverige, tio i Skåne och en i Halland. Inom tre av de skånska lokalerna finns två eller flera delpopulationer. Landets största förekomst ligger lättillgänglig för besökare söder om kustvägen vid Stavstens udde väster om Trelleborg. Även vid Sveriges sydligaste udde, Smygehuk och på Lilla Hammars näs öster om Falsterbohalvön kan blomsterrikedomen vara stor, om marken varit svagt betad. Övriga förekomster i Skåne är genomgående mycket små med ett fåtal plantor. I Norrbotten har praktnejlika idag ett tiotal aktuella växtplatser ( Stenberg 2010 ). Växtplatser de öppna markernas blomma Praktnejlika tillhör odlingslandskapets naturbetesmarker och är knuten till mark med Karta 2. Praktnejlikans förekomst i Sverige 2010. ( ArtDatabanken ) vegetation och grässvålar som utvecklats och formats av betesdjur under många hundra år. Vegetationens artsammansättning varierar med jordart samt fuktighets- och exponeringsgrad ( syd- eller nordsluttning eller plan mark ). Praktnejlika växer företrädesvis på sandig, väldränerad mark, som hålls öppen genom bete eller slåtter. Arten är omtyckt av betesdjuren, blir snabbt uppäten och är svår att finna på väl betad mark. Initialt kan praktnejlika gynnas av upphörd hävd och kan då blomma i stor mängd. Utebliven hävd leder emellertid på sikt till att nejlikan konkurreras ut av högvuxna gräs, buskar och träd och det är då bara en tidsfråga, innan arten helt har försvunnit. På ett par platser växer praktnejlikan i skogsbryn och gläntor i gles tall- och ekskog. Det är frågan om områden som tidigare har varit betesmarker och som ännu inte vuxit igen helt. Antalet blomstjälkar liksom färgprakten varierar med betestrycket. I slåttermark har bestånden ofta 5 10 eller ännu fler stjälkar ( bild 1 och 6 ), medan antalet i hårt betade marker vanligtvis bara är högst 1 2 stjälkar, 2

PRAKTNEJLIKA I SKÅNE Praktnejlika, Dianthus superbus Beskrivning. Praktnejlika är en löst tuvad, flerårig ört med stora rosa blommor. Stjälkarna är upprätta och kan bli mer än en halvmeter höga. Bladen är smalt lansettlika och sträva i kanten. Praktnejlika blommar från juli till september med stora rosa blommor som är omkring fem centimeter breda och mycket väldoftande. Blommorna har cylindriska foder som är längre än de omgivande hylsbladen. Kronbladen är djupt flikade med smala flikar, rosa med en grön fläck och rosa hår vid basen. Praktnejlika liknar mest sandnejlika ( D. arenarius ), men den senare är lågväxt, tätt tuvad, samt har vita, mindre blommor. Utbredning. Praktnejlika är sällsynt och växer på torra, sandiga eller leriga, kalkrika marker, som ängar och skogsbryn. Arten förekommer i Sverige i en sydlig population som finns i Skåne och södra Halland, samt en nordlig population i Norrbotten och Lule Lappmark. I södra Sverige har arten minskat kraftigt och den har försvunnit från många växtplatser. Första fynduppgift är från Lappland och publicerades av Linné i Flora Lapponica år 1737 (Nordstedt 1920). Etymologi. Artnamnet superbus betyder utsökt och syftar på de stora rosa väldoftande blommorna. Ur : Anderberg, A. & Anderberg, A.- L., 2007. Den virtuella floran. >http ://linnaeus.nrm.se/flora/welcome.html<. Naturhistoriska Riksmuseet. sällan fler. Om betestrycket varit hårt är vanligtvis alla plantor uppätna. Sammanfattningsvis kan konstateras att praktnejlikan uppträder i flera olika miljöer och tillsammans med ett stort antal olika växtarter. Praktnejlika växer eller har funnits i tre från varandra starkt avvikande miljöer betesmark, torr skogsmark och kärrängar. Bild 2. Praktnejlika är med sina djupt fransade, ljusröda kronblad en av vårt lands vackraste växter. De upp till 5 centimeter stora, väldoftande blommorna är så karakteristiska, att nejlikan inte kan förväxlas med någon annan svensk växt. Foto : Göran Mattiasson 2010. Betesmark De två rikligaste förekomsterna av praktnejlika i landet finns på sanddominerade jordar utmed kusten väster om Trelleborg och på Lilla Hammars näs öster om Falsterbohalvön. Nejlikan kan lokalt vara dominerande under blomningstiden. Backnejlika, bockrot, gulmåra och fårsvingel är arter som ofta uppträder tillsammans med nejlikan ( bild 3 ). Detta gäller på såväl moränmark som mera sanddominerad mark. Endast två individ av praktnejlika återfanns under år 2010 på stenigt grusigt material vid skånska sydkusten. I Skånes inland finns praktnejlikan främst på artrika sydexponerade, torra moränmarker, vanligtvis med ett inte obetydligt inslag av sand, tillsammans med arter som solvända, backsippa, puktörne och fältvädd. På något fuktigare moränmarker ( nordsluttningar ) ersätts de värmekrävande torrängsarterna av bland annat röllika, skogsklöver, ängssyra, ljung och olika stråväxter. Växtplatser med praktnejlika som idag sköts som slåttermark har tidigare varit betesmark. Skogsmark I ek- och tallskogar inom Sandhammarenområdet i sydöstra Skåne finns små bestånd av praktnejlika i bryn eller gläntor inom 3 olika, närbelägna områden. Praktnejlika trivs inte i skogsmark och kommer med tiden att försvinna. Bara under den senaste 10-årsperioden 3

