HUR PÅVERKAS HÄSTENS VATTENINTAG OCH VIKT VID OLIKA FODERDIETER?

Hippologenheten Fördjupningsarbete nr 347 2008 HUR PÅVERKAS HÄSTENS VATTENINTAG OCH VIKT VID OLIKA FODERDIETER? Cajsa Löfqvist Wången HANDLEDARE: Malin Connysson, Wången Fördjupningsarbete omfattande 5 poäng ingår som en obligatorisk del i hippologutbildningen och syftar till att under handledning ge de studerande träning i att självständigt och på ett vetenskapligt sätt lösa en uppgift. Föreliggande uppsats är således ett elevarbete och dess innehåll, resultat och slutsatser bör bedömas mot denna bakgrund. ISSN 1402-2052

FÖRORD 3 REFERAT 3 INLEDNING 3 LITTERATURSTUDIE 4 Vikt 4 Utfodringsrelaterade problem 5 Vattenintag 5 Fasta 6 MATERIAL OCH METODER 7 Foderstater 7 Fastan 9 Statistisk bearbetning 9 RESULTAT 10 Vikt 10 Vattenintag 10 Vikt under fastan 11 Insulin och TPP- värde under fasta 12 DISKUSSION 13 SLUTSATSER 14 SUMMARY 14 LITTERATURFÖRTECKNING 15 2

FÖRORD Jag skulle vilja börja med att tacka Malin Connysson för att jag fick delta i hennes arbete. Vill även tacka Kungsängens forskningscentrum som såg till att min vecka hos dem på laboratoriet blev både intressant och väldigt givande. REFERAT Det här fördjupningsarbetet är baserat på ett försök som gjordes på Travskolan Wången AB vårterminen 2007. Syftet med arbetet var att ta reda på om hästens vikt och vattenintag påverkas olika vid utfodring av enbart grovfoder än vid en diet som består av både havre och grovfoder. Försöket gjordes som en cross-over design, vilket betyder att hästarna fick en av foderstaterna under en period och den andra under nästa period. Vattenintag och vikt noterades på alla hästarna under båda perioderna. Efter en period, som bestod av 21 dagar, fastade hästarna i tolv timmar. Under fastan togs blodprov och vikt på alla hästarna. Ur blodproven analyserades det totala plasma proteinet (TPP) och insulinvärdet. Innan nästa period med ny foderstat fick hästarna en övergångsperiod som varade i sju dagar. Hästarna i den här studien vägde 5-6 kilo mer och drack mer vid en foderstat med endast grovfoder. Vid fastan var insulinvärdet högre i början vid en havre/grovfoderdiet för att sedan, efter tio timmar, vara nere på samma värde som vid en foderstat med endast grovfoder. TPP- värdena var nästan likvärdiga i början av fastan, efter sex timmar gick värdet ner på en foderstat med endast grovfoder till samma värde som innan fodring. Medan havre/grovfoderdieten inte minskade utan hade samma värde under hela fastan. Under fastan vägdes även hästarna varje timme för att se om hästarna tappar vikt under tiden. På havre/grovfoderdieten tappade hästarna 8 kilo och på endast grovfoder tappade hästarna 10 kilo. INLEDNING I en bra foderstat ska grovfodret (hö, hösilage eller ensilage) utgöra grunden, för att hästen ska må bra och kunna prestera. Eftersom att allt större krav ställs på våra tävlingshästar måste även kraven höjas på utfodringen. Det finns många olika synpunkter på hur man ska utfodra sin tävlingshäst och mer kunskap om detta är nödvändigt för att hästsporten ska kunna utvecklas. Det är allmänt känt att många av Sveriges hästtränare oftast ger en foderstat baserat på kraftfoder till sina hästar. Vid lågt intag av grovfoder har forskare sett att risken för digestionsproblem och onormalt beteende ökar. Där man främst syftar på magsår (Vatistas et al. 1998) fång, korsförlamning (Valberg, 1998) och beteendestörningar (Redbo et al. 1998). Hästen behöver även vatten för att överleva, då hästkroppen är till 60 % uppbyggd av vatten (Clayton, 1991). Då kan vi förstå hur viktigt det är att hästen har tillgång till vatten 24 timmar om dygnet. Om hästen inte får i sig tillräckligt med vätska, kan det påverka prestationen. Tidigare studier visar att olika foderstater påverkar vattenintaget. (Ellis et al, 2002) När hästen transporteras till tävlingar står den oftast utan foder under en längre period. Vilket gör att det är intressant att se hur hästens blodvärden och vikt ändras under fasta. 3

