Innehållsförteckning s. 1

1 Innehållsförteckning s. 1 Förkortningar s. 3 1 Inledning s. 4 1.1 Problematik s. 4 1.2 Syfte och metod s. 5 1.3 Avgränsning s. 5 1.4 Disposition s. 6 2 Allmänt om dubbelt medborgarskap s. 7 2.1 Olika grunder s. 7 2.2 Enligt MedbL s. 8 3 Nationalitetsprincipen och hemvistprincipen s. 11 3.1 Nationalitetsprincipen s. 12 3.2 Hemvistprincipen s. 12 3.3 Bör en övergång ske från nationalitetsprincipen till hemvistprincipen? s. 12 4 Medborgarskapet som anknytningsfaktor s. 14 4.1 Internationella arvsituationer s. 14 4.1.1 Dubbelt medborgarskap och IDL s. 15 4.2 Makars förmögenhetsförhållanden s. 16 4.2.1 Dubbelt medborgarskap och LIMF s. 16 4.3 Äktenskapets ingående och äktenskapsmål s. 17 4.3.1 Dubbelt medborgarskap och IÄL s. 18

2 5 Dubbelt medborgarskap i EG-rätten s. 19 5.1 Rättspraxis från EG-domstolen s. 19 5.1.1 Carlos Garcia Avello v. Belgiska staten s. 20 5.2 Angående domens prejudikatverkan i Sverige s. 21 6 Dubbelt medborgarskap (svenskt och utländskt) s. 22 6.1 Svensk rättspraxis s. 22 6.1.1 NJA 1965 s. 351 s. 22 6.1.2 NJA 1967 s. 327 s. 22 6.1.3 NJA 1976 s. 476 s. 23 6.1.4 RH 1993:2 s. 24 6.2 Problematik kring avsaknaden av en särskild lagregel s. 24 6.2.1 Praktiska problem rörande avsaknaden av en särskild lagregel i praktiken s. 25 6.3 Bör en särskild lagregel som anger vilket medborgarskap som skall ges företräde införas? s. 26 6.4 Diskussion rörande den allmänt rådande principen s. 26 6.5 Vilket medborgarskap bör ges prioritet? s. 27 7 Dubbelt medborgarskap (två utländska) s. 29 7.1 Svensk rättspraxis s. 29 7.2 Allmänt om behandlandet av två utländska medborgarskap s. 29 7.3 Vilket medborgarskap bör ges företräde? s. 30 8 Slutord s. 31 Källförteckning s. 34

3 Förkortningar Bryssel II-förordningen Rådets förordning (EG) nr 1347/2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn HD Högsta domstolen IDL Lag (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo IP-rätt Internationell privaträtt IÄL Lag (1904:26 s. 1) om vissa internationella rätts- förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap IÄR Lag (1912:69) om vissa internationella rätts- förhållanden rörande äktenskapets rättsverkningar LIMF Lag (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhets- förhållanden MedbL Lag (2001:82) om svenskt medborgarskap NJA Nytt Juridiskt Arkiv Prop. Proposition RH Rättsfall från Hovrätterna SOU Statens offentliga utredningar

4 1 Inledning 1.1 Problematik Michael hade en svensk mor och en brittisk far. Vid födseln erhöll han både svenskt och brittiskt medborgarskap och behöll dessa medborgarskap livet ut. När Michael avled var han således både svensk och brittisk medborgare. De första femtio åren av sitt liv hade han hemvist i Sverige. Vid sin död hade Michael haft hemvist 1 i London sedan tjugo år. Han efterlämnade en änka och tre barn. Michael ägde egendom både i Sverige och Storbritannien. När arvet skulle fördelas och den svenske boutredningsmannen var förordnad ställde sig denne frågande till vilket lands lag som skulle tillämpas med anledning av Michaels dubbla medborgarskap. Allt fler personer har mer än ett medborgarskap. I svensk rätt finns det för närvarande inga lagbestämmelser som reglerar hur personer med dubbelt medborgarskap (även kallat flerfaldigt medborgarskap) skall behandlas vid tillämpning av regler som har medborgarskapet som anknytningsmoment. Det uppstår således en rättslig problematik med anledning av att det saknas särskilda regler för hanteringen av personer med flerfaldigt medborgarskap. I takt med den ökade rörligheten mellan olika länder, det omfattande EUsamarbetet, invandring m.m. kommer inte antalet personer med dubbelt medborgarskap att minska i framtiden. Detta påstående understryks av att det år 2001 kom en ny lag om svenskt medborgarskap 2 som utvidgar möjligheterna till flerfaldigt medborgarskap. Till exempel krävs inte längre att en person som ansöker om svenskt medborgarskap skall avsäga sig sitt tidigare medborgarskap. Inte heller förlorar en svensk medborgare som ansöker om annat medborgarskap sitt svenska medborgarskap. 3 1 Begreppet hemvist definieras i 7:2 IÄL och 19 LIMF. Den som är bosatt i viss stat anses ha hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. Denna definition får anses vägledande även för tolkningen av andra svenska internationellt privaträttsliga bestämmelser. 2 Lag (2001:82) om svenskt medborgarskap (MedbL) trädde i kraft den 1 juli 2001. 3 Se prop. 1999/2000:147, s. 1.

5 1.2 Syfte och metod Syftet med denna examensuppsats är att redogöra för tre familjerättsliga områden inom den svenska internationella privaträtten (IP-rätten) vilka har medborgarskapet som kriterium för valet av tillämplig lag. Vidare skall jag föra diskussion kring de problem som uppstår på grund av att det saknas lagbestämmelser som utpekar vilket medborgarskap som skall väga tyngst när en person har dubbelt medborgarskap. Slutligen skall jag diskutera vilket medborgarskap som bör ges företräde, vid bedömning här i Sverige, vid tillämpningen av regler som bygger på medborgarskapet som anknytningsmoment Arbetet med denna examensuppsats föregicks av en praktikperiod i nio veckor. Jag gjorde min praktik hos Bergquist Advokatbyrå i Stockholm AB. Advokatbyrån är en enmansbyrå som är specialiserad inom svensk och internationell arvsrätt och arvsskatterätt. Under min praktik arbetade jag inte personligen med något fall som hade anknytning till problematiken kring dubbelt medborgarskap. Dock var det under min praktik som jag uppmärksammades på problematiken rörande dubbelt medborgarskap av min handledare, advokat Ulf Bergquist. I arbetet med denna examensuppsats har jag använt mig av svenskt offentligt tryck, svenska rättsfall, ett EG-rättsfall och svensk litteratur vilken behandlar problematiken rörande dubbelt medborgarskap, nationalitetsprincipen och hemvistprincipen. 1.3 Avgränsning Svensk IP-rätt innehåller bland annat regler om erkännande och verkställbarhet av utländska beslut, om svensk domstols behörighet att uppta mål med utlandsanknytning samt om val av tillämplig lag för dessa mål. När ovanstående frågor skall bedömas, tillämpas, i större eller mindre utsträckning, regler som bygger på medborgarskapet som anknytningsfaktor. Jag kommer dock i huvudsak att koncentrera mig på lagvalsfrågan och problematiken kring behandlingen av personer med flerfaldigt medborgarskap. I detta sammanhang ställs, enligt min mening, problematiken på sin spets på ett mer komplicerat sätt när det är fråga om lagval. Denna slutsats bygger jag på, att

