Småskalig vedeldning. Energimyndighetens analys och förslag till åtgärder

Småskalig vedeldning Energimyndighetens analys och förslag till åtgärder ER 23:2003 1

Böcker och rapporter utgivna av Statens energimyndighet kan beställas från Energimyndighetens förlag. Orderfax: 016-544 22 59 e-post: forlaget@stem.se Statens energimyndighet Upplaga: 250 ex ER 23:2003 ISSN 1403-1892 2

Förord Energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Energimyndigheten har i uppdrag att bidra till att de miljömål som är relevanta för energisektorn kan uppfyllas. Det innebär bland annat arbete med inriktning på miljömålen Frisk luft, Bara naturlig försurning, God bebyggd miljö och Begränsad klimatpåverkan. Energimyndigheten driver i linje med myndighetens uppdrag ett stort arbete inom området småskalig biobränsleanvändning. Under perioden 2001-2003 har ett forskningsprogram med namn Biobränsle - Hälsa - Miljö (BHM) bedrivits med stöd från Energimyndigheten. Målsättningen med programmet har varit att beskriva hur användningen av biobränsle påverkar utsläpp, luftkvalitet och hälsa samt hur dessa faktorer påverkas av en framtida ökad biobränsleanvändning och teknisk utveckling. Forskningen inbegriper allt från emissions- till hälsoeffektforskning. Resultaten från BHM visar på behov av en förändring för att komma till rätta med utsläppen från småskalig biobränsleanvändning. I denna rapport redovisar Energimyndigheten en konsekvensanalys av förslag till ett eventuellt ändrat regelverk. Myndigheten drar vidare slutsatser och föreslår såväl ändrat regelverk som förslag till kompletterande åtgärder. Förhoppningen är att rapporten ska utgöra ett viktigt beslutsunderlag och leda till förändringar i regelverket för småskalig biobränsleanvändning. Rapporten och förslag till ändring av gällande regelverk m.m. har överlämnats till Miljömålsrådet, vars uppgift är att göra en samlad utvärdering av arbetet med att nå de femton miljökvalitetsmålen. Rapporten har sammanställts av Erik Filipsson och Gunilla Karlsson. Thomas Levander har fungerat som en viktig referensperson under arbetets gång. Material och kunskap har inhämtats från forskningsprogrammet Biobränsle Hälsa Miljö, Tore Jansson samt K-konsult Energi Stockholm AB. Eskilstuna i november 2003 3

4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD...3 SAMMANFATTNING...7 1. INLEDNING OCH BAKGRUND...11 1.1. MÅL OCH SYFTE...11 1.2. PROBLEMBILDEN - PANNBESTÅND OCH LUFTFÖRORENINGAR...11 1.3. LAGSTIFTNING...12 1.3.1. Plan- och bygglagen...13 1.3.2. Miljöbalken...14 1.4. MILJÖKRAV OCH EUROPASTANDARDER...14 1.4.1. Svanmärkning...15 1.4.2. P-märkning...15 1.4.3. Europastandarder och tekniska föreskrifter...16 1.4.4. Miljökvalitetsnormer...16 2. FÖRSLAG TILL ÄNDRAT REGELVERK...19 2.1. TILLSTÅNDSPLIKT ENLIGT RAPPORTEN ELDNING MED FASTA BIOBRÄNSLEN I SMÅHUS...20 2.2. MODIFIERADE FÖRSLAG EFTER HEARING MED KOMMUNER...20 3. KONSEKVENSER AV ETT ÄNDRAT REGELVERK...23 3.1. NUVARANDE UPPVÄRMNINGSSYSTEM...23 3.2. MÖJLIGHETER TILL ÅTGÄRDER...24 3.3. ANALYSENS UTFÖRANDE...25 3.4. FÖRVÄNTADE EFFEKTER...27 3.5. FÖRÄNDRADE FÖRUTSÄTTNINGAR...30 4. PRIVATEKONOMISKA KONSEKVENSER...33 5. KONSEKVENSER FÖR MILJÖN...37 5.1. PÅVERKAN PÅ HÄLSA OCH MILJÖ...37 5.2. VARIATIONER I UTSLÄPP...39 5.3. UTSLÄPPSBERÄKNINGAR...39 5.3.1. Utsläppsberäkningar enligt BHM...39 5.3.2. Utsläpp utifrån typhusstudier...41 5.3.3. Utsläpp i den internationella rapporteringen...44 5.3.4. Skillnader i utsläppsberäkningar...45 5.4. PÅVERKAN PÅ MILJÖMÅL...45 6. DISKUSSION...49 7. SLUTSATSER...51 BILAGA 1 ENERGIMYNDIGHETENS FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER...55 5

6

Sammanfattning Energimyndigheten har under ett flertal år finansierat forskning och utveckling inom området Småskalig användning av biobränslen. I och med att programmet Biobränsle-Hälsa-Miljö (BHM) avslutas under 2003 har myndigheten tillgång till en mängd ny kunskap inom området. Forskningen har gett resultat som bestyrker gamla teorier om att utsläppen från vedeldning i gamla pannor är ett stort problem. Det finns i dagsläget ca 180 000 omoderna vedpannor utan ackumulatortank. Med enkla medel som att koppla till en ackumulatortank kan utsläppen minskas avsevärt och än bättre blir resultatet om pannorna skulle bytas mot helt ny teknik såsom svanmärkta pannor. Vedeldning med gammal teknik orsakar stora utsläpp av bland annat partiklar och flyktiga organiska ämnen (VOC). För utsläpp av VOC har Sverige mål både i form av nationella miljökvalitetsmål (Frisk luft) och genom takdirektivet ett kvantitativt utsläppsmål att uppfylla till år 2010. Med dagens utbytestakt av gamla pannor kommer troligen målen att nås. Detta förutsätter dock att problemet med nyinstallationer av gamla pannor inte växer. Ett större problem utgör utsläppen av partiklar som orsakar hälsoproblem av olika slag. Mätningar och modelleringar i Lycksele och Växjö visar att risken är stor för överskridanden av kommande skärpta gränsvärden i form av miljökvalitetsnormer för partiklar. Det ska tilläggas att mätningar inom BHM visat på att en mycket större andel av VOC än man tidigare trott utgörs av metanutsläpp. Om dessa siffror verifieras kan det komma att få stor framtida betydelse både för måluppfyllelse av VOC-mål och klimatmål då metan är en stark växthusgas. För att säkerställa siffrorna bör ytterligare mätningar genomföras. Inom arbetet med BHM har några olika förslag om ändrad lagstiftning på området framförts till Energimyndigheten. Förslagen har i stora drag byggt på att man utvecklar en separat förordning där både nyinstallationer och befintliga vedpannor omfattas av en tillståndsplikt. Energimyndigheten har valt att närmare studera en av de förslagna utformningarna av en sådan tillståndsplikt. Den innebär att det är förbjudet att i omgivningen släppa ut rökgaser från en värmepanna som eldas med fasta biobränslen om pannan inte är försedd med ackumulatortank eller annan utrustning som möjliggör minst motsvarande förbränningsprestanda. Därutöver har det diskuterats diverse andra utformningar av motsvarande reglering av miljöskadliga pannor där kommunerna får möjlighet att utifrån de platsspecifika förutsättningarna själva avgöra hur man vill använda det verktyg som erbjuds dem. Den analys som Energimyndigheten har låtit utföra syftar till att bedöma de effekter som en allmän tillståndsplikt kan leda till i form av minskade utsläpp, en förändrad energianvändning och ekonomiska konsekvenser för hushållen. Av de ca 180 000 småhus som berörs av den föreslagna regleringen av utsläpp från 7