I det här fördjupningsarbetet ska jag försöka ta reda på vad som händer med hästarnas vikt och vattenintag, när de antigen får en foderstat med bara grovfoder eller en med 50 % av energiintaget från havre och 50 % från grovfoder. Jag har även tittat på om hästarnas vikt, vätskebalans och insulinnivåer påverkas av foderstaten under 12 timmars fasta. LITTERATURSTUDIE En häst kan inte utfodras med näringsmässigt större intag för att fysiologiskt kunna prestera bättre. Det kommer aldrig att ske mirakel genom utfodring eller genom att ge tillskott till hästar med dålig kondition och dåligt tränade hästar. Fodras en häst med ett bristfälligt foder både när det gäller hygien och kvalité, kan den hästen inte prestera maximalt. Foderstaten ska vara baserad på rekommenderade värden för häst och innehålla passande foder. (Meyer) En häst i frihet betar 60-75 % av dygnet d v s 14-18 timmar. Om hästar på stall blir erbjuden fri tillgång av grovfoder ägnar dessa hästar även så mycket tid åt att äta. Hästar betar under alla dygnets timmar och är uppdelade i perioder. De längsta ätperioderna är i regel efter gryningen och före skymning under höst, vinter och vår. Under sommaren då hästarna besväras av insekter betar de mer på natten än på dagen. Även längden på uppehållen mellan ätperioderna varierar under dygnet. (Planck & Rundgren, 2005) Hästar känner inte samma mättnadskänsla som människor, utan det som styr när hästen avslutar enskilda ätperioder sitter före magsäcken och är oberoende av hur mycket föda som kommer ner i den. Om detta beror på frekvensen tuggande och sväljande, den totala ättiden eller en kombination av dessa faktorer vet man inte. Hästens naturliga foder tar lång tid att tugga i sig och hästen äter så snabbt den kan. Om den får lättuggat kraftfoder äter den lika snabbt, vilket kan få allvarliga konsekvenser om den kommer åt för mycket foder. Grovfoder kan inte tuggas så fort och hästen hinner inte få i sig så stora mängder. När grovfodret innehåller mycket fibrer och näringsinnehållet inte tillgodoses reglerar hästen sitt intag genom att öka passagehastigheten i mag-tarmkanalen. I genomsnitt är det maximala intaget av foder 2,5-3,5 % Ts av kroppsvikten per dygn. Det innebär att en 500 kg häst kan äta ca 15 kg torrsubstans per dygn, detta motsvarar ca 18 kg hö. Hästens dygn är uppbyggd runt födosök, vila och förflyttningar och detta kan även överföras till tamhästen. Genom att hästen erbjuds en foderstat som tar tillräckligt lång tid att äta, en sovplats och möjlighet till daglig utevistelse. Det bästa sättet att få långa ättider är genom att ge mycket grovfoder. Detta ska även styras med utfodringsrutinerna och kraftfoder ska därför alltid utfodras tillsammans med grovfoder. ( Planck & Rundgren, 2005) Många av hästarna som genomför arbete får oftast en foderstat som har ett reducerat antal kilon grovfoder, med en ökning av kraftfoder istället. Detta kan leda till både fysiologiska och psykologiska problem som vävning, box vandring, krubbitning och även andra beteendestörningar (Redbo et al 1998). Helst ska foderstaten innehålla 1 % ts grovfoder per kilo kroppsvikt, d v s en häst som väger 500 kg ska utfodras med minst 5 kg ts ref. (Meyer) Vikt Digestionskanalen inklusive innehåll utgör en stor del av hästens vikt. Den totala mängden innehåll i digestionskanalen varierar med bl a hur mycket grovfoder hästen får och tidpunkt i förhållande till utfodring. (Planck & Rundgren, 2005) Nyfödda föl har en lägre vikt på magoch tarmpaketet. Ökning sker till att hästen är ca 6 månader, för att sedan gå ner lite och 4