MATTIASSON Bild 3. Torrängen vid Stavsten med praktnejlika tillsammans med liten blåklocka, vitblommig bockrot och gulmåra blommar rikligast i början och mitten av augusti. Foto : Göran Mattiasson 2010. har fyra små bestånd i sådan miljö försvunnit. Backnejlika, fårsvingel, kruståtel och andra stråväxter är arter som följer praktnejlikan i fältskiktsvegetationen. Vid Sandhammaren växer den i något mera näringsrika miljöer, ofta tillsammans med liljekonvalj. Bergrör förekommer tillsammans med praktnejlika på ett par av växtplatserna i Sandhammaren. I skog och igenväxningsmarker, där ljustillgången är svag, är bestånden ofta glesa och utspridda och individen är inte lika tydligt tuvade som på öppen mark. I brynen kan dock artens vegetativa skott ibland bli täta och närmast mattbildande inom små områden. Att bestämma individantalet under sådana förutsättningar är svårt. Kärräng Idag finns inte längre några kärrängar med praktnejlika i södra Sverige. Ännu under 1940talet fanns sådana kärrängar på flera lokaler i mellersta Skåne, bland annat i Trolleholmsområdet, Bosarp och Fyledalen men nejlikan försvann från dessa områden omkring 1950, 4 när markerna gödslades och gräsen konkurrerade ut örterna. Kartläggning Förekomsten av praktnejlika i Skåne har följts upp under 2010. Totalt finns arten på tio platser i Skåne. Jag har besökt praktnejlikans växtplatser oregelbundet sedan 1975 och mer eller mindre kontinuerligt sedan 1989 inom ramen för Floraväktarverksamheten i Skåne. Under 2001 och 2008 ( Mattiasson 2002 och 2008 ) genomfördes inventeringar av samtliga växtplatser med praktnejlika. Nedan redovisas resultatet av undersökningarna från några utvalda år under perioden 1989 2010. De flesta uppgifterna om populationernas storlek har samlats in av artikelförfattaren. Praktnejlika har under 2010 återfunnits på samtliga sina nu existerande lokaler med undantag av Vellinge ängar ( karta 4 ). Även om arten är omisskännlig, när den blommar, är nejlikan svårinventerad, om det inte finns några eller endast ett fåtal blommande individ på växtplatsen. Praktnejlikan är som ovan nämnts en art som betesdjuren tycker mycket

PRAKTNEJLIKA I SKÅNE Karta 3. Praktnejlika enligt Weimarck 1985. = fynd före 1923. = fynd 1923 1973. om och därför blir alla eller de flesta blommor snabbt uppätna. Att upptäcka vegetativa plantor i betade områden är svårt och närmast omöjligt. Därför gäller det att var ute i rätt tid eller att ha tur för att hitta praktnejlika. Sommaren 2010 var torr och varm, vilket resulterade i att många växtplatser med praktnejlika tidigt blev hårt avbetade. Betesdjuren måste redan i juli flyttas till andra marker för att finna bete. När praktnejlikan gick i blom, fanns därför inga betesdjur, som åt upp dem. För första gången på närmare tio år fick jag bekräftat att praktnejlika fortfarande finns kvar på sina växtplatser. Vegetationen på Vellinge ängar var 2010 torr och brunbränd, liksom vid de flesta tillfällen jag besökt området och helt avbetad utan ett spår av praktnejlika. Många besökare hittar ingen praktnejlika i betesmarken och tror därför att arten är utgången. Så behöver dock inte alls vara fallet, eftersom det vanligtvis beror på att plantorna är uppätna. Praktnejlika är emellertid en art som är långlivad på sin växtplats, när den väl har rotat sig och kommer därför också tillbaka förr eller senare, om miljöförhållandena i övrigt är oförändrade. Karta 4. Praktnejlika i Skåne 2010. = förekomst = platser där praktnejlika är utgången efter 1985. Utveckling 1989 2010 Totalt har 75 procent av praktnejlikans alla kända växtplatser i Skåne försvunnit ( karta 3 och 4 ). Denna utveckling fortsätter sakta men säkert. Praktnejlika har blivit riktigt sällsynt samtidigt som växtplatserna kontinuerligt minskat i areal. 1989 var praktnejlika känd från 11 olika platser i landskapet. Under 2000-talet upptäcktes tre växtplatser samtidigt som arten försvann från fyra lokaler. Två av de nyupptäckta lokalerna påträffades i samband med Länsstyrelsens inventering av skånska betesmarker. Dessutom upptäcktes en mer än 100 år gammal växtplats i en artrik naturbetesmark. Det handlar här knappast om någon nyetablering av praktnejlika utan snarast om återfynd av gamla, numera bortglömda växtplatser. Idag kan vi med facit i hand konstatera att praktnejlika av allt att döma fanns på 14 platser 1989 och att antalet minskat till 10 år 2010. Praktnejlika förekommer i större antal på två platser i Skåne, Stavsten och Lilla Hammars näs, även om individantalet minskat på båda lokalerna, i synnerhet på den senare 5