småskalig eldning kommer ca 59 000 ansluta en ackumulatortank till pannan. Resterande hushåll bedöms övergå till att använda alternativa uppvärmningsformer som antingen utgörs av redan befintliga system i husen eller kräver investering i ny utrustning. Resultatet av analysen pekar på att en allmän tillståndsplikt leder till en minskad användning av ved och istället en ökad användning av eldningsolja, pellets och elektricitet, jämfört med den utveckling som energisystemet genomgår om den föreslagna regleringen inte införs. Beroende på om det nya verktyget tillämpas endast i tätort eller i hela landet uppgår den minskade vedeldningen till 2,1-3,5 TWh/år och den ökade användningen av eldningsolja till 0,1-0,3 TWh/år, pellets 0,5-0,9 TWh/år samt elektricitet 1,0-1,7 TWh/år. Utifrån konsekvensanalysen för energisystemet och emissionsfaktorer för utsläpp framtagna i BHM, har miljöpåverkan av förslaget om tillståndsprövning beräknats. Resultaten visar att det finns en stor potential att minska utsläppen genom att införa en tillståndsprövning. I jämförelse med ett business as usualscenario skulle utsläppen av VOC och partiklar (PM 10) kunna minska med i storleksordningen 45 procent om tillståndsprövning infördes i tätorter. Om åtgärder vidtogs i hela landet skulle utsläppen kunna minska med omkring 90 procent. Införandet av en tillståndsplikt för vedeldning skulle innebära att kommunerna måste avsätta nya resurser. Energimyndigheten har bedömt att detta inte är möjligt att åstadkomma och istället valt att förorda en ändring i förordningen (1998:889) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Det tillägg som föreslås i 40 under rubriken Kommunala föreskrifter m.m. medger att de kommuner som har olägenheter till följd av småskalig fastbränsleanvändning ges lagstadgad möjlighet att ställa utsläppskrav eller motsvarande, där krav på utbyte av icke miljögodkända pannor är en möjlig tillämpning. Föreskrifterna kan utformas så att det erfordras en installation av ackumulatortank eller utrustning som ger upphov till motsvarande minskning av utsläppen. Dessutom tillåter förslaget att kommunerna kan införa restriktioner mot att elda ved i s.k. kombipannor under viss tid då det råder ogynnsamma meteorologiska förhållanden. Hur utrymmet används i praktiken kommer att variera beroende på problembilder, intresse och resurser i kommunerna. Energimyndigheten anser vidare att det utifrån dagens kunskap och teknikutveckling bör säkerställas att försålda pannor uppvisar en minimistandard för utsläpp. Boverket bör i sitt pågående arbete som ett alternativ till byggreglerna utreda om det är möjligt att sätta upp utsläppskrav på pannor baserat på EUstandarder för försäljning av fastbränslepannor. För att installationer av miljövänlig teknik för småskalig eldning av biobränslen ska ta fart bör det diskuteras om åtgärder i form av informationsinsatser skulle vara en kompletterande väg. Energimyndigheten är beredd att ta fram informationsmaterial i samarbete med övriga berörda myndigheter (Boverket, 8

Naturvårdsverket m.fl.). En informationskampanj i samarbete med kommuner (lokala energirådgivare m.fl.) och sotningsväsendet skulle också vara en tänkbar väg för att ny kunskap om vedeldning ska få genomslag och leda till åtgärder. Vidare avser Energimyndigheten att lägga resurser på att utveckla verktyg för kommunerna för att uppskatta problemet med partiklar från vedeldning då miljökvalitetsnormerna kommer att skärpas inom en snar framtid. Ett sådant verktyg är också viktigt att tillämpa i kommunerna och understödjer den föreslagna ändringen i miljö- och hälsoskyddsförordningen. Myndigheten avser också att utföra fler mätningar av metanutsläpp från småskalig förbränning i syfte att säkerställa statistiken på området. Om de mätningar som BHM har genomfört verifieras utgör vedeldning med gammal teknik en icke oväsentlig påverkan på Sveriges samlade utsläpp av växthusgaser. Energimyndigheten avser att arbeta vidare med att ta fram förslag till finansiering av eventuellt bidragssystem för att fasa ut gamla vedpannor som inte uppfyller utsläppskraven. De åtgärder som föreslås ovan bör genomföras i samråd med Boverket, Naturvårdsverket och Kommunförbundet då de har ansvar och kompletterande kunskap i frågorna. 9

10

1. Inledning och bakgrund 1.1. Mål och syfte Energimyndigheten arbetar för att uppnå energipolitiska mål 1 som bland annat att öka användningen av förnybara bränslen. Då det är vanligt att småskalig eldning av biobränslen ger upphov till problem med luftföroreningar har Energimyndigheten finansierat forskning inom programmet Utsläpp och luftkvalitet med delprogram Biobränsle Hälsa Miljö (BHM). År 2003 avslutas en rad projekt inom BHM och forskningen har bland annat utmynnat i ett konsultförslag 2 om ett regelverk för eldning med fasta biobränslen i småhus. Energimyndigheten har valt att utreda frågan vidare i denna rapport genom att analysera konsekvenserna för energisystem och privatekonomi till följd av förslaget. Till grund för bedömningen av påverkan på energisystemet ligger en uppdatering av den så kallade typhuskatalogen där småhusen är indelade efter befintliga uppvärmningssystem 3. Den nuvarande energianvändningen har studerats liksom potentialen att övergå till andra uppvärmningsalternativ. Likaså har slutsatser vad gäller påverkan på miljön dragits ur BHM-programmet. Syftet med rapporten är att på ett sakligt sätt, utifrån tillgänglig ny kunskap, bedöma behovet av ett ändrat regelverk för småskalig biobränsleanvändning. Likaså diskuteras i rapporten alternativ till ändrad lagstiftning för att minska utsläppen från användningen av biobränslen. 1.2. Problembilden - pannbestånd och luftföroreningar Eldning i enskilda hushåll ger generellt sett upphov till större utsläpp per energienhet än storskalig förbränning. Utsläppen påverkas dessutom i hög grad av skötsel, eldningshandhavande, bränslekvalitet och så vidare. Många punktutsläpp är också svårare att åtgärda än ett fåtal större utsläppskällor. Av de vedeldade pannorna i landet är ca 180 000 gamla och saknar ackumulatortank. Utan ackumulatortank kan inte en acceptabel förbränning och hushållning med energi uppnås och utsläppen blir därför tiotals eller hundratals gånger större än från vedpannor med ackumulatortank. De gamla pannorna utan ackumulatortank beräknas orsaka upp till 25 procent av de totala utsläppen av flyktiga organiska kolväten (VOC) respektive 50 procent av partiklar (PM) och polyaromatiska kolväten (PAH). Undermåliga eller felaktigt eldade kaminer och spisar avger också höga utsläpp, men de totala utsläppen från dem begränsas av att de används i mindre omfattning. 1 Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop. 2001/02:143) 2 Tore Jansson. Eldning med fasta biobränslen i småhus. Miljömål, regelverk, rättspraxis och rättstrygghet. Åtgärder för att minska utsläppen. Rapport 20 mars 2003. Energimyndighetens FoU-program. 3 K-konsult Energi Stockholm AB. Eldning med biobränslen i småhus, Framtida förändring av eldning med fasta biobränslen för uppvärmning i småhus vid ny lagstiftning, 5 september 2003 11