stabiliseras vid 12 månaders ålder. I förhållande till storlek har större hästraser mindre magoch tarmpaket än mindre raser. (Meyer et al, 1993) I en studie som gjordes av Ellis et al (2002), kom de fram till att vikten ökar med ett ökat grovfoderintag och passagehastigheten av digestionsmaterial tar längre tid. Hästarna i det här försöket fick även en ökning av hjärtfrekvensen vid arbete när de fick enbart grovfoder i foderstaten. Ökning av hjärtfrekvens kan bero på den högre kroppsvikten. Utfodringsrelaterade problem Clarke et al (1990) skriver i en artikel att ett snabbt intag av kraftfoder har visats ge fysiologiska problem hos hästar, jämfört med hästar på bete och hästar som har regelbundna fodertider. Bland annat påverkas plasma glukosen och de metaboliska hormonerna, plasmaproteinet och osmolaliteten ökar efter fodring, aktivering av renin-angiotensinaldosteron systemet (RAAS) och perioder av intensiva grovtarmsjäsningar. Alla dessa processer ingår i ett fungerande fodersmältningssytem, vilket har gett spekulationer då det gäller att fodra stora mängder få gånger under dygnet. Eftersom det kan ge olika fodersmältningsproblem för uppstallade hästar. En längre tids påverkan av lågt ph i tunntarmen kan ge störningar i digestionsorganen, såsom högre risk för kolik och fång. Vid hög kraftfodergiva minskar ph-värdet successivt i tunntarmen medan grovfodergivan ger en mer stabil kurva. Grovfodergivan ger en liten sänkning mellan 3-5 timmar efter fodring för att sedan stabiliseras till samma värden innan fodring. (Radicke et al, 1991). När en häst utfodras med stora mål och oregelbundna mål har plasma proteinet påvisats sjunka så mycket som 24 %. Dessa mål ger även en ökning av passagen genom digestionsorganen och leder till en minskning av ph-värdet i både tunntarm och grovtarm. (Clarke et al, 1990) Vattenintag Det totala vatteninnehållet i en häst uppgår till cirka 60 % av vuxenvikten; en häst som väger 450 kg består av ca 270 kg eller 300 liter vatten.(clayton, 1991) Vatten finns inte bara i det matrix där levande processer uppstår i utan deltar även aktivt i dessa processer. Det totala kroppsvattnet är summan av både intracellulära (ICV) och extracellulära (ECV) depåer. Två tredjedelar av det totala vatten innehållet i kroppen finns inne i cellerna (intracellulärt) och resten finns utanför cellerna (extracellulärt) Det extracellulära vattnet inkluderar; Interstitial vätska, intravaskulära vätskor och transcellulära vätskor. Interstitial vätskan är det vatten som omsluter cellerna och blodådrorna. Intravaskulära vätskan är en del av blodplasman och ger delvis plasman dess volym. Den transcellulära vätskan finns i kroppens olika hålrum t ex synovia och digestionsvätskor. Vattnet kan skifta mellan de olika depåerna och detta sker när ett osmotiskt eller hydrostatiskt tryck uppstår inne i kroppen (Houpt, 2004) Njurarna är det organ som reglerar vattenupptaget genom hormonell påverkan. Ett av hormonerna är renin, som ingår i reglering av blodtryck, natriumbalans och törst. När vätskevolymen i kroppen minskar eller när blodtrycket faller avges reninet. Det är ett skydd mot uttorkning genom blodförlust eller brist på vatten. Renin spjälkar ett blodprotein så att det efter aktiveringar blir hormonet angiotensin. Angiotensinet stimulerar hjärnceller, som är placerade utanför blod-hjärnbarriären, som skickar signaler till hypothalamus. Då aktiveras törstcentrumet och djuret börjar dricka. Angiotensin stimulerar även hypofysen att avge ADH. Detta ökar njurarnas förmåga att återuppta vatten och därmed koncentrera urinen och kroppen 5

sparar vatten. ADH utsöndras om blodets vattenhalt sjunker eller om blodvolymen drastiskt minskar. (Björnhag et al, 1989) Vid en ökning av natriumhalten i blodet stimuleras törsten och hästen dricker (Jansson, 1997) Vattenintaget för hästar är relaterat till mängden foder, Ts-halt i fodret och tiden för fodring. Om fri tillgång av vatten ges dricker hästen 2,5 kg vatten per Ts uppätet foder under en fyra timmars period efter utfodring. Detta blir då cirka 80 % av det totala vattenintaget (Meyer,?). I ett kallt klimat dricker en inaktiv häst ca 28 l/dag och detta kan höjas till 80 l/dag vid varmare klimat. När hästen tränas ökas vattenkonsumtionen ytterligare för att ersätta svettningen (Clayton,1991). Största delen av vattenintaget sker när hästen dricker, men även i fodret finns det vatten som hästen kan tillgodogöra sig. Nytt och fräscht bete innehåller 75-90 % vatten. Även vid oxidationen av foder produceras vatten. Vid oxidation av varje gram kolhydrat produceras ca 0,6 ml vatten, 1.1 ml för fett och 0,4 ml för protein. För de flesta domesticerade djuren utgör denna oxidation eller metaboliska vattenintag bara 5-10 % av det totala vattenintaget och förblir konstant, om den metaboliska processen är konstant. (Reese, 2004) Vattenförbrukningen sker på många olika sätt, då främst genom urin, svettning och utandning. Detta sker kontinuerligt och ger en vattenbrist i kroppen med tiden. Denna vattenbrist korrigeras genom hästens beteende, med dagligt intag av foder och vatten, och även törstkänslan. Både beteende och törsten ökar i intensitet då vattenbristen i kroppen ökar. (Reese, 2004) En travhäst kan vid ett hårt träningspass en varm dag förlora så mycket som 15 liter svett (Jansson, 1997). Fasta När en häst fastar sker en viktförlust. I en pilotstudie som gjordes på Travskolan Wången såg de att hästarna tappade ca 10 kg var under en åtta timmars fasta (Connysson opubl.data). I ett foderförsök som gjordes på svenska mjölkkor, kunde de se att vattenintaget minskade med 70 % och mjölkproduktionen med 65 % vid en 58 timmars fastning. (Dahlborn, 1995) Blodplasma Blodet har flera olika uppgifter i kroppen, där en av uppgifterna är att hålla jämn vatten- och saltbalans. 55-60 % av blodets volym är plasma. Plasman innehåller drygt 90 % vatten, resten består av omkring nio procent är proteiner och en procent salter. Blodsockerhalten hos människor och de flesta djur är omkring ett gram per liter plasma. Saltinnehållet i blodplasman motsvarar en koksaltlösning på 0,9 %. Blodplasmans salter består inte bara av natrium- och kloridjoner utan även små mängder av andra joner. (Björnhag et al, 1989) Insulin Det finns många olika sockerreglerande hormoner i binjurarna. Ett av hormonerna som styr blodsockerhalten och energiförråden är insulin. Huvuduppgiften för insulin är att lagra in socker i vävnaderna och detta sänker blodsockerhalten. Insulinet stimulerar också cellerna att förbränna socker och ser till så att kroppen bildar och lagrar upp depåfett samt ökar proteintillverkningen. (Björnhag et al, 1989) 6