MATTIASSON som så sent som 1977 höll Skånes största förekomst av praktnejlika. Inom övriga 8 växtlokaler finns normalt endast ett fåtal individ. Växtplatserna i Skåne blir allt färre, kvarvarande växtplatser blir allt mindre och hävden är otillräcklig på flera platser. Under bara den senaste 20-årsperioden har antalet växtlokaler med praktnejlika minskat med 30 procent. Framtidsutsikterna är inte ljusa, även om arten är långlivad när den väl har etablerat sig. Några nya, varaktiga växtplatser har praktnejlika inte lyckats etablera i Skåne under 1900-talet. Att nejlikan inte lyckats sprida sig till nya områden i Skåne kan tyda på att det inte längre finns några lämpliga växtplatser i det omgivande landskapet. Näringstillgången i marken kan vara alltför hög för att nejlikan ska kunna konkurrera om utrymmet. Detta kan också vara fallet inom befintliga växtplatser, vilket försvårar nyetablering av plantor och leder till att individantalet minskar. Lokalförteckning Tabell 1. Praktnejlika i Skåne. Antal blomstjälkar 1989 2010 ( - uppgift saknas ). 1989 1991 1995 2001 2008 2010 Upptäckt år Senast sedd år 1. Sandhammaren* 95 80 31 150 50 120 1838 2. Smygehuk 25 50 50 >500 63 13 1838 3. Stavsten >1000 >1000 >1000 >1000 >1000 >1000 1870 4. Lilla Hammars näs >1000 >1000 >1000 >1000 600 1000 1866 5. Vellinge ängar - 7-1 0 0 1887 2003 6. Gavelsbjer - - 5 50 1 5 1972 7. Lemmeströ 15 250 25 20 0 3 1945 8. Igelösa 100 60 10 13 52 135 1956 9. Spjutstorp - - - - 7 43 2007 10. Gislövshammar - - - - 0 20 2004 Försvunnen 11. Böste - - - - 0 0 2004 2004 12. Klagshamn 4 15 veg. 0-0 1932 2000 13. Hyby 3 4 0 0-0 1895 1992 14. Kungsmarken 0 3 0 0 0 0 1835 1999 Antal kända växtplatser 11 11 10 8 10 * Årsrapporterna omfattar olika antal delpopulationer. Se tabell 2. Betesmark : lokal 2, 4, 5, 6, 7, 9, 10, 11 och 13. Slåttrad mark : lokal 3, 8 och 14. Skogsmark : lokal 1 och 12. 6

PRAKTNEJLIKA I SKÅNE A. Lokaler med praktnejlika 1. Sandhammaren Praktnejlika har efter 1977 rapporterats från totalt 8 platser inom Sandhammaren-området, som omfattar de båda naturreservaten Sandhammaren och Hagestad. Nejlikan förekommer i ett fåtal individ på varje växtplats, som alla är belägna i skogsbryn eller skogsgläntor i området. Dessutom finns ett cirka en kvadratmeter stort vegetativt bestånd. Växtplatsen är känd sedan 1838 och arten har tidigare förekommit rikligare, sannolikt i ett större sammanhängande utbredningsområde under den tid området betades. Träd och buskvegetation, som vuxit upp i området, har splittrat populationen i mindre bestånd, vilka i sin tur splittrats i ännu mindre delpopulationer, vilka idag är belägna nära varandra. Ett av bestånden försvann, när bergrör konkurrerade ut arten. Samtidigt kan konstateras att det är en uppenbar risk att ytterligare bestånd går detta öde till mötes inom naturreservatet. 1989 fanns 7 delbestånd. Under den senaste 20-årsperioden har 4 delbestånd av praktnejlikan försvunnit ( 2008 ) och kvar finns nu bara 3 delbestånd i Sandhammarens naturreservat. Ett av bestånden har genom tillväxt via jordstammar förflyttat sig åt nordost i en skogsglänta och lämnat kvar ett antal individ på den ursprungliga växtplatsen, vilka dock kontinuerligt minskat i antal och 2010 nästan försvunnit. Tabell 2. Praktnejlika vid Sandhammaren. Antal rapporterade blomstjälkar 1989 2010. 1989 1991 1995 2001 2010 Lokal 1 12 35 12 10 20 Lokal 2 50 22 10 50 70 Lokal 3 3 5 0 30 30 Lokal 4 30 16 8 10 0 Lokal 5? 40 0 Lokal 6? 3 0 Lokal 7 1 1 2 0 Totalt 95 80 31 150 120 Bild 4. Praktnejlika vid Sandhammaren i sydöstra Skåne. Foto : Göran Mattiasson 2010. Uppgifterna om praktnejlika i Sandhammaren-området, som redovisas i tabell 1, kan inte jämföras, eftersom de utgör summan av individ från olika antal delpopulationer olika år. För att kunna göra vissa jämförelser krävs uppgifter om antal individ i respektive delpopulation under olika år. I tabell 2 redovisas rapporterade uppgifter från Sandhammarenområdet. Det är endast år 2001 och 2010 som uppgifter från samtliga delpopulationer finns redovisade. 2. Smygehuk Praktnejlika är känd från trakten kring Smygehuk sedan mer än 170 år. Idag finns den i två områden, som ligger på ett par hundra meters avstånd från varandra. Under den senaste 30- årsperioden har individantalet med undantag av något tillfälle varit litet. 7

