Oceanseglaren 2-2012 1

Oceanseglaren 2-2012 1

Innehåll nr 2/2012 Tema i detta nummer Avseglare Omslag: Ankarplatsen i Neiafu, Vava U, Tonga. Foto: Jerk Oldenburg Inne i tidningen Tema: Avseglare l På väg mot äventyret 4-7 l Avseglare som redan hunnit iväg 7 l Hamnwiki 8-9 l Min man gick vilse 10 l Festen för avseglare 2012 11 Artiklar l Stig Lundvall räddad 12-16 l Färskvatten ombord 24-25 Resebrev l Pärlor i Stilla havet 18-21 l Från pärlfiske till maritimt center 22-23 Evenemang & föredrag l Lyckad torrsegling över Atlanten 26 l OSK Mälardalen 26-27 Alltid i tidningen Långfärdssegling 3 Positionsrapporter 28-29 Klubbsidor Ordförande har ordet 30 Preliminärt höstprogram 30-31 Oceanseglarkurs 30-31 OSK på mässan 30-31 Kontaktlista 2012 31 På vattnet kan man komma hur långt som helst. Så har det alltid varit och så är det fortfarande. En ny grupp avseglare är redo att ge sig iväg ut på havet, från Sverige till fjärran länder. Det är något speciellt med att närma sig ett nytt land, en ny kultur, från sjösidan. Långseglare köper inte en flygbiljett till de exotiska platser de vill se, fast det vore både enklare och billigare. Nej, de vill tampas med de otaliga praktiska förberedelser och bestyr som seglarlivet består av. För att inte tala om umbäranden och problem av olika slag som kan uppstå när de väl kommit iväg Vilka är motiven? En önskan att komma verkligheten in på livet? Romantiska drömmar om ett naturligt liv i kontakt med elementen? Och blir det några intressanta möten mellan seglarna och de kulturer de möter, eller har de fullt upp med att umgås med andra seglare? De här frågorna intresserar oss och i tidningen vill vi lyfta fram dem, till inspiration och igenkännande. Vi talar ofta om långseglingen som en dröm, men ibland kan den bli en mardröm. Stig Lundvall berättar i det här numret om hur han genomlevde 80 dygn på Indiska oceanen efter ett mastbrott. Men Stig höll sig lugn, gjorde rätt hela tiden, och så småningom kom räddningen. Genom OSK:s kurser, föredrag och temakvällar får vi mycket kunskap. Vi får lära oss om hjälpmedel och utrustning som underlättar och gör livet på havet säkrare. Vi gör till och med simulerade seglingar. Men ödmjukhet inför naturens krafter kan man bara lära sig där ute på det stora blå. Ingegerd Lindén Oceanseglaren är organ för Svenska Oceanseglingsklubben (OSK). Tidningen utkommer med fyra nummer per år. Material till tidningen skickas helst med e-post till redaktion@osk.org. I andra hand kan material skickas per post till c/o Hilkka Iivonen, Allfadersvägen 1, 141 33 Huddinge Ansvarig utgivare: Christer Lefvedahl Redaktör för detta nummer: Eva Sintorn Temaredaktör: Ingegerd Lindén Oceanseglarens redaktion: Eva Furhoff, Barbro Karlsson, Pekka Karlsson, Ingegerd Lindén, Birgitta Nordström-Åkerholm, Jerk Oldenburg, Hans Rosendahl och Eva Sintorn. Layout: Jerk Oldenburg och Hans Rosendahl Omslag: Hans Rosendahl Tryck & efterbehandling: Exaktaprinting, Malmö. Miljöcertifierat (ISO14001) Priser för annonsering under ett år (4 nummer): Format Sv/vitt 4-färg 4-färg/baksida 1/1-sida 6 000 8 000 12 000 1/2-sida 3 500 5 000 1/4-sida 2 000 3 000 1/8-sida 1 200 2 000 Helsida: 286 x 216 mm inkl. utfall 3 mm åt alla håll. Annonsmaterialet bör vara högupplöst, cmykad pdf (alla typsnitt bifogas). Ingen moms på annonskostnaden. Leverera gärna per e-post till redaktion@osk.org eller på CD-R. Oceanseglingsklubben 2012. Upphovsrätten för artiklar/resebrev tillkommer respektive författare. Åsikter som framförs i tidningen är inte nödvändigtvis klubbens officiella utan speglar enskilda medlemmars uppfattning. Vi förbehåller oss rätten att göra redaktionella ändringar i insänt material. Svenska Oceanseglingsklubben, www.osk.org, plusgiro: 34 47 09-1 Nya böcker från Norstedts Mer om böckerna finns att läsa på www.norstedts.se Var är den RIKTIGA kaptenen? Av Maria Ingerup Det är frågan, som Maria Ingerup får när hon presenterar sig som kapten på Boström 31:an S/Y Cantare. Det är också är titeln på den bok hon skrivit om sina upplevelser som ung, kvinnlig skeppare på en tjejbåt. Efter studier vid den Seglande Gymnasieskolan, där en segling till Västindien ingick, fick Maria löfte att använda familjens båt för att på egen köl segla dit. Villkoret var deltagande i ARC. Under 2008 förbereds resan och 2009 lämnar Cantare Sverige för Västindien. Boken bygger på blogginlägg och e-mail till familj och vänner och däremellan berättande text. Personligt och öppenhjärtigt om livet ombord, social samvaro med andra besättningar, naturupplevelser, härliga seglingar och hårda vindar. Vi får läsa om drömmen att återse Kuba, annalkande squalls, fiskelycka, ljud i natten och allt som hör en långsegling till. Se en intervju med Maria på www. urplay.se En bok en författare. Stigfinnaren Av Jan Franke Lisa Deutgen En jordenruntsegling i en mycket liten båt, som författaren själv beskriver S/Y Windsong. Med hustrun Ingela seglade han på 90-talet varvet runt under sex år. Seglingsupplevelserna, och den frihetskänsla det innebär att vara på havet, är en viktig faktor för författaren som även är konstnär och målar sina intryck. I resebeskrivningen får vi även inblickar i historien och kulturen på de platser paret besöker. S/Y Jennifer På kurs mot Alaska Av Lars Hässler I juni kommer Lars Hässlers bok om den världsomsegling som han just nu håller på att genomföra. Här beskriver han den första delen av seglingen och täcker delar av jordklotet som han inte skrivit om tidigare, bland annat Röda havet, Indien, Taiwan, Kina, och Alaska. Boken ger också en utmärkt inblick i hur det är att segla med paying crew. Sjörapporten Av L-G Nilsson & Anders Nylund Väderrapporterna i Sveriges radio är för oss seglare välbekanta. I i gången tid fick vi kvällsandakten på köpet innan vi oroade eller lugnade kunde krypa till kojs. I boken kan vi läsa om sjörapportens historia från 1939 fram till våra dagar samt lära känna de fyrar som det rapporteras ifrån. Den handlar även om fyrplatsen, vädret, folket, särskilda händelser med mera och boken är illustrerad med vackra foton. Stora boken om båtreparationer Av Richard Johnston-Bryden. Boken definieras som den kompletta handboken för segelbåtar och motorbåtar. Boken innehåller drygt 300 sidor med fakta och många pedagogiska bilder. Glöm inte att registrera dig i OSK:s matrikel Som medlem förutsätts du själv föra in din adress i matrikeln, som du hittar på OSK:s hemsida, www.osk.org. Finns din postadress där får du Oceanseglaren fyra gånger om året i brevlådan. Rabatt i marinor i Portugal Anders Rapp förmedlar följande erbjudande från Portugal: We hereby offer a discount of 10 % to the members of the Ocean Sailing Club from Sweden on all our yard fees (Lifts and Storage) This is an offer that we can make for both our yards in Lagos and in Lisbon. Läs mera på www.osk.org Teman i kommande nummer Papperslös navigering I ett kommande nummer kommer vi att ta upp papperslös navigering. Vilka är fördelarna och nackdelarna? Du som har erfarenhet på området, skriv några rader till oss på redaktion@osk.org och berätta hur du ser på saken. Appar för långseglare Vi efterlyser också tips på användbara appar för långseglares smarttelefoner och surfplattor. Skriv till redaktion@osk.org och dela med dig av dina upptäckter i det snabbt växande utbudet av digitala tjänster. Dyrare i Panamakanalen Kanalmyndigheten har annonserat en tämligen kraftig höjning av avgiften för transit. Höjningen berör även mindre fartyg och segelbåtar och kommer att gälla från juli. Läs mera på www.osk.org och www.panama-guide. com. Informationen kom från Karsten Staffeldt i Panama. Rättelse Sonja Herlin, som nämns i redaktörspalten i Oceanseglaren nummer 1, har inte bara redigerat Kryssarklubbens årsbok 1983, hon har även skrivit alla artiklarna. 2 2 Oceanseglaren 2-2012 Oceanseglaren 2-2012 3

Tema: Avseglare Tema: Avseglare På väg mot äventyret De har jobbat hårt för att förverkliga sina planer och snart är det dags. Här berättar några av årets avseglare om vilka de är och sina tankar inför seglingen. S/Y Aurora Jakob & Sofie. Foto: Lydia Negusse. Vi heter Sofie Ungestål, Jakob Naredi, Daniel Ljunggren, Martin Johansson och Daniel Johansson. Vi är mellan 26 och 29 år, och tillsammans har vi köpt ketchriggade Aurora, en Ansö 39, från två andra långseglare: Harald och Christel Övergaard. Drömmen om en jordenruntsegling väcktes till liv under hösten 2010 då Sofie, som är sjuksköterska, blev trött på att slava för landstinget. Hennes fästman Jakob som också är seglingsintresserad och har fartygsbefäl klass VIII var inte sen att haka på. Efter annonser på internet hittade vi tillslut vår resterande besättning: Daniel Ljunggren som är sjöingenjör och tvillingarna Martin och Daniel Johansson, som är civilingenjörer i maskinteknik och vars sjöerfarenhet baseras på kitesurfing och en misslyckad seglats med en halvsjunken katamaran. Vi kanske inte är de långseglare med mest erfarenhet, men vi har en vilja och en nyfikenhet som vi tror kommer att ta oss långt! Så långt som runt jorden faktiskt, om ekonomin och äventyrslystnaden är på vår sida. Vår tänkta rutt är den klassiska: Ner till Kanarieöarna via Engelska kanalen, sedan över Atlanten och Karibien, Panamakanalen, Stilla Havet och Australien. Efter moget övervägande väljer vi bort Suezkanalen av piratskäl och går istället ner till Madagaskar och rundar Afrikas horn, upp mot Karibien igen, och tar eventuellt Azorerna på vägen tillbaka till Europa och Sverige. Vi har beräknat att detta ska ta cirka 2,5 till 3 år, och kommer säkert att lida av en del tidsbrist. Hade vi varit förståndigare hade vi kanske begränsat oss till Karibien tur och retur, men vi söker äventyret minst lika mycket som avkopplingen, och har därför bestämt oss för att i alla fall försöka ta oss runt jorden. Vi hoppas få kunna uppleva: sandstränder, delfiner, sol, bad, nya miljöer och frihetskänslor, men vet att det är minst lika mycket, om inte mer: stormar, sömnbrist, reparationer, ekonomiska problem och slitningar i besättningen. Vår övertygelse är dock att det positiva överväger det negativa. Vi återkommer angående detta. När vi köpte Aurora var det speciellt en sak som lockade oss: stålskrovet. Eftersom vi inte har någon större praktisk erfarenhet av att segla på de stora haven var det också skönt att hon hade varit iväg på långseglingar tidigare. Givetvis innebär sådana seglatser att båten behöver mycket reparationer, men har hon klarat Atlanten en gång hoppas vi att hon klarar det igen. Båten är byggd 1985 och är i behov av en allmän genomgång och en ny rullgenua, men annars har vi inga stora projekt som behöver åtgärdas innan vi planerar att lämna Sverige. Säkerhetsutrustning, som en ny livflotte, Foto: Micke Westin portabel VHF, Epirb och satellittelefon är saker vi köpt eller ska köpa till båten. Eftersom våra vattentankar är på blott 200 liter har vi också investerat i en rejäl watermaker, för att kunna ligga extra länge i de fina ankarvikarna, eller unna sig en dusch då och då. En sak vi skulle vilja ha men ändå valt bort är ett vindroder. Vi har en autopilot, men tvivlar på att den orkar hela resan även om vi tar med ett gigantiskt reservdelslager. Vår dävert till dingen stör placeringen av vindrodret, och eftersom även ekonomin är starkt begränsad får vi klara oss med autopilot samt handstyrning. Ni kommer att kunna följa oss på vår hemsida www.segla.nu där vi tänkt blogga och lägga upp videor. Vi skulle verkligen uppskatta om ni seglare kunde titta in under de här åren och kanske ge oss tips eller några uppmuntrande ord. Vi kastar loss i augusti 2012 för att sedan skynda oss ner till Kanarieöarna och värmen. Hoppas vi ses! S/Y Loupan Foto: Eva Sintorn. Vi som ingår i den fasta besättningen är Ulla Lilja Berg och Pelle Berg. För seglingen över Biscaya och Atlanten kommer vi att ha våra söner Björn och Martin med som förstärkning. Vår båt heter S/Y Loupan och är en Arcona 430 och vi ska vara ute i 14 månader. Vi tänker kasta loss den 10 juni. Ingen av oss är uppvuxna i båt eller har seglat som barn. Däremot har vi båda tillbringat stora delar av våra sommarlov i sommarhus vid havet. Ulla kom i kontakt med segling via goda vänner och skaffade en liten segelbåt, Debutant, tillsammans med sin före detta man och lärde sig på så sätt att segla. Pelle kom i kontakt med segling när han träffade Ulla, som vid det laget var hälftenägare till en Afrodite 25, som hon seglade. Vi har nu seglat tillsammans i 30 år, med ett uppehåll under några år när barnen var i tonåren och ville göra annat. Vartefter som båtarna vi haft har blivit större och vi har blivit mer erfarna har seglingsturerna blivit allt längre och varje sommar när det har blivit dags att vända åter hemåt har vi pratat om att det vore roligt att fortsätta ännu lite längre nu när vi kommit hit så vore det ju inte så långt till.. Vår hittills längsta segling har gått till Shetlandsöarna. Vi planerar att segla från Stockholm och runt svenska kusten - Sydnorge - Skottland - Irland - över Biscaya till Spanien - Portugal - Madeira - Kanarieöarna där vi är anmälda för att segla med ARC till St Lucia. Vi räknar sedan med att segla i Karibien tills dess det är dags att starta resan hemåt i maj 2013 via Bermuda - Azorerna - Frankrike och sedan hem via Kielkanalen. Inför resan har vi bland annat förstärkt strömförsörjningen med en vindgenerator, ett par solceller och ytterligare en bränslecell. Vi har haft en bränslecell under 4-5 år och varit väldigt nöjda med den. Vi har dubblerat autopiloten och skaffat satellitkommunikation via Inmarsat FleetBroadband 150. Det blev också en watermaker, diverse säkerhetsutrustning som EPIRB, PLB:er och personliga AIS-sändare och så förstås lite utökad och modifierad segelgarderob. Plus annat smått och gott, till exempel skeppsapotek. Det känns privilegierat att få ha ett så här stort gemensamt projekt och det är ju ett äventyr, även om vi inte vill att det ska bli alltför äventyrligt. Vi ser fram mot många olika upplevelser som är annorlunda än vår vanliga vardag. Vi hoppas nog att vi ska tillbringa mer tid i land än till sjöss, där vi ska få möjlighet att upptäcka nya platser och människor. Sen hoppas vi förstås att ha tid att göra saker i den takt vi vill. Under resan kan du följa familjen på bloggen www.loupan.se S/Y Signe Foto: Eva Sintorn. Vi heter Tore och Miriam Hagman och vi seglar en Norlin 37, S/Y Signe. Tores seglingsintresse kommer från hans far och farbror som växte upp med segelbåtar i Bohuslän och som sedan tog med sina söner till sina gamla farvatten. Miriams seglingsintresse är färskt och började när vi skaffade egen segelbåt. Vi insåg ganska snart att vi ville göra en långsegling och på den vägen är det. Vi planerar att gå Södertälje-Göta kanal-smögen, (där Tore har ett whiskyfat på lagring), Norge-Skottland-Irland-Galicien-Portugal-Kanarieöarna-Västindien. Men, det kan mycket väl bli omstuvningar i rutten, till exempel Cap Verde-Brasilien- Västindien. Vi räknar med att vara ute och segla minst 2 år och planerar att kasta loss den 15 juni. 4 Oceanseglaren 2-2012 Oceanseglaren 2-2012 5

