Väg E6: delen Tanumshede-Vik. Vägutredning: Obj.nr4188 Kulturhistoriskt värdefulla objekt och miljöer inom utredningsområdet. is»»', BPflSSIp Hällristning: RAÄTanum 456, Håkebytorp Rapport 1998:14 Lars Rydbom/Åsa Algotsson/Kristina Lindholm
1.1 Bakgrund Bohusläns museum har av Arkitektringen AB samt J & W/ Hulténs fått i uppdrag att utreda förslag till ny sträckning av E6 mellan Tanumshede och Viks vägskäl-varp och dess konsekvenser för kulturmiljön. Sträckan utgör den mellersta av tre delsträckor mellan Rabbalshede och Högdal. För sträckan Rabbalshede Tanumshede finns en motsvarande rapport och den redovisning av kulturmiljöer som finns i föreliggande rapport är en direkt fortsättning av den nummerserie, från söder till norr, som finns i rapporten över delsträcka Rabbalshede -Tanumshede. 1.2 Syfte Den kulturhistoriska förstudien syftar till att ge en översiktlig bild av kulturhistoriskt värdefulla miljöer inom de områden som studerats i samband med den planerade vägens dragning. Redogörelse för konflikter mellan kulturmiljövärdena och vägalternativen finns redovisade i miljökonsekvensbeskrivningen. 1.3 Underlag och metod Underlaget för museets ställningstaganden grundas i huvudsak på dels äldre inventeringsmaterial och dels en översiktlig nyinventering i samband med att nya väglinjer har prövats. Det äldre materialet består dels av kulturmiljöprogram för Tanums kommun samt kulturhistorisk förstudie inför kulturmiljöprogram för Strömstads kommun. Utöver dessa skrifter finns beträffande fornlämningar en kommunvis sammanställning av värdefulla fornlämningsmiljöer redovisade i Länsstyrelsens skrift "Fornlämningsmiljöer i Göteborgs och Bohus län". En sammanställning av värdefulla odlingslandskap finns redovisad i Länsstyrelsens rapport "Odlingslandskap i Göteborgs och Bohuslän. Arbetet har bestått i en byråmässig genomgång av kända fornlämningar inom området samt en genomgång och redovisning av särskilt fornlämningsintensiva områden. Särskild betydelse har lagts vid områden med ett karaktäristiskt fornlämningsbestånd som kan tänkas beröras av de föreslagna, och under arbetets gång prövade, väglinjerna. De utvalda miljöerna har ur fornlämningssynpunkt slutligen besiktigats och bedömts i fält. Bebyggelsen och kulturlandskapet har inventerats och besiktigats översiktligt i fält utmed föreslagna väglinjer för att fånga upp bevarandevärda kulturvärden såsom kulturlandskap och bebyggelsemiljöer. Redovisningen är delad i två delar: dels en presentation av utvalda kulturmiljöer och dels en utvärdering/bedömning av de konflikter som kan förmodas genom vägens dragning genom miljöerna.
2/17 Huvudalternativen har omfattat tre väglinjer genom landskapet från i höjd med Tanumshede till i höjd med Viks vägskäl/varp. Förutom huvudalternativen har under arbetets gång prövats ett antal olika varianter och kombinationer av dessa huvudalternativ. 2. Historisk utveckling inom redovisat vägutredningsområde. 2.1 Kulturlandskapet De naturgeografiska förutsättningarna i denna del av Tanums och Strömstads kommuner präglas av miljöns kustnära läge, de för norra Bohuslän så karaktäristiska bergsområden och de system av sprickdalar som delar dessa. Kustområdet väster om utredningsområdet är flikigt och gör att de kustområden som berör utredningsområdet består av skyddade vikar med långgrunda stränder. Bergsområdena är vidsträckta och karaktäristiskt, liksom för stora delar av Bohuslän, är den kraftiga sammanhängande bergssida som tonar upp sig en bit innanför dagens kust. Denna bergssida verkar som en barriär som skiljer det gamla kustlandskapet från de uppgrundade vikar som idag utgör ett stråk av slätter i den västra delen. Det är på denna bergsrygg, i höjd med Tannam och Kragenäs, vi finner de högsta bergstopparna inom utredningsområdet, med en höjd på upp till c a 100 m ö h. Berggrunden här utgörs huvudsakligen av granit. Väster om denna finns en långsmal brukad dalgång i nord-sydlig riktning från Tanumshede i söder och upp till kommungränsen i norr. Dalgången är den lägst belägna