MATTIASSON År 1977 blommade ett fåtal plantor i den steniga strandbranten i det östra området. Arten var hårt trängd och bedömdes redan då få svårt att kunna hävda sig i framtiden på grund av konkurrens med andra arter. Under perioden 1984 1991 noterades som mest 50 blommande stjälkar. Under åren 1992 och 1994 1996 visade sig inte nejlikan. 1998 blommade den återigen på sin gamla växtplats och har så gjort sedan dess. 2001 noterades 1 individ med närmare 20-talet blomstjälkar. År 2008 fanns 3 individ med ett 60-tal blomstjälkar. År 2010 fanns 2 plantor med totalt ett 10tal blomstjälkar. 1994 upptäcktes blommande praktnejlikor i en intilliggande betesmark längre västerut. Förekomsten av praktnejlika var riklig, mer än 1000 blomstjälkar noterades detta år, då området saknade betesdjur. Under följande år, 1995 2000, när betet återkommit, fanns avsevärt färre exemplar med 25 50 blommande stjälkar. Totalt fanns flera 100-tals individ 2001, då ängen återigen låg ohävdad. År 2010 blommade 11 plantor den 6 augusti, var och en med en blomstjälk i den av bete hårt tuktade ängsmarken. Tio dagar senare kunde inte någon blommande planta återfinnas alls. 3. Stavsten Landets största förekomst av praktnejlika finns väster om Trelleborg och söder om kustvägen i området kring Stavstens udde. Enbart på denna lokal växer fler plantor än vad som förekommer totalt på alla andra växtplatser tillsammans i Skåne. Floraväktaren Majwi Rosquist räknade in 11 285 stjälkar med blommande praktnejlikor år 2010. Beståndet av praktnejlika har varit större och livskraftigare. Under 1960- och 1970-talet växte praktnejlika längre österut och fanns då också på fornlämningen och gravfältet vid och söder om kustvägens korsning med E6. 1977 konstaterades att nejlikans växtplatser genomgått stora förändringar till följd av tillkomsten av golfbanan under mitten av 1960-talet. Tidigare hade nejlikan sin rikaste blomprakt norr om landsvägen, där området i 8 allmänhet var obetat. Söder om vägen betades på 1950- och början av 1960-talet både gräs och blommor, vilket innebar att praktnejlikan på den tiden var svårare att finna söder om kustvägen. Praktnejlika fanns 1977 inom mer än en kilometerlång sträcka. Under åren 1977 1985 halverades området och arten försvann då från sina växtplatser i öster. Under perioden 1989 2001 har artens utbredningsområde minskat ytterligare med i storleksordningen 40 %. En fortsatt utbyggnad av golfbanan inom delar av nejlikans återstående växtplats stoppades av myndigheterna under 1999 och 2000 för att skydda arten och behålla marken inom strandskyddsområdet tillgänglig för allmänheten. Att praktnejlika försvunnit från området och att utbredningen minskat kraftigt är ett resultat av förändrad markanvändning : gräs- Bild 5. Riklig förekomst av praktnejlika på ängsmark som sköts genom slåtter vid Stavsten. Praktnejlika har här sin största förekomst i landet. Foto : Göran Mattiasson 2010.

PRAKTNEJLIKA I SKÅNE Bild 6. Bestånd av praktnejlika med många blomstjälkar finns främst på mark som sköts med slåtter här på ängen vid Stavsten utmed den skånska sydkusten. Foto : Göran Mattiasson 2010. klippning, övergödning, igenväxning mm och ianspråktagande av mark för annan användning som missgynnat nejlikan. Som en följd av att den fridlysta och sällsynt vackra nejlikan klipptes före blomningen i mitten av 1980-talet, utlovade golfklubben att golfbaneområdet med praktnejlika skulle slås först efter blomningen. Detta utmynnade 1992 i en överenskommelse mellan markägaren, Trelleborgs kommun och arrendatorn, Trelleborgs golfklubb som syftade till att skydda nejlikan. Praktnejlika blommar rikligt i början av augusti månad på de sandiga höjdryggarna mellan golfhålen, där skötseln av växtplatsen fungerat bra under senare tid. 4. Lilla Hammars näs På Lilla Hammars näs öster om Falsterbohalvön finns idag landets näst största förekomst av praktnejlika. 1977 bedömdes lokalen hysa lan- dets rikaste förekomst. Inom en yta av cirka ett hektar fanns tusen sinom tusen individ i mäktiga ruggar. Lokalen betades då av några hästar, men detta tycktes inte inverka nämnvärt på artens trivsel och fortbestånd. Rika bestånd av praktnejlika har noterats vid varje besök under 1980-, 1990- och 2000-talet med undantag av 2008, då det stora och täta beståndet av praktnejlika minskat till cirka sexhundra individ. År 2010 noterades återigen ett tusental plantor. På Lilla Hammars näs betas området fortfarande av hästar. Betestrycket är svagt och har så varit under många år. Gräsvegetationen är relativt högvuxen och ljungen har med lågt betestryck kunnat sprida sig. På den sandiga marken, där grundvattnet ligger nära markytan, går igenväxningen långsamt, vilket tillsammans med det låga betestrycket skapat förutsättningar för ett rikblommigt bestånd. 9