6 av de tre IP-rättsliga frågeställningar som skall behandlas i denna examensuppsats, frågan om domstols behörighet, uppställer flera alternativa grunder, där medborgarskapet som anknytningsfaktor utgör en av dessa grunder. Vad gäller domsrätt utgör således inte medborgarskapet den enda anknytningen till Sverige. 4 Jag kommer dock beröra domsrättsfrågan och erkännandefrågan vid redogörelse för svensk rättspraxis. Detta för att påvisa vilket medborgarskap som givits företräde i svensk rättspraxis. I denna examensuppsats kommer tre familjerättsliga områden inom den svenska IP-rätten att behandlas; arv, makars förmögenhetsförhållanden och äktenskapsmål. Dessa tre områden bygger i olika utsträckning på nationalitetsprincipen när tillämplig lag skall bestämmas. Även rättsområdet namnrätt kommer att beröras, men inte på något mer ingående sätt än genom en redogörelse för hur frågan har bedömts i svensk rättspraxis och rättspraxis från EG-domstolen. I examensuppsatsen kommer problematiken rörande dubbelt medborgarskap för fysiska personer att diskuteras utifrån två aspekter. Dels kommer situationen när en person har ett svenskt medborgarskap och ett utländsk medborgarskap att diskuteras, dels kommer situationen när en person har två utländska medborgarskap att avhandlas. I denna uppsats är det först och främst problematiken kring dubbelt medborgarskap i den svenska IP-rätten som kommer att behandlas. Dock kommer problematiken även belysas ur ett EG-rättsligt perspektiv samt andra stateters IP-rätt att nämnas. Jag kommer endast att beröra bestämmelser inom respektive område, som är relevanta för bedömningen av situationer med dubbelt medborgarskap, när det är medborgarskapet som styr vilket lands lag som skall tillämpas. 1.4 Disposition Jag har delat in examensuppsatsen i åtta avsnitt inklusive inledningen. I det andra avsnittet redogör jag för innebörden av dubbelt medborgarskap och den nya svenska medborgarskapslagen. I det tredje avsnittet presenterar jag både 4 Se exempelvis 2 kap. 10 IDL. Här stadgas att svensk domstol är behörig att uppta fråga om arv eller testamente, till exempel både om den avlidne var svensk medborgare eller hade svenskt hemvist.

7 nationalitetsprincipen och hemvistprincipen samt för en diskussion om vilken av dessa två principer som är att föredra. Nationalitetsprincipen och hemvistprincipen är två mycket grundläggande principer inom den svenska IPrätten. Jag finner därmed att en presentation av dessa principer är av relevans för den diskussion kring dubbelt medborgarskap som förs här nedan. I det fjärde avsnittet belyser jag tre områden inom den svenska IP-rätten vilka har medborgarskapet som anknytningsfaktum vid val av tillämplig lag på rättsförhållandet. I det fjärde avsnittet redogör jag även för om dubbelt medborgarskap har kommenterats i de aktuella lagarna och dess förarbeten. I det femte avsnittet redogör jag för ett rättsfall från EG-domstolen som berört problematiken rörande dubbelt medborgarskap. Vidare redogör jag för rättsfallets prejudikatverkan för EU:s medlemstater. I det sjätte avsnittet beskriver jag hur personer med ett svenskt och ett utländskt medborgarskap har behandlats i praxis vid tillämpningen av lagregler som bygger på medborgarskapet som anknytningsmoment. Jag för även en diskussion rörande problematiken angående avsaknaden av en särskild lagregel samt om en sådan bör införas. Vidare för jag resonemang rörande den allmänt rådande principen i den svenska doktrinen och svensk rättspraxis, vad gäller vilket medborgarskap som skall ges prioritet när en person har mer än ett medborgarskap. Slutligen för jag en diskussion rörande huruvida det svenska medborgarskapet bör ges företräde i sådana sammanhang. I det sjunde avsnittet redogör jag för hur personer med två utländska medborgarskap har behandlats i svensk rättspraxis vid tillämpningen av bestämmelser som har medborgarskapet som anknytningsfaktor. Examensuppsatsen avslutas med ett slutord. 2 Allmänt om dubbelt medborgarskap 2.1 Olika grunder Medborgarskap är den fasta anknytningen till en stat som en person erhåller automatiskt vid födseln eller genom ett senare administrativt beslut. Naturligt nog innebär dubbelt medborgarskap att en person har en sådan anknytning till mer än

8 ett land. 5 Antalet personer med dubbelt medborgarskap i Sverige har uppskattats till 300 000. 6 Flerfaldigt medborgarskap kan lätt uppkomma eftersom medborgarskapslagstiftningarna i olika länder inte är anpassade till varandra. Ett dubbelt medborgarskap kan erhållas på flera olika sätt. Ett sätt kan vara att personer som ansöker om och beviljas nytt medborgarskap behåller sitt gamla medborgarskap. En person kan ibland tvingas behålla det gamla medborgarskapet mot sin vilja. En annan vanlig orsak är att barn till föräldrar med olika medborgarskap erhåller bägge föräldrarnas medborgarskap vid födseln. Ett tredje sätt är att, enligt vissa länders lagstiftning, en kvinna automatiskt erhåller mannens medborgarskap vid äktenskapets ingående. Andra länder tillämpar inte någon sådan automatisk verkan på kvinnans medborgarskap vid ingående av äktenskap. I de sistnämnda länderna behåller i stället kvinnan sitt ursprungliga medborgarskap. Om en kvinna ingår äktenskap med en man som har medborgarskap i ett land där kvinnan automatiskt erhåller mannens medborgarskap vid giftermålet, och själv är medborgare i ett land där kvinnan behåller sitt medborgarskap, blir följden att hon i och med äktenskapets ingående blir innehavare till ett flerfaldigt medborgarskap. 7 Medborgarskapslagar i olika länder är uppbyggda enligt någon av två grundprinciper när det gäller förvärv av medborgarskap genom födelse; härstamningsprincipen och territorialprincipen. Härstamningsprincipen innebär att föräldrarnas nationalitet är avgörande för vilken nationalitet barnet skall erhålla vid födseln. Territorialprincipen innebär att barnet får medborgarskap i det land där det föds. Den svenska MedbL bygger på härstamningsprincipen samt principen om att undvika statslöshet. 8 2.2 Enligt MedbL En grundtanke inom svensk medborgarskapsrätt var länge att undvika dubbelt medborgarskap. De skäl som låg till grund för principen om undvikande av 5 Se prop. 1989/90:87, s. 18. 6 Se www.home.swipnet.~w48218/2land.htm (2003-11-10). 7 Se SOU 1969:60, s. 190-191 och Jänterä-Jareborg, M., PM (2003-11-20) :Nationalitetsprincipen eller hemvistprincipen? 8 Se www.migrationsverket.se (2004-01-08).