åkermarken inom utredningsområdet och ligger mellan 5-15 meter över dagens havsnivå. Dalgången utgjorde under bronsålder och yngre järnålder en smal inomskärsled med förbindelse mellan Galtö lera i norr och Sannäsfjorden i söder. I det inre av området ligger däremot de större uppodlade områdena på c a 50 m ö h. I södra delen av Strömstads kommun är bergen lägre och ger, trots att de idag inte ligger helt kustnära, mer karaktär av ett småflikigt kustlandskap. Stora delar av inlandet är ett utpräglat hällmarksområde som i dalgångarna övergår i ett småskaligt odlingslandskap. Större uppodlade områden kan man förutom i väster även finna i ett stråk från området norr om Tanumshede, via Hallind, Ek och upp till Lur. 2.2 Stenåldern. Det landskap de första människorna mötte i denna del av Bohuslän var till stora delar ett kuperat och bergigt kuperat landskap med en vidsträckt arkipelag mot västerhavet. Vikarna i sydväst-nordostlig riktning utgjorde skyddade boplatslägen där fiske och säljakt var viktiga försörjningsresurser. Under den äldre delen av stenåldern, mezolitikum, stod vattnet ungefär 50 meter över dagens havsnivå, således i höjd med slättbygden i inlandet såsom vid slätten kring Lurs kyrka. Boplatser från denna tid finns på många håll och framförallt i mer höglänta dalstråk inom utredningsområdet. Under den senare delen av stenåldern, neolitikum, är jakt och fiske alltjämt, en
3 /17 dominerande födoresurs i denna kustpräglade landskapstyp. Havsnivån var då ett 20-tal meter vilket möjliggjorde att boplatserna kunde flytta ner till de mer lättdränerade jordarna vid bergens fot. Ett av bondestenålderns tydligaste spår för eftervärlden är de s k stenkammargravarna. Inom utredningsområdet finns endast ett fåtal dylika lämningar och dessa ligger dels i norr, i södra delen av Skee socken och norra delen av Lurs socken, och dels i söder kring Tanumshede. Boplatser från denna tid finns däremot på ett stort antal platser inom utredningsområdet. 2.3 Bronsåldern. Den efterföljande bronsåldern har i första hand lämnat spår till eftervärlden genom sina hällristningar. Den stora merparten av hällristningar ligger i anslutning till slättlandet söder och öster om Tanumshede, det område som ingår i Världsarvsområde Tanum. Även norr om Tanumshede finns hällristningar i större eller mindre koncentrationer. Det hällristningstätaste partierna inom utredningsområdet är området kring Håkeby/ Arendal nordväst om Tanumshede, Tova, nordväst därom samt utmed dalstråket mellan Tanumshede och Lur vid Ryland, Tanums-Solbräcke och Hallind. Norr om en linje Knäm- Tova- Hallind är fornlämningskategorin relativt blygsamt förekommande, vad vi idag känner till, och endast representerad av spridda enstaka kända lokaler. Var människorna bodde under bronsålder har vi idag relativt begränsade kunskaper om. Mycket talar för att den stora koncentrationen av hällristningar runt det innanhav, som under denna tid fanns i dagens slättlandskap kring Tanumshede, inte direkt är kopplat till boplatser i dess direkta närhet utan att boplatserna istället skall sökas högre upp på dalgångens sidor. En av de få kända boplatserna från denna tid är belägen i Tova och denna har, trots att den inte är belägen inom Världsarvsområde Tanum, blivit ett viktigt referensområde vid analysen av bronsålderns bosättningsmönster. Andra boplatsområden från denna tid finns kring Knäm och Ryland. Troligt är dock att mycket av spåren från bosättning och gravsättning från denna tid har förstörts av senare tiders bosättningar och jordbruk. En gravtyp som dock kopplas till bronsålderns människor är rösena, vilka ofta formar en karaktäristisk silhuett i den kuperade nordbohuslänska topografin med sitt läge på de högsta bergen. De rösen som återfinns vid Ryland är av denna, mer monumentala, karaktär medan andra områden med rösen, såsom det vid Småris i norr, är av mindre storlek. Här ger den stora koncentrationen av gravar, mer samlade i grupper och med kistkonstruktioner, en ovanligt förekommande uppsättning av fornlämningskategorin.
4 /17 2.4 Järnåldern Från järnålderns bosättningar återfinns endast bitvis tydliga spår i de odlingsbygder som alltjämt brukas. Kring Småris, Lur och Tanums-Sögård finns större gravfält från denna tid. Genom ortsnamnen kan man ofta få en viss kunskap om hur dagens landskap med dess gårdar och byar har vuxit fram. För stora delar av Bohuslän har en ortsnamnsanalys gjorts i serien "ortsnamnen i Göteborgs och Bohus län". För Tanums och Lurs socknar saknas en dylik beskrivning. Något entydigt svar ger inte orts- och hemmansnamnen i denna del om skilda expansionsfaser från järnålder och framåt. Vissa hemmansnamn kan utifrån namnformen vara mycket gamla såsom namn med efter ledet "-land, såsom Hessland, Ryland, korta och ofta naturnamnrelaterade ortsnamns, såsom Tova, Ek Backa och Holma, och även äldre sammansatta namnformer, såsom Torim och Torbal. Alla ovan nämnda namnformer brukar i normalfallet härledas till järnålder. Tannam är en gård vars namn man velat knyta till sockennamnet Tanum men gårdens belägenhet långt norr om dagens sockencentrum har varit svårt att förklara. 2.5 Medeltiden. I randområdena i öster är mönstret av sen järnålder och tidigmedeltida expansion tydligt. Här finner vi på många platser namnformer på "-röd" som brukar vara en god indikation på uppodlingsverksamhet vid denna tid. "Röd"-namnen förekommer även blandat med de äldre gårdarna i dalgångarnas slättbygder. Beträffande den förhistoriska och medeltida odlingsutvecklingen i Bohuslän är kunskapen bristfällig. Odlingen var förlagd till lättdränerade, -företrädesvis sand-,jordar på dalsidornas sluttningar, medan ängen var förlagd på den mer svårbrukade lerjorden. Under medeltid och fram till slutet av 1700-talet låg åkrarna samlade runt by- eller gårdstomten med ängsmarken i direkt anslutning. Inägorna hägnades mot boskapen under hela växtperioden fram till skörden varefter de släpptes in på efterbete på åkermarken. 2.61750-, landskapet från storskiftet och framåt. I slutet av 1700-talet påbörjades uppodlingen av ängen och under några årtionden lades stora delar av ängsmarken under plogen. Åkerns utvidgning påskyndades såväl av bättre redskap som av skiftena och främst det sk Enkiftet och Laga skiftet. En annan effekt av skiftena var att byarna delades upp och gårdar flyttades ut från bytomten. Härigenom skapades den struktur av spridda gårdar som, i varierande grad, präglar landskapet idag. En annan förändring som påverkade landskapet under 1700 och 1800-talen var den torpexpansion som framförallt gjordes i utmarksområdena. Spåren från denna relativt kortvariga uppodlingsverksamhet utgörs idag av dels spridda, alltjämt existerande, smågårdar och torp, men framförallt av husgrunder och små igenlagda åkertegar, i, eller i anslutning till, skogs- och hällmarksområden.
5 /17 Det bohuslänska landskapets karaktär ger naturliga begränsningar för bebyggelse och odling och i de flesta fall har odlingsmarken varit kontinuerligt nyttjad under mycket lång tid och vid 1900-talets början var i stort sett all brukningsbar mark i Bohuslän uppodlad. Det innebär att spåren efter äldre odling är få. I området Kampetorp - Björke- Heby, i utredningsområdets östra del, finns en för Bohuslän ovanligt stor koncentration av registrerade fornåkrar och området utgör ett viktigt referensområde för förståelsen av den äldre odlingsutvecklingen.
6 /17 I slutet av 1800-talet påbörjades skogsplanteringen av de ljungbeklädda, skoglösa bergsområdena och idag är i stort sett all historisk utmark skogsplanterad och de historiska inägorna uppodlade. 2.7 Kommunikationer. E6:an idag följer i stora drag den äldsta kända sträckningen av huvudleden mellan Bohus fästning vid Nordre älv och Svinesund. Vägen finns belagd åtminstone från 1658, samma år som Bohuslän tillföll Sverige i samband med freden i Roskilde. Sannolikt har dock vägen en kontinuitet mycket längre tillbaka i tiden i dess dragning invid slättbygden i väster. Stort sett kan man säga att denna sträckning är den enda naturliga äldre förbindelseleden i detta landskap där vägen mellan Tanumshede och Lur och norrut sannolikt fungerat som ett alternativ. Äldre tiders vägnät band samman bygder. Vägarna anpassades efter topografin och slingrade sig mellan byar och gårdar. Med tiden har vägarna förändrats genom breddning och uträtning av kurvor. Spåren av den gamla vägen i form av mindre vägstumpar, belägna parallellt med dagens väg finns på flera håll utmed dagens sträckning av E6 mellan Tanumshede och Viks vägskäl. Bland dessa bör nämnas området kring Skälleröd och Kil, strax norr om infarten mot Resö, samt vid Hesslands by. Skälleröd har tradition som skjutshållstation och gästgiveri och vid denna by finns alltjämt en välbevarad stenvalvbro. Moderna vägar binder, till skillnad från de äldre, främst ihop regioner och har, som i fallet för rubricerad vägsträckning, en bredd och en trafikintensitet som motverkar lokaltrafikens behov. Att dagens väg har en lång tradition såsom förbindelseled är en faktor som bör beaktas i planeringen av en ny väg. Med de krav som följer med dagens vägstandard kan dock en anpassning av dagens E6 till rådande krav motverka möjligheten att skapa en förståelse för denna traditionsrika förbindelseled. Järnvägens tillkomst i början av 1900-talet var ett nytt tillskott till landskapsbilden. Ofta är den förlagd nere i dalbottnarna och i Bohusläns kuperade terräng har den på ett noga och genomtänkt sätt dragits runt bergen för att undvika stora nivåskillnader. Genom dess placering i dalbottnarna har den diskret inpassats i den omgivande terrängen. I anslutning till järnvägen växte nya bebyggelsekoncentrationer fram, som exempelvis stationssamhället vid Överby station i södra delen av Strömstad kommun.
7 /17 3 Redovisning av utvalda miljöer Miljöerna som finns redovisade nedan berör områden som under utredningens gång prövats mot förslag till ny sträckning av E6. Vissa av de redovisade miljöerna kommer ej att beröras alls av de förslag som nu föreligger till ny sträckning av vägen. K1 - Världsnrv Tanum Den södra delen av sträckan Tanumshede- Viks vägskäl berör världsarvsområdet kring Tanumshede, ett område som 1994 upptogs på UNESCO:s lista över kulturmiljöer omistliga för mänskligheten. Värdet ligger i första hand i den rikliga förekomsten av hällristningar inom ett begränsat område med en stor variation av ristningar från Bronsåldern. Att miljön finns inskriven i "Wold Heritage List" innebär ett förpliktigande mot mänskligheten att vårda detta kulturarv för framtiden. En mindre utvidgning i anslutning till världsarvsområdets norra del vid Oppen - Tågeröd har gjorts enligt markering innehållande två större boplatsområden. En utbyggnad eller nybyggnad av en väg med motorvägstandard, såväl som all annan exploatering inom Världsarvsområdet, måste ske med yttersta försiktighet. Både vägar och trafikplatser måste noga övervägas. Fornlämningsmiljöerna och kulturlandskapet i övrigt måste värderas och utvärderas med större varsamhet än i övrigt inom vägutbyggnadsområdena. Utöver världsarv Tanum har följande miljöer utvalts: K i l - Knäm-Tova- Säm-Håkeby Den kanske mest komplexa kulturhistoriska miljön som berör ett stort landskapsavsnitt med såväl fornlämningar, som värdefulla bebyggelsemiljöer och odlingslandskap. Tova. I en nordöstlig dalgång finns en tidsmässigt begränsad förhistorisk miljö och består av en av de, idag få kända, bosättningsmiljöerna från bronsåldern med boplatser och hällristningar. Dessa ligger främst längs den norra sidan av dalgången. En av tre, i trakten kända metalldepåer har påträffats intill en liten mosse. (Depån består av en halsring och ett svärd, raä 471). Dalgången präglas även av by gårdstomter med belägg från 1600-1700 tal. Knäm. Ett område med specifik fornlämningssammansättning. Området präglas av en vid dalgång, omgiven av berg med ett flertal små mossar. Ett flertal s. k. depå/offerfynd, bestånde av flera skäror, dolkar och skrapor av flinta, har hittats i dessa myrar, främst Storemyr. I området finns även boplatser av sen stenålders- samt bronsålderskaraktär. Som en direkt avvikelse men av vikt är de omgivande gravarna av järnålderskaraktär, bl a. domarring. Områdets specifika fornlämningar är en del
8 /17 av den komplexa karaktär det totala området har. Säm-Håkeby. Säm- Håkeby är en av Tanums kommuns allra fornlämningstätaste områden. Det huvudsakliga fornlämningskomplexet inom området är beläget på ett höjdområde väster om E6 mellan Säm och Knäm. Området låg under yngre stenålder och fram till järnåldern i gränszonen mellan hav/kust och inland. Detta har gett ett omfattande fornlämningsbestånd av boplatser och gravar. Ett flertal by-gårdstomter ingår i miljön. En av dessa, Bräcke, har belägg från 1383.1 den västra delen av området, på gränsen till den dåtida kustlinjen, finns en mycket stor koncentration av hällristningslokaler. Undersökningar, bl a i samband med E6:ans nya dragning mellan Säm och Knäm, har visat att ytterligare fornlämningar finns. Områdets komplexa fornlämningsbestånd vilket sträcker sig över ett stort tidsavsnitt ger området ett stort vetenskapligt värde. Gården Skärbo är en mycket välbevarad gårdsanläggning av anmärkningsvärt hög ålder med ett antal byggnader samlade på ett bergskrön. Gården anses vara en av generalguvernör Rutger von Aschebergs gårdar. Ascheberg, som var den förste svenske generalguvernören i Bohuslän, skall enligt traditionen ha låtit uppföra manhuset på Skärbo under slutet av 1600-talet. Bostadshuset har en sexdelad plan enligt tidens ideal samt en mycket ålderdomligt prägel i sitt yttre. Magasinet på gården är även det av anmärkningsvärt hög ålder. Hela gårdsanläggningen är liten och koncentrerad men utgör en mycket betydelsefull kulturmiljö. Mjölkeröds herrgärd är uppförd under 1820-talet och tillhör en av länets få herrgårdar. Manbyggnaden är uppförd i tegel och har en för tiden karaktäristisk klassicistisk utformning. Bakom bostadshuset formerar sig ekonomibyggnaderna till en öppen gård. Tillfarten till herrgården löper genom en allé från vägen mot Sannäs. Gårdsmiljön och huvudbyggnaden är mycket välbevarade och gårdsmiljön är förklarad som byggnadsminne. Referenser: Odlingslandskap: Miljö 35-13, 35-12, Kulturmiljöprogram: Mjölkeröd, Skärbo, Arendal-Håkeby Fornlämningsmiljö: Tanum nr 29. Mjölkeröds herrgård. Kulturhistorisk rapport. Svärd och säd från Bronsåldern samt mycket annat -om nya spännande fynd i Tanum. Småskrifter nr 3 RAÄ/UV-väst.1994. Bronsålderns bosättningsmönster. Specialrapport från Världsaarvsområdet. Raport 1997:11: Bohusläns museum. K 12 Västra Ryland-V al-v itevall, Tanums sn. Ett litet och topografiskt avgränsat område beläget i det inre av den fjord som fanns här under sten- till yngre järnålder. Under stenåldern grundades fjorden upp och området blev saltbetesängar. Genom området rann ett större vattendrag från norr. I den inre norra delen finns boplatser av stenålderskaraktär. Sannolikt fortsätter dessa norrut i dalgången, utanför området.
9 /17 Det största värdet är det topografiska läget som konstituerat lokaliseringen av bebyggelsen vid inloppet till området. Gravarna som kröner de omkringliggande bergstopparna hör dit liksom hällristningarna. Gårdarna inom området är uppförda under senare delen av 1800-talet. Ryland 3:3 är belägen alldeles intill gårdens gamla by tomt och samma gäller Val Uppstugan medan Nerstugan är en utflyttargård från tiden efter laga skiftet. Ovanför Val smalnar dalgången av och här ligger en av Vitevallsgårdarna invid den gamla bytomten på den västra dalsluttningen. Gårdarna är samtliga vackert placerade i landskapet och det välhävdade landskapsrummet liksom landskapets varierade topografi, har som helhet stora skönhetsvärden. Referenser: Bronsålderns bosättningsmönster. Specialrapport från Världsarvsområdet. Rapport 1997:11: Bohusläns museum. K 13 - Tanums-Solbräcke, Tanum socken. I anslutning till den inre, nordöstra delen av en vidsträckt dalgång, ligger en liten koncentrerad kulturmiljö med lång historisk kontinuitet. Fornlämningsbilden visar att läget, i det inre av dalgången, varit viktig för lokaliseringen under en lång tid av historien. Runt en övergiven by-gårdstomt, med belägg från 1317, ligger gravar och hällristningar samt förhistoriska boplatser. K 14 Gårdarna Gurseröd, Bramseröd, Mungseröd och Gården, Tanums socken. Gårdarna ligger som i ett pärlband utmed gränsen mellan odlingsbygd och de vidsträckta bergsområdena i öster. De många "-röd " namnen indikerar att områdena togs upp och började brukas under sen järnålder eller tidig medeltid. Invid flera av gårdarna ligger ett fint och välhävdat hag- och ängslandskap. Bostadsbebyggelsen är uppförd under den sista delen av 1800-talet och de första decennierna av 1900-talet. K 15 Hallind, Tanums socken. Området består av tre miljöer med by-gårdstomter; Hallind, Utby och Gånehed, varav Utby har äldsta skriftliga belägg sedan 1470. Dessa ligger på bergsimpediment som omgärdar en och samma odlade dalgång. På impedimenten finns gravar från brons- men främst järnåldern samt hällristningar. Dessutom finns uppallade stora stenblock, möjligen s k "ruvande hönor" (se förklaring under K 23). Miljön har en enhetlighet av medeltida by-gårdsbelägg. Förekomsten av gravar i anslutning till dessa samt hällristningar visar på en lång bebyggelsekontinuitet. K 16 Ek, Lurs socken. Landskapet kring Ek utgörs av flera mindre dalgångar omväxlat med mindre höjdpartier. Bytomten är alltjämt bebyggd men flera av gårdarna i hemmansdelen
10 /17 Ödegården och Norra Ek har flyttats ut och ligger nu avsides i söder och norr. Bebyggelsen, som är uppförd under 1800-talets mitt och i huvudsak fram till sekelskiftet 1900, är av en för Bohusläns inland traditionell typ. Landskapet är variationsrikt med såväl stora som små åkerstycken, betesvallar glest trädbevuxna mindre hagmarker samt ett flertal stenbrott. Strax sydost om bytomten finns tre hällristningslokaler. Referenser: Kulturmiljöprogram EK s. 106 Odlingslandskap, miljö 35-07 s 172. K 17 Gårdarna Torbal - T orim - Gissleröd, Lurs socken. De tre gårdarna/byarna är belägna utmed tre dalgångar, synliga från vägen. Gårdarna, som ligger spridda i landskapet, har bostadshus från 1800-talet av varierad storlek och utformning. Bebyggelsen omges av ett småbrutet åker- och beteslandskap med stora skönhetsvärden. I miljön finns även kvarnrester utmed bäcken. Referenser: Kulturmiljöprogram: Torim-Torbal-Gissleröd s. 114. Odlingslandskap 35-06, s 171 K 18 Gårdarna Tanums-Sögård, Tanums socken. Klöveröd Gusgård, Lurs socken. I en smal sprickdal ligger de tre hemmanen Sögård-Gusgård och Klöveröd. Gårdarna ligger vid sidorna av den uppodlade dalgången. Det omgivande landskapet är relativt fornlämnings-tätt. Fornlämningsbilden kan i första hand knytas till järnålderns begravningstradition och här invid Sögård finns ett femtiotal gravar vilka till huvuddelen är koncentrerade till tre gravfält. Väster om dalgången, dock utanför den redovisade miljön, finns en fornborg. Gårdarna är samtliga välhållna och särskit bör nämnas gårdsmiljön kring Tanums-Sögård med bostadshus från 1800talets mitt, välbevarade ekonomibyggnader samt välbevarade stenmurar i anslutning till gården. Klöveröd och Gusgård har bostadshus från det sista decenniet av 1800talet. Referenser: Kulturmiljöprogram: Gusgård- Sögård s.116 Odlingslandskap: 35-08 s.172 K 19 Krazenäs, Tanums socken. Skälleröd-Hogar-Kil. Lurs socken. Miljön utgör ett topografiskt blandat område med såväl bergsimpediment i slättbygd som ett högt beläget bergsparti. I den norra delen ligger ett by-gårdskomplex med gravar från yngre stenålder - järnålder, bl. a. hällkista och domarringar. I området finns också hällristningar i anslutning till gravområdet. Bosättningarna ligger, i norr, på bergsimpediment i odlingsmark. I söder reser sig ett högt berg, krönt av en fornborg. Utsikten från krönet av dalgången är milsvid ut över havet och bör ha haft
11 /17 betydelse under förhistorisk tid. I den sydöstra delen av området, på bergsryggen, finns en skalgrusbank med fynd av flinta. Sannolikt finns här flera boplatslägen från jägarstenålder. Centralt i området ligger de tätbebyggda byarna Hogar - Kil. Mellan byarna och befintlig väg finns en mycket välbevarad stenvalvbro som vittnar om att området legat utmed en viktig kommunikationsled redan innan E6:an fick sin nuvarande sträckning genom Skälleröd-Kil. Vid Skälleröd har även ett gästgiv eri legat. Bebyggelsen i området är delvis mycket ålderdomlig och välbevarad. Kragenäs gård väster om vägen är en välbevarad storgård. Landskapet som omgärdar gården är ett storslaget välhållet ängslandskap som inbegriper strandängarna vid Galtö lera. Området kring Kragenäs är naturreservat. Stationshuset vid Kragenäs överensstämmer med typritningarna till banans mindre stationshus och tillhör ett av de bäst bevarade stationshusen utmed hela Bohusbanan. Referenser: Kulturmiljöprogram Kil-Skälleröd-Kragenäs s. 112 Odlingslandskap: 35-09 s.172. K 20 Lugnet, Lurs socken. Lugnet utgörs av ett mindre område med tät bebyggelse utmed Koldalsbäckens utlopp i Hogarån. Husen är mestadels av mindre storlek med torpkaraktär och här finns även spår av kvarnverksamhet. I den östra delen av miljön finns en välbevarad stenvalvsbro, uppförd 1926. Miljön är koncentrerad och mycket välbevarad. Området och dess kulturhistoriska värden kräver en fördjupad dokumentation. K 21 Lurs- Backa -Torp, Lurs socken. Ett litet koncentrerat långsmalt område med ödegårdsbebyggelse i söder och gravar och boplatsindikationer från järnålder samt hålvägar i norr. Området ligger i ett mellanparti mellan västlig och östlig bebyggelse. K 22 Lur, Lurs-Backa, Lurs socken. Lur är sockencentrum i Lurs socken. Kyrkan är belägen på den högsta punkten i samhället. Runt om ligger en mindre slättbygd som för dessa trakter är ovanligt vid åt alla väderstreck. En kyrka har funnits i Lur sedan medeltiden men den stora förekomsten av fornlämningar, bl a i form av fyra gravfält, vittnar om att sockencentrat var betydelsefullt redan under järnåldern. Delar av det landskap som omger samhället består av fina hagmarker. Bebyggelsen i samhället är i huvudsak från början och mitten av 1900-talet medan gårdarna på slättens perifera delar huvudsakligen är äldre och i många fall välbevarade. Referenser: Fornlämningsmiljöer 27 s.55 Odl.landskapsmiljö 35-05 s. 171
12 /17 K 23 Hessland, Lurs socken. Miljön kring Hessland innehåller kulturvärden från såväl förhistorisk som historisk tid. Längs bergsryggarna mot sydväst finns ett stråk av gravar från sten- och bronsålder, bl a rösen och en dös i en hög. Här finns också en av de få registrerade s.k. "ruvande hönorna" (raä 370), ett stort stenblock uppburet av några få mindre stenar. En kategori som kan vara naturligt tillkommen, men som ibland sannolikt är gjord av människor. Platser med liggande hönor har ofta speciella namn. Hessland är därtill en mycket sammanhållen bymiljö med fyra av gårdarna alltjämt belägna utmed en i sig välbevarad bygata kantad av träd. Två utflyttade gårdar, Gatan sydväst om byn och Bäcken nordost om byn har tillkommit efter att Laga skifte förrättades i byn 1832-34. Gårdsbebyggelsen i Hesslands by är mycket välbevarad och är i huvudsak från 1800-talets senare del. Referenser: Kulturmiljöprogram s.108 K 24 Vålle, Lurs-Ånneröd, Småris, Lursäng, Lurs socken Området skall ses som tre olika områden där vart och ett speglar ett förhistoriskt skede. Här finns en stor koncentration av fornlämningar, gravar och boplatser från yngre stenålder, bronsålder och järnålder liksom hällristningar. Gravarna, som spänner över ett stort tidssnitt i förhistorien, är lokaliserade på bergen runt ett slättområde med bosättningsmiljöer. I detta område finns också många hällristningskoncentrationer i anslutning till gravarna. Detta förhållande förekommer på andra håll i trakten men inte, som här, i så stor koncentration vilket ger den ett högt vetenskapligt värde. I den norra till västra delen dominerar bronsåldersrösen varav många är s k "kiströsen". De historiska by- och gårdstomterna ligger på flera ställen i äldre boplatslägen. Den många gånger välbevarade gårdsbebyggelsen är belägen utmed landsvägen. Den centrala delen av den uttagna miljön utgörs av ett stort område med en tämligen komplett fornlämningsbild med ett stort tidsdjup. Runt boplatser med neolitisk-, brons- och järnålderskaraktär samt by-gårdstomter ligger gravar från yngre stenålder, järn -, men framförallt bronsålder. I den nordvästra delen finns en stor anhopning av hällristningar. Den östliga bergsryggen sträcker sig söderut och längs denna finns framförallt järnåldersgravar i form av gravfält och ensamliggande gravar, bl a ett flertal domarringar. Den stora koncentrationen av fornlämningar som spänner över ett relativt begränsat tidssnitt är vetenskapligt mycket värdefull och intressant. By-gårdstomterna kan mycket väl ligga på platser som bebotts redan under järnåldern. Området kan ses som en fortsättning av fornlämningsbeståndet invid Björkemossen i
13 /17 norr. Detta skulle innebära att fornlämningsmiljön som främst ligger i anslutning till bergen även omfattar mossen. Skägedaleii, som utgör den östligaste delen av området, är en smal dalgång med stråk av gravar och hällristningar utmed bergssidorna. Referenser: Kulturmiljöprogram Vålle -Anneröd-Lursäng s. 116 Fornlämningsmiljöer: Nr 26. Vålle-Anneröd-Lursäng s. 55 K 25 Varp- Kampetorp-Heby-Björke, Skee socken. Hela dalgången söder om Kampetorp innehåller ett stort antal fornlämningar framför allt av grav- och offerlämningar samt fornåkrar. Den senare fornlämningkategorin är mycket välrepresenterad i området och har till delar undersökts av kulturgeografiska institutionen i Stockholm. Varp är en mycket välbevarad gård med ett stort bostadshus från omkring 1850. Bytomten vid Kampetorp är bebyggd med två intill varandra liggande gårdar med bostadshus av dubbelhuskaraktär men i två fulla våningar, uppförda 1823 respektive 1824. Referenser: Odlingslandskap: Buskeröd 86-15( östra delen) Fornlämningsmiljöer: Nr. 22 Buskeröd s.52 ( östra delen) Widgren 1997. K 26 Sälten öst, Skee sn. Området utgör ett kuperat landskapsavsnitt där marken till stor del består av sand på moränmark. Här finns ett litet men koncentrerat fornlämningsområde från yngre stenålder och bronsålder med stenkammargravar, boplatser och flintdepå.
14 /17 K TI Sälten väst, Skee och Tjärnö sn. Ett topografiskt avgränsat mindre område i småbruten bergs- och åkermarksmiljö med ålderdomlig karaktär. Inom området finns flera kända, under medeltid ödelagda, gårdar omgivna av gravar från brons- och järnåldern. Gården Sälten är en ensamgård med väl sammanhållen och välbevarad bebyggelse från början av 1900- talet. Gården Hogar är även den en välbevarad gård och har ett bostadshus av dubbelhustyp, men i två fulla våningar, från 1820-talet.
15 /17 4 Litteratur Tryckta Källor: o Algotsson A Swedberg S Andersson H Eriksson A Anker L Snitt I Bertilsson U Winberg B Brink S Bronsålderns bosättningsmönster. Specialrapport av Världsarvsområdet Tanum. Delrapport 1. Bohusläns museum Rapport 1997:11 Kulturminnesvårdsprogram för Tanums kommun. Tanums kulturnämnd 1984 Världsarv i Norden. Riksantikvarieämbetet 1997 Fornminnesmiljöer i Bohuslän. Kulturhistorisk rapport 10. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1984. Ortnamn i språk och samhälle. Västsvenska namnmiljöanalyser. Acta Universitatis Upsaliensis 1997 Gerdin, A-L Hultengren S Olsson K Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän Lindholm K Nord A G Svärd och säd från bronsåldernsamt mycket annat- om nya spännande fynd i Tanum. Småskrifter nr 3 RAÄ/UV-Väst 1994. Värdefulla odlingslandskap i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Miljöavdelningens rapport 1995:21. Mjölkeröds herrgård. Kulturhistorisk dokumentation nr 29. Göteborg 1984. Kulturlandskapet. Förutsättningar och förändringar under 2 500 år. Specialrapport av Världsarvsområdet Tanum. Delrapport 2. Bohusläns museum Rapport 1997:12 Bilavgaser och kulturminnen.
16 /17 Konserveringstekniska studier. RAÄ & SHM M 1990. Nord A G, Tronner K Nordström P Svedhage K Tizelius C. A Westerlind A-M Stone Weathering. Air pollution effects evidenced by chemical analyses. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Rapport RIK 4.1991 Den rätta vägen? Kulturhistoriskt planeringsunderlag för Arlandaförbindelsen E18-E4. Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen i Stockholms län 1997. Tanumsslätten med omgivning. Specialrapport av Världsarvsområdet Tanum. Delrapport 3. Bohusläns museum Rapport 1997:13 Bohusläns märkligare gårdar. Lund 1926 Kulturarvet och transportsystemen. Kulturhistorisk metodbeskrivning för Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Westerlind, A-M m fl Widgren M Kulturvärden och MKB. Målsättning och vägledning för miljökonsekvensbeskrivningar. Riksantikvarieämbetet 1997 Bysamfällighet och tegskifte i Bohuslän 1300-1750. Bohusläns museum, Uddevalla 1997. Otryckta källor o Algotsson A m Landskap och bosättning i Världsarvsområdet Tanum. Slutrapport fl Bohusläns museum 1998 Brandt T m fl Kulturmiljöer i Strömstad. Översiktlig kulturhistoriskt underlag för Strömstad kommun. Bohusläns museum 1996