Tema: Avseglare Tema: Avseglare Vi har inte haft båten så länge. Den förre ägaren seglade henne till Medelhavet och utrustade henne för att fungera för ensamsegling, bland annat med rullstor, radar och SSB. Vi har köpt nya rullar till kutterstag och försegel och ett vindroder. Vi tänker också utrusta båten med vattenmaskin. Vi ser fram emot frihet, upplevelser, en annan vardag än den vi lever i nu. Möten med andra människor och kulturer. Vi vill också utforska mat ombord, möjligheter och begränsningar, eventuellt få ihop en receptsamling eller kokbok. S/Y Solit Foto: Eva Sintorn. Vi heter Kate, Jan-Eric och Charlotte. Vi seglar en Malö 40 Classic som heter Solit och planerar att ge oss i väg den 2 juni mot värmen och Västindien. Jan-Eric är uppvuxen i Stockholms skärgård med stort båtintresse. Det började med snabba motorbåtar, sedan vaknade seglingsintresset med en Stortriss i mitten på 1970-talet och har sedan dess seglat mycket i Stockholms skärgård och runt våra kuster. Kate kommer från västkusten och uppväxt med sommarställe i Hamburgsund, med allt dess båtliv. Vi fick Charlotte i mitten av 1980-talet och hon fick som ettåring segla med oss i två månader längs Göta kanal och sedan kusten runt i vår Hallberg-Rassy 26. Charlotte seglar idag med sin egen Albin Express, både kappsegling och semester. Vi kommer att gå via Kielkanalen, längs Hollands kust och eventuellt in till Amsterdam en vända, för att sedan segla längs Belgien och Frankrike. Därefter bär det av över Biscaya ner till Spanien och Portugal. Nästa etapp är att segla över till Kanarieöarna via Madeira. Vi räknar med att hinna segla runt bland de Kanariska öarna minst en månad innan vi startar i ARC 2012 den 25 november. Starten går utanför Las Palmas och förhoppningsvis angör vi St Lucia i Karibien efter cirka tre veckor. Under våren som följer kommer vi att segla bland de karibiska öarna och njuta av allt de har att erbjuda. Som planerna är nu så kommer vi att lägga upp båten i Karibien när orkansäsongen börjar för att åka hem och fira svensk sommar. Åker sedan tillbaka när orkanerna har blåst över för att fortsätta vår segling i det turkosblå havet i Karibien. Därefter får vi se vart vi tar vägen, det finns många alternativ. När vi beställde båten utrustade vi den från början för långsegling med bland annat elsystem med dieselgenerator, watermaker, navigationssystem med radar och AIS, ankare samt segelutrustning anpassat för långsegling. För kommunikation har vi fleet broadband sattelit kommunikation och för det sociala har vi SSB radio. Vi har under tre år kompletterat och testat så nu är vi nöjda och redo att ge oss iväg. Vi gillar att segla och se nya platser och träffa nya människor. Vi ser fram emot att bada i varma vatten med snorkling och dykning. S/Y SusieQ Foto: Privat Vi är Fredrik och Julia, två glada seglare som önskar segla jorden runt med vår kära båt SusieQ, en Vagabond 31, vilken vi rustat och putsat på de senaste åren. Vår idé med långsegling är att bara koppla av, njuta av att segla samt ha det trevligt tillsammans och med de människor vi träffar på. Med en jämförelsevis liten båt har vi haft möjlighet att lägga mer pengar på utrustning som radar, watermaker, HF-radio, segel och rigg. Vi satsar på att vara ute i 4 år och planerar ta rutten via Karibien - Panama - Nya Zeeland - Sydafrika - Brasilien - hemåt. Kastar loss gör vi senast den första juli. Läs mer om vår seglats på www.susieq.se S/Y Windflower Foto: Anette Wallin Besättningen på Windflower består av Thomas Wallin, 30 år, Karolina Norrman, 26 år och Johan Löfveberg, 30 år. Båten Windflower är av modellen Boström 31, byggd 1976. När jag, Karolina, var yngre var jag aktiv i sjöscouterna men det var först i övre tonåren jag började drömma om att en dag segla jorden runt. Flera år senare träffade jag Thomas som aldrig tidigare hade seglat. I Thomas fann jag en driven person och han började snart dela min dröm om en långfärdssegling. Enligt Thomas är få saker för svåra att lära sig så år 2007 köpte han sin första segelbåt en Albin Vega vid namn Det stora blå. Från att Thomas tidigare har ägnat mycket tid åt att mecka bilar var det nu segling för hela slanten. Tillsammans seglade vi i hela Stockholms skärgård och till Gotland. Medan Thomas fejade på båten mönstrade jag samma år på det holländska segelfartyget Antwerp flyer och deltog på etappen Stockholm-Sczezin (Polen) i Tall Ship Race. Att ha seglat med en 27,5 meter lång segelbåt med 20 stycken kojplatser och ett kök lika stort till ytan som min nuvarande lägenhet, gör att en Vega känns väldigt, väldigt liten därefter. År 2011 slog Thomas till min lite större glädje (ca 1 meter) helt oplanerat till på en ny båt en Boström 31 (B31) vid namn Windflower. Trots att Windflower var i stort renoveringsbehov, kändes hon lite mer rejälare och stabilare. Sedan sommaren 2011 har planer om långfärdssegling tagit form och renovering varvats med segling. Nu är arbetet med att iordningställa Windflower inför hennes långa resa i full gång. Efter firande av den svenska midsommaren i år mönstrar jag, Thomas och vår gode vän Johan på Windflower med kursen inställt på Västindien. Vår rutt går via Visby, Kielkanalen, genom Engelska kanalen ner längst Västeuropas kust och från Kanarieöarna, eventuellt via Kap Verde, inleds vår atlantöversegling. Väl framme i Västindien kommer vi besöka så många öar vi hinner med innan vi ställs inför ett av fyra alternativ: Segla vidare, ställa upp båten för att senare återvända och segla vidare, sälja båten eller segla hem. Blir valet att segla hem går rutten via Bermuda, Azorerna och Skottland. Allt som allt planerar vi vara borta i ett år. Resan kommer bland annat få lite av ett mat-tema då Johan är utbildad kock med framtida planer som matskribent och jag bara älskar mat. Som utbildad biolog kommer jag, förutom att försöka se så mycket djurliv som möjligt, försöka göra resan så miljövänlig som det bara går på en tajt budget och enkel utrustning, utan att äventyra säkerheten.intresserade kan följa vår resa redan nu på www.windflower.se S/Y Gaija Foto: Eva Sintorn. Familjen Björn Vahlberg, Therese Johansson, Linnea 16 och Pim 5 var avseglare förra året, men det ville sig inte riktigt då. I år ska de iväg! S/Y Frifararen Foto: Eva Sintorn. Annika, Anders, Tore och Felix Briandt kommer att segla kanalerna söderut och i etapper med de två sönerna. De kommer att segla och vara hemma växelvis. S/Y Sea Escape Foto: Eva Sintorn. Dag Sigurd. Avseglar 7 juli mot Portugal. Avseglare som redan hunnit i väg Våra namn är Erik och Mary Omming. Erik har seglat varje sommar sedan två månaders ålder. Först i en sex meter lång koster, därefter Folkbåt i trä, P28, Mistral, Sweden Yachts 370 och nu sedan några år en Najad 511. Marys seglingsintresse väcktes för drygt 30 år sedan i Marstrand med John Blunds Seglarskola. Sedan 1982 seglar vi gemensamt i Mistralen och så vidare. Under 1980-talet seglade vi under några somrar till Norge, som längst norrut Ålesund. Seglingarna under denna tid gick även till Tyskland, Belgien, England samt Holland inklusive Standing Mast Route. 1987 gjorde vi en flod och kanalfärd Travemünde - Holland - Belgien - Frankrike - Luxemburg - Travemünde. Beroende på den politiska utvecklingen i Östeuropa ägnade vi större delen av 1990- talet åt detta nygamla seglingsrevir. Tallin 1989, Östtyskland 1990, Dagö och Ösel 1991, Viborg och Saima Kanal 1992, Östra Tyskland Polen Kaliningrad Litauen Lettland 1993, Kurisches Haff och Rigabukten 1994, St Petersburg uppför Neva Ladoga 1995 etcetera. Flera av dessa seglatser var eskaderseglingar i samarbete med KSSS. Under 2000-talets första decennium inskränkte sig, på grund av våra arbeten, semesterseglingarna till Bottenviken runt samt att återse gamla favoriter i Östersjön och Nordsjön. S/Y Bess Safari Too Erik och Mary Omming. Foto: Hans Bergman. Sedan flera decennier tillbaka har vi närt några drömseglatser. Nordnorge, Karibien och Medelhavet. I fjol somras uppfyllde vi en av dessa drömmar, vi seglade till Lofoten. Ett paradis vi kommer att återvända till! Med avgång april 2012 är nu målet Karibien. Seglatsen är planerad som följer. Sydnorge - Skottland - Irländska Sjön - Frankrike - norra Spanien och därefter den gängse rutten det vill säga Portugal - Madeira - Kanarieöarna - Kap Verde - Karibien - Bermuda - Azorerna - fastlandseuropa. Därefter seglar vi antingen in i Medelhavet eller upp till Skandinavien. Eftersom vi sedan cirka ett år tillbaka själva disponerar vår tid, finns dock utrymme för omdispositioner. Vi seglar som sagt en Najad 511. Hon heter Bess Safari Too. Då hon redan är relativt väl utrustad inskränker sig förberedelserna vad det gäller båten i sig, förutom sedvanligt underhåll och inspektioner, i stort sett till ytterligare utökning av reservdelsförrådet, installation av en bättre AIS än den tidigare samt att vi kompletterat vår fast installerade satellittelefon med en bärbar dito. Erik och Mary Omming www.ommingonsafari.se. 6 Oceanseglaren 2-2012 Oceanseglaren 2-2012 7