MATTIASSON På intilliggande, torrare och obetade marker har buskvegetation börjat etablera sig. I mitten av 1950-talet var ängarna på Lilla Hammars näs hårt betade. Då kunde endast enstaka exemplar av blommande praktnejlika iakttas. Även i början och mitten av 1960-talet förekom arten sparsamt till följd av hårt betestryck. En sommar kring 1970 betades inte området, vilket resulterade i en storslagen blomning med tiotusentals praktnejlikor inom ett par tunnland. Sedan dess har beståndet minskat. 5. Vellinge ängar På de hårt betade strandängarna utmed Foteviken är det inte känt att praktnejlika någonsin uppträtt i stora bestånd. Under den senaste 20-årsperioden har det alltid blommat få exemplar ( < 10 plantor ), om det över huvud taget varit möjligt att finna arten i den kortsnaggade grässvålen. Praktnejlika växer på en sandig, svagt markerad höjdrygg i strandängen. Djuren biter av plantorna nära markytan, vilket omöjliggör blomning. Praktnejlikan har likväl överlevt på platsen. Det är okänt hur stort beståndet är och hur många plantor som finns inom ängarna. 2010 sågs inte något individ i den hårt betade strandängen trots flera besök i området. Senaste rapporten om fynd av praktnejlika på Vellinge ängar är från 2003. 6. Gavelsbjer Även om praktnejlika först upptäcktes inom naturreservatet Gavelsbjer 1972, vittnar den månghundraåriga naturbetesmarkens grässvål om att arten funnits på platsen under mycket längre tid. Kunskapen om förekomsten har varit dåligt känd fram till 1995. Därefter har ett 10-tal blomstänglar visat sig varje år, vilket också var fallet 2010. År 2001 avviker från övriga år, då ett 50-tal stänglar blommade. 7. Lemmeströ I torrängsvegetationen på de artrika och sydexponerade backarna med sandig morän i Lemmeströ har praktnejlika en av sina få kvarvarande inlandslokaler i Skåne. Området är betat och betestrycket varierar mellan åren och följaktligen också förekomsten av praktnejlika. När betestrycket är hårt, är det lättast att finna nejlikan på skyddade platser under taggiga buskar ( 2 ex 1984 ), om den över huvud taget går att finna. Arten är till synes mera spridd inom betesmarken, när betesdjuren är få och betestrycket lågt ( 250 blomstjälkar 1991 ). Mellan åren 2001 och 2010 har veterligt inget fynd av praktnejlika rapporterats från området. Under 2010 hittades 2 plantor med vardera en stängel i blom i slutet av juli och ytterligare en planta med en stängel i oktober. Torkan och betestrycket präglade området redan i slutet av juli, då djuren fick lämna området i brist på föda. 8. Igelösa På Borghög, den tusenåriga gravhögen intill Igelösa mitt i det skånska jordbrukslandskapet, har praktnejlika en av sina växtplatser. Gravhögen omfattar en yta i storleksordningen 100 kvadratmeter. 1956 upptäcktes förekomsten av praktnejlika på Borghög. 1977 fanns här 9 bestånd av högvuxen praktnejlika, totalt torde det röra sig om uppemot 1000 blomstjälkar. 1989 hade antalet bestånd minskat till 6 och ett 100-tal blomstjälkar. 1993 och till idag har 2 individ blommat varje år. Antalet blomstjälkar per planta har under dessa år varierat kraftigt och växlat mellan 10 och 130. 2010 fanns 2 plantor, det största med 130 blomstjälkar ( bild 7 ). Under hösten spreds frön från praktnejlikebeståndet ut på delar av fornlämningen för att försöka öka individantalet på gravhögen. Under 1980-talet planterades i viltvårdande syfte buskar på fornlämningen. De skulle avlägsnas och klipptes ned med markägarens 10

PRAKTNEJLIKA I SKÅNE Bild 7. På höjden av fornlämningen Borghög i närheten av Igelösa mitt i det skånska jordbrukslandskapet fanns 2010 Skånes och säkert också Sveriges största exemplar av praktnejlika med 130 blomstjälkar bland högvuxen fyrkantig johannesört, gullris och gulmåra. Foto : Göran Mattiasson 2010. medgivande, eftersom de hotade förstöra både fornlämning och växtplatsen för praktnejlika. Buskarna är livskraftiga och skjuter fortfarande nya, kraftiga skott. Fornlämningen är vissa år perforerad av kaniner, som byggt gryt i gravhögen. Kaninhålen har bidragit till att nejlikan minskat i antal men den frilagda jorden kan kanske stimulera etablering av nya nejlikebestånd? Under 2001 upprättade Länsstyrelsen ett skötselprogram för fornlämningen, vilket innebär att vegetationen på denna årligen ska slås vid en tidpunkt som gynnar praktnejlika ( efter september månad, när fröna mognat ) samtidigt som höet ska avlägsnas. Detta har i brist på medel inte genomförts varje år. 9. Spjutstorp I augusti 2007 hittades en planta av praktnejlika utanför Spjutstorp sydost om Skånes Tranås. Nejlikan växer här i en stenig, tuvig och blomsterrik naturbetesmark tillsammans med arter som jordtistel, rödklint, ängsskära, ängsvädd, darrgräs och stagg. Praktnejlika är känd från trakten kring Skånes Tranås under mitten av 1880-talet och kan således ha funnits på växtplatsen i mer än hundra år, inn- an den nu upptäcktes på nytt. Praktnejlika är känd för att kunna vara långlivad på sina växtplatser. I slutet av juli 2010 blommade 12 bestånd med totalt 43 blomstjälkar några betesdjur fanns inte i ängen vid besöket och betesmarken var inte avbetad. Plantorna växte 2010 i en annan del av området än 2007 och 2008, då enbart en planta blommade. 10. Gislövshammar Praktnejlika återfanns inte 2001 i Östra Nöbbelövs socken, där arten hittades i en betesmark 1966. Vegetationen hade 2001 förändrats så kraftigt att nejlikan bedömdes vara utgången från området. 2004 återfanns emellertid praktnejlika i en betesmark strax väster om den tidigare kända lokalen bland ängsskära, krussilja, rödklint och darrgräs, cirka 1,5 kilometer nordväst om Gislövshammar. 2010 blommade 5 bestånd av praktnejlika med ett 20-tal blombärande stjälkar i betesmarken. Praktnejlikan växer här på något fuktigare mark än i Spjutstorp och enstaka plantor har efter upptäckten 2004 återfunnits i blom i genomsnitt vartannat år. Arten har här sin enda kända förekomst i östra Skåne. 11