Under senare år har små partiklar, som vid inandning tränger djupt ned i lungor, uppmärksammats på grund av sina negativa hälsoeffekter. De bedöms numer orsaka betydligt högre kostnader för samhället genom överdödlighet och sjukdomsfall än övriga luftföroreningar. Småskalig biobränsleeldning bidrar också till utsläpp av växthusgasen metan. Detta hör mest samman med dålig förbränning och det är den gamla tekniken som ger störst bidrag 4. År 2003 beräknas ca 300 000 småhus använda oförädlade biobränslen, huvudsakligen ved, för uppvärmning. Av dessa är ca 73 000 småhus med direktverkande elvärme där eldningen sker i lokaleldstäder, d.v.s. braskaminer, kakelugnar eller motsvarande. Ca 100 000 av landets småhus har panna med ackumulator varav ca 60 000 beräknas finnas i hus som eldar mycket biobränslen. Samtidigt finns det ca 185 000 småhus som kan använda biobränslen men inte gör det i dagsläget. Av dessa är ca 80 000 hus med direktverkande elvärme. 5 En stor andel av vedeldningen sker i så kallade kombipannor där medelåldern är så hög som ca 30 år. Dessa pannor har i allmänhet dålig förbränningsprestanda med låg verkningsgrad samt avger stora miljö- och hälsofarliga emissioner av oförbrända kolväten och stoft. Statens Naturvårdsverk har därför flera gånger tidigare, senast 1998 6, föreslagit åtgärder och förändrad lagstiftning i syfte att komma till rätta med dessa problem. Dessa förslag har inte lett till några resultat. Därefter har bl.a. miljökvalitetsnormer för utomhusluft införts, nationella miljökvalitetsmål antagits och Europastandarder fastställts för både värmepannor och lokaleldstäder. 1.3. Lagstiftning Det finns flera lagtexter som direkt eller indirekt har bäring på småskalig vedeldning. Det är dock inte många lagrum förutom Boverkets byggregler som specifikt reglerar vedeldning. Nedan följer en kort sammanställning av det regelverk som har sin grund i Miljöbalken 7 samt Plan- och bygglagen 8 (Tabell 1). I dagsläget hanteras frågor rörande utsläpp från vedeldning på kommunal nivå på flera nämnder utifrån både Plan- och bygglag och Miljöbalken. I förslaget om ändrat regelverk 9 har det därför pekats på behovet av att samla lagtexterna rörande utsläpp relaterade till vedeldning, till exempel i en förordning under Miljöbalken. 4 Biobränsle - Hälsa Miljö. Ett projekt inom Energimyndighetens FoU-program Utsläpp och Luftkvalitet och Små skalig bioenergianvändning. Preliminär slutrapport 16 juli 2003. 5 K-konsult Energi Stockholm AB. Eldning med biobränslen i småhus, Framtida förändring av eldning med fasta biobränslen för uppvärmning i småhus vid ny lagstiftning, 5 september 2003 6 Naturvårdsverket. 1998. Småskalig vedeldning - underlag samt förslag till Förordning om åtgärder för att minska utsläppen från små anläggningar som eldas med fasta biobränsen. Rapport 4912 7 Miljöbalken (1998:808) 8 Plan- och bygglagen (1987:10) 9 Tore Jansson. Eldning med fasta biobränslen i småhus. Miljömål, regelverk, rättspraxis och rättstrygghet. Åtgärder för att minska utsläppen. Rapport 20 mars 2003 12

Tabell 1. Sammanfattning av regelverk som påverkar vedeldning med fastbränsle i småhus Lagtext Vad regleras i lagtexten gällande vedeldning? PBL (1987:10) Plan- och bygglagen Krav på bygganmälan vid installation eller väsentlig ändring av eldstäder BVL (1994:847) Lagen om tekniska Ligger till grund för BBR egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. BVF (1994:1215) Förordningen om Ligger till grund för BBR tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m BBR (BFS 2002:19, BBR 10) Olägenheter från rökgaser Föreskrifter och allmänna råd till PBL, Utsläppskrav för OGC från pannor och lokaleldstäder BVL, BVF inom tätort Råd om ackumulatortank MB (1998:808) Miljöbalken Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Allmänna hänsynsregler Miljökvalitetsnormer Kommunen får föreskriva tillfälligt eldningsförbud 1.3.1. Plan- och bygglagen Plan- och bygglagen (PBL) ställer krav på bygganmälan vid installation eller väsentlig ändring av eldstäder. Erfarenheterna visar att en mängd utbyten av pannor och ändringar i eldstäder inte anmäls beroende på att de av byggherren inte anses vara väsentliga ändringar. En utredning om Plan- och bygglagen pågår mellan åren 2003 och 2004 10. Boverkets Byggregler (BBR) innehåller föreskrifter och allmänna råd till bland annat Plan- och bygglagen och till lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m., BVL, med förordning BVF. I Boverkets byggregler 11, senast uppdaterade 2002, skrivs att olägenheter till följd av stoft och annat innehåll i rökgaser och avgaser, som släpps ut från byggnader, skall begränsas. Vidare finns utsläppskrav för fastbränsleeldning från byggnader inom tätort med en effekt på upp till 50 kw. Utsläppskraven reglerar dock bara organiskt bundet kol (OGC) som högst får uppgå till 150 mg per m 3 n torr gas vid 10 procent syrgashalt. För kaminer, kakelugnar och spisinsatser är utsläppskraven mildare. Reglerna säger att prövning av anläggningar bör ske enligt SP-metoder och att eldningen bör ske mot ackumulatortank eller motsvarande teknik som möjliggör hög energieffektivitet och god förbränning. 10 Kommittén för översyn av plan- och bygglagstiftningen 11 Boverkets byggregler Kap 6.7. (BFS 2002:19, BBR 10) 13