9 dubbelt medborgarskap var av tradition hänförliga, i huvudsak, till rösträtten och valbarheten i flera länder, skyldigheten att fullgöra värnplikt, möjligheterna att ge konsulärt bistånd samt säkerhetsfrågor. Som argument anfördes, att det låg i varje stats intresse att landets medborgare inte samtidigt var medborgare i ett annat land samt att det från ren ordningssynpunkt var föredelaktigt med ett system som tillät endast ett medborgarskap. 9 Sverige har genom antagandet av en ny medborgarskapslag år 2001 övergivit principen om att undvika dubbelt medborgarskap. 10 Sedan den gamla lagens tillkomst har det skett stora förändringar i samhället vilket motiverade en översyn av den gamla medborgarskapslagen. Vidare är den internationella trenden att dubbelt medborgarskap godkänns i allt större omfattning. Till exempel accepterar Schweiz och Italien flerfaldigt medborgarskap sedan 1992. Ett annat exempel på den internationella trenden vad gäller dubbelt medborgarskap är 1997 års europeiska konvention om medborgarskap. Sverige ratificerade 1997 års konvention den 1 oktober år 2000. 1997 års konvention är neutral i fråga om dubbelt medborgarskap till skillnad från 1963 års europeiska konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap m.m. 11 Innan den nya MedbL tillkom gällde Lag (1950:382) om svenskt medborgarskap. Den gamla lagen tillkom efter samråd med Norge och Danmark. Senare anslöt sig även Island och Finland till samarbetet. Den gamla lagen trädde i kraft den 1 januari 1951 och genomgick flera förändringar men var inte föremål för någon djupgående bearbetning innan den upphävdes. 12 Den gamla medborgarskapslagen tillkom under en tid då förhållandena i flera avseenden skiljde sig markant från dagens samhälle. Det är idag, jämfört med för femtio år sedan, avsevärt mycket vanligare att människor bosätter sig i ett annat land än där de föddes. Detta har olika orsaker. Det kan vara en frivillig bosättning på grund av studier, arbete eller familjebildning. Grunden för flytt kan även vara ofrivillig, till exempel med anledning av krig och förföljelse som gör det omöjligt för personen i fråga att stanna kvar i sitt ursprungliga medborgarskapsland. Vidare 9 Se SOU 1999:34, s. 201. 10 Se ovan not 2. 11 Se prop. 1999/2000:147, s. 85. 12 Se Prop. 1999/2000:147, s. 15.

10 kan konstateras att den rättsliga synen på medborgarskapet har förändrats. Utländska medborgare med hemvist i Sverige har i stor utsträckning kommit att jämställas med svenska medborgare. Att utländska medborgare, med hemvist i Sverige, kommit att jämställas med svenska medborgare, har sin viktigaste förklaring i att hemvistprincipen kommit att tillämpas på alltfler områden. Detta innebär att hemvistet fått ökad betydelse för en persons samhälliga rättigheter och skyldigheter. Det kan sägas att medborgarskapet i motsvarande omfattning fått minskad betydelse. 13 En av de praktiska fördelarna som följer av dubbelt medborgarskap är en möjlighet att utan särskilt tillstånd kunna bosätta sig i vart och ett av medborgarskapsländerna. En annan praktisk fördel är att det underlättar besök i ursprungslandet med anledning av att vederbörande inte behöver bry sig om eventuella visumregler. Den allra viktigaste fördelen för den enskilde ligger kanske på den känslomässiga nivån. Många upplever det som ett svårt steg att avsäga sig sitt ursprungliga medborgarskap med allt vad det innebär i form av traditioner, identitet, kulturarv med mera. Vissa personer kanske upplever det som att det vid ett avsägande av sitt ursprungsmedborgarskap att de tappar sitt ursprung och förlorar sin identitet. 14 Enligt den nuvarande MedbL är det fullt ut möjligt att inneha dubbelt medborgarskap. Det krävs inte längre att den som ansöker om svenskt medborgarskap avsäger sig sitt tidigare medborgarskap. Vidare förlorar inte en svensk medborgare, som ansöker och erhåller ett annat medborgarskap, sitt svenska medborgarskap. Den nya lagen underlättar för barn och ungdomar med utländskt medborgarskap att bli svenska medborgare. Ett barn kan, genom anmälan av den eller dem som har vårdnaden om barnet, erhålla svenskt medborgarskap om barnet har permanent uppehållstillstånd och haft hemvist i Sverige sedan minst fem år. 15 13 Se SOU 1999:34, s. 202 och prop. 1999/2000:147, s. 1 och 15-18. 14 Se prop. 1999/2000:147 s. 83. 15 Se 7 MedbL.

11 3 Nationalitetsprincipen och hemvistprincipen I svensk IP-rätt har valet av tillämplig lag dominerats av två principer. Dessa är nationalitetsprincipen och hemvistprincipen. Båda principerna bygger på tanken att en människas personliga rättsliga förhållanden skall var underkastade lagen i det land till vilket hon har starkast anknytning. I familjemål styr dock nationalitetsprincipen och hemvistprincipen inte enbart frågan om lagval utan även domsrättsfrågan. När domsrättsfrågan skall bedömas, kan i viss utsträckning både nationalitetsprincipen och hemvistprincipen uppmärksammas. Vid lagvalsfrågans bedömning däremot är det normalt den ena eller den andra principen som är avgörande. 16 Utvecklingen inom den svenska internationella familjerätten både inom rättspraxis och lagstiftning har gått mot att ge hemvistprincipen allt mer utrymme, medan den tidigare härskande nationalitetsprincipen har fått ge vika. Denna utveckling är förenlig med inriktningen av senare tids internationella samarbete inom familjerättens område. 17 Sverige tillhörde i början av 1900-talet de länder som anslöt sig till en renodlad nationalitetsprincip. De första lagstiftningsprodukterna som präglades av nationalitetsprincipen var Lag (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (IÄL) och Lag (1912:69) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskapets rättsverkningar (IÄR). 18 Till grund för dessa lagar låg Haagkonventionerna från 1902 och 1905. Att dessa Haagkonventioner präglades av en renodlad nationalitetsprincip berodde inte på att alla länder ansåg att den var att föredra. De länder som höll fast vid hemvistprincipen deltog inte i Haagsamarbetet, eller avstod från att ratificera där antagna konventioner. 19 16 Se Jänterä-Jareborg, M., Svensk domstol och utländsk rätt, s. 42 och prop. 1989/90:87, s. 16. 17 Se prop. 1982/83:38, s. 7. 18 IÄR är idag upphävd. Dock får lagen verkan i fall den ena maken avlidit före den 1 juli 1990. Se vidare Jänterä-Jareborg, M., Makars förmögenhetsförhållanden under äktenskapet och underhåll av make. Den svenska internationellt privaträttsliga regleringen i utomnordiska förhållanden, not 49.