MATTIASSON B. Lokaler där praktnejlika har försvunnit 11. Böste Sommaren 2004 upptäcktes praktnejlika i en betesmark 1,2 kilometer väster om Böste. Nejlikan växte på sandig mark i en torräng utmed kusten, cirka tre kilometer väster om närmast kända växtplats. Praktnejlikan har inte någon gång efter upptäckten återfunnits i den varje år starkt nedbetade vegetationen. Det är tveksamt om praktnejlika fortfarande finns i området. 12. Klagshamn Praktnejlika växte under 1974 1975 i buskig ängsmark utmed en sträcka av 15 meter i 3 4 meters bredd och individantalet uppgick då till flera hundra. 1985 hade buskar och sly expanderat, vilket resulterade i att beståndet splittrades i 5 olika delbestånd med totalt 25 blomstjälkar. 1991 noterades 2 tuvor med totalt 15 blomstänglar. Under åren 1993 1995 fanns praktnejlika endast med vegetativa skott i den allt mera mörknande miljön. Därefter finns inga rapporter om praktnejlika söder om vägen i Klagshamn. På norra sidan om vägen blommade det sista individet 1999 bland träd och buskar i Klagshamn. Nejlikan försvann från Klagshamn därför att växtplatsen växte igen med buskar och träd. Det tog 20 år. Vissa insatser för att röja området gjordes sporadiskt under 1980-talet. Under sensommaren 1989 slogs området med lie. Behovet av skötsel och en skötselplan som ger praktnejlika möjlighet att överleva i det blivande rekreationsområdet har framförts till markägaren, Malmö stad, vid olika tillfällen. Behovet av åtgärder har varit välkänt och finns också redovisade i den miljökonsekvensbeskrivning, som staden upprättat för att skydda Klagshamns naturvärden i rekreationsområdet. 13. Hyby Praktnejlikan är känd från Hyby sedan slutet av 1800-talet och har under åtminstone 97 år blommat på betesmarkerna, innan den 1992 försvann från området. I Hyby växte ett fåtal plantor av praktnejlika i slänten utmed den gamla banvallen. Arten försvann, när växtplatsen blev söndertrampad av betesdjuren under en stödutfodring vintern 1992/1993. Händelsen inträffade, innan markägaren informerades och blev medveten om att nejlikan förekom i området. En slumpmässig och oförutsebar händelse förstörde växtplatsen och utplånade beståndet. 14. Kungsmarken Praktnejlika är under 250 år känd från trakten av Kungsmarken. Skånes första kända förekomst av praktnejlika rapporterades 1749 från Östra Torn i Lund strax väster om Kungsmarken. Från Kungsmarken är arten känd sedan 1835. Nejlikan, som djuren är så förtjusta i, har säkert varit svårfunnen på Kungsmarken under många år, eftersom den växte i betesmarken. Nejlikan återfanns inte någon gång under perioden 1952 1971. Det var först i september 1972, när betet upphört och marken sköttes som slåttermark, som nejlikan återigen kunde ses i vacker blom i ängen ( bild 8 ). Praktnejlika har därefter blommat oregelbundet ( någon blomning ägde inte rum 1989 eller 1994 ) fram till 1999, då den senast sågs på Kungsmarken. Praktnejlika har sedan återupptäckten 1972 alltid gått i blom sent på året. Först under slutet av augusti eller i början av september månad har blomningen startat. Oftast har det bara varit någon enstaka planta med ett fåtal blommor. 1983, 1984, 1990 och 1991 fanns en planta med 1 3 stjälkar. Åren 1997 1999 fanns ett individ med ett 10-tal blommor varje år. Under 1970-talet fanns som mest ett 10-tal tuvor av praktnejlika med cirka 150 blommande stjälkar i den glesa slåtterängen. Gräsvegetationen, där praktnejlika växte, har förändrats och är 2010 avsevärt mycket kraftigare och tätare än förr och lämnar knappast något utrymme för praktnejlika att gå i blom. Finns praktnejlika fortfarande kvar i vegetativ form på Kungsmarken? 12

PRAKTNEJLIKA I SKÅNE Bild 8. Från trakten kring Kungsmarken är praktnejlika känd under 250 år men har nu av allt att döma försvunnit. Senast sågs arten blomma 1999. I Östra Torn, strax väster om Kungsmarken, upptäcktes praktnejlika för första gången i Skåne 1749. Foto : Göran Mattiasson 1972. Skydd och vård Praktnejlika tillhör kategorin Starkt hotade växter enligt den förteckning över rödlistade arter som Naturvårdsverket fastställde i april 2010 ( Gärdenfors 2010 ). Praktnejlika tillhör den grupp arter i Sverige vars framtida överlevnad idag inte är säkerställd och som riskerar att försvinna från vårt land. Sandhammaren, Gavelsbjer, Lemmeströ och Kungsmarken är alla naturreservat med ett fåtal exemplar av praktnejlikan förutom på Kungsmarken, där arten uppenbarligen försvunnit. I Lemmeströ planeras nu att införa ett lägre betestryck under delar av vegetationsperioden för att gynna just nejlikan. Samhället måste som i Lemmeströ ta ett större och mera aktivt ansvar för att skydda rödlistade och hävdberoende arter som praktnejlika i odlingslandskapet. Endast genom aktiva och målmedvetna åtgärder kan praktnejlikans kvarvarande växtplatser skyddas och bevaras. Samtidigt bör man inleda försök i syfte att föryngra som i Igelösa och skapa nya växtplatser för arten. Om praktnejlika i fortsättningen ska tillhöra landets flora och kunna utveckla livskraftiga populationer krävs ett riktat och starkare samhälleligt stöd för detta ändamål. Det är en nationell angelägenhet att praktnejlika kan bevaras i södra Sverige. Tack! Många personer har välvilligt hjälpt mig i detta arbete, både nu och tidigare. Till alla som på olika sätt medverkat i detta arbete tack! Uppgifter om praktnejlika i Skåne 1975 1977 samlades in åt Projekt Linné av Helge Rickman. Floraväktarna i Skåne och Projekt Skånes Flora har bidragit med uppgifter om praktnejlika. Litteratur Gärdenfors, U. ( ed. ) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European vascular plants: north of the Tropic of Cancer I-III. Koeltz Scientific Books, Königstein. Mattiasson, G. 2002. Praktnejlika i södra Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 96 : 226 232. Mattiasson, G. 2008. Nya fynd av praktnejlika i Skåne. Svensk Bot. Tidskr. 102 :296. Stenberg, L. 2010. Norrbottens flora II. SBF-förlaget. Uppsala. Tyler, T. m. fl. ( red. ) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lunds Botaniska Förening. Lund. Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånes flora. Lund. Författarens E-post : goran.mattiasson@telia.com 13