MATERIAL OCH METODER Försöket gjordes på Travskolan Wången AB vårterminen 2007. De hästar som var med i försöket fick två olika foderstater, i en s.k. cross-over design. De delades in i två grupper, 6 hästar i varje grupp. Grupp I bestod av fyra valacker och två ston och grupp II bestod av fem valacker och ett sto. Ena gruppen hästar började med havre och grovfoderdieten och den andra gruppen började med en diet bestående av enbart grovfoder. Efter första etappen, som varade 21 dagar bytte hästarna diet, bytet gjordes successivt under na en övergångsperiod som varade i sju dagar. Sedan fortsatte försöket 21 dagar till. Tolv av skolans hästar, tre ston och nio valacker i ålder 5-12 år, användes till försöket med en kroppsvikt 502 ± 31. Hästarna hade egna individuella träningsscheman och tränade ca två-tre gånger i veckan. Där träningen bestod av två utbildningslopp per vecka och två motionsturer. Hästarna vistades dagligen ute i hage kl 07.00-12.00, om det var träningsdag togs de in tidigare. Två olika stall användes, där 8 hästar stod i ett stall och 4 hästar stod i ett annat. Spån användes som strö i boxarna och varje box var utrustad med två vattenhinkar. Fri tillgång på vatten gavs till alla hästar under hela försöket. De hagar som användes var anslutna till stallen och försökshästarna gick även med andra hästar som inte var med i försöket dvs inget byte av hagar gjordes innan försöket började. En av hästarna gick själv i en egen hage eftersom hästen nyligen blivit kastrerad. Hagarna var rena sandhagar med ytterst lite gräs. Fodring skedde dagligen kl 06.00, 12.00, 17.00 och 21.00. Innan hästarna gick ut på morgonen mättes rektaltemperaturen på samtliga försökshästar. Eventuella foderrester vägdes och noterades i varje enskild individs pärm (i gram). Vattenintaget mättes upp och även det fördes in i pärmarna innan de fylldes på igen för nästa dygn. Alla hästar vägdes innan lunch (kl 12.00). Om hästarna hade tränats på förmiddagen vägdes de innan lunchfodringen, vikten noterades i pärmarna. Foderstater Hästarna fick två olika foderstater uträknat för varje enskild individ. Där hästarna antigen fick 50 % av sitt energibehov tillgodosett från havre och 50 % från grovfoder eller enbart av grovfoder. Hästarnas behov av energi (MJ) är uträknade för varje häst enligt; (kroppsvikten 0,75 * 0,5) * 2. Foderstaterna beräknades utifrån de foderanalyser som gjordes innan försöket. Mineraler och salt uträknades på hästens enskilda behov, genom vikt/foderstat/träning. Ingen saltsten fanns i saltstensbehållarna under försöket. Foderstaterna gavs så här under dygnet (utav det enskilda energibehovet): Morgon: 15 % Lunch: 20 % Middag: 25 % Kväll: 40 % Fodret som användes var ett hösilage TS 65-77 % och havre. Under försöket togs det foderprover som sedan analyserades. Foderprov 1 var en sammanslagning av foderprover som 7