Tema: Avseglare Hamnwiki Vid vårens sista avseglarträff var temat hamnar på väg söderut. I år kom Marcus Rejås och visade sin hemsida, en wiki för hamnar, där vem som helst kan tipsa om en bra hamn. Ingela Rasjö och Mats Båvner från S/Y Elin Alida var också där och tipsade om fina ställen tillsammans med Micke Westin. Kvällen inleddes med att Marcus Rejås berättade om sin hamnwiki, som finns på www.marinwiki.se. Här kan vem som helst lägga in information om en bra (eller dålig) hamn, man kan också tipsa andra seglare om sevärdheter, bra restauranger och annat. Vem som helst kan sedan gå in och redigera och fylla på informationen, eller kommentera den information som någon annan lämnat. Det enda man inte kan ändra är själva positionen, så var noggrann när du markerar den, säger Marcus Rejås. Han har lagt upp sidan som ett ideellt projekt, och hoppas förstås att den ska vara till nytta för seglare som vill tipsa varandra. När vi går in på sidan under avseglarträffen visar det sig att det finns hamnar inlagda i Östersjön och neråt engelska kanalen, men sedan tunnas det ut. Men Micke Westin, Ingela Rasjö och Mats Båvner har kommit väl förberedda med en lista på tips, som vi sedan hjälptes åt att lägga in på sidan under kvällen. S/Y Elin Alida gick via Norge till Skottland och Caledonian Canal. Sedan fortsatte de till södra Irland och över Biscaya. Vilka ställen tycker de då att man ska stanna till vid? Skottland och Galicien, det är två ställen där man kan stanna länge, svarar Mats Båvner tveklöst. Bästa stället då? Ja ett av dem var Castle Bay i Caledonian Canal. Här ligger man vid en liten flytbrygga i en liten sjö, där ryms kanske fyra båtar och alldeles intill ligger en slottsruin. Det är fantastiskt fint. I Spanien och Portugal framhöll de bland annat Viveiro, där man kan ankra vid sandstranden, njuta av den spanska värmen och ta dingen in till den trevliga staden. Ett bra alternativ till gästhamnen. De tyckte också mycket om deltat lite söder om Porto och Aveiro, där man kan ankra gratis innanför vågbrytare. Här ligger man skyddad och det är ett fantastiskt särpräglat deltalandskap. Man kan sedan ta en färja in till själva staden, som är jättefin, som ett portugisiskt Venedig med mycket kanaler och kakelklädda hus. En annan fin plats som de berättade om var Isla Cies, två små spanska öar som är naturreservat. Här kan man ankra vid sandstranden och i land hittar man både några restauranger och en liten supermarket. På www.marinwiki.se hittar du exakt position för hamnarna, tillsammans med fler tips. Eva Furhoff Port Ellen är en föreningsdriven gästhamn som ligger på ön Islay i västra Skottland. Foto: Ingela Rasjö och Mats Båvner. Isla Cies ligger vid spanska kusten. Det är två vackra öar med skyddad natur, som Ingela Rasjö och Mats Båvner tipsade om. Foto: Ingela Rasjö och Mats Båvner. Skottland var en av Ingela Rasjö och Mats Båvners favoriter. Här i Tobermory finns många bra restauranger och ett destilleri värt ett besök. Foto: Ingela Rasjö och Mats Båvner. 8 Oceanseglaren 2-2012 Oceanseglaren 2-2012 9

Tema: Avseglare Tema: Avseglare Min man gick vilse! Festen för avseglarna 2012 Annelie och Magnus Kristiansson. Foto: privat. 2004 köpte vi en Bacchant 36 för att segla långt och länge när vi slutat arbeta. Under tiden läste vi mycket och deltog i OSK:s föreläsningar. Vi kom iväg fria och lediga ifrån våra arbeten 2009. En fantastisk känsla! Vi bestämde oss för Medelhavet, till att börja med. Vägen vi valde blev Västerås - Södertälje - Travemünde - Tysklands kanaler - Rhen och sedan ut på Donau till Constanta i Rumänien - Svarta Havet - Istanbul och Marmaris. Den andra juli blev starten ifrån Västerås tyvärr en månad försenad, men iväg var vi!!! Det visade sig senare mot slutet av Donau, att vi verkligen skulle behövt den där månaden vi missade. Östersjön visade sin fula, sura sida - motvind nästan hela tiden ända till Blekinge. Tuffa veckor fram till Travemünde där vi mastade av. Efter avmastningen kom en varm, lugn och enkel tid. Vi njöt i fulla drag. Många slussar med ett par mindre incidenter, men det hade vi förberett oss på. Så här efteråt så gick det över förväntan. Masten stack ut en dryg meter både i fören och i aktern, vilket vi var mest oroliga för. Solen var med oss hela tiden i Tyskland och när vi kom till Österrike stannade vi en vecka i Wien. Efter Budapest och Belgrad började dagarna bli lika. Det blev glest mellan byar och inte mycket att se. Jag hann inte mer än säga det så kände vi sandbanken väsa och skrapa under båten (1,70 meter). Det stannade med det - den gången. Ett par dagar senare satt vi fast ordentligt. En motorbåt med tre rumänska poliser hjälpte oss att komma loss efter sex timmars kämpande. Vilken pärs! Vad vi inte visst då var att det skulle bli ännu en prövning. De bulgariska tulltjänstmännen informerade inte oss om att vattenståndet hade minskat, så mycket att de hade dirigerat om pråmtrafiken. Vi vet att det vilade på oss själva att ta reda på sådant, men det hade varit en enkel sak för dem att nämna det när vi ändå var där och klarerade in. Fyra timmar efter inklareringen satt vi fast, ordentligt fast. Där blev vi kvar i ett och halvt dygn. Vi fick hjälp av nio rumänska poliser och två mindre pråmar. Alla gick bet! En man på den sista pråmen sa, att kommer ni inte loss imorgon, så ser det illa ut, för Donaus flod sjunker med 10 centimeter per dygn. Då får ni vara kvar tills det blir högvatten igen och det är om cirka två till tre månader. Gissa hur vi mådde! Morgonen kom och som lovat skulle de pröva att bogsera oss. Vi var trötta, spända och nervösa. Efter två timmars bogseringsförsök fastnade jag med vänstra tummen mellan bogserlinan och båtkroppen. Magnus såg att jag föll omkull och gjorde tecken till polisbåten att omedelbart stoppa. Det var en bråkdel av en sekund från att min tumme hade slitits bort. Handen blev senare som en fotboll, men tummen satt kvar! Loss kom vi också 15 minuter senare. Den rumänska polisen var helt underbar. Under natten då vi satt fast så hade vi två polismän som vakter. Detta utspelade sig mitt i ingenstans! Kolsvart, inga byar, inga människor ingen telefon förbindelse. Rumänska landsbygden på vänster sida och bulgariska landsbygden på höger. En stor eloge till Rumäniens gränspolis. Det var lyckliga Magnus och Annelie som kom in till Constantakanalen. Jag med handen i en hink med iskallt vatten. Hemma i Sverige fick jag senare veta att den var bruten i tummens nedre del. Nu var det i början av oktober och masten restes helt intakt i en mindre hamn utanför Constanta i Svarta Havet. Nu blev vår Resoluta en segelbåt igen. Svarta havet avverkade vi på en vecka. Det var kallt och inte den bästa vinden. Äntligen kom vi till Bosporen och den ljuvliga infarten till Istanbul. Vi tillbringade fyra dagar där. En hel dag tog det för oss att få vårt tillstånd att segla i Turkiet - för vi ville göra det själva. Ett tips - anlita en agent för detta uppdrag och gör det helst inte i Istanbul. Vi var nu verkligen jagade av hösten. Löven hade börjat gulna och vi ville inte segla i Medelhavet för sent för det började bli kallt och vi visst att vi skulle få dåliga vindar. Vi seglade vidare mot Dardanellerna och oväder började dyka upp. Nu nådde vi det stora havet och hösten hade anlänt. Vi tog beslutet att lämna båten i Alicate för vintern och fortsätta ner till Marmaris i april nästa år istället. Nu hade det blivit den sjunde november. Hemma i Sverige och Västerås gick min man VILSE! I januari sitter han vid datorn och fantiserar om båten, Medelhavet och Turkiet. Så ropar han till mig. Kom och titta på det här HUSET! Ska vi inte resa ner och titta på det? Sagt och gjort, vi flög ner och en vecka senare i mitten av januari hade vi köpt det. Hjälp, och vi som skulle segla långt och länge! Hmmmm! April kom och vi seglade ner båten till vår nya stad, Bodrum. Nu kom ett år med segling, varvat med husrenovering och allt som hör till. Huset är fantastiskt liksom staden, att segla i Medelhavet är ljuvligt. Precis som vi hört av andra seglare. Nu har det gått ännu ett år! Vi är på banan igen, det är segling som gäller nu. Och inget annat! Nu har vi bytt ut vår båt Resoluta mot en jordenrunt-utrustad båt med namnet Freewheel (Tayana 55) som redan har gått 1,5 varv runt jorden. Jag förlåter min man som gick vilse, nu har våra fyra barn och snart nio barnbarn ett vackert hus att tillbringa sina semestrar i, medan vi seglar långt och länge. Man skall aldrig ge upp sina drömmar! 1 maj kl 15.00 2012 lämnar vi Bodrum marina för det stora äventyret. Vi ses på de sju haven! Annelie och Magnus Kristiansson S/Y Freewheel syfreewheel@gmail.com Mycket tal om segling och drömmar och många Lycka till! blev det vid OSK:s traditionsenliga avseglarfest. I år firade vi av nio båtar på Långholmen. Kvällen inleddes med paraplydrinkar och gruppbild av avseglarna på trappan till Sjömansskolan på Långholmen. Här har OSK:s avseglargrupp träffats under året som har gått under mörka kvällar. Men nu var det ljust och vårljumt och resan till ännu varmare breddgrader låg nära. Många gamla OSK:are slöt upp och under middagen var ljudnivån hög, när runt 60 personer njöt av den goda fisk- och skaldjursgrytan och pratade långsegling. Klubbmästare Anna Eronn hade fixat både mat och dryck. Hilkkas efterrätt, två solröda segel. Anna, Martin och sonen Victor Eronn. Efter maten var det dags för avseglarna att berätta om sina planer och de var ganska skiftande. Någon skulle ta kanalerna ner mot Svarta havet och Medelhavet i lugn takt för att sedan se hur man ville fortsätta, andra siktade på Västindien och några hade redan bestämt sig för att ta sig hela varvet runt. En del hade planerat länge och jobbat med sina båtar under flera år, andra hade bestämt sig hastigare. Några hade lång seglingserfarenhet, andra lite mindre. En del skämt och skratt blev det när det blev tal om vem som var kapten ombord och hur bestämt avseglingsdatumet egentligen var. Men en sak verkade de flesta i alla fall vara överens om, nämligen att det var en dröm som de nu var på väg att förverkliga, även om vägen till långseglingen och målet såg olika ut. Text: Eva Furhoff Foto: Eva Sintorn, Ingegerd Lindén Monika Eriksson och Göran Cederstöm: Erfarna seglare möts. Aveglare 2013: Har ytterligare ett år på sig under OSK:s och Carl Håkans ledning. Anna och Christer Malm, hemma från Colombia. Tomas Wallin och Karolina Norrman glada och förhoppningsfulla inför långseglingen. Julia och Fredrik är väl förberedda. Pim, den yngsta avseglaren. 10 Oceanseglaren 2-2012 Oceanseglaren 2-2012 11

Foto: Stig Lundvall. Stig räddad efter 80 dygn på Indiska oceanen Stig Lundvall direkt efter hemkomsten Foto: Per G Norén, VLT. Det känns märkligt att vi sitter vid köksbordet hemma hos Stig Lundvall den 27 april. För bara en vecka sedan satt han i sin lilla båt S/Y Seastar, som i nästan tre månader drivit vind för våg ute på Indiska Oceanen, utan att veta om han skulle bli upptäckt och räddad. Han är avmagrad men vid gott mod. Berättelsen som utspelar sig visar att detta är en lugn, praktiskt kunnig, positivt och rationellt tänkande man. Stig bor i en lantlig idyll i ett rött hus med vita knutar i Barkarö, en by i utkanten av Västerås där han har växt upp. Barndomshemmet syns från köksfönstret. Pappan var bonde och arrenderade en gård. Själv blev han elektronikingenjör. Båtintresset fanns redan i ungdomen. Han började segla i slutet av 1960- talet och seglade gärna ensam. Han har seglat Junker 22, han byggde i tio år, en one-off båt, som han seglade till Madeira och Azorerna, därefter har han haft en IF-båt och en IW 31:a. En Marieholm 26 döpt till Seastar blev den båt han seglade ut med. Den hade dieselmotor, en Volvo 7,5 hk och bättre sittbrunn än IF-båten. Tack vare sina tidigare erfarenheter av båtbygge och att han är en händig och praktisk person, van att lösa problem, visste han hur han ville ha båten och vad som fungerar. Han rev ut hela inredningen och gjorde omfattande förstärkningar av skrov och roder. Byggde nytt pentry och skapade ett större stuvutrymme i förpiken där han sedan bunkrade med havregryn, ris, makaroner med mera. 330 konservburkar fick också plats plus dricka och kläder för en nonstopsegling till Australien. Inredningen blev riktigt fin. Man har den båt man har och fyller på det som behövs, är Stigs filosofi. Han hade gjort upp en lång prioriteringslista på sådant han behövde, men slutligen var det var plånboken som fick styra. Han valde bland annat bort EPIRB:en, vilket han sedan ångrade. Stig valde att pensionera sig vid 63 år. Han började planera sin långfärd två år innan avfärden. Målet var Perth i Australien efter stopp med inklarering i Freemantle. Det kändes tillräckligt långt bort och fick ta den tid det tog. Det går inte att ändra ett bestämt mål, menar Stig. Att ta varvet runt hade han inga planer på. En tanke var att ta upp båten i Australien och sälja den. Ett annat alternativ var att eventuellt fortsätta nästa år och segla australiska sydkusten och sedan till Nya Zeeland, vilket han hade sjökort till. Vattenproblem Den 1 juni 2011 hissade han segel och lämnade hemmahamnen i Västerås bakom sig. Efter en hård kryss från Simrishamn till Ystad upptäckte han att han fått in vatten i kölsvinet där han hade sitt matförråd. Han länsade 20-25 liter vatten. Först misstänkte han att det rörde sig om propelleraxeln, men den var okey. Nästa seglingsetapp, också kryss, gick via Tyskland till Holland där han låg inblåst några dagar. Nu var det så mycket vatten i båten att durkarna nästan flöt. Orsaken var fortfarande oklar. I England, Falmouth, upptäckte han felet. Pulpitfötterna, som tätats med ett bygglim, hade inte hade stått emot trycket av vågorna när fören ibland dök ner under vattnet. Bygglimmet hade troligtvis härdats av solen. Han lagade och tätade rikligt med Sikaflex och båten blev torr. Mycket mat fick kasseras, bland annat havregrynen, som ingick i basfödan. De saltvattenblöta kläderna och textilierna måste tvättas och torkas och förpiken tvättas ur med färskt vatten. På grund av läckaget hade han blivit en vecka försenad. Han var tvungen att lämna den lånade båtplatsen och andra platser fanns inte, så nu blev det stressigt. Han bunkrade upp med så mycket mat att han skulle klara en längre tid till havs med god marginal. Planen var att köpa ytterligare en VHF, men det glömde han i brådskan. Däremot inhandlades en aktiv radarreflektor, fabrikat Echomax Active Radar Reflector. Den blev hans bästa båttillbehör på resan då den förstärkte ekoreflexen, så fartyg lurades tro han var större än han var. Dessutom varnade den honom med sitt pipande om ett fartyg närmade sig. Enligt Stig bör radarreflektorn inte sitta för högt för att inte onödigtvis registrera fartyg som är för långt borta och inte utgör någon fara. VHF var den enda kommunikationsutrustningen. Den slutade fungera på Indiska Oceanen, troligen på grund av den saltbemängda fukten. Han försökte laga den, men apparaten var för modern. De små kretskorten och ytmonterade komponenterna gjorde det omöjligt. Datadelen fungerade, men inte radiodelen. Det retfulla var att denna VHF var av ett japanskt kvalitetsmärke, det hade varit bättre att köpa två billiga. På båten fanns fyra GPS, varav två fasta. Han mätte upp att färgplottern drog åtta gånger mer ström än hans gamla svart-vita plotter. Han använde den strömsnålare navigatorn för navigering och slog bara på den mer avancerade plottern en gång per dag för att ta ut waypoints. För sin väderinformation använde han sin vanliga radio så länge det fanns täckning, annars var det barometern som gällde. Stig lämnade Falmouth i England 20 juli 2011 och satte kurs mot Australien. Stormväder Stig hade avverkat sjuttio procent av sin nonstopsegling och rundat Afrika. Vindarna hade varit svaga och han låg efter i tidsschemat med en och en halv månad. Han bestämde sig då för att i stället lägga sig på kurs mot Mauritius. Den 29 januari 2012, i Indiska Oceanen, position 34 44 S, 43 46 E, drabbades han av stormen. Barometern hade förvarnat om vad som skulle komma. Stig räddade storseglet och satte en halvt inrullad hårdvindsfock på fem-sex kvadratmeter. Subjektivt bedömde han vinden till 20-25 meter per sekund och en våghöjd på åtta till tio meter. 12 Oceanseglaren 2-2012 Oceanseglaren 2-2012 13

Artikel: Stig Lundvall räddad Artikel: Stig Lundvall räddad Rodret surrades, vindrodret kopplades ur. Seastar fick följa med vinden och sjön in låringsvis. Han hade två drivankare men i situationen som rådde var det svårt att få ut ett sådant på ett säkert sätt. Båten skötte sig bra som det blev. Skrov och rigg skakade och sittbrunnen var inte längre någon säker plats att vistas i. Han tog sin tillflykt in i ruffen. Det blåste så hårt att det lät som hagel på rufftaket, men det var när vågtopparna blåste av vågorna som det kraftiga ljudet uppstod. Stig beskriver det som att han satt inuti en sandbläster. Efter den svåra stormen, masten hade gått av vid spridarna. Foto: Stig Lundvall. I oväsendet som rådde hörde han inte när masten bröts av. I nattmörkret lyste han ut genom fönstret med en ficklampa och fick då se riggdelar på däcket. Han förstod att masten gått av, men ville inte gå ut i mörkret, då han var rädd att trassla in sig i vajrar och linor. När det ljusnade och han försökte ta sig ut, upptäckte han att ruffluckan satt fast. Bommen hade blockerat luckan vid grepplisten. Att nu finna att han dessutom var instängd var än mer olustigt. Till slut lyckades han rubba luckan genom att dra med rep och samtidigt slå uppåt. Masten hade gått av vid spridaren. Mastdelarna separerades inte utan hängde ihop på grund av fallen som gick inuti maströret. Vid babords vinsch slog det hårt mot skrovet där masten hade vikt sig. En del av riggen låg i vattnet och pekade 35-40 grader ut från båten. Han fixerade riggen med tampar för att den inte skulle slå mot skrovet. Efter två dygn avtog vinden så pass att han kunde gå upp på däck. Han lossade bult för bult och lämpade den hopsnodda riggen överbord och bommen åkte till botten med resten av riggen. Han ångrade senare att han inte tog sig mer tid för att försöka lossa delarna. Bommen hade varit bättre än spirbommen som nödrigg. Nödriggen fungerade, han seglade nu med spirbom och stormfock. SeaStar gjorde drygt en knop, men strömmen gjorde två. Dagarna efter mastbrottet blev jobbiga. Det rullade illa när masten inte längre dämpade rörelserna. Han tänkte på hur han tidigare hade gnällt över att det blåste för lite. Nu blåste det som bara attan och han kunde inte utnyttja vinden. Sjösjukan var borta sedan länge. Vid två tillfällen före stormen hade han haft så kallade knock-down då spridarna slog ner i vattnet, det ena samma dag som stormen kom. Stig spekulerar om att det skulle kunna vara en orsak till sprickbildning, med efterföljande utmattning, som sedan ledde till mastbrottet. Stig försökte sikta mot Durban, men strömmarna gick både mot nordost och nordväst och han hamnade mitt emellan. Alternativa mål var Richard Bay eller Madagaskar. Det var ingen idé att använda motorn. En natt körde han i sex timmar för att ladda batterierna. De övriga 18 timmarna drev han tillbaka till utgångspunkten. Han ville spara 30-35 liter bränsle till de sista 100 sjömilen. Motorn drog knappt en liter i timmen. En förhoppning var att han skulle driva in i den ekonomiska zonen, där fiskebåtar i 100-meters klassen brukar befinna sig, men han räddades innan han hamnade där. Överlevnadsstrategi De 80 dygnen gick fort. Han noterade i loggböcker och sjökort. Lyssnade på musik via kortvågsmottagaren. Skötte hushållssysslor och planering. Alla sysslor gick långsammare än vanligt. Han tänkte på vad han gjort i livet och vad han ångrade. Bland annat ångrade han båtbygget. Det hade varit bättre att köpa en färdig båt, gärna en Allegro 27. Då hade han i stället fått fler år att segla. Men på den tiden fanns inte pengarna. Han hade också positiva tankar, till exempel om vad han skulle odla i den egna täppan när han kom hem. Under dagarna på havet hade han nytta av att vara så rationell i tanken och han tänkte extremt positivt. Han planerade allt ytterst noga och räknade ut hur maten skulle ransoneras. Den skulle räcka i ytterligare två veckor. Stig är vegetarian och levde mest på gryn och kex. Vitamintabletterna, som han var beroende av, tog slut efter en tids ransonering. När jag lämnade England hade jag 90 liter vatten i olika stora dunkar och flaskor samt tio liter juice i 0,25-liters flaskor. Då jag hade exakt koll på vattenförbrukningen och kvarvarande vattenmängd var det lätt att avgöra när jag måste börja ransonera. Därtill samlade han regnvatten. Han noterade på ett kollegieblock allt han åt och drack. Nödriggen fungerade, Stig seglade nu med spirbom och stormfock. Foto: Stig Lundvall. Han gjorde upp en tidplan för hushållningen. Var han kvar ytterligare en vecka måste han öppna livflotten för att komma åt nödprovianten. Det var inte ett lätt projekt när vågorna gick höga. Flotten var för sex personer, han skulle inte orka vända den i sjön. Att lösa ut den på fördäck var uteslutet, den var för stor. Till slut bestämde han sig för att försöka öppna flotten inifrån. Han hade tänkt ut exakt hur han skulle separera övre och undre halvorna på flotten och samtidigt säkra utlösningsmekanismen så den inte utlöstes. Datum för den farliga operationen skulle bli den 25 april. Under dagarna i väntan på räddning förberedde han exakt vad som skulle tas med. Alla viktiga dokument låg inpackade i en röd sportbag. Loggpapper, loggboken, pass, kontokort var vattentätt tejpade i plastfickor. Han fick även med sin svarta väska med navigationsprylar bland annat sin Raymarin plotter, där hela rutten fanns inprickad. Varje kväll öppnade han plastfickorna och noterade sista positionen, lade tillbaka och återslöt påsarna igen så allt låg färdigt i väskan. Han hade tänkt ut två prioritetsnivåer för räddningen. Det första var att ha på sig sin röda seglarjacka med papper i fickorna plus röda sportbagen med dokumenten när han klättrade upp på räddningsbåten. Den andra var en sjösäck med sjökorten som han skulle gå ner en andra gång och hämta. Stig hade inom synhåll totalt 25-30 fartyg av 100-125 meters längd, som passerade honom dagtid. Ett fartyg med ett italienskt klingande namn passerade honom så nära som 100 meter. Han kunde till och med läsa namnet på det. Två månader innan hade han rivit sönder sin röda anorak och fäst den på en stång, som han viftade med. Med en utkik på bryggan borde de ha sett honom. Han upptäckte också att det inte var alla stora fartyg som hade radarn påslagen. Det gällde fyra-fem fartyg som passerade. Räddningen Vid tretiden på natten mellan 16-17 april sköt Stig sin sista nödraket. Jourhavande på bryggan på det grekiska fartyget, M/S Proteus uppmärksammade både nödraketen och den aktiva radarvarnaren. Kaptenen väcktes och räddningsaktionen drogs igång. M/S Proteus är ett bulkfartyg, hade lossat kol i Indien och gick nu på lätten till Brasilien för att lasta sojabönor. Kapten Christos Kolydas var liksom de övriga befälen greker och besättningsmännen var filippinare. Väskan, som Stig bar om halsen, vägde 15 kg och kändes tung när han klättrade upp de elva metrarna på repstegen. Han var så svag att han inte orkade klättra ner en andra gång för att hämta sjösäcken. Idag saknar han sina originalkort där han noterat och markerat sina positioner. När Stig, utmattad, kom upp på båten frågade kaptenen efter id-handlingar. Det tog en stund innan han hittade dem i en plastpåse tillsammans med Forex-pengarna. Det är mycket viktigt att ha idhandlingarna med sig. S/Y Seastar 8 meter bredvid M/S Proteus 220 meter. Stig fick klättra elva meter på en repstege till säkerheten uppe på däck. Foto.: Christos Kolydas. Han fick frågan vad han ville göra med båten. Kapten föreslog att de kunde bärga den, men Stig visste att det inte skulle fungera med Seastars köl (långkölad), den skulle tippa direkt. Det är noga hur slingen placeras, och det var nästan tre meter dyning vid tillfället. Vid stilla väder kunde det kanske ha fungerat. Att bogsera var inte heller möjligt, bara att skicka ner en lina och en man var mycket farligt. Helst ville Stig sänka båten. Kaptenen beslöt att släppa den för att driva vind för våg. Ett pan-pan meddelande skickades ut och varnade för drivande båt. Han blev mycket väl omhändertagen. Via satellittelefon fick han kontakt med sina kompisar i Sverige och med ambassadpersonal. Han behövde inte betala en krona. Efter räddningen var han så uppe i varv att han knappt kunde sova. Räddningsbilden är tagen vid tretiden på natten av den grekiske kaptenen. Stig är totalt slut efter att klättrat upp för repstegen till den räddande båten. Foto: Christos Kolydas. 14 Oceanseglaren 2-2012 Oceanseglaren 2-2012 15

Artikel: Stig Lundvall När fartyget passerade Kapstaden i Sydafrika för att hämta reservdelar passade man på att släppa av Stig. Åtta sjömil utanför Sydafrika kom en servicebåt med delar till fartyget och Stig fick följa med i land. Kaptenen lade ner 15 timmars arbete för att hjälpa Stig. Vid avskedet överlämnade han en pärm med en sammanfattning av räddningen och de bilder de hade tagit på båten. Svenska ambassaden jobbade stenhårt med hans fall och den omfattande pappersexercisen. Där fick han hjälp av den svenske konsuln och två representanter för skeppsagenturen. Nu blev Stig landsjuk, vilket upplevs ungefär som sjösjuka. Allt gungade. Han erbjöds läkarkontakt men avböjde. Det var svårt med språket och missförstånden var många, men Stig upplevde sig mycket väl bemött. Hamnmyndigheten var däremot inte så samarbetsvillig. Stig hade förstås inget visum, och det var komplicerat att ordna för att han överhuvudtaget skulle slippa utanför grindarna, innanför räknades som internationellt område. På egen hand hade han inte klarat av immigrationskontrollen, det hade han inte krafter till. Tack vare att han hade sina handlingar och pass så fungerade det till slut. Han fick hjälp med bokning av flyg och hotell. Ambassaden såg till att han blev hämtad vid hotellet och chauffören följde med honom ända fram till sista incheckningen på flyget. Resan till Istanbul tog 15 timmar. Där blev han stoppad i passkontrollen och förd till polisstationen. Det visade sig att Interpols efterlysning inte var nedsläckt i Turkiet. Till slut ville de att han skulle skriva under ett papper med svårbegriplig juridisk text, skriven på turkiska och engelska. Stig kände det olustigt att skriva under, men till slut förstod han att det gällde tillstånd att ta kontakt med anhöriga i Sverige. Stig hade gått ner i vikt från 85 till 65 kilo. En hel del tror han är vätskeförlust, vilket han snart tar igen. Muskelförtviningen tar längre tid att återställa. Nu får han träningsvärk så fort han gör något. Normalt är han är van att röra sig mycket med cykling och löpträning. Läkarna i Västerås konstaterade vitaminbrist. Hörseln har försämrats under resan. Han känner ett konstant övertryck i huvudet. För övrigt tycker han att han har repat sig bra och sover mycket bättre sedan han kommit hem. Stig hade inte i förväg talat om vart han skulle ta vägen. Han ville inte öka pressen på sig själv, om han inte var på plats i tid och ville inte att aktioner skulle dras i gång i onödan Han har i efterhand fått veta att OSK och andra organisationer hade efterlyst honom. Försäkring fanns för de kustnära avsnitten men inte för seglingen över de största vattnen. Stig har själv betalat alla omkostnader, så när som den service konsulatet och kaptenen bistod med. Åter i vardagen Vår pratstund avslutades med att vi skjutsade Stig till Hjertmans, där han skulle beställa nya sjökort för att kunna visa sina vänner var han varit. Ny båt kommer det att bli av någon modell. Han vet inte vad just nu, men fler långfärdsseglingar har han inte för avsikt att göra. Text: Christina och Hans Berggren OSK Mälardalen. Stigs mathållning när maten började tryta. Ur VLT 26 april Frukost: ¾ dl snabbris, ¾ dl makaroner, 1 dl vatten, ketchup, ½ skiva ättiksgurka. Mellanmål: ½ digestivekex med sylt. Lunch: ½ dl havregryn, ¾ dl müsli, + 3/4 dl vatten ½ dl gurklag, sylt. Mellanmål: ½ dl digestivekex med marmelad. Kvällsmat: 1 msk vällingpulver, 2 dl vatten, 2 digestivekex med marmelad. Se intervjun på: vlt.se/nyheter/vasteras/ 1.1633562-bild-ljud-raddad-i-sista-stund Ekonomisk styrka, tid, hälsa - Etablerat 1943 - hallberg-rassy 310 hallberg-rassy 342 hallberg-rassy 372 Nyhet! hallberg-rassy 412, 1 eller 2 akterkabiner För att genomföra Dina drömmars långfärdssegling, behöver Du den ekonomiska styrkan att göra så. Många som har den styrkan vill tro att de inte har tiden att genomföra en sådan segling. Och dagen de har både ekonomin och tiden, inser de att de inte längre har hälsan. Så är Du i den lyckliga situationen att Du har både ekonomin, tiden och hälsan, tveka inte, go for it! Låt Dina drömmar bli sanna i en Hallberg-Rassy. En Hallberg-Rassy tar Dig vart som helst, i vilket väder som helst, bekvämt och lätthanterligt. Hallberg-rassy VarVs ab, Hallberg-rassyVägen 1, se-474 31 ellös, sverige. Tel +46-304-54 800. www.hallberg-rassy.com 16 Oceanseglaren 2-2012 reservdelar och TillbeHör: Hallberg-rassy ParTs ab, box 33, edebacken 2, se-474 21 ellös, sverige. www.hr-parts.com Tel +46-304-54 990 Oceanseglaren 2-2012 17 hallberg-rassy 40 hallberg-rassy 43 Mk II hallberg-rassy 48 hallberg-rassy 54 hallberg-rassy 37 Nyhet! hallberg-rassy 64 Se Hallberg-raSSyS permanenta utställning av båtar i ellös. Hallberg-raSSy 54 - KlaSSvinnare arc både 2010 och 2011 Hallberg-Rassy 40

Resebrev Resebrev Pärlor i Stilla havet Den 15 juni 2010 seglade Lasse och Erja Ödmark iväg från Stockholm med sin Ambika, en Beneteau Oceanis 46, för att navigera runt jorden under tre till fyra år. Efter Panamakanalen tog de The Coconut Milk Route, det vill säga den vanligaste vägen för långseglare som vill segla över Stilla havet. Från Franska Polynesien gick de den södra vägen via Rarotonga och Niue till Tonga, där de tillbringade en dryg månad. Den norra vägen går via Suwarrow och Samoa. I mitten av november, börjar orkansäsongen och alla skyndar snabbt vidare mot Australien eller som Ambika, till Nya Zeeland. Lättsamma Rarotonga Den 31 augusti lämnade vi Franska Polynesien och seglade 520 sjömil vidare västerut mot Cook Islands huvudö, Rarotonga. Vi fick en fantastisk segling i halvvind och slör under fem dagar, solen vrålade ner och livet lekte. Näst sista dagen, när vi tog väderprognoser via HF-radion, skriker Lasse STÄNG AV HF:en! Han trodde att det var den som orsakade den elektriska branden som han upptäckt, men det visade sig vara regulatorn till de nya solpanelerna som brann! Alltid ska det vara något Vår angöring i öns enda hamn, Avatiu var bökig på grund av den ovanliga nordanvinden och en nordlig dyning som kom rakt in i hamnen, som dessutom var trång och under ombyggnad. Till sist fick vi ankarfäste och backade in mot kajkanten där vi, med hjälp av S/Y Dolfijn, fick fast alla tampar i land. Första och andra dagen kunde vi inte lämna Ambika, utan vi fick snällt sitta ankarvakt. Äntligen kunde vi utforska Rarotonga! Ön som visade sig vara ett populärt semesterparadis för nya zeeländare och australiensare. Vi hyrde en liten Micra cabriolet och var tvungna att uppsöka polisen för att få ett Cook Island körkort innan det bar iväg. Rarotonga är vackert med vita sandstränder, turkost hav och fin snork ling. Där fanns också höga berg med stigar genom djungeln och gott om små hotell, barer och restauranger. Där bor cirka 14 000 invånare (av totalt 20 000 på samtliga femton Cook-öar) och 97 % av de bofasta är polynesier. Det var lätt att vara turist på Rarotonga. Här finns det polynesiska arvet kvar i form av mat, dans och musik. Alla tänkbara bekvämligheter fanns med bra och enkel proviantering och alla pratar engelska. Skönt efter att ha tråcklat med spanska och franska i flera månader! Don Silk, en levande legend, är bosatt här. Han drev och körde fraktfartyg mellan Cooköarna under sextiooch sjuttiotalet. Därefter blev han en omtyckt hamnkapten i Avatiu hamn. Han har också hjälpt två svenska båtar med besvär att ta sig in i hamn, S/Y Tua Tua och S/Y Vindrosa. Vi köpte hans bok From Kauri Trees to Sunlit Seas och fick den signerad av honom. Kul att läsa hans bok och höra honom berätta om svunna tider. Lilleputtlandet Niue Efter knappt två veckors latande i Rarotonga satte vi segel och styrde kosan mot Niue, lilleputtlandet cirka 600 sjömil västerut. Det blev en omväxlande segling med en hel del motorgång, några åskfronter, en tappad fisk (mahi mahi) samt lite kryssbogar! Sista dagen njöt vi av ett dopp i havet på 5 000 meters djup och vi såg solens strålar dyka svindlande långt ner i djupet. Vi angjorde Niue i mörker och lade till vid en av de cirka 15 bojar som lagts ut för småbåtsfolket. Det går inte att ankra här, för hela ön är av kalksten och det finns inget ankarfäste. Inte heller kan man enkelt ta jollen in till land på grund av den ständiga dy ningen, som inte hindras av något rev. Man har fiffigt nog satt en lyftkran på stenpiren, så när man äntligen fått fast krokarna i jollen kan man lätt lyfta upp den på piren. Niue är världens minsta självständiga land, har vi läst oss till. En kort tid var det engelskt protektorat men överfördes senare till Nya Zeeland och blev självständigt 1974. Här bor bara 1 500 människor och tyvärr har ungdomarna upptäckt att det finns mer framtid i Nya Zeeland och har flytt fältet. Dessutom har orkaner (senast 2002) förstört många fastigheter, så nog kändes det lite öde att cykla runt på den lilla ön (260 km 2 ) med sina många övergiv na hus. Ön har otroligt stora och fina kalkstensgrottor, spännande vikar och mysiga naturstigar. Några få hotell finns och enstaka mataffärer, men ingenstans kan man köpa kläder eller skor. Veckans stora happening på ön är när flyget från Nya Zeeland anländer (även med kläder och skor?). Vi träffade flera dykare som bestämt hävdar att här finns världens bästa dykvatten med upp till 70 meters sikt och en otrolig artrikedom. Valforskare håller till här, för i dessa vatten brukar valarna para sig och föda sina ungar. Vårt snork lande var i alla fall helt fantastiskt! Vilken ovanlig upplevelse Niue var. Vi minns ön med varma känslor, en ö som skiljer sig från alla andra. Fantastiska Tonga Från Niue var det ytterligare 230 sjömil till Tonga och under denna segling hissar vi, för första gången på Stilla havet, vår gennaker. Denna lycka blev dock inte långvarig, för snart blåste det upp och resten av seglingen regnade och blåste det 14 m/sek i halvvind. Tonga består av fyra ögrupper och 176 öar. Från norr till söder heter ögrupperna; Niuas, Vava u, Ha apai och Tongatapu och alla har sin egen särprägel. Dessutom ingår Minervareven, två rev mitt ute i Stilla havet 250 sjömil söder om Tonga och Fiji. Ögruppen, med drygt 100 000 invånare styrs av Kung George Tupou V och ögruppen har aldrig varit koloniserad, som så gott som alla Tongas grannländer. Det känns som om vi äntligen kommit till en värld som inte är helt västerländskt påverkad. Även om det är fattigt, så är jorden bördig och kungen har satsat hårt på utbildning och kunskap. På Wikipedia läser vi: Tongas utbildningssystem är gratis och obligatoriskt för alla barn upp till 14 års ålder. Efter denna ålder tas lägre avgifter ut för vidare utbildning. Tonga har en läs- och skrivkunnighet på 98 procent. Sjukvården är även den gratis, och marken på Tonga är skyddad av konstitutionen och får därför inte säljas till utlänningar. Alla ögrupperna har sitt eget regionala styre och man måste klarera in i varje ögrupp för sig. Man får vanligtvis en månads uppehållstillstånd i Tonga, som sedan kan förlängas vid behov. Myndigheterna är väl gömda (!) och de är utspridda på olika platser, så man får fråga sig fram hos andra långseglare. På Tonga kan man på flera ställen äta umu som är traditionell mat bakad i jordugn, och man kan delta i deras traditionella middagar med ett överflöd av lokala rätter, serverade i skålar och underlägg av blad och nötter. Till detta serveras också ofta en traditionell dans och traditionell musik (som spelas medan musikanterna dricker cava, det lokala berusningsmedlet). Vava u i norr Ögruppen näst längst upp i norr heter Erja snorklar i Ha apai, ett paradis som många seglar förbi Vava u och är den mest populära skärgården med cirka 60 större öar. Här finns det möjlighet att chartra segelbåtar och katamaraner (om man inte kommer på egen köl), åka på valsafari, dyka, åka på snorklingturer med mera. Här finns inga marinor, utan man ligger för ankare på ankringsplatser som är väl skyddade för alla vindriktningar. På huvudön som också heter Vava u finns en liten stad, Neiafu, med restauranger/kaféer, livsmedel (med mycket begränsat urval), en liten grönsaksmarknad, möjlighet att tanka diesel (från tankbil) och några få övriga affärer. Internet på Internetkaféer och via wifi fanns också här. En bra in komstkälla förutom fiske, jordbruk och djurhållning för invånarna är försäljning av deras fina hantverksprodukter bestående av flätade korgar, smycken gjorda av koben, träfigurer med mera. Social samvaro frodas på Vava u på de många trevliga restaurangerna och priserna är låga. Vi hade tur och fick uppleva VM i rugby, där finalen mellan Frankrike och Nya Zeeland var en veritabel folkfest alla ton 18 Oceanseglaren 2-2012 Oceanseglaren 2-2012 19

Resebrev Resebrev Fiskelyckan har varit god här i Polynesien. ganeser hejade på Nya Zeeland förstås. Charterföretaget Moorings har tagit fram ett underlag för sina kunder, där bra ankringsställen finns markerade och identifierade med hjälp av siffror. Ett vanligt samtal mellan båtar kan låta så här: Vi åker först ut till 16 för att snorkla på revet och när ostvinden kommer drar vi vidare till 21 eller 23 och där kan vi träffas och grilla på stranden.. Vi cyklade mycket på Vava u och eftersom det är kuperat fick konditionen en riktig dust. Barnen kom alltid springande fram till oss när vi passerade de små byarna. De vinkade och ropade glatt goodbye, bye-bye! Kyrkan var de enda byggnaderna som var stadigt byggda av sten. Förklaringen var att dit går alla byborna när or kaner eller tsunamis kommer, ett säkert ställe när vädrets makter ryter. Valarna strövar runt Tonga under denna period för att kalva och föda upp sina ungar. Flera seglare åkte ut med lokala turbåtar på valskådning, och ofta kunde de simma tillsammans med dessa fantastisk stora och imponerande varelser. Snorklingen var fantastisk på flera av de många rev som omgärdar Tongas öar. Sandstränderna är vidsträckta och att hitta en egen oas är enkelt trots charterbåtar och att de flesta långseglarna stannar i denna ögrupp en längre tid. Ögruppen är väl skyddad för alla vindar och oceanens dyning når inte in till innanskärgården tack vare skyddande rev. Klockan 08.30 varje morgon var det information på VHF, kanal 77, där näringsidkarna drev det lokala nätet för att ge information och hjälpa båtfolket till rätta. Toppen! Vi hade gärna stannat längre än de fyra veckor vi seglade runt i Vava u, men orkansäsongen närmade sig (den börjar i mitten av november) och vi ville gärna uppleva de andra ögrupperna i Tonga också innan det var dags att segla över till Nya Zeeland. Ha apai i mitten Från Vava u var det cirka 100 sjömil till Ha apai och vi kom fram till att vattnen var tillräckligt säkra för en nattsegling dit. Denna, den mittersta ögruppen med cirka 40 större öar, hoppar många långseglare över på grund av dess utsatthet för väder och vind och för att vattnen är dåligt utmätta. I stället seglar man från Vava u direkt till Nya Zeeland eller vidare till Fiji och Australien. Big Mistake! Enligt väderprognosen kunde vi stanna i Ha apai cirka sju dagar innan vädret skulle bli sämre, med hårda vindar som de låga sandöarna inte ger något vidare skydd för. Vi började lydigt med ögruppens huvudstad, Pangai på ön Lifuka i norr, där vi klarerade in. Det bor mycket få människor i staden och i hela ögruppen. Det är mycket fattigt och det finns bara ett litet kafé (som hade ett mycket långsamt wifi). En TV fanns också där men den fungerade inte när det var final i VM i Rugby, så våra vänner fick se finalen hemma hos en familj som vänligt bjöd dem hem till sig. Vi seglade till fyra öar och hade en fantastisk tid där. Det är en sällsynt vacker skärgård där de låga öarna omgärdas av vita sandstränder, vackra skyddade vikar, små byar där vi kunde byta till oss färsk fisk, kokosnötter, bananer med mera. Tillsammans med andra långseglare gjorde vi upp lägereldar och grillade middagen på stranden. Vi tog långa strandpromenader och hittade vackra strandfynd. När vi besökte en av byarna som hade en liten affär, stannade vi och pratade med ägarna och lovade dem att ge förslag på hur de skulle kunna attrahera fler långseglare, vilket vi gjorde. Bland annat skrev vi en artikel till Noonsite, alla långseglares bibel, som vi hoppas skapade På Niue hissar man upp jollen som skydd mot den ständiga dyningen. ett intresse för deras ögrupp, ö och by. Den sista ön vi besökte fanns visserligen utmärkt på sjökortet, men verkligheten stämde dåligt med kartan. Tack vare att S/Y Circe hade laddat ner SeaMax och givit oss en papperskopia av sjökortet samt att vi med radarn kunde bestämma öns position, kunde vi angöra ön säkert. Enligt vår plotter (Navionics Gold) var Ambika ankrad mitt på ön! Att angöra på natten är inte att tänka på. Det blåste hårt (cirka 14 m/sek) när vi kom fram och hela natten, och vi kunde inte gå iland utan stannade ombord som ankarvakter tills vi drog upp ankaret för att segla vidare till tryggare hamnar i Tongatapu, en hel dagsegling bort. När vi lämnade Ha apai tänkte vi båda att vi haft en sällsynt upplevelse, som vi kommer att leva på länge! Men nu väntade hårda vindar och vi tvingades lämna detta lilla paradis på jorden. Tongatapu i söder Tongatapu är den administrativa huvudön med kungaresidenset. Huvudstaden Nuku alofa har cirka 23 000 invånare. Här finns också en internationell flygplats. En del långseglare stannar här för att bunkra upp inför överfarten till Nya Zeeland. Långseglarna samlades på härliga Big Mamas Marina som inte alls är en marina utan en liten sandö med ett skjul på. Skjulet var en kombinerad bar och restaurang som drevs av Big Mama, en storväxt polynesisk kvinna med ett bullrande skratt och massor av energi. Hon skapade en underbar stämning och alla medverkade i hennes olika evenemang. Restaurangen var inredd så att man väntade att pirater när som helst skulle äntra barens terrass. Precis utanför ön sticker ett vrak upp hela fören ur sanden. Cirka 40 båtar var som mest ankrade utanför den lilla ön och från bryggan kunde man ta den lilla turbåten in till staden Nuku alofa tre gånger per dag. Ånyo skulle man klarera in, och detta tog en stor del av första dagen. Några seglare låg också förtöjda med långa tampar vid en pir strax utanför staden, på huvudön. Nuku alofa var en mysig liten stad, tyckte vi. Färggrann och med exotiska dofter, om man bortser från bilarnas avgaser. Vi stannade på Big Mamas i cirka en vecka i väntan på att vädret skulle medge en segling över till Opua, Nya Zeeland, 1 200 sjömil söderut. En mycket njutbar vecka i goda vänners lag, ivrigt diskuterande väderprognoser alla teorier om taktik för överseglingen analyserades! En spännande och oförutsägbar överfart var att vänta tar på Söderhavsöarna, för att delta i sju dagar med seminarier, fester och tävlingar som Opuas samlade båtindustri sponsrade för att locka seglare dit. Efter några riktigt blåsiga dagar på Big Mamas mojnade vinden något och vi beslutade att NU var det dags! Vi hade följt våra kamraters vådliga färd via HF-radion och vi höll tummarna för att det skulle gå lite lugnare för oss. Vi var fyra segelbåtar som gav oss av inom loppet av några dagar och vi kommunicerade via HF-radion varje morgon. Nog blev det en lugn överfart i början alltid. Ingen vind alls, sedan lite motvind och kryss. Ingenting stämde! Bra att vi hade gott om bränsle Det blev ordentligt kallt bara fem dagars segling från Tonga och vattentemperaturen sjönk från Tongas 32 grader till 17 utanför Nya Zeeland. På med seglarställ och flisunderkläder! Den sjunde dagen började det blåsa upp ordentligt från fel håll och vi hade att välja mellan att segla vidare rakt in i ett oväder (som visserligen spåddes bedarra innan vi skulle nå dit) eller att kryssa på den andra bogen bort från Nya Zeeland. Vi valde alternativ ett och fick en skumpig segling ända in i mål den nionde dagen. Dock hade oväd ret den goda smaken att förflyt ta sig söderut, bort från vår färdväg. Äntligen framme - frusna och väderbitna! Det är inte en helt lätt etapp att segla. Evenemangen, festligheterna och alla vilda historier i Opua var mödan värd. Enda smolken i glädjebägaren Hajjägare Lasse Till Nya Zeeland Vi hade beslutat att delta i ett Rally (typ eskader) som organiserades av ICA (Island Cruising Assosiation) på Nya Zeeland. Vi skulle utgå från Nuku alofa men man kunde starta från flera ställen på Tonga och Fiji. Alla skulle dock anlända till Opua i norra Nya Zeeland senast den 12 november, det vill säga innan orkansäsongen starvar att vår värmare, som hade fungerat klanderfritt när vi testat den varje månad under ett års tid, slutade fungera nu när vi VERKLIGEN behövde den!! Sammantaget har det varit ett fantastiskt upplevelserikt år och vi kan varmt rekommendera The Coconut Milk Route med dess pärlband av öar och ögrupper i Stilla havet! När detta skrivs befinner sig Ambika i Nya Zeeland medan vi åker skidor i Jämtland. Text och foto: Erja och Lars Ödmark www.ambikasailing.blogg.se 20 Oceanseglaren 2-2012 Oceanseglaren 2-2012 21

Resebrev Resebrev Gammal kultur på mässan: Jaktfalk med falkenerare i förgrunden, pärlfiskare gör dykstenar i bakgrunden. I fonden nybyggda höghus. Araber inviger mässan med traditionell dans inför Sheikh Mohammed och mässans båtar. Här träffar Nammo Liab AB kunder från hela världen. Jessica Bergenström Karlsson, Christer Bjelkmar, Maria Pikkarainen. Från pärlfiske till maritimt center i Mellanöstern Dubai International Boatshow samordnar allt inom den maritima sektorn. Genom sitt läge i mellanöstern, mellan Asien, Afrika och Europa, har Dubai utvecklats till ett internationellt nav för tillväxt. Forskning, utveckling, handel och investeringar samordnas mellan olika länder i utvecklingscentra inom exempelvis IT, media, och hälsovård. Nu bygger man också upp ett internationellt maritimt center i Dry Docks World. Ett maritimt center i världsklass skall byggas, där allt inom maritimt företagande samlas. Dubai Maritime City (DMC) kan bland annat lyfta båtar på upp till 6 000 ton och har en flytdocka för yachter och motorbåtar upp till 50 ton. DMC har också gott rykte när det gäller reparationer och underhåll. Se www.drydocks.gov.ae Dubai International Boatshow firar 20-årsjubileum. Med stolthet visar de upp sitt kulturarv. För 20 år sedan var här sand och öken. Många i befolkningen var fiskare och pärlfiskare. Traditionella sätt att arbeta med detta visas upp mitt i båtmässan bland alla superyachter, lyxbilar och kraftfull båt- och varvsutrustning. På grund av piratfaran är det svårt att ta sig till Persiska viken, men väl där finns fina seglingsvatten. Du kan segla ända in i Persiska viken till Kuwait, enligt skepparen och instruktören Tarek Metwalli Hassan på www. marine-charter-concept.com Oman har gjort en stor nationell satsning på segling och turism. Man tränar blivande OS-seglare i laser med flera klasser och visar stolt upp vad den innehåller. 7 000 ungdomar har gått i seglarskola sedan 2008. I februari varje år går SATT, Sailing Arabia the Tour, från Bahrain, Doha Qatar via bland annat Abu Dhabi till Muscat i Oman. Helt unika vatten runt Oman öppnas nu för chartersegling, både bare-boat och med skeppare. www.omansail.com Båtturism, varv och marinor samt båtutrustning från hela världen visas på mässan. Med är Oman, Korea, Cypern, Dubai, Virgin Islands, Californien, Seychellerna med flera och visar upp nya hamnar och seglings- och fiskeaktiviteter. Sydkorea gör en stor satsning på miljö och hav och bygger flera nya marinor. Cypern gör reklam för en ny fin marina i Limassol. Se www.limassolmarina.com. Bland tillbehören hittade maken Björn ett intressant nytt teakmaterial för båtdäck som kommer till Sverige nästa år. Se www.dek-king.com Sverige har med ett enda företag: Nammo LIAB AB, från Lindesberg, som säljer nödraketer över hela världen. De är med för fjärde året i rad. Volvo Penta är med genom sin lokala återförsäljare. Text och foto: Gia Gunilla Andermo- Näsström När färden blir resans mål. Den är så självklar att vi sällan tänker tanken fullt ut. Tanken på vinden. Vi tar den för given, skotar hem och seglar iväg. Och tänker inte mer på det. Trots att vinden styr allt vårt seglande. I ett invecklat mönster över hav och kontinenter är luftens tryck i ständig förändring. Rörelser skapas mellan olika tryck. Det blåser upp en vind. Och den vind som sprider moln och regn och får jorden att leva, den vinden fångar vi upp i våra segel. Öka SeGLiNGSGLädjeN! Gransegel Stockholm 08-718 30 60, Malmö 040-15 00 28 Linköping 0709-494974 Oslo +47-675 803 50, Naturen själv gör att vi kan segla. Det låter trivialt, men det är det inte. Vi hämtar energin till vår motor direkt ur luften. Den finns i obegränsad mängd, kostar ingenting, är fri för alla att använda. Vi seglar ljudlöst, vi stör ingen. Vi lämnar inga avgaser, bara en tillfällig strimma kölvatten bakom akterspegeln Det är mycket märkligt och enastående tilltalande. Vinden blåser över hela planeten och om vi vill kan vi kasta loss och följa den varvet runt. www.gransegel.se 22 Oceanseglaren 2-2012 Oceanseglaren 2-2012 23

Artikel: Färskvatten ombord Artikel: Färskvatten ombord Färskvatten ombord på Unicorn Färskvatten eller sötvatten är viktigt ombord. Dels behöver vi ganska mycket dricksvatten i det tropiska klimat där vi för det mesta befinner oss, men också till disk, tvätt och dusch går det åt vatten. Förfilter. Högtryckspump med motor. Vi har länge velat ha en watermaker som kan göra friskt och bra dricksvatten av havsvatten. Men vi har länge tvekat och inte kunnat bestämma oss. Dels kostar anläggningen en del pengar, den tar en hel del plats och det finns många olika fabrikat och modeller att välja på. Många väljer att direktdriva watermakerns pump med en rem som drivs av en extra remskiva direkt på huvudmotorn. Det alternativet valde vi direkt bort eftersom vi inte har plats för detta i motorrummet. Andra väljer att driva pumpen med en växelströmsmotor. Men då krävs en separat dieselgenerator och någon sådan har vi inte. Då återstod för oss bara alternativet att driva högtryckspumpen via 12 V likström. För att göra sötvatten av havsvatten krävs ett vattentryck på 60-80 bar, alltså ett ganska högt tryck. Det går åt 20 bar/% salt som vattnet innehåller. En salthalt på 3 % innebär då 60 bar tryck. Skall man ha en watermaker med någorlunda kapacitet går det alltså åt en hel del energi för att göra vatten. En del tillverkare har anläggningar med olika sorters energiåtervinning hos högtryckspumpen. Då går det inte åt lika mycket energi/liter vatten. Nackdelen är ett system med mycket fler packningar, tätningar och med fler rörliga delar. Vi bestämde oss till slut för att satsa på en 260-DML-1 från ECH O Tec. Denna watermaker byggs i Chaguaramas, Trinidad. Michael som kommer från Tyskland har där startat ett företag som bygger avsaltningsanläggningar. Den modell vi bestämde oss för gör 50L vatten/ timme. Den är i stort sett helt manuell. Det innebär att den faktiskt inte innehåller en enda elektronikkomponent. Knappt man tror att det är möjligt när i stort sett varenda brödrost innehåller ett par mikroprocessorer idag. Men det finns också watermakers som är helautomatiska och kan startas med en enda knapptryckning. Automatiken tar då hand om tryckkontroll, kontroll av salthalt, bakspolning o.s.v. Vår erfarenhet är att de som har sådana helautomatiska anläggningar har betydligt fler problem än de med manuell manövrering. Vi får själva, med hjälp av manometern på manöverpanelen, ställa in rätt tryck med en helt manuell tryckregleringsventil. Sedan är det vår smak som avgör när vattnet är saltfritt och kan fyllas i tanken. Vi provsmakar helt enkelt. Ett system som vi tycker är helt överlägset elektronisk provsmakning. När vattnet smakar bra slår vi om en manuell ventil och vattnet styrs till vår tank. Lite mera jobb, men betydligt färre saker som kan krångla. Även bakspolning sker manuellt med ett par olika ventiler som handmanövreras. Mer om det längre ner. Men håll i er nu, pumpmotorn förbrukar 40 Ampere när spänningen är 12 volt. Motorn som driver högtryckspumpen är på 1,5 Hkr. Backspolningsfilter. Hur löser man det? 1. Naturligtvis måste motorn vara igång när vi gör vatten. 2. Vi har dubbla generatorer på motorn och har därför tillgång till den energi som behövs utan att göra avkall på batteriladdning. Vi bestämde oss faktiskt för denna modell redan när vi låg i Fort Lauderdale, USA. Men leveranstiden var lite för lång och vi ville inte bli liggandes kvar och vänta. Därför beslutade vi oss för att i stället vänta med leverans till St. Maarten. Som man kunde förvänta sig höll inte tillverkaren utlovad leveranstid utan det var tack vare Roger på Island Water World i St. Maarten som vi kunde få leverans bara en vecka efter utlovad tid. Roger ordnade att vi fick en anläggning som egentligen var avsedd för en annan kund. Denne var inte lika noga med tiden. Det blev visserligen merarbete både för oss och Island Water World, men det löste sig ändå till det bästa till slut. När alla delar var på plats ombord började ett mödosamt installationsarbete. Det första som upptäcktes var att pumpen inte kunde monteras vertikalt som planerat. Pumpen var tvungen att sitta horisontellt för att få ordentlig smörjning. Därför blev det till att tänka om helt och hållet. En horisontell bräda fick sättas upp som golv i garderoben bakom toaletten. Som tur var hade jag sparat sittbrädan från gamla kasserade jollen. Med lite anpassning i längd och vinkel passade den nu perfekt som support för pumpenheten. Membranet fick plats i hörnet av garderoben, men det krävdes att jag flyttade en brandsläckare till ny plats. Förfilterenheten hänger på väggen som täcker septiktanken. Det var därför som den nya toatanken måste vara plats före montage av watermakern. Först går havsvattnet genom dessa förfilter. Där rensas eventuella partikelföroreningar bort. Ena filterpatronen är på 20 micron och den andra på 5 micron (1000- dels millimeter). Manometern visar när filtrena börjar sättas igen och det är dags för byte av patroner. Efter förfiltrering hamnar havsvattnet i högtryckspumpen som syns nedan. Från högtryckspumpen går vattnet via en tryckregleringsventil till membranet. Inuti detta sker en omvänd osmosis och saltet reduceras till nära O%. Det som ser ut som ett filter är en patron som neutraliserar det producerade vattnets 24 Oceanseglaren 2-2012 Oceanseglaren 2-2012 25 Kontrollpanel. Ph-värde. Det färdiga vattnet har ganska lågt Ph och smakar bättre om man höjer värdet. Det blir då också mindre aggressivt mot rostfria komponenter som vattentankar och annat. Kontrollpanelen sitter infälld i vägen ovanför locket till motorrummet. Det tog oss många timmars funderande innan vi bestämde oss för den placeringen. Men det blev väldigt bra till slut. Både ur betjäningsoch monteringsperspektiv. Det tog totalt fyra dagars arbete att få alla komponenter på plats. Det krävdes då också ett antal besök hos järnhandeln för att köpa rör/slang komponenter. Det kändes ganska nervöst att starta upp systemet första gången, skulle det fungera? Skulle alla kopplingar vara täta? Skulle det verkligen komma något sötvatten? Det gick ganska bra, efter bara 30 sekunder rann det gott och friskt dricksvatten från utgången för testvatten. Några småläckage hade vi men det var lätt åtgärdat med lite efterdragning och i annat fall lite mer teflonband på gängorna. En annan sak som behövde åtgärdas var arean på strömförsörjningskablaget. Jag hade tagit till för dåligt med spänningsfall vid pumpmotorn som följd. Dessutom kunde man känna att kablarna verkligen blev varma. Det fick bli en tur till elaffären och skaffa grövre doningar. Det hjälpte och spänningsfallet blev betydligt mindre. Watermakern håller verkligen vad den lovar och producerar till och med i överkant av 50 L/timme. Det känns fantastiskt att alltid ha tillgång till rent och bra vatten. Vi slipper kånka med dunkar eller betala dyra marinor för att kunna tanka vatten som ibland är av tvivelaktig kvalitet. När vi tillverkat vatten bakspolar vi hela systemet med sötvatten. Det förhindrar att mikroorganismer växer i framför allt membranet. Håkan Börjesson S/Y Unicorn

Evenemang och föredrag Evenemang och föredrag Lyckad torrsegling över Engelska kanalen Torsdagen den 29 mars genomförde OSK ett övningsseminarium i form av en simulerad segling över Engelska kanalen. Anders Hemgren ledde övningen med fast hand och glatt humör trots överfallande fiktiva oväder och starka tidvattenströmmar enligt tabellerna på sträckan Isle of Wight- Guernsey/Peters Port- Falmouth. Hela seglingen hade Anders beräknat till 66 timmar, men vi klarade enkelt av sträckan på knappa två timmar denna torsdagskväll. Starten gick från Isle of Wight klockan 12.00. Anders såg till att vi fick nya väderprognoser var sjätte timme. OSK:s egen klubbmeteorolog, Anna Eronn, hade fixat prognoserna i förväg. Vi var fyra båtar/övningsbord med besättningar/kursdeltagare som startade. Anders hade försett oss med båtfakta: hur fort vi ansågs segla genom vattnet vid kryss, halvvind och slör vid olika vindstyrkor. I besättningarna på båtarna blev det en engagerad och livfull diskussion om kurs och taktik vid varje ny väderprognos som kom var sjätte timme. Då kollade vi också upp de aktuella tidvattenströmmarna i området där vi befann oss. Dessutom måste vi anpassa vår rutt till de intensivt, av stora fartyg trafikerade, separationszonerna. Anders Hemberg Det gällde att ta den kortaste vägen, nämligen vinkelrätt. Vi ville ju inte heller angöra de för oss okända tidvattenhamnarna St. Peters Port på Guernsey och Falmouth i mörker, utan behövde dreja bi och avvakta gryningen. Dock slapp vi dimma, stort tack för det Anders! Inte heller drabbades någon av besättningarna av akut sjösjuka! Vår torrsegling gav flera nyttiga erfarenheter. Framför allt: se till att du har en flexibel tidsplan. Mycket kan inträffa, som gör att du behöver mer tid för överseglingen än du tänkt dig. Du kanske når hamnen när det är mörkt, du får strömmen emot dig, det slutar blåsa eller börjar storma, dimman vältrar in, du anländer vid lågvatten eller annat som förrycker din i förväg uträknade tidplan. Vissa hamnar kan också vara svåra att angöra vid ofördelaktig vind, till exempel hamnen på kanalön Aldernay. Det här var OSK:s första torrseglingsseminarium. En idé, som diskuterades för kommande övningar, var att fortlöpande visa på en storduk hur båtarna avancerar under varje sextimmarsperiod och i samband med det redovisa besättningarnas olika överväganden. Det kan bli ett roligt utbyte av tankar och funderingar kring dessa farliga farvatten! Deltagarna var mycket nöjda med kvällen på världens mest trafikerade farvatten. En nyttig, social och trevlig kväll! Tack Anders för en välsimulerad segling på Engelska kanalen! Nu väntar bara praktiken på egen köl! Christer Lindén OSK Mälardalen har haft en aktiv vårsäsong Aktivitetslistan blev lång och utrymmet litet, så det blir en komprimerad rapport. En seglats till världens ände Den 15 februari besöktes vi av Milo Dahlmann som visade bilder och engagerat berättade om sitt andra och lyckade försök att nå Antarktis med S/Y Artemisia II. En berörande skildring av ett mål som inte många når och tänkvärda tankar kring vår livsstil och miljöfrågor. Milo Dahlmann berättade engagerat om sin färd till Antarktis. Rigg och segel för långfärd Den 18 januari inleddes vårsäsongen med en givande temakväll kring rigg och segel. Värdar var Charles och Johan Tillander, Västerås Segelservice, (Johan tillhör eliten i finnjolle) samt Bengt Falkenberg, segelmakare från Albatross segel i Göteborg. Bengt nämnde att hälften av Albatross produktion gäller segel för långfärdssegling. De har ett stort samarbete med Jorden Runt Seglar Klubben. Mer än 40 båtar är nu ute och långseglar Från vänster: Charles och Johan Tillander, Bengt Falkenberg. med Albatrossegel, så här finns mycket erfarenhet att hämta för just långseglare. Se gärna http://www.albatrossegel.se. Vi fick många goda råd och kunskaper om segel, segeldukar och riggning. Segelsättning under olika sjö- och vindförhållanden och mycket mer avhandlades. Längesegling med S/Y Sally- Ruth från Västerås till Rom Onsdagen den 21 mars blev historisk i OSK. Jan och Lisa Lempert Reimersson bjöd på en fullödig reseberättelse med alla segel hissade, det vill säga en temperamentsfylld och livsbejakande skildring med många skratt. Där ingick båten, drömmen, vackra vyer, möten med människor och motigheterna, men mest glädjen. Det historiska då? Jo, när vi bildmässigt närmar oss det av Evert Taube Lisa och Jan Lempert Reimersson illustrerade delar av sitt föredrag med musik. skildrade Colla Bella kom dragspel och ukulele fram. Jan och Lisa lotsade oss genom Taubes visa Fritiof i Arkadien under allsång. Musik är en fantastisk stämningshöjare. Så vitt jag vet har inget bildföredrag i OSK skildrats med levande musik tidigare. Själva seglingen startade i Västerås och gick bland annat via Skottland och Irland och vidare genom de franska kanalerna till kulturdränkta platser i Medelhavet. Jodå, de sticker fortfarande upp ovan ytan. I Rom tog resan en vinterpaus, men i mitten av april gick den vidare i Odysseus kölvatten. Vi ser redan fram emot att få följa fortsättningen. För den som är nyfiken går deras irrfärder att följa via deras blogg http://www.sallyruthsailing. blogspot.com. Lisa och Jan vill gärna att ni är delaktiga och lämnar små kommentarer där. Kort sagt en festlig kväll. Jerk Oldenburg tog oss med jorden runt på S/Y Vindela. Kors och tvärs runt kulan Den 18 april fick vi följa med på en seglats runt jorden med en Monsun, S/Y Vindela. Jerk Oldenburg höll i rodret, eller var det Vindela som bestämde? Nåja, vi fick i alla fall utlovade minnesfragment och alldeles sanna skepparhistorier i en underbar blandning. o O o Därmed avslutar vi vårsäsongen. Segla lugnt. Vi hörs och syns till hösten. Text: Hans Berggren Foto: Christina Berggren 26 Oceanseglaren 2-2012 Oceanseglaren 2-2012 27

Positionsrapporter Nordens största Mast & Riggcenter Sveriges största och bästa seglarbutik Här kommer SISTA rapporten från Lindisfarne! Det är nu mitten av maj och vi är i Portland Oregon, uppe i nordvästra USA, och levererar Lindisfarne till hennes nya ägare. Lindisfarne kommer att byta namn och ha sött flodvatten i sin hemmahamn några år innan det bär av mot Mexico. Detta med att byta båt har gått väldigt fort och var kanske lite impulsivt, något vi nog inte är kända för. Förklaringen är enkel. Alla vill ju ha en lite större båt och nyss hemkomna till Lindisfarne från Sverige i början av mars kände vi oss lite instäng da nere i båten under allt regnande. När vi då hittade drömbåten på nätet en Koopman 47 - blev det plötsligt skarpt läge. Skulle vi göra slag i saken eller låta detta unika tillfälle gå oss ur händerna? Båten var inte bara tre fötter större, som vi drömt om, utan tre meter längre! Men det skulle ju bli vårt hem för resten av livet, så va f--n! En dryg vecka senare satt vi på planet till Malaysia för att titta på drömmen. Vi hade redan före resan lagt ett bud med förbehåll, som accepterats, och dessutom ett muntligt kontrakt på försäljningen av Lindisfarne i fickan. Vårt nya hem var invändigt lika fin som på bilderna från byggnationen 2001! Men utvändigt bar hon på en del bevis av fyra års stillaliggande under en gassande sol. En del annat eftersatt underhåll kunde vi också notera. Slutresultatet blev att vi, efter 10 dagar och en del våndor, skrev kontrakt på en 15 procent lägre summa än vi först bjudit, betalade handpenning och åkte hem till Lindisfarne i British Columbia, Kanada. Ja hem och hem Lite frustrerande var det att sätta igång och göra henne klar för leverans och import till USA. Tankarna for ständigt iväg till nya kärleken och all planering för att göra henne i Lindisfarne-kvalitet, och tur var väl det för, annars hade det nog varit svårt att göra sig av med den gamla kärleken. Nu i mitten på maj är allt klart med Tyskland Storbritannien Monaco Danmark Österrike Spanien Sverige USA Föreningsgatan 26 211 52 Malmö Tel. +46-40-20 66 60 överlämnandet av Lindisfarne och vi har packat klart bohaget för transport till Malaysia. Det är ingen lätt sak att på främmande mark tömma sitt hem, packa det i lådor och sen skicka det till ny främmande mark. Många logistiska problem, för att inte tala om platsbehovet. Lyckligtvis har vi fått utnyttja köparens hus för merparten av våra behov, inklusive logi. Vår webbsida kommer att leva kvar med vissa förändringar. Svårast för oss och alla som följt oss blir nog att namnet Lindisfarne försvinner. Nya namnet blir av många skäl Moon, ett är att det känns ungefär som om vi på kort tid gjort den omöjliga resan till månen och tillbaka Hälsningar från Annika & Björn i mitten av maj - mellan två hem. www.sailaround.info info@pantaenius.se 28 Oceanseglaren 2-2012 Oceanseglaren 2-2012 29 www.pantaenius.se Detta finner du bara hos Pantaenius Fast överenskommet försäkringsbelopp Ingen självrisk vid t ex totalförlust, inbrott, brand, transportskada, blixtnedslag Använd båten året runt utan tillägg Full täckning för maskinskada ingår tills båten är 8 år 50% av självrisken för medlemmar i OSK Nytt för gammalt inga åldersavskrivningar Möjlighet till världstäckande seglingsområde Pantaenius täcker skador för force majeure som tex naturkatastrofer SWE11092 www.hqhh.de Här befinner sig våra medlemmar ARGENTINA Nemo of Sweden BAHAMAS Windfall BERMUDA Habibi BRASILIEN Artic, Frideborg, Orca COLOMBIA Kaiso DANMARK Qwerty FRANKRIKE Rut GREKLAND Apostrof, Catten, Johanna, Madeleine, Martinette, Pinta, Supernova GRENADA Charlotte, Ellinor, Lady Glion, Septima, Vagabond GUADELOUPE Unicorn, ITALIEN Gracilia II, Pela, SallyRoth, Shira JUNGFRUÖARNA Elvina KAP VERDE Blue Horizon KROATIEN Felicia MADEIRA Amiga Maris, Arctic Fox MALAYSIA Xora MALTA Jilla II, Reginan MARTINIQUE Rosalinda MÉXICO Misty NEDERLÄNDERNA Athena NEDERLÄNDSKA Flying Penguin, Palmina ANTILLERNA NYA KALEDONIEN Ambika NYA ZEELAND Circe PORTUGAL Alacrity, Artic Fox, Ayfer SALVADOR Noatun, Woy SPANIEN Aguila, Blue Moon, Cinderella, Corinne, Corona AQ, Crystal Magic, Custina, Daphne, I li, Lewanna, Noa Noa II, Sine Cura, Sulamit 2, Synapsen, Tango, Willrose ST. LUCIA Ayama, Shaddock ST. VINCENT Katarina, Terpsichore & GRENADINERNA TRINIDAD Image, Octav & TOBAGO TURKIET Bijou, Melody, Rani, Solhumla I, USA Frideborg, Lindisfarne, Nordic Lady, seaqwest Listan uttagen 120515 Foto: Erja & Lars Ödmark Foto: Jerk Oldenburg Fraktfritt inom Sverige i vår Webshop tom 30 juni 2012 ej skrymmande gods Rodkick Benn s rodkick är ett effektivt hjälpmedel för både kapp seglaren och semesterseglaren. Underlättar segelhanteringen då den hindrar bommen från att falla ner i sittbrunn eller på rufftak. Rodkick 10, 800 N 2 795:- 3315:- Rodkick 10, 1200 N 2 895:- 3440:- Rodkick 20, 1200 N 3 545:- 4190:- Rodkick 20, 1800 N 3 795:- 4495:- Rodkick 20, 2500 N 3 995:- 4750:- Med gasfjäder och integrerad talja. 800 N 2795:- 3315:- Ankarolina Komplett med monteringsbeslag och handtag. Vitt band. 24 m 25 mm 1375:- 1950:- 35 m 25 mm 1450:- 1995:- 56 m 25 mm 1945:- 2650:- 56 m 35 mm 2190:- 3095:- 24 m 25 mm 1375:- 1950:- Båtsmansstol Säker och bekväm, sydd i kraftig nylonväv. Rostfria beslag, verktygsfickor, dubbla ben- och ryggband. 2695:- 395:- 695:- Stövlar Andande skor och stövlar med GORE- TEX membran från Irländska Dubarry. Bästa prestanda, stil och kvalitet. Pris från Öppettider: Vard 9.00-18.00 Lörd 9.00-15.00 Öppet alla röda dagar: 18 mars - 17 juni 10.00-14.00 Handla när du vill: www.benns.se Prästkragens Väg 20 132 45 Saltsjö-Boo Tel 08-556 147 00 Fax 08-556 147 10 info@benns.se www.benns.se

Klubbsidor Klubbsidor Efter tre dagar ute brukar det lugna sig. Osäkerheten lägger sig, då är det inte längre någon mening med att vända. Då har inte väderleksutsikterna samma betydelse längre. Då är de bara en beskrivning av en verklighet man kommer att möta. Tre dagar ut har en ny trygghet uppstått. Det här kommer vi att klara. Det är också då världen både krymper och blir väldig. Den krymper till det synliga och båtens litenhet på det oändliga havet gör allt förståeligt. På nattvakterna är man ensam med universum. Karlavagnen börjar allt tydligare tippa över och så småningom kryper Södra korset över horisonten. De stora händelserna blir från storstads - perspektiv pyttesmå. Men där ute blir mötet med havssulorna av stor dignitet. Tre dagar ut börjar man leta efter böckerna som togs med, men än så länge är det bara en tanke. Fortfarande är allt nytt och stort, vi befinner oss på tröskeln till en ny värld. Just då är vi där, i seglandet, i närvaron. Vi seglar av nödvändighet, och det är också namnet på vår nya båt, Necessity. Sarita, vår förra båt, kommer att stäva ut med ny besättning, men någonstans i hennes inre finns en del av våra drömmar. Hur tar man avsked av en dröm? Man måste ha båt för att vara fri. Det kanske inte är helt sant, men det är en bra myt att odla. I vår försäljning av Sarita ingick en ny båt. Inte helt så som vi hade tänkt oss, men vi provar och ser. Varje ny båt innebär anpassning. Enligt Fredrik Lindströms dialektprogram rörde sig goterna från Gotland ner över Europa, delade sig, blev östgoter i Rom och västgoter i Spanien. Kan vandringslusten bli en genetisk ingrediens? Som öbo ifrågasätter man aldrig havets farbarhet. Nu vet jag inte hur långt det gotländska sträcker sig i mig. Men om man tillhör en släkt av öbor har ju i alla fall någon i tidigare led kommit över havet, någon som haft betydelse för våra liv. Det är en romantisk föreställning att våra långresor över havet kan påverka flera generationer. Att det påverkar oss som genomför seglingarna är det ingen som ifrågasätter. Vi kommer hem med nya erfarenheter, kunskaper och insikter. På ett lite krångligt sätt har jag nu kommit till syftet med mina rader: Just nu är det avseglingstid, ni som ger er ut är viktiga för oss. Vi vill dela era upplevelser och erfarenheter. Lämna oss inte i sticket utan kom tillbaka och berätta. Delge oss i OSK era upplevelser. Skicka in resebrev till tidningen, kom och berätta på våra träffar. Bli aktiva i klubben när ni kommer tillbaka. I sagorna vandrar hjälten ut, besegrar monster i fjärran länder, får prinsessan eller prinsen. Vi lade till vid en liten ö i Perlasakipelagen i Panama. På eftermid dagen blev vi inbjudna till en familj. Deras hus hade ett enkelt plåttak som regnet smattrade mot. En av döttrarna förberedde sig för kvällens dans. Har ni ingen ung man ombord, frågade hon oss? Nej, tyvärr, måste vi svara. Med ett skratt föreslog hon: Ta mig med, om de inte hittar hit får jag väl leta upp dem. Havet ger oss möjligheter. Det är något vi söker när vi seglar ut, kom hem och berätta vad ni funnit. Det ser bra ut med en båt vid bryggan. Dock rycker den i förtöjningarna och vill i väg. Kan man på nytt ta upp de gamla drömmarna? Vi har egentligen aldrig gjort ett uppehåll i seglandet men vi har inte längre samma drömmar som när vi seglade ut på åttiotalet. Nu har Sarita, vårt stolta skepp, seglat i väg med annan besättning. Vi är tillbaka vid utgångspunkten, men det ligger en båt med namnet Necessity vid vår brygga. Christer Lefvedahl Ordförande har ordet Preliminärt höstprogram i Ocean Torsdag 11/10 Styrelsemöte Kontaktlista 2012 seglingsklubben Plats: Sjömansskolan på Långholmen i Stockholm, där ej annat anges. Lördag 25/8 Välkommna på seglarfest hos ordföranden! Position: N 59.20.209 E 18.37.644 Mer information om festen finns på www.osk.org Torsdag 6/9 Styrelsemöte Torsdag 13/9 Segla jorden runt med en katamaran, fördelar och nackdelar och lessons learned. Hans Ahlinder på S/Y Natibou berättar. Torsdag 20/9 Vi besöker ett segelloft. Bengt Lindholm på North Sails ger oss information och lärdomar om segel för långfärd. Lidingövarvet kl 18.30. Hemvändare välkomnas särskilt. Torsdag 27/9 Med S/Y Flying Penguin från St Martin via Bermuda upp till Maine och möte med orkanen Irene. Hjalle och Brittis Shibbye berättar. Torsdag 4/10 Besättningen på S/Y Salt af Waxholm, Herman, Karolina, Hugo och Karl Holm delar med sig om sin resa till Västindien. (Datumet är preliminärt.) OCEANSEGLARKURS Har du börjat planera din drömresa? Då ska du delta i kursen! Oceanseglingsklubben anordnar nu sin åttonde Oceanseglingskurs med start den 3 september 2012. I kursen behandlas under 15 trevliga måndagskvällar allt som långseglaren behöver veta: Långfärdsbåten och dess utrustning, dokument och byråkrati, sjökort och seglingsbeskrivningar, navigation med tidvattenberäkningar, meteorologi, hårt väder till havs, dimma, radiokommunikation, ankring, sjukvård och mycket annat. Till detta kommer två heldagar (lördag-söndag) med dieselmotorlära och mekanik, en heldag med första hjälpen och hjärt-lungräddning samt en eftermiddag med livflotteövning i bassäng. OSK på mässan Traditionsenligt visade Oceanseglingsklubben upp sig under vårens båtmässa, Allt för sjön, i Älvsjö. Förutom ambitionen att få visa upp verksamheten kan man också se utställningen som ett sätt att värva medlemmar. Under mässdagarna är det extra Torsdag 18/10 Ensamsegling och haverier. Stig Lundvall och Milo Dahlman utbyter erfarenheter. Torsdag 25/10 Relationer ombord: Christer Lefvedahl och Annika Ottander lotsar oss genom dessa farvatten. Torsdag 1/11 Sjukvård ombord med Nina och Pär Olofsson på S/Y Osophine. (Datumet.är preliminärt). Torsdag 8/11 Radio ombord. Jörgen Hülphers och Mats Andersson delar med sig av sina kunskaper. Torsdag 15/11 Styrelsemöte Torsdag 22/11 Simulerad segling i Engelska kanalen. Vi vidareutvecklar den första torrrseglingen vi gjorde i mars i år. Torsdag 29/11 Program ännu ej fastställt Fredag 7/12 PUBAFTON mars månads succé testas igen. Öl, macka och bryggsnack. Torsdag 13/12 Styrelsemöte Sista-minuten-ändringar: Ibland tvingas vi ställa in eller ändra i programmet. Kontrollera därför alltid på www.osk.org för aktuell information. Efter kursens slut sker prov för Utsjöskeppare och Båtmekaniker. Kursen är också anpassad till de säkerhetskrav Atlantic Rally for Cruisers ställer på deltagande skeppare. Kostnad för kursen är 3.900:- (betalning senast den 10 augusti). Start sker den 3 september med sista kursdag den 10 december. Lokal: Sjömansskolan, Långholmen. Information och anmälningar: kurskontakt@osk.org Carl-Håkan Lundin, mobil 076-256 15 16 Kurslitteratur: Yachtmaster for Sail and Power av Alison Noice, Yachtmaster exercises, Handbok för Båtmekaniker, Euroregs for Inland Waterways samt diverse kompendier. förmånligt att teckna nytt medlemskap, då man bjuds på inträdesavgiften. Tjugo nya medlemmar blev det, trots OSK-monterns ganska undanskymda plats, längst bort på kortsidan av A-hallen. Som ansvarig mässarrangör hade Jörgen Hülphers en krävande uppgift i att ordna OCEANSEGLINGSKLUBBEN Postadress: OSK, c/o Hilkka Iivonen, Allfadersvägen 1, 141 33 Huddinge Plusgiro: 34 47 09 1 Internet: http://www.osk.org STYRELSE Ordförande Christer Lefvedahl 0708-48 72 33 ordforande@osk.org Vice ordf. & kursansvar/certifikat Carl-Håkan Lundin 0762-56 15 16 kurskontakt@osk.org Sekreterare & annonser Kåre Sintorn 0706-382437 sekreterare@osk.org Kassör & medlemsregister Hilkka Iivonen kassor@osk.org LEDAMÖTER Uteseglare Milo Dahlmann info@milodahlmann.se Christer Brehmer pinta39@hotmail.com Webmaster & avseglare Anders Hemgren 0705-11 30 57 webmaster@osk.org Klubbmästare Anna Eronn 0709-61 86 65 martin-anna@sailing-mare.com SUPPLEANTER Jan-Åke Larsson 0707-87 02 25 alfa.larsson@telia.com Milo Dahlmann milo@milodahlmann.se monterns obrutna bemanning av två till tre klubbmedlemmar åt gången. En del besökare har en vanföreställning om OSK, då de tror att man ska ha seglat på oceanerna för att få tillhöra klubben. De många medlemmarna som bemannade montern fick försöka rätta FUNKTIONÄRER Kontakt nya medlemmar Christer Lefvedahl och Kåre Sintorn E-post se ovan Kontakt avseglare Anders Hemgren E-post se ovan Kontakt uteseglare Milo Dahlmann och Christer Brehmer E-post se ovan Kontakt hemvändare vakant REVISORER Ulf Olhagen, Lennart Johansson VALBEREDNING Bo Malmros (sammankallande) Micke Westin, Christer Johansson OCEANSEGLAREN Eva Furhoff, Barbro Karlsson, Pekka Karlsson, Ingegerd Lindén (även utebliven tidning), Birgitta Nordström- Åkerholm, Jerk Oldenburg, Hans Rosendahl, Eva Sintorn. redaktion@osk.org WEBBGRUPP Christer Brehmer, Anders Hemgren (webmaster), Jörgen Hülphers (teknik och drift) Anders Rapp, Micke Westin. webmaster@osk.org MATRIKEL Adress, båtändringar & användarkonto på hemsidan. Jörgen Hülphers och Anders Rapp matrikel@osk.org o O o till denna felaktiga uppfattning. OSK är till för alla: de som drömmer om långsegling, de som är ute och långseglar och de som har varit ute och vill dela med sig av sina upplevelser. Text: Pekka Karlsson 30 Oceanseglaren 2-2012 Oceanseglaren 2-2012 31

Porto betalt Avsändare: Svenska Oceanseglingsklubben, c/o Hilkka Iivonen, Allfadersvägen 1, SE-141 33 Huddinge, Sweden 32 Oceanseglaren 2-2012