12 3.1 Nationalitetsprincipen Nationalitetsprincipen innebär att det är lagen i det land där personen är medborgare som skall tillämpas på hans eller hennes personliga rättsförhållanden. Svensk IP-rätt bygger sedan gammalt på nationalitetsprincipen. Denna princip dominerar fortfarande i de kontinentaleuropeiska länderna, till exempel Italien, Grekland och Spanien. 20 3.2 Hemvistprincipen En persons anknytning till Sverige genom vistelse eller bosättning är en viktig anknytningsfaktor inom många rättsområden. Hemvistprincipen innebär att en person anses ha starkast anknytning till det land där personen är bosatt. När denna princip tillämpas är det således hemvistet som styr vilket lands lag som skall tillämpas på det rättsliga förhållandet. Den internationella privat- och processrätten har i allt större utsträckning kommit att domineras av hemvistprincipen. En bidragande orsak till detta är den ökade internationaliseringen. Hemvistprincipen tillämpas dock sedan gammalt i Danmark, Island och Norge samt USA och England. 21 3.3 Bör en övergång ske från nationalitetsprincipen till hemvistprincipen? En uppmärksammad fråga inom den internationella familjerätten har under en längre tid varit valet mellan nationalitetsprincipen och hemvistprincipen. 22 Vid tillämpning av hemvistprincipen är det, som nämnts, hemvistet och inte nationaliteten som blir avgörande för lagvalet. Jag anser att hemvistprincipen har klara fördelar framför nationalitetsprincipen. En anledning är att en människas personliga förhållanden oftast har starkare anknytning till det land där hon har hemvist i än det land till vilket medborgarskapet är knutet. Särskilt tydligt blir detta om en människa tvingats fly från medborgarskapslandet, till exempel av politiska skäl. Enligt min mening skulle det kunna vara direkt olämpligt att, i vissa situationer, applicera den samhällsordning och lagstiftning som någon flytt ifrån 19 Se SOU 1987:18, s. 56. 20 Se prop. 1989/90:87, s. 16. 21 Se prop. 1989/90:87, s. 16 och Örtenhed, K., Hemvistbegreppet, s. 23. 22 Se prop. 1989/90:87, s. 16.

13 på vederbörandes personliga familjeförhållanden. Vidare anpassar en människa sig normalt till sin närmiljö. Det finns två konventioner som reglerar flyktingar respektive statslösas rättsliga ställning. Konventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning ratificerades av Sverige den 16 augusti 1951 och Konventionen av den 28 september 1954 om statslösas rättsliga ställning ratificerades av Sverige 18 december 1964. Sverige har inte ratificerat samtliga artiklar i dessa två konventioner utan gjort vissa förbehåll. Bland annat har Sverige valt att inte implementera artikel 12 moment 1 i respektive konvention. Artikel 12 moment 1 är likalydande i båda konventionerna. I denna artikel stadgas att en flykting/statslös personrättsliga ställning skall bedömas av lagen i det land där han har sitt hemvist. Om han saknar hemvist skall lagen i det land där han har sin vistelseort tillämpas. Om Sverige valt att ratificera artikel 12 moment 1 hade vi kunnat undvika situationen där den rättsordning som flyktingen flytt ifrån tillämpas på vederbörandes personliga familjeförhållanden. Dock bör noteras att det i 7 kap. 3 IÄL stadgas att vid tillämpning av lagen, likställs en statslös person med medborgare i den stat som han har sin hemvist, eller om han saknar hemvist, där han har sin vistelseort och politisk flykting med medborgare i den stat där han har sin hemvist. 7 kap. 3 IÄL kom till när IÄL fick ändrad lydelse 1973. Vid tillämpning av hemvistprincipen tillåts således ett bruk av familjerättsliga bestämmelser som står i överensstämmelse med de sociala värderingar och andra lagregler som personen i fråga lever i. Ytterligare en anledning till att jag finner hemvistprincipen vara att föredra framför nationalitetsprincipen är problematiken rörande de dubbla medborgarskapen. Antalet personer med dubbelt medborgarskap har uppskattats till 300 000 i Sverige och till flera miljoner i Västeuropa. Flera länders medborgarskapslagstiftning är utformad så att en kraftig ökning dessutom är att förvänta inom en nära framtid. 23 Enligt min mening utgör de flerfaldiga medborgarskapen en försvårande omständighet om nationalitetsprincipen skall behållas. Jag anser att utvecklingen 23 Se prop. 1989/90:87, s. 18.

14 med fler personer med dubbelt medborgarskap medför att nationaliteten som anknytningsfaktor förlorar sitt värde. Det finns emellertid vissa nackdelar även med hemvistprincipen. Vid vissa tillfällen kan det vara besvärligt att bedöma i vilket land en person har sitt hemvist. Normalt byter människor hemvist oftare än medborgarskap. Vid en samlad bedömning är min åsikt dock att hemvistprincipen är överlägsen nationalitetsprincipen. Jag anser att Sverige borde tillämpa hemvistet som anknytningsfaktor inom samtliga svenska IP-rättsliga områden. 4 Medborgarskapet som anknytningsfaktor Här nedan skall jag redogöra för tre familjerättsliga områden inom den svenska IP-rätten som har medborgarskapet som anknytningsfaktor när tillämplig lag skall bestämmas. Inom dessa områden blir således en persons medborgarskap avgörande för vilket lands lag som blir tillämplig på rättsförhållandet. 4.1 Internationella arvsituationer Med den ökade internationaliseringen har även dödsfall börjat få många kopplingar till utlandet. Vad gäller lagvalsregler för arv finns i Sverige två system. Ett system som tillämpas i förhållande till medborgare i de andra nordiska länderna och ett annat som tillämpas i förhållande till medborgare utanför norden. Lagvalsbestämmelser till arv som avser internordiska förhållanden finns i svensk rätt i tre olika författningar, nämligen Lag (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m.m., Lag (1935:46) om tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge samt Lag (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som har hemvist i Danmark, Finkand, Island eller Norge. Lagarna grundar sig på en konvention mellan de nordiska staterna från år 1934. Konventionen har tillträtts av samtliga nordiska stater. 24 24 Se Jänterä-Jareborg, M., Internationell privaträtt utgiven i Svensk rätt en översikt, s. 103.

