Bronsåldern Bronsåldern sträcker sig från 1700 till 500 f.kr. Forskare har delat in perioden i sex delar. Period ett till tre räknar man till äldre bronsåldern, perioden fyra till sex kallar vi yngre bronsåldern. Varför vi kallar den här perioden Bronsåldern handlar helt enkelt om att det förekommer en hel del föremål av brons under den här tidsperioden. Men man använder även flinta och andra stenredskap under bronsåldern. Brons används också under järnåldern. Och järn börjar användas redan under bronsåldern. Övergångarna mellan sten-, bronsoch järnålder har alltså inte skett över en natt, utan gradvis. Det tog säkert många år från att det första bronsföremålet dök upp i Sverige tills att bronset blev känt bland allmänheten och vi började tillverka egna bronsföremål.
Brons Brons är en legering av koppar och tenn. För att få brons tillsatte man vanligen en tiondel tenn till kopparen. Man har hittat spår av den här processen på boplatserna. Brons, koppar och tenn importerades från södra och västra Europa. Det var också därifrån man fick kunskap om de olika materialen. På den här tiden utvann man beståndsdelarna i brons långt utanför Sveriges nuvarande gränser. Tenn kom främst från Cornwall i England, medan koppar bröts i gruvor nere på kontinenten, till exempel i alperna och på den Iberiska halvön.
Långväga handel Brons var ett eftertraktat material och under bronsåldern utvecklades ett internationellt nätverk för handel och utbyte av metaller. För att få tag på brons var man tvungen att resa till kontinenten. Handelsresande var ett alldeles speciellt skrå. Det var en grupp som behärskade navigationskonst, hantverk, krigskonst, metall, internationella koder och språk. För att knyta nya allianser följde ofta representanter för samhällets ledarskikt med på resorna. En del forskare menar att skeppen på hällarna och placeringen av hällristningarna kan ses som ett led i den ökande handeln som växte fram i samband med importen av bronsföremål till södra Skandinavien. Man kan följa de här nätverken för handel från Främre Orienten, ut i Medelhavet, upp genom Centraleuropa och till Södra delarna av Skandinavien. Metallens väg till norden gick dels via flodsystemen i Centraleuropa som Elbe, Oder, Rhen och Donau. En annan väg gick från Medelhavet, runt den Iberiska halvön, längs franska kusten och genom Nordsjön till Kattegatt. Bohuslän låg väldigt strategiskt till som sista anhalt och kan ha fungerat som en viktig plats för bronshandeln. När man har gjort nya analyser av bronsföremål kan man se att de flesta består av metall från västra Medelhavet och de Brittiska öarna.
Jordbruk och odling Jordbruk införs kring 3900 f Kr i södra delarna av Sverige, upp till Bohuslän, Västergötland, Närke, Västmanland och Uppland. Det ser ungefär likadant ut över hela området. Men på den här tiden var jordbruket inte detsamma som idag. Det var en blandning av odlad mark, tama djur och vilt. Och det fanns många lokala variationer. Efter hand valde människorna olika lösningar. Somliga odlade vissa typer av växter och hade vissa sorters djur, andra valde annat, allt efter behov och vilken del av landet människorna bodde i. Det dröjde lång tid innan jordbruket spritt sig över det område som vi idag kallar Sverige.
Jordbrukets redskap Under bronsålder var plogen ännu inte uppfunnen, man använde en årder. Skillnaden är att en plog vänder jorden medan ett årder rispar jorden. Med ett årder får man köra fram och tillbaka åt olika håll, flera gånger. Årderspår kan hittas vid arkeologiska utgrävningar i form av ett rutmönster i marken. Oftast under gravhögar eller liknande där de inte har suddats ut av senare tiders plöjning. Det finns så kallade plöjningsscener på hällristningar, men i själva verket rör sig om årder som dras av ett eller två dragdjur, antingen oxar eller hästar. Genom hela bronsåldern tillverkade man oftast skäror av flinta i form av flintspån. Under äldre bronsålder fanns också halvmånformade flintskäror. Så småningom började man använda skäror av brons och mot slutet av yngre bronsåldern dyker de första skärorna i järn upp. Järn började tillverkas i Skandinavien omkring 1000-800 f Kr, men man har hittat föremål av järn som är ytterligare några århundraden äldre.