1.3.2. Miljöbalken I Miljöbalkens 12 (MB) andra kapitel finns så kallade allmänna hänsynsregler som gäller alla som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som har påverkan på miljön. Reglerna är allmänt formulerade och föreskriver bl. a.:! Vidtagande av försiktighetsmått! Kunskapskrav för att skydda människors hälsa och miljö! Principen om att det är förorenaren som ska betala för förebyggandet eller återställandet av den miljöstörning som han orsakar! Bevisbördan ligger på förorenaren! Skälighet (avvägning mellan nytta och kostnader för den enskilde ska göras) Med stöd av 40 i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899) har kommunerna möjlighet att utfärda tillfälliga förbud mot småskalig vedeldning med vissa fasta bränslen inom särskilt angivna områden. 1.4. Miljökrav och Europastandarder Det svenska regelverket för småskalig vedeldning ställer bara utsläppskrav för organiskt bundet kol (Boverkets byggregler). De pannor som uppfyller dessa utsläppskrav beskrivs i denna rapport som miljögodkända men det finns system för miljömärkning som ställer strängare miljökrav. En sammanställning av olika krav på eldningsutrustning finns i Tabell 2. 12 Miljöbalkens 2 kap. allmänna hänsynsregler m.m. (1998:808) 14

Tabell 2. Sammanställning över olika kravsystem på eldningsutrustning Panntyp OGC CO (mg/m 3 tg vid (mg/m 3 tg vid 10 % O 2 ) 10 % O 2 ) Boverkets byggregler Svanmärkning, pannor Svanmärkning, eldstäder P-märkning Europastandarder för pannor (SS-EN 303-5) Europastandarder för pannor (mg/m 3, 10 %O 2 ) (SS-EN 303-5) Europastandarder lokaleldstäder (i % vid 13 %O 2 ) Stoft (mg/m 3 tg vid 10 % O 2 ) Verkningsgrad i % 150 - - - manuell 70 2000 70 automatisk 70 1000 70 ackumulerande manuell automatisk pelletsbrännare, pelletspannor 180 (vid 13 % O 2 ) 180 (vid 13 % O 2 ) 55 (vid 13 % O 2 ) 2500 (vid 13 % O 2 ) 2500 (vid 13 % O 2 ) 1250 (vid 13 % O 2 ) 3 (g/kg bränsle) 10 (g/kg bränsle) 10 (g/kg bränsle) Beroende på panneffekt Beroende på panneffekt 75 2000-80/86 pelletskaminer 75 2000 100 75 manuell 150 5000 150 - Automatisk 100 3000 150 - - 0,3 - strängast 70 80 75 75 1.4.1. Svanmärkning Svanmärkningen ställer utsläppskrav för såväl pannor som eldstäder för utsläpp av OGC, CO och stoft. Kraven varierar beroende på om pannan är ansluten till ackumulatortank och om den är manuellt eller automatiskt matad. För pannorna ställs även krav på verkningsgraden som funktion av pannans nominella effekt. 1.4.2. P-märkning P-märkningen ställer liknande krav på utsläpp och verkningsgrad som Svanmärkningen, men dessutom ställs krav på säkerhetssystem för utrustningen. Märkningen har utvecklats i samarbete med branschen av Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP) för att säkerställa att de produkter som används är effektiva, driftsäkra och avger låga utsläpp. P-märkningssystemet infördes 1998 och märkningen omfattar pelletspannor, pelletsbrännare, pelletskaminer och flispannor samt vedeldade braskaminer. Krav ställs bl. a. på verkningsgrad samt utsläpp av organiskt bundet kol, kolmonoxid och stoft. 15

1.4.3. Europastandarder och tekniska föreskrifter Europastandarder tas fram på frivillig väg genom deltagande av de länder som har anslutit sig till arbetet. Svenska synpunkter förs fram av den svenska standardiseringskommissionen (SIS). Syftet med europeiska standarder är att bidra till att handelshinder undanröjs. Ett växande antal standarder är en följd av EU-direktiv där det tekniska arbetet sköts av europeiska standardiseringsorgan, men det kan också ske en utveckling av standarder på initiativ av de olika tekniska kommittéerna. När ett arbete är slutfört blir standarden bindande för alla länder som deltar i processen. Det finns idag inget EU-direktiv som uppdrar åt någon europeisk standardiseringskommitté att ta fram standarder för vedpannor och dylikt. Inom ramen för byggproduktdirektivet (89/106/EEG) kommer visserligen harmoniserade standarder för kaminer, spisar och dylikt att tas fram, men pannor för uppvärmning faller inte inom detta direktivs tillämpningsområde. Det finns dock fastlagda Europastandarder för eldning med fastbränsle i pannor och lokaleldstäder. Dessa togs fram år 1999 respektive 2001. Standarderna avser bland annat mätmetoder för utsläpp av luftföroreningar och olika gränsvärden för utsläpp. I standarderna finns tre klasser fastlagda. Tekniska föreskrifter är bindande myndighetsregler om bl.a. vilka egenskaper olika varor ska ha och hur de ska provas och märkas för att få säljas och användas. Enligt ett EG-direktiv (98/34/EG) och avtal inom WTO måste medlemsländernas förslag till nya tekniska föreskrifter anmälas - notifieras - till EU-kommissionen och WTO. Varje land ges således möjlighet att reagera om förslagen kan komma att försvåra handeln länderna emellan. Om Sverige vill ställa upp egna föreskrifter för exempelvis generella utsläppskrav för pannor och lokaleldstäder eller regionala föreskrifter om tillämpning av viss teknik, miljömärkta pannor m.m., måste dessa utkast till föreskrifter också notifieras till EU-kommissionen. 1.4.4. Miljökvalitetsnormer I Miljöbalken finns bestämmelser om miljökvalitetsnormer. Regler om miljökvalitetsnormer, till exempel högsta tillåtna halt av förorening i luft, finns i ett flertal EU-direktiv. Det är i första hand regeringen som får meddela miljökvalitetsnormer, vilket är motiverat med tanke på de tunga konsekvenser som miljökvalitetsnormer kan få för till exempel verksamhetsutövare. Normerna får betydelse vid tillståndsgivning och i tillsynen av Miljöbalken. Om det behövs för att normerna ska uppfyllas ska åtgärdsprogram upprättas av regeringen eller av den myndighet, kommun eller kommunalförbund som regeringen beslutar. Åtgärdsprogrammet är ett strategiskt planeringsdokument för myndigheterna eller kommunerna. I programmet ska det bland annat pekas ut vilka myndigheter eller kommuner som ska se till att angivna åtgärder vidtas. Det finns miljökvalitetsnormer för flera av de föroreningar som vedeldning ger upphov till, 16

för högsta halt av kvävedioxid, svaveldioxid, kolmonoxid, bly, bensen och partiklar (PM10) i utomhusluft. Regeringen har nyligen föreslagit ändringar i Miljöbalken som reglerar miljökvalitetsnormerna 13. De föreslås nu få en bredare betydelse och inte bara avse regler för hur miljön bör vara beskaffad. Vidare ges ett tydligare mandat till myndigheter och kommuner att agera efter ett fastställt åtgärdsprogram. 13 Förvaltning av kvalitén på vattenmiljön (prop. 2003/04:2,) 17

