Remissvar avseende Boverkets Byggregler (BFS 1993:57), avsnitt 9

Transkript

1 Stockholm 1 sep 2006 Boverket Box Karlskrona Remissvar avseende Boverkets Byggregler (BFS 1993:57), avsnitt 9 Generella synpunkter Vi anser att en skärpning av byggreglerna avseende energihushållning är motiverad av flera skäl, både samhällsekonomiskt, privatekonomiskt och av miljöskäl. Det är också befogat att ställa högre krav på elvärmda byggnader är de med annan uppvärmning. Ett enklare sätt att differentiera krav på olika energislag vore dock att införa viktningsfaktorer (från primärenergisynpunkt) för de olika energislagen. Listan kan annars bli lång på de olika specialregler som ska utformas för olika energislag och olika systemlösningar. Vi anser det märkligt, med tanke på differentieringen beroende på energislag i BBR, att olika energislag jämställs i föreskrifterna om energideklarationer. Viktningsfaktorer skulle lösa även detta problem. Utöver detta vill vi lämna följande synpunkter: Normalt brukande Definitionen av energianvändning avser levererad energi vid normalt brukande. Hänvisning till standard eller definition på normalt brukande saknas. Därmed är det inte möjligt att göra korrigering för onormal varmvattenanvändning och vädring

2 (allmänt råd). Det är heller inte möjligt att verifiera att kraven uppfylls med vare sig beräkning av förväntad energianvändning eller mätning (allmänt råd) utan anvisningar för vad en normal användning innebär. För att komma ifrån effekttopparna på elnätet med från- och uteluftsbaserade värmepumpar, har utöver energikravet ett effektkrav införts, men formulerat på ett sätt som kräver väl definierade metoder för att dels beräkna tillåten effekt och dels för att kunna verifiera kravet. Varför inte istället ange maximal effekt explicit (W/m2) på motsvarande sätt som för energikravet om syftet med energikravets formulering just var att slippa energibalansberäkningar. Systemgräns Boverket sätter systemgränsen vid energileveransen till byggnaden (ofta köpt energi). Konsekvensen av detta är att t.ex. fjärrvärme, där omvandlingsförluster sker utanför byggnaden/fastigheten, premieras jämfört med t.ex. egen pelletspanna där förlusterna sker i byggnaden. En byggnad som använder 110 kwh/m2 netto och är fjärrvärmd, måste om den ska försörjas med egen pelletspanna minska sin nettoanvändning till ca 90 kwh/m2. Mätning I 9:711 om mätsystemet anges i råd om mätning av energi för uppvärmning, kylning, varmvatten, samt fastighetens drift. Dessa råd är ofullständiga. Även el till hushållsanvändning eller verksamhetsel måste mätas, så att korrigeringar för spillvärme från dessa kan göras vid onormal användning. Alltså krävs det dels uppgifter om vad som anses vara normal användning och dels en metod för att göra en sådan korrigering, t.ex. en standard för energiberäkning av byggnaden. Råden bör kompletteras med lämplig text, t.ex. korrigering för onormal användning av byggnaden (tappvarmvatten, hushållsel, verksamhetsel) ska alltid genomföras. För tappvarmvattenanvändning kan mätare för varmvattenvolymmätning vara lämplig. Kommentar: I småhus med värmepumpsdrift, räcker alltså inte separat mätning av el till värmepumpen. Även mätning av varmvattenvolym krävs. Hur ska man annars kunna veta om byggnaden uppfyller kraven vid normal varmvattenanvändning? Text om krav på fördelningsmätning för varmvattenanvändning saknas. Även krav på separata elmätare för verksamhetsel och mätare för värme och kyla i lokaler som hyrs ut, bör anges. Verksamhetsel I verksamhetsel anges att även belysning ingår vilket är ett förtydligande jämfört med tidigare. Eftersom Boverket föreslår att verksamhetsel inte ingår i begreppet