togs 4/4 samt 11/4. Foderprov 2 togs 19/4, foderprov 3 togs 2/5 och foderprov 4 togs 16/5. Analysvärden se tabell 1, där Hösilage 1 och Havre 1 är samma som foderprov 1 osv. Tabell 1. Näringsvärde för använt foder angivet i g/kg foder. Torrsubstans (TS), Energi (MJ), Råprotein (Rp), Kalcium (Ca), Fosfor (P), Magnesium (Mg), Fett och Växttråd. Ts % MJ Rp Ca P Mg Fett Växttråd Hösilage 1 65 10,1 152 6,9 3 2,6 Hösilage 2 67 10,1 113 4,5 2,6 2,2 Hösilage 3 74 9,8 97 4,4 2,7 1,6 Hösilage 4 77 9,3 133 5,9 3 2,6 Havre 1 94 122 0,92 3,7 1,4 82 116 Havre 2 95 123 1 3,9 1,4 101 126 Havre 3 94 123 0,79 3,8 1,5 59 101 Havre 4 94 124 0,82 3,9 1,5 59 104 Det analyserades även smältbarhet (hösilage och havre), växttråd och råfett (havre), som används i beräkning av energi (MJ). De metoder som användes för att få ut dessa värden var VOS (hösilage) NDF, ADF (hösilage och havre). Foderproven frystes direkt efter provtagning och förvarades frysta fram till analysen. Proven förtorkades i 12 timmar därefter maldes proverna till 1 mm storlek. Tabell 2. Vomvätskelösligt organisk substans (VOS), amylase degerent fiber (ADF) och nutrition degerent fiber (NDF), angivet i g/kg torrsubstans. Hösilage 1 Hösilage 2 Hösilage 3 Hösilage 4 Havre 1 Havre 2 Havre 3 Havre 4 VOS ADF NDF 845 316 514 847 329 535 823 326 537 807 348 567 154 271 168 283 134 263 138 265 Torrsubstans och aska Torrsubstansen i fodret bestäms genom att torka proverna i 105 o C över natten i ett torkskåp. Då har vatten och andra flyktiga föreningar avdunstat. Askhalten bestäms på förtorkat prov som ställs i föraskningsugnen i tre timmar (550 o C). Fiberinnehåll Det totala fiberinnehållet i de olika fodren bestämdes med a NDF metoden (Haglund et al 2006). ADF är en del av bestämning för NDF. 8

Protein För proteinanalyser av foder används Kjeldahl-metoden (Haglund et al 2006), där totalkvävet bestäms. Råproteininnehållet beräknas som totalkväve * 6,25. För att bestämma smältbart råproteininnehåll används formeln: dcp* CP CP= innehåll av råprotein g/kg Ts dcp= hänvisas till Spröndly, 1999. Fodermedelstabeller för idisslare för resp. fodermedel (Jansson et al, 2004) Energi Energiinnehållet i hösilagen analyserades med vomvätskelöslig organisk substans (VOS), metoden beskriven i Haglund et al (2006). För att få energiinnehållet i havren analyserades innehållet av råfett och växttråd. Innehållet av råfett bestämdes genom The Therminal, Method B. Andelen växttråd analyserades genom att koka proven med syra, därefter med lut. (Wendesystem). Beräkningar av energiinnehåll: Havre X*(Smb.k.*0,01) *E-faktor X= värdena från analyserna; Råprotein, Växttråd, Fett. Även NFE, värdet taget från foderkatalog Svaren för respektive x sammanslås och värdet blir MJ. Grovfoder (idisslare) (0,16*VOSvärde-1,91)*(100-Aska(%)/10) 100 Häst: (Idisslarvärde * 1,12)- 1,1 Fastan Dagen innan fastan skulle börja, sattes det permanentkanyler i jugularvenen på alla försökshästarna. Detta gjordes av veterinär på Travskolan Wången, och blodkärlet vena jugularis användes. Innan fastan började togs det tre blodprov; en timme innan fodring, precis innan fodring och mitt i maten. Hästarna fodrades 06.00 och fastan började så fort de ätit upp fodret. Hästarna vägdes och blodprov togs, därefter varje timme. Allt som allt togs det 16 blodprov per häst under fastan och dessa centrifugerades. För att sedan ta plasman från blodet och frysa in den, TPP (totalt plasma protein) mättes med en refraktometer (Atago, Sur-Ne). Insulinvärdena i plasman analyserades med Mercodia equine insulin 10-1205-01, lot Lj1200-159. Statistisk bearbetning Den statistiska analysen gjordes med The SAS System 9.1 (2002-2003), GLM-proceduren. Tabellerna är utarbetade i Microsoft Windows Excel. Resultaten redovisas som GLM medelvärden ± standardfel. Värdena markeras som signifikanta vid P<0,05. 9