18

2. Förslag till ändrat regelverk Naturvårdsverket har sedan början av 1980-talet utrett miljö- och hälsoproblem orsakade av småskalig vedeldning samt möjliga åtgärder för att komma till rätta med problemen. Det finns tre avrapporterade regeringsuppdrag, det senaste rörande förslag till generella föreskrifter för småskalig vedeldning från 1998 14. Den senaste utredningen som ligger till grund för regeringens bedömning av utsläpp från småskalig vedeldning härstammar från 1993. Dåvarande NUTEK och Naturvårdsverket utredde gemensamt förutsättningarna att minska utsläppen av kolväten vid eldning av biobränslen från kaminer och pannor. Med stöd av rapporten genomförde regeringen en ändring i dåvarande hälsoskyddsförordningen som medger kommunerna rätt att meddela tillfälliga skyddsåtgärder avseende begränsade områden. Regeringen angav i sina motiveringar att det från rättssynpunkt inte går att kräva förbud mot eldning i pannor som i övrigt uppfyller de krav som Boverket ställer i byggnormen. I övrigt genomfördes inga ändringar utan regeringen ansåg att den kontroll som behövs för utsläpp från småskalig eldning kunde tillgodoses med befintlig lagstiftning. Man gav däremot på nytt Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta generella krav för nya anläggningar. Detta förslag har dock ännu inte genomförts. Energimyndigheten har i och med arbetet med projektet Biobränsle-Hälsa-Miljö ett förbättrat underlag för att lägga fram förslag till åtgärder för att minska problemen med luftföroreningar från småskalig vedeldning. Ett förslag till ändrat regelverk redovisades för Energimyndigheten under våren 2003 15. En rad kommuner, organisationer m.fl. har fungerat som informella remissinstanser till rapporten och synpunkter har sammanställts under oktober månad 16. Flera kommuner ser gärna att ändringar kommer till i regelverket så att de får ett klarare verktyg att arbeta med. I rapporten med förslag till ändrat regelverk läggs ett huvudförslag om ny separat vedeldningsförordning, Förordning om åtgärder för att minska utsläppen från små anläggningar som eldas med fasta bränslen. Senare har alternativa förslag tagits fram. Förordningen bygger på att Miljöbalken är det grundläggande juridiska styrmedlet för att uppnå olika miljökvalitetsmål. En reglering av småskalig fastbränlseeldning bör enligt förslaget införas i likhet med regelverket för tillstånds- och anmälningsplikt för enskilda avlopp m.m. under förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899). 14 Naturvårdsverket. 1998. Småskalig vedelning- underlag samt förslag till Förordning om åtgärder för att minska utsläppen från små anläggningar som eldas med fasta bibränslen Rapport 4912 15 Tore Jansson. Eldning med fasta biobränslen i småhus. Miljömål, regelverk, rättspraxis och rättstrygghet. Åtgärder för att minska utsläppen. Rapport 20 mars 2003. Energimyndighetens FoU-program 16 Tore Jansson. Eldning med fasta biobränslen i småhus Åtgärder för att minska utsläppen. PM 2003-11-04. Energimyndighetens FoU-program 19

2.1. Tillståndsplikt enligt rapporten Eldning med fasta biobränslen i småhus! Innebörden av förslaget är en tillståndsprövning enligt Miljöbalken som utgår från Europastandardernas gränsvärden som en mininivå med möjlighet att i enskilda fall ställa de krav som behövs för att varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador eller olägenheter för människors hälsa eller miljön. Såväl nya som befintliga anläggningar <50 kw som eldas med fasta biobränslen omfattas av föreskrifterna. Möjlighet ges även att i särskilt utsatta lägen neka till uppvärmning med fasta biobränslen vid tillståndsprövningen.! Förslaget till regelverk innebär förbud att utan tillstånd enligt Miljöbalken installera ny värmepanna eller lokaleldstad, ändra eller byta ut densamma. Tillståndsansökan ska prövas av kommunen.! Regelverket förslås att bli infört successivt och föreskriver att befintlig värmepanna eller lokaleldstad inom detaljplanerat område från 1 juli 2006 bara får användas om tillstånd finns enligt Miljöbalken. För övriga områden gäller samma krav från 1 januari 2008. Kommunen ges möjlighet att i särskilda fall även förbjuda vedeldning i lokaleldstad inom detaljplanerat område om tillstånd saknas.! Förslaget föreskriver typprovning av nya värmepannor och lokaleldstäder med avseende på utsläpp av organiskt bundet kol, kolmonoxid och stoft samt verkningsgrad.! Övriga krav som ställs är till exempel krav på dimensionering av ackumulatortank, bränslekvalitet och kunskap hos eldaren. Åtgärder kommer att krävas på ett stort antal befintliga vedeldningsanläggningar. Det kan gälla installation av ackumulatortank eller pelletsbrännare, alternativt ersättning av äldre pannor med nya pannor. Detta innebär dels att myndigheternas arbetsbelastning och kompetens måste beaktas, dels att tillgången på utrustning och kompetenta installatörer kan vara ett reellt hinder om tiden för införande blir för kort. Vid utformningen av förslaget har strävan varit att sprida arbetet genom att tidsmässigt prioritera den tätare bebyggelsen (områden som omfattas av detaljplan). 2.2. Modifierade förslag efter hearing med kommuner Efter att förslaget till regelverk presenterats för Energimyndigheten hölls en hearing 17 med bland annat deltagare från ett antal kommuner. Det resulterade i att flera modifierade förslag till regelverk togs fram för diskussion. 17 Workshop om förslag till nytt regelverk, Stockholm den 26 maj 2003 20

Ett av förslagen till nytt regelverk var att det är förbjudet att i omgivningen släppa ut rökgaser från värmepanna som eldas med fasta biobränslen, om värmepannan inte är försedd med värmeackumulatortank eller annan utrustning som möjliggör minst motsvarande förbränningsprestanda. Ett utrymme för kommunen att kräva tillstånd för eldning ges också. Tillståndsplikt gäller för såväl ändringar i befintliga anläggningar som för nyinstallationer. Ett mjukare förslag innebär att kommunen, om det behövs med hänsyn till människors hälsa eller miljön, får föreskriva att det är förbjudet att inom detaljplan eller i övrigt inom särskilda områden med tätare bebyggelse utan tillstånd enligt miljöbalken elda med styckeved i värmepanna som saknar ackumulatortank. Det tredje alternativa förslaget innebär att kommunen om det behövs med hänsyn till människors hälsa eller miljön, får föreskriva att det inom visst område krävs tillstånd enligt miljöbalken för att elda i befintliga anläggningar för fasta bränslen. De modifierade förslagen föreslås också omfatta möjligheter för kommunen att föreskriva om förbud att utan tillstånd elda med ved i lokaleldstäder. 21