15 Lagvalsregler för rätten till arv utanför norden finns i Lag (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo (IDL). Denna lag grundar sig inte på någon konvention. IDL bygger på nationalitetsprincipen. 1 Exempelvis skall, enligt 1 kap. 1 st. 1 IDL, rätten till arv bedömas enligt lagen i det land där den avlidne var medborgare vid dödsfallet. I 1 kap. 2 IDL görs ett undantag för arvsrätt till visst slag av fast egendom. I 1 kap. IDL finns ett antal regler som kompletterar huvudregeln. I vissa situationer är medborgarskapet vid tidpunkten för en rättshandling avgörande. I 1 kap. 3 IDL, till exempel, stadgas om behörighet att upprätta eller återkalla testamente. Denna fråga bör bedömas enligt lagen i den stat där testator var medborgare då rättshandlingen företogs. I fråga om testamentes giltighet till sitt innehåll tillämpas i princip testators nationella lag vid tiden för dödsfallet, se 1 kap. 5 IDL. Frågan om bindande verkan av arvsavtal med arvlåtaren eller av gåva för dödsfalls skull, prövas enligt lagen i det land, där arvlåtaren var medborgare när rättshandlingen företogs, se 1 kap. 7 IDL. I 1 kap. 9 IDL stadgas att rätten att över huvud ta arv eller testamente skall prövat enligt lagen i det land som vederbörande är medborgare. 4.1.1 Dubbelt medborgarskap och IDL Av lagvalsbestämmelsen i 1 kap. 1 IDL framgår inte vilket lands lag som skall tillämpas om en avliden person har dubbelt medborgarskap. Någon vägledning i frågan går inte heller att få av förarbetena. Problematiken kring dubbelt medborgarskap nämns överhuvudtaget inte i kommentaren till detta lagrum. 25 Däremot diskuteras flerfaldigt medborgarskap i samband med kommentaren till 3 kap. IDL. Kap. 3 uppställer särskilda bestämmelser som stadgar bland annat vad som gäller om en person har medborgarskap i ett land som har flera olika rättssystem. I kommentaren anförs det att det inte finns något förslag till lösning av problemet i sådant fall den avlidne hade dubbelt medborgarskap, utan en reglering med lösning av detta problem fick anstås till en revision av IÄL skedde. Dock hänvisas till Haagkonferensen för internationell privaträtt och dess sammanträde år 1928. I samband med detta sammanträde utarbetades ett förslag 25 Se NJA II 1938, s. 210-211.

16 till konvention angående konflikter mellan lagar och jurisdiktioner rörande arv och testamente. Enligt förslaget skulle vid dubbelt medborgarskap det lands lag tillämpas där den avlidne hade résidence habituelle. 26 I förarbetena till IDL finner således lagstiftaren att hemvistet skall styra vilket lands lag som skall tillämpas när en person har flerfaldigt medborgarskap. Uttalandet är inte förenligt med den ståndpunkt som senare kommit att prägla svensk rättspraxis och doktrin. 27 4.2 Makars förmögenhetsförhållanden Bestämmelser om tillämplig lag beträffande makars och sambors förmögenhetsförhållanden finns i lagen (1990:272) om vissa internationella frågor rörande makars förmögenhetsförhållande (LIMF). Före LIMF gällde IÄR från 1912. IÄR byggde på nationalitetprincipen och oföränderlighetsprincipen 28. Lagen stadgade att mannens nationella lag vid äktenskapets ingående skulle tillämpas på förmögenhetsförhållandena i äktenskapet. Detta gällde både fast och lös egendom. 29 När LIMF trädde i kraft skedde en övergång från nationalitetsprincipen till hemvistprincipen. Detta innebär att makarnas hemvist får avgörande betydelse för vilket lands lag som skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden. 30 Vidare öppnar 3 LIMF möjlighet för makar att ingå avtal om vilket lands lag som skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden, om detta stadgas i 3 LIMF. Dock begränsas avtalsmöjligheten på det sättet att åtminstone en av makarna måste ha anknytning till den avtalade rättsordningen genom antingen hemvist eller medborgarskap. Det fordras således att makarna eller de blivande makarna har anknytning antingen genom nationalitet eller hemvist till det land vars rättsordning avtalet avser. Både nationalitet och hemvist gäller då som anknytningsfaktor. 26 Se NJA II 1938, s. 254 résidence habituelle är det franska uttrycket för hemvist. 27 Se bland annat avsnitt 6. 28 Oföränderlighetsprincipen innebär att den en gång vid äktenskapet ingående bestämda lagen förblir tillämplig under hela äktenskapet och anger principerna för den uppgörelse som skall ske vid äktenskapets upplösning genom skilsmässa eller dödsfall, se SOU 1987:18, s. 74. 29 Se SOU 1987:18, s. 74.

17 4.2.1 Dubbelt medborgarskap och LIMF Av lagtexten i LIMF går det inte att utläsa vad som gäller vid dubbelt medborgarskap. Dock behandlas frågan om dubbelt medborgarskap i förarbetena avseende lagvalsavtal. När en make har dubbelt medborgarskap omfattas båda medborgarskapsstaternas lagar av valrätten. Vid dubbelt medborgarskap skall kravet på anknytning på grund av medborgarskap inte ses som en begränsning till det land som maken har starkast anknytning till. Inte heller i det fall det ena medborgarskapet är svenskt föreligger det hinder mot att makarna väljer det utländska medborgarskapet som grund för lagvalsavtalet. Således om en eller båda av makarna har dubbelt medborgarskap får makarna utse lagen i vilken som helst av medborgarskapsstaterna. 31 4.3 Äktenskapets ingående och äktenskapsmål Den autonoma svenska internationella äktenskapsrätten regleras i IÄL. Vid sidan av IÄL finns, för de internordiska förhållandena, förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmyndarskap samt rådets förordning (EG) nr 1347/2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och om mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn (den s k Bryssel IIförordningen). Den senare är tillämplig på äktenskapsmål som har anknytning till EU. Bryssel II-förordningen reglerar inte lagval. Lagvalsfrågorna bedöms enligt reglerna i IÄL. 32 I fråga om de materiella förutsättningarna för äktenskapets ingående bygger IÄL på nationalitetsprincipen. Tanken bakom principen är att de personliga rättsförhållandena skall prövas enligt den lag som vederbörande har starkast anknytning till. Enligt huvudregeln skall frågan om en persons rätt att ingå äktenskap bedömas enligt lagen i det land där personen i fråga är medborgare, se 1 kap. 1 IÄL. Dock får den som sedan minst två år har hemvist i annat land i stället åberopa det landets lag, se 1 kap. 2 IÄL. 30 Se prop. 1989/90:87, s. 1. 31 Se prop. 1989/90:87, s. 40. 32 Se prop. 1973:158, s. 18.