RESULTAT Vikt Hästarna väger i genomsnitt lite mer vid en grovfoderbaserad foderstat (Se figur 1). Dag 7, 9 och 13 skiljer sig hästarnas kroppsvikt signifikant mellan foderstaterna. Vid dag 3 på havredieten hästarna vägde signifikant mer om vi jämför med dag 1 samma diet. På grovfoderdieten vägde hästarna signifikant mindre dag 8 jämfört med dag 1 samma diet. Detta är markerat med ifyllda symboler i figuren. 510 505 * * * Vikt (kg) 500 495 490 485 480 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 Dag Figur 1. Vikten (kg) vid vägtillfället per dag under försöket (18 dagar). = grovfoderdiet, = havrediet. * Markerar de signifikanta skillnaderna (P<0,05) mellan de olika foderstaterna. De ifyllda symbolerna visar där vikten signifikant skiljer sig från respektive dag 1 (P<0,05). Vattenintag Vattenintaget är högre vid en grovfoderbaserad foderstat, som vi ser i figur 2. Många av dagarna skiljde sig vattenintaget signifikant från varandra, där hästar på grovfoderdiet drack statistiskt mer dessa dagar. Markeras med stjärnor i figuren. Dygn 2, 3, 5, 8, 10 och 11 ses en signifikant skillnad av vattenintaget för grovfoderdieten, detta jämfört med dygn 1 samma diet. Även havredietens vattenintag skilde sig signifikant åt dygn 6 från dygn 1 samma diet. Detta markeras med ifyllda symboler i figuren. 10

30 25 * * * * * * * * * Vattenintag (liter) 20 15 10 5 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 Dygn Figur 2. Vattenintaget vid varje dygn under försöket (18 dygn). = grovfoderdiet, = havrediet. * Markerar de signifikanta skillnaderna ( P<0,05) mellan de olika foderstaterna. De ifyllda symbolerna markerar där vattenintaget signifikant skiljer sig (P<0,05) från respektive dag 1. Vikt under fastan Under fastan vägde hästarna på en havrebaserad foderstat mer än när de åt den grovfoderbaserade. Hästarna gick stadigt ner i vikt under hela fastan, där medelvärdet på vikten gick från 505 kg ner till 497 kg (havredieten) och från 503 kg ner till 493 (grovfoderdieten). Vid vägtillfälle 3, 8, 11, 12 och 13 ses en signifikant skillnad mellan foderstaterna, där hästarna som stod på havredieten vägde signifikant mer. (Figur 3) 510 505 * * * * * Vikt (kg) 500 495 490 485 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 Vägtillfälle Figur 3. Vikt vid alla vägtillfällen under fastan. = grovfoderdiet, = havrediet. * markerar de signifikanta skillnaderna (P<0,05) mellan de olika foderstaterna. Ifyllda symboler markerar där vikten signifikant skiljer sig från respektive vägtillfälle 1 (P<0,05). 1= Första vikt efter uppätet foder, därefter vägdes hästarna varje timme. 11

Insulin och TPP- värde under fasta När det gäller det TPP under fastan kunde vi se en skillnad mellan foderstaterna. De hästar som fått havredieten hade ett högre värde och även ett värde som höll sig konstant. Detta om man jämför med grovfoderdieten, där TPP-värdet sjunker ju längre in i fastan hästen kommer. (tabell 4). De hästar som fick grovfoderdieten fick ett värde som efter ca 6 timmar stabiliserade sig till samma värde innan fodring. 6,6 6,4 * * * * * * * * TPP- värde 6,2 6 5,8 5,6 5,4 1h if pif mim 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 Blodprovstillfälle Figur 4. Totala Plasma Proteinvärdet under fastan (TPP). (16 blodprov) = grovfoderdiet, = havrediet. * Markerar de signifikanta skillnaderna (P=0,05) mellan de olika foderstaterna. Ifyllda symboler markerar där det totala plasma proteinet skiljer sig signifikant (P<0,05) från respektive prov 1. 1h if= en timme innan fodring, pif= precis innan fodring, mim= mitt i maten, 1= Första blodprovet efter uppätet foder, därefter togs det blodprov varje timme samtidigt när hästen vägdes. Insulin 0,25 0,2 0,15 0,1 * * * * * * * * * 0,05 0 1h if pif mim 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 Blodprovstillfälle Figur 5. Insulinvärden under fastan. (16 blodprov) = grovfoderdiet, = havrediet. * markerar de signifikanta skillnaderna (P<0,05) mellan de olika foderstaterna. Ifyllda symboler markerar där insulinet skiljer sig signifikant från respektive prov 1 (P<0,05). 1 hif= en timme innan fodring, pif= precis innan fodring, mim=mitt i maten, 1= första blodprovet efter uppätet foder, därefter togs det blodprov varje timme samtidigt när hästen vägdes. 12

