Sammanställning av stormusselinventeringar i Kalmar län

Sammanställning av stormusselinventeringar i Kalmar län 1986-2013

Sammanställning av stormusselinventeringar i Kalmar län 1986-2013 Meddelandeserien nr: 2015:01 ISSN-nummer: 0348-8748 Utgiven av: Länsstyrelsen Kalmar län Ansvarig avd/enhet: Vattenenheten Författare: Ramona Eriksson Omslagsbild: Musslor. Foto: Lennart Johansson Foto: Ann-Eva Zidén och Lennart Johansson Karttillstånd: Länsstyrelsen Kalmar län Lantmäteriet Tryckt hos: Endast digital upplaga

SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 1 Förord För många är vattendrag en främmande och okänd plats, men det är en spännande miljö med mycket liv. Det är ett känsligt och komplext system där många arter är beroende av varandra och i synnerhet av vattnets kvalitet. Industrier, jordbruk och allmänheten påverkar alla miljön på olika sätt, genom såväl kemiska utsläpp som fysisk påverkan genom uppdämningar och vandringshinder. Några av arterna i våra vattendrag är stormusslorna, vilka är väldigt känsliga för förändringar som dessa. Musslorna har därför blivit av extra intresse då de fungerar som en bra indikator för hur vattnet mår. Denna rapport fokuserar på stormusslor i vattendrag i Kalmar län och innehåller en sammanställning av inventeringar från 1986 och fram till 2013. Svårigheter som dessa arter möter tas upp samtidigt som förslag på åtgärder för att gynna arterna ges. Rapporten riktar sig främst till yrkesverksamma men även till de som tycker området är speciellt intressant. Trevlig läsning!

2 SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 Innehållsförteckning Förord... 1 Inledning... 3 Våra stormusslor... 3 Hotbild... 3 Inventering Kalmar län... 3 Sammanställning Kalmar län... 5 Flodpärlmussla... 5 Stormusslor... 7 Hot och åtgärder... 10 Kemiska förändringar... 10 Fysiska förändringar... 10 Andra hot... 10 Åtgärder... 11 Vidare... 11 Metodik... 12 För yrkesverksamma... 14 Referenser... 15

SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 3 Inledning Våra stormusslor I Sverige finns åtta arter av stormusslor som lever i våra vattendrag och sjöar. Av dessa är sju inhemska medan en av dem, vandrarmusslan, är en så kallad invasiv art, en för Sverige främmande art vilken kan orsaka stora skador på ekosystemet (Wengström 2009). Vandrarmusslan förekommer dock inte i Kalmar län och behandlas därför inte vidare i rapporten. Förutom denna finns det i Sverige tre arter målarmusslor; äkta-, tjockskaligsamt spetsig målarmussla, tre arter dammusslor; allmän-, stor-, samt flat dammussla, och kanske den mest kända av stormusslorna; flodpärlmusslan. Utav de sju inhemska arterna är fyra upptagna på Artdatabankens rödlista, där flat dammussla (Pseudanodonta complanata) och äkta målarmussla (Unio pictorum) klassas som Nära hotad (NT) medan flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) och tjockskalig målarmussla (Unio crassus) klassas som Starkt hotad (EN) (Gärdenfors 2010). Hotbild Utsläpp är en av de stora anledningarna till att musslorna missgynnas. Musslor filtrerar stora mängder vatten varje dag och påverkas då hårt även av låga halter föroreningar eftersom gifterna ansamlas i deras inre vävnader (Gustavsson 2007). Musslorna är därför en viktig miljöindikator när man undersöker vattendrag. Flodpärlmusslan är den allra känsligaste av stormusslorna, och finns den i ett vattendrag tyder det på god vattenkvalitet samt en stabil och välfungerande miljö. Musslor är även tacksamma arter att studera då de lever på samma plats under hela sin livstid, vilket gör att de enbart blir påverkade av ämnen som finns på just den plats man inventerar (Gustavsson 2007). Musslan bildar likt ett träd årsringar vilket gör att man kan se hur mycket musslan växt varje år. Detta tillsammans med ämnen som lagras in i skalet kan ge mycket information om musslan och dess miljö (Gustavsson 2007). Då alla våra musselarter har en relativt lång livslängd ger detta en bra indikation på miljöns historik (Bergengren et.al 2002). Inventering Kalmar län Vid inventering av stormusslor tittar man dels på förekomst av arter och dels på storleken av individerna inom respektive art. Speciellt intressanta är musslor med en storlek under 50 mm då dessa visar på föryngring i beståndet. Eftersom dödligheten hos mindre musslor är mycket högre än för större musslor (Wengström 2009), bör musselbestånden till största del bestå av juvenila musslor (Gustavsson 2007). I Kalmar län sträcker sig inventeringarna av flodpärlmusslor så långt tillbaka som 1986 medan övriga stormusslor inventerats sedan 2001. Flera av inventeringarna har gjorts i samarbete med Länsstyrelsen i Jönköping. I Figur 1 visas en översikt över samtliga inventerade lokaler i Kalmar län. Emåns huvudavrinningsområde är länets artrikaste där samtliga sju arter av inhemska stormusslor finns representerade. Det är även det enda huvudavrinningsområdet med flodpärlmussla, och Nötån är det vattendrag som har det största beståndet. Det största kända beståndet av tjockskalig målarmussla har hittats i Viråns huvudavrinningsområde. I länet har vanlig dammussla det största utbredningsområdet av stormusslorna då den finns representerad i samtliga inventerade områden där man funnit musslor. Alsterån och Storån är, med förekomst av endast vanlig dammussla, artfattigast av de inventerade vattendragen där stormusslor hittats. I huvudavrinningsområdena Hagbyån, Ljungbyån, Bruatorpsån och Halltorpsån har inventeringar utförts men inga arter stormusslor har hittats. Tätheten (antal musslor/m 2 ) av flodpärlmussla har signifikant minskat över tid i tre av fem (det vill säga i 60 %) inventerade lokaler och utbredningen av stormusslor i allmänhet är också den sparsam på flera håll. Med rätt åtgärder och genom samverkan av alla parter kan dock trenden ändras.

4 SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 Figur 1: Samtliga inventeringslokaler i Kalmar län 1986-2013. De blå markeringarna visar "Konstaterad förekomst av stormusslor" medan svart markering visar "Inga musslor har påträffats.

SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 5 Sammanställning Kalmar län Flodpärlmussla Inventering av flodpärlmusslor började i Kalmar län 1986 som en del i uppföljningen av kalkningens effekter i vattendragen. Vid inventeringen 1986 hittades 6 vattendrag med flodpärlmusslor, alla belägna inom Emåns huvudavrinningsområde. Här kunde man se att Sällevadsån uppströms Vensjön hade störst bestånd medan Nötån hade högst täthet (Johansson 1991). Inventering har sedan fortsatt ske i fem av vattendragen, nämligen Pauliströmsån, Nötån, Sällevadsån nedströms resp. uppströms Vensjön samt Lillån. De två förstnämnda vattendragen har inventerats vid totalt fyra tillfällen medan de resterande inventerats vid totalt tre tillfällen. Samtliga lokaler med konstaterad förekomst av flodpärlmussla ses i Figur 2. Figur 2: Utbredning av flodpärlmussla (M. margaritifera) i Kalmar län. Lila markering visar konstaterad förekomst av flodpärlmussla. Sällevadsån övre inventerades 1986, 1999, 2006 samt 2012, och tätheten av flodpärlmussla har under dessa år minskat med 50 % (från 8,8 till 4,4 individer per m 2 ). I Sällevadsån nedre som inventerades 1986, 1999, 2005 och 2012, finns dock inga statistiska skillnader i täthet mellan de olika inventeringarna. Pauliströmsån inventerades 1986, 1999, 2004 och 2009. Inga skillnader i täthet av flodpärlmussla mellan de inventerade åren har upptäckts. Lillån inventerades 1986, 1999, 2008 och 2015. Tätheten av flodpärlmussla har under dessa år minskat med 40 % (från 1,8 till 1,1 individer per m 2 ). Nötån inventerades åren 1986, 1999, 2005 och 2011. Tätheten av flodpärlmussla har under denna tid minskat med 30 % (från 11,1 till 7,7 individer per m 2 ).