18 Regeringen har alldeles nyligen i prop. 2003/04:48 Åtgärder mot barnäktenskap och tvångsäktenskap föreslagit lagändringar som syftar till att förbättra skyddet för enskilda mot påtvingade och för tidiga äktenskap. Reformen har också sin grund i ett behov att anpassa nu gällande regler om val av tillämplig lag vid hindersprövning till ändrade värderingar inom området. 33 De nuvarande reglerna ger uttryck för nationalitetsprincipen. En orsak till förslaget är den generellt ökade rörligheten mellan olika länders gränser. När ett större antal personer har sitt hemvist i annat land än var de är medborgare har nationaliteten fått mindre betydelse som anknytningsmoment. Utvecklingstendensen inom rättsområdet pekar mot att den nu gällande huvudregeln bör omprövas. I propositionen föreslås att reglerna skall ändras på sådant sätt att hindersprövning för vigsel inför svensk myndighet alltid skall ske med tillämpning av svensk lag. Om ingen av parterna har anknytning till Sverige genom medborgarskap eller hemvist skall för var och en av dem även medborgarskapets eller hemvistlandets lag tillämpas. 34 I fråga om formen för äktenskapets ingående är utgångspunkten att utländska vigslar i möjligaste mån skall ges giltighet i Sverige. Ett äktenskap som ingåtts utomlands enligt främmande lag anses vara giltigt om det anses vara giltigt i det land där det ingicks. Om vigsel har förrättats i Sverige eller i annat främmande land av utländsk präst eller av främmande diplomatisk tjänsteman, godtas den här under vissa förutsättningar. Vidare gäller att ett äktenskap som utländska medborgare har ingått utomlands skall anses giltigt här i landet, om det är giltigt i den eller de stater där mannen och kvinnan är medborgare, se 1 kap. 7 IÄL. 35 4.3.1 Dubbelt medborgarskap och IÄL I lagtexten ges ingen vägledning för hur ett dubbelt medborgarskap skall hanteras vid äktenskapets ingående och äktenskapsmål. Dock nämns problematiken rörande dubbelt medborgarskap i förarbetena till 1973 års revision av IÄL i specialmotiveringen till kap. 1 och 7. 36 33 Se prop. 2003/04:48, s. 1. 34 Se prop. 2003/04:48, s. 1 och 15. 35 Se prop. 1973:158, s. 21-22. 36 Se prop. 1973:158, s. 102 och 119. I kap. 7 IÄL finns vissa kompletterande bestämmelser till de föregående kapitlen i IÄL, bland annat kap. 1 Om äktenskapets ingående. I kap. 7 IÄL regleras

19 I specialmotiveringen till 1 kap. 7 st. 2 tillförsäkrar departementschefen giltighet åt äktenskap som är ogiltiga enligt vigselortens lag men giltiga i makarnas medborgarskapsland. Om någon av makarna har dubbelt medborgarskap och anses äktenskapet vara giltigt i någon av dessa, får det anses tillräckligt. Propositionen till en reviderad IÄL 37 föregicks av ett kommittéförslag 38 som kommenterades av departementschefen i specialmotiveringen till kap. 7 IÄL. Departementschefen refererar och instämmer i kommitténs yttrande vad gäller dubbelt medborgarskap. Kommittén anförde att återhållsamhet iakttagits vad gäller kodifiering av allmänna principer inom den internationella familjerätten. Kommittén anför vidare att det inte är lämpligt att lagreglera dessa och andra allmänna spörsmål på den internationella familjerättens område. Ett av dessa spörsmål är således problematiken kring dubbelt medborgarskap. Kommittén erinrar om ett uttalande om dubbelt medborgarskap i förarbetena till IDL. Där sägs att frågan om hur dubbelt medborgarskap skall bedömas borde lösas vid revision av IDL. Kommittén anför vidare att det är besvärligt att uppställa generella normer och att frågan även i fortsättningen bör överlämnas till rättstillämpningen. Slutligen skriver kommittén att den allmänna ståndpunkten i doktrinen är att en person i Sverige, som är både svensk och utländsk medborgare, bör behandlas enbart som svensk medborgare. Departementschefen anser, liksom kommittén, att dessa grunder för bedömningen generellt bör beaktas. Departementschefen finner dock att det ibland kan finnas anledning att anknyta till ett annat medborgarskap. Till exempel om någon som är medborgare i flera länder vill ingå äktenskap bör denna person ges möjlighet att åberopa lagen i vilket som helst av länderna. 39 Departementschefen var således av den uppfattningen att det i vissa situationer kan vara aktuellt att ge det utländska medborgarskapet företräde framför det svenska. till exempel frågan om tillämplig lag när lagen i främmande land med flerrättsystem skall tillämpas på grund av medborgarskap. 37 Se prop. 1973:158. 38 Se SOU 1969:60. 39 Se prop. 1973:158, s. 119.

20 Problematiken rörande dubbelt medborgarskap har inte berörts i prop. 2003/2004:48 Åtgärder mot barnäktenskap och tvångsäktenskap. 5 Dubbelt medborgarskap i EG-rätten 5.1 Rättspraxis från EG-domstolen Nedan kommer jag redogöra för ett mål från EG-domstolen vilken behandlat problematiken kring dubbelt medborgarskap. I och med Sveriges medlemskap i EU är Sverige skyldigt att följa EGdomstolens domar. Därmed är utgången i målet av relevans även för svenskt vidkommande. 5.1.1 Carlos Garcia Avello v. Belgiska staten 40 Domen handlar om efternamn för barn födda i Belgien. Barnen i målet hade dubbelt medborgarskap, ett spanskt medborgarskap och ett belgiskt medborgarskap. Barnens föräldrar hade hemvist i Belgien och var gifta med varandra. Fadern var spansk medborgare och modern belgisk medborgare (som hette Weber i efternamn); därav hade barnen erhållit flerfaldigt medborgarskap vid födseln. Fadern hade i enlighet med spansk namnrätt ett dubbelt efternamn, bestående av första ledet i hans fars efternamn (Garcia), följt av första ledet i hans mors efternamn (Avello). I både spansk och belgisk internationell namnrätt tillämpas nationalitetsprincipen, varvid i händelse av konkurrens mellan två medborgarskap ges företräde till egna landets nationalitet. På grund av spansk namnrätt erhöll barnen i de spanska myndigheternas ögon det dubbla efternamnet Garcia-Weber. De belgiska myndigheterna följde belgisk namnrätt och registrerade barnen som bärare av faderns båda efternamn (Garcia-Avello). Föräldrarna ansökte hos de belgiska myndigheterna om byte av barnens efternamn till Garcia-Weber med hänvisning till den spanska namnrätten. De anförde att barnen borde bära samma namn i båda sina medborgarskapsländer. Vidare menade föräldrarna att barnens belgiska efternamn i Spanien kunde ge en felaktig bild av familjeförhållandena. Föräldrarnas ansökan avslogs dock av belgiska myndigheter med hänvisning till att det var belgisk namnrätt som var tillämplig. 40 Målnummer C-148/02. Avgörandet i målet meddelades den 2 oktober 2003.