3 byggnadens energianvändning ingår alltså inte belysning i byggnadens energianvändning. Detta överensstämmer inte med EUs direktiv om byggnaders energiprestanda, där belysning ska ingå. Avvikelsen borde framgått av konsekvensbeskrivningen. Det är också egendomligt att undanta den enskilt största elenergiposten för flertalet lokalbyggnader och där studier visar att rätt vald utrustning halverar elåtgången. El till belysning bör ingå i definitionen för byggnadens energianvändning. Kravet för elvärmda byggnader Det är bra att definitionen av elvärme är formulerad så att även värme från en eldriven värmepump är att betrakta som elvärme (omvandlas till värme). Boverkets ansats för att hitta en enkel lösning för de elvärmda byggnaderna är lovvärd och förslaget innehåller en hel del intressant nytänkande. Problemet är Boverkets begränsning till en systemgräns dragen vid byggnaden i kombination med det politiska önskemålet om skärpta krav för elvärmda byggnader. I konsekvensanalysen visas effekterna på småhus, där det förefaller som den praktiska konsekvensen av förslaget innebär en skärpning för elvärmda byggnader. Motsvarande analys för flerbostadshus och lokaler saknas. Här blir resultatet helt annorlunda. Med föreslagen formulering är det nämligen möjligt att dels försörja byggnaden med 55 kwh/m2 elenergi för drift av en värmepump som avger 165 kwh/m2 värme och dels tillföra 55 kwh/m2 av annan energi, t.ex. fjärrvärme. Det innebär att byggnaden kan tillåtas använda 220 kwh/m2 energi netto och ändå uppfylla kravet på max 110 kwh/m2 köpt energi varav 55 kwh/m2 elenergi. Eftersom inget krav längre ställs på täthet och med ett Um krav på 0,5 W/m2K kan nu byggnader med 60 70% sämre klimatskal byggas än idag. Att ange detta som skärpta krav på elvärmda byggnader är inte korrekt. (I teorin är ett så dåligt klimatskal tillåtet även för småhus men i praktiken är det inte ekonomiskt med dubbla energiförsörjningssystem i så små enheter.) Möjligen är tolkning av texten att utöver elenergin får annan energi tillföras upp till 110 kwh/m2 inte vad som avsetts. En tydligare skrivning vore i så fall att att ange För bostäder med elvärme får tillförd energi utgöra högst 55 kwh/m2... Även med en sådan textändring kommer fortfarande byggnader kunna uppföras med väsentligt sämre klimatskal än dagens, så det vore bara en lindring av problemet. Kyla För lokaler med kyla innebär kravet att elenergi, värmeenergi och kylenergi summeras för att maximalt uppgå till 100 kwh/m2 i den södra klimatzonen. Av detta

4 får max 55 kwh utgöra elenergi. Antag att byggnadens pumpar och fläktar, mm drar 15 kwh/m2 och att 40 kwh el används för att driva kylmaskinen. Då kan drygt 80 kwh/m2 kyla användas (om köldfaktorn är 2). Om däremot fjärrkyla köps så kan bara 40 kwh/m2 kyla användas. Detta innebär att miljövänlig extern kyla diskrimineras jämfört med egentillverkad kompressorkyla. Slutsatser Vad denna analys egentligen visar är att Boverket har fått ett omöjligt uppdrag eller möjligen tolkat sitt uppdrag på ett omöjligt sätt. Ett sätt som direkt löser denna svårlösta ekvation är nämligen en viktning av olika energislag utifrån ett primärenergibegrepp eller möjligen på annat lämpligt sätt, dvs att hänsyn tas också till systemet utanför byggnaden. Genom en sådan viktning tas hänsyn till distributionsförluster och omvandlingsförluster i de yttre systemen och vi får en neutral jämförelse hur de olika alternativen påverkar energianvändningen i det globala systemet, vilket också det europeiska direktivet om energiprestanda syftar på. Utan en sådan viktning krävs en lång detaljerad lista med olika energikrav för olika systemlösningar och energislag om olika diskrimineringar ska kunna undvikas. Analysen enligt ovan visar också hur svårt det är att komma rätt när man vill förenkla komplicerade systemförhållanden med det goda uppsåtet att göra hanteringen enkel för alla. En annan väg, eller snarar kompletterande väg för att förenkla hanteringen, vore att Boverket tog ett centralt ansvar för att ta fram bra och tydliga definitioner och beräkningssätt, beskriver den metodik som ska användas och säkrar så att beräkningsverktyg kommer fram. Arbetet blir då mer betungande för Boverket, men enklare för marknaden. Med vänlig hälsning Lotta Bångens Föreningen Sveriges Energirådgivare Tfn: , lotta.bangens@aton.se

5