6 SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 Täthet (individer/m 2 ) 14 12 10 8 6 4 2 0 1986 1999 2006 2012 Figur 3. Täthet av flodpärlmussla (individer/m 2 ) i Sällevadsån övre vid de fyra inventeringarna mellan åren 1986-2012. Tätheten har under perioden 1986-2012 minskat med 50 %. Tabell 1. Täthet (individer/m 2 ) av flodpärlmussla presenterade som medelvärden ± SD för de fem inventerade lokalerna i Kalmar län mellan 1986-2015. SD betyder standardavvikelse eller standarddeviation, ett statistiskt mått på hur mycket värdena för en population avviker från medelvärdet. År Lillån Nötån Pauliströmsån Sällevadsån nedre Sällevadsån övre 1986 1.8 ± 3.5 11.1 ± 6.3 1.4 ± 2.6 2.1 ± 3.7 8.8 ± 9.1 1999 1.3 ± 2.6 10.3 ± 5.9 1.1 ± 2.2 5.5 ± 5.3 2004 1.2 ± 1.9 2005 8.9 ± 4.5 1.8 ± 2.3 2006 6.4 ± 6.5 2008 1.4 ± 2.8 2009 1.7 ± 1.8 2011 7.7 ± 4.4 2012 2.8 ± 4.9 4.4 ± 4.0 2015 1.1 ± 2.3

SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 7 Stormusslor Sedan 2001 har Länsstyrelsen i Kalmar även studerat förekomst av samtliga arter stormusslor inom åtgärdsprogram för hotade arter. Som tidigare nämnts är fyra av stormusslorna upptagna på Artdatabankens rödlista. De lokalerna med konstaterad förekomst av målarmusslor samt dammusslor kan ses i Figur 4 respektive Figur 5. I tabell 1 finns en överblick över de huvudavrinningsområden i vilka stormusselarterna finns, baserat på inventeringar gjorda mellan åren 2001-2012. Vanligast förekommande är vanlig dammussla vilken påträffas i samtliga undersökta huvudavrinningsområden. Flest arter hyser Emåns huvudavrinningsområde där samtliga arter finns representerade. De artfattigaste avrinningsområdena i länet där man utfört stormusselinventeringar, visade sig vara Storån samt Alsterån, där endast förekomst av vanlig dammussla konstaterats. Detta skulle dock kunna bero på få inventerade lokaler i avrinningsområdena. En stormusselinventering gjordes även i Virån 2010 som en del av nationell miljöövervakning, vilken sammanställts i Figur 6. Tjockskalig målarmussla dominerar här bland arterna, men även spetsig målarmussla samt vanlig dammussla verkar vara vanligt förekommande. Resterande arter är mindre vanliga och något fynd av flodpärlmussla gjordes inte under inventeringen. 2013 utfördes en screening där endast förekomst av stormusslor noterades med syfte att vidare undersöka utbredningen av stormusslorna. Av 17 inventerade lokaler i Lillån, Virån, Ljungbyån samt Hagbyån hittades arter på endast 2 lokaler; flodpärlmussla i Lillån samt vanlig dammussla i Virån. Emåns huvudavrinningsområde verkar vara en av de platser där stormusslor trivs bra då alla arter finns representerade. Många inventeringar har gjorts här och det kan också innebära att fler arter hittats tack vare en större ansträngning. Oavsett visar det på relativt bra miljöförhållanden. Då samtliga lokaler endast är inventerade en gång kan man inte se hur bestånden utvecklats över tid, varför de lokaler där musslor hittats är av stor vikt för vidare uppföljning. Virån är till exempel det vattendrag med det största kända beståndet av tjockskalig målarmussla och detta är viktigt att ha i åtanke vid planering inför åtgärder i området.