22

3. Konsekvenser av ett ändrat regelverk I syfte att minska hälsofarliga och klimatpåverkande utsläpp från småskalig vedeldning har det presenterats förslag om individuell tillståndsprövning för vedpannor och lokaleldstäder understigande 50 kw. Eventuella utformningar av en sådan reglering har diskuterats i föregående stycke. För att förutse de förändringar som en ny tillståndsplikt skulle leda till i uppvärmningssystem som helt eller delvis baseras på vedeldning krävs en analys av de privatekonomiska förutsättningar som föreligger vid valet av andra uppvärmningsformer. Även om många vedeldare väljer att skaffa ackumulatortank eller utrustning som ger upphov till motsvarande miljöprestanda kommer möjligheten att välja andra uppvärmningsformer påverka användningen av till exempel pellets, elektricitet och olja. Energimyndigheten har därför givit K-konsult Energi Stockholm AB i uppdrag att genomföra en konsekvensanalys med syfte att beskriva de effekter som den föreslagna tillståndsplikten kan väntas få för energisystemet. Uppdraget har bestått i att analysera de förskjutningar i energianvändningen som den hårdare miljölagstiftningen kan medföra i ett 12-årsperspektiv. Däri har ingått att göra en prognos av utvecklingen som vidtar om den föreslagna regeländringen inte implementeras. Slutsatserna i detta kapitel baseras till stor del på resultaten från den nämnda studien 18. 3.1. Nuvarande uppvärmningssystem Ved dominerar kraftigt bland de biobränslen som används i uppvärmningssyfte och största delen av den småskaliga vedeldningen sker i permanentbebodda hus med uppvärmningssystem som använder en kombination av el och biobränsle som energikälla. Bland de småhus som år 2001 hade en uppvärmning baserad på olja och ved användes huvudsakligen olja som bränsle medan den största andelen ved förbrukades i hus med parallellt system för vattenburen eluppvärmning, se Tabell 3. Förbrukningen i pannor och lokaleldstäder ingår i tabellen oberoende av vilken typ av sotningsfrist de har. 18 K-konsult Energi Stockholm AB. Eldning med biobränslen i småhus, Framtida förändring av eldning med fasta biobränslen för uppvärmning i småhus vid ny lagstiftning, 5 september 2003 23

Tabell 3. Använda energislag för uppvärmning i svenska småhus vars uppvärmningssystem helt eller devis baseras på ved. För användning av el anges ett (d) eller (v) beroende på om det är direktverkande eller vattenburen elvärme som avses 19. Befintligt uppvärmningssystem Antal enheter Ved [GWh/år] El [GWh/år] Olja [GWh/år] Enbart ved 27 000 612 - - Ved och el (d) 135 000 1097 2142 - Ved och el (v) 161 000 2085 2496 - Ved och olja 82 000 716-1714 Ved, olja och el (d) 6 000 31 43 127 Ved, olja och el (v) 140 000 913 1766 1799 Totalt 551 000 5454 6447 3640 Lokaleldstäder avger luftburen värme och används antingen i uppvärmningssyfte eller av trivselskäl. Merparten är av det senare slaget och har därmed 3-årig sotningsfrist. Övriga 340 000 lokaleldstäder har 1-årig sotningsfrist vilket betyder att de berörs av den föreslagna tillståndsplikten. Ungefär lika många enheter har vattenburen värme med möjlighet att elda biobränslen (ved). Av dessa saknar ca 180 000 ackumulatortank eller utrustning som ger upphov till motsvarande utsläppsminskning, vilket gör att de förmodligen måste vidta någon åtgärd till följd av förslaget om en hårdare miljölagstiftning. Energimyndigheten har vid tidigare tillfälle uppdragit åt K-konsult att konstruera en typhuskatalog där den totala bostadsstocken indelas i ett 50-tal olika kategorier utifrån deras egenskaper avseende bland annat befintligt uppvärmningssystem, använda energislag och konverteringsmöjligheter 20. Denna indelning har inför uppgiften förfinats ytterligare för att ge ett mer detaljerat beräkningsunderlag till analysen. 3.2. Möjligheter till åtgärder De olika typhus som i någon form eldar ved har mycket olika förutsättningar att finna alternativa uppvärmningsformer. Den enskilde eldaren måste på grund av förslaget överväga att uppgradera den befintliga vedpannan eller öka användningen av andra energikällor. I de fall där parallella system för uppvärmning redan finns i fastigheten är det enklast att öka användningen i dessa system. Detta medför dock en ökad driftskostnad vilket gör eldaren mer benägen än tidigare att investera i en ny form av uppvärmning. Konverteringsalternativen begränsas i praktiken av faktorer som till exempel att huset ligger utom räckhåll för ett fjärrvärmenät, att huset inte redan har en vattenburen värmedistribution eller att elnätets kapacitet inte är tillräckligt. 19 SCB EN 16 SM 0302, Energimyndighetens bearbetning 20 Typhuskatalog för småhus, K-konsult Energi Stockholm AB, 2001 24

Exempel på åtgärder som en husägare kan välja mellan är att! installera ackumulatortank eller motsvarande utrustning (till exempel pelletsutrustning)! installera värmepump, kombipanna eller elpatron! ansluta sig till fjärrvärme eller motsvarande! om möjligt undvika investering och förlita sig på befintliga system Förutom de fysiska restriktionerna finns en mängd icke-ekonomiska faktorer som påverkar husägarens handlande vid valet av ett förnyat uppvärmningssystem. Dessa benämns i fortsättningen under begreppet marknadsacceptans. De aktörer som har minst antal alternativ att välja på utöver att uppgradera det befintliga vedeldade systemet är småhus som saknar ett vattenburet distributionssystem. Av dessa hushåll med i första hand vedkaminer är det en stor grupp som också har ett system för elvärme. Hushåll med kombibrännare eller vedpanna i gott skick och med fysiskt utrymme för en ackumulatortank är några av de grupper av vedeldare som har störst potential att anpassa sig till en striktare lagstiftning. Att installera en ackumulatortank i anslutning till en vedpanna har i analysen antagits kosta 30 kkr inklusive viss upprustning. Den minskade arbetsinsats som ackumulatortanken bidrar till är inte medräknad i kalkylen. Det är däremot den besparing som erhålls då verkningsgraden förbättras och en mindre mängd bränsle åtgår. Många vedeldare betraktar tillgången på ved som kostnadsfri eftersom man ofta själv står för avverkningen. Det vedpris som antagits i beräkningarna motsvarar endast kostnader för transport av bränsle samt maskiner för bearbetning av veden. Det är utifrån nettokostnaden för investering och minskad bränsleåtgång som de alternativa uppvärmningssystemen jämförs med den fortsatta vedeldningen. 3.3. Analysens utförande Som beskrivits i tidigare kapitel har det inom ramen för Energimyndighetens FoU-program Utsläpp och luftkvalitet funnits ett antal alternativa formuleringar beträffande förslaget om en ny tillståndsplikt gällande småskalig eldning med fasta biobränslen. För att göra analysen hanterbar har en avgränsning gjorts till tre separata scenarier. Tillsammans ger de en uppfattning om vilken utveckling som inom ett 12-årsperspektiv är att förvänta vid införande av en hårdare reglering. Av den småskaliga eldningen av biobränslen är det vedeldningen som ger upphov till de största problemen. Den parameter som har störst inflytande på huruvida den berörde vedeldaren uppfyller utsläppskraven är förekomsten av en ackumulatortank. I vilken utsträckning ackumulatortankar förekommer i respektive typhuskategori är en relativt välkänd variabel, vilket har underlättat utförandet av beräkningarna. De tre scenarier som har analyserats är följande: 25