21 Föräldrarna överklagade till den högsta förvaltningsdomstolen i Belgien vilken vände sig till EG-domstolen med frågan huruvida tillämpningen av belgisk namnrätt var oförenligt med gemenskapsrättsliga principer. EG-domstolen noterade att de belgiska myndigheterna behandlade personer med ett belgiskt medborgarskap och ett utländskt medborgarskap som enbart belgisk medborgare. Dock ansåg domstolen att dessa två personkategorier (belgiskt medborgarskap respektive belgiskt medborgarskap och utländskt medborgarskap) inte befann sig i samma ställning, bland annat på grund av att barnens dubbla medborgarskap ledde till besvär med olika efternamn i Belgien och Spanien. EG-domstolen kom till slutsatsen att belgiska myndigheter inte fick vägra att medge den aktuella namnändringen avseende barn med dubbelt medborgarskap med hemvist i Belgien. Att vägra namnbyte ansåg domstolen strida mot EG-fördragets artikel 12 och 17. 5.2 Angående domens prejudikatverkan i Sverige Enligt professorn i internationell och komparativ privat- och processrätt Michael Bogdan är domens räckvidd som prejudikat något oviss. Det faktum att EGdomstolen uttryckligen begränsar domslutet till att enbart gälla under de i målet aktuella omständigheterna, utan att meddela vilka omständigheter som åsyftas, pekar, enligt Bogdan, på att domstolen inte ämnade ge domslutet någon generell tolkning. 41 Vidare anför han att vid en analys av Avello-domen och den svenska internationella namnrätten skulle lagvalsproblematiken förmodligen vara densamma om de aktuella barnens anknytningar till Belgien skulle ersatts med motsvarande anknytning till Sverige. Bogdan anser därmed att EG-domstolens argumentation och slutsatser i Avello-domen är av direkt betydelse även för svensk del. 42 41 Se Bogdan, M., SvJT 2003, s. 1061. 42 Se Bogdan, M., ovan not 41, s. 1065-1066.

22 6 Dubbelt medborgarskap (ett svenskt och ett utländskt) 6.1 Svensk rättspraxis Är ett av medborgarskapen svenskt, är det sannolikt att domstolarna i regel känner sig bundna att ge det svenska medborgarskapet företräde framför det utländska. I svensk rättspraxis har domstolarna behandlat personer med ett svenskt och ett utländskt medborgarskap som enbart innehavare av ett svenskt medborgarskap vid prövning av domsrättsfrågor, lagvalsfrågor och erkännandefrågor. Huvudsakligen har domstolarna bortsett från de övriga nationaliteterna. 43 Undantag finns dock, se RH 1993:2 där företräde gavs till det utländska medborgarskapet. Jag kommer här nedan redogöra för fyra rättsfall där frågan om dubbelt medborgarskap har berörts. 6.1.1 NJA 1965 s. 351 Detta mål gällde frågan huruvida svensk domstol var behörig att uppta mål om talan om jämkning av underhållsbidrag till barn som vid tiden för rättegången hade hemvist i USA. Domsrättsfrågan var inte reglerad i lag. Fadern, som var svensk medborgare med hemvist i Sverige, väckte talan mot sin son, som var både svensk och amerikansk medborgare med hemvist i USA, gällande jämkning av tidigare fastställd underhållsskyldighet. HD ansåg att svensk domstol var behörig och åberopade till stöd flera olika faktorer. En av dessa faktorer var det svenska medborgarskapet. Det framgår dock inte huruvida det svenska medborgarskapet ansågs utgöra en nödvändig förutsättning för den svenska domsrätten. 6.1.2 NJA 1967 s. 327 I detta mål behandlades frågan om betydelsen av en persons dubbla medborgarskap i samband med erkännande av en fransk dom. En fransk domstol hade dömt till äktenskapskillnad mellan en man som var fransk medborgare och en kvinna som innehade både svenskt medborgarskap och franskt medborgarskap. HD fann att domen blev gällande i Sverige enligt de då gällande reglerna i 43 Se Bogdan, M., Svensk internationell privat och processrätt, s. 147.

23 3 kap. 4 och 7 1 st. IÄL. I den förstnämnda bestämmelsen stadgades att om myndighet i främmande stat beviljat äktenskapskillnad mellan undersåtar i samma stat skulle beslutet följas här i riket. Den sistnämnda bestämmelsen innehöll en förvandlingsregel i sådant fall då makarna var medborgare i samma stat. Den stadgade om frånskild makes rätt att ingå nytt äktenskap. Ett utländskt beslut om äktenskapsskillnad vann inte tillämpning här i riket innan stadsfästelse av beslutet meddelats av hovrätten enligt särskild ordning som redovisades i 3 kap. 5 och 6 IÄL. Genom åberopandet av lagrummen visade HD att hustrun betraktades som svensk medborgare och inte som fransk medborgare. 6.1.3 NJA 1976 s. 472 Marguerite Wenner-Gren (M.V-G) var vid sin död änka efter den svenske medborgaren Axel Wenner-Gren. Hon erhöll svenskt medborgarskap vid äktenskapets ingående. Frågorna i målet var huruvida M.V-G var enbart svensk medborgare, enbart amerikansk medborgare eller både svensk och amerikansk medborgare samt om all egendom i M.V-G:s dödsbo skulle förvaltas av den svenske boutredningsmannen enligt 2 kap. 2 och 5 1 st. IDL. HD fastställde att M.V-G var både svensk och amerikansk medborgare med hemvist i Mexiko. Vidare beslutade HD att den i Sverige förordnade boutredningsmannens förvaltning av dödsboet, skulle omfatta även dödsboets egendom i utlandet. HD tillämpade bestämmelserna i 2 kap. 2 och 5 1 st. IDL i sitt avgörande. HD bortsåg således från den avlidnas amerikanska medborgarskap trots att detta var det mest effektiva. 44 Med effektivt medborgarskap avses det medborgarskap som med hänsyn till omständigheterna bäst återspeglar personens livsförhållanden. En omständighet som brukar tillmätas avgörande betydelse är var vederbörande har sitt hemvist. 44 Se M., Bogdan, ovan not 43, s. 147.