8 SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 Figur 4: Utbredning av äkta målarmussla (U. pictorum), Spetsig målarmussla (U. tumidus) samt tjockskalig målarmussla (U. crassus) i Kalmar län. Svart markering visar förekomst av äkta målarmussla, lila markering visar spetsig målarmussla och blå markering tjockskalig målarmussla. Figur 5: Utbredning av flat dammussla (P. complanata), stor dammussla (A. cygnea) samt allmän dammussla (A. anadonta) i Kalmar län. Svart markering visar förekomst av flat dammussla, lila markering visar förekomst av stor dammussla och blå markering allmän dammussla.

SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 9 Tabell 1: Förekomst av stormusselarter i huvudavrinningsområdena Stångån, Vindån- Storån, Storån, Storån Botorpsströmmen, Botorpsströmmen, Marströmmen, Virån, Emån samt Alsterån. HARO Tjockskalig målarmussla Spetsig målarmussla Äkta målarmussla Vanlig dammussla Stor dammussla Stångån X X Vindån-Storån X X Storån X Storån- X X X X X X Botorpsströmmen Botorpsströmmen X X X X X Marströmmen X X X Virån X X X X X X Flat dammussla Emån X X X X X X X Alsterån X Flodpärlmussla Figur 6: Översikt stormusselinventering Virån 2010. Tjockskalig målarmussla (U. crassus) dominerar i vattendraget. Spetsig målarmussla (U. tumidus) och vanlig dammussla (A. anadonta) är också de vanligt förekommande medan resterande arter är mindre vanliga. Flodpärlmussla(M. margaritifera) hittades inte på de undersökta lokalerna.

10 SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 Hot och åtgärder Kemiska förändringar Flodpärlmusslorna verkar på flera håll vara på tillbakagång och utbredningen av stormusslor i allmänhet vara begränsad. Orsakerna till detta kan vara många. Som tidigare nämnts är stormusslor i allmänhet, och flodpärlmusslor i synnerhet, känsliga för förändringar i miljön. Musslor kan under kortare perioder stänga sitt skal för att undvika föroreningar men långvarig påverkan drabbar musslorna hårt, även då halterna är tillsynes små (Gustavsson 2007). Gifterna ansamlas i de inre vävnaderna vilket ger flera negativa effekter, såsom nedsatt reproduktion. Reproduktionen, vilken i sig redan är känslig då det är en cykel med många steg, blir härmed ännu mer utsatt. Mussellarver (glochidier) lever under en period parasitiskt på värdfiskar där de utvecklas till små musslor. Glochidier och småmusslor är känsliga och dödligheten är stor. Vid ogynnsamma förutsättningar drabbas de än hårdare och kan få svårt att etablera sig och överleva till reproduktiv ålder (För vidare information se Wengström 2009). Försurning har länge varit ett problem i många vattendrag vilket även det minskar fertiliteten. Musslans filteringshastighet försämras också samtidigt som frätskador uppkommer på skalet efter en längre tids påverkan (Henriksson 2009). För att minska försurningens effekter sker kalkning, vilket på många håll fortgått under en längre tid. Inventeringar görs därför ofta för att följa upp kalkningens effekter på arterna i området. Fysiska förändringar Även fysiska förändringar i vattendraget påverkar musslorna. Rätning, muddring och uppdämning förändrar såväl bottenförhållanden som strömmar. Vattenreglering orsakar också bitvis stillastående vatten och på andra platser torrläggning eller igenslamning vilket ger dålig syresättning i vattnet (Johansson 1991). Vandringshinder innebär bland annat att rörelseförmågan för musslornas värdfiskar minskar vilket försämrar reproduktionsframgången. Anläggning av passager förbi dessa gynnar därför arterna i vattendraget i stor utsträckning (Johansson 1991; Nydén & Johansson 2010). Lekbottnar är ett annat sätt att förbättra för värdfiskar som öring (Nydén & Johansson 2010). För att musslorna ska trivas behövs ett bottenmaterial lämpligt att förankra sig i, vilket krävs för att inte föras med det strömmande vattnet. Majoriteten av musslorna föredrar en lerbotten och därefter grus och andra grövre material (Bergengren et.al 2002). Man bör även sträva efter ett så naturligt vattendrag som möjligt med nedfallna träd och en lövrik kantzon (Figur 7). Växtdelar utgör för många arter en födokälla vilket gynnar artrikedomen i stort, något som är viktigt att behålla för att få ett stabilt ekosystem (Johansson 2009). Ett nedfallet träd kan även ge förändrade strömmar vilket ger bra syresättning och spolar rent bottnar, samtidigt som det ger skyddande miljöer för småfisk att växa upp i (Johansson 2009). När musslan är liten är det också viktigt att turbiditeten i vattnet inte är för hög eftersom vattnet kan bli för grumligt och sediment kan kväva syretillförseln (Wengström 2009). Växtligheten gör även att temperaturen hålls nere och motverkar igenslamning och igenväxning. Detta medför att rensning inte behöver utföras och därmed minskas påverkan på miljön (Johansson 2009). Andra hot Introducerade arter såsom vandrarmusslan utgör också ett hot då de ökar konkurrensen och kan ta över hela nischer. De har inte heller några naturliga fiender och kan även bära på sjukdomar som de inhemska arterna saknar skydd emot (Henriksson 2009). Ytterligare ett problem är pågående klimatförändringar vilket gör att vattentemperaturen och växtligheten ökar. Detta kan i sin tur leda till ökad grumlighet och lägre syresättning vilket missgynnar flertalet arter. Tidigare utgjorde pärlfiske på flodpärlmussla också ett hot men i dagsläget förekommer det inte i någon större utsträckning (Johansson 1991).

SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 11 Figur 7: Lillån. Bilden visar hur ett representativt vattendrag ser ut. Vattendraget är meandrande med bevuxna kanter och lokalen är skuggig med nedfallna grenar och löv. Foto: Lennart Johansson Åtgärder För att skydda befintliga bestånd av stormusslor har flera åtgärder testats. Hos flodpärlmussla har man till exempel försökt öka antalet små musslor genom att tillföra odlade individer till miljön. Man har även testat att artificiellt infektera värdfiskar med glochidielarver (Henriksson 2009). Passager för boskap och inhägnader för att skydda vattendrag har gjorts för att minska tramp och därmed att vattnet blir alltför grumligt. En annan vanlig åtgärd är att rensa botten genom att ta upp bottensubstrat och tillsätta nytt (Henriksson 2009). För att avgöra ifall åtgärden lyckats söker man efter juvenila musslor då dessa är känsligare än stora musslor för förändringar i miljön och är ett starkt tecken på att miljön mår bra. Men då dessa är nedgrävda i sedimentet kan de vara svåra att hitta, varför det tar 5-10 år innan effekterna av en åtgärd kan bedömas (Johansson 2009). Vidare De inventeringar som nämnts är viktiga källor för att kunna bevara de olika stormusselarterna. Information fås om vilka vattendragssträckor som är särskilt känsliga för negativa förändringar och extra skyddsvärda. Information som denna är viktig vid planering av åtgärder i och invid vattendragen. Inventeringarna behöver fortgå som tidigare för att följa upp utvecklingen på kända mussellokaler samt även för att kunna upptäcka eventuella nya bestånd. Undersökningar behöver även göras för att öka kunskapen om musslornas värdfiskar.