Noll-alternativ För att kunna bedöma den isolerade effekten av införandet av den föreslagna tillståndsplikten måste man känna till den alternativa utveckling som sker om ingen ny tillståndsplikt införs. Scenariot kan anses beskriva vad som sker vid business as usual. Här har antagits att de senaste årens trender i princip är beständiga under den tidsrymd som behandlas i analysen. Ny tillståndsplikt med fullständig täckning (strikt lag) Detta scenario beskriver den utveckling som vidtar om det från och med år 2006 är tillåtet med eldning av ved i panna endast om denna är försedd med ackumulatortank eller om den är miljögodkänd på annat sätt än att ackumulatortank är installerad. Eldning av pellets i pannor och lokaleldstäder berörs inte. Den beskrivna lagstiftningen tillämpas i både tätort och glesbygd inklusive beståndet med jordbruksfastigheter. Ny tillståndsplikt med begränsad täckning (begränsad lag) I syfte att göra den föreslagna regleringen mer regionalt anpassad till de rådande förhållandena har man föreslagit att regelverket utformas så att kommunerna erbjuds möjlighet att utifrån den egna problembilden avgöra om möjligheten att juridiskt reglera utsläpp från vedeldning ska tas i anspråk. Även om det i stor utsträckning beror på topografiska förhållanden och klimat är det ett rimligt antagande att man upplever vedeldningen som ett större problem i tätort än i glesbygd. Det tredje scenariot beskriver därför effekten av att den föreslagna tillståndsplikten endast tillämpas i tätort. Typhuskatalogen beskriver bland annat vilka uppvärmningsalternativ som finns tillgängliga, hur stor andel av pannorna som är försedda med ackumulatortank och i vilken utsträckning husen inom en specifik typhuskategori är belägna inom tätort respektive glesbygd. Utifrån dessa förutsättningar har de tillgängliga handlingsalternativen jämförts i privatekonomiska kalkyler som sedan justerats utifrån respektive åtgärds marknadsacceptans. Resultatet i form av förväntade förändringar i energisystemet beror därför på både rent ekonomiska faktorer och en systematisk analys av icke-ekonomiska faktorers inflytande på agerandet. Den kalkylränta som används för hushållens investeringar har antagits vara 6 procent och avskrivningstiden har i de flesta fall antagits vara 20 år. Marknadsacceptansen är beräknad utifrån 30 stycken faktorer som viktats mot varandra och som beroende på aktörernas uppfattning i olika frågor bidrar till det i övrigt helt ekonomiska beslutsunderlaget. Viktningen sker genom tillämpning av en sexgradig skala utifrån vilken de olika faktorerna är värderade. Exempel på dylika faktorer är i vilken utsträckning den egna arbetsinsatsen för uppvärmningen påverkas, hur benägen man är att göra en mycket kostnadsintensiv investering, oberoende av hur lönsam den är, samt aktörernas förväntningar på framtida bränslepriser och skatter. Bedömningen av marknadsacceptansen bygger inte 26

minst på konsulternas mångåriga kunskap och erfarenhet från arbete som energirådgivare. 3.4. Förväntade effekter I Tabell 4 framgår de konsekvenser som de tre olika scenarierna för år 2015 väntas få på energianvändningen i bostadssektorn. Dessutom redovisas den faktiska energianvändningen år 1999 och en prognos för år 2003. Tabell 4. Energianvändning för de olika scenarierna år 2015 samt år 1999 och 2003 Energislag 1999 2003 2015 Ingen lag 2015 Strikt lag 2015 Begränsad lag Biobränslen (ved)*) 9,7 8,7 7,0 3,5 4,9 Varav i hus med ack 1,0 1,5 2,5 3,5 3,3 Pellets 0,3 1,2 3,0 3,9 3,5 El **) 18,3 20,6 19,7 21,4 20,7 Fjärrvärme 3,2 4,0 4,4 4,4 4,4 Eldningsolja 12,8 8,6 4,7 5,0 4,8 Gas mm 0,7 0,7 1,0 1,0 1,0 Summa, TWh 45,1 43,9 40,3 39,8 40,0 *) Exkl förädlade biobränslen **) El för uppvärmning, elpannor, direktverkande elvärme, värmepumpar mm Resultatet pekar på att andelen vedeldning minskar i samtliga tre scenarion men att denna minskning sker snabbare i de fall en reglering i form av tillståndsplikt för småskalig eldning av biobränslen införs. Den mängd ved som används för uppvärmning är år 2015 halverad i fallet med en allmän tillståndsplikt jämfört med om ingen lag införs. En tillämpning av lagen som endast omfattar tätorter leder till att andelen ved som eldas i anslutning till en ackumulatortank ökar från ca 1/3 till 2/3. Införandet av en allmän tillståndsplikt leder till att småhusens årliga användning av elektricitet ökar med 1,7 TWh medan användningen av olja och pellets ökar med 0,3 TWh respektive 0,9 TWh. Tillsammans med den ökade andelen ved som eldas i anslutning till ackumulatortank tillhör den kraftigt ökade användningen av pellets de positiva effekterna av det analyserade förslaget. Tabell 5 visar hur den totala uppsättningen småhus omfördelas i kategoriseringen av uppvärmningssätt i två av scenarierna för år 2015 och hur många av husen i respektive typhuskategori som är belägna inom tätort. I sammanställningen har hänsyn till eventuella nybyggnationer inte tagits. 27