BOTANISKA NOTISER 144 : 2 ( 2011 ) rna ktane r ä v å ra ora k te Fl i Sppor Ra Trubbstarr i Åhus Kjell-Arne Olsson Bild 1. Trubbstarr Carex obtusata vid Paradisvägen i Åhus ( lokal C ). Foto : Alf Porenius. Trubbstarr Carex obtusata är en doldis i vår flora. Den är liten, sällsynt och oftast svår att få syn på. I Norden finns den bara i Skåne och på Öland och klassad som Starkt hotad i Rödlistade arter i Sverige 2010. Det är på Öland trubbstarr har sina rikaste lokaler i landet. Här växer den på omkring 60 aktuella lokaler ( med dellokaler ca 100 ). De flesta finns på norra hälften av ön. Det är främst längs de s. k. östra och västra Landborgarna ( gamla strandvallar ) som vi finner arten. Men det finns några lokaler på torrängsryggar på alvarmark också. Även sandgräshedar nära havet har flera stora och rika lokaler för arten. Flera av lokalerna är annars ganska små 10 100 strån men några är utbredda ( gräsmatta på hundratals kvadaratmeter ). Vägkanter är också en viktig miljö. Några lokaler kan betecknas som sandstäpplika med tofsäxing växande i när- heten. Den finns också på betade torrängar. ( Ulla-Britt Andersson i E-post 2011 ). I Skåne växer trubbstarr i och kring Åhus samt på omkring 10 lokaler på havsnära naturbetesmarker i Trolle-Ljungby socken från Östra Hammaren i söder till gränsen mot Bromölla kommun i norr ( en sträcka på omkring 10 kilometer ). I Åhus har jag under en lång rad av år följt och försökt leta upp nya lokaler och bestånd av trubbstarr. Det är bara under några få veckor när den blommar och de gula ståndarknapprna avslöjar den man har en rimlig chans att hitta och framför allt räkna den lilla starren. Fruktsättningen är oftast mycket dålig, så efter blomningen kan den vara nästan helt omöjlig att finna även på kända lokaler. 2010 var blomningen osedvanligt riklig och jag hittade många nya bestånd av trubbstarr där jag inte sett till den tidigare 21

OLSSON Bild 2. Trubbstarr Carex obtusata. Foto : Alf Porenius. år. Dessa finns framför allt på Östra golfbanan i utkanten av västra Åhus. Trubbstarr i Åhus. Lokaler och frekvens 2010. A. Vannebergavägen 0 strån Banvallen intill Vannebergavägen i den norra delen av Åhus gällde en gång som en bra drive-in -lokal för trubbstarr. Här var det bara att stanna och stiga av bilen och kryssa det lilla starret som växte intill det östra spåret strax norr om järnvägsövergången. Under det senaste decenniet har jag utan framgång letat mest varje år efter trubbstarr här. Vegetationen är ganska tät och grov, men inte mer än på flera andra lokaler där arten fortfarande finns kvar. Den senaste noteringen i vår databas är från 1985. Om man följer järnvägen drygt 100 meter norrut brukar det inte vara svårt att hitta spridda exemplar av alvarveronika Veronica praecox invid och mellan spåren. Trubbstarr, Carex obtusata Beskrivning. Trubbstarr är ett lågväxt halvgräs som genom sina utbredda jordstammar ofta bildar mattlika bestånd, som dock är svåra att upptäcka. Bladen är liksom stråna trådsmala och de basala bladslidorna är violettbruna. Strået har ett ensamt toppställt ax med hanblommor överst och några få honblommor underst. Axet är kort och brett med mörkbruna, glänsande fruktgömmen och ljusa axfjäll. Honblommorna har tre märken och trekantig nöt. Trubbstarr liknar mest klippstarr ( C. rupestris ), men den senare har fruktgömmen som är bredast i övre delen och den förekommer dessutom bara i fjälltrakterna. Utbredning. Trubbstarr är bara känd från Öland och Skåne. Den är sällsynt och växer på kalkrika sandiga marker, till exempel i vägkanter och lågvuxna torrängar. Första fynduppgift är från Köping på Öland och publicerades av Liljeblad år 1792 ( Nordstedt 1920 ). Etymologi. Artnamnet obtusata kommer av latinets obtusus ( trubbig ). Ur : Anderberg, A. & Anderberg, A.- L., 2007. Den virtuella floran. >http ://linnaeus.nrm.se/flora/welcome.html<. Naturhistoriska Riksmuseet. B. Statoil 0 strån Mellan Statoil-macken och Musketörsgatan fanns fram till och med 2004 den sista lite större arealen sandstäpp inne i tätorten. På det omkring 0,5 hektar stora området fanns en utsökt sandflora med bl. a. sandnejlika Dianthus arenarius, tofsäxing Koeleria glauca, sandsvingel Festuca polesica, axveronika Veronica spicata, solvända Helian- themum nummularium, sandglim Silene conica, sanddådra Camelina microcarpa och inte minst 1000-tals exemplar av trubbstarr. Området var dessvärre detaljplanerat och här skulle det byggas en bowlinghall. För att rädda en del av denna vegetation bekostade Kristianstads Golfklubb i Åhus att omkring 250 m 2 av vegetationen skalades av och flyttades till en mindre sandtäkt som tagits upp under anläggandet av den nya Västra banan på golfbanan. Denna transport av sand och växttäcke genomfördes under en regnig dag i november 2004 då en av Skanskas lastare körde i skytteltrafik mellan Statoil och golfbanan. En vecka senare startade utfyllnaden av området vid Statoil. Se vidare lokal I. 22