Insulinvärdet skilde sig signifikant åt vid de olika foderstaterna. Värdet var mycket högre vid den havrebaserade foderstaten till en början. Värdet minskade sedan ju längre in i fastan hästarna kom. Hästarna på grovfoderbaserade foderstaten hade ett jämnare värde under hela fastan. Blodprov mim (mitt i maten), 6, 7 och 13 skiljer sig signifikant åt vid jämförelse av blodprov 1. DISKUSSION Studien visar att en häst som får en grovfoderbaserad foderstat väger mer, ca 5-6 kg, än när den äter mycket kraftfoder (se figur 1). Även Ellis et al (2002) såg detta på hästarna i deras försök, vilket gör att detta resultat är intressant. Den ökade vikten kan förklaras med att den vattenhållande förmågan ökar med ökat fiberintag, vilket ger större tyngd på digestionsorganen. Resultaten i figur 1 visar att vikten inte skiljer så mycket mellan foderstaterna. Detta är viktigt att poängtera då många travtränare tycker att en häst som får mycket grovfoder inte kan prestera på lika hög nivå på grund av vikten och dåligt koncentrerat näringsinnehåll. Eftersom forskningen har gått framåt med stormsteg när det gäller fodring av häst, har denna uppfattning börjat försvinna alltmer. Det kan ses som ett gott tecken, då hästarna kan utföra sina naturliga beteenden även i stallmiljö. I framtiden borde foderstaterna vara baserade på det grovfoder hästägaren har. Med detta menas inte att allt kraftfoder ska tas bort, utan ges i mindre mängder med en ökning av grovfoder istället. Vattenmängden ökar vid ökat grovfoderintag, ca 4-5 liter. Att en häst dricker mycket vatten kan endast anses positivt. Detta ser vi även på TPP värdet som efter sex timmars fasta har stabiliserats och kommit ner på samma värde som innan fodring. Kan tänkas vara bättre för hästen att TPP-värdet är mer stabilt eftersom detta tyder på att hästarnas vätskebalans är bättre Vid fastan minskade hästarnas vikt, där hästar på havrefoderstaten gick ner 8 kg och hästar på grovfoder gick ner 10 kg. Connysson, (opubl. data) kom även fram till detta då pilotstudien gjordes på Travskolan Wången. Viktförlusten vid fasta kan likna den fasta hästarna får då de ska tävla, eftersom det oftast inte ges något foder innan start. De extra kilona som hästarna ökar i vikt vid grovfoderdieten verkar inte vara så märkvärdig då dessa tydligen behövs. Även den vattenhållande kapacitet som grovfoder ger kan enbart vara positiv vid fasta. I figur 4 ser vi det bra, där TPP är mer jämn vid grovfoderdieten. Insulinnivån under fastan var mycket högre för hästar på havredieten. Under försöket vägdes även foderrester upp varje dag, eftersom dessa värden inte skilde sig så mycket mellan dagarna gjordes ingen tabell. Om någon häst åt dåligt en dag skilde sig inte den hästens vattenintag och vikt något. Vilket även gjorde att dessa värden var ointressanta. Detsamma gällde rektaltemperaturen som togs varje morgon, där ingen direkt skillnad sågs. Felkällor Hälften av hästarna fastade tre dagar innan den andra hälften, vilket gjorde att dag 19-21 togs bort från vikt och vattenintag. Dessa värden blev missvisande i tabellerna. Den statistiska redovisningen användes av GLM-proceduren som genom medelvärde tar med hästar som inte hade noterade värden vissa dagar. Under fastan fick vi lite problem med permanentkanylerna, som inte fungerade på några hästar. Det gjorde att alla blodprov inte togs på dessa hästar. Även här användes det statistiska programmet GLM-proceduren som tog med dessa hästar med medelvärde. 13