12 SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 Metodik Den vanligaste metoden vid inventering av stormusslor är vadning med vattenkikare (Figur 8), vilket dock kräver ett vattendjup under 1 m. Om djupet överstiger 1 m kan man istället använda sig av fridykning eller dykning med tuber, Vid dykning med tuber inventerar man oftast förutbestämda linjer, så kallad linjetaxering. Vid mycket grumligt vatten kan man använda sig av luttnerräfsa, som samlar upp ett prov på bottnen (Bergengren et.al 2002). För att få bra överblick i svåråtkomliga lokaler kan man istället använda sig av en undervattenskamera. De mindre musslorna kan vara extra svåra att hitta eftersom de gräver ned sig i sedimentet (< 8cm djup), varför man bör komplettera inventeringen med sedimentprover för att få överblick över det juvenila beståndet (Gustavsson 2007). Inventeringskostnaden är beroende av hur miljön ser ut och hur stort område som ska inventeras. Utefter detta väljs en lämplig metod vilket varierar i kostnad. Vadning med vattenkikare används om möjligt vilket innebär en betydligt lägre kostnad än till exempel dykning med tuber. Vidare information angående inventeringsmetodik hittas i Bergengren et.al 2002. Vid den statistiska utvärderingen av flodpärlmusselinventeringarna användes metodiken nedan. Täthetsdata från inventeringarna av flodpärlmussla i Nötån, Sällevadsån nedre och övre konstaterades vara normalfördelade, d.v.s. värdena är koncentrerade kring medelvärdet med likartad fördelning över och under, enligt Kolmogorov-Smirnovs test (p>0.05). Skillnader i täthet av flodpärlmusslor mellan åren analyserades med en tvåfaktoriell ANOVA (År och Lokal) följt av parvisa t-test (År och Lokal) (Microsoft Excel 2010 ). Täthetsdata från inventeringarna i Lillån och Pauliströmsån var inte normalfördelade enligt Kolmogorov-Smirnovs test (p<0.05). Analys av förändringar i täthet av flodpärlmussla över tid gjordes med det icke-parametriska Friedman testet (IBM SPSS Statistics v. 18 ). Post hoc test för att lokalisera skillnader i täthet mellan år gjordes sedan med Wilcoxons Signed Rank Test (IBM SPSS Statistics v. 18 ). Efter Bonferroni korrigering beräknades det nya kritiska p-värdet till post hoc analysen till 0.008 (0.05/6). Vid Sällevadsån övre finns statistiskt signifikanta skillnader i täthet mellan åren (RB ANOVA, Fkrit= 2.9, FÅr = 4.5, p = 0.01). Tätheten har minskat från 8,8 till 4,4 individer/m 2 mellan 1986 och 2012. (Parat-t-test, 1986 vs 2012, tkrit= 1.8, t = 2.1, p = 0.029). Vid Sällevadsån nedre finns inga statistiska skillnader i täthet mellan de olika inventeringarna (RB ANOVA, Fkrit= 3.4, FÅr = 0.91, p = 0.41). Endast ett fåtal lokaler inventerades 1999 varför detta år inte kunnat analyseras statistiskt. Vid Nötån finns statistiskt signifikanta skillnader i täthet mellan åren (RB ANOVA, Fkrit= 2.9, FÅr = 5.0, p = 0.005). Tätheten har minskat från 11,1 till 7,7 individer/m 2 mellan 1986 och 2011 (Parat-t-test, 1986 vs 2011, tkrit = 1.8, t = 3.0, p = 0.005). Vid Lillån finns statistiskt signifikanta skillnader i täthet mellan åren (Friedmans test, Chisquare = 31.7, df = 3, p < 0.005). Mellan 1986 och 2015 har tätheten minskat med från 1, 8 till 1,1 individer/m 2 (Wilcoxon Signed Rank Test, Z = -3.4, p = 0.001). I Pauliströmsån gav Wilcoxon Signed Rank Test inga signifikanta skillnader i täthet av flodpärlmussla mellan åren (1986 vs 2009, Z = -1.3, p = 0.18). Inga övriga skillnader i täthet av flodpärlmussla mellan de inventerade åren hittades.

SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 13 Figur 8: Kristina Samuelsson inventerar i Nötån, här med hjälp av vadning och vattenkikare. Foto: Ann- Eva Zidén

14 SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 För yrkesverksamma Den som vidtar en åtgärd är enligt 2 kap. Miljöbalken alltid skyldig att ta miljöhänsyn så att skador och olägenheter inte uppkommer på människors hälsa eller miljön. Som verksamhetsutövare har man därför ett ansvar att undersöka områden som kan komma att påverkas vid förändringar av verksamheten. Inventering av stormusslor bör göras då det finns planer på att fysiskt förändra miljön i eller i omedelbar anslutning till vattendraget eller sjön, som uppdämningar och byggnationer i vatten. Inventering av stormusslor bör även göras när det finns misstanke om att utsläpp kan ha påverkat vattenkvaliteten och vattenkemin. Detta görs för att få en bils av eventuella bestånd i området, men återkommande inventeringar för att se hur bestånden ändras över tid är också önskvärda. Att flera av stormusslorna som är nämnda i rapporten är upptagna i Artdatabankens rödlista ökar vikten av detta. Beroende på hur området är påverkat eller kan komma att påverkas, kan olika åtgärder vara aktuella. Man bör dock alltid sträva efter ett så naturligt vattendrag som möjligt där följande faktorer och åtgärder kan vara lämpliga att ha i åtanke; Minska utsläpp Minimera fysisk påverkan på vattendraget och omkringliggande miljö Utföra vattenprovtagning och undersöka fiskbestånd Anlägga fiskvägar/passager förbi vandringshinder Kalkning (vid försurning) Återintroduktion av arter För vidare information se www.musselportalen.se där man kan få både en nationell och regional överblick över inventeringen av stormusslor. Här går även att hitta mer detaljerad information genom att läsa protokoll från respektive observation och lokal. För ytterligare information kontakta Länsstyrelsen.

SAMMANSTÄLLNING AV STORMUSSELINVENTERINGAR I KALMAR LÄN 1986-2013 15 Referenser Bergengren, J., von Proschwitz, T. & Lundberg, S. (2002) Stormusselprojektet Del 1. Samhällsbyggnadsavdelningen, Miljöövervakningen. Länsstyrelsen i Jönköpings län Gustavsson, A. (2007) Föryngring hos stormusslor i olika vattensystem i Västra Götalands län 2007. Vattenvårdsenheten. Länsstyrelsen i Västra Götalands län Gärdenfors, U. (2010) Rödlistade arter i Sverige 2010. Artdatabanken SLU Henriksson, L. (2009) Freshwater Pearl Mussel Margaritifera margaritifera projects in Europe. WWF Sweden Johansson, L. (2009) Projekt florpärlmussla och dess livsmiljöer i Sverige- Med fokus på Kalmar län. Naturskyddseneheten. Länsstyrelsen i Kalmar Johansson, L. (1991) Flodpärlmusslan i Kalmar län. Länsstyrelsen i Kalmar län informerar 1991:1. Miljövårdsenheten. Länsstyrelsen i Kalmar län Musselportalen.se Nydén, T. & Johansson, P. (2010) Förslag på biotopvårdande åtgärder i Viråns nedre del. Miljöenheten. Länsstyrelsen i Kalmar län Wengström, N. (2009) Samspelet mellan fiskar och stormusslor- Vilka värdfiskar utnyttjas av den tjockskaliga målarmusslan Unio crassus? Zoologiska institutionen. Göteborgs universitet (Examensarbete för naturvetenskaplig magisterexamen i Biologi)

Rapporten är en sammanställning av stormusselinventeringar gjorda i Kalmar län 1986-2013. Hos flodpärlmusslor har beståndens utveckling följts från 1986 fram till 2012 i fem vattendrag i Emåns huvudavrinningsområde, som en del i uppföljningen av kalkningens effekter i länet. I fyra av fem vattendrag har man sedan inventeringens början kunnat se en minskning av bestånden. Inventering av samtliga stormusslor har utförts i flertalet av länets huvudavrinningsområden sedan 2001, som en del av till exempel åtgärdsprogram samt inom den nationella miljöövervakningen. Emån är enligt sammanställningen länets artrikaste område, med samtliga arter av stormusslor representerade. Alsterån och Storån är, med förekomst av bara vanlig dammussla, artfattigast av de inventerade vattendragen där stormusslor hittats. www.lansstyrelsen.se/kalmar