TRUBBSTARR I ÅHUS Karta 1. Trubbstarr Carex obtusata i Åhus 2010. = förekomst = platser utan återfynd 2010 2011. C. Paradisvägen >300 blommande strån Mellan den norra delen av Åhus idrottsplats och Paradisvägen finns en mindre talldunge med en liten ohävdad gräsmark längs i väster. Här finns ett fint bestånd av trubbstarr inom några 10-tal m 2. På den lilla lokalen kan man även hitta intressanta växter som sandnejlika, sandsvingel, tofsäxing, småfingerört Potentilla tabernaemontani och solvända. Under dagliga promenader för att rasta familjens dåvarande boxer stannade jag ofta till här och njöt av den fina floran. Dock tog det flera år innan jag upptäckte att det även växte trubbstarr på lokalen. Antalet blommande strån varierar från år till år, från några 10-tal till flera 100. D. Talldungens förskola >200 blommande strån Strax väster om Talldungens förskola finns en remsa ohävdad gräsmark där trubbstarr växer mycket rikligt på en begränsad yta. I och intill de små talldungarna åt söder växer även små spridda bestånd av sandnejlika. De största bestånden av nejlikan spolierades tyvärr när den nya infartsleden till hamnen byggdes för några år sedan. E. Kalvatäppan 5 bestånd i 2 ha-rutor med totalt > 350 blommande strån Intill väg 118 och Äspetvägen finns en större öppen gräsmark som kallas Kalvatäppan. Inte heller denna mark har lämnats orörd. För om- 23

OLSSON kring 5 år sedan bebyggdes den sydöstra delen med marklägenheter. På små kullar i nordost finns flera små bestånd av trubbstarr framför allt i sluttningarna där vegetationen är relativt gles. Kommer man hit senare på växtsäsongen brukar det vara lätt att även hitta luktvädd Scabiosa canescens här. De senaste somrarna har större delen av området betats av några hästar, vilket haft en positiv effekt på den tidigare täta och grova gräsvegetationen. F. Möllebackshemmet >150 blommande strån Vid Möllebackshemmet, äldreboendet i Åhus, finns det en smal gräsremsa mellan gatan och cykelvägen mellan Åhus och Transval. Ortsnamnet Transval betyder utanför murarna och det var här bl. a. spetälskehospitalet låg. ( Tillsammans med Visby är Åhus den enda medeltidsstaden i Sverige, där man kan se den gamla medeltida ringmuren. Tyvärr är resterna av muren i Åhus mycket blygsamma. Dock är priserna på fastigheter innanför murarna idag mycket högre än utanför. ) Nåväl, i denna lilla gräsmark finns ett litet bestånd av trubbstarr. Gräsmarken blir då och då klippt genom parkförvaltningens försorg. G. Kyrkogården 8 bestånd i 4 ha-rutor med totalt >500 blommande strån Mellan kyrkogården och den plats där Sankt Jörgens hospital låg ( idag utmärkt med ett kors ) finns en småkuperad gräsmark med grov, ohävdad vegetation. Det är svårt att tro att detta kan vara en lokal för den småvuxna trubbstarren, men trots detta finns här flera ganska rika bestånd av trubbstarr, framför allt i sluttningarna där vegetationen är något glesare. Det finns planer på att området framöver ska hävdas genom sen slåtter, en åtgärd som utan tvekan skulle gynna den lilla starren. H. Östra golfbanan 43 bestånd i 15 ha-rutor med totalt >11 000 blommande strån I ruffarna på den Östra golfbanan finns de flesta och rikaste bestånden av trubbstarr i Åhus. Här är den spridd över ett stort område och tycks trivas mycket väl. Ruffarna är floristiskt mycket rika och trubbstarr samsas med arter som sandnejlika, fältsippa Pulsatilla pratensis, axveronika, luktvädd och luddhavre Helictotrichon pubescens. Som en del av golfklubbens miljöarbete slås ruffarna sent på växtsäsongen och det slagna växtmaterialet samlas samman och körs bort, allt för att gynna den fina flora som finns här. I. Västra golfbanan ca 1000 blommande strån Det har nu gått sex år sedan några hundra kvadratmeter vegetation togs från lokal B och flyttades till en mindre sandtäkt på den Västra golfbanan. Denna flytt har varit mycket lyckad och alla rara växter har klarat omställningen till sin nya hemvist mycket väl. Under alla år har trubbstarr blommat rikligt på ett par kvadratmeter i sandtäkten. J. Tångvägen 0 strån 2011 Under inventeringen för Projekt Skånes Flora fann Håkan Witzell 1990 trubbstarr i torr gräsmark på en liten sandkulle invid Tångvägen på Äspet. Jag har letat på lokalen vid flera tillfällen utan att kunna återfinna den. * Trubbstarr har ett flertal rika bestånd i Åhus, framför allt på Östra golfbanan där den är jämt spridd över ett stort område. Den skötsel ruffarna får, med sen slåtter och uppsamling av höet, tycks gynna den lilla starren och liknande skötselåtgärder planeras på ytterligare några lokaler. Därför kan man se mycket positivt på artens framtid på de flesta lokalerna i Åhus. Utan tvekan har vi i Skåne ett särskilt ansvar för denna hotade art då vi tillsammans med Öland hyser alla förekomster för trubbstarr i Sverige och i Norden. Och det är inte bara här den är en mycket sällsynt art. Även ur ett europeiskt perspektiv är trubbstarr en ovanlig art med endast få och spridda lokaler i de östra delarna av kontinenten. Detta förpliktigar! Författarens E-post : kjell-arne.olsson@swipnet.se 24