Foderproverna som togs på grovfoder och havre analyserades vid Kungsängens Forskningscentrum, där jag själv fick tillfälle att medverka. Foderprov 1 och 4 var ett enskilt prov, medan foderprov 2 och 3 skulle vara en sammanslagning av två olika prover vardera. Eftersom foderprov 3 bara hade ett prov, den andra hittades inte, blev även det provet ett enskilt både för grovfoder och havre. När sedan proverna skulle mätas upp såg vi att foderprov 1 och 2 från havre även hade en inblandning av annat kraftfoder. Detta tog vi med i analyserna för att den silo som användes för havre användes tidigare för ett annat kraftfoder. Hästarna fick den här havren i några veckor när beslut sedan togs för att byta havre i silo till havre i säck. Därför skiljer sig de olika havreanalyserna så pass mycket, när det gäller fett och växttråd innehåll. Se analyserna i tabell 1. Det som förklarar det är att den första havren (silohavren) var en havre från havresorten Matilda, som har en erkänd hög halt av fett och växttråd. Den andra havren (säckhavren) var av annan sort, men från samma företag. Det ska här tilläggas att det sågs ingen skillnad på hästarna och deras foderintag. SLUTSATSER Hästar som fodras med mycket grovfoder (hö, hösilage eller ensilage) väger 5-6 kg mer och dricker mera. Dessa kilon hästarna väger mer på en grovfoderdiet försvinner lätt under fastan. Fastan kan jämställas med den tid hästen står utan foder under transportering och tävling som medför mycket stress. Vissa tränare vill inte ge sina tävlingshästar mycket grovfoder eftersom den extra vikten inte är bra då hästen ska prestera (eget tycke). Med denna studie kan vi säga att det inte spelar någon roll när hästen ändå tappar dessa kilon under resan till tävlingsbanan och genom stressen den utsätts för. För många presterande hästar är stereotypa beteenden och fysiologiska sjukdomar vanligt, eftersom dessa hästar kanske utfodras fel och utsätts för stress. Genom att fodra hästarna rätt och ge dem lugn miljö behöver ingen häst må dåligt. SUMMARY I have studied bodyweight and the water intake of horses during two different diets. The study included 12 adult Standardbred horses (5-12 years old) and sex (nine geldings and tree mares) but with the same training status. The horses got in Diet 1; only silage with 65-70 % DM and in Diet 2; 50 % grain and 50 % silage. This was calculated from the horse s individual need for energy (MJ). The study was made in a cross-over design, which means that the horses were fed both diets. Before the horses went over to the next diet they had a period of food deprivation. This period lasted for 12 hours. Between the different diets the horses had seven days of adaption period. The horses in this study weighed 5-6 kg more and drank more on diet 2. On the food deprivation blood samples of the horses were taken to see how the values of insulin and total plasma protein (TPP) differed under the time. Insulin values were higher on diet 1 and after 10 hours of food deprivation it were down to the same as diet 2. TPP were at the same level on both diets but after 6 hours horses on diet 2 went back to values before feeding. The horses were also weighed every hour under the food deprivation period to see if they lost some weight during time. Horses that had eaten diet 1 lost 8 kg and the horses on diet 2 lost 10 kg. The food deprivation period can be compared with long distance transporting to the racetrack with no food given. In this study you can se that a horse with much silage intake can weigh less after some time of food deprivation. Meaning that a horses fed with much silage doesn t weigh too much to race and do well. 14

LITTERATURFÖRTECKNING Björnhag G., Jonsson E., Lindgren E., Malmfors B. (1989)- HUSDJUR- ursprung, biologi och avel. ISBN 91-36-02594-1 Clayton H.M. (1991) Conditioning sport horses. Sport horse publication pp.71-74 Dahlborn K., (1995) Sveriges lantbruksuniv. Uppsala. Changes in total plasma protein, sodium and aldosterone concentration during milking, feeding and food deprivation in Swedish dairy cows. Ellis J.M., Hollands T., Allen D.E. (2002) Effect of forage intake on bodyweight and performance. Equine exercise physiology 6, Equine vet. Journal Suppl.34 (2002) 66-70 Haglund A-G, Näslund B. och Wallin H. (2006); Fodermedelslaboration. Institutionen för Husdjurens Utfodring och Vård Houpt R.T. (2004) The body fluids and blood, chapter 2; Water and Electrolytes. Duke s physiology of domestic animals- twelfth edition ed. W.O. Reese pp. 12-25. Cornell university press, Ithaca and London. ISBN 0-8014-4238-9 Jansson A. (1997) Hästens svett- en förlust som måste ersättas. Fakta Husdjur Nr 1 1997, hästpaketet nr 43. Jansson A. (2004) Sveriges Lantbruksuniv. Utfodringsrekommendationer för häst Meyer H. (årtal okänt) Nutrition of the equine athlete. Institut fur Tierernährung, Tierärtzliche Hochschule Hannover. Meyer H., Coenen M., Stadermann B. (1993), The influence of size on the weight of the gastrointestinal tract and the liver of horses and ponies. Planck C., Rundgren M. (2005) Hästens näringsbehov och utfodring. ISBN 91-35601-9 Radicke S., Kienzle E., Meyer H. Preileal apparent of oats and corn starch and consequences for cecal metabolism. Redbo I., Redbo-Torstensson P., Hedendahl A., Holm J., Ödberg F.O. (1998) Factors affecting behavioural disturbances in race- horses. Animal Science 1998 pp. 475-481 Reese W. O (2004) Physicochemical properties of solutions. Duke s physiology of domestic animals- twelfth edition pp. 3-11. Cornell University Press, Ithaca and London. ISBN 0-8014- 4238-9 Valberg S. J. (1998) Exertional Rhabdomyolysis in the horse. In: Advances in Equine Nutrition, ed. J.D. Pagan, Nottingham University Press, Manor Farm, Trumpton, UK, pp. 507-512 15

Vatistas N.J., Sifferman R.L., Holste J., Cox J.L., Pinalto G., Schultz K.T (1999). Induction and maintenance og gastric ulceration in horses in simulated race training. Equine vet. J. Suppl. 29 (1999) 40-44. 16

DISTRIBUTION: Sveriges Lantbruksuniversitet Swedish University of Agricultural Sciences Department of Equine Studies Box 7046 750 07 UPPSALA Hippologenheten Box 7046 750 07 UPPSALA Tel: 018-67 21 43 Tel: +46-18 67 21 43 Fax: 018-67 21 99 Fax: +46-18 67 21 99 17