Tabell 5. Antal småhus i respektive typhuskategori vid olika tidpunkter och alternativa utvecklingar 2003 2003 2015 2015 Antal Varav i Nollalterantiv Strikt Nr Typhus hus tätort (ingen lag) lagstiftning 1&2 Fjärrvärme Ingen ved 153 000 153 000 180 000 180 000 3 VP & panna Ingen ved 179 000 125 000 260 000 256 000 4 VP & direktelvärme Ingen ved* 84 000 60 000 142 000 147 000 5.1 El- & vedpanna utan ack Mycket ved 74 000 53 000 48 000 0 5.2 El- & vedpanna med ack Mycket ved 32 000 23 000 35 000 76 000 6.1 Olje -& vedpanna utan ack Mycket ved 13 000 9 000 8 000 0 6.2 Olje -& vedpanna med ack Mycket ved 10 000 7 000 8 000 16 000 7 Direkt el & kamin Mycket ved 73 000 47 000 67 000 0 8 Gaspanna Ingen ved 13 000 13 000 13 000 13 000 9 Oljepanna Ingen ved* 89 000 60 000 60 000 60 000 10 Oljepanna & elpanna Ingen ved* 100 000 70 000 75 000 67 000 11 Elpanna Ingen ved* 242 000 170 000 210 000 211 000 12 Direktverkande el Ingen ved* 321 000 210 000 264 000 282 000 13 Blockcentral Ingen ved 5 000 5 000 4 000 4 000 14 Olja, ved & elpanna Ingen ved* 105 000 70 000 86 000 120 000 15 Direkt el & kamin Ingen ved 78 000 50 000 57 000 75 000 16 Pelletspanna Pellets 37 000 25 000 91 000 102 000 17.1 Vedpanna utan ack Ved 80 000 57 000 52 000 0 17.2 Vedpanna med ack Ved 20 000 14 000 25 000 51 000 18 Direkt el & pellets Pellets 3 000 2 000 26 000 51 000 20 Div Diverse* 39 000 27 000 39 000 39 000 1 750 000 1 250 000 1 750 000 1 750 000 * En mindre mängd ved används i en del hus Samtliga värden i tabellen är avrundade Endast ackumulatortankar som används i samband med vedeldning redovisas Andelen hus som baserar sin uppvärmning på en vedpanna utan en ansluten ackumulatortank minskar kraftigt även utan en ändrad lagstiftning. Detta antagande bygger på att den nuvarande trenden består. Bedömningen är inte justerad för en eventuellt icke-linjär åldersfördelning som skulle kunna innebära att stora delar av det äldre pannbeståndet tas ur drift ungefär samtidigt. Andelen hus som eldar med pellets ökar markant i samtliga scenarier. Ett stort antal (ca 25 000 st) av de småhus som tidigare använde kombinationen elvärme och vedkamin övergår till att använda pellets. Merparten i denna grupp (ca 33 000 st) har år 2015 dock valt att använda det redan befintliga systemet med elvärme. Förekomsten av värmepumpar ökar betydligt fram till år 2015 men lagförslagets påverkan i detta avseende är endast marginell. Antalet hushåll som värmer sitt hus med endast en vedpanna ansluten till en ackumulatortank ökar med 25 procent i noll-scenariot (business as usual) fram till år 2015. Införs den föreslagna tillståndsplikten för småskalig eldning av fasta biobränslen över hela landet blir denna ökning istället 155 procent. Överlag gäller att en stor mängd småhus fortsätter använda biobränslen även efter införandet av en tillståndsplikt. Detta framgår av den ökning av antalet hus i typhuskategorier med miljövänlig biobränsleteknik, såsom innehav av ackumulatortank (typhus 5.2, 6.2 och 17.2) eller användning av pellets (typhus 16 och 18), som följer av införandet av en tillståndsplikt. 28

Figur 1 beskriver de förändringar i energisystemet som kan förväntas fram till år 2015 under antagande om de tre alternativa utvecklingar som har analyserats. Dessutom redovisas den faktiska energianvändningen år 1999 och 2001 samt en prognos för år 2003. För att återge de mer kortsiktiga effekterna av ett omedelbart införande av en allmän tillståndsplikt har även bränsleprofilen för år 2006 tagits med i figuren. Normalår Ene rgiför bruk ning Ingen nybyggnation eller rivning I småhus på jordbruksfastighet, annan fastighet, fritidshus med permanentboende 20,0 TWh, brutto 18,0 16,0 14,0 12,0 10,0 8,0 1999 2001 2003 Prognos 2006 Omedelbart införande strikt lag 2015 Nollalterantiv, ingen lag 2015 Lagstiftning, begränsad omfattning 2015 Lagstiftning, strikt tolkning 6,0 4,0 2,0 0,0 El i elpannor mm* El i värmepumpar Fjärrvärme Eldningsolja Ved användning** Pellets*** Gas mm * Inkl el till direktverkande elradiator, "dold elvärme" ** Inkl spån/flis/spannmål och andra oförädlade biobränslen *** Inkl briketter och andra förädlade biobränslen Figur 1. Förändringar i energianvändningen för uppvärmning av småhus fram till år 2015 De mest påtagliga effekterna på energianvändningen av förslaget är en minskad användning av ved samt en ökad användning av elektricitet, pellets och eldningsolja. De mer kortsiktiga effekterna där aktörerna ännu inte haft utrymme till större överväganden om investeringsbeslut består i att användningen av eldningsolja ökar på bekostnad av en kraftigt minskad vedeldning. Detta mer kortsiktiga scenario representeras i Figur 1 av staplarna med etiketten 2006 Omedelbart införande av strikt lag. Genom noll-alternativet (BaU) minskar den årliga användningen av ved med ca 1,5 TWh. Av de totalt 7,0 TWh ved som eldas år 2015 förbränns 2,5 TWh i pannor som är anslutna till ackumulatortank. Vid ett införande av en allmän tillståndsplikt minskar den totala användningen av ved till 3,5 TWh/år men till följd av de nya utsläppskraven innehar samtliga vedeldare en ackumulatortank. 29

Om de föreslagna utsläppskraven får en geografiskt beroende tillämpning såtillvida att endast vedeldare inom tätort berörs, minskar den totala vedeldningen till ca 5,0 TWh per år varav 3,5 TWh förbränns i pannor med ackumulatortank. En ökning av el- och oljeanvändningen är att vänta till följd av den föreslagna tillståndsplikten men samtidigt medför regleringen att andelen miljövänlig biobränsleteknik ökar kraftigt, vilket var det primära syftet med förslaget. Antalet hus med vedpanna eller ved- och elpanna som installerar ackumulatortank ökar med ca 48 000 stycken vilket naturligtvis leder till en förbättrad luftkvalitet. Samtidigt ökar användningen av pellets genom att antalet hus som eldar pellets i panna ökar med ca 11 000 och att det bland småhusen som eldar med vedkamin är ca 25 000 aktörer som väljer att införskaffa pelletskamin. Ackumulatortank Värmepump Pellet-panna/brännare Elpanna Kombibrännare Ingen åtgärd Figur 2. Fördelning av de åtgärder som berörda småhus genomför som en direkt konsekvens av den föreslagna tillståndsplikten. I Figur 2 framgår fördelningen av de olika typer av åtgärder som de av förslaget berörda småhusen genomför till följd av tillståndsplikten. Drygt en fjärdedel av hushållen väljer att förlita sig på redan befintliga uppvärmningssystem medan resterande andel genomför någon form av investering och därmed helt eller delvis övergår till en annan teknik. Införskaffandet av en ackumulatortank är den mest vanligt förekommande åtgärden av alla. En annan stor grupp utgörs av de som övergår till att använda pellets för att tillgodose sitt uppvärmningsbehov. 3.5. Förändrade förutsättningar Den budgetproposition som regeringen lade fram under hösten 2003 föreslår att skatten på eldningsolja höjs med drygt 400 kr/m 3 (ca 4 öre/kwh) och att elskatten höjs med 1,4 öre/kwh från och med den 1 januari 2004. Förändringarna får till följd att vedeldarna blir mindre benägna att överge veden och i något större utsträckning införskaffa ackumulatortank istället för att övergå till en uppvärmning baserad på förädlade biobränslen, fjärrvärme och i viss mån även värmepumpar. För de som ändå kommer att finna det mest rationellt att basera en större del av sin uppvärmning på olja eller elektricitet kommer det aktuella 30