24 6.1.4 RH 1993:2 Cecilia G ansökte för sin sons Benjamin R:s räkning om att svensk domstol skulle ge honom tillåtelse att byta efternamn till hennes. Benjamin var sedan födseln både svensk och tysk medborgare med hemvist i Tyskland. Benjamin R:s far motsatte sig namnbytet. Tingsrätten lämnade Cecilia G:s ansökan utan bifall bl a med anledning av att fadern motsatte sig namnbytet. Cecilia G överklagade tingsrättens beslut och yrkade bifall till sin ansökan om namnbyte. Trots det svenska medborgarskapet fann hovrätten att frågan om Benjamin R:s namnbyte hade så stark anknytning till Tyskland att ansökan om namnbyte inte kunde bifallas. Benjamin R och de övriga personer som skulle komma att beröras av beslutet var bosatta i Tyskland och hade tyska medborgarskap. I detta fall gav hovrättens således det tyska medborgarskapet företräde framför det svenska medborgarskapet när vederbörande haft hemvist hela sitt liv i Tyskland. Domstolen tog hänsyn till att det tyska medborgarskapet var det mest effektiva. 6.2 Problematik kring avsaknaden av en särskild lagregel I svensk rätt saknas det lagregler som styr vilket lands lag som skall tillämpas när en person har dubbelt medborgarskap. Problemet med dubbelt medborgarskap är globalt och har bland annat samband med att olika länders medborgarskapslagar grundar sig på olika principer och riskerar att komma i konflikt med varandra. 45 De svenska domstolarna brukar tillämpa principen att personer med ett svenskt och ett utländskt medborgarskap behandlas som enbart svenska medborgare och bortse från övriga medborgarskap. Denna princip motsvarar den allmänt rådande uppfattningen, i doktrinen. 46 En sådan allmän princip kan emellertid, enligt min mening, leda till godtyckliga lagval. Det är dock inte sannolikt att nackdelarna med godtyckliga lagval som är sakligt omotiverade uppstår ofta. Det svenska medborgarskapet är förmodligen inte den enda anknytningen till Sverige när mål 45 Se Jänterä-Jareborg, M., ovan not 7. 46 Se prop. 1973:158, s. 119, Bogdan, M., ovan not 43, s. 147 och Pålsson, L., Svensk rättspraxis i internationell familje- och arvsrätt, s. 29.

25 kommer upp till bedömning här. I många fall är säkerligen det svenska medborgarskapet de facto det mest effektiva och det svenska medborgarskapets företräde kan grundas på sakliga argument. Även om olägenheter förmodligen inte uppstår särskilt ofta i praktiken, är tillämpningen av den allmänna regeln inte att föredra. Jag anser att principen som idag tillämpas vid dubbelt medborgarskap kan komma att skapa problem i framtiden. Som en följd av den nya MedbL, den ökade internationaliseringen och invandring m.m. kommer inte, som tidigare nämnts, 47 antalet personer med flerfaldigt medborgarskap att minska framtiden. 6.2.1 Problem rörande avsaknaden av en särskild lagregel i praktiken För att illustrera den problematik som kan uppstå i samband med tillämpningen av lagbestämmelser som har medborgarskapet som anknytningsfaktor vid val av tillämplig lag kommer jag återknyta till exemplet jag gav i inledningen. Nedanstående problematik kan uppstå vid tillämpningen av 1 kap. 1 st. 1 IDL. 48 Mannen i exemplet hade dubbelt medborgarskap, ett svenskt och ett brittiskt. Vid sin död hade mannen haft hemvist i Storbritannien sedan tjugo år. I 1 kap. 1 st. 1 IDL stadgas att rätt till arv efter svensk medborgare skall, även fast denne inte hade hemvist i Sverige, bedömas enligt svensk lag. Är den avlidne medborgare i annat land skall rätten till arv bli bedömd enligt det landets lag. Vilket lands lag skall då tillämpas här? Enligt den allmänt tillämpade principen i doktrin och svensk rättspraxis skall det svenska medborgarskapet ges prioritet. 49 Dock görs, i förarbetena till IDL, en hänvisning till Haagkonferensen i för internationell privaträtt vid dess sammanträde år 1928, enligt vilken vid flerfaldigt medborgarskap det lands lag skall tillämpas där den avlidne hade hemvist. 50 Hänvisningen i förarbetena pekar mot att det brittiska medborgarskapet skulle ges företräde i denna situation eftersom det är där mannen hade sitt hemvist. Mest troligt är dock, att en boutredningsman i detta fall skulle tillämpa svensk rätt. 47 Se avsnitt 1.1. 48 Se avsnitt 1.1. 49 Se prop. 1973:158, s. 119, Bogdan, M., ovan not 43, s. 147 och Pålsson, L., ovan not 46, s. 29. 50 Se NJA II 1938, s. 254.

26 6.3 Bör en särskild lagregel som anger vilket medborgarskap som skall ges företräde införas? Det finns ingen enhetlig bakgrund hos de personer som innehar dubbelt medborgarskap. Med andra ord varierar orsakerna till innehav av flerfaldigt medborgarskap mellan olika personer. 51 Vidare skiljer sig de rättsområden åt som har medborgarskapet som anknytningsfaktor. 52 Det skulle vara svårt att utforma en särskild lagregel som anger vilket medborgarskap som skall ges företräde. Inte ens om det infördes en särskild lagregel inom varje rättsområde skulle detta, enligt min mening, vara genomförbart. Jag anser således att det skulle vara praktiskt omöjligt att lagstifta på ett sätt att bestämmelsen skulle kunna täcka alla aktuella rättsområden och situationer. Enligt min mening är den mest fördelaktiga lösningen på problemet att domstolarna i sin bedömning av vilket medborgarskap som skall ges prioritet gör en utredning när en sådan fråga skall avgöras. En faktor som bör vara av relevans för en sådan bedömning är till exempel i vilket land personen i fråga har sitt effektiva medborgarskap. 6.4 Diskussion rörande den allmänt rådande principen Ovan har jag redogjort för den allmänt rådande principen i doktrin och svensk rättspraxis, nämligen den att det svenska medborgarskpet generellt ges prioritet när en person har ett svenskt och ett utländskt medborgarskap. 53 Det råder dock inte fullkomlig enighet om att den allmänt rådande principen skall efterföljas. Exempelvis föreslår professorn i internationell rätt Lennart Pålsson i stället att principen om det effektiva medborgarskapets företräde borde tillämpas. Pålsson anser vidare att den allmänna läran om det svenska medborgarskapets företräde har begränsat värde som någon allmän lära. Skälet härtill är att domstolarna inte ägnat problematiken kring dubbelt medborgarskap något närmare intresse eller redogjort för skälen till sitt ställningstagande. Vidare har det inte presterats någon tillfredställande motivering till denna lära som leder till föga 51 Se avsnitt 2. 52 Se avsnitt 4. 53 Se Bogdan, M., Festskrift till Francios Laurent, Nationality as a Connecting Factor in Swedish Private International Law, s. 689.