Från jord till bord Under Bronsåldern lagade människorna mat över öppen eld eller i kokgropar. Ibland brände de vid sin mat. Eftersom vi kan analysera de fastbrända resterna på krukskärvor vet vi en del om vad de åt. Men mycket av det som användes vid matlagning, som trä, näver och bast har försvunnit för länge sedan. Människorna åt frukt, nötter, bär, fisk och vilt, de slaktade sina husdjur för att få kött. Antagligen använde de också mjölk från djuren. De tappade förmodligen de också regelbundet på blod. Det är en vanlig ingrediens i de matrester som vi hittar. Benresterna visar också att de åt märgen. När man tittar på skelett från den här tiden så skiljer det sig mellan människor som ätit mycket mat från havet och de som mest ätit djur som levde på land. Det går också att se om en människa har ätit mer växter eller djur.
Hus och hem Hur bodde då bronsålderns människor? Det finns många varianter och undantag, men vanligast var ändå långhusen. Från tidig neoliticum till bronsålderns andra period är husen tvåskeppiga och taket bärs upp av en stolprad i mitten av huset. De här husen kunde stå i upp till hundra år. Man fick förstås göra om- och tillbyggnader och reparera husen. Ibland fanns också ett uthus på gården och även ett fähus till djuren. Från den tredje perioden av bronsåldern är husen ofta treskeppiga. Då bärs taket upp av bockar av parvis ställda stolpar. På så vis kunde de använda klenare virke. De här husen var inte lika hållbara, de hade en livslängd på cirka 60 år. Gården bestod av ett bostadshus och ett eller två uthus. Dessutom fanns det förrådsgropar, kokgropar, eldstäder, avfallsgropar, skärvstenshögar, brunnar och lertäkter. Området var med andra ord ganska stort. Ibland använde man en del av bostadshuset som fähus, människorna bodde alltså tillsammans med sina djur. När man övergav ett hus byggde man ofta ett nytt alldeles intill det gamla. Man byggde sällan hus bredvid varandra. Det var ovanligt med byar.
Djuren på gården Naturligtvis fanns det djur på en bronsåldersgård. Det äldsta av våra tamdjur är hunden. Redan för 25 000 år sedan tämjdes de första vargarna i Central- och Östeuropa. De äldsta svenska fynden av hundar är från 8000 7000 f Kr. De hade en mankhöjd på 30-60 cm. Antagligen användes de till jakt, för att vakta och som vallhundar. Med jordbrukets intåg började man också använda våra vanligaste tamdjur.
Karda spinna väva De äldsta tygerna av ulltråd som hittats i Sverige är från den andra och tredje perioden av bronsåldern. Vi har också hittat både vävtyngder och sländtrissor. Ännu äldre är fynd av krukskärvor med mönster som gjorts med snören som tryckts mot den fuktiga leran, eller neolitiska fisknät av lindbast. Fåren tappade själva sin ull någon gång i maj, juni. Man behövde alltså inte klippa dem. Antingen drog man av ullen från fåren eller så samlade man in den där fåren gått och betat. Här på gården har vi gutefår som också tappar sin ull själva. Troligen vävde man på en upprättstående vävstol. Det antyder i varje fall vävtyngderna. Man använde också en teknik som liknar stickning som kallas nålbindning. Det är inte otänkbart att människorna färgade sina tyger med växter under bronsåldern, även om det inte finns några fynd som bekräftar det. Det finns också några få fynd av skinnkläder.
Bronsålderns människor Hur såg en familj ut under bronsåldern och hur många människor bodde i ett hus? Kanske var det mamma, pappa, barn och mor- och farföräldrar. Eller så var det på något helt annat sätt. Forskarna har jämfört med de gravar vi har hittat från bronsåldern och de tror att det fanns tre vuxna av varje kön plus två till fyra barn i ett hushåll. Vi kan också se hur gamla de blev genom att undersöka skelett som vi har hittat i gamla gravar. Man kan också se att medellängden var någonstans mellan 170 och 180 centimeter. Skelettet visar också spår av en del sjukdomar, näringsbrist och olika förslitningsskador. Man kan också se att de fick mer hål i tänderna när man började äta fler produkter från jordbruket. En del forskare menar att vi under bronsålder för första gången börjar se ett samhälle där det finns skillnader i hur mycket människor äger och har. Det börjar dyka upp släkter som samlar på sig ägodelar och som har högre status än andra. Vi hittar ibland praktfulla gravar med många metallföremål. En del tjänade mer på handel och jordbruk än andra. Alla hade inte saker av brons eller koppar. Det var föremål med en stark laddning och visade på makt och prestige. Vanliga människor använde fortfarande oftast en flintyxa istället